Senaste kommentarerna i forumet

Sitter du kvar på tåget såhär efter den efterlängtade helgen?
Klarar du dina delmål? Det är en skumpig resa vi göra allesammans och man kan falla emellanåt.
DET är jag ett levande bevis för.
Föresatserna är goda, men ändock är det en lååååång startsträcka för mig.
Men nu är det längsta uppehållet sedan.......???? Vet ej.
Men ingen månad inte, men två veckor.
Jag hälsar dig varmt välkommen hit !

Stanna här och läs läs läs, skriv också det är bra. Och framför allt stärkande.
Men att rekommendera är att skriva i din egen tråd så blir det lite av en dagbok i att inte dricka.
Och lättare att hålla koll på vad som sagts etc.

Du skall se att det kommer gå fin fint!

//A

Att du hittat hit! Välkommen in. Missade att någon skrivit här i tråden, ursäkta för det :-) Nu när du hittat hit, är det en superidé att hålla sig kvar. Läs runt, skriv där du vill. Det ger både tröst och kanske bygger det den motivation som krävs att lägga dagar med nollor i protokollet till varandra. Det finns så mycket bra att läsa här så man behöver inte uppfinna hjulet själv, det är bara att haka på!

Så ser dagens löp ut! Men som så ofta är det bara halva sanningen man läser där, eller hur?. Lever.... Jo det gör jag, och ganska bra faktiskt. Semester..... Nej det är lögn och förbannad dikt. Det är min lever som har semester, och en ganska skön och lång sådan. Skönt för den att resan inte gick till en "all inclusive" resort.

Hoppas solen skiner på er med idag!

Har precis lyssnat på My Skarsgård hos Malou. Ville bara
tacka dig för inlägget hade själv inte sett det. Jag blev
alldeles tagen det var ju jag upp i dagen. Stark kvinna
Jag lunkar på i nykterhetens tecken svårt ibland men för
det mesta går det över förväntan.
Hoppas det går bra för dig.
Tack och ha en bra dag.
Denna fina soliga dag ska det inte bli något första glas
Kram
Konstnären

God morgon
Ja en helg till har gått för även mig. 2 månader och två veckor i morgon.
Fattar knappt att jag klarat mig så här långt. Är som du rädd att jag ska
prova i framtiden kan gå och grubbla på en sådan skitsak, lägga energi.
Men jag tar en dag och bara en dag i taget. Blir liksom lättare då kan
inte tänka att jag aldrig mer får dricka blir så tungt och svart då. Har
gjort som du dragit mig lite tillbaka med mitt älskade rödvin och funderat
över livet. Men nu får jag fundera utan den där dimridån och det går för det
mesta bra. Vill ju inte må som jag gjorde i september, jag var så full av
ångest oro och planering inför nästa dag. Vi pratade om juleni går och min
man frågade om han kunde ta ett par snapsar, visst sa jag, jag kan ju inte
bestämma över honom trots att han har samma problem som jag. Inte lätt när
man lever ihop. För min del får det bli julmust har gett mig fanken på att
det ska gå bra. Tänk att vakna juldagen pigg och alert försöker jag intala mig.
Får ta min älskade hund på långa julpromenader om maken skulle bli överförfriskad.
Så fort han tar något blir jag superstressad kör igång något i hjärnan nästan
kontrollerar honom.
Lite måndagsbabbel
Önskar dig en skön dag
Konstnären

Nu är klockan kvart över sju.

Tidigt, kanske men om man som jag i flera års tid gått upp kl 01:55 så är det sovmorgon att få sova till sex.
Att sedan kunna lägga sig igen när ungarna gått till skolan är riktigt lyxigt.

Att även världens bästa oxå är ledig känns helt ok.

Stunder som denna för att jag inte drack igår eller i helgen som var, är såååå lätta att acceptera.
På en gång känns det meningsfyllt livet.

Var så skönt när jag i lördags tog bilen hem.
Som sagt, man ångrar aldrig en nykter dag/kväll.

Och idag dricker vi inte.
Godmorgon alla!
/A

för att du berättade. Vi har också varit öppna med barnen och "tagit hand" om dem då de kommit hem i lulligt tillstånd. Helt enligt tanken att det viktigaste är att de alltid kan komma hem / söka hjälp om de har bekymmer eller har ställt till det.

Min far var, som du vet, alkoholist och i dog i konsekvenserna av sjukdomen. Mullegubbens 3 syskon har alla haft betydande alkoholproblem även om de skött sina jobb. Även farfar drack alkohol. Hans far var skötsam och ytterst måttful man. Från våra mödrars håll är alkohol inget problem men i båda familjer har alkohol ingått i kulturen.

Fint att du fortsätter skriva här! Det är så hoppfullt i början att få levande bevis på att det är möjligt att sluta och ha ett bra liv! / mt

Du skriver så himla bra! Sitter här själv mitt i natten och småskrattar! :)
Tack för ett bra avslut på den här dagen, detta är min 10 e dag som helt nykter, dock har tankarna HELT
snöat in på alkohol, ta i trä att det släpper.

Och hoppas även jag på mer rader från dig

God natt på dig och alla andra härinne!

Vi har en väldig öppenhet i vår familj, har pratat mycket om alkohol och sexdebut osv.
Vi vet att de kommer börja, men vill inte traumatisera upp det för mycket, vi gjorde det i smyg med allt vad det innebar när vi var tonåringar.
Vi pratade om det innan, efter och under tiden med våra barn, som den mest naturliga delen i livet.
Jag har berättat om min erfarenhet med alkoholen, inte allt men varför jag slutade, och vad de behöver hålla koll på.

Grabben kom hem en kväll på sensommaren betedde sig "konstigt" tyckte jag när han gick direkt i säng, och larmade huset innan han kollat om alla var hemma osv.
Jag gjorde gesten med handen om att han hade druckit till frugan, hon tittade oroligt på mig men sa att det var lugnt.
Väntade några dagar, och sedan kröp det fram ett erkännande vid matbordet, pappa jag har inte varit helt ärlig mot er?
Jag lät honom berätta utan att avbryta eller förebrå honom, frågade hur det kändes utan att anklaga honom.
Han sa att det var först lite kul efter att ha smakat vodka av en klasskompis i skogen vid en lägereld, men att han sedan tyckte det blev obehagligt
Och sedan gick hem, han skämdes över att han hade pratat med främlingar och blivit väldigt på, han som annars är en blyg kille.
Han hade Ågren för vad de skulle säga i plugget på måndagen, det skrämde honom mest.
Han var också tacksam att vi var sådana förstående föräldrar, och att det skulle nog dröja väldigt länge innan han provade igen,
Trots att det hade varit lite kul till en början...

Jag svarade med mina egna erfarenheter och berättade att så kommer det att vara resten av livet, men miljöerna förändras med tiden.
Ångesten kommer alltid att finnas där och när den blir dig övermäktig, så kommer du troligen till samma punkt som jag i livet,
Farfar var kanske inte utan anledning en nykterist genom hela livet...

Ser lite av hur historien upprepar sig i nya generationer, tycker lite synd om barnen att de har fått en fyllångest i arv, men det kanske gör dem gott
I slutänden, hoppas bara inte de är en berondepersonlighet också och måste kämpa mot den under många herrans år.
Jag fick ingen normal alkoholuppfostran eftersom alkoholen var förbjuden i min familj, fick skapa min egna erfarenhet,
Men det som började som en revoltär mot min pappas stränga uppfostran visade sig i längden också vara den riktiga,
Ingenting med alkoholen har medfört någon som helst positiva saker i mitt liv, bara en massa jobbiga motgångar.
Säger som grabben gjorde, det var lite kul i början, men sen blev det mest bara jobbigt, sen mycket värre, unde lång tid.

Glad åt att jag ännu en söndag kan avsluta en helg med ett förnöjt leende på min mun, det blev ingen massakering av mitt inre,
Ingen plågsamt tänkande på allt dumt som jag kunde ha gjort med alkoholen som orsak, en befrielse i min mening.

Glamouriseringen runt alkoholen är falsk, det har jag lyckats förstå nu, och har ingen längtan dit längre.

Berra

För två veckor sedan på söndag kvällen så här vid tio rycket, låg jag som nu i sängen. Då lite smålullig och hade just hittat tillbaka till forumet. Under eftermiddagen och kvällen hade jag med hjälp av några folköl byggt om dom tre starkars "kompisar" som var kvar efter helgen, till en sisådär 6 normala starköl. Det var lite så som "snillet" i mig spekulerade, samtidigt som jag funderade på att göra ett nytt försök, ytterligare en vit period, lite vila innan dom stora helgerna. Tänkte på om jag skulle våga ta upp min gamla tråd. Det skulle´behövas ett par dagar till av våndan innan jag skulle ta mod till mig, för när jag slutligen klev in här igen så ändras något för mig själv. Trots anonymiteten kan jag berätta för mig själv och er andra hur det egentligen ligger till, och nu är jag inte helt ensam med sanningen... Det är både läskigt och skönt.

Jag minns exakt hur jag tänkte då. För är det något som blivit bättre under dom sista veckorna så är det minnet. Jag har varenda morgon sedan dess kunnat redogöra för mig själv hur gårdagskvällen faktiskt var. Bara en sådan sak är ju helt fantastisk!

jag nått min botten, är som sagt bara trött på skammen som jag självmant ger mig. Fredagen blev knappast som jag tänkt mig, maken kom hem med två av mina absoluta favoritdyrviner och var uppspelt och glad. Dessa var alltså inte tänkta för ögonblicklig konsumtion (fast så tänker ju jag) men jag vet att jag inte klarar av att ha kylt vitt vin hemma så någonstans så gjorde jag en överenskommelse med mig själv om att ge upp under kontrollerade former och såg till att vinet försvann. Dvs vi drack upp det. Men det fanns något storstilat över det hela måste jag säga och det gjorde att jag kunde ha det där riktigt allvarliga pratet i går om att jag faktiskt inte kan låta bli om det finns här. All annan alkohol kan jag låta bli men vitt vin är mitt valda gift och jag vågar inte kämpa mot det riktigt än. Det blev en trevlig fredagskväll och jag drack lite mer än en halv flaska (som en normal person! :)) eller snarare 2/3 och med det sa jag adjö.
Det finns inget i mig som känner att det skulle vara en förlust att vara nykter i resten av livet. Tvärtom ser jag fram mot det. Men än är jag inte redo för att brottas med vinet i min egen kyl och nu har vi kommit överens om att det inte ska finnas vitt vin hemma här på ett tag. Otroligt skönt att vara helt obakis i dag på söndagen och kunna vara ute i trädgården och hålla på, inte pga dåligt samvete och en panisk längtan efter botgörelse utan bara för... ja. För att.
Nästa vecka kommer bli en bra en.

Dubbelpostat.

En helg till har gått nu. Tycker det går förvånansvärt bra. Sex veckor nu, det måste vara minst 10 år sedan jag hade en så lång period utan alkohol. Eller det vet jag inte egentligen, eftersom för 10 år sedan hade jag vad man väl kallar för normalkonsumtion och drack inte varje helg, och inte heller mitt i veckan, och räknade inte tillfällena jag drack, eller de jag inte drack. Det var helt enkelt inte så viktigt med alkohol då. Men det kom ju att ändra sig.... Vet inte exakt när det gick åt skogen, men de sista 3-4 åren har det definitivt varit för mycket.

Har ägnat stunder av dagen åt att läsa i trådar bakåt. Det gör mig lättad att läsa och känna att livet kan bli bra utan alkohol. På något sätt har jag tidigare trott och tänkt att det skulle bli så tråkigt och enformigt, och deprimerande att inte få dricka vin. Jag har tittat på mina glas och tänkt att jag kan väl slänga dem då, och jobba hela helgerna, eftersom det inte är någon mening att vara ledig om det ändå bara ska vara tråkigt.... haft offerkoftan framme och redo att klä in mig i den. Jag har också verkligen tyckt att de första helgerna var skitjobbiga och hade jag kunnat boka in mig på jobb hade jag definitivt gjort det, och fortfarande är fredagskvällen en jobbig stund. Som tur är har Friskis och svettis öppet och pass att boka upp sig på även på fredagar... Men att läsa att det kommer att kännas lättare, och nu när det ändå har gått några veckor till så tycker jag att livet känns ganska bra trots allt. Jag har så många funderingar och sinnesstämningen varierar ganska snabbt, men övervägande är det positivt.
Och sinnesstämningen var ju verkligen inte på topp när jag drack vin heller, viktigt att inte glömma! Det finns ju en orsak till att det kändes angeläget att förändra mönstret.

Just nu är jag inte sugen på vin, eller rädd att jag i desperation ska öppna en av de flaskor som finns hemma, men jag är däremot rädd att jag ska sluta att vilja hålla uppe. Att jag ska planera för att dricka vid något tillfälle och trilla tillbaka. Men fortfarande är det en dag/en vecka i taget som gäller och det som kommer i framtiden vet jag ju faktiskt inget om.

Ja, det blev ett långt, flummigt och ostrukturerat inlägg, men det är på det sätt mina tankar och hjärna är just nu...

Hoppas även ni andra haft en bra och nykter helg :)
/m

Hur går det för dig? Inte sett något från dig på några dagar... Hoppas det har varit en bra helg söderut :)
/m

Hej Lexi! Jag tycker att det låter som att du har en bra plan. Tror att det är bra att ha tänkt igenom hur du ska hantera den första tiden. Låter härligt att komma ifrån svenska novembermörkret, och få lite sol och värme. Hoppas bara att du kan hitta ett bra "lagomsätt" med alkoholen under semestern så att inte det inte bara handlar om det. Bra med hundvalp också, det verkligen inte många tillfällen att sätta sig ner med ett vinglas i början :)
Spännande att höra hur det blir på semestern och din start!
/m

Välkommen hit - och hoppas att inte dagen varit för eländig. Bra att du ändrat dig, och dragit ner på din alkoholkonsumtion. Förstår din oro över att falla tillbaka när tjejen gjort slut. Har du någon att prata med om detta, har du fått någon hjälp när du drog ner på alkoholen via beroendecentrum eller liknande? Sök dig gärna dit om du behöver någon att prata med.

Annars tankemässigt, försök att tänka att alkoholen kommer inte att hjälpa dig med flickvännen, den kommer bara att ge dig dubbelt ågren, både över henne och ölen. Det låter säkert überpräktigt, och jag vet att det känns tufft för dig nu, men försök att ta en timme eller kväll i taget, och avstå från alkoholen. Och faller du, så upp på benen igen, och vidare. Tycker det är jättestrongt av dig att ha tagit tag i din situation som du beskriver att du gjort och tror att du kommer att klara det igen!

/m

Nej, säker är man ju inte... Suget kan dyka upp lite hur som helst. I fredags eftermiddag pratade kollegorna på jobbet om årets glögg, och glögg i allmänhet, då inte Ica- glögg. Då dök suget genast upp, eller kanske egentligen inte så mkt sug, som tanken att nähäpp, i år blir det ingen vinglögg för mig.

Men känner igen mig och håller med dig, så skönt att ha oron och ångesten under kontroll.

Hejsan är ny på den här sidan. Tyckte att den verka vettig. Jag haft problem ett tag så förra söndagen bröt jag ihop alldeles jag skrev in mig själv och nu har jag fått hjälp. Men det är fortfarande en bra bit kvar innan man är sig själv igen.

Kanske kan det ändå vara något bra att anmälan är gjord och speciellt att den inte kommer ifrån dig? Som mt så tror/hoppas jag att han kommer inse att han behöver ändra på sitt beteende och att du i framtiden ska känna dig tryggare när du släpper iväg barnen till honom.

Jag fattar också att du är rädd för vad som detta kan dra igång. Bra att du nu verkar bättre rustad inför det om något skulle hända. Ta ingen skit för det här!

Du vet, även om barnen oftast är ok med att åka till sin pappa så behöver det för den skull inte vara ok, om du fattar vad jag menar. Barnen har ju berättat om en del grejer, som du skrivit här, som verkligen inte varit ok. Även barn kan ju "skydda" vuxna och sig själva och välja att inte berätta allt.

Styrkekramar till dig!

Tänkte bara titta in och säga hem. Har varit ute och gått i solen.
Nu har jag varit vit drygt 2 månader har inte varit det någon gång
och det känns bra. Borta är ångest oro sömnproblem. Planering och
inhandling tänka på att man har till i morgon. Men lik förbannat
har jag inte mer pengar, misstänker att pengarna gått till sötsaker.
Men bättre det än det andra alternativet. Men men jag känner mig inte
säker tankarna finns ibland att det vore underbart gott med lite vin.
Men eftersom jag inte kan dricka med måtta får det vara just nu.
Må bra alla
Konstnären
I kväll vad än som händer inget första glas för mig.

Hej
Buzzz har en stor poäng. Skjut inte upp beslutet. Det kommer alltid en ny orsak att "ta ett glas till".
Åk, spola vinet och ha massvis med kraft till vapen.
Även små valpar behöver nattpassning. Bra att ha fulla batterier då.
Tog själv beslutet att nu är det nog när jag hade en "fri" vecka utan någon som såg konsumtionen.
Orka! Sluta nu.

Nu är det 9 dagar sedan jag drack.
Idag känns det bra, vaknar utan ångesten som skär i kroppen och sitter med en tredje kopp kaffe.
Läser igenom lite inlägg och känner mig helt okej, iaf för stunden.
Det hjälper att glutta härinne några gånger om dagen.
Allt för mig så länge, ska iväg på lite ärenden.
Allt gott!

Hej för det första!
Jag är ny här jag med så tänkte välkomna en annan nykomling!
Något av det bästa jag gjort på länge är att börja läsa och skriva här.
Mycket av det man läser stämmer SÅ väl in på en själv, så mitt råd är LÄS!
Hoppas du får en bra Söndag!

/WT

Din kommentar tar jag tacksamt emot, för jag är rädd för hur jag kommer att agera under min semester. Men jag kan bara hoppas att jag ska ha lite "j-vlar anamma" i mig och kunna stå emot. Kanske ha som regel att inte dricka någon alkohol före ett visst klockslag? Nåväl när jag väl kommer hem så hoppas jag också att jag ska känna att jag har njutit av semestern, ingen ångest.
Att min dotter får spela polis, det vet hon inte om själv. Det är bara så att jag känner att har jag sagt till henne att jag inte ska dricka någon alkohol, då gör jag det inte heller. Jag skulle inte drömma om att låta henne känna att hon på något sätt ska hålla koll på mig. Så får man inte göra mot sina barn. Och eftersom jag lever ensam, så kan jag se till att det inte finns någon alkohol i huset när jag kommer hem.
Så de första dagarna när jag kommer hem och hämtar lilla valpen, då kommer det säkert att gå bra att vara utan alkohol. Det är när allt börjar bli vardag igen som jag behöver allt stöd jag kan få från detta forumet.

Läste ditt sista inlägg nu på förmiddagen och kände att jag borde försöka att ge en kommentar.
Ta den för vad den är, ingen kritik utan en kommentar baserad enbart på mina egna erfarenheter.

Jag har haft samma intentioner som du när jag har farit på semester, att denna gång ska jag dricka med måtta och verkligen njuta av min ledighet.
För mig har det inte fungerat, så snart jag har börjat dricka så fortsätter det. Det finns ju så lättillgängligt och jag har fått den där extra kicken som det innebär att sitta vid en servering eller på hotellbalkongen med en iskall bira i näven.
Så har det i regel fortsatt på samma sätt resten av semestern, för att mynna ut i ångest och en stor besvikelse när man landat hemma i Sverige igen. Varför gjorde jag så här? Igen? Jag är ju tröttare nu än när jag åkte... Men som sagt, det var jag det.

Men bra är det att du har bestämt sig för att det får vara nog när du kommer hem!
Det som gör mig lite fundersam är när du uttrycker att din dotter kommer att få agera lite "polis".
Jag har själv bett min fru att gömma undan alkoholen för mig några gånger. Vilket jag nu när jag tänker på det bara var ett sätt att lägga över ansvaret på henne, det enda det ledde till var att jag letade som en tokig när jag var själv hemma, hittade alltid gömstället och tog för mig. Alternativt så köpte jag bara mer och gömde själv.
Tror att det jag försöker säga är att man aldrig kan låta någon annan ta ansvaret. Det är inte snällt mot vare sig en själv eller den man lägger ansvaret på. Man måste vara helt klar över att man inte själv vill längre tror jag.

Detta kanske lät negativt alltihop, men det är menat som välmenande råd utifrån hur jag själv fungerade, inget annat.

Ha en skön resa Lexi!

Buzzz