Senaste kommentarerna i forumet

Fick med mig två gamla kompisar igår eftermiddag. Jack Daniels och Jim Beam. En anhörig tog hem från Tyskland till mig. 4 burkar öl också. Jag hällde i mig ölen på rekordtiden 30 minuter och han få i mig ett glas av både Jack och Jim innan jag hällde ut det tredje glaset i vasken och gick och la mig. Helvete vad jag gick igång på den där whiskeyn! Min livslust blev enorm och jag var så glad att jag satt och log i soffan. Allt var BRA IGEN!!! Whoohoo!!! Det var ju själve fan att det inte skulle gå att hålla sig helgen ut. Jag känner mig så jävla misslyckad. Jag fattar inte varför jag inte kan hålla motivationen uppe mer än 4-5 dagar. Nu blir det en prövning när Jack och Jim finns i huset. Nu måste jag låta dem vara ifred. Jag tänker inte tillåta mig att dricka av dem om det inte är fest med gäster eller nått.

Jag är i alla fall glad att jag kunde stoppa, VILLE stoppa efter två glas. Det visar ju att man har en gräns i alla fall och inte håller på till man faller omkull.

I övrigt var helgen OK. Lite smått låg men ändå OK. Har haft lite ångestattacker på tjejen när hon gjort eller sagt nått som jag ogillade.
Upp på hästen igen cowboy!

Blir glad för dina ord!

Ja, barfotamannen har skor på sig idag och hundräddarkvinnan har närmre till skratt än till tårar. Faktiskt två helt andra personer idag. Läser min trådstart och förundras över att den där kvinnan på riktigt trodde att det var hennes ansvar att se till att någon som supit bort sina skor inte skulle behöva frysa om fötterna.

Kram!

och kan verkligen rekommendera det.

Jag tror nog att alla som ställs inför en samtalsgrupp känner att det är obehagligt till en början. Märkte det tydligt då det var löpande intag, alltså ingen början eller slut utan man fick gå tills man kände sig redo att klara sig utan gruppen. De som gått längre pratade ganska öppet och ärligt medan de som var nyare inte sa så mycket. En bra gruppledare vet ju det och pressar absolut inte. Jag var livrädd första gången!

Det gav mig så mycket mer med gruppen än bara enskilda samtal. Mycket genom att jag genom andras berättelser fick en större förståelse för min egen situation, tankar och känslor. Vi dömer ju gärna oss själv, skuldbelägger, skapar känslor av skam. Det var lättare att hantera då jag kunde se på liknande situationer utifrån, om jag inte tycker att "Sara" var dum i huvudet för att hon bråkade/inte lämnade sin man/trodde på hans lögner så kanske inte heller jag var det?! Om jag inte tycker "Sara" får skylla sig själv så kanske inte heller jag behöver göra det? Om "Sara" klarade av att lämna och påbörja ett nytt och bättre liv så kanske också jag kan det?

Det är en helt annan sak att lyssna på någon professionell som säger något till en än på andra som faktiskt varit i liknande situationer och dessutom lyckats förändra dem, ungefär som här på forum, man ger ju ofta också råd till sig själv genom att ge dem till andra. Lite av den kärlek och respekt jag känner inför de tjejerna har jag faktiskt lyckats överföra till mig själv.

Ge det en chans, gärna flera eftersom det är jobbigast första gången.

Kram på dig!

Hoppas du mår lite bättre. Det kan nog vara vändningen för dig. Kan tala om för
dig att jag känner igen mig själv. Jag gick ner mig totalt sista återfallet jag
tog. Tror och hoppas det vardå jag fick upp mina ljusblå. Jag tror en del människor
måste gå allra längst ner i hålet. Jag kan tala om att jag vågar inte prova en gång
till för en sak har jag märkt att efter varje återfall har jag mått sämre och sämre
både psykiskt och fysiskt. Jag visste knappt och det var dag eller natt jag bara sov
drack sov, men det blir ju ingen riktig sömn. Och denna ångest du skriver om den är
värre än något annat jag varit med om.
Tänker på digoch hoppas du mår lite bättre.
Kram Konstnären
Inget vin för mig i kväll. Jag tar bara en dag i sänder. Drygt två månader nu och
det är jag stolt över. Jag tror du kan.

Vad härligt att höra ifrån dig..
Kön eller ålder spelar ingen roll, det är bara otroligt fantastiskt att höra att du också valt att lägga av.. Får man fråga varför?

Jag vart tillfrågad om att gå i en samtalsgrupp som de skall starta på kvinnofridsmot. Är det något som du har gjort?
Vet inte om jag klarar av att sitta med en massa okända människor och våga öppna sig.

Skall bestämma mig den här veckan...

// Fågel blå

Sätt inte för stora mål på en gång, det finns en lösning för dig också.
Ta en vecka i taget, om inte det funkar en dag i taget.
Om du har klarat av ett delmål så känn efter hur det känns, oftast mycket lättare än när du började eller hur?
Ta ett nytt delmål och tänk inte på aldrig mer, utan du behöver först bli fri från tvångstankarna, sen kan du fundera vidare.

Det är okey att snubbla ibland, men man planerar aldrig att snubbbla,tänk på det!

Alla kanske inte kan göra på samma sätt, din stig kanske bara är lite krokigare än andra, det är ingen tävlan.
Bättre att hjärnan är med i rejset än benen.
stanna ofta och känn efter. Bättre idag än igår?

Berra

Förstår att det är jobbigt att han håller på att ringa. Kan inte låta bli att undra om han inte släppt taget om dig eftersom han fortsätter höra av sig, men jag tycker att du är stark som låter bli att svara.
Fåniga lekar de håller på med, håller med dig!

Skönt att du fått ett bra möte på kvinnofridslinjen! Det är värt att prata med någon utomstående, och som man känner förtroende för att de kan sin sak - speciellt när man ibland tror att man håller på att tappa förståndet själv. Jag går fortfarande på samtal hos min kontakt på kvinnomottagningen. Jag har gått där i ett år, och hon hjälper mig att se klarare, att må bättre, att sortera det som är viktigt och hon hjälper mig att se att det är inte jag som är knäpp/tänker konstigt/gör fel. Jag sänder henne många varma tankar!

Saker och ting blir bättre: jag har levt i något som jag bara hoppades skulle bli bättre, men det blev inte det, jag lämnade och allt kändes ännu jobbigare ett tag innan det vände, men jag är på väg mot något bättre. Ibland vågar jag inte riktigt tro att saker ska bli bättre, jag vågar inte tro det, utan tänker att "snart kommer det något hemskt" och jag kan inbilla mig att jag kommer bli sjuk, att jag ska dö ifrån barnen, att jag inte ska klara mig själv osv, men allt är bättre än att leva med en vidrig, hemsk människa.

Kram

Blir så jävla förbannad. Dagarna har gått och man känner sig att det går framåt, har varit på ett samtal på kvinnofridsrådgivningen.
Det kändes bra skall dit igen.

Men jag blir så förbannad pga exet. När man känner att livet kommer, att man tänker mindre på honom, man försöker att glömma allt,så ringer han,,,
har ringt flera gånger den senaste tiden. Jag svarar inte, men en gång så såg jag inget nummer och svarade då.
Han lämnar en massa meddelande och det värsta som är är att han är så jävla fräck och vill be mig om tips på matlagning, som han kan bjuda den nya tjejen på. Tydligen är det han som lagar mat där. (han har inget jobb). När vi bodde ihop så lagade han ingenting.

Hur fan kan man vara så fräck, han kan väl ringa sin morsa,,,,,

I fredagsnatt ringde telefonen halv fyra på morgonen. Svarade som vanligt inte, då var det exets nya tjej som ringer, säger att de leker sanning och kånka (hmm, vilken barnstuga) och att han hade sagt att hon skulle ringa till mig och säga hej.

Vad fan tänker de på, de är som barnrumpor.
Vill bara att de lämnar mig ifred så jag kan må bra.
Men de gör mig bara sårad och arg.

// Fågel blå

Det finns så mycket i dina berättelser som kan hjälpa mig om jag bara tar in det jag läser och håller det kvar vid nästa prövning.
Jag är verkligen trött på mitt sjuka beteende och alla förnekelser.
Jag faller ständigt i samma fällor. Jag lär mig inte av mina misstag.
Mycket märkligt att veta vad man vill, men inte göra det?

Hur kommer det sig att jag alltid sätter upp stora mål som nästan är omöjliga att nå?
Varför måste jag hela tiden i tanken vara flera månader in i min nykterhet innan den ens har börjat på dag 2?
Kan jag inte vara nöjd med det lilla?
Varför är jag hela tiden så angelägen om att göra allt bättre? Det räcker inte med gott nog.

Konflikträdd är jag också och har svårt att stå för mina åsikter tillsammans med vissa människor.
Med andra människor kan jag säga allt vad jag tycker o tänker. Jag antar att jag känner mig trygg med dessa människor.

Jag önskar att jag var där du är nu Berra.
I min dröm och tanke kommer jag troligen dit, för det är ju det jag innerst inne vill.

Nu vill jag inte må dåligt mer.

LillPer

Jag ser framför mig en ung tjej som vill lägga av med aloholen, precis som jag. Fast jag är kille och dubbelt så gammal.
Du har allt gott framför dig.
Sluta idag så tar vi denna resa tillsammans.

Min vardag blir också liiiite lättare om jag skriver och läser här.

Tillsammans kan vi klara det.
Stor kram till dig E

LillPer

Kära Fia,
Tack för din omtanke och din analys. Det är nog huvudet på spiken när det gäller tänkandet.
Jag har haft en bra helg och varit kreativ. Men samtidigt en skithelg. Har druckit i tre dagar och i dag är jag så låg som bara jag kan bli.
Förtvivlad och förundrad varför jag hela tiden förstör för mig själv.

Jag vet att jag kommer bli nykter och det är mitt största mål i livet just nu.
Varför, varför, varför, varför kan jag inte tänka rätt?

Åh, vad det är tungt att vara LillPer just nu.

Jag frågar mig igen, varför?

Det här med tänkandet ska man väl klara utan att behöva bedöva sig?
Åh, jag vill bara dö just nu.

Ny dag och nytt beslut om att vara nykter.
Jag är patetisk. Jag är sjuk. Jag vill inte mer nu. Jag vill vara frisk. Jag vill inte mer nu.

LP

... om att han "valt bort dig": du skriver att han inte valt bort dig för flaskan utan för en annan kvinna - fast jag tänker att han har ju valt henne just för flaskan: hon har nog ännu inte insett hans alkoholmissbruk och säger inte så mycket om det = han kan fortsätta dricka, han behöver inte höra någon annans "tjat, gnäll, hot" (ännu?). Jag tror inte att det är så att han plötslig gått och träffat Sitt Livs Kärlek och därför valt bort dig - tvärtom: du gör det du ska göra: du visar att du inte accepterar det han håller på med och det blev så jobbigt för honom att han inte klarade av det, han valde en enklare (och dummare?) väg.

Jag vet inte, men jag tror inte att han i första hand vill såra dig, han är nog fullt upptagen med sina tankar på alkoholen, att få dricka osv.

Men, jag förstår att du är ledsen, med rätta!
Kram!!

Saknar dig här på Forumet och hoppas innerligt att allt är bra!
Snälla, du kan väl höra av dig.
Skriv ett par rader om du har tid, lust och orkar.
Ovasett hur du mår.
Ingen fördömmer dig här om suget blev för starkt.

Varma Styrkekramar!
Tanten

Saga, jag började gråta av ditt inlägg.
Du är så otroligt stark och jag tror på dig till 110%!
Tänk dig, den dagen du vaknar upp om tio år och har varit nykter sen idag.
När du vaknar upp, utan huvudvärk, utan att behöva gömma undan saker, slippa ljuga.
Heja dig säger jag bara, du är grym.

Visst blir det enklare för varje gång, för varje delmål jag klarat av.

Idag ska jag inte heller dricka.

Ha en fin dag!
Tanten

Hej..
Jag vet inte riktigt var jag ska vända mig faktiskt. Men hoppas väl mest på att ni här kanske har en slags gemenskap..
Jag är född 91, bor ensam, har flickvän (är gay), har vänner osv.
Jag har druckit nu i tre månader i sträck och håller på att förlora mitt jobb samt min lägenhet.
Jag har varit nykter sen i Fredags och börjar känna suget..
Vad kan jag göra? Är jag en hemsk jävla människa som känner såhär?..

Kram

Ja, förstår att det ser olika ut för många. Kände väl lite desperation och ville delta i forumet snarare än sitta själv med ångesten. För mig handlar det snarast om att ställa till det för sig när jag dricker. Kan väl säga att jag inte har några problem med att inte dricka i veckorna, men att jag gjort bort mig så fruktansvärt genom åren att jag faktiskt förlorat en del jag hellre skulle vilja ha kvar i livet. När jag skriver det så inser jag att det i nuläget antagligen inte funkar att dricka alls.

Mitt problem är väl att jag blir uttråkad och... ja... går ut på krogen. Tror att jag är aningen rastlös som person. Någon kanske känner igen sig i just rastlösheten, det är nog det jag själv ser som det största problemet utöver det här med att man inte kan ta del av en del sociala sammankomster.

Helgen kom och gick.
Idag är det 4:e dagen och jag har fortfarande inte druckit en droppe.
Suget var fruktansvärt i fredags och lördags,
Men jag försökte hålla mig mätt, och då gick det bättre.
Igår var det lättare.
Sambon tog några folköl, och jag kände mig nästan äcklad när jag såg honom dricka.
Samtidigt var jag himla sugen att ta en kall, men tog ett glas tranbärsjuice istället.

Min trigger är när jag är ensam.
Bara hinna dricka liiite vin till innan han kommer hem... Han märker nog inte...
Känns skönt att jag tog det här beslutet i fredags, för då hade jag inte en chans att dricka under helgen då sambon var hemma.

Hjärnan känns klarare idag.
Men jag tänker mycket på alkohol.
Kanske jag ska köpa en flarra tills ikväll.
Göra lite god mat och njuta lite vin.

Nej Urch!
Tror jag ska köpa mig en soda stream istället.
Och Lyxa till det med lite bubbel!

Ha en fin nykter dag alla! <3
För det ska jag ha.

God morgon
Kan bara svara dig att för mig finns inget lagom, fast jag önskar det.
Men det är så klart olika. Har man som Pellepennan skriver missbrukat i
åratal tror jag blir svårt att dricka med måtta.
Själv har jag inte rört alkohol sedan 10 september, och det har varit en resa
kan jag säga. Skitsvårt ibland det har gått upp och ner, fruktans värt svårt
många gånger. Men hoppas och tror jag är på rätt väg. Mitt tänkande har för-
ändrats med tiden och mycket arbete bakom. Jag vet ju så väl att efter första
glaset vill jag bara ha mer.
Hoppas det går bra fördig.
Idag inget första glas för mig.
Konstnären

Hej och välkommen hit. Här kommer du att kunna läsa mycket tänkvärt, och det finns många som kan hjälpa dig på resan. Antingen genom att du kan få konkreta råd, eller bara läsa i någon annans tråd. Själv tror jag det är väldigt individuellt, och resan genom missbruket ser för alla lite olika ut. Det andra är naturligtvis hur långt man kom på resan. Jag tror att du kommer att få en tydlig bild av var du befinner dig när du läst mer här, och med handen på hjärtat vet man ju ofta hur det ser ut. Jag personligen tror att det är olika scenarier för någon som under år missbrukat alkohol och där tankarna kretsar mycket kring detta, eller exempelvis någon som helt enkelt dricker på tok för mycket på helgen och ställer till det för sig. Ingen av dom två klarar att hantera drickandet, och det är skadligt på olika sätt, men jag inbillar mig att prognosen till att få en normal relation till alkohol ser olika ut. Du kommer säkert få många fina tips från andra.

Stort Lycka till!

Hej mt! Tack för att du förklarade lite mer om din reaktion. (Inte för att jag har med det att göra) Men nu förstår jag bättre för jag blev verkligen paff över att du var så negativ. Och min egen reaktion blev inte heller helt klockren. Uttryckte mig väldigt osmidigt om att jag ser dig, Adde och Camilla K som smarta personer. Det lät ungefär som jag inte längre tänkte det. Men det gör jag - Ni är i mina ögon smarta.

Jag förstår kritiken om att budskapet på Riddargatan 1 kan få en och annan alkis ha hitta en "ursäkt". Förmodlingen samma alkisar som alltid hittar en ursäkt. Men jag välkomnar alternativet för dom som klarar av det. Nog om Riddargatan 1.

Jag förstår din rädsla när du läser om något liknande i samma skede som när din mg fortfarande lider av sviterna att ha blivit "bortvald". Av en god vän! När de vi älskar blir sårade så gör det ofta MER ont än när vi själva blir sårade. Det är väl en sida med kärlekens makt. Vi blir försvarslösa/hudlösa. Önskar i alla fall att mg mår bättre nu (och på så sätt - även du) och kan gå vidare. Det finns så gott om vänner som tolkar i "vått och torrt" precis som djävulen läser bibeln. Även jag har förlorat en massa bekanta. Fast i mitt fall är det jag som har valt bort - då jag insett att det vänskapen var grundad på var glädjen i att kunna dricka alkohol med någon som inte dömde.

Önskar er båda allt gott! Fia

Uppe med tuppen och fixa frukost till killarna och förbereda dem inför skoldagen.
Skall på MR-röntgen idag sedan skall svaren på analys och utvärdering i början av december.

Tiden fram till dess skall tomten ut ur min kropp.

Och där finns inte utrymme före något så energitätt som alkohol.
Idag dricker vi inte!
Gäller att man, jag, kommer ihåg det.........
/A

Godmorgon LillPer! Det är din vän raketforskaren som undrar hur du har det? Nu när en ny helg har passerat? Gick det bra? Gick det mindre bra? Jag tror att en av anledningarna till att en del av oss har gått ner i missbruket så djupt har just med det där ständiga tänkandet att göra. Att dricka blir ett sätt att stänga av processerna för en stund. När tanken inte "behöver" utvecklas mer än till nästa glas så kan det kännas lättare för stunden. Jag kan ha helt fel, men jag misstänker att jag inte har det. För jag har ju tänkt mycket på detta! Haha.

Kram på dig och välkommen till en ny vecka!

Fia

Hej Markatta! Nu tittar jag in här hos dig. Eftersom jag är nykter (i alla fall idag) så vet jag också att jag är välkommen. Tyckte mycket om att du förklarade lite om olika strategier/bemötanden mot de olika alkisarna i ditt liv. Det förklarar även varför du stundtals orkar engagera dig i oss på alkisdelen. Du vågar vara medmänniska men samtidigt tacka net till medberoendet.

Du har kommit en lång väg från den där ledsna kvinnan som släppte in barfotamannen och gav dig ut på hundräddaruppdrag mitt i natten. Jag har också kommit en bit. Det är här jag upplever forum som störst. När man kan mötas och lära av varandras misstag. Så skönt att slippa göra alla misstag själv. För helt ärligt; Tiden räcker fan inte till det!

Uppskattade även dina tankar om mannens ovisshet och ledsnad om att bli bortvald. Visst är det så. Även sant att han väljer bort mig för alkoholens skull. Men just nu tar jag det inte så hårt. Victoria skrev något om det här i din tråd. När man fortfarande är ny i sin kamp så orkar man inte bry sig lika mycket om andras funderingar och tillkortakommanden. Man blir ego.

Men främst av allt blir jag berörd av de rader du skrev 2 september här hos dig själv. Om dig och din särbo/alkis/kärlek/what ever. Om att ses. "Inte en desperat saknad bara en förväntansfull längtan till man ses igen". Precis så känner jag! Jag är inte ett dugg desperat utan bara nyfiken. Du satte ord på det. Tack! Du är en bra vän!

Fia