Senaste kommentarerna i forumet

Tack Vändningen, visst är det mysigt. Din fantastiska berättelse om bergstoppen i gryningen får mig förresten att villa berätta om något jag själv upplevde ett par dagar sedan.

Jag fick äntligen ut segeljollen vi har på stugan, något jag inte gjorde förra sommaren (vilket är ganska otroligt, med tanke på vilket kanonväder det var för segling då). Ingen riktig tävlingsjolle, utan en stadig stugjolle, men rätt sportig ändå. Då jag kommit ut på fjärden börjar det hastigt blåsa upp och jag njuter för fulla muggar då jag kryssar allt längre bort. Härligt att vara ute för segel igen! det går fort och jag hänger över kanten för att hålla jollen upprätt. Det fortsätter att blåsa upp och snart börjar det skvätta ordentligt med vatten över kanten, så jag bestämmer mig för att vända hemåt igen. Men då jag skall gå över stag händer något som aldrig hänt mig förr. Min stadiga stugjolle välter under mig, "full turtle" och jag ligger plask i skön bredvid! Vattnet är 18 grader, men där fanns det minsann ingen tid att frysa. Litet orolig blev jag, då jag aldrig rätat en jolle i riktiga förhållanden (seglen uppe och hård vind) förut, men det var bara att ge sig på det. Upp på jollbottnet, tag i centerbordet, luta bakåt och plask, där låg jag i skön igen, nu med en upprätt jolle bredvid mig. Till all lycka hölls den på plats och började inte segla iväg för sig själv, så jag flyttade mig akteröver och simmade/drog mig upp i jollen igen.

Sedan var det bara att väldigt försiktigt segla hem igen, med jollen halvfull med vatten. Tur (och en skopa förutseende) att det var medvind. Fortfarande alldeles för mycket adrenalin i kroppen för att frysa det minsta, trots att det blåste ordentligt, temperaturen var kring 20 och jag hade bara dyblöt t-tröja och shorts på mig.

För mig var det härligt att uppleva hur väl kroppen nu fungerade, då det verkligen gällde och jag har funderat en del hur jag hade klarat mig där ute på (i) vattnet för ett år sedan, i den degiga kondition jag var då. Troligen hade adrenalinet räckt till att få mig att klara det fysiska då med, men visst hade riskerna varit betydligt större. Mera sorgligt är ändå att jag aldrig fick upp seglen över huvud taget, trots att segling hör till det bästa jag vet.

Din upplevelse, och min, de är verkliga upplevelser. Upplevelser som man garanterat missar om man lever sitt liv i en ständig alkoholdimma.

(Jovisst: att välta är vardagsmat för "riktiga" jolleseglare, men som gammal kölbåtsseglare i en stugjolle var det här allt en riktig upplevelse för mig)

Visst kommer det fixa sig!
Sen vad gäller att va bäst....tycker att man är bäst när man håller vad man lovar, för både sig själv och andra.
Och jag hoppas att du håller vad du lovat dig, att inte dricka när dina antabus är slut, för din egen skull.
Tar du dom själv förresten el du har någon som ger dig dom?

Jag roar mig med att googla efter dikter, borde gå till bibblan och få lite lästips då dikter inte är min vanliga prosa, men just nu tilltalar det mig. När jag läste era svar infann sig en känsla och Birger Franzén har skrivit denna dikt:

En droppe medmänsklighet

Ibland kan dagen vara så grå
och själen kännas så tom
som en urdrucken ölburk
i rännstenen-

men så händer något-
någon ler mot en
någon gnolar på en visa
- kanske ett litet ord
från radions morgonandakt
kanske vad som helst
som handlar om liv
och enkel vardagstro
mitt i allt slitet -

Ibland behövs det så ynka lite
en droppe medmänsklighet bara
ett litet stänk av kärlek
för att inte själen
ska torka ut -

Var stark. Kommer fixa sig. Du är ju bara bäst :)

Han tog två tabletter dagligen i tre dagar sen en om dagen hela tiden, 200 mg tabletter.
Tycker han borde kännt något...var för visso utan i två dagar för att dricka på tredje.
Just nu tampas jag med mina föräldrar som är tveksamma att jag inte tar han tillbaka..., oroliga...ja det kan dom väl få va men att höra den 'oroliga' röst som maler o älter på mig får ju knappast mig må bättre.
Min morsa jobbar med missbrukare som kommit en bit på väg, dom kommer djälv och får sin medicin...har viljan att bli bättre.
Till skillnad från han jag levt med, jo jag tror han vill på ett sätt men inte på ett annat...han vill ha både nykterhet och fylle och har vill inte välja.

Min mamma har aldrig behövt se alkoholmissbrukets baksida, aldrig....
Det har jag.
Och jag hoppas slippa uppleva det i resten av mitt liv.

Så att älta vad deras syn på en människa är el att försöka lägga ord i min mun om honom köper jag inte.
Det fanns fina stunder oxå, dom saknas, men dom va för få.

Så jag kommer stå fast vid mitt beslut, hoppas bara slippa behöva älta, jag kan inte göra mer än vad jag gjort.... Jag gick.

Tja vem vet vad särboskapet leder till? Vi var ju det från början. Fast då var vi nyförälskade. Min förhoppning är såklart att han ska sakna mig så mycket att han flyttar hit (själviskt, jag vet). Samtidigt har han varit tydlig med att han vill bo kvar. Och andra saker som signalerar osäkerhet kring hur han tänker sig framtiden. Så jag vill inte ha förväntningar. Och inte heller förringa det som är. Men jösses, nu snurrar jag iväg i tankebanor igen. Här o nu är det enda som finns. Drömmar är viktiga, men det allra viktigaste är att göra det bästa av det man har.

Lyssnade på en sommarpratare för flera år sedan, tror faktiskt han också var nykter efter vindrickande, minns inte alls vem det var. Men han sa nån liknelse om just detta, att göra det bästa av den jordlott man faktiskt fått istället för att stå o hänga på staketet mot grannens finare jordlott o vara bitter att man inte fick den istället...

Felläsningar och skrivningar kan vi alla göra. Vad jag ändå vill skicka med är att det är viktigt att man skiljer på alkoholism (sjukdom) och människa (person). Alkoholen påverkar oss alla och alla blir t.ex. inte aggressiva eller idioter på fyllan. En del blir melankoliska, andra bara väldigt glada innan tröttheten slår till. En del kan somna lätt (och var som helst) på fyllan, andra inte. Det är så olika över hur man är när man har druckit och någonstans där bakom allt finns också en människa.

Hur man lever och vem man är som person kan också påverka rehabiliteringen. Först och främst; inser man att man har problem eller förnekar man? Efter insikt; vill man lösa problemet eller skjuta upp det (eller inte lösa det alls). Sedan hur man hanterar själva tillfrisknandet, om det går smärtfritt eller om det blir bakslag är också olika.

Det är dock viktigt att göra skillnad på person och sjukdom. "Alkoholister" är inte bara ett gäng människor som alla är eller agerar på exakt samma sätt, utan det kan skilja sig rejält.

Låter tokmysigt, balsam för kropp och knopp! Ta hand om dig och din familj.

Han känns bitter och ledsen.Du har gjort ditt val säger han.Jag vill inte tvåla in honom och säga,men du då? Du har i 14 månader valt flaskan och inte en enda gång räckt ut handen och sagt Nu ska vi klara det här tillsammans,vill du hjälpa mig?

Han känner sig också bitter på mig för att ryktet nått in till byn att han är alkoholist.Och felet är tydligen mitt.
Jag hade inte riktigt kraft att säga att med ett sånt intag och letande av bortsprungna hundar i fyllan där han bor troligen kan ha hjälpt det ryktet på vägen.
Men det kanske är lättare för honom att reagera på detta sätt istället för med nån sorts lyckönskningar.

Själv mår jag bra i detta nya och i mig själv.Jag lyckas behålla fokus på mig själv och var jag hittills kommit detta år.Jag ska försöka att inte dras med i lyckoframtidsdrömmar med den nya som är full av ideer och framtidstro.Vilken välgörande skillnad och vad det öppnar dörrar istället för stänger som det varit på så många plan de sista åren.
Simma lugnt ska jag fortsätta göra och hoppas att exet reser sig och blir starkare av detta och känner sig fri att knyta nya kontakter som gör honom väl.

Ja just nu känns det så lätt, inte ett dugg sugen och så fast besluten om att inte dricka mer. Känns som jag förstört nästan två år av mitt liv, inte druckit så hårt i två hela år men det är nog för två år sen som det började bli problem sakta men säkert. Senaste året har varit illla och senaste halvåret bedrövligt..
Jag hoppas och tror att jag kan sluta helt.

Försöker läsa ifatt era trådar och är imponerad av er hur ni lyckats. Läst halva vändningens tråd och riktigt bra gjort av dig. Har ju inte löst färdigt men hoppas att det löser sig med frivården och behandlingen på så sätt som passar dig. Håller även tummarna för att du någon gång snart träffar din livskamrat och får efterlängtade barn. :)

Grattis till dina 7 månader mod60 :) jag ska komma dit jag med.
Du har så rätt stingo, bara det är ju nåt, och jag kommer faktiskt upp ur sängen varje dag och har haft en fin vecka med min dotter. Kunnat prata och hjälpt henne med planering och inköp till hennes nya lgh.
Tack aeromagnus. Ska verkligen försöka vara beredd på att stå emot när suget kommer. Tror dig att det säkert kommer.. Har slutat röka och även snusa för många år sen och vet att sug kan även komma flera år senare..

Det intressanta denna vecka har varit att jag ju såklart varit lite mer social på kvällarna och ringt och pratat i telefon med vänner och två har frågat om jag har druckit?? Kan ju inte bero på att jag sluddrar utan just kanske för att jag varit social och tidigare undvikit att prata i telefon på kvällarna om jag nu inte somnat i soffan...

Klart det funkar att dricka på antabus. Det beror lite på hur ofta och hur mycket medicin han fått i sig. När man startar tar man en tablett varje dag i tre dagar tror jag och sedan tre tabletter/vecka. Jag tar måndag, onsdag och fredag. Att dricka på antabus när man är uppe i full dos är ingen trevlig upplevelse kan jag lova. Förutom att det är livsfarligt, dvs man kan dö. Först blir man röd som en kräfta i ansiktet och på stora delar av kroppen. Sedan får man en fruktansvärd dunkande huvudvärk. Hjärtklappningar och ymnigt svettande kommer därtill. Jag har druckit två gånger på antabus. Den sista gången höll jag på att dö. Fick hjärtklappning, hallucinationer och svimmade. Jag man är fan inte klok men när alkoholen har greppet om ens liv ja då gör man vad som. Fy fasen. Om han skickar sms/fb chatt eller ringer så svara inte. Ofta när vi alkisar blir fulla blir vi sentimentala och ja och även lite horny. Så bry dig bara om dig själv nu. Var egoistisk för det måste man vara och det tillåts man vara när man lämnar en missbrukare.

Kramar på dig

Hej och välkommen hit. Oavsett det är vin, sprit eller öl så är det alkoholen som fångar oss. Till slut kommer du inte bry dig bara det innehåller alkohol. Bra att du varit nykter en vecka det är bra. Första veckan är värst för kroppen rensar ut den cancerframklallande nervgift vi frivilligt häller i oss. Eller tja frivilligt och frivilligt, ett måste för oss beroendepersoner. Det är bra med sk stoppkort du har om suget skulle komma. Ja det kommer att komma var beredd på det. Ta en dag i taget.

Precis, Stingo har helt rätt. En veckas uppehåll tackar dig kroppen för! :)
Bra start!

Du har hållit dig nykter en dryg vecka, efter ett lång och hårt alkoholberoende. Det är verkligen något det!!

Stingo har som alltid en förmåga att slå huvudet på spiken eller i kistan...vet inte vilket men han har ju så rätt. :)
Jag vill oxå vara en farmor som är rund och trygg och bjuder på glass och tid! :) Och det är jag nu och du med. Vilken glädje! Vi är snälla mot oss själva äntligen....
kram mod60

Glömde tacka er för kommentarerna. Puss och kram på er :-)

Funderar starkt på att prova online coach för kost och träning. Satsa på hälsan och bli smal och stark igen.

Men jag brottas med tanken.....helt utan eller minimalt med alkohol i 12 veckor.........sjukt korkat tanke egenligen.

Tänker nu att jag ska bara avklara resterande tillställningar där alkohol ingår och sen ta tag i det hela......tja även det är märklig och galen tanke.

Annars så har jag "avverkat" en del av tillställningarna med alkohol inblandad och det har gått bra....dvs ingen skandal eller för full. En släkting tog hand om den biten på den tillställningen.

Välkommen hit! Så klokt av dig att ta ditt drickande på allvar. Du har helt klart ett beroende. Men det går att bryta med alkoholdjävulen som lockar och lockar. Den är listig så det gäller att vara listigare :) Svårt att ge råd men jag gör det ändå :) - jag hade stor hjälp av detta forum och alla bra tips på vad man kunde dricka istället när suget satte in. Har druckit mycket a-fritt bubbel. Nu har jag varit nykter i snart 7 månader. De har varit de bästa på många många år. Önskar dig kraft och beslutsamhet :)
mod60

Hej FM
Jag känner igen mig i den där diffusa morgonångesten som kommer ibland. Kämpar med den men inte så att jag förnekar den utan jag tänker oxå att ja ja det går över, vilket det oxå gör efter ett tag. Accepterar den och då brukar det snabbt bli ok. Med stigande ålder så lär man sig att hantera situationer på ett lugnare sätt vilket är jätteskönt tycker jag :)

En liten fråga. Hur länge har du varit nykter nu???? Det går väldigt bra verkar det som :) Jag läser det du skriver och funderar....bra tankar. Tack
kram mod60

Lär bli en hel del värme och sol, men säkert också en och annan regnskur...
Resan går till land långt borta med uselt internet, men gott om billig sprit....
En evinnerlig tur att jag har support med mig :)

Håller med Vändningen där. Åtminstone i mitt fall borde jag säga ifrån oftare. Eller snarare vara tydlig med vad jag vill. Kanske det är lite symptomatiskt för oss alla här? Att vi inte respekterar oss själva tillräckligt? Bara en tanke..
Tack för hälsningen i min tråd. Jag är görna en lampa :D. Förhoppningsvis kan jag lysa upp vägen en bit för nån i alla fall :). Kram från FM- lampan.

Jo, Vilja jag har hittat några dharma talks som är riktiga guldklimpar. Förutom Jack, Kornfield också Tara Brach och Joseph Goldstein. Finns massor. Jag gillar buddhismen för att det inte finns några pekpinnar utan allt är upp till en själv. Att den uttryckligen säger: "Tro inte. Testa själv om läran håller." Och det är ju ur dess principer som mindfulness och KBT växt fram. Bara att verkligen, verkligen få in i skallen att ALLT förändras. Vi vet det rent intellektuellt men därifrån till att se verkligheten som den är, inte som vi tycker den BORDE vara, dit är det långt.. Vi vill görna ta till en massa önsketänkande och när det inte funkar så lider vi. Mycket intressant är det i alla fall att lyssna på :).
Jag kan t ex fortfarande vakna med en oro och ångest. Svag men obehaglig. Då gäller det att vakta på tankarna som kommer vilket ofta spär på ångesten ytterligare. I stället :"Just nu har jag ångest. Den kommer att försvinna om en stund. Kliv upp och gör det du ska". Typ. Ska jag nån gång tatuera mig så ska det vara på ett ställe på kroppen jag kan se varje minut. Eller jag kanske ska ha det på väggen som Vändningen. Skulle vara nåt i stil med: "This too vill pass" eller " Everything changes". Kärnan i buddhismens budskap. Kram på er:).

Och jag har inte fått nåt gjort.. Haft som sagt huvudvärk nästan hela veckan och varit så trött..
Var på en långpromenad i förrgår dock och hade en tanke på en löprunda i morse men låg kvar i sängen och läste i forumet och somnade om..
I morgon ska några tjejer komma hit för att förfesta och sedan ska vi gå ut och lyssna på en utomhus konsert. Känner mig stark på att vara nykter och njuta av kvällen utan a. Tror inte ens att jag ska köpa nåt alkoholfritt utan kör med bubbelvatten.
Jag har ett foto på en postitlapp som bakgrundsbild på telefonen där det står " mår så mycket bättre utan" och det stämmer faktiskt trots huvudvärk.
Snart helg och även det kommer bli en nykter sådan :)

Hans svar när jag fråga varför han körde till bolaget var att han ville se om han kunde dricka trots antabusen....och jodå, visst funka det....

Tack aeromagnus!
Du har hjälpt mig mycke....alla andra oxå men att höra/läsa vad någon som själv tagit sig från spriten säger /skriver har varit bra för mig.

Kommer nog fortsätta skriva ibland, definitivt läsa här.
Kram till er alla....