Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner att jag nog glömmer bort att ta hand om mej ibland. Det har varit så otroligt mycket så det är som en såpa i många avsnitt. Eller drama snarare och med en exsvärdotter som är typexemplet på en energitjuv. Jag ska ta hand om mej bättre för annars har jag heller inget att ge, om jag kör slut på mej.
Promenader fungerar som alternativ till alkohol eller träning överhuvudtaget. Hård träning som kettlebells har jag tagit ut mej på. Annars träning med steg till musik, då kopplar jag av. Måste ta tag i det på nytt. Ta hand om mej. Känner samma tendens till missbruk av glass och godis men konsekvenserna är beydligt lindrigare än med alkoholen.

Det är så otroligt svårt att släppa kontrollen. Både på jobbet och nu med familjen. Ska jobba vidare på det. Lycka till med allt, Soff!

Nykter och social på en och samma gång. Och den där känslan av att måttligt sippa på ett vinglas, oj, den är bara för go!

och inspirerad. Vad fint att du kan finnas där för familjen, ge trygghet. Kom bara ihåg att ta hand om dej själv också.

Känner så igen det där med kontrollbehovet, att försöka täcka upp, fixa och ordna, sätta sej själv i sista rummet. För att klara av nykterhet har jag insett att jag måste släppa på det där men det är sjukt svårt. Mitt vin har tidigare varit en paus, en flykt från att vara duktig men det måste ju finnas andra, bättre sätt? :)

Även i detta, det som är. ♥

Yes, yes, yes, YES! :D

/Sister Sledge

... fina grattishälsningar och uppmuntrande tillrop. Dom värmer gott i själen och i den något kylslagna högsommaren.

Helena, dina ord. "Ni är sånt härligt par!" Dom ska jag ta med mig, så skönt skrivet.

SL. Jo, det passade sig så säreget väl att när den fjärde månaden var till ända så hakade den femte direkt i, i går. Haha, jag är i femte månaden, behold magens mjuka rundning!

Modlingen. Ja, precis. Vi är rädda om oss äntligen. Det tänker jag mig att vi har gemensamt, vi alla härinne. Hur det än ser ut i övrigt så har vi en önskan om att upphöra med självdestruktiviteten. Varje gång vi försöker igen är en vacker handling gentemot oss själva, varje nytt beslut som fötts i ångest och vånda kan leda till nåt bärande och bra.

En fin torsdag, en riktig totaltorsdag, ska vi ha i dag. Jättekramar på er alla. ♥

att det går bra för dej och att du haft en härlig semester! Jag blir så glad när jag ser andra som lyckas, som beskriver glädjen lch fördelarna. Visst är det lite religiöst, som att bli frälst föreställer jag mej :)

Jag skulle också vilja kunna redigera. När man skriver på ipad eller telefon så kan det bli vad som helst, de mest konstiga saker ;)

Jag har haft väldigt mycket problem i min närhet det senaste halvåret. Ena sonen har skilt sej och barnbarnens mamma har inte tid och intresse för dem längre. Jag täcker upp så gott jag kan, ger kärlek och trygghet samtidigt som jag måste vara stark för min sons skull. Den andra har drivit ett företag men blev tvungen att begära sej i konkurs, med åtföljande ekonomiska problem. Det är inte bara en gång utan många gånger under denna tid som jag med stor tacksamhet tänker på att jag är nykter! Jag är alltid nykter och redo, pålitlig, klar. Hade jag fortfarande druckit nu så hade jag inte varit nåt stöd alls, tvärtom hade jag säkert supit ner mej helt. Jag är också tacksam för att min nykterhet vilar på stadig grund med tre år nu i ryggen. Det har varit så mycket strul att jag ibland har sagt till min man just att tur att jag inte dricker för då skulle jag supit mej full nu! Den personlighet jag har med stort kontrollbehov och att jag tycker att jag måste styra upp allt, just de dragen gjorde nog att jag fick problem med alkoholen. Jag tycker att jag känner igen det bland många av oss med beroenden. Kontrollbehovet. Eftersom summan av lasterna är konstant sägs det ju och grundmönstret finns där så har jag istället ätit fel lch för mycket glass. Gått upp lite i vikt, tappat greppet om träningen. Men det är ändå bättre så, jag vet att jag kan ta itu med det sen.
Stor tacksamhet som sagt att jag kan vara den starka trygga klippan för mina barn och barnbarn. Det känns som att jag genom det nu kan få lägga de svåra åren av missbruk bakom mej. Jag har sonat mitt "brott" och jag finns här nykter och stark. Alltid.

Tack för att forum fungerar bra nu MEN gärna vill jag ha tillbaka möjligheten att redigera, rätta till och fylla på mina inlägg! / mt

och ströläser i olika trådar. Konstaterar igen att det är ett livligt flöde mellan människor som vill "Förändra sitt drickande" - förvisso sorgligt att det behövs men mycket mer glädjande att känna intensiteten och önskan om förändring. Minns den starka känslan av samhörighet och engagemang från 2012 (tror jag) när vi var ett gäng med intensivt utbyte. Flera av dem mina fb-vänner idag. Underbart med människor jag fått möta från insidan, det som verkligen betyder.
Har känt en sorgsenhet inom mig över "livet som går", barnen - eller snarare barnbarnen - som växer och försvinner ur mitt liv. Å ena sidan då.... Å andra sidan är jag ju så innerligen glad att de har sina egna liv, både barn och barnbarn, att de har vänner och intressen. Men inom mig finns inslag av frågor och känslostråk av skuld över tid där jag lagt mer energi på att upprätthålla "bilden" - fasaden - än att ärligt engagera mig i familjen ... så tror jag. Inte fasen är det lätt att veta. Dessutom är det (förstås) olika i relation till olika personer i familjekretsen.
Det viktigaste jag ville skriva är att tolvstegsprogrammet inrymmer så mycket möjlighet till hjälp att handskas med livsfrågorna. Insikten att det är bara mig själv jag kan jobba med och förändra. Säkert därför så många hittat vägen till Katarina församling i Stockholm där jag tror att många kan känna sig välkomna som med de sår och trasigheter de flesta av oss ändå har. Kantstötta varelser... är vi allihopa - ha ha... Mer och mindre men dock. Vi såg en film häromkvällen maken och jag, Thanks for Sharing, han hade fått tips om den. Den handlade om sexmissbruk men gav en bra bild av tolvstegsarbete på ett humoristiskt sätt. Tyckte vi :) https://www.youtube.com/watch?v=-XzYV-ekWVA
Och så rekommenderar jag boken Djävulsdansen! Ger många bra funderingar om medberoende - och ställer mig i den svåra klyftan jag inledde med: mitt ansvar över att "hålla ihop" familjen (familjeidyllen ha ha) och det svåraste, att släppa taget... ta min del av ansvaret för det som inte blev (så) bra... erkänna, gottgöra så långt jag kan... ge människor friheten till sina egna val. Livsuppgiften.
Allt det bästa till dig som läser, ta hand om dig och dem du älskar... kärlek och frihet! / mt

är öppet för alla http://www.al-anon.se/wp-content/uploads/2015/06/Malmg%C3%A5rdskonvente…
Vi har varit där de två senaste åren, mycket folk. Håll taget nu, du har kämpat hårt och kommit långt på vägen mot ditt eget liv!
Varmaste kramen! / mt

Jag förstår inte heller riktigt om mannen är 22 år eller varit nykter så länge. Oberoende så är det viktigaste din känsla av obehag och den känns lätt att förstå då han närmast tvingar dig att dricka alkohol och beter sig som "en galen treåring".
Det är säkert bra att han går på AA-möten vilket han tydligen gjort tidigare men det ska ju vara hans eget val och beslut. Stöd det gärna. Har du själv gått på Al-Anonmöten? Det skulle jag rekommendera så får du en egen insikt om 12-stegsprogrammet. Fortsätt läsa och skriva här! / mt

Barnen flyttade in idag, lite oplanerat en dag i förväg. Men varför blir jag så ur balans? Ja, här är helt ofärdigt. Men det visste de ju, de har ju båda varit här hela veckan. Det är som om jag överrumplas av deras närvaro. De är här, och de ska stanna. De bor här, oavsett hur här ser ut. Och de verkar inte bry sig om nåt annat än min närvaro. Känner nästan lika starkt som när äldsta föddes och jag där på natten insåg att det inte bara var att knoppa in och njuta av en natts sömn efter den fyllda kvällen (dvs förlossning). På riktigt var jag på väg sätta i öronproppar o sova, när jag insåg att jag ju har ett liv att ansvara för... Det var verkligen att hejda tiden.
Inte på långa vägar så starkt ikväll, men detta är första kvällen med barnen på över ett år utan sambon. Känner mig både stark och utsatt samtidigt. Det är ju jag o barnen. Jag överger dem aldrig igen. Men samtidigt behöver jag sambon o saknar honom oändligt... Men, toda pasa, så även denna känsla av ensamhet o utsatthet. Vardagen kommer hit också, med jobb o kvällsklasser i yoga, dvs rutiner. Just nu ÄR jag ganska utlämnad åt mig själv. Och det är säkert bra. Oavsett är det som det är.

Jag tror på att du kan, det har du visat tidigare. Ta en minut i taget och låt suget klinga av. Tänk på barnen och roliga saker du tycker om att göra med dem när du är nykter.
skickar styrkekramar
mod

Ville bara säga hej och tack för orden du skrev i min tråd. Jag blir glad att läsa att det går fortsatt bra för dig med nykterheten. Läste lite om din mans förhållande till alkohol och det på inner en del om min man. MEN denna semester har han tagit det väldigt lugnt och det har varit jätteskönt.
Man vill ju gärna tro att det smittar av sig och det tror jag att Santorini skrev tidigare om att det faktiskt gör.
kram och ha en skön helg :)
mod

Jättekul att det går så bra och att du mår bra i din nykterhet. Den är värd allt guld som finns eller hur!!!! Vi är på gång mot nya bättre tider i våra liv. Vi är rädda om oss själva, äntligen!!!!!
kram mod

Hej LN
Oh jag har haft en fantastisk semester utomlands och det var inte svårt att vara modig i det vattnet. Ca 34 grader i luften och kanske 22 i vattnet. Härligt.....
kram på dig LN :)

Kul att möta er igen mina fina forumvänner, jag blir glad i sinnet och tänker återigen på vad alla som skriver här betyder för varandra och för mig.

Tänkte på det jag skrev tidigare om att jag har valt nykterheten och det är ju sant på ett sätt. Jag har valt att vara nykter i snart 7 månader :) Jag kunde fortsatt dricka och gå den vägen men något fick mig att bestämma mig för att vara nykter. Tog en dag i taget. Samtidigt är det ju inget riktigt val, eller är jag ute och snurrar nu, jag menar att OM jag väljer spriten så blir mitt liv kaos igen. Vågar inte tänka tanken på hur djupt ner i alkoholens kvicksand jag skulle kunna sjunka.

Så egentligen har jag ju inget riktigt val känns det som. Hänger ni med? Äsch skit samma jag:) är nykter och VILL vara det. Livet är, som jag skrivit tidigare, upp och ner men det är f...n så mycket lättare att hantera alla berg-och dalbanor när huvudet är ok och inte uppfyllt av ångest och minnesluckor.

Semestern blev lyckad som jag skrev tidigare för att jag oxå var lugnare. Man blir det när man inte är full eller bakis hela tiden!!! Jag har ibland blivit lite hetsig och påstridig av A vilket har gjort att jag lätt brusat upp. Nu var jag mer lugn och harmonisk och kunde tackla olika situationer som krävde lite tålamod. Två veckor med man och tonåring t.ex. Ja mitt mål var att vara närvarande och det känner jag att jag var och är. En annan fördel med att inte dricka är att minnet blivit bättre, jag är heller inte lika vimsig och ofokuserad. Jag har läst flera böcker och det var länge sedan och underbart....
Nu ska resten av sommaren oxå vara nykter!!!
kram mod

...smakar på ordet, innehåller mer känslor än verbal information, ledighet är ett annat ord för samma sak, men inte med samma innehåll, sommarlov likaså...
Saker händer, vissa vill man ska hända, andra inte.
Man vill kunna visa upp för andra att man är utomlands på Fejjan med sol och varma stränder, inte en nedspydd tältduk på skara sommarland.
Man visar gärna upp bilder på ett vinglas i en rödglödgande solnedgång, knappast på en trädgård nedsölad med en massa gamla ölburkar och vinflaskor.
Man vill visa upp att man är lyckad, inte förolyckad i ett alkoholberoende.
Ser bilder på förväntningar, många är som en falsk reklamannons, utan någon verklighetsanknytning.
Verkligheten borde vara någon som låg utslagen på soffan med ett utskvimpat rödvinsglas, där början på kvällen startade med en till synes mysig grillkväll.
Så vad är då en semester?
Mästare på att dölja verkligheten för många barnfamiljer! där ena eller båda föräldrarna dricker ohejdat från första till sista semesterdagen.
Idyllen förändrades till något helt annat, kanske ett helvete får några där man räds tiden med hela familjen i en lång ledighet, en enda lång fylla.

Jämför vad min semester betyder för mig, numera...
Jo det är ledighet, med egentid och familjetid, men där jag sitter i positionen att kunna bemästra tiden helt på eget bevåg, jag äger min egna tid, fantastiskt egentligen.
När man ser på den så får den inte förspillas på något helt onödigt, all tid ska vara tid för njutning, i arbete eller slappartid.
Att dricka vore att slösa bort den, på hemska ångestattacker helt i onödan.

Tog med mig min gamla mamma ut till stugan under några dagar, kämpigt när varken ögon, hörsel eller ben riktigt är vad de borde vara, man får ha en stor portion tålamod.
Men när man får höra hennes tacksamhet att få umgås med hennes yngsta sons familj 24-7 så skäms man nästan för sin själviskhet att inte ta sig besväret.
På vägen hem i roddbåten hör man henne säga...."Hejdå landet, hoppas vi får ses igen, kanske detta var sista gången...", och syftar då på hennes vacklande hälsa, hemska tanke.
Man blir ledsen i hjärtat när hon tänker så, och vem vet, kanske det är närmare verkligheten än vad man vill tro, hon har en otrolig mental närvaro min lilla gamla skröplig mamma.
Älskar henne, trots att man kan reta sig på hennes upprepningar som naturligtvis beror på hennes avtagande minne.
Hon är den sista som kan berätta om mina pinsamma barndomsminnen för mina barn, och det får hon gärna göra, de uppskattar att få höra om deras klantiga pappa.
Samma person som säger att det snurrar till i huvudet när hon har fått en enda grogg och sedan säger att det räcker med dricka kaffe för hennes skull, hon är ärlig.

Vädret suger och det är ingenting någon kan rå på, bara att acceptera läget, det gav oss många timmar runt det lilla trånga middagsbordet att umgås vid hela familjen.
Tidiga kvällar när man i ficklampsbelysning fick leda sin mamma i armkrok över blöta stenar och halkiga rötter för att det var dags att gå och lägga en gammal människa.
Hela familjen kom i säng i tid för att sympatisera med en trött pensionär, och det gjorde tidiga mornar också vilket var bra för oss alla.

Var det dåligt?
Ur ett highlife synvinkel så var det ju inget råparty precis, men det gjorde åtminstone mig gott.
En annorlunda start på zämstrn, men det gav mig en härlig känsla av samhörighet som vi inte gör allt för ofta, förändringar är bra.

Jag mår bra, och min tid är dyrbar, slösar bara bort den på något som är värt något, min tid med mina kära.
Det får kosta mycket och gärna, inte tiden med alkoholen, det är att kasta grus i maskineriet...

Lev!, och lev nu, imorgon kan det vara försent....

Berra med hög närvaro

Jag klarade att stå emot att fortsätta idag. Nu gäller det att klara to - sö. Jobb och antabus på måndag. Det ska gå!

Ja det kan man ju inte. Men jag fattar vad du menar. I mitt jobb möter jag dagligen människor där jag iaf försöker sätta mig in i deras liv och de utmaningar de möter. Det är inte lätt alltid! En del berättar saker jag lätt kan relatera till, andra sådant som är helt främmande. Ödmjukhet behöver inte vara att man inte försöker hjälpa. Jag personligen känner att ödmjukheten ligger i vetskapen att jag likaväl kan vara du. Så lite som oftast gör skillnad. Bli påkörd på övergång stället, så sitter jag i rullstol. Så lite skiljer en uteliggare från den i villa. Och ändå så mycket.
Jag är en av dem som ger såna där råd. För det är ju faktiskt så att de hjälper. Aktivitet är, nästan, alltid bättre än motsatsen. Det blir en positiv spiral. Att det inte känns meningsfullt är tufft. Ibland funkar "fake it until you make it". Ibland hitta motivationen i att resultatet är positivt, som Vändningen beskriver.
Ge inte upp Myrkotten!!!!

Min klippa här på forumet. Som alltid kommer med klokaskaper och högsta hejjaropen. Grattis! Jag är sugen på att haka på din månad, När började den?

Hoppas du kan landa lite. Övertala dig att inte dricka kommer ju inte gå, men tänk bara på att om du nu druckit A varje dag under semestern, så har du ju fått upp en viss tolerans. Så var försiktig bara, håll kvar vid "måttliga Valeria" och jaga inte ruset.

Hoppas du hittar en lagom balans o njuter av barn o vänner!!!!