Senaste kommentarerna i forumet

Hej Surfina! Så glad att du fortsätter din kamp. Jag - som är villigt barnfri - kan inte riktigt sätta mig in hur du har det. Men jag fattar att det är mer än tufft. Och jag förstår "trösten" i att vilja falla bort än stund. Jag ser också vilken styrka du visar i att kunna skriva här i efter ett "fall".

Den styrkan ska du dra fram i kampen om barnen. Och det är glädjande att du och din terapeut kommer överrens. Att ösa ut sitt liv för någon som bara sitter av tid blir ju inte bra.

Det enda jag undrar (och nu tassar jag in på det heliga moderskapet) är; Vad vill dina barn?

Du är min vän och jag kommer alltid heja på dig. Men jag vet inget? Vill dina barn tillbaka? Måste ni tillbaka?

Kram Fia

att läsa victoria! Underbar motbild till att träna sig att dricka "lagom" eller "mycket måttligt":) För mig är lagom = helvitt numera.
Jippiii för våra nyktergubbar! / mt

Ja Gud vad jag längtar att få känna den känslan.
Känna hur giftet är borta från kroppen, vakna till liv och se på det gamla livet som
En lärdom, inte ett misslyckande som det är så lätt att se på det just nu.
Nykter.
Ett ord som har så många innebörder.

Förändringar tänker jag mycket på just nu. Är det bra eller dåligt. Tänker på AA: Inga stora förändringar det första året. Vem har kommit fram till just det första året? En cykel...visst förstår jag det. Men samtidigt tror jag att det i vissa fall kan vara svårt att ta en ny väg om inget förändras. Det finns inga alternativ. Jag kan ta motorvägen in i det trygga eller tassa ut i ett snår där jag inte känner mig säker. Fler vägar måste byggas och alkoholforum är en av dem. Ett alternativ.

Jag är lite låg idag. Dels av en film som jag såg på Shiraz tråd. Men framför allt av två möten jag har haft igår och idag. Båda mötena med folk från min förra arbetsplats. Där hade vi en minst sagt sjuk alkoholkultur. Vi söp som svin på de otagliga firmafester som företaget stod för. Sen pratade vi skit om dem som "föll igenom". (Jag som van alkis föll aldrig igenom offentligt) Igår på hemvägen träffade jag en av de gamla arbetskamraterna. Söt tjej. (vänninan A) Med grova alkisproblem, hon är asiat och de har ibland en genetisk anledning till varför de spårar ur så totalt. Nu var hon nykter och nybliven mamma. Jag hoppas så att det där moderskapet inte är en quick fix.

Sen kommer jag hem. Pysslar med mitt. I mitt pysslande ingår en sak som jag fått av en annan fd. arbetskamrat. Tanken slår mig; jag borde ringa vänninan B och tala om hur jag glad jag är för denna sak. Big misstake. Vänninan B är som hon brukar. Lättsam, full, så ångestfylld över sin livssituation som hon inte har kraft att förändra. Jag blir ledsen av att prata med henne. En kvinna med så många livsdrömmar och idéer. Jag nämner även mötet med vänninan A och enligt B så ljög hon om både arbetssituation och annat. I stället för att ta tag i sitt liv valde A att föda barn.

Så jag funderar mycket. Är det ok att som vänninan A, skaffa barn till världen och tro att det ska bli bra? Är det bra att som vänninan B bara fortsätta att kämpa?

Ska man göra som jag? Asfaltera den nya vägen själv? Riva i snåren?

Jag tror inte mycket på vännen A:s utväg. Förändra. Men till priset av att sätta en tredje persons (barnets) välmående som insats?

B? Att bädda in sig i en kokong av bitterhet?

C? (Jag själv) att slåss mot demonerna och samtidigt bli dryg och elak?

Jag ställer frågor till mig själv, listar fråga och svar med förhoppning om att jag ska hitta rätt .

* Bitter? Nej ( bara jag har valt min framtid/mitt öde)

* Arg? Som satan.

* Förvirrad? Jodå.

* Feg? Nej/Ja? Jag vet inte.

Inser vart mitt arbete med mig själv ska ligga.

Fia

PS: Varför är vi människor så jävla rädda för förändring? Vad kan hända? Jag inser att jag är lite naiv och att det invanda kan kännas "tryggt". Men är det tryggt att supa bort sitt liv? Att stanna hos en partner som får en att må dåligt? Att leva i status Q? Vem var det som sa/myntade "Jag tänker, alltså finns jag" , eller något liknande? Ibland tror jag att jag blir rädd för mina egna tankar. Det vore så mycket enklare att bara bädda ner i bomull. (Anli) DS

Vet hur svårt det är. Hoppas du finner styrkan, ibland är en timme eller kanske 10 minuter i taget det enda man klarar av. Det är så små saker som triggar igång en. Känner igen mig i det du säger att man känner att man behöver GÖRA någonting, gå ut en sväng eller vad som helst men man är som handfallen, har noll kraft.
Vi måste tro att vi kan förändra våra vanor för det KAN vi.
Viktoria beskriver det så bra. Det är så mycket som skulle bli bättre utan alkoholen.
Just nu så längtar jag efter att abstinensdagarna ska vara över så att jag får vakna och som någon annan beskrev det här "känna hur kroppen vaknar till liv igen och fungerar så som den ska göra".
Läste en tråd från mia76 som var så himla bra och inspirerande. Hon beskriver så härligt alla fördelar med det nyktra livet.
Önskar dig all lycka till.

Och jag antar att det inte blir bättre till kvällen.
Ska försöka ta en timme i taget, minut för minut.
Så himla svårt att skingra tankarna bara.
Känns som jag måste hitta på något! Gå ut!
Men jag orkar liksom inte.
Orkar inte ta mig för något, luften har gått ur mig.

Nej upp och hoppa!
Nu får jag ta mig i kragen!
Tack för dina fina ord Viktoria, och för att du tog dig tid att svara.
Det värmer mer än du kan ana.

Vad fint beskrivet. Och så sant! Vet du, du undrar vem du kommer att bli utan alkoholen, jag tror du kommer att bli precis den du är ämnad att vara. Och när man tillåter sig bli det, löser sig mycket annat. Du kommer finna din magkänsla, dina riktiga drömmar, din kärlek till dig själv. Ditt värde. Jag kan lova dig att det är dagens sanning - fast det säkert kan låta lite högtravande.

Lämna de där tankarna på "aldrig mer"...De är bara förgörande just nu. Ge löftet till dig själv om en tid som känns mer greppbar. överskådlig. En dag i taget känns bra för någon ibland, jag tyckte själv att det funkade bra att ha fokus på en vecka i taget, fast ibland var det så kämpigt att jag härdade ut bara timme för timme.

Nä, tvi vale för andras slabb, då man själv är nykter! Och tjoho! för att kemtvätten fixade blusen:-)
(Slabbeduskan har INTE erbjudit sig att betala för detta, vilket hon inte hade behövt - men hon kunde frågat! Hon har inte ens frågat om det gick att få ren blusen)

Idag känner jag mig väldigt glad och tillfreds. Lugn. Mannen som nu varit helt vit i ca ett halvår, berättade vid hemkomsten från middagstillställning i veckan om det helt ok alkoholfria vinet han valt, han var glad och uppåt. Han ska ikväll på ett företagarmingel och sa till polaren i går att "jag tar bilen så du kan åka med mig". Helt okomplicerat. Fokus låg istället på aftonens klädsel, haha - olikt honom. Han har fått en present av sin glada, tillochmed lite nykära fru - en ny ullrock med snygg halsduk till, och ett par riktigt schyssta boots han kan malla sig med istället för att briljera med vilka "fina sorters sprit" han föredrar på minglet. Jippie för min man!

Själv planerar jag ett alkoholfritt glöggparty här hemma till advent, först nu känns det helt naturligt och bekommer mig inte ett dyft vad någon annan skulle tycka om att det inte är alkohol i glöggen, eller ens finns med som alternativ. Det har tagit några år komma dit med mig själv.

Önskar alla här en harmonisk, välgörande helg♥

Vad bra med Antabus, Denna Där. Fint beslut!
Och faktiskt har du ju redan bevisat för dig själv att du klarat en hel vecka. På´t igen. Vi hjälps åt här. Använd forumet om helgen känns svår. Skriv, skriv, skriv om de tankar och känslor som dyker upp. Ta en timme i taget. Varm kram och önskan om en nykter helg♥

Tack för alla fina svar.
Jag var nykter i nästan en vecka, men sedan kom helgen.
Blev såklart berusad, och har druckit fram till igår igen.

Vilket jäkla gift alkohol är...
Man blir ju lurad av den här drogen.

Nu har jag återigen tänkt att jag ska sluta.
Är så himla less på drickandet.
Samtidigt känner jag ett visst vemod.
Ska jag aldrig få ta en öl igen?
Ska jag bli den där tråkiga som är med på festen men spottar i glaset?

Nå väl.
Hellre tråkig än alkoliserad.
Tog min första antabuskur idag.
Är dock rädd för att jag ska få samma dille som förra gången.
Har fått sömntabletter utskrivna.

Bunkrat upp med B-vitamin och andra nyttigheter i kylen.

Håll tummarna!

Den väckte många tankar hos mig.
Fruktansvärt sorgligt.

Tanten

Fia

Tack Shiraz! Det var en fasansfull länk, men så nyttig. Jag slås av detta hur en kille med bra utseende och stort kontaktnät ändå kan gå ner sig. Nu ser jag ju att det är en amerikansk video och i Amerika behövs ofta övertydlighet. Så det var smart av filmmakarna att välja den killen. Men jag tror att den ändå kan nå fram till många. Jag blev rädd.

Fia

av dagens information från Sven Andreasson om att alkoholister med små medel och insatser kan lära sig dricka måttligt. Informationen sprids i radio, TV och dagspress. TACK från djupet av mitt upprörda hjärta till dem som har modet att reagera öppet, bland annat på fb. Tack!

Följande kloka motargument delar jag vidare: om man kan dricka måttligt är man inte alkoholist; sådana nyheter skapar skuldkänslor hos den som inte klarar att dricka måttligt; den typen av nyhet inbjuder till att missbrukas (!) av alkoholister som ännu inte erkänt sina problem (jag kan ta ett glas, det har jag hört på nyheterna). Informationen väcker också ett hopp... hos den som inte helt valt bort alkoholen utan står och väger.
Fy tusan vad arg jag blir - och rädd!!! tur att denna platsen finns att avreagera mig på. Samt en del fb-vänner. Hå hå...

Jag kan förstå Andreassons motiv att kravet på absolut nykterhet skrämmer många att söka hjälp... men det förhindrar på intet sätt min reaktion. Enormt kraftig kroppslig reaktion med hjärtklappning och andra ångestsymtom. Nåja, det visar bara att de flesta dagar mår jag numera så mycket bättre... och bekräftar det jag vet: aldrig mer! Aldrig mer tänker jag dela liv med alkoholen. Varför i helvete ska alkoholen glorifieras så??? / mt

Den var mycket bra att se, trots att jag nu känner mej säker. Men man vet ju aldrig vad man kan få för sej. Så tragisk historia, en så sympatisk kille.

Ja, vi får väl se om det blir nått mys ikväll. Just nu känns det bra i alla fall. Jag känner inget sug efter att dricka ikväll men det lär nog komma smygande framåt eftermiddagen. När det gör det brukar det tynga mitt sinne ganska mycket när jag vet att jag inte ska, får dricka. Jag planerar ett pass på gymmet ikväll igen. Var väldigt aktiv för några år sedan men den senaste tiden har det blivit allt mer sällan. Nu ska jag försöka jobba in rutinen att ta mig dit och träna mer seriöst igen. Det får bli min räddning. Ska passa på att öva lite meditation också för att finna sinnesfrid på kvällarna när jag känner olusten komma smygande.

Jag mår så himla bra av att vakna nykter. Den känslan är starkare än något rus som alkoholen kan ge.

Var ett tag sen jag kikade in här...men tänkte ta och uppdatera lite. För mig har det gått bra än så länge...men mitt problem är ju inte att jag dricker dagligen, utan det är när jag dricker så spårar jag ur. Har inte direkt blivit ställd inför att behöva neka till alkohol med tex tjatiga vänner eller så, där kommer ju mitt problem just det här med att säga nej. Har alltid fallit dit och inte vågat varit stark nog för att stå upp för min nykterhet och inte velat erkänna mitt problem för det har känts som ett stort misslyckande.
Men den här gången känns det annorlunda, har bestämt mig hur jag ska tacklas med alla vinpimplande partyprissar som vill ha igång mig. Ärlighet är ordet, tänker helt enkelt vara ärlig om inte ett nej räcker....Berätta för mina vänner att alkoholdrickandet ger mig alldeles för stora konsekvenser som jag inte längre orkar att tacklas med. Men visst nu ska jag inte skylla ifrån mig på alla andra, utan jag vet att det finns situationer som kommer att trigga igång mitt alkohol sug, som tex att ta en kall öl på uteterassen i sommarsolen...Men nu finns det ju så många goda alkoholfria alternativ som jag får nöja mig med, jag får ta en alkoholfri öl och påminna mig om varför den just är alkoholfri.
Sedan är ju detta forum en riktigt bra stöttepelare som jag tänker fortsätta att hänga på. Era historier motiverar mig att fortsätta på min väg mot nykterheten. Dessutom är det väldigt skönt att få skriva av sig och bli bemött med förståelse och värme av människor i liknande situationer.

Tack Surfina för att du bryr dig:) hur går det själv?

Kram på er

Att tacka nej till ett glas vin!
Är mycket imponerad av dig.
Du är kanonduktig.
Var stolt över dig själv.

Önskar dig en riktigt fin helg!
Kram
Tanten

Är imponerad av dig, Mia.
Du gör en kanonstark resa.
Önskar jag kunde säga detsamma om mig själv.
Tror inte jag har hittat den rätta motivationen ännu utan ljuger lite för mig själv och söker undanflykter.

Det är härligt att läsa din tråd!
Känn dig riktigt stolt och ha en fin helg!

Tanten

Hoppas din kväll blev vit och fin!
Att du kunde sova gott i natt och att det kändes bättre att kliva ur sängen idag än det gjorde igår.

Att du just nu mår bra och känner att du är på rätt väg!

Ha det gott!
Styrkekramar!
Tanten

Drack upp det sista ur vinflaskan igår kväll!
Sen var det nog. Skulle aldrig gå ut på kvällen bara för att handla mer.

Nu börjar vi om från början.....
En dag i taget.....

Vi får ta våra myrsteg i rätt riktning...

Kram
Tanten

En vecka är skönt att ha klarat! Och alkoholfri öl är ju helt ok. Värre då med alkoholfritt rött vin... Köpte en flaska på Ica förra lördagen för att ha till middagen. Smakade som druvjuice, gick inte att dricka. Hällde ut och drack cider istället, vilket ju faktiskt finns några bra sorter att välja på. Kanske har systemet bättre alkoholfria viner - någon som vet? Jag vill inte utsätta mig för frestelse och gå in och kolla.

Ha en bra helg och känn dig stolt över dig för att du kommit så här långt!
/m

Halmstråt. Redan dag 5 och till och med i en respektabel tidning som Svenska dagbladet! Då måste det ju vara sant, eller är det bara "spökerier" i huvudet? Mer än hälften kan lära sig dricka måttligt enligt chefen för Riddargatans alkoholklinik. För min egen del gäller nog inte det i alla fall, och jag tänker inte testa! Men ser fram mot att se hur han utvecklar "tänket"
När jag läser deras kriterierna om alkoholberoende och måste svara att jag har full pott på deras 7 kriterier, och till råga på under nästan ALLA dagar den sista månaden så är svaret ganska solklart! Jag är nog ingen kandidat för detta experiment. i alla fall inte idag!

nej, nu iväg in i dagen istället

att tacka nej till erbjudandet!
Känner igen oron du beskriver, och då särskilt när man inte är beredd.

Lycka till med kloklippningen, inte alla hundar som uppskattar manikyren/pedikyren de erbjuds. Min är inte jätteförtjust, men har fogat sig i sitt öde och ligger snällt på rygg i mitt knä när det är dags - vilket det snart är, nu när jag tänker på det. Han ligger här bredvid mig i soffan, och snarkar, lugnt ovetande om mina planer...

Ha en bra fredag!
/m

Pellepennan. Jag har också tagit mig tillbaka, fast efter ett år. Gick med i forumet för drygt ett år sedan och var aktiv några veckor. Hade nog inte rätt motivation, eller insikt. Jag vet inte. En del av oss har lång startsträcka för att komma vidare :)

En dag i taget från nu!
/m