Senaste kommentarerna i forumet

Att vara rak behöver inte vara något dåligt, tvärtom, ibland borde vi kanske vara rakare och tydligare med vad vi vill oftare. Bra jobbat, så ska slipstenen dras!

Skön förebild är du iaf, fortsett leda oss andra "färskingar" :D
Grattis till 4 mån!

Om man nu tillåter sig att dricka så måste man vara benhård på att inte omförhandla det mål man satt upp. Två glas t.ex. och INGET mer. Då har man kontroll. Börjar man efter ett glas redan klura på om det inte skadar med något extra glas, så kommer det farliga. Man flyttar på målen (och har redan börjat förlora kontrollen). Därav är det kanske bäst att inte dricka alls förrän man är spiksäker på att man verkligen klarar sitt mål (om man nu känner för att gå tillbaka till ett alkoholbruk och tror sig klara av det).

Du kan inte få ogjort vad som hände igår, men du kan dra lärdom och skapa en ännu bättre framtid! Stå på dig nu och stor kram till dig

Jag tror det där rentav kan stärka dig ännu mer.. du känner dig utelämnad, tvingas göra saker själv. Inte bara måla, utan ansvara för precis allt själv. Sedan kommer din särbo igen och du får avlastning, men samtidigt bygger du ju upp en go stolthet inombords över hur bra du faktiskt är på att hantera allt detta. Ibland är det kanske inte dumt att vara ifrån varandra lite, det kan kanske, kanske bli en liten boost också till relationen... vem vet? Jag tror på dig!

Det kommer du fixa! :) du verkar vara i ett gott flow nu.

Han kommer hjälpa dig!!!!
Åh vad härligt, blir det till värme o sol?

Ja man kan inte göra annat än att förlåta lära o gå vidare!! Det har gått förvånansvärt bra med barnen o sambon, men det praktiska avståndet till barnens skola okompisar osv har varit för stor. Denna lösning är bäst för barnen helt enkelt. Däremot kände jag enorm lättnad då jag o barnens pappa skilde oss. Vi hade sån otroligt olik syn på grundläggande värderingar. Det blev så med åren på nåt sätt. Så jag njöt av att få ta mina egna beslut kring barnen iaf till vardags mina veckor. De större besluten är ju fortfarande gemensamma några år till...

Barnen har nu iaf stuckit iväg till olika kompisar, känns så skönt att de kan göra det, ha sin frihet. Jag ska måla väggar idag. Och få upp nån säng. Lyssnar samtidigt på ljudbok, en trilogi av Kristina Sandberg som någon härinne skrev om, den är fin!

Jag som själv är medberoende till en svår alkoholist/missbrukare som för femtielfte gången beslutat att sluta kan bara utgå från min känsla i det du skriver.

För mig låter det helt orimligt att han går in på systemet för "din" skull utan att du bett om det, varför skulle du ens utsätta honom för det. Vi är alla olika... Endel tycker kanske en alkoholist ska kunna gå in på Systembolaget men jag förstår inte vitsen med att utsätta sig för frestelser, se andra som kanske kan dricka normalt, även stötta på aktiva alkoholister. Uppmuntra dig till att dricka känns lite knas? Utan baktanke. Att ha en flaska gin hemma? Varför ska man bjuda på något man själv inte dricker? Det är som att köpa hem nötter fast man är allergisk. Finns väl ingen i er omgivning som kräver/önskar det serveras alkohol hos er?

Bra att han hållt sig nykter så länge. Att han föreslår AA möten är något du verkligen ska stödja, för någonting kan ha väckts i honom och bra han bryter det. Sen tror jag att hans beteende delvis kan bero på medicineringen, om han förändrats sen han sluta med den, kan vara så att han gått in i depression/ångest pga han ej längre har medicin, det kan vara så att han behöver livslång behandling för detta för att må bra.

Jag är själv utbränd och varit i 3 år. Och det är mycket blandade känslor när jag läser din beskrivning för som utbränd har man en väldigt låg stresströskel, få människor återfår den efter en utbrändhet och det kan va därför han beter sig som han gör. Inte nödvändigt han är kränkt än idag om han vart nykter 22 år, men han kan vara skör och känslig och behöva stöd för att komma på banan igen. Så han inte faller in i något ni båda inte vill... Djupare depression... Risk för återfall (självmedicinering). Endel kan även tro att dem efter så lång tid inte nödvändigt behöver bli aktiv i sin alkoholism, men för någon som inte mår helt hundra är det en extrem riskzon han befinner sig i.

Varför sluta han med antidepressiva? Går han hos psykolog/terapeut? Arbetar? Är livet tillfreds i övrigt!
Hoppas det går bra för er. Våga prata med honom, du kan berätta din oro, känsla.. Och även försöka hjälpa dig själv igenom att förstå att bara för man är alkoholist behöver inte detta bero på alkoholen i sig, men när han håller på o uppmuntrar dig, köper hem.. Känns det lite suspekt. Varför gör man så? Finns ingen snällhet i det, känns som han skadar sig själv och tyder på deppighet och stress, att han handlar annorlunda helt plötsligt och det kan bero på underliggande känslor som spökar...

Kram till dig!

Den där stoltheten kan jag iof känna igen. När jag var typ två dagar nykter gick jag omkring och myste lite och tänkte: "Här går jag och är nykterist" :) Som att jag liksom bar på en fin, ny egenskap. Nästan samma känsla som när jag insåg att jag var löoare, en sån som kunde springa i mil.

Du har gjort precis rätt, allt rätt och du kan inte göra mer. Valet ligger hos han. Han måste inse och det kan ALDRIG, ALDRIG du ändra på. Nu måste du ägna tid åt att ta hand om dig. Svara inte på sms, meddelanden från ahn. Kan vara väldigt lätt att fastna mer i medberoende.

En tanke du måste (tror jag) förlika dig med är att inte sätta upp ett mål HUR mycket du får dricka UTAN att du INTE ska dricka eftersom det blir så fel. Jag vet, resonerade precis som du. Jag tar några öl så blir det ok. Det blev en, två, tre, oj 6 och en flaska jäger. Däckad hemma i sängen. Tanken att inte dricka är jobbig och svår att hantera. Bara man ger det mer tid tänkte jag så kan jag dricka. Hmmmm så fel jag hade. Jag tror du redan vet allt detta. Har du svårt att avstå a helt? Har du sug/beroende?

Att jag måste falla dit en sista gång, känna hur det kändes och varför jag ville sluta. På ett sätt är jag glad att jag gjorde det för nu känns allt så mycket tydligare.
Jag får känskan av att du inte tycker nykterheten är din men den är det, den måste få vara det. Känner man att man bara hänger upp sej på att andra blir ledsna så kan det lätt bli så att man börjar utveckla bitterhet mot dem tror jag. Jag tycker du är grym! Du har kämpat på så himla bra, bara halkat lite på vägen vilket är fullt mänskligt. Gör framtiden till DIN nu! :)
Kram

Ja jag känner mig både stolt och glad! Nu vill jag ha mer i den vägen!
Och det kommer med råge... ! På söndag bär det iväg på resan jag tjajat om sedan nykterhetsbeslutet.
Just nu könns det som att det kommer att vara lätt som en plätt, men vet ju att det kan svänga snabbt....

Jag har också varit ensam med barnen under större delen av deras uppväxt. För mig har föräldraskapet varit mycket enklare och mer harmoniskt när jag varit ensamstående än när jag haft en man i huset. Det sämsta jag prövat på är att snabbt i förälskelse flytta ihop med ny man och försöka få en styvfamilj att fungera. Det har inte varit bra, vare sig för mig eller barnen. Det senaste i den vägen var faktiskt rena katastrofen. Är det något jag ångrar i mitt liv så är de besluten. Men gjort är gjort och det leder ingen vart att hålla på och döma sig själv för att man inte hade vett och förstånd att förutse det som skulle komma. Det handlar precis om det du skriver Sattva, att förlåta och acceptera sina ofullkomligheter. Och försöka lära och utvecklas av dem. Fast lätt är det verkligen inte. Livet är inte lätt, men stundtals väldigt spännande!

En farmor, som är rund och trygg och bjuder på glass är bara sååå mycket bättre, än en som är smal och dagenefterilsken.

Jag har inte heller något problem med att tacka nej. Tvärtom, jag känner mig stolt när jag gör det!
VIll också tillhöra de nyktras skara som en självklarhet. Därför tar det lite emot att köpa alkoholfritt vin,det ser ju ut som att jag dricker som vanligt då. För mig fick det gärna stå ALKOHOLFRITT med stora bokstäver på glaset, så att jag fick sitta där och känna mig mallig :)
Du verkar ha kommit mycket längre på den vägen än jag Vilja, men det är helt klart dit jag också vill.
Fast beroendemonstret i mig strävar stundtals kraftigt emot, den j-keln!

En del forum ger möjlighet till att redigera det man skrivit för en viss tid (15 min... 1 timme), sedan låses det man skrivit fast. Det kunde kanske vara värt att pröva här, om det är tekniskt möjligt med programmet, som används?

Helt rätt Inställning!!! Den ska jag ta med mig!!!

Barnen tar fram det ursprungliga obemannade på något sätt. Med dem kan man verkligen inte vara någon annan eller någon annanstans än i verkligheten. Jag fick möta mig själv igår kväll o jag gillade inte den jag blev när sambon inte fanns som en kolugn energi i huset.
Förstår verkligen att du har haft det tufft med barnen! Jag tycker DU är fantastisk!!!

Jag har börjat försöka se detta med alkoholen som den sjukdom det är. Vi borde inte skämmas så otroligt. Hade vi haft ledgångsreumatism eller atros eller någon annan sjukdom som liksom inte bara går över utan är något man måste leva med o hantera i skov oftast livet ut....Och vi ändå hade varit aktiva, hälsomedvetna o valt att sprida glädjen genom att vara instruktörer, så hade människor nog inte låtit fördomar styra tankarna om en! Det är ju för att vår sjukdom är så skuldbelagd. Vi har ju inte aktivt "valt" denna sjukdom. Däremot har vi ju på nåt sätt bidragit till att den blommat upp genom att dricka alkohol. Kanske inte ens mer än friska, men på fel sätt o av fel anledning (iaf jag). Kanske fetma är lika stigmatiserande iof. Men deras sjukdom är svår att dölja. Men troligtvis lika skuldbelagd.
Antar jag försöker hitta förlåtelsens väg samtidigt med acceptans.

att du fått kläm på det här! Håll bara ut när det kommer sug och sämre dagar så blir det baa bättre och lättare sen. Jag vet inte riktigt när det blev självklart att vara nykter men tre år tar det inte ;) . Det känns så bra att veta att man alltid kan rycka ut. Det är väldigt konstigt att den som har stort kontrollbehov, som jag, t.ex kunde totalt släppa kontrollen genom att bli berusad? Kanske var det sättet att få släppa kontrollen ett tag? Man får hitta på bättre sätt. Ha det så bra nu och grattis så här långt.

som jag skrev hos mod60 klistrar jag nu inte här, så jag har lite koll på tillvaron. Det får räknar som en uppdatering av läget. "Jag är inne i ungefär samma känsla efter sju veckor utan A. Två resor utomlands och två fester med gamla dryckesvänner utan A har gett mig en härlig känsla och gott hopp om att slippa skiten för all evighet. Nu ska jag snart till vårdcentralen och ta ett piller, det är min livförsäkring mot att inte plötslig få ett infall och gå till bolaget. Det känns tryggt, och behöver jag göra det i ett år framöver så får det bli så. Skulle jag nu börja dricka är jag verkligen inte säker på att det skulle sluta med livet i behåll för min del. Mina två besök i veckan för att få min antabus har jag valt helt själv frivilligt, min självkännedom om A för min del är välgrundad. Jag litar inte på den jag är om det finns A med i bilden. Nu gör det inte det, solen skiner ute och jag ska börja göra frukost till min fru. De e gött att leva."
Kram alla på detta forum som är guds gåva till mänskligheten

att läsa om din tillvaro. Jag är inne i ungefär samma känsla efter sju veckor utan A. Två resor utomlands och två fester med gamla dryckesvänner utan A har gett mig en härlig känsla och gott hopp om att slippa skiten för all evighet. Nu ska jag snart till vårdcentralen och ta ett piller, det är min livförsäkring mot att inte plötslig få ett infall och gå till bolaget. Det känns tryggt, och behöver jag göra det i ett år framöver så får det bli så. Skulle jag nu börja dricka är jag verkligen inte säker på att det skulle sluta med livet i behåll för min del. Mina två besök i veckan för att få min antabus har jag valt helt själv frivilligt, min självkännedom om A för min del är välgrundad. Jag litar inte på den jag är om det finns A med i bilden. Nu gör det inte det, solen skiner ute och jag ska börja göra frukost till min fru. De e gött att leva.

en hård skola för många, tufft att ha så mkt bekymmer omkring sig Santorini. Som du säger, så hade allt varit mkt djävligare om du druckit. I dag firar jag sju veckor, och känner mig för det mest nästan lycklig att jag inte dricker. Träffen med par nummer två avlöpte väl, och det blev som med det andra paret att jag fick sitta och lyssna på fyllesvammel och upprepningar i flera timmar innan folk slocknade. Underbart att vara uppe och fixa frukost till alla tidigt nästa morgon och känna tacksamhet mot mitt tillstånd. Just nu finns ingen som helst längtan att dricka. Tänker också på mina barn, de är utflugna och vilken dag som helst kan beskedet komma att ett barnbarn är på väg. Då vill jag vara en morfar som har något att ge. Kram till dig som tar livet på allvar.

Jag känner att jag nog glömmer bort att ta hand om mej ibland. Det har varit så otroligt mycket så det är som en såpa i många avsnitt. Eller drama snarare och med en exsvärdotter som är typexemplet på en energitjuv. Jag ska ta hand om mej bättre för annars har jag heller inget att ge, om jag kör slut på mej.
Promenader fungerar som alternativ till alkohol eller träning överhuvudtaget. Hård träning som kettlebells har jag tagit ut mej på. Annars träning med steg till musik, då kopplar jag av. Måste ta tag i det på nytt. Ta hand om mej. Känner samma tendens till missbruk av glass och godis men konsekvenserna är beydligt lindrigare än med alkoholen.

Det är så otroligt svårt att släppa kontrollen. Både på jobbet och nu med familjen. Ska jobba vidare på det. Lycka till med allt, Soff!

Nykter och social på en och samma gång. Och den där känslan av att måttligt sippa på ett vinglas, oj, den är bara för go!