Senaste kommentarerna i forumet

Ja det kan man ju inte. Men jag fattar vad du menar. I mitt jobb möter jag dagligen människor där jag iaf försöker sätta mig in i deras liv och de utmaningar de möter. Det är inte lätt alltid! En del berättar saker jag lätt kan relatera till, andra sådant som är helt främmande. Ödmjukhet behöver inte vara att man inte försöker hjälpa. Jag personligen känner att ödmjukheten ligger i vetskapen att jag likaväl kan vara du. Så lite som oftast gör skillnad. Bli påkörd på övergång stället, så sitter jag i rullstol. Så lite skiljer en uteliggare från den i villa. Och ändå så mycket.
Jag är en av dem som ger såna där råd. För det är ju faktiskt så att de hjälper. Aktivitet är, nästan, alltid bättre än motsatsen. Det blir en positiv spiral. Att det inte känns meningsfullt är tufft. Ibland funkar "fake it until you make it". Ibland hitta motivationen i att resultatet är positivt, som Vändningen beskriver.
Ge inte upp Myrkotten!!!!

Min klippa här på forumet. Som alltid kommer med klokaskaper och högsta hejjaropen. Grattis! Jag är sugen på att haka på din månad, När började den?

Hoppas du kan landa lite. Övertala dig att inte dricka kommer ju inte gå, men tänk bara på att om du nu druckit A varje dag under semestern, så har du ju fått upp en viss tolerans. Så var försiktig bara, håll kvar vid "måttliga Valeria" och jaga inte ruset.

Hoppas du hittar en lagom balans o njuter av barn o vänner!!!!

Oj, det här jag också haft i perioder men inte fattat vad det var! Första gången var på en båtluff i Grekland för många år sedan. Vi var unga, jag o kompisen sov för lite och drack för mycket...en natt vaknade jag av att en kraft drog mig mot fönstret, det var iskallt (fast det var det ju inte, somnar i Grekland...). Jag försökte vakna och ropa på min kompis men hon hörde inte (hon sov precis bredvid så jag fick väl inte fram nåt ljud antar jag) o jag kunde inte röra mig eller väcka mig själv. Jätteotäckt!! Jag trodde det var pga sömnbrist o för mkt alkohol...Det har hänt några gånger efter det men nu länge sedan. Så jag förstår!!!!

Låter ändå som om du tänkt länge på detta! Här finns stöd!!!

Tänkte just idag på att du borde vara hemma nu.
Hoppas att du klarat av att stå emot suget från sex-packen. Och i morgon har du barnen med. Du har ju klarat det vid något tidigare tillfälle att stå emot för barnens skull. Vad är skillnaden nu?

Ännu en seger att lägga i bra förvar att kunna plocka fram vid behov!

Gillar din bild av alkoholen som den vackra förföriska näcken som försöker locka dig tillbaka i fördärvet.
För många av oss verkar det vara lättare att hantera suget när man liksom gör det till ett levande väsen. Någon annan här liknade honom vid en orm, Sir Väs. Jag har också tänkt på alkoholen som en man jag haft ett stormigt destruktivt förhållande med.

Ja, jag tror på att du nått det där mentala rummet, där du kan le mot näcken, trygg i förvissningen om att han inte kan påverka dig längre! Där tror jag du vill stanna :)

Bra jobbat

...till dig och a-friheten. Ni är ett sånt härligt par!

...lika nyktr som innan jag for :)
Det var trevligt, men efter ett par timmar kände jag att jag ville hem. Ungefär samtidigt med att de andras kinder blev rödare och rösterna något högre.
Men jag hade som sagt trevligt fram till dess och det var inte alls svårt att sitta och smutta på det alkoholfria vinet. De hade faktiskt några sorter att välja på så det blev två glas.
Känns riktigt bra :)

Jag är just nu i fullfärd med att leta möbler och liknade på auktionssiter och igår stötte jag på en lampa av Hans Agne Jakobsson som heter just Fata Morgana, tänkte på dig då och hoppas att du mår bra!

väl vara nån fördel med att åldras och en stor är att "rusningsåren" är över. Jag håller med om att det är en stor skillnad på att uppleva en sommar helnykter. Visst har det gnisslat lite här och där i relationerna men jag har inte jagat upp mig som jag brukar. Tackar också mindfulnessen för det. Tänker fortsätta på det spåret. Inget grubbel över det som varit. Här och nu i möjligaste mån. Ha en fortsatt härlig sommar. Din är varmare än min ;). / FM

Både att du känner så och att du valde att göra klart hur du tänker från början!
Superstarkt!

Det är märkligt att han gillar att gå till bolaget. Men bara för min skull. Och jag vill ju inget ha. Tror han gör det för att vara snäll. Han tror väl att alla älskar alkohol.
Har förstått att de flesta alkoholister beter sig narcissistiskt när de blir konfronterade med sitt drickande. Men somliga kanske är narcissister från början och döljer det med alkohol. Det går ju liksom inte att diskutera detta med honom eftersom det ju kan tolkas som kritik.
Jag känner att han börjat bete sig som en typisk alkoholist...fast utan att dricka. Det är så absurt. Jag vet från alla hans bekanta och familj att han aldrig tagit ett återfall. Inte en droppe alkohol. Inte ens systemets alkoholfria eller barnens cider.
Han har talat om att börja gå på AA möten igen. Kanske jag bör aktivt stödja det?

borta från forumet och det händer grejer i varenda tråd. Jag hinner inte med att läsa som jag skulle vilja. Får försöka beta av eftersom. Har hållit på ute en hel del ute. Känt mig riktigt harmonisk. Kanske för att jag lyssnat på föredrag på youtube medan jag jobbar. Hjärnan hinner inte hitta på så mycket annat jäkelskap då :). För det tror jag är det största problemet : jag (Vi?) tänker och analyserar för mycket. Som Jack Kornfield sa : "Man kan bli "addicted" till vad som som helst - även tänkande". Han är faktiskt väl värd att lyssna på när han pratar om buddhistisk psykologi. Rekommenderas. Det är så praktiskt , klokt och sakligt och så " oreligiöst" vilket passar mig alldeles utmärkt.
Många av våra tankar orsakar oss en jäkla massa lidande helt i onödan och livet är alldeles för dyrbart för att slösa bort på sånt. Och på alkohol. Jag hakar på dig LN en månad till :), Kraaam på er <3

Så rätt!!
Strongt å starkt gjort.
Klappa på dig själv, du satte dig först.
Bra!
Kraaam!

Jag har inte känt mig helt och hållet på topp de senaste dagarna med detta innebär att jag inte orkar med att trippa på tår och jag talar hellre klarspråk. I helgen ska vi iväg på en traditionsenlig sommarweekend jag och ett par kompisar. Det brukar bli mysigt men också innehålla en hel del vin. Jag har inte varit så där sugen på att åka eftersom jag inte vill dricka eller gå ut utan känner mer för att sitta och snacka skit med mina vänner och ta det lugnt. Men jag vet att de andra säkerligen kommer att vara mer taggade så idag sa jag till en av kompisen att jag inte vill dricka, inte gå ut och framför allt inte hör något tjat om något av det punkt. Kändes så skönt. Men jag ska inte ropa hej ännu, det finns några föräldrar som jag måste parera också. Jag lär väl återkomma med rapport.

Kram / FM

Frågan är om det är tvång och i sådana fall varför? Eller om det är val, men känns som tvång. När man ser något som ett val brukar det kännas mer positivt, när man ser något som ett tvång så är det negativt laddat (och inte sällan tappar man lusten till det mesta som är klassat som tvång).

Är det inte ett val du har gjort som väljer att tapetsera själv? Skitstrongt gjort ju och du blir en erfarenhet rikare! Alkoholen är väl också ett val du har gjort? Ett positivt sådant!

Det kan låta så enkelt men det är det inte, men när jag känner att jag "måste tvätta" och tycker det är kräkbläääää (tvätta är för övrigt det tråkigaste som finns i hushållet anser jag), så försöker jag ändå se framför mig att varför jag tvättar är ändå för att känna doften av nytvättade kläder dagen efter. Sådär riktigt goa efter att ha hängt ute. Då försvinner faktiskt känslan av att det är ett tvång. Jag kan ju faktiskt strunta i att tvätta också, men jag vill ju ha den där goa doften.

Kanske, kanske när A släpper klorna helt, så får du känna en mer frihetskänsla. Hoppas det iaf! All styrka o värme till dig.

Vilja, du skriver om en mental plats som man slutligen kommer till och det ligger mycket i det! För mig har det varit och är en lång process från den där första gången när jag kände att jag orkar inte mer, så här vill jag inte leva. Innan dess hade jag visst stönat fram ett oräkneligt antal "aldrig mer" dagen efter ett fylleslag men det var inte på samma sätt då när jag "bara" drack ibland, tillsammans med andra mer eller mindre normaldrickare. Där emellan levde jag också nykter men vid dom där gemensamma festerna kunde man se att jag var den som alltid drack mest och alltid var kvar till sist. Jag vet inte om jag hade fått problem till slut i alla fall om min sambo hade levt.

Under de senaste tre åren har jag gjort otaliga försök att sluta men det har alltid misslyckats av alla möjliga olika anledningar men jag tror att en av de största orsakerna till mina misslyckanden är eller har varit att jag inte har kunnat förlika mig med tanken på total nykterhet, ett liv utan alkohol. Det finns tusen och åter tusen tillfällen när man bara måste dricka vin, allt ifrån utlandsresor och svenska sommarkvällar och när något har gått bra och när något har gått dåligt och egentligen när som helst, så fort suget kommer.

När jag startade tråden för en vecka sedan var det som om jag plötsligt hade accepterat och förlikat mig med tanken och det kändes....helt ok! Fortfarande idag är känslan densamma och jag tänker att jag kanske till slut har kommit fram till det där mentala rummet där det känns ok att tänka sig ett liv utan alkohol?

Jag vet av tidigare erfarenhet att tankens kraft kan vara oerhört stark och jag har verkligen försökt att använda mig av den när jag har kämpat mot alkoholen. Jag har provat det mesta från självhjälpsböckernas råd och något som jag gjorde under en längre tid var visualisering där jag skapade bilder av mig själv som nykter, pigg, stark, glad och energisk. Jag till och med ritade mig själv i olika situationer som nykter och hur jag ville att framtiden skulle se ut. Detta slutade jag med för drygt ett halvår sedan för jag såg inga resultat men kanske har det ändå skapat några nya spår i hjärnan.

Under hela min tonårstid och mitt vuxna liv har jag sovit dåligt, oroligt och drömt mycket mardrömmar. Återkommande har varit sk sömnparalys där jag drömmer att jag är jagad eller att något fruktansvärt är på väg att hända men jag kan inte röra på mig eller skrika, jag ligger där förlamad och kan inte påverka drömmen genom att röra på mig. Periodvis har det varit så otäckt att jag knappt har kunnat sova av den andledningen, jag har helt enkelt inte vågat somna av rädsla för drömmarna och skräcken jag kände när jag inte kunde röra mig. Av en slump pratade jag med en bekant om det och det var hon som sa att det har ett namn, att det heter sömnparalys och att man faktiskt är förlamad på riktigt i ett tillstånd mitt i mellan sömn och vakenhet! Jag googlade på det och läste allt jag kunde hitta och där hittade jag bla en gammal, tecknad bild på en kvinna som "rids av maran" och maran är en ful, liten vidrig elaking som sitter på hennes bröst och hånflinar. Den där bilden följde mig under en lång tid och jag såg den där fulingen i mina drömmar titt som tätt.

För tre år sedan bestämde jag mig från den ena dagen till den andra att sluta med sömntabletter, som jag hade fortsatt att ta pga av att jag mer eller mindre led av sömnskräck!! Jag hade inga sömntabletter kvar och det var helg och jag var bara så klar över att nu var det slut på rädslan, nu skulle jag ta den lille fan, kom igen bara tänkte jag, om jag så ska ligga vaken natt efter natt så ska du inte vinna över mig! Och gissa vad, jag har aldrig haft en sån dröm sedan dess och det är nu mer än tre år sedan!

På samma sätt har jag tänkt att man skulle kunna göra med alkoholen, att göra den till ett slag någon, en figur, ett väsen, en bild.
Så jag har försökt att göra en bild av alkoholen och det har blivit en bild av ett väsen, ett väsen med makt att förföra och förleda. Jag tänker mig inte alkoholen som en liten, ful elaking som "maran" utan tvärtom, en slag vacker sagofigur, en näcken som i stället för att spela vackert så har han(ja, det är en han!) alkoholen som han lockar med. OK, kan jag säga, när jag känner hur han glider upp vid sidan om mig och påminner mig om att han finns där, ja, ja säger jag, jag vet att du finns där men du förstår, det är slut nu, och så kan jag till och med le lite vemodigt när han försvinner, för jag vet ju att han kommer att försöka igen, trots att han vet att han har förlorat sin makt över mig!
Vad tror ni, låter det helt förryckt eller...?

Till helgen blir det hundutställning och en massa bilkörning så även om "Han" försöker igen så har han inget att hämta!

Har jag förstått rätt att ni levt ihop 5 år och han vart nykter 22 år?

Du beskriver han slutat med sina antidepressiva och dem kan vara orsaken, behöver nödvändigtvis inte vara hans alkoholism, däremot vill dem gärna vara offer för det dem själva orsakat dvs blivit sjuka av.

Men detta med att vara kränkt kan vara väldigt individuellt. Han kan vara. Labil, känslig, reagera på att han inte kan hantera dem känslorna han har nu utan medicin... Han kanske behöver dem iaf? Om detta kommit nu plötsligt..

Förstår inte alls varför han köper hem alkohol om han inte dricker själv? Vill du dricka kan du ordna det på egen hand, har du beskrivit ditt obehag inför detta med honom? Varför han gör det? Orsaken känns väldigt viktig för att förstå om han haft återfall? Smyger? Känner sug? Känns konstigt han uppmuntrar dig till något som gjort honom sådan skada o något du inte direkt ber om.

Om inte annat, så dricker man måttligt en kväll, så får man ju med sig ett till positivt minne för A och när tillräckligt många sådana positiva finns, så tror jag också det är risk för ett "återfall" i den bemärkelsen att man dricker på ett ohälsosamt sätt (som vi gjorde sist både du och jag soff).

Lite som "det här var gott och gick bra", katchiiiiiiiiiing. Sedan är det individuellt för hur många sådana som behövs innan ett återfall kanske kommer. Eller så blir det att man börjar få flera katching oftare, och byter istället typ av missbruk utan att tänka på det kanske. Man blir nöjd och glad över att man inte blir stupfull längre, utan nu hanterar alkohol "på ett måttligt sätt", men istället dricker på tok för ofta istället.

är ett bra alternativ till promenad. Resultat ser man ju direkt. Jag är imponerad att du ger dig på det fast du säger att du inte kan. Tror du kommer att känna en viss glädje ändå efteråt nör det är klart. Och det är dom små glimtarna av glädje eller tillfredsställelse som man får spara på så här i början. Dom är sekundssnabba men dom finns där. Och dom blir fler. Hoppas att du känner att vi är med dig hela hantverkargänget ( Riv & slit AB eller vad vi nu hette). Det blir bättre. Jättekram <3 /FM

Jag tror att man ibland vill intala sig att varje dryckestillfälle är ett isolerat tillfälle. Jag är, utan helt vetenskaplig grund, helt övertygad om att varje dryckestillfälle har ett samband med nästa. Det är smådelar i beroendekedjan som hakar fast i varandra för varje gång vi dricker oavsett hur mycket eller ofta. Observera dock att det inte behöver innebära att det går illa bara därför.

Slutligen får vi inte glömma att alkohol är Sir Väs livselixir och varje dryckestillfälle ger honom kraft och ork att resa sig upp och åter göra sig påmind.