Senaste kommentarerna i forumet

Gör man ju så illa.
Min man är besviken och skitförbannad.
Han slutade lita på mej för länge sedan och det gör så ont.

.....då har man hamnat på tvåsiffrigt, dag 11 och 2 nyktra helger i bagaget, f-n va jag är grym!! =) Mår så himla mycket bättre trots att det spökar lite ibland, men det känns som jag kan styra upp det iaf.
Tack till alla ni fina underbara kämpar som skriver till mig, det betyder massor <3
Nu är det ny vecka och min största utmaning består i att klara helgen som kommer då jag är ledig, men jag ser ljust på den saken och min önskan är att det ska gå bra såklart.

Idag är en bra dag, idag tar jag vara på dagen!

Kraft å kärlek till alla ni andra kämpar =)

Men blev kvar i sängen.
Som tur är drabbar det bara mej själv då jag har eget företag men det är ju illa nog.
Det börjar kännas lite, lite bättre. Hoppas på att morgondagen blir lite mindre ångestdränkt.
Laddar för en promenad i solskenet.

Hej, hur har du det idag? Gick det att sova något?
Hoppas du känner viss bot på ensamheten genom detta forum, det gör jag.
Som en livlina att hålla i. Det behövs.
Hoppas du kan få lättnad i ditt grubbel, tankar går ofta i cirklar när man inte vet vare sig ut eller in. Vad tar du för dig idag? Jobb, plugg, hemma?

Ensamhet är hemskt.
Man funderar och i funderar tills man inte vet vad som är uppochner.
Ett ord från nån som förstår betyder så oerhört mycket.

...är bästa svaret. Och i mitt fall har det betytt dagligen med någon enstaka vit dag emellanåt, någon vecka - 10 dagar likaså men därefter återfall till vardagligt och ofta smusslande o i smyg.
Skammen när min make upptäckt mig går inte att beskriva med ord, när jag så blev så full att jag inte var kontaktbar för barn o make var detta sedan värre än allt jag tidigare varit med om. När jag i efterhand insåg vilket obehag jag utsatt mina barn för, ja då finns inte mycket stolthet kvar.
Så vi tar tag i detta nu, eller hur? Vill du dricka måttligt o tänker att du fixar det?
Jag gör inte det, nu har kag fått erkänna det för mig själv. Oavsett vad du väljer så ta hand om dig o de dina. Vi ska inte utsätta oss och våra kära för mer oro och ångest, livet blir så mycket obehag då.
Hoppas du får en bra måndag så starten på veckan känna ok!

Jo borde kanske inte köpa whisky. Nu när ja inte druckit på snart en vecka börjar ja bli sugen igen. Träffade grannen han var bakfull idag. Det här vårvädret gör att alkoholdjävulen säger; jo men va fan nårra öl kan du väl ta så du verkligen uppskattar det fina vädret".

Så starkt och måste kännas härligt för självförtroendet.
Jag kommer att undvika det ett tag till, men hoppas jag kommer dit.
Är rädd för att känna mig obekväm och då fly in i dimman.
Full av beundran av din styrka/ L

Jag har varit utan i 8 dagar och börjar må bättre och känner för tillfället inget sug. Klarade mig tom igenom helgen, som jag trodde skulle vara skittuff. Men vet att det kommer dagar som kommer att vara jättejobbiga, men ska då försöka tänka på hur bra jag mår nu, hur bra jag mådde lördags och söndags när jag klev upp och var på bra humör och hade så mycket energi. Men vet att detta bara är början. Men har verkligen varit väldigt bra för mig att gå med i detta forum, att både läsa och skriva och få råd och tips av andra som vet vilken situation man befinner sig i. Och nu känner jag orken att försöka ge lite tillbaka oxå, stötta och peppa andra.

Besämde mig för att jag inte orkade laga mat i lördags. Jag hade inga barn och särbo hemma, bara för att en är nykter innebär det inte att en kan få njuta av att gå ut och umgås och äta god mat. Sagt o gjort, en brunch på eftermiddagen. Klart skönt att slippa laga mat och få äta gott. Reflekterande över hur många det var som drack champagne och vin till brunchen (kl 12), men det är de, inte jag. Jag njöt av juice och kaffe. På kvällen gick vi ut och åt tappas, min partner drack både vin och cider men inte jag. Höll mig till alkoholfri öl och alkoholfri drink (Virgin Mary). Kände mig som ett ufo när bartendern sa att det var flera år sen han sist gjorde en sån! Dumt tycker jag men det är hans problem, inte mitt. God var den!

Blev sent då vi begav oss av hem och snacka strunt fram till 4 på morgonen. Vänner som drack vin och jag vatten.

Jag kände mig en aning obekväm med att inte dricka men i det stora hela var det helt ok, ingen som fråga, eller ifrågasatt (förutom bartendern).

Det ända som är lite surt, är att jag kände mig bakis på morgonen, antagligen för att jag sov för lite. Dock är jag glad idag (måndag) då jag känner att jag har mer kraft än vad jag brukar på en måndag efter att jag har varit ute en helg.

Så är det Linn. Listor är bra! Det ska jag se till att göra!
Familjen var så nöjd med min energi igår som betydde färskt bröd och goda måltider. Känner att det ger mig mycket att ge andra omsorg. Deras förtjusning blir min.
Hur länge har du hållit upp? Vad är svårast?
Skön dag till dig oxå!

Jag sitter på jobbet o känner hur hjärnan klarar av arbetet med större skärpa o kraft. Att det faktiskt går bra att sjunka ner i arbetsuppgifterna och bara vara.
Tänker glädja mig över detta idag!
Kram o tack för delad styrka!!

Dag 59 så otroligt bra!

Vilken bra insikt! Att inte frossa i andras drömmar utan förverkliga sina egna - det är något vi alla måste ta åt oss tror jag särskilt då det nu förtiden är så lätt att få åtkomst till alla andras liv genom ex facebook.

Ha en skön dag!

Visst ger det extra krafter också! Var på kalas i lördags och alla drack men inte jag. Vaknade upp i söndags och mådde bra, tog en promenad i solen och tänkte för mig själv, undra hur de andra som drack igår mår idag?
Jag säger som levande - nu klipper vi en vecka till!

Visst är det den där härliga känslan som gör att man kämpar!

Kämpa på levande!

Ja visst är det en skön känsla AlmaAmanda att vakna upp och må bra! Det här är min första måndag-morgon jag gör det på länge. Jag har också insett att om man sysselsätter sig så får man bort lite tankar och sug på A. Har själv satt mig ner i veckan och skrivit ner vad jag skulle vilja göra mer för mig själv - baka, lära mig nya recept, plantera blommor, motionera mer. Och känns som en bra lista för mig.

Hoppas du får en skön dag!

Tack för era kommentarer och kloka ord! Har hunnit prata mer mest med min familjemedlem i helgen och berättat känslorna jag har och hen har fått berätta hur det är att vara anhörig och rädslan och oron som hen har. Jag tror vi både förstår varandra lite bättre.

Jag har alltid varit den lilla duktiga flickan och nu är jag plötsligt den som alla ska vara oroliga för, som inte klarar av det vanliga livet och det känns för jävligt rent ut sagt! Känslan jag har är att hur bra jag än försöker och jag försöker verkligen så kommer jag aldrig bli den där duktiga flickan igen, jag har fått en A-stämpel? Jag vet inte om det verkligen är så, eller bara som jag känner, men det känns tungt.

Annars är jag inne på min åttonde dag utan A och mår ganska bra, fick en läkartid först i slutet av mars (lång kö, gissar jag?) och det känns lite jobbigare men har en tid iaf.

Hoppas du inser att han fiskar och vet hur han får dig på kroken.
Så spärra hans nummer, visa inte att du reagerar och släpp honom.
Sök hjälp i de anhörigstödet som finns, för du är fortfarande medberoende
Kram och hoppas du hittar din ro

Bra att du förbereder dig, lättare att slåss med spöket när man är beredd på strid.
Så njut av en måndag med klart huvud och kaka låter toppen
Kram och styrka/L

Tänk min kropp och knopp njuter, det är fortfarande en sådan skön känsla. Slippa vakna med hjärtklappning och ångest, de hemska mardrömmarna har försvunnit.
Helgen var som vanligt, känns faktiskt som jag lever själv och utan förväntningar på honom finner jag ett lugn.
Sisyfos jag verkar just nu klara det bra att han dricker,men vet att det är skört om jag hamnar i stress så hade jag fått välja så hade här varit rent.
Men känner att jag inte kan göra hans val utan får just nu försöka mig själv i detta.
I längden kommer inte detta att funka men just nu har jag fullt upp med att bygga mig själv, lära mig hantera livet och känslor.
Så väljer idag att vara nykter, kram och styrka till alla hjältar

Nu möter jag arbetsveckans första dag utan baktungt huvud, känns som en bra start.
Måndagkvällar har alltid varit utmanande för mig, varför är svårt att säga, det har bara varit så - en kväll av rastlöshet o sökande efter tröst att stilla sinnet, Så ikväll är jag inställd på en svacka - även om man inte ska ta ut oro i förväg. Men här finns nu ingen a tillgänglig och några nya garderobsflaskor ska INTE införskaffas!
Tänker att jag behöver sysselsätta mig med något, kanske ska jag baka något och göra familjen glad - på så sätt blir ju också jag glad.
Nu ska jag starta dag 3.

Jo det känns fruktansvärt jobbigt med minnesluckor när jag inte kommer ihåg hur jag kom hem ens ?
Jag är så rädd att jag ska få någon prick på mig eller något nu.
Jag känner att jag klarar mig bättre utan alkohol,jag kan ta ett glas vin utan att fortsätta hälla i mig men jag tänker att det är bättre att bara inte dricka alls.
Hur ofta dricker du alkohol?

Hur går det?????

Tänker på dig.
Kram

Hej!
Det är otroligt påfrestande att höra sådanna pikar hela tiden. Det vet jag.
Själv kan jag inte sova för efter jobbet idag går första flyttlasset! Så skönt! Men skräckslagen. Har nu satt mig själv i kreditskuld för att barnen ska få lite möbler till sina rum bla. Just nu bryr jag mig inte riktigt då det är ett litet pris att betala. Men samtidigt skrämmer det skiten ur mig.

Vi är många som läser vad du skriver och tänker på dig. Fortsätt skriv. Många styrkekramar!!!

Jag har tänkt så mycket på det där på sistone, att vart man sig än vänder så står det nån glad typ med en drink i handen. En stadig god whisky, en kall läskande öl, ett fint årgångsvin eller en kryddig shot. Bara massa positiva adjektiv. Alkoholromantiken är så indoktrinerad i samhället att man inte kan göra nånting utan att komma i kontakt med den "falska bilden" av att alkohol är likställt med lycka och avkoppling. Om inte en förutsättning så åtminstone ett väldigt bra verktyg i sociala sammanhang.

Det har ju alltid känts så tryggt att den alltid funnits där. I var och varannan film ser man scener där man ser en man komma hem till sitt flotta hem och hälla upp 2 dl whisky och toppa med en liten isbit det första han gör när han kliver innanför dörren. Det är ju en regel snarare än ett undantag att han inte ens fått av sig rocken innan han avnjuter första klunken. Rutinen framställs nästan som helig och som en naturlig del av en "vinnares" liv. Det ser ju så fridfullt och medvetet ut, snygg är han dessutom den lyckosten. Det har jag också gjort några gånger när jag känt att jag förtjänat det, precis som att jag också hade hockeyfrilla när det va modernt för ett antal år sen. Till slut kan man inte stå emot hjärntvätten. Det blir en sanning.

Men jag har också i mina mörkaste stunder har även jag skyndat mig hem för att det fanns några sunkiga stark och väntade på att låta mig tröstas i min ensamhet. Känt ilskan och besvikelsen att jag glömt lägga dom på kylning, vilket ledde till att jag tvungen att hålla för näsan när jag svepte den första ljummen i väntan på att äntligen få avnjuta en kall rackare. Först då kände jag mig lite skyldig, först då. När jag sjönk till den punkten där jag inte längre kunde lura mig själv om att jag dricker för att det är gott och ger mig njutning.

Min poäng är ju att den hjärntvätten som pågår där ute är skrämmande. Inte ens sådana tillfällen jag nämnde ovan fick mig att inse något sorts allvar i situationen. Jag kände mig "lite skyldig". Inte mer än så. Snart va ölen kalla och då var ordningen återställd, glömt och förlåtet. Lite knäböj på det på måndagen och så hade min hjärna snart förnekat och förvrängt mitt beteende såpass att det lika gärna kunde gått till som i filmen. Skitsamma förresten , vem bryr sig, snart är det lördag igen. Min hjärna var redan kidnappad.

Det får mig att 1. Förlåta mig själv för att jag hamnat där jag är idag, det är faktiskt inte mitt fel. och 2. Vi som hamnat här har ett utmanande liv framför oss med mycket prövningar. Frågan är om det skulle vara en utmaning alls om det inte var för det där (ursäkta språket) "djävla romantiserandet överallt".

Visst funderar vi allt Leverjag. Kan bara prata för mig själv men ibland alldeles för mycket:). Tror vi är inne på samma spår här också. Sömnen maten, träningen och "vända tankar". Vara alert när tankarna kommer och försöka vända dom och redan där kriga mot destruktiviteten som dessa tankar annars leder till.
Mer kan vi inte göra. Det är nåt lite läskigt i det också. En rädsla för att det inte ska bli bättre trots att man ger sitt allt. Därför blev jag oerhört glad att jag fått lite tillbaka. Det ger mig energi att fortsätta. Jag märker att du har kommit långt i din process och lagt en bra grund för framtiden. En inspiration är du och jag hoppas och tror att det kommer gå åt rätt håll för oss båda!.

Kram