Senaste kommentarerna i forumet

Det är de orden jag har som jag somnar och vaknar till, samma rubrik som steglitsan har på sin tråd här...
För mig påminner orden om att inte bara drömma och tänka "en vacker dag ska jag" eller "tänk om jag kunde", då jag har så många som har dött och gått bort kanske redan vid 30 års ålder eller första dagen efter pensionen.... med en hel hög med drömmar "uppskjutna till framtiden". En framtid som aldrig kom.

För mig är det nyttigt att bara undermedvetet påminna mig själv om att drömmer jag om något och har jag förmågan att genomföra det; just do it.

Ännu en sån där "fin" mening som är så svår att införliva i ens egna liv. Men så är det tror jag! Vi behöver tänka att vi är värda det bästa, på ett undermedvetet plan jobbar vi mot det våra tankar skapar! Läste nåt Vändningen skrev häromdagen, om ett väggord han hade i sitt sovrum. Minns inte exakt, men tänkte att det där är smart, att mötas av en positiv affirmation det första o sista man ser på ett dygn! Du är värd det bästa, Platina!!

Alltså att göra våld på sig själv av rädsla att såra någon annan. Ser man det så är det ju helt absurt. Jag väljer alltså att skada mig själv för att skydda någon annan från smärta. Ja det är ju i grunden en fin egenskap, men blir ju felriktad i vissa sammanhang. Men jag har gjort samma, ätit saker jag eg inte vill tex. Men man har rätt att tacka nej, visst har man ju det! På ett fint sätt!!! Det är ju ändå vuxna människor man har att göra med. Med barn blir det knepigare. Fast de kommer iof inte med ett glas vin och bjuder!

Först ett stort tack för alla fina kommentarer. Det har väl blivit litet glest här i min egen tråd, men jag har försökt vara med där kanske behövts mera.

Försöker intala mig själv att jag ännu är mitt i semestern, även om jag nog är en bra bit förbi mittpunkten redan. Början blev litet hackig, mest på grund av att vi reste och jag jobbade emellan, men nu har äntligen några obrutna veckor på stugan börjat rulla på. Då jag var barn betydde sommar att vi packade oss ut till stugan (där det inte ens fanns elektricitet) så fort skolan tog slut och sedan såg jag inte stadshemmet före skolan började igen. Och så är det nog jag helst upplever sommaren fortfarande - långa dagar med sol eller regn, med värme eller kyla och brasa, med småjobb, vedhuggning och disk i baljor, med utedass och bastu, med bär och svampar och alltid med skog, hav och naturens lugnande verkan.

Den här sommaren är jag igen helt närvarande i min sommar, utan alkohol. Jag känner sommaren som jag kommer ihåg somrarna från långt tidigare. Många somrar har gått förlorade här emellan, bortsvepta i ett dis av livsstress**, alkohol, ångest, allmän irritation och alltför mycket internet. Det har inte varit helt lätt att hitta tillbaka, bl.a. har datorn med alla sociala nätverk den erbjuder ett onödigt hårt grepp om mig ännu och resten av familjen är tyvärr ännu sgs helt uppslukade i sina respektive "rutor". Men kanske datorn inte är den största busen? den har snarast trängt undan böcker (vilket förstås är synd i sig). Det är helt enkelt svårt att hitta tillbaka till något som varit förlorat i så många år.

Här har jag mycket att tacka mindfulnessen för. Den har varit ett fantastiskt verktyg, som hjälpt mig att ta vara på nuet, att uppleva det jag faktiskt har framför mig, och att medvetet styra mina dagar att bli sådana som jag vill ha dem. Det har varit fascinerande för mig att uppleva hur starkt mindulness kopplar tillbaka till det liv jag en gång haft och förlorat här emellan. Många av de mindfulness övningar jag nu gör känns nästan helt lika som sådant jag i yngre år helt spontant gjorde i skogen, på havet, på stranden..., . Jag har med andra ord i tiderna haft många väldigt meditativa vanor, utan att riktigt vara medveten om det. Frågan hur de riktigt gick förlorade finns där, svaren flyter omkring, men jag har ingen lust att börja fiska efter dem just nu. Jag vill leva här och nu.

Jag önskar er alla många sköna sommaveckor som ni kan och vill vara närvarande i!

...och vädret? Det klagar all på i sommar. Jag älskar det! Där jag befinner mig är dagstemperaturerna kring 20 och regnet kommer i skurar men mest är det torrt och ofta soligt. I det här vädret orkar man vara, leva och göra saker, jag längtar inte det minsta efter någon svettig värmebölja (nå jaa, vattnet skulle gärna få vara några grader varmare).

**Det finns ett uttryck på finska "ruuhkavuodet"="rusningsåren", som beskriven perioden i livet då man betalar bolån, bygger karriär, har små barn, ..., ...

Efter tre ganska så vidriga år med hus alkohol bilkrångel mm så har väl det värsta löst sig tror jag. Jag är ju en skeptisk pessimist. Ser jävelskap i allt :) Jag mår bra, inget direkt sug men äter ju antabus än. Ska sluta när burken är tom. Jag har mina svackor ibland där jag bara vill gå under jord men det går över ganska så snabbt. Jag är nykter iaf och planerar att vara det ett tag framöver. Tackar som frågar. Men du ta med dig någon imorgon när du hämtar dina saker. Hur är det själv nu Mysan?

Hoppas jag tar mig dit imorgon, blir inte bättre av att dra på det....

Hur e livet för dig idag aeromagnus...., med fru och hus...
Trivs du med ditt liv?

Igår hände en grej: En granne kom förbied en bricka ost och kex och ett litet dessertglas vin. Jag kände mej så dum, ville inte tacka nej, dels för att hon gjort sej besväret och jag kände mej taskig. Dels för att jag inte kunde komma på ngn ursäkt i all hast. Det var inte så att jag blev speciellt glad för vinet, kände mej inte sugen men drack ändå. Nu rörde det ju iof om kanske 1 dl vin men det kändes ändå avigt, som om jag svek mej själv. Just nu känns det som jag är tryggast hemma med sambon men jag kan och vill ju inte låsa in mej.
Men varför är det så svårt att tacka nej? Jag kunde ju ha sagt: Nej tack, kan inte dricka rödvin, får migrän men jag tar gärna ett kex.

Det är den där skammen jag är så rädd för, att vara annorlunda tror jag? St att jag inte vill göra ngn besviken.

Vet hur det känns. Kanske ska du kontakta vc och få hjälp med avgiftning?

Du får tänka så. Du kommer ssörja ett tag. Lägga skulden på dig mm mm. Dessa tankar försvinner och du kommer säkerligen hitta en annan kille/partner. Jag tycker att när du hämtar dina saker att du tar med dig en kompis eller så om han nu blir elak när man druckit kam man ju bli lite aggressiv också.

VMin man dricker inte en droppe men uppvisar massor av likheter med din gubbe.
Ambivalensen, alla dyra försäkringar om att aldrig mer elda så att brandkåren kommer, aldrig mer klättra elva meter upp i en ek med motorsågen mellan tänderna för att det är för dyrt att anlita trädfällare.
Lova dyrt och heligt att han kollar med mej först innan han byter golv i vardagsrummet ............. osv osv.
Han är sån helt enkelt. En rastlös själ som.hela tiden måste göra något.
Det är sjukt jobbigt ibland och jag tror det finns nån bokstavsdiagnos bakom det hela.
Kanske är det så med din gubbe också?!
Det kanske inte "bara" är A som ställer till det.
En fråga ..... Skulle du välja att fortsätta leva med honom om han visade sej vara likadan utan alkohol'

Visst förtjänar jag och alla andra här på forumet bättre...medberoende som beroende.
Men det känns tomt, skrev igår att jag skulle hämta mina saker idag, blir inte så idag...orkar inte ta i det idag.
Tyvärr med risk att han slängt allt i soptunnan, det har hänt förut...men jag känner inte för att se han idag.
Detta är en känsla av obehag, att veta att jag MÅSTE hålla vad jag sagt, höra att nån förlorat allt (pga han sa upp sig från jobb, sen har han jävla massa pengar så han klarar sig iaf), höra hur nån säger att man skiter i dom, att han lika gärna kan hänga sig....

En dag i taget tar jag...

Ambivalens.. Att ändra sig nästan "stup i kvarten".. Fråga om råd, för att sedan göra tvärtom efter en kvart.. Hur vanligt är det egentligen?
Att säga saker som är riktigt sårande och tvärtemot vad man hävdat som sin åsikt, i nyktert tillstånd.. Att hävda det som "Ska jag vara riktigt ärlig så.. Och sedan följer en uppradning av vad han egentligen INTE tycker om eller kan tåla.. Och då är det saker som förnekas kategoriskt i nyktert tillstånd..
Jag kan inte längre lita på min mans åsikter om någonting.. Ena dan så är det jättetrevligt att sonen kommer på besök.. Efter en flaska vin, så är alla bara till "besvär" och äter oss ur huset..
Först är det jättebra att jag åker på kurs med mina väninnor.. Efter några öl, så är det en "flams och trams"-kurs och slöseri med pengar som vi kunnat använda på bättre sätt.. (Och då FRÅGADE jag ändå innan, för att höra om det fanns invändningar..)
Vi har en gammal plåttunna, som vi brukar elda trädgårdsavfall i.. Lite kvistar och sådant.. Ibland slinker det med lite dokument också som man inte vill ska hamna i soporna i onödan..
När det pimplats kan han få för sig att han måste ut och "elda" så det blir plats.. Det blåser, så jag ber honom vänta (åtminstone tills han är nykter..) Jodå.. Det ska han.. det var kanske ingen bra ide, eftersom det blåser rejält (dessutom rakt mot grannarnas altaner..)
Efter en kvart, när han inte hittat något annat att få utlopp för sin rastlöshet på hör jag: Nä du, jag tror jag eldar i alla fall, så jag får det gjort... Suck.. dubbelsuck..
Är det vanligt att alkoholister blir så här ambivalenta och byter åsikt stup i kvarten? Hur mycket ska man lita på det de säger? Stämmer det, att dom säger "sanningen" som de tycker innerst inne, när de är på röken?
Det här har eskalerat.. Och numera törs jag knappt öppna mun eftersom jag får en ny version av vad jag sagt och vad han "egentligen" tycker om det flera gånger per dag..

Ja, Helena, det stämmer så väl. Att jag VET hur dålig och misslyckad jag är så jag liksom direkt kan leva upp till bilden omedelbums genom att dricka/inte träna/äta ännu mer godis etc etc.

Jag ska öva på att tänka att jag är BRA och att BRA saker händer de som förtjänar det, dvs JAG FÖRTJÄNAR BRA SAKER och därmed förtjänar jag att fortsätta lyckas med att vara nykter.

Och Vändningen, bra liknelse med bilkörningen där! Beredd med tån på bromsen innan korsningen, titta ordentligt runt hörnet innan man svänger och ibland till och med köra med handen på biltutan om man behöver SKRÄMMA någon. Sir Väs, till exempel :-)

Vet inte vad jag ska skriva riktigt, men det låter som du har det jättetufft m alkoholen. Vill bara skicka lite stöd!

Ja det är min utmaning! Just det där att "det får bli som det blir" har jag eg lite svårt för, men det är det jag råder andra till.
Tack Lena , det känns faktiskt så!
Och Helena, vad glad jag blir. Jag har fått höra de orden flera gånger av människor omkring mig, men inte tagit dem till mig eftersom de ju inte vetat att jag inte är så "inspirerande" i verkligheten med mitt vindrickande. Du vet sanningen, att jag flera år levt "dubbelliv", och ändå säger du så! Fast dubbellivet kan jag ju lägga bakom mig. Känns inte så än, det är så skört...Men det kommer!!!

Njut av nuet att det går bra! Vad härligt!

Svårt skriva i telefonen

Jag tror du skrev på något annat ställe att du har en tendens att göra revolt mot dig själv när du blir för duktig. Känner igen det där. Att liksom inte riktigt stå ut med att det går bra, för det finns ju alltid en risk att det går åt skogen så småningom. Då kan det vara enklare att misslyckas på en gång, så är det gjort och man slipper oroa sig för det. Stämmer det knasiga tänkandet in på dig också?

Åh de orden känns i mig. Positivt, upplyftande, framtidshoppande.
Tack Sattva, du är en inspiration för mig :)

Låter som att du har börjat överväga att söka hjälp, men tvekar...Precis som väldigt många andra av oss.
Det är ju egentligen absurdt att vi ska ha så svårt att söka hjälp med detta. Hade vi haft en kroppslig sjukdom som fick oss att må så dåligt och som påverkade oss så mycket hade vi sökt hjälp för länge sedan! Men alkoholproblemen försöker vi i det längsta kämpa med på egen hand.
Har du kollat upp vad det finns för möjligheter där du bor? Kan ju vara ett första steg.
Lycka till! kram!

Tufft läge du är i. Låter jättesvårt att klara detta på egen hand. Har du funderat på att lägga korten på bordet och söka ordentlig hjälp? Inte bara andra piller utan ordentlig missbruksbehandling. Med tanke på din frånvaro skulle det inte förvåna mig om din chef och andra på arbetsplatsen kanske misstänker något, men inte törs ta upp det. Du funkar ju dessutom bra mellan perioderna och då "glömmer" kanske chefen konstiga telefonsamtal och oförklarlig frånvaro. Har du funderat på att säga som det är till din chef? Kanske har företaget hjälp att erbjuda?
Jag känner verkligen med dig och önskar innerligt att du hittar ett sätt att komma ur det här. Kram!

Fan, vad trött jag blir på mig själv!! Nu har det nästan blivit värre, jag som trodde att semestern skulle hjälpa till.
Inte då! Jag dricker nästan varje dag nu. Hur ska jag ta mig ur detta. Ska man behöva skaffa hjälp?

vad jag lider med dig, Anders ! Jag hade en sådan fylleperiod i maj innan jag började med forumet. Det där med hörselhallucinationer, fy f-n säger jag. Det går över, försök att hålla ut!

Vilket maraton. Tänk vad skönt om du skulle slippa?

Var varsam med dig själv nu. Kram på dig.

... i vilka situationer dom potentiella fällorna lurar, M. Trött + "gräsänka" = sug. Med tiden kommer fler reflektioner. Kanske kommer suget vid nåt visst klockslag, vid ett visst känsloläge, i särskilda situationer. Ju fler såna ledtrådar du hittar, desto bättre står du rustad. Kanon att det inte fanns alkohol i huset. Hoppas nu att du vaknar om några timmar, mer utsövd och rejält obakis. Kram på dig.