Senaste kommentarerna i forumet

Hur mycket skuld ska jag behöva känna för att jag lämnade min alkoholiserade man?!!!
Jag vet att jag tagit rätt beslut för mig att jag lämnade min drickande man, trots att han inte visste då hur han skulle överleva. Överlevt har han gjort och han träffade också en ny kvinna ganska fort, men det är över igen, tyvärr. Det var lugnare för mig då han hade henne.
Nu är han så elak och ger mig skuldkänslor hela tiden. Ska man aldrig bli fri och få leva ett normalt liv!!!
Han har dålig kontakt med sina barn. Jag umgås ´med barnen precis så som jag alltid gjort, även innan skilsmässan. Jag har alltid stått nära barnen och tillbringat mycket tid med dem när de växt upp och det är alltid jag som sett till att de kommit hem på besök sedan de flyttat hemifrån. Jag har ringt och bjudit dem på mat, jag har ringt och frågat om de vill gå en promenad osv. Det är alltid mig barnen har ringt om de vill ha hjälp med något eller någon som följer med affären om de vill ha smakråd. Jag och barnen har alltid pratat mycket och vi har verkligen en bra kontakt. Min man har ju träffat barnen då jag bjudit hem dem och varit nöjd med det. Nu när vi är skilda så är ju det mig barnen ringer om det är något och jag bjuder hem dem precis som vanligt.
Min man fattar inte att det är han som måste skapa en egen ny relation till barnen nu. Att han måste kanske ringa och bjuda hem dem, vilket han aldrig har behövt innan. Han kan inte se hur det ligger till, istället skickar han en massa elaka sms till både mig och barnen. Han inleder nästan alltid ett sms med att ge oss dåligt samvete. Till barnen skriver han t.ex. Eftersom jag aldrig får veta vad som händer...., Det är konstigt att du aldrig kan höra av dig.... osv osv. Barnen mår ju bara dåligt av detta och får skuldkänslor och relationen till deras far blir bara sämre. Sedan är han ju väldigt opålitlig då de träffas också, ibland är han påverkad av något, tabletter eller alkohol och ibland helt normal.
Till mig skriver han elaka sms och säger att det är jag som sett till att barnen inte vill träffa honom. Han inleder t.ex ett sms med orden; tack så jävla mycket för att du sett till att barnen inte vill veta av mig.
Jag har försökt förklara så många gånger att få honom att förstå att det är han som måste bjuda in barnen och att de då säkert kommer. Men han gör inte det ändå. Bara är spydig mot dem och ger dem skuldkänslor för att de aldrig hör av sig.
Fast jag vet att detta inte är mitt fel och inte heller mitt ansvar att ställa allt tillrätta, så skapar alla dessa elaka ord från min man enorma skuldkänslor hos mig. Vad ska jag ta mig till med honom?
Det har nu blivit en ond cirkel allt det här, han skäller på barnen för att de aldrig hör av sig och det gör ju bara relationen dem emellan ännu sämre och ännu mindre vill de hälsa på honom.
Inte en enda gång har han sagt att han förstår att han har någon skuld i någonting runt skilsmässan. Det är bara alla andra. Att druckit och därigenom förstört relationer till andra och då speciellt sin familj, det finns inte på kartan för honom. Alkoholen och att få dricka går ju alltid i första hand.
Jag känner mig så ledsen att jag aldrig kan få ro. Varje gång det plingar till i mobilen knyter det sig i magen på mig.
Hur ska jag kunna bli fri!!!!!

Det har känts bra länge och väl med nykterheten.Jag är oftast stolt och glad när jag tänker på det:) Sambon har tyvärr druckit när jag hade jour vilket jag inte gjorde "stor affär" av. Tänker att allt har sin tid. Osv. Men nu har han druckit idag igen, blir så J-A trött!! Vill ju inte att barnen ska bli inblandade. Hursom så sa jag nyss till familjen att jag inte åker med på en skidresa vi planerat för jag orkar inte med alkohol och vill inte riskera min egen nykterhet( jag sa det inte riktigt så fint och kontrollerat) Men budskapet gick nog fram. Jag sa också att jag kan åka till annat ställe med bara barnen på skidsemester om sambon inte kan hålla sig nykter. Sonen sa att jag skulle tagga ner. Och jag förstår honom men vill ändå markera att jag är trött på alkoholen. Vi får se hur det blir, men när han dricker känner jag bara för att flytta i sär. För egen del var hemligheten med total nykterhet det lättaste. Jag är glad att jag har lyckats med det, samtidigt som jag fortfarande är rädd om min nykterhet. Det är den finaste och bästa gåvan jag kan ge mig själv. Och i förlängningen till min familj. Vi får se hur det utvecklas men jag riskerar inte nykterheten för något!! Det är inte förhandlingsbart. Ska snart lägga mig och sova gott hoppas jag. Men alltid kymigt att lägga sig när helgen inte blev så fin (A-fri) som jag tänkt mig. Kram på er<3

Se även till att blodsockret inte får falla för djupt. Ät bra och regelbundet, och låt det inte gå för många timmar emellan målen. Det är som med socker. Kroppen skriker efter nåt som snabbt kan höja nivån. Och alkohol är ett snabbt, mycket snabbt kolhydrat. B-vitamin är även en bra komplettering.
Det löser inte alla problem, men ger garanterat lite hjälp på vägen.

Åh så skönt! Du måste må fantastiskt! Jag ska ta intryck och följa dig!
Ha en riktigt skön natt!

Låter som min helg, fast 2 bib och någon whisky på mannen sover, tittar på tv och dricker en riktigt kul typ.
Men du och jag har iallafall haft en bra helg och fått lite vårkänningar.
Kram och nu klipper vi en vecka till

Ännu en helg har passerat och inte en droppe alkohol längst min strupe. Nått kort sug men de har kunnat övervinnas. En sambo som druckit ca 5 flaskor sedan fredags. Somnat vid 20 varje kväll mn det har knappt stört mig. Tvärtom sporrat mig från att avstå.
Har tagit tillvara på den soliga helgen. Varit utomhus i flera timmar per dag. Promenerat, umgåtts och fixat. Mått bra!!! Underbar känsla och jag är glad att även imoegon vakna nykter och åka till jobbet utan baksmälla, skakningar och ångest över att kanske lukta gammal fylla.....och att slippa pluffset i ansiktet inte minst.
Ny vecka väntar. Även den nykter. Det är min målsättning iallafall.

Sluta köp whisky, Andreas. Eller du kanske har hittat din taktik. En veckoranson som inte får överskridas. En privat motbok. För på sätt och vis verkar det ju fungera för dig. Fast just det där när man inte vet vad man har sagt och gjort är ju inte roligt. bra att du tog hand om hunden i alla fall.

Oj så obehagligt för både dig och maken.
Att du börjat ifrågasätta och problematisera ang alkoholen är nog ett bra första steg. Minnesluckor är fruktansvärt obehagligt eller hur?
Jag är också förälskad i berusningen men det är en farlig kärlek för oss som saknar spärren, själv har jag nu tvingats inse att det inte går. Mitt sug är den där längtan efter själva berusningen.
Jag klev in som medlem här igår, ska vi följas åt? Jag tycker redan att det hjälper att både dela och ta del av allas berättelser här.
Så nu: En dag i taget, en vit dag i taget!

Det hjälper att veta att man inte är ensam. Kram.

Önskar dig en god natt med återhämtande sömn.
Imorgon önskar jag dig en ny vit dag! Styrka!

Hej
Skickar lite styrke kramar till dig ?. Ta inte emot skit du är såå bra som du är !!

och det är som du säger LenaNyman, stort att komma till insikt..känner sorg över att jag blivit alkoholist och att det är på riktigt, inte bara ett ord.. inget som jag bara kan vifta bort med tankar som 'äh, det går över'. Eller tro att nästa gång funkar det nog att dricka måttligt. Jag har provat så många gånger med olika regler som; aldrig dricka ensam, drick max 2 glas och sedan vatten, drick bara dyrt vin för att njuta av det, drick varannan helg osv osv..det funkar ett tag men så slår det till, det omåttliga begäret, då skiter jag fullständigt i alla regler och dricker tills jag stupar.
Förstår att det här har jag ingen kontroll över. Det får vara bra nu. På riktigt.

Vet du, jag tycker att det låter sunt det du skriver. Att du tar hänsyn till dig själv och tar stöd av andra. Att du accepterar att du inte orkar skriva hos andra på forumet nu. Och att du blir ledsen när du ser hur du har behandlat dig själv. Det låter sunt i mina öron för det visar att du värdesätter dig själv och dina behov. Kanske är vägen tillbaks inte så lång som du tror, kanske ska du inte tillbaka utan ska ta en ny spännande väg.
Kände lite som du en önskan att nån kunde ta hand om mig ett tag. Bära mig, skydda mig, krama mig. Det kom givetvis ingen riddare, livet är ju ingen saga. Men jag fanns där för att börja ta hand om mig själv. Sakta men säkert kan man göra just det. Pussla ihop sig igen. Utan den där jäkla alkoholen som bidrar så starkt till att bryta ner och röra till.

Heej igen, jag har ingen att prata med. Så jag vänder mig hit. Jag är så ledsen. Jag bara gråter, har väldigt ont i mitt bröst. Vet inte hur jag ska tänka el vara. Klarar inte av att bena ut saker i mitt huvud känner jag. Det är helt omöjligt. Jag är sjukpensionär sedan - 99. Jag har genomgått operationer som inte gått så bra. Jag förminskade mina bröst, fick infektion hade öppna sår i 8 månader. Året efter tog jag bort min Livmoder, fick även där infektioner öppet sår i 2 månader fick även ligga på sjukhuset dom månaderna. Sedan gick jag ner 54 kilo. Efter den viktnedgången så fick jag sjukdom på sjukdom. IBS, Njurstens samlare. Nu har jag haft huvudvärk i nästan 2 år ont i rygg och Nacke. Nu fick jag även för en tid sedan reda på att dom tror jag har fått Alzheimer. Går nu på utredning för det. Har även fått sedan 4 månader sedan urinrörs katarr. Den vill inte ge med sig. Så jag har fått 3 penecilinkurer under kort tid. Varpå i förrgår fick jag en allergichock. Så fick in på sjukhus igen. Det tog bara 7 minuter hos läkaren. Jag fick ännu mera mediciner. Det kliar och kliar. Sover inte på nätterna för att det kliar. Därför vaknar jag sent. Jag får då ångest panik och blir väldigt stressad. För även om min särbo vaknar tidigt, så går inte han ut med hunden. Det är mitt jobb säger han. Han har sista tiden gett mig mer och mer pikar om att jag har blivit tjock. När vi åker ut med bilen så om det kommer en kraftig person och dpringer el går ja bara han ser en kraftig person så däger han antingen -ja spring du, det behöver du. Eller så brukar han säga att personen är så fet att hon har ingen tv hemma. Han visar så tydligt att kraftiga är äckliga och fula. Han tycker kvinnan är ful när hon är gravid. Han gillar inte barn. Ska tilläggas att han har 3 barn som inte vill veta av han. Tilläggas även att han också är för mycket rund. Idag bröt jag bara ihop med tårar. Känner mig orkeslös. Tankelös. Han frågade givetsvis vad det var. Jag sa att det är för många saker jag klarar inte av att bena ut. Men jag sa att jag tycker inte att jag duger för dig, något alls. Han sa också att han tycker det är påfrestande att jag är så mycket sjuk, varför kan du inte sluta känna efter sa han. Han sa även att skulle han känna efter så skulle inte han kunna gå alls, bara för att han har ont överallt. Men då sa jag att vadå, jag behöver inte känna efter för jag har sådana smärtor varje dag. Någon gång om dagen. Han sa att det ör därför han åker iväg och gör saker för sig själv hela tiden för han vet att jag inte kan. Säger han. Också att han inte kan sitta här hemma hela tiden med mig. Det säger jag ingenting om. Men det känns så nedlåtande. Jag är för sjuk, jag är för tjock, jag kan inget göra, och att vi levt som vänber i mer än 3 år. Detta säger han till mig.. Att han började dricka för 3 årsedan, och varit ett riktigt äckel emot mig. Det har ju inte varit något liv alls. Nu när han varit nyckter sedan 13 dec. Nu ska jag bara acceptera det. Tycka att alkt är bra. Vara glad, inte vara sjuk, inte vara tjock. Åka med han till klubben han är med i nu. Vara glad och tycka att allt där är djävligt bra. Han har även fått sin gamla Mamma att ta ett lån för han på 170.000 för att han ska skulle köpa sig en Harley Davidsson. För det har alla på klubben. Han har skulder hos kronofogden och utanför kronofogden på över 1 Milijon sammanlagt. Men betalar inte en krona dit el till någon. Jag är ju sådan att jag vill göra rätt för mig. Som ni vet så har vi gemensamna skulder. Jag har nu fått bort så mycket som 100.000 själv och tillsammans med pengar ifrån hans lön, sedan ett par år. Men har fortfarande kvar 70.000. Så gör han så här. Det känns för djävligt. Jag är såå sårad och ledsen, för det ska bara göras saker som han tycker om och vill göra. Han ska hela tiden ha kul. Jag känner att jag ska gå i skiten, medan han bara glider runt. Jag har vett om hjälp i 2 månader att bära ut julsaker till förrådet. Men icke. Idag fick jag hjälp. Men då hette det att han har ont i ryggen. Så skulke han hämta ett avgassystem i garaget. Då sa han att hjälper du mig nu då. Han var stegen ut. Klättrade upp drog ut det lite och skrek tar du emot nu. Jag tog avgassystemet och stängde garageporten och gick hem. Han bar stegen. Frågar mig om det var tungt. Nej sa jag. Det är lättare att böra det än en stor låda som är tung. Är det fel på mig? Men jag blir så irreterad och arg. Kan någon prata med mig lite. Detta är bara lite av allt jag skriver. Men jag måste få skriva av mig lite. Kram allla.

Livsdansen.se

Den här veckan har gått bra. Jag har endast druckit 6,5 glas alkohol. Jag har löptränat 3 gånger under veckan och implementerat vardagsmotion varje dag. Detta har gjort mig lugnare och gladare. Målet för mars är att dricka max 5 standardglas alkohol per vecka.

Dag 59 söndag,
behövde ett break både lö och sö em. Sov en timma. Blev så trött bara. Nästan säker på att det är en mental trötthet/abstinens. Oavsett vad det heter så fanns det inte förut. Jag var inte sugen på a. Bara trött. Lite förvirrad kanske. Stark sol ute också. Känns som jag blir trött för att alla sinnen är aktiva och kanske lite känsliga. Jag hoppas detta går över så jag är jämnt stabil hela dagarna. Glädjande är att jag orkar med alla detaljer. Kul. Och planerar. Har tex planerat vad jag ska fokusera på i mars månad. Månadens mål liksom. Ohh vad jag har saknat privat planering. Det behövdes ju inte förut. All ledig tid gick ju till att mysa med a. Så jag behövde ju bara hålla koll på alla måsten. Är så ivrig nu att göra saker att jag är för rastlös för att titta på tv&film. Vilket egentligen också är en flykt från verkliga livet. Känns så iaf. 3 timmar varje kväll må-fr plus lö&sö finns att planera till annat. Massa tid för att göra kul saker. Fick ett gott råd att inte frossa i andras drömmar utan att börja förverkliga sina egna. Det var från en som förverkligat och fortfarande förverkligar sina drömmar. Han går emot strömmen sas. Kanske ska man göra det. Titta på tv&streama är ju kanske att frossa i andras drömmar. Men hmm lagom är väl bäst. Läst på ah idag. Nya namn som kommer och ska börja sin kamp. Så kloka beslut. Alkoholen är livsbegränsande och dödar, tänker jag. Så att någon skrev om negativa energier. Tänkte jag skulle logga dem i veckan. Sen tänka om det är jag själv som är orsaken eller faktiskt någon annan. Eller något annat. Som jag kan välja bort. Eller ändra på mig själv. Vilka är de positiva energierna tro. Mer av det. Sen ordlekar för de som är mer avslappnade här. Kul. Ny vecka i siktet. Vårsolen är snart här hoppas jag. Sen sommar. Mys.

Visst är det skönt att titta sig i spegeln och vara nöjd och stolt över sig själv, veta att man gjort ett klokt beslut.
Så nu tar vi ett steg till på den vägen/ kram och styrka till dig

Absolut, dansa tills daggen faller och torkar upp igen. Det ska vi göra!
Hoppas jag hinner svänga ihop kjolen bara http://www.floridasites.net/hur-man-gor-en-can-can-kjol/
Tänkte göra en lite mer romantisk variant än de som går att köpa färdiga.???????????????
Kramar!

Dessa frågor skall jag fundera under veckan, tid att börja gilla mig själv.

Självkänslan grundar sig i hur vi ser på oss själva, om vi uppskattar oss själva, och har fyra fundamentala element enligt den argentinske psykologen Walter Riso:

Självkoncept – Vad du tänker om dig själv
Självbild – Hur du värderar dig själv
Självförstärkning – Hur du belönar dig själv
Självförtroende – Hur mycket du tror på dig själv
Är en period av uppvaknande som känns både spännande och skrämmande.
Hoppas ni har en skön söndagskväll

Fick bara sådan lust att måla en tavla av detta, livsglädje skall den heta?
Ni fick kvällens största leende när jag ser bilden framför mig ?

mycket tack vare min man. Jag har inte erkänt för honom att jag är alkoholist, han har inte märkt det eftersom jag fyller på i egen takt när vi t ex dricker en folköl t maten (luktar inte då....) . Däremot har jag bett om hjälp av honom att stoppa mig om jag föreslår vin till maten eftersom jag "vill gå ner i vikt och leva sundare". I fredags föreslog jag att vi skulle fira en jobbgrej med champagne, han var också jättesugen, men direkt sa han - Nej, det ska vi ju inte - vi ska inte dricka nu på ett tag - jag har lovat dig att hjälpa till. Och så blev det! Först blev jag lite sur på honom, för mitt sug var gräsligt, men det gick faktiskt över. Både surheten och suget.
Jag kunde se en film på fredagskvällen utan att somna i soffan och som jag hade behållning av. Jag sov naturligt gott hela natten och vaknade fräsch utan bakfylla igen en lördag! Skitskönt! På lördagen var jag jätteorolig för vi skulle träffa några vänner och gå ut på stan. Hade laddat med massor av argument för varför jag inte skulle ha vin eller öl. Jag var nervös. Men det var inte ens någon som reagerade!! Inte en kommentar. Såååå skönt! Jag tror att det är lättare nu för att det är så många som kör på hälsotrenden, att man avstår för att man vill spara sin kropp. Ett problem mindre således. Det blir till att lägga mer fokus på sig själv, för suget finns kvar och jag ska inte lyssna på mina egna argument som " Nu går det ju så bra för mig så jag kan säkert dricka lite vin". Lägg ner sådana tankar. Det gör inte det, du har prövat förr. Låt din lever, tarm, magsäck, dina blodkärl läka. Det är du värd. Du är värd att sova gott som du gör utan vin. Känslan när man vaknar på morgonen och är fräsch i tanken, utsövd, ingen ångest, inga minnesluckor - den känslan och nöjdheten med sig själv är värd så mycket. 13 dagar nu!
Styrkekramar till mig själv och till alla som kämpar där ute!

Grattis till fyra veckor och kan bara hålla med, skönt när dimman skingras
Så då tar vi en vecka till

Önskar jag kunde uttrycka hur mycket ert stöd betyder.
Ni har tagit mej genom den här dagen.
Massor av kramar till er!

Vad du är gullig som svarar mej.
Känns inte som om jag är värd det.
Är en skakande bedrövlig sopa och vill helst bara dö. Kan inte tro på att det kommer att gå över men hoppas såklart det.
Det sista jag minns av gårdagen är att jag stod och drack direkt ur en Ouzoflaska. Så vansinnigt vidrigt.