Senaste kommentarerna i forumet

Tack för det, V! Trevligt att se att din tråd är bemannad igen! :)

Hej,
Idag har jag satt upp mig i den kommunala lägenhets-kön. Kanske kan det vara något, Mittendaliv? Jag förstod det som att ni bor kvar i villan (eller var det någon annan i tråden som hade en sådan.) Sitter också med hus, barn, kanin, skolor och allt annat som sträcker sig som rötter ner i marken för att jag ska stanna.
Jag vet inte om vi kommer klara det här. Det här är en dålig dag. Lägenhetskön är lång och jag behöver en massa rum till barnen. Jag vet inte ens om det finns lägenheter i rätt storlek i den by där barnens skola finns. Helst skulle jag vilja att han flyttade, men jag tror inte han låter sig slängas ut riktigt. Ma måste skriva upp sig varje halvår för att stå kvar i kön. Men jag tänker som så, att om jag blir erbjuden en lägenhet om ett halvår, och jag befinner mig i helvetet då, då har jag flyktvägen upplagd. För det är ett av problemen här. Jag har ingenstans att ta vägen. Ingen släkt, inga direkt vänner (mer än barnens kompisars föräldrar som vi umgås med en gång om året i par.) finns i närheten. Men jag hoppas ju så klart att få slippa. Om ett erbjudande om lägenhet kommer och jag inte vill ha den, så måste jag ju inte.

På alkoholcentrum.
Skönt, jobbigt.
Insåg att det var många gamla upplevelser som gömmer sig i mig från olika alkoholdilemman med min sambo.

Fick svar på tal att ja, han har problem. Påväg längre ner på stegen.

En fråga...för mig pinsam men här får jag väl ta upp det.
Min Sambo har alltid varit mer el mindre porrintressetad.
Fast jag ibörjan var stark motståndare har jag idag gått till att slita i om han tittar.
Men han gör det gämt. Skulle säga flera gånger /dag. Självklart ljuger om det.(han måste ju få nått när jag inte vill ha sex?!?!)
Läs om att det även kan vara ett av de många beroende....
Någon med erfarenhet??

Tänkte mig även börja i en samtalsgrupp. Å redan nästa vecka nästa samtal.
Vägrar gömma mig för mig själv å "bara glömma" hur känsla är när det är jobbigt.
Måste nog dyka tillbaka i dåtiden å bearbeta det som varit å förlåta å gå vidare.
Inget man kan göra åt.....bara framtiden å den har jag tänkt ska vara MIN!!!

Återkommande depressioner skall det stå.

Jag har upplevt exakt detsamma som du Soja.
Levde med kronisk ångest och återkommande ångest.
Drack måttligt på den tiden pga mina monumentala baksmällor vilka bromsade mej.
Fick ssri och ångesten dämpades men alkoholintaget och toleransen ökade. Inte ens baksmällorna blev tillräckligt avskräckande längre.
Efter några år ökade ångesten igen trots allt högre mediciner så nu sitter jag här med både alkoproblem och ångest + maxdos ssri......
Life sucks!

Hej alla,

Jag känner väl igen paniken och desperationen i att vilja sluta, att inte kunna och framförallt att inte våga be om hjälp.
En fråga som slår mig, känner ni att ni har ångest och skuldkänslor även utan att ha druckit?
Anledningen till att jag frågar är att jag levde med en ständigt tryck över bröstet, en oförklarlig känsla av konstant skuld, sedan 15 års ålder. Jag har under åren talat med många psykologer och psykiater, men aldrig tyckt att något hjälpt. Provat alternativa självhjälps metoder, läst böcker men inget har hjälpt.
Inte förrän i 35-års åldern då jag fick en ny väninna som föreslog att jag skulle prova Sertralin, ett SSRI preparat, ett antidepressivt läkemedel med låg biverkning och väldigt vanligt att allmänläkare skriver ut.
Jag fick prova en låg dos och plötsligt fick jag ett nytt liv! Det där trycket försvann över bröstet och den dagliga skuldkänslan försvann.

Detta har inte hjälpt min alkoholism, som växte sig stark därefter, men det har iallafall tagit bort all den ångest som inte var förknippad med dagen efter..

Det ter sig naturligt för oss att bli sugen på A i ett sådant läge. Det blir som en prövning och fler sådana väntar.
En stor kram till dig kvaddis.

Sååååå sugen på a-bedövning!

Tackar som frågar vändningen.
Jag har precis kommit hem från
en begravning. Är mentalt mörbultad och det värker i hela
kroppen av all anspänning.

Så skönt att det går bra för dig och det fysiska kommer att ordna sig bara ju mer tiden går. Se upp bara för precis nu är du inne i den perioden då det börjar kännas som att det kanske går lite för bra. Bra jobbat hittills, fortsätt så!

Du är välkommen att komma och riva vilken dag du vill! Kofot, motorsåg, finns massa roligt (och massa som ska rivas också) ;)
Hoppas du har och får en fin semester nu!

Hur mår du och hur går det? Sommarkram till dig!

Du har en helskön energi i dina inlägg och du verkar lägga den på rätt saker... det här kommer ju gå bra!
Ska tänka på dig som förebild när jag åker ensam på min resa nu. :)

Jag visste inte hur jag skulle göra med alkohol när jag började skriva här i forumet men jag förstod ganska snabbt att en vit period var nödvändig för att kunna tänka klart och ta ett beslut sen. Har inte bestämt hur länge än.

För min del inser jag att jag alltid kommer ha problem med alkohol så antingen får jag begränsa mig själv varje gång jag dricker eller också avstå helt. Det jobbigaste är nog att begränsa mig dvs ta något glas vin och sedan sluta.

Han har ingen behandling mer än antabus...

Vet inte vad jag ska säga....vad jag ska tycka?
Känner mig stark men ändå hopplöst svag i situationen emellanåt...
Har sagt till vissa vänner att det e slut och ändå e man kvar, känns som mitt liv är lika mycke lögn som hans varit/är...
Ibland älskar jag honom som in i bomben för att nästan känna hat bara han säger fel ord, helt sjukt...

... och säger hej! :-)
Blev lite nyfiken efter ditt kloka inlägg i min tråd så tog del av din historia.
Hoppas allt går bra för dig och att du orkar hålla A på håll även om tillvaron stökar ibland med hus och allt...
Du är medveten om ditt problem och ska vara jäkligt stolt över att du är där du är idag. Starkt jobbat!
Önskar min sambo vore där... att han åtminstone inser att han har problem. Svårt att angripa annars.
Ska visa tabellen om riskbruk för honom och se om poletten trillar ner halvvägs i alla fall...

Tack för länken aeromagnus! Mycket intressant läsning.
Då har min kära sambo om jag räknar lite snällt lyckats dra i sig ca 75 glas på EN semestervecka (och en lugn sådan vecka, bara stranden och bokläsning, ingen social samvaro med partyparty på kvällarna)... Och i riskzonen låg man enl tabellen om man som man drack mer än 14 standardglas. Men som sambon säger... är det semester så är det. Häpp!
Det nästan värsta är att det inte märks så mycket på honom... JAG märker (och avskyr personlighetsförändringen) men för andra syns det nog inte så mycket.
I icke-semestertider konsumeras det inte fullt lika mycket, men en bag in box och en whiskey i veckan går nog och det är för mycket ändå. Det finns alltid någon anledning, det är fint väder – man måste unna sig nått gott, det är dåligt väder – man får trösta sig, favoritlaget har vunnit – måste fira, favoritlaget har förlorat – måste trösta... Ja ni vet precis...
Och aeromagnus – din lista är klockren på positiva/negativa effekter! Argumentet med att slappna av också, det är en flykt ingen avslappning. Tyvärr är väl detta ett personlighetsdrag hos min sambo överlag, att skjuta problemen ifrån sig istället för att ta tag i dem.

Etanoldrift – kämpa på! Merparten av oss uppskattar dina inlägg så bry dig inte om att det väcker ont blod hos vissa.

Alldeles fruktansvärt kort. Hur många år har du druckit? jämför 2.5 veckor med det.

Ge dig tid. Det sker ännu stora förändringar. Väldigt många här har skrivit om stora förändringar efter 2-3 månader, men också betydligt senare än så förändras tankarna och förhållandet till alkoholen.

Gillar den! :) Det där med att man inte ramlat hela vägen ned bara för att man halkat lite.

Platina: Du gör mej så glad hela tiden! Du är som ett solsken här på forumet: peppar, stöttar, skämtar och är härlig:)

Jag känner igen mig i ditt resonemang där. Själv skrev jag visst i vintras att jag inte kommer att "återgå till normaldrickande", eftersom jag inte har något normaldrickande att återgå till. Däremot försöker jag övergå till ett ansvarsfullt användande av alkohol.

Jag har förövrigt börjat fundera över om det överhuvudtaget är normalt att dricka normalt? Åtminstone vi som har bevisad tendens till missbruk behöver nog vara några snäpp försiktigare, än vad som ses som normalt.

Hej fina,

Du avslutar #49 med "vill ju njuta fullt ut av familjesemestern".

Läs det igen. Jag tror nämligen att någonstans där gömmer sig ditt magonda.

Om jag får utmana dig lite (detta skriver jag med MYCKET kärlek!):

- varför kan du inte njuta utan alkohol?

- vad hindrar dig från att fortsätta köra migränspåret och fylla ditt glas med något som inte innehåller alkohol?

- har du tänkt på hur stor del A har i ditt liv om du ens för ett ögonblick kan tänka dig att bryta ditt löfte till din man och dina barn bara för att få ett glas rosé i handen?

Jag hoppas du inte tar illa upp, men din avslutande mening i #49 fick mig att reagera.

Puss och kram och fundera och reflektera och jag VET att du fixar det här!

Heja dig, fina nyckelpiga!

Det var 2,5 v sedan jag slutade dricka, sedan i lördags befinner jag mig på stugsemester i Danmark med två andra familjer. De dricker måttligt (väldigt lite), men ändå känner jag mig så utanför... Stugsemester och grillning innebär för mig att kunna sitta ute med ett glas rosé, känns som om jag bara hade fått sitta där med ETT glas så hade det varit så stor skillnad... Men antar att det är a som åter försöker nästla sig in. Jag har lovat min man och barn att inte dricka och det har jag inte gjort... Men ska det vara så här alltid? Försvinner den där klumpen i magen sen, var det bara för tidigt att utsätta sug för en sådan trigger så tidigt i nykterheten? Hur har ni upplevt det?

Det var 2,5 v sedan jag slutade dricka, sedan i lördags befinner jag mig på stugsemester i Danmark med två andra familjer. De dricker måttligt (väldigt lite), men ändå känner jag mig så utanför... Stugsemester och grillning innebär för mig att kunna sitta ute med ett glas rosé, känns som om jag bara hade fått sitta där med ETT glas så hade det varit så stor skillnad... Men antar att det är a som åter försöker nästla sig in. Jag har lovat min man och barn att inte dricka och det har jag inte gjort... Men ska det vara så här alltid? Försvinner den där klumpen i magen sen, var det bara för tidigt att utsätta sug för en sådan trigger så tidigt i nykterheten? Hur har ni upplevt det?

Och välkommen till en ny dag med solsken i sinne och lätthet i kroppen!

Jag vet inte med dig, men jag kan iallafall känna mig ännu mer motiverad och säker på min sak efter min lilla vägbula häromdagen.

Du får så gärna hänga i mina hasor, jag pyr av stolthet över att vara en inspiration till någon annan som jag själv beundrar! Den ska jag tänka på när jag övar upp min krassa självkänsla :-)

Känn efter många många gånger idag över hur skönt det är att vakna nykter och glad, och tänk många många gånger på HUR BRA DU ÄR SOM GÖR DETTA!!!!!!!

Kram på dig!

/P

... Det är vad jag känner när jag läser din berättelse. Att det faktiskt funkar! Vilken inspiration du är! Tack!