Senaste kommentarerna i forumet

... en stor smällsmackpuss, en på vardera kind, söta B. Plus en Kleenex för att få bort läppglansen.

Jag får korta glimtar av den där sensationen. Att vara den som dirigerar mitt eget liv. Känns gott i maggropen då.

Fint att höra av dig.

att höra av dig.

:)

... att det där mötet nu är avklarat. Och vad bra att din kollega hade civilkurage. Kanske kan du börja landa lite mer efter det här, komma in i vardagen igen. Fint att läsa att du tar nya tag. Kram på dig.

Läst hela din tråd och oj vad jag känner igen mig! (Dåliga levervärden som var wake up call, sambo som VILL dricka och dricker mkt)
Sp djäkla strongt av dig att lyckats så bra! Jag har haft återfall (under semestern) men har hittills klarat av att stå emot hemma. Även när sambon dricker ( och som tycker att jag gott & väl kan ta ett glas jag med....)
Nu håller vi ut! Kämpa på så ska jag försöka de samma:-)
Heja dig!

Hej!
Att du tagit dig hit är en bra början. Jag har inte så mkt erfarenhet utan håller själv på med en separation. Pga barnen är det tufft men jag känner att de vill ha en glad mamma.
Du kommer få massor av stöttning och många goda råd här.
Jag känner spontant att det är bra att din dotter är så ung. Mina är snart 5 o 9 år. Kommer bli svårare att förklara.

Kolla med försäkringskassan vad du kan få i bostadsbidrag. Går att räkna på själv på hemsidan.
Jag tipsar även om att genom din komun komma i kontakt med någon att prata om. Jag gjorde det för första gången igår. Mycket skönt.

Styrkekram!

Heja dig, kära du! Gillar din torsdag kväll. Kram!

Torsdag och det stora stora suget slår till. Sambon dricker vin som vi brukat. "Snart helg vin" som för min del brukade bli minst en flaska. För att sen dubbla på fredagen....
Men jag biter emot. Dricker vatten och tänker, verkligen TÄNKER på hur bra jag nu sover utan alkohol...går och lägger mig tidigt. Lätt hjärtklappning och suget är kvar.
Men snart en ny dag. En fredag. Som varit lika med storaVinDrickarDagen.
Men de va då! Nu är nu. Bit ihop Nu!

Bara ett enkelt Tack Berra!
Saknar dina inlägg, när du håller dig undan.. Men förstår varför..
Kram på dig/e

Ska försöka blicka framåt mot nya tider. Lämna skiten bakom mig.

Skulle det kunna ha kommit ifrån mig, som är helt ointresserad av all form av sport, nejdå jag vet vem han är, vår allas lilla målsprutare.
Garaget är precis som jag förutspådde, i malpåse, det funkar ett tag sedan tappar jag helt lust och motivation, ordning på skruven men hittar inte verktygen.
Så att sitta med en träskruv i handen och ändå inte få in den, ja det är jag det..

Det tog tid för mig att svara denna gång, och jag har haft mina doubts....
Forumet har haft sina små blessyrer med antagonister, och det har påverkat mig i negativ riktning, tyvärr...
Lite blåögd som jag är har så har jag trott att alla sitter i samma båt antingen som beroende eller medberoende och vi vill åt samma håll, bort ifrån alkoholen och dess biverkningar.
Att det var alkoholen vi slogs emot, och inte mot varandra.
Att visa sig så pass sårbar som jag i verkligheten är i forumet har sina risker, är en känslosam person och vill inte att det som framkommer här ska vändas emot mig, för då skulle jag såras och vilja åter sluta mig som en mussla, vilket inte är mitt rätta jag.
Så när det hettar till, håller jag mig på ett behörigt avstånd, vill inte utsätta mig för att säga saker som jag egentligen inte menar, det har jag gjort tillräckligt mycket på fyllan så att det räcker för en hel livstid framöver.

På alkoholfronten så lovar det på.
Har varit på kalas förra helgen, frugan tyckte det var så oerhört trevligt, alla skrattade och hade kul, mycket dricka såg värden till att det blev, även sorter som var tillägnade mig med all heder, men så förbaskat kul var det egentligen inte.
Skratten haglade förvisso, men det hade en gemensam nämnare, att göra folk generade, kiss bajs och snusk ja allt under bältet fick folk att skratta,
och en ung kvinna som var helt nyingift i släkten drack allting väldigt snabbt för att dämpa bort det mesta av nervositeten.
Såg hur tydligt som helst hennes sätt att dricka på, det blev liksom helt glasklart för en person som inte var berusad att detta kommer inte att gå bra,
men också ivrigt pådriven av andra runt samma bord, det är ett elakt sätt att "tvinga" andra att inte dricka i sin egna takt.
Lyckligtvis behövde de åka tidigt så vi fick aldrig se resultatet och ytterligare en orsak till morgonens ångest hos henne.
Jag slutar aldrig förvånas över vilken makt alkoholen tar över människors sinnen, tydligheten syns bäst när man inte nyttjar samma dryck.

För övrigt i Berras dagbok så händer det som vanligt ganska så mycket i vårat liv, både segdragna planerade saker som aldrig verkar få ett slut, och det impulsiva som kommer i både bra och dessvärre dåliga förpackningar.
Ibland så känner jag bara att jag orkar inte längre, och vill bara lägga mig ner och försvinna ifrån alltihopa, förstår att där har jag en trigger till mitt forna dryckesbeteende.
Motpartnern heter huvudvärkstablett, den andra heter säng, en i ett akut läge, den andra i ett presumtivt förhållningsätt.
Hjärnan går i högvarv och jag har just nu väldigt få stunder för återhämtning, tror jag tänker alldeles för mycket på saker som ännu inte har skett.
Mina tankar ligger alltid i förtid precis hela tiden, den ska vara förberedd på precis allt, jättejobbigt, och då finns inte stunder till behövda förlösande skratt
men en massa tid på ett ständigt oroande, fast jag egentligen inte alls vill ha det så..
Ska träffa "herrgänget" i helgen igen, det var länge sedan jag umgicks med dem, och det spänner hårt i käkleden lite i onödan.
Anledningen finns bakåt i min tråd, men en kort resume' är att de har ett dinosaurietänk när det gäller min nykterhet, en manhaftig och lika långt minne som en guldfisk till varför jag slutade dricka, när en av grundpelarna i kompisandan är just att dricka alkoholen.
Känner mig lite utanför och det är en av anledningarna till att jag har varit borta i dryga två år nu, och jag måste stålsätta mig när promillen återigen börjar stiga bland herrarna, men likt en idiots enträgenhet kommer jag att fortsätta försvara min nykterhet, om och om igen...

Det är inte lätt att vara nykterist, men vad hade varit alternativet?, och det hade inte ens varit ett alternativ.

Jag kan inte...
Jag måste inte...
Jag vill inte...

..dricka alkoholen, så enkelt är det, eller inte?

Mitt liv, mina beslut, ibland måste man ta kommandot och säga, jag tar befälet, nu är det jag som styr och bestämmer.
Nu kör vi!, och det blir under mina förutsättningar, allting är okey så länge det inte innehåller alkohol.

Slut, kom!

/Berra

Vad härligt att du haft en toppendag?! Ska baka frallor nu men det behöver man inte vara pensionär för?! Ska iof försöka liva upp mina pelargoner samtidigt så kanske lite ändå... Men idag har varit en lugn och bra dag, fin vardagskväll med barnen, the i massor, lite choklad oxå som efterrätt efter en nyttig god middag.

Tja, jag har en "alkoholist", som visserligen inte erkänner att han är just alkoholist, men han påstår att han aldrig haft något sug (det är hans motivering till att han INTE skulle vara alkoholist..)
Så om han inte har något "sug".. Varför tar han sig återfall?
Om man någonstans insett att det går åt skogen och att man i regel inte klarar att vara utan alkohol, om det så är "underhållsdoser" under en till två dagar.. (för att sedan trilla över kanten och få en period..) så måste det väl ändå finnas en utlösande faktor?
Vad medicinerna beträffar så bör väl hans läkare kommunicera med varandra, ifall de inte går att kombinera? (har man allvarliga biverkningar så brukar det finnas andra alternativ..)
Och det svåra är många gånger inte att sluta..
Det svåra ligger i att inte börja igen! Att inte ta det där återfallet..
Om han försökt lösa sina medicinska problem med hjälp av alkohol och inte lyckats hittills (utan det slutar med att han snarast blir sämre..) Varför i hela fridens namn tror han att han ska lyckas vid nästa återfall? ( för mig blir det bara invanda (dåliga) ursäkter.. som dessutom gör honom sjukare än han behöver vara)
Det kan ju faktiskt vara så, att man från vårdens sida genomskådat det här och nu verkligen försöker se till att han även fortsättningsvis håller sig nykter..

Om du inte kan dricka kontrollerat men ändå vill dricka så är det i mina ögon lite kontraproduktivt. Jag föreslå¨r att du försöker ha först en vit vecka. Se hur det går. Fixar du det tar du en till. Förssta veckan är svårast för kroppen har abstinens.

Läkaren kommer att älska dig, för du har ju redan ordnat allt.
Sen tycker jag din chef skall skickas på kurs, vadå besviken och chockad. Tror hela forumet är både chockade och besvikna på hur hon hanterar en anställd,
men släpp allt detta och håll fokus på dig själv/L

Ett gott råd är att inte ha alkohol hemma så faller du inte lika lätt för frestelsen

Det är förresten endast ett samtal där de erbjuder hjälp och ska upplysa om att en lob är en väckarklocka. endast i undantagsfall blir det utredning Om jag har förstått rätt.

Så det känns väl hyfsat lugnt. Men ändå. Så förnedrande. Vilket missöde.
Ja ja. Aldrig mer som sagt. Bara detta samtal är överstökat så...

Ursäkta men jag skrattar: "soctanten"ja...tänkte skriva det också - Att soctanten har hört av sig.

Nä, jag ska inte dra romanens innehåll för henne. :-)

Jag tror att jag fixar detta själv. Har som sagt gått t AA. Testar det.

Känner du själv nåt sug? Längtar du till det "gamla" livet?

Ska man skriva som jag gör nu, eller ska man trycka på besvara.....lite osäker där så jag prövar så här.
Jag längtar tills jag kan säga att jag också varit utan alkohol i 21 eller 60 dagar - hur stolt och nöjd man skulle känna sig. Känner på tanken och den sporrar mig. Ja - absolut - hålla sig sysselsatt - jag känner redan nu att det är bra för att slippa suget. Tack och lov är maken helt ointresserad av att dricka - det är egentligen jag som alltid föreslår att vi ska ha vin till maten och då hänger han på, av en flaska så dricker han ett litet glas medans jag tömmer resten av flaskan och tagit några varv till klädkammaren där jag ibland halsat direkt ut nubbeflaskan under tiden. Fy så gräsligt det "låter" när jag skriver det. Nu har han lovat mig, utan att jag egentligen erkänt att jag har problem, att den här helgen ska jag inte få föreslå något vin utan nu kör vi lite sunt framöver. Det ska det bli - nu har jag bestämt mig. Tror jag ska försöka med AA om jag vågar nästa vecka - men tänk om någon känner igen en...... men nu - en kopp the och idag tar jag inte någon alkohol!

Han är för övrigt helt nykter. När han vill vara nykter så är han det, helt utan några problem. Men ibland tar han sig återfall. Ja det är han som uttrycker sig så. Han vill inte heller att man pratar om ett "sug", det finns inte något sådant säger han. Ett återfall är ett val, även om han på tredje dagens drickande inte är så klar i huvudet.... För en dags drickande, ja det kan gå. Två dagar, nja, då börjar det bli problem. Tre dagar, mynnar ofta ut i en period.
Jag bagatelliserar inte hans drickande, det skadar både honom och mig och vår relation. Nä det är ett sorgligt slöseri av en helt fantastisk man.

Nej de hade jag inte, just före barn.
Fick också en kallelse men som ja minns var det frivilligt att gå, jag gick aldrig dit. Vet inte hur de funkar när man har barn men skulle akta mig för att öppna mig för mycket visst kan de bli nån form av utredning om de finns barn i bilden? Kan ha missuppfattat förvisso.

Bor på liten ort skulle vara helt omöjligt för mig att söka hjälp den kommunala vägen när man till och med känner den lokala soc "tanten".

Har du inget gravt fysiskt beroende skulle nog jag satsa på AA de här forumet eller nån privat alkohol terapeut av nåt slag. OBS detta är bara mina tankar om de hela är ju olika hur man vill tackla de hela. Bor man i lite större ort kan man säkert var mer öppen även hos Soc.

Vart kanske lite of topic de här men de bjuder ja på.

Min fackliga kollega hade tydligen idag givit mina två rektorer en avhyvling i deras bemötande mot mig i måndags. Deras försvar var att de var besvikna och chockade över mitt återfall. Jag fick två dagars löneavdrag trots att jag var i jobb en dag. orkar inte käfta. Dömd på förhand trots vittne. Sedan fick jag en skriftlig varning, lite nedlåtande kommentarer från min chef. Sedan ska jag träffa företagshälsan previa för diskussion kring rehabåtgärder.

Just nu är jag tom men tiden läker alla sår och jag får försöka komma på banan igen. Knacka den där kille på huvudet och fråga lite saker.

Okej, ja han var i dåligt skick, vilket han är den första att skriva under på. Men han är i många avseenden annorlunda gentemot andra med samma problematik. För det första "mörkar" han inte alls om sin alkoholism. Alla i hans omgivning vet om det och i de flesta fall så har han berättat det själv. För det andra så har han aldrig varit varken bostadslös eller arbetslös (mer än någon kort tid när han dåvarande arbetsplats gick i konkurs). Han har alltid kunnat betala för sig själv, med sin lön. Han blir aldrig aggressiv av sitt drickande, snarare tvärtom. Och... han vinglade själv till Psykiatriska avdelningen och såg till att få akut hjälp. Det var läkaren där som ansåg att han inte behövde mera hjälp än så, eftersom han är så motiverad. hans största problem när han ska avsluta en period är hans överdjävliga abstinens pga hans neurologiska sjukdom. Har sett honom stappla runt med kramper och darrningar i hela kroppen. Det klarar han inte längre själv, därav att han gick till psyket. Psykoterapin har han också själv sett till att ordna genom Vägen. Han söker efter verktyg att hantera sina återfall. Han vill absolut inte att jag ska vara medberoende men, men det är nästintill omöjligt. Fast vi försöker motverka det så gott vi kan. Jag har aldrig städat efter honom eller ljugit om hans tillstånd mm. Men jag klarade inte av att se på när han inte åt alls, inte hade någon mat hemma och försökte även stötta honom när det gällde tider att passa och liknande. Men när han missade dessa så fick han ta konsekvenserna själv.
Nej det jag vänder mig mot är att man från Företagshälsovården vill pracka på honom medicin han inte behöver, med trista biverkningar och att de tar ifrån honom hans egen drivkraft. Var var sjukvården när han verkligen behövde den? Han tog gång på gång kontakt med Vc när han mådde som sämst, men fick aldrig någon hjälp. Ja de har detta krav på att man ska vara helt nykter men pga sin sjukdom, i en period, blir han då oförmögen att ta sig dit. Tänk er en person med en mycket kraftig "danssjuka" så har ni bilden klar för er. Nä jag förstår inte. Vem är vården till för? Den nyktra alkoholisten är ju redan en bra bit på väg. Det är ju när de mår som sämst och söker hjälp, som den borde sättas in.

Tycker du verkar ha en bra och rimlig plan. Jag har sedan i höstas försökt att dra ner och jag tycker jag har lyckats, jag har mycket kvar, men tycker att det går framåt. Jag har faktiskt svårt att tänka mig ett liv utan alkohol, däremot vill jag dricka måttligt.

Fy. Fått papper om samtal med en kvinna på soc pga av loben.
Hade du barn när du blev lobad?
Hur var det samtalet isf?

det har väl gått så där, igår drack jag tre glas, men jag slutade att dricka och det har jag inte kunnat tidigare. Idag ska jag vara helnykter och läsa ikapp på forumet. Vi hörs lite senare i kväll tror jag.