Senaste kommentarerna i forumet

Tack platina! Jag tar inte illa upp - tvärtom!!! Jag behöver höra just sådana saker och det hjälper otroligt. Det känns dock hemskt att känna att jag inte kan njuta fullt ut när det är utan a... Jag hoppas kunna sluta känna så... Di har ju helt rätt... Jag måste ge det tid, hoppas på en förändring - jag vill ju vara närvarande i nuet. Jag har fortsatt med migränspåret, har bara druckit a-fritt, då det är en seger i sig. Kanske infinner sig stoltheten över detta när jag kommer hem, just nu är det dock fortfarande lite tungt (och det är som du skriver, det är där mitt magonda kommer ifrån, att jag känner att jag inte kan njuta fullt utan a).
Stingo, tack för dina ord! Ja, det är ju en extremt lång tid jämfört med hur många åt jag ägnat åt att förknippa allt roligt med a.. Jag måste lära mig tålamod... Det tar tid att "lära om", det är bara jobbigt att stanna i det... Man vill ju att allt ska vara bra NU!
Tack för er stöttning, det betyder enormt mycket!!! Utmana mig gärna mer, jag behöver det för att ta mig framåt! Stor kram

Du råkar precis ut för det som så många av oss här åkt på. "Fuck it all", skita i att vara duktig, "har ju gått så bra nu, så en kväll är väl ändå OK!".

Ja det kanske är OK med en kväll. Inte nu dock. Om ett ÅR kanske det är ok att testa en sådan fuckitall-kväll, om ens då.
Gör inte samma misstag som jag gjorde, min "fuckitall" råkade bli tre dessutom...

Vardagen funkar bra nu. Jag känner inte av något sug, matlusten och träningslusten har blivit bättre. Jag mår bättre än på mycket länge faktiskt.

Men, jag funderar ändå på om jag ska dricka på möhippan. Det kommer bli 4 dagar innan min 1månads nykterhetsdag. Försöker att övertala mig själv att hålla mig från alkoholen men hela tiden finns det en röst därinne som tjatar om att jag ska passa på att ha en riktig partykväll och bara skita i att vara så himla duktig hela tiden.

Det är som att jag har ett behov av att få släppa allt ansvar och bara försvinna in i dimman ett tag. Är det någon som förstår mig? Finns det något annat sätt att bara få "skita i allt" utan att ta till A?

Känns som ett nederlag. Hittade på e.m spritflaskorna under sängen, tyckte det var mystiskt imorse, bolagspåsen stod på köksbordet, men flaskorna var borta. Hade minneslucka, &sjuk ångest & ambivalens
Har iallafall ringt till alkohol terapeut. Han var mer orolig för vad som händer efteråt. Jag är mer orolig för vad som händer imorgon, & hur avgiftning ska gå till.

Det här är nog tredje tråden jag läser idag, som handlar om i princip samma sak och jag kliar mig i huvudet ännu en gång. Det är så jädrans svårt det här med tillit och förtroende och hur det ska hanteras, för även det går att missbruka - åt båda håll.

Det jag tror är viktigt för en anhörig är att få insikt och förstå hur alkoholism fungerar. Det är en sak att undanhålla sitt missbruk när man är mitt uppe i det. Det är absolut förståeligt att det känns som ett stort svek och en stor lögn hela det och jag tänker inte försvara det - men det hör till sjukdomsbilden i sig. Man blir expert på två saker; det ena att dölja/förneka att man har problem, det andra att intala sig själv att allt är bra, att man fixar att dricka en kväll till, att det inte är några problem.

Här kommer kruxet - det är två saker man är expert på när man mitt uppe i alkoholmissbruket eller beroendet.

Det är inte säkert att man tar med sig samma sak om man går in i en rehabilitering. Som nära anhörig är det dock svårt att veta hur man ska förhålla sig till det hela. En enda lättöl skulle jag inte kalla ett återfall och det krävs ett antal lättöl för att ge någon slags effekt, så man får hinka på bra där. Vill man få sippa på en öl, så som nykterist skulle jag i sådana fall rekommendera alkoholfri öl för att vara lite mer på den säkra sidan, men inte ens de är helt alkoholfria. A-fria drycker kan ha upp till 0,5% alkohol i sig (och det dricker både nykterister och gravida osv). Även där kan det dock vara sisådär att dricka stora mängder, men då krävs det ännu större mängder för att ge någon effekt av alkoholintaget.

Samtidigt som du säger så ger det signaler och vibbar. Hur hade det varit om han druckit en alkoholfri öl med 0,5%? Är det ölen i sig och att se det beteendet som är det du hakar upp dig på eller volymprocenten?

Jag kan på ett sätt tycka att ja, straffa och sätt hårt mot hårt mot en person som verkligen får ett återfall eller går över gränsen, men att i det här fallet kanske, kanske kan ha varit lite för hårt. Det är så svårt att säga om det han säger är sant eller ej, men att ni i huvud taget pratar om det som vuxna tycker jag är helt fantastiskt! Det finns andra trådar här på forumet där man ser att den dialogen saknas. Bra där!

Jag tycker du gjorde en markering nu och det vilar ett stort ansvar på honom. Han förstod det. Viktigt är dock att inte bara straffa, utan stötta också. Om du och din dotter får negativa vibbar av att bara se honom med en öl, ens om det är en alkoholfri öl (så hade jag det själv inför min mor), så borde han givetvis försöka hitta andra alternativ. Samtidigt för oss som har sjukdomen så kan det vara ett sätt att just klara av att bli nykter också, och det är att få ändå kunna känna att man "unnar sig något gott att dricka", men inte dricker för berusning.

Va lyhörd, men straffa och döm inte på förhand är väl kanske min enda rekommendation, gå på magkänsla och sätt in piska där det behövs, men glöm inte moroten.

om att GILLA-knappen är borta för den vill jag trycka starkt och bestämt på nu !!!
Att tömma ur sig sina surdegar är ett måste för att få en nykterhet med sinnesro. De har en tendens, och styrka, att bryta de mest kraftfulla lås vad tiden lider....Opp med asen i ljuset !!

Steg 8) Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi skadat och var beredda att
gottgöra dem alla.
Steg 9) Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt,
utan att skada dem eller andra.

I steg 9 är det viktigt att även tillägga "Inte skada oss själva" och att tänka på att det inte är ett tvång...utan en möjlighet.

Lev väl i nykterheten !!

Tack Soff, Platina, Stingo och Vändningen ( welcome back!)

Stingo, Nej något "normaldrickande" blir det aldrig mer det var ju typ det jag trodde jag sysslade med tidigare. And look were that took me!

Soff, Jaaaaaa jag ska vara försiktig och du ska vara snällast mot dig själv ;) kram!

Platina: DU stärker mig minst lika mycket ska du veta. Hejja oss för att vi är här.

Vändningen: välkommen tillbaka! Vi är alla på olika resor men det som ändå förenar oss bland annat är att vi har ett behov av att vara här. Så stanna för sjutton.

Skickat från en skakig tunnelbanevagn

blinkning till Ullabulla : Min favoritartist gav för några år sen ut ett album med titeln "Oberoendeframkallande" :-)) Han säger själv att han är allergisk mot alkohol :-))

i hjärtat av att höra om din fem veckor. Nu - mot de fem nästa.

Hejja Fenix!

precis vad du gör det till själv. Jag är avgjort inte religiös utan använder frasen som står i texten "...såsom jag själv uppfattar honom” och då behöver inte det betyda en religiös Gud utan nån form av makt större/starkare än mig själv. Jag klarade inte av att själv sluta med alkoholen utan behövde hjälp och då har jag sett det som att den hjälpen är starkare än vad jag ensam är.

Visst finns det aa-talibaner, såna finns nog inom alla typer av organisationer. Här är fördelen att jag kan låta bli att lyssna på dem. Men jag är noga med att lyssna på de som gått före mig för lär jag mig av dem så slipper jag göra samma misstag som de gjort. Ett återfall är alltid ett återfall och kan jag slippa att ta ett sånt så kan det rädda livet på mig.

Jag har varit på möten i andra länder och det är fascinerande av att komma in i en AA-lokal och genast känna mig som hemma oavsett var jag är ! Mötena är lika var jag än befinner mig medan språket varierar. Och på en del ställen så har jag fått praktiskt hjälp om jag bara har bett om hjälp, tex skjuts till hotell el liknande och det är också en sak jag gör själv när jag är på hemmaplan.

Gå gärna några gånger, om du har möjlighet att prova olika grupper så gör det. Prata med folk innan och efter, skapa ett kontaktnät, be om telefonnummer ifall det krisar och fika tillsammans. Åk på konvent typ Gullbranna som kommer nu första helgen i september, prova andra stormöten, kolla kalendern på AA's hemsida.

Vi kanske syns nånstans :-))

tack för din fråga. Jo i dag firar jag 5 veckor, och det känns riktigt bra idag. Har haft kämpigt med det mentala några dagar, velat fly jobbiga känslor av ilska mot allt och alla. I går övervägde jag allvarligt att hoppa av och dricka till helgen, men i morse var det som bortblåst. Idiot, ska jag förstöra och halka in på det meningslösa alkoholistlivet igen, nu när jag skådat ljuset. Nope. Jag har avverkat två utlandsvistelser och lite fester utan A, och varje morgon mått så djäkla bra. Nu känner jag mig stark igen och A är förpassad till skuggorna. Hoppas allt är väl med dig!
Kram

Tack för det, V! Trevligt att se att din tråd är bemannad igen! :)

Hej,
Idag har jag satt upp mig i den kommunala lägenhets-kön. Kanske kan det vara något, Mittendaliv? Jag förstod det som att ni bor kvar i villan (eller var det någon annan i tråden som hade en sådan.) Sitter också med hus, barn, kanin, skolor och allt annat som sträcker sig som rötter ner i marken för att jag ska stanna.
Jag vet inte om vi kommer klara det här. Det här är en dålig dag. Lägenhetskön är lång och jag behöver en massa rum till barnen. Jag vet inte ens om det finns lägenheter i rätt storlek i den by där barnens skola finns. Helst skulle jag vilja att han flyttade, men jag tror inte han låter sig slängas ut riktigt. Ma måste skriva upp sig varje halvår för att stå kvar i kön. Men jag tänker som så, att om jag blir erbjuden en lägenhet om ett halvår, och jag befinner mig i helvetet då, då har jag flyktvägen upplagd. För det är ett av problemen här. Jag har ingenstans att ta vägen. Ingen släkt, inga direkt vänner (mer än barnens kompisars föräldrar som vi umgås med en gång om året i par.) finns i närheten. Men jag hoppas ju så klart att få slippa. Om ett erbjudande om lägenhet kommer och jag inte vill ha den, så måste jag ju inte.

På alkoholcentrum.
Skönt, jobbigt.
Insåg att det var många gamla upplevelser som gömmer sig i mig från olika alkoholdilemman med min sambo.

Fick svar på tal att ja, han har problem. Påväg längre ner på stegen.

En fråga...för mig pinsam men här får jag väl ta upp det.
Min Sambo har alltid varit mer el mindre porrintressetad.
Fast jag ibörjan var stark motståndare har jag idag gått till att slita i om han tittar.
Men han gör det gämt. Skulle säga flera gånger /dag. Självklart ljuger om det.(han måste ju få nått när jag inte vill ha sex?!?!)
Läs om att det även kan vara ett av de många beroende....
Någon med erfarenhet??

Tänkte mig även börja i en samtalsgrupp. Å redan nästa vecka nästa samtal.
Vägrar gömma mig för mig själv å "bara glömma" hur känsla är när det är jobbigt.
Måste nog dyka tillbaka i dåtiden å bearbeta det som varit å förlåta å gå vidare.
Inget man kan göra åt.....bara framtiden å den har jag tänkt ska vara MIN!!!

Återkommande depressioner skall det stå.

Jag har upplevt exakt detsamma som du Soja.
Levde med kronisk ångest och återkommande ångest.
Drack måttligt på den tiden pga mina monumentala baksmällor vilka bromsade mej.
Fick ssri och ångesten dämpades men alkoholintaget och toleransen ökade. Inte ens baksmällorna blev tillräckligt avskräckande längre.
Efter några år ökade ångesten igen trots allt högre mediciner så nu sitter jag här med både alkoproblem och ångest + maxdos ssri......
Life sucks!

Hej alla,

Jag känner väl igen paniken och desperationen i att vilja sluta, att inte kunna och framförallt att inte våga be om hjälp.
En fråga som slår mig, känner ni att ni har ångest och skuldkänslor även utan att ha druckit?
Anledningen till att jag frågar är att jag levde med en ständigt tryck över bröstet, en oförklarlig känsla av konstant skuld, sedan 15 års ålder. Jag har under åren talat med många psykologer och psykiater, men aldrig tyckt att något hjälpt. Provat alternativa självhjälps metoder, läst böcker men inget har hjälpt.
Inte förrän i 35-års åldern då jag fick en ny väninna som föreslog att jag skulle prova Sertralin, ett SSRI preparat, ett antidepressivt läkemedel med låg biverkning och väldigt vanligt att allmänläkare skriver ut.
Jag fick prova en låg dos och plötsligt fick jag ett nytt liv! Det där trycket försvann över bröstet och den dagliga skuldkänslan försvann.

Detta har inte hjälpt min alkoholism, som växte sig stark därefter, men det har iallafall tagit bort all den ångest som inte var förknippad med dagen efter..

Det ter sig naturligt för oss att bli sugen på A i ett sådant läge. Det blir som en prövning och fler sådana väntar.
En stor kram till dig kvaddis.

Sååååå sugen på a-bedövning!

Tackar som frågar vändningen.
Jag har precis kommit hem från
en begravning. Är mentalt mörbultad och det värker i hela
kroppen av all anspänning.

Så skönt att det går bra för dig och det fysiska kommer att ordna sig bara ju mer tiden går. Se upp bara för precis nu är du inne i den perioden då det börjar kännas som att det kanske går lite för bra. Bra jobbat hittills, fortsätt så!

Du är välkommen att komma och riva vilken dag du vill! Kofot, motorsåg, finns massa roligt (och massa som ska rivas också) ;)
Hoppas du har och får en fin semester nu!

Hur mår du och hur går det? Sommarkram till dig!

Du har en helskön energi i dina inlägg och du verkar lägga den på rätt saker... det här kommer ju gå bra!
Ska tänka på dig som förebild när jag åker ensam på min resa nu. :)

Jag visste inte hur jag skulle göra med alkohol när jag började skriva här i forumet men jag förstod ganska snabbt att en vit period var nödvändig för att kunna tänka klart och ta ett beslut sen. Har inte bestämt hur länge än.

För min del inser jag att jag alltid kommer ha problem med alkohol så antingen får jag begränsa mig själv varje gång jag dricker eller också avstå helt. Det jobbigaste är nog att begränsa mig dvs ta något glas vin och sedan sluta.