Senaste kommentarerna i forumet

Verkligen Vilja. Man blir sjuk i omgångar igen och igen i evighet. Ska försöka kill all with kindness! Snällfiltret åker av ibland K. :-)

Funderade ett tag över utsattheten, integriteten och tekniska säkerheten. Finns många hot. Lät det vara ett tag och låta mig överväga på nytt. Det är i sig lite nyttigt.

Tiffällig svacka i försvaret, Heddali, men ju vad det kan dränera en. Rejält försvagad på många fronter men ingen alkohol! Snart 16 veckor har gått och det känns stabilt nu.

Herregud, vad det kan hända mycket på en vecka som betyder mycket. Klarade alla utmaningar hyfsat bra men var totalt förvirrad ett tag. Oron för det mesta anfaller mig när det är så. Risken för återfall och sekundära, ekonomi, jobb, barnens framtid och min styrka. Jobbigt när allt tvivel anfaller. Ibland tom undrar jag om jag har en egentlig lust att leva. Dog jag på vägen i kampen mot sjukdomen? Var det något som brast då. Tog orken slut. Hur ska jag hitta energi och lust på riktigt. Behöver nog anti Depp för familjens skull, tänker jag. Jag är bättre på att mota bort och inte lyssna på de värsta tankarna för länge. Bestämma mig för motåtgärder och pausa. Det förändras snabbt och snart återkommer en viss balans igen.
Nya utmaningar kommer hela tiden och önskar jag var cool och full med självförtroende hela tiden. Det går så bra då. Men det är jag inte och får väl vara glad att det känns så ibland i alla fall.

Grannar har speciella relationer. Jobbigt att vara granne till hundrädd människa när man har hund. Här får såna grannar det jobbigt bland alla hundägare. låter som en underbar bok, Vilja! ?

Just nu glad för att min närmaste familj lever, är trygga och mår bra. När man lever med döden så nära och så länge blir man kanske lite skadad. Mitt i allt ofta tacksam för att just nu är det bra. Sorg, skräck och oro lever sida vid sida med hopp, glädje och tacksamhet i en värld som löper jämns med den vanliga världen...

Tittade på denna film om medberoende och beroende. http://www.ur.se/Produkter/187268-Medberoendets-makt

Kramar

Idag har jag farit runt och försökt koncentrera mig på vad jag ska packa ned till min resa. Man kan väl lugnt säga att jag har stora koncentrationssvårigheter. Jag springer runt med min lista och bockar av och lägger till men är inte vidare värst effektiv. Jag åker till Frankrike och det är bestämt sedan länge. Jag är väl medveten om vilka frestelser som kan utmana i detta vinets Mekka men ärligt talat har jag sällan varit så äcklad av alkohol som just nu.

Ganska snart 9 dygn sedan sista glaset men jag är fortfarande så berörd in i själ och märg av senaste fylleturen. Jag har packat ned ett antal böcker, ser fram emot lugna, sköna och långa promenader. God mat hoppas jag att det blir men till maten får det bli vatten och inget annat. Jag ska se till att följa forumet även när jag är bortrest. För mig fungerar forumet numera som en ren terapi. Det känns skönt att avsluta dagen med en liten kommentar. Ett slags summering av dagen.

Under mina över tre år som medlem i forumet har jag ofta följt er andra. Ibland nykter, ibland berusad. Jag hoppas att jag blir så stark att jag en dag kan "stötta" andra i era trådar och inte vara så egocentrisk och vara den som behöver allt stöd. Den tiden kommer förhoppningsvis.

Sköt om er/Tjalle

Imorgon är en ny dag och då kan allt kännas annorlunda. Det svänger fort på gott och ont. Tänk vad bra att du inte kan dricka ikväll! Imorgon kan allt kännas bättre när du vaknar.

Kram

Tycker det var kloka tips och de hjälper även mig! :-)

Vi vänjer oss, fyller tomrummet och hittar en ny väg, tror jag. Härligt att du är kvar. ???

Nu får du bestämma dig att slå bort de där negativa tankarna. De finns bara i ditt huvud,. Det är inte sanningen! Jag yogade idag och tänkte nu på det läraren sa. "Vi är inte våra tankar och känslor." De lurar dig! Du duger och är alldeles perfekt som du är!!

Du har lyckats jättebra och måste nu vara snäll mot dig själv. Trösta dig själv, se allt det bra du gjort. Läs din tråd. Bädda ner dig, lyssna på något lugnt och skönt. Andas djupt. Ta dig ur ångesten/lindra den så snabbt du kan. Inte säger vi till ett barn att ge upp för att de ramlat när de försöker lära sig cykla. Försök igen och igen. Du håller på att träna och det går bra. Du ramlade. Du lär dig. Du är jättebra. Ny dag och nya tag imorgon. Du kan om du vill, eller hur?

Var snäll mot dig själv nu och stora kramar från mig! ?

med etanoldrift, vartenda ord inklusive parenteserna. / mt

Vad skönt för dig att du fick träffa nån att prata med, det känns alltid lite lättare då.
Håller tummarna för dig ang lägenheten.
Lycka till, kram kram

Hon gör det inte för att hon vill vara elak, men hennes beroende och den alkoholkidnappade hjärnan får henne att göra de sakerna.. I det fallet har hon inte kontroll!
Men å andra sidan kommer hon heller inte att kunna sluta om hon inte tar hjälp!
Och då hjälper man inte, genom att "vara snäll".. En beroende fortsätter att använda alkohol eller vilken substans de nu valt, så länge det är möjligt för dem, så länge de kan "lura" sin omgivning..
Ja, de är mycket duktiga i att dupera och föra andra bakom ljuset (nej innerst inne mår de inte bra av det)
De blir definitivt inte glada över att bli "avslöjade" eller när det dyker upp "gränser" som tvingar dem att ta vissa konsekvenser..
Och det är DÄR du behöver hjälp! För jag lovar att det blir tufft!
Det spelar ingen roll, om hon skjuter över ansvaret för t.ex. sin medicinering på dig.. Till syvende och sist , så är det ju HON som måste bestämma sig för vilken sorts liv hon vill leva..
Det ÄR svårt att släppa taget.. jag vet för jag har varit där.. Men idag är jag glad att jag gjorde det.

Det är svårt att veta, och egentligen spelar det ingen roll för man märker ju att de förändras..
En som missbrukat/använt alkohol länge(storkonsument), har ju en betydligt högre toleransnivå, så några "supar" (som får en vanliga människa att bli påverkad) syns inte på dem..( i alla fall inte, innan det börjat gå åt andra hållet, då de istället kan gå igång på vanliga lättöl) Och vad gäller doften så är det väldigt svårt att känna också.. Speciellt om den maskeras med andra dofter som cigaretter, snus, lök, tuggumi (you name it) så länge de inte häller i sig en halv flaska direkt..
Kanske är de bara nere och får sig en "underhållsdos"? I vilket fall är det lönlöst att fråga.. De blånekar ju i vilket fall..

Du har nog träffat min ömma punkt. Jag vet inte var jag ska dra gränsen. Har väldigt svårt för att slänga ut min dotter på gatan.. Tänker som första alternativ se till att om hon verkligen vill bo kvar så måste hon ha tabletter mot sitt alkoholberoende annars så får hon flytta.Det får bli hennes val, det värsta är att hon lurar mig och säger att hon tar tabletter men ändå inte gör det. Hon blir ju också en annan person till slut En person som är full med lögner och svek.Har svårt att förstå att man kan behandla sin mamma så illa. Jag har ställt upp på henne varje gång och varje gång har hon svikit mig.

Så fanns ni där, tack för det! jobbigaste dagen hittills, har en sån sjukt stor lust att dricka så jag står nästan inte ut. då gick dom första 8 dagarna så lätt och nu 9 dagen som jordens bakslag. Har som en storgråt som vill bryta ut, värk i bröstet, står nästan inte ut i tillvaron. Allt allt allt jag vill är att dricka vin. Jag har inte köpt något och jag ska skjutsa hela kvällen så jag är "tvungen" att avstå i vilket fall. Är väldigt intressant med det här tänket att man skapar stress och ångest och gräl för att få ett skäl att dricka, det ligger verkligen något i det Att det man tycker är "stora" problem ger ursäkt åt befrielsen med att dricka. Jag ska mangla mig i genom denna dag. Punkt.

Hej! Jag känner så väl igen mig i det du skriver, jag drack som du gjorde... När kag började min resa här var det i början av sommaren förra året och vi skulle även iväg på resa med kompisar... Om det är för tufft i början - dra en nödlögn om varför du inte dricker (tar medicin t ex), det viktiga är att du orkar vara nykter. Senare kände jag att jag måste kunde säga nej utan att ha en ursäkt och det är fortfarande svårt, men i början behöver man inte ha mer press än man har. Vad gäller detta med "aldrig" kan det vara hisnande... Eftersom jag visste att det inte var tal om en vit månad för mig valde jag att istället säga "tills vidare" samt ta den berömda "en dag i taget". Jag hoppas du hittar din väg! Kram

Så skönt men så jobbigt att gå iväg o prara. Men så bra!! Helt klart värt den jobbiga biten. Träffade två underbara tjejer. Kändes super. De tyckte inte alls jag var konstig eller dumma funderingar. De berättade om exempel och jag satt där o nickade. Jovisst så har jag oxå gjort. Det som fick mig att hå dit är ju barnen.
Vi ska ha lite vidare kontakt men de tycker det är bra att hag gar en plan och tycker jag verkar vara på rätt spår för mig. De gav mig några exempel ang barn och det är skrämmande. Kanske måste jag prata lite mer med äldsta barnet nästa gång gan dricker o det blir tokigt.

Ska titta på lght på fred o hoppas nr 1 säger nej. För jag är nr 2!! Då ska jag böna k be att de fixar allt på fred em.

Ville bara instämma med de andra - vad klokt att du började skriva av dig istället för att bara börja dricka! Du har fått många tänkvärda frågor och råd, det verkar även som om du har börjat leta alternativa lösningar... Vilket jag tycker är det absolut bästa du kan göra! Att börja dricka igen när man känner som du gör är nog tyvärr dömt att misslyckas. Jag hoppas du hittar din väg! Kram

Hej! Jag förstår att du har det tufft nu... Jag har också fallit under resans gång och rasat ner i det där hålet av svart självhat och förebråelser... Jag valde dock att försöka sluta sparka på mig själv - se allt det andra bra jag gjort och fortsätta på den vägen, inte låta återfallet vara en ursäkt att fortsätta. Jag har läst din tråd och du har ju en massa bra att luta dig mot! Läs tråden själv om du behöver bli påmind! Ett tag efter återfallet bleknade det bort, inte så att jag vill tillåta mig fler, men allt bra jag gjort var det som lyste starkast. Vägen är sällan spikrak, det är inte att vi faller som är det viktigaste utan vad vi gör efteråt. Nästa gång vet du att du inte kan ta ett glas ensam (eller alls), det är en förrädisk "vän" vi har som hela tiden viskar i våra öron... Du är värd att må bra och ha ett bra liv! Stor kram

Jag känner igen mig i det du skriver om att må sämre med alkohol än utan. Så var det när jag slutade dricka. Får försöka tänka på hur jag mådde när jag mådde som sämst med alkoholen. Skönt att jag hittade det här forumet och får höra varningar från personer med samma problematik kring alkohol som jag har.

Jag menar gammla fyllegrejer som då på ett sätt har lätt till personliga problem.
Har varit väldigt förlåtande typ glömt för att slippa gör något åt problemet dvs alkohol. Tror kanske på ett plan att älta kan var nyttigt för att senare bli starkare på nåt sätt, att man liksom vågar känna efter på djupet personligen har ja förträngt så mycket.

Samtidigt ska man ju också förlåta sig själv annars skulle nog många inte orka vill gärna tids nog förlåta mig själv men jag vill aldrig glömma, för glömmer jag nu kommer jag att dricka snart igen.

Sminka av dig, drick vatten och bädda ner dig.

Var snäll mot dig nu.

Kram Ebba

Idag blev en till onykter dag.
Käns som om att jag tappat greppet om marken.
Orkar verkligen inte med min jargong i huvudet. Du är fet, du kan inte ha några kläder på dig. Du är dålig. Dina resultat i skolan är otillräckliga. Du har inga vänner. Du är värdelös. Du borde... Jag borde jag borde jag borde hit och dit. det finns så mycket jag borde. Jag är uppenbarligen inte tillräcklig för mig själv. Aldrig tillräcklig. är för ful för att gå ut, är för fel för att passa i några kläder i garderoben. Blir mannens mjukisbyxor och en pjamaströja idag igen. Orkar inte öppna böckerna, känner hur inlämningsdatumet till tentan kommer närmre och närmre. får en tyst panik inombords. stänger ögonen och andas ut. tänder en cigg. pallar inte.

Händerna skakar igen. ska det verkligen bara ta 3 dagar att tappa hela fotfästet? Otillräcklig ekar i huvudet. Otillräcklig för vad frågar jag tillbaka.
Orkar inte. Orkar inte vara stark. vill lägga mig i en boll på golvet. vill gråta/skrika/hulka/slå, istället sitter jag här.
Ska ta på mig smink, dricka upp mitt vin, leka lycklig. Verka normal igen. "jag mår bra!"... tack som frågar....

Tack!

Lycka till, det behöver verkligen inte bli för dig som det blev för mig.

Jag kan bara tala för mig såklart och hur det var för mig.
Vi är alla olika.

För mig var det som så att sånt jag liksom hade förträngt och förminskat bubblade upp.
Nästan som att ett lock hade varit på och jag tog av det och allt liksom välde ut.

Dygnet runt, kom som filmer med minnen.
Ja...fylleminnen och jag såg typ sanningen i vitögat, hur jag handlat för att alkohol var så viktigt för mig.
Inte bara fylleminnen utan även hela livet på nåt sätt...

Det var hemskt och jättejobbigt.
Jag kunde inte sova bra heller.
Fy.
Jag börjar nästan gråta när jag tänker på hur det var.

I efterhand förstår jag att det var nödvändigt och nyttigt men om jag kunde spola tillbaka och göra något annorlunda hade jag sökt hjälp.

Någon typ av behandling eller iaf samtal med någon som kan hjälpa en att få rätsida på tankarna och hur jag skulle komma vidare.

Då kanske jag hade kunnat må bättre lite fortare eller iaf inte hålla på att gå under.

Så var det för mig.

Hej Ulf och Ebba,
Hur menar ni att gammal skit ältas? Gamla personliga problem, eller gamla fyllegrejer?
Blir ju oroligt nu. Har precis bestämt mig för att avstå från alkohol. Hjälp! Vill inte att gamla fyllegrejer ska bubbla upp till ytan - dessa har ju ältats nog förr tänker jag.
Tack!! Kämpa på!!! Ni är skitduktiga!

Jag känner igen mig.
Jag var inte heller stolt över att vara nykter och mådde inte alls bra, all gammal skit hann ikapp och det blev väldigt tungt.

Men det blir bättre.
För mig tog det ungefär ett år innan jag vågade tro på mig själv.

Nu mår jag bra.
Inte alla dagar men skillnaden är enorm.

Det är värt det, att hålla ut och stå emot.

Tack för att du delar med dig.

Har sagt till hyresbolaget redan för ett halvår sen hur det ligger till men de tar ingen hänsyn alls till det. Nej, jag ger inte upp, letar vidare även om läget är dystert just nu så reser jag mig igen.
Funderar på tipset jag fick att ringa soc å kolla, kanske kan ge nåt.
Allt rullar på som vanligt här hemma i låtsasvärlden, vi äter middag tillsammans, tittar på tv å det finns inga problem alls!!!!!!
Prata med honom om problem har jag slutat med för längesen, det ger inget resultat. Hållermig till terapeuten å detta forum.
Nåt som verkligen är jobbigt är att man känner sig så fruktansvärt ensam i det här, de flesta kan inte förstå. Jag har bara en nära vän som vet å förstår exakt då hon själv levt i samma situation. Man behöver ju prata å tjata om det så man samtidigt bearbetar det. Tung börda att bära ensam. Man sätter upp en positiv fasad när man lämnar hemmet, ler mot folk å låtsas att allt är "bara bra" tack, hur är det själv?!?! Osv..,
Vill egentligen bara SKRIKA ut min smärta, gråta, slå, rasa ihop å hoppas att nån bryr sig..,
Men denna resa är min egen, jag får styra själv å hoppas på att jag hittar rätt väg, varit vilsen alldeles för länge nu ?
Kram från en trasig själ

Ville bara skicka en hälsning och önska dig fortsatt kraft och tack för ditt inlägg i min tråd (och andras). Ditt fasta beslut kommer att hjälpa dig. Jag har också skrivit om att vara i vakuum, bubbla och känna sorg, deppighet under första veckorna i nykterhet. Det släppte efter ett tag och det kändes fantastiskt efter det. Det kommer och går nu i perioder men ångesten och det riktigt djävliga slipper jag. Det är ovant att leva nyktert och i början upptar det så mycket tid, kraft och fokus. Jag tror verkligen på vanor, att de sakta byts ut och normaliseras. Ett tag drack jag massa A-fritt liknande hur jag drack alkohol. Efter ett tag släppte det och jag har inget sug efter det heller. Det är många substitut och sug som försvinner ett efter ett och jag börjar vänja mig med att livet inte handlar om alkohol och jag tänker knappt på det längre.
Att stålsätta sig, ge sig tid och dag för dag göra saker som stärker oss, tror jag på. Äta och dricka bra, röra sig, få dagsljus, sova tillräckligt och vila mentalt ger bra förutsättningar för att hitta en ny balans och orka förändra våra tankar och vanor. En dag i taget och inte idag, är bra att tänka.

Det kommer gå jättebra! Många som egentligen vill dra ner på alkoholen och i smyg beundrar den som tackar nej. ;-)

Kram