Senaste kommentarerna i forumet

som ni har skrivit, Ni är så kloka i det ni skriver.

Det har gått några dagar sen jag var inne här,och det har gått några fler dagar i mitt tillfrisknande.
Men det är så jobbigt fortfarande, och förra helgen så ringde ex sambon, och jag hade styrkan i mig att inte svara.

Det kändes skönt att kunna låta bli, men samtidigt så kände jag mig återigen taskig.
Han lämnade meddelande och fräste nått om att "det är för jävligt att du kan slänga bort tio år med att inte ens kunna svara i telefon". Återigen får han mig att känna mig skyldig.

Det är ju han som har slängt bort 10 år kan jag tycka som inte ville ta emot hjälp från sin arbetsgivare.

Ville även svara och höra hur det var med honom, men det var tur att jag inte gjorde det, för han var rejält berusad.

Jag känner att jag har så mycket att säga honom som inte har blivit sagt, men vet inte om det är någon mening.

Det bästa kanske är att helt ta avstånd från allt som har med honom att göra.Att försöka att fokusera på sig själv och med sin läkning.

Men känslorna finns kvar, och det är det som är jobbigaste.

Sköt om era allihopa

Med Mammy Blue. Du har så förnuftiga tankegångar och skriver väldigt fina inlägg!
Styrkekramar

För allt du har delat med dig av på vägen dit du är nu. Du är en stor inspirationskälla för alla oss nykommlingar och säkert också för alla gästläsare som ännu inte själva tagit sig hit.

Tror det är väldigt lätt att trilla dit igen efter en tids nykterhet och lura sig själv. Varför skulle inte jag kunna dricka "normalt" när andra
kan det.
Om jag får ett återfall så ska jag minnas hur du vände på tänkandet och reste dig på en gång. Försöka göra likadant själv.
(Hoppsan, detta lät ungefär som jag på dag 2 planerade för ett återfall.)

Jag påbörjade självhjälpsprogrammet som finns på första sidan och redan nu kan jag se att suget kommer i samband med att jag också är hungrig.
För min del så är mat förknippat med vin, trots att det aldrig har stannat vid 1 eller 2 glas till måltiden. Utan sen har det rullat på och dom gångerna jag startat med vin under tiden jag lagat maten. Ja, då har helt enkelt vinet blivit mer intressant än det jag skulle äta.

I morgon ska jag ut på restaurang. Det är nog en av de största fallgroparna, men jag ska klara det, jucie eller kolsyrat vatten till maten.
När notan betalas så får man ofta frågan om huset får bjuda på en drink efteråt. Då gäller det att stålsätta sig och tacka nej.

Nu ska jag laga till en grönsaksgratäng och dricka vatten till!

Varma Kramar till Dig!
Tanten

eftersom det är i just den sortens tankar som mitt avslut kom - jag kom på att det gav mej mer jobb, stress, planering, ångest - Everything! att dricka, så det var betydligt enklare att lägga av! :-)

Kram!!
/MB

givetvis var det Nationalteatern jag kommenterade. Ursäkta att jag klampade på så, men när man sitter och läser och läser och läser blir det lätt att man knappt vet vems tråd det är man är och röjer i.

En klädsam rodnad på kinderna...

Kram båda två!
/MB

det är: man har bara två val egentligen, i synnerhet om man redan testat och misslyckats med att minska sitt drickande.
Sluta dricka.
Fortsätta dricka.

För egen del la jag mycket tid och tankemöda på att bena ut vad dessa två alternativ medför i förlängningen för mej. Jag skrev ner på en lapp under flera dagar vad jag kom på som kunde vara en anledning för ena eller andra vägen:

Sluta dricka - jag kanske blir osocial, tråkig, har tråkigt, blir mindre utåtriktad... etc.
Fortsätta dricka: vardagen får lite upplysning, jag blir mer social, har lättare för att umgås etc.

Jag hade många fler punkter på mina två listor.

När jag skrivit ner och skärskådade mina "fördelar" på de två alternativen slog det mej att jag inte har NÅGON av de fördelar kvar av att dricka som jag inbillat mej att jag hade. Det var de första trettio minuterna efter att jag tagit första klunken som det kändes bra, sen kom ångesten över vad det är jag håller på med... Och social??? Nähä, jag låste ju in mej helt hemma, jag var bara ur huset för att åka till Systemet.

Så det var en del av mitt sätt att komma ur dimman, att genomskåda mina egna lögner, man ljuger sej själv rakt upp i ansiktet...

/MB

Infunnit sig hos dig.
Fånga den, skriv gärna hur du känner och mår för at kunna ta fram dom anteckningarna
läsa för dig själv NÄR du får sug.
Se hur du tydliggjort VARFÖR du inte ska dricka.
Skriv ner på en lapp alla fördelarna med att INTE dricka, ta fram lappen varje gång du blir sugen.
Överväg om det är värt det?

-Du ångrar ALDRIG en dag/kväll du varit nykter mot om att du druckit!!!

Kramar/A

Tack alla vänliga själar som hjälper till och stöttar här genom att både läsa min historia men även delge av era egna.
Så skönt att känna att man inte är ensam om detta utan att vi är fler som kämpar mot samma mål.
Jag är så glad att jag loggade in här. På bara några dagar så tycker jag redan att det hjälpt mig i min motivation till ett sunt och välfungerande liv. När inspirationen falnar så ska jag logga in här och ösa på med mer inspiration så att jag tar mig vidare även de stunderna. Det SKA gå.

Man känner igen sig själv i så många andras berättelser.
Det ständiga dåliga samvetet och som fler har beskrivit, det här när det knackar på dörren och man sitter själv och dricker. Man fullkomligen flyger upp ur soffan för att snabbt snabbt gömma vinflaskan (bakom soffan eller bakom gardinen eller där någon iaf förhoppningsvis inte ska titta), glaset åker snabbt in i lådan bland dvd-filmer eller liknande. Är det någon i familjen/bekanskapen så försöker jag snabbt säga att jag är på väg på något eller måste hänga tvätten eller vad fasiken som helst så "jag är lite upptagen men vi kan väl ses/höras i morgon eller nåt i stället". Försöker hålla mig lite på avstånd så att de inte ska känna av min vinstinkande andedräkt. Vilken lättnad sen att man blev av med den där jobbiga människan som kom på oväntat besök...då kan man plocka fram glaset igen. Ser för säkerhets skull till att släcka i köket så att det ser ut som att ingen är hemma ifall någon annan skulle dyka upp.
Så stört.
Mornar när man vaknar och springer ner på undervåningen snabbt som tusan för att plocka undan tomflaskor, vinlådor,glas innan barnen kommer ner. Och då har jag tydligen trott att de inte märkt något på kvällen innan när jag tömde dessa. Snacka om hål i huvudet.
Gömmer, smusslar och smyger och med ständigt dåligt samvete, nerverna på utsidan.

Jag läser vad jag själv har skrivit och kan ju bara krasst konstatera att det finns absolut INGENTING positivt med detta. Lugnet som vinet ger, avkopplingen som infinner sig efter ett par tre glas...skulle det vara värt all denna vånda dagarna i ända?? Tydligen så har jag resonerat så, eller jag har väl inte resonerat alls kanske. Men nu gör jag!

Hur som helst, tack för allt ni delar med er av, det är guld värt.

Och vad härligt att höra, för mig i synnerhet som på stapplande ben är så färsk i min nykterhet.
Den bestående.............

Här inne på forumet har det varit lätt att säga att jag är alkis.
Idag när jag pratade med min fru sade jag:
-Vi som har den här sjukdomen......

Stopp och belägg svarade hon, vad sade du?

Ja alkolist är ju en sjukdom......
-Jaha , så har det aldrig låtit förut.

Så nu när jag"kommit ut" kanske det blir lättare.
Vad vet jag?

Men bara man är öppen för att man kan komma att omvärdera sitt umgänge så kommer det nog gå bra.
Denna känslan av att vara närvarande vill jag skall bli bestående.

/A

Och vad härligt att höra, för mig i synnerhet som på stapplande ben är så färsk i min nykterhet.
Den bestående.............

Här inne på forumet har det varit lätt att säga att jag är alkis.
Idag när jag pratade med min fru sade jag:
-Vi som har den här sjukdomen......

Stopp och belägg svarade hon, vad sade du?

Ja alkolist är ju en sjukdom......
-Jaha , så har det aldrig låtit förut.

Så nu när jag"kommit ut" kanske det blir lättare.
Vad vet jag?
/A

Att orka låta bli på vardagarna är stort.
Jag hejar på i kulisserna dock känner att om inte alltför snar tid klarar du att avstå även på helgen.
Du ÄR påväg, snyggt Anli!
Kram/A

... det är svårt att släppa kontrollen och jag gör det ändå över förväntan - det är ofta jag tänker på att "det där blir jobbigt/fel/svårt, men nu är barnen med pappa och då är det han som löser det", men just den här grejen känns inte så bra.
Jag kan tänka mig att han satt uppe efter att barnen somnat, alternativt att han hade filmen i DVDn och glömde att den var i när han skulle sätta på barnfilm... Men vi har inte den typen av kommunikation nu - jag har slutat vara rädd för honom, men jag är inne i min allra sista "fjäskperiod" (hoppas jag) pga en sak som jag tror att jag behöver fjäska med honom för att han ska acceptera, och efter den är avslutad så kommer jag försöka ifrågasätta sådana här saker, så att han förstår att han behöver tänka sig för med vissa saker.

Reflekterade i går kväll över att sedan någon vecka tillbaka har det ohejdbara mat- godis- och kaffesuget stillat sig. Kände efter i kropp och sinne och kom fram till att min tidigare analys om att det var trötthet (ni vet det STORA T:et i HALT?!)som var orsaken till mitt sug nog stämde. Ja okej, kanske lite A också...på mannen. Nu känner jag mig nämligen mer utvilad och avslappnad och med ett bättre humör, och samtidigt har suget (det som tidigare var ett vinsug) gett vika. Elementary, my dear Watson? Ja kanske det, men på något vis är det lättare att greppa sambandet nu när jag upplevt det.

Jag blir rörd och glad när jag blir efterfrågad här! Tack!
Jag är ju likadan och undrar så mycket hur det går för dem/er som inte skrivit på länge, vill ju veta hur de/ni mår!

Ja, jag har sista veckorna varit inne här mkt och läst i kapp. Har bara inte orkat ta steget att uppdatera vad gäller mig själv. Dels är jag i ärlighetens namn osäker på hur det går för mig men dels också för att jag inte kan skriva att jag klarat mig så bra som jag vill. Det TAR emot för mig att skriva ett första inlägg på så länge utan att kunna rapportera framsteg, känns svårare då. Men jag uppskattar ju själv att andra skriver i upp och nedgångar så ska skärpa till mig och skriva ibland fast jag känner mig trött, deprimerad, tom och misslyckad och inte bara komma med hurra rop när det går bra.

Men...just nu tror jag att jag känner jag mig hoppfull! Jag tror jag är på rätt väg!

Kan tyvärr inte skryta med jättelånga uppehåll men ändå håller jag upp på vardagar. Har klarat ett par veckor nu och för mig är det stort!
Att inte åka hem en måndag och fort dricka första glaset vin, att inte stå i smyg en tisdag och nalla från barskåpet (och sen ha ångest för att det ska synas och köpa nytt för att fylla på), att inte som första reaktion när det oväntat ringer på dörren tänka "jag måste borsta tänderna/har jag glömt bevis synligt?", att utan planering kunna skjutsa vart och när som helst etc etc.

På helgerna har jag trillat dit av olika orsaker. Eller orsak och orsak...som jag och alla vet så har jag ju VALT att dricka, jag kan ju säga nej men klarar inte/väljer inte att stå emot när det finns tillgänglig och det är "ok" att dricka...det är ju helg, "alla" unnar sig på helgen". Men jag vet skillnaden mellan "dem" och mig, de triggas inte igång av fre/lördagsvinet så pass att de även fortsätter med sön/mån/tisdags etc vin. Som du skrev ngnstans Fia -En svag dagens och jag går igång. Men denna omgång har jag lyckats dricka mindre på helgen och sen bryta efter helgen, inte rört barskåpet och gått förbi systemet utan att köpa och pressa ner en flaska i min, högst utstuderat vald för ändamålet, handväska.

Jag njuter av "vanliga" saker nu, som "vanliga" människor gör på vardagar. På något sätt är det som att besöka en annan värld. Det var så länge sen jag var "vanlig", jag vet knappt hur man gör? Kan komma på mig själv att tänka att jag spelar en roll i ngn tv serie "titta här på den sunda VANLIGA mamman där hon står och lagar mat...snart ska hon skjutsa till fotbollen också...vilken mamma, vilket föredöme...en applåd" :)

Men den sorgliga historien är att den "vanliga" mamman är inte så vanlig för hon hittar fortfarande spår av gömmor i garderoben, vinfläckar där hon så noga torkat men missat och hon är totalt styrd av tankar på alkohol.

Men, återigen, jag är på gång att bryta mina värsta mönster. Jag är framförallt en vardagsdrickare som helst dricker ensam och DET har jag åtminstone inte gjort på några veckor. Jag har som mål att stå över på helgerna med eftersom det krävs så otroligt mkt kraft att bryta efteråt. Jag vill komma bort från att behöva tänka "ska jag/ska jag inte, hur mkt/hur lite, när/hur, varför/varför inte". Och för att göra det måste jag bryta helt, så det är dit jag är på väg...hoppas jag.

Tack för att ni finns här, hjälper så otroligt mycket att läsa vad ni alla skriver! Och Fia, jag blir så imponerad och inspirerad av dig! Otroligt bra gjort att komma tillbaks efter snedsteget! Vilken jävla chef :(, tur att du inte lät det förstöra allt du kämpat för.

Vill skriva mer men måste jobba...

Kram

Åh Surfina, så mycket jag känner igen av det du beskriver från ditt inlägg i morse. Telefonsamtalen med vinkompisen i annan del av landet, tillika barndomsvän, som kunde vara i timmar och alltid slutade med att tappade trådar och upprepningar i det oändliga. Precis den upplevelse som du berättar om, då du själv för första gången hade ett sådant telefonsamtal fast du var nykter, den har jag också haft. Blev irriterad över hur svamlig hon var och hur lite hon lyssnade och hur mycket hon pratade.

Och visst är det så, nu efter en lite längre nykter tid, att några ur bekantskapskretsen fallit ifrån, eftersom alkoholen var kittet, några umgås jag med på andra sätt och undviker vid helger och högtider. Väljer en lunch på stan med dem tex, Något där jag vet att alkohol inte kommer med i sällskapet. Och ja, man får och kanske måste sörja dessa relationer som var. Sörj på. Och gå sedan vidare!

Sedan till det mest positiva, efter att ha ömkat mig själv ett tag, och trott att jag kommer att bli helt ensam nu i mitt grådassiga nyktra liv, kom jag på att det faktiskt funnits och passerat en hel del trevliga, intressanta och kloka människor i mitt liv genom åren. Människor som druckit ingen eller mycket måttligt/sällan alkohol. Dessa har jag själv valt bort naturligtvis. Avfärdat som torrbollar och präktiga tråkmånsar (sanningen är väll att dom gett mig ett sjuhelvetes dåligt samvete över mitt leverne). Jag började så smått återkoppla till just sådana gamla kontakter och vänner. Och idag har jag ett minst lika stort umgänge, och framförallt till mycket större del ett kvalitetsumgänge.

Summa summarum, det fixar sig! Medicinen är tid, tid, tid. Låt det gå nykter tid ska du se att du hittar svaren.

Och du, tvivla inte på din förmåga som förälder. Att göra det du just nu gör, går igenom, är så modigt och en kärlekshandling. Ingen vettig människa tycker annat. Och de som ev inte skulle vara vettiga skiter vi i♥

Som medberoende har vi ju ofta stora problem med kontrollbehov, att försöka släppa kontrollen var, i alla fall för mig, något av det svåraste i den här alkoholcirkusen. Därför tänker jag på dig nu, att det måste vara skitsvårt i din situation med barnen. På grund av dem så varken kan eller bör du ju helt släppa kontrollen. Har tyvärr inget råd att ge.

När något sådant händer, kan du säga det till honom då? Att han måste se till att barnen inte behöver se detta? Eller ni kanske inte har någon kommunikation alls kring barnen nu för att han går i taket? Vet du om det var så att barnet bara råkade se, låg och sov men vaknade och kom upp och råkade se eller var det så att han tittade medan de var uppe och vakna? Om det var det senare så måste du agera.

Kram på dig!

Den inger hopp om att nu vill du släppa skiten. Det där med atr man kommer få omvärdera sitt umgänge har det diskuterats imellanåt här.
Även umgänge med bekanta, men även förhållandet med sin partner kommer att förändras.

Många gånger till det bättre, men även att man nu när man inte bedövar sig med alkohol ser sin partners till kortakommanden.

Men det är ett annat kapitel, NU gläds vi åt våran nykterhet och alla vinster vi får med den.

Godmorgon!
/A

... när 5-åringen plötsligt börjar prata om att på TVn hos pappa så var det "en flicka som slickade på en mans snopp"...?
Jag har hittat så oändligt mycket porr i hemmet när jag levde med ex-sambon: DVD-filmer, filmer i datorn, klipp i datorn, USB-minnen med allt möjligt på, tidningar, i mobilen osv osv utöver att han dessutom hade något slags sexuellt utbyte med (åtminstone) en eller förmodligen två andra kvinnor IRL, men att han inte ens kan låta bli att se på porr när barnen är där så att de råkar få se, det gör mig ont. Vad f-n är detta, allt blir bättre, men detta äter upp mig - barnen har ju världens berg-och-dalbana: en gången hot, skäll och ignorerande, nästa gång världens-bästa-pappa som åker på roliga utflykter, köper dyra överraskningspresenter osv. Fy fan, hur ska detta sluta?
Men jag har inte magkänslan för vad jag ska göra...

Å ena sidan: barnen verkar "glömma & förlåta" - barnen är emellanåt mycket rädda för pappas ilska, rädda att vara hos pappa osv (efter förra gångens ilska), men så lägger det sig och de pratar om presenter och roliga saker och så vill de åka till pappa, och så gången därpå så kör det ihop sig igen och så börjar det om.
Å andra sidan: jag vet hur dåligt jag mådde av den där cirkusen fram och tillbaka, upp och ner, in och ut.... Och visst jag "glömde och 'förlät'", men det satt alltid kvar en tagg i mig. Hur blir det för barnen nu då? De kanske accepterar, men hur bra mår de av det?

Ledsen-dag idag.

Ingen tvekan nu kör vi vidare med denna dag!

Det SKA gå att hålla sig ifrån sprithyllorna. Jag klarar inte av att ha någonting hemma. Hade det funnits något igår kväll när det var jobbigt att somna så hade det varit svårt att låta bli.
Vet att jag somnar lättare i alkoholdimman, men den sömnen har betydligt sämre kvalite.

Det jobbigaste är alla uteservingar där många av mina vänner sitter. Jag vill ju vara social och sitta tillsammans med dom också. Nästan alla sitter där med något alkoholhaltigt i glasen. Fast mig veterligen kan de hantera drycken och gör inte som jag brukade. Nämligen öppnar en vinflaska senare på kvällen i ensamheten.
Alltså, jag måste lära mig: Kaffe, juice, mineralvatten eller en non-alkoholic drink är vad som gäller för mig.
Ingen alkohol hemma!

Här skiner också solen, termometern på balkongen visar på 36 grader i solen.
Önskar er också en fin och nykter dag!

Styrkekramar

Känner så mycket igen mig i vad ni skriver. Fastnade för ditt inlägg Surfina. Jaa det här med barnen, hur fan kan man göra de man älskar mest på jorden så illa? Det är den där alkoholdjävulen! Vet inte hur gamla dina barn är men mina är stora nu, och endast den yngsta bor kvar hemma. Men tänk vad många gånger de bönat och bett mig sluta dricka under åren, helt sjukt att man ändå gör det och sviker dom. Nu har jag oftast inte druckit hemma när de varit här, utan varit hemifrån hos vänner eller på fest.Men de har ju förstått ändå och hört på mig då vi pratat i telefon, och jag har försökt skärpa till mig. Och alltid är det jag som blir fullast o inte kommer ihåg så mycket dagen efter, och denna fruktansvärda baksmälla. Ja det har dom ju också sett på mig.
Det är jättebra att du nu tagit hjälp och inser att det här inte funkar längre. Ta en dag i taget, och planera vad du ska hitta på i helgen, det kommer gå bra.

Jag själv har återigen tagit hjälp mot mitt alkoholmissbruk, via Beroendecentrum och träffat en mycket bra dam. Har inga problem med att inte dricka på vardagarna men till helgen har det blivit för mycket. Inbillat mig själv gång på gång att jag bara ska dricka 2 glas vin men det har nästan aldrig funkat.Stoppet finns inte, det är som om strupen öppnar sig!

Och m-m, känner igen mig i det du skriver om vänner. Ja hur kul egentligen har vi haft då vi suttit och druckit och gaggat o aldrig kommit i säng. Hela dagen efter förstörd! Nej det är väl förmodligen alkoholen som förenat oss, då vi nästan aldrig hittat på nåt annat att göra tillsammans.

Tack för denna gång, skönt att skriva av sig lite

Godmorgon
Tycker ni är skitduktiga
En dag i taget är bra och visst blir det till dagar.
Solen skiner vad kan man mer önska sig
Ha en skön fredag. I kväll blir det en bakelse o lite
TV. Vilket sockersug jag har, men bättre än alkohol.
Jag är med er
Konstnären

Tanten, surfina, och m-m.
Kommer bli en bra dag idag. En nykter dag, kväll och vi kommer sova gott.
Själv ska jag städa och plocka och fixa.
Trist, ja men det måste göras.
Det är skönt efteråt.

Man känner sig duktig, men belöningen kommer bli en långpromenad.

/A

Nu är det ett glatt gäng här, det är bra.
Lovade min äldste son att vi skulle till gymmet och gå på bandet idag.
Det känns riktigt bra, han skall hjälpa farsan att få ner trycket, och magen.

Hoppas du får en fantastisk dag idag.
Och en härlig kväll, själv liger jag kvar i sängen :-)
/A

Vilket fint inlägg du skrivit här.
Dina välformulerade tankar är så kloka och mycket insiktsfulla!
Du kommer att hålla dig nykter och klara helgen också. En dag i taget...Dag blir till dagar.... o.s.v.
Tillsammans ska vi fixa detta!
Nu är vi på dag 2.

Jag känner din enorma kärlek till dina barn. Glädjer mig åt att du ska få träffa dom idag.
Tror att du finner ny styrka efter mötet.

Varma Kramar till Dig!

med dag 1, och lycka till med dag 2... Håll dig undan från vin- och sprithyllorna när du handlar :) Själv går jag omvägar förbi systemet :/ Jobbigt att ha det i samma butik som det andra, men å andra sidan kommer du att känna att du är stark när du fixar det.
Jag har faktiskt alkohol hemma, både vin och sprit. Har lite blandade känslor för det, men det kommer att få vara kvar tills vidare. Jag själv ska inte dricka av det, men kan tänkas att min man vill ta ett glas när vi har gäster hemma. Ser det som att det är hans.

Ha en bra nykter dag,
/m