Senaste kommentarerna i forumet

Han har ingen behandling mer än antabus...

Vet inte vad jag ska säga....vad jag ska tycka?
Känner mig stark men ändå hopplöst svag i situationen emellanåt...
Har sagt till vissa vänner att det e slut och ändå e man kvar, känns som mitt liv är lika mycke lögn som hans varit/är...
Ibland älskar jag honom som in i bomben för att nästan känna hat bara han säger fel ord, helt sjukt...

... och säger hej! :-)
Blev lite nyfiken efter ditt kloka inlägg i min tråd så tog del av din historia.
Hoppas allt går bra för dig och att du orkar hålla A på håll även om tillvaron stökar ibland med hus och allt...
Du är medveten om ditt problem och ska vara jäkligt stolt över att du är där du är idag. Starkt jobbat!
Önskar min sambo vore där... att han åtminstone inser att han har problem. Svårt att angripa annars.
Ska visa tabellen om riskbruk för honom och se om poletten trillar ner halvvägs i alla fall...

Tack för länken aeromagnus! Mycket intressant läsning.
Då har min kära sambo om jag räknar lite snällt lyckats dra i sig ca 75 glas på EN semestervecka (och en lugn sådan vecka, bara stranden och bokläsning, ingen social samvaro med partyparty på kvällarna)... Och i riskzonen låg man enl tabellen om man som man drack mer än 14 standardglas. Men som sambon säger... är det semester så är det. Häpp!
Det nästan värsta är att det inte märks så mycket på honom... JAG märker (och avskyr personlighetsförändringen) men för andra syns det nog inte så mycket.
I icke-semestertider konsumeras det inte fullt lika mycket, men en bag in box och en whiskey i veckan går nog och det är för mycket ändå. Det finns alltid någon anledning, det är fint väder – man måste unna sig nått gott, det är dåligt väder – man får trösta sig, favoritlaget har vunnit – måste fira, favoritlaget har förlorat – måste trösta... Ja ni vet precis...
Och aeromagnus – din lista är klockren på positiva/negativa effekter! Argumentet med att slappna av också, det är en flykt ingen avslappning. Tyvärr är väl detta ett personlighetsdrag hos min sambo överlag, att skjuta problemen ifrån sig istället för att ta tag i dem.

Etanoldrift – kämpa på! Merparten av oss uppskattar dina inlägg så bry dig inte om att det väcker ont blod hos vissa.

Alldeles fruktansvärt kort. Hur många år har du druckit? jämför 2.5 veckor med det.

Ge dig tid. Det sker ännu stora förändringar. Väldigt många här har skrivit om stora förändringar efter 2-3 månader, men också betydligt senare än så förändras tankarna och förhållandet till alkoholen.

Gillar den! :) Det där med att man inte ramlat hela vägen ned bara för att man halkat lite.

Platina: Du gör mej så glad hela tiden! Du är som ett solsken här på forumet: peppar, stöttar, skämtar och är härlig:)

Jag känner igen mig i ditt resonemang där. Själv skrev jag visst i vintras att jag inte kommer att "återgå till normaldrickande", eftersom jag inte har något normaldrickande att återgå till. Däremot försöker jag övergå till ett ansvarsfullt användande av alkohol.

Jag har förövrigt börjat fundera över om det överhuvudtaget är normalt att dricka normalt? Åtminstone vi som har bevisad tendens till missbruk behöver nog vara några snäpp försiktigare, än vad som ses som normalt.

Hej fina,

Du avslutar #49 med "vill ju njuta fullt ut av familjesemestern".

Läs det igen. Jag tror nämligen att någonstans där gömmer sig ditt magonda.

Om jag får utmana dig lite (detta skriver jag med MYCKET kärlek!):

- varför kan du inte njuta utan alkohol?

- vad hindrar dig från att fortsätta köra migränspåret och fylla ditt glas med något som inte innehåller alkohol?

- har du tänkt på hur stor del A har i ditt liv om du ens för ett ögonblick kan tänka dig att bryta ditt löfte till din man och dina barn bara för att få ett glas rosé i handen?

Jag hoppas du inte tar illa upp, men din avslutande mening i #49 fick mig att reagera.

Puss och kram och fundera och reflektera och jag VET att du fixar det här!

Heja dig, fina nyckelpiga!

Det var 2,5 v sedan jag slutade dricka, sedan i lördags befinner jag mig på stugsemester i Danmark med två andra familjer. De dricker måttligt (väldigt lite), men ändå känner jag mig så utanför... Stugsemester och grillning innebär för mig att kunna sitta ute med ett glas rosé, känns som om jag bara hade fått sitta där med ETT glas så hade det varit så stor skillnad... Men antar att det är a som åter försöker nästla sig in. Jag har lovat min man och barn att inte dricka och det har jag inte gjort... Men ska det vara så här alltid? Försvinner den där klumpen i magen sen, var det bara för tidigt att utsätta sug för en sådan trigger så tidigt i nykterheten? Hur har ni upplevt det?

Det var 2,5 v sedan jag slutade dricka, sedan i lördags befinner jag mig på stugsemester i Danmark med två andra familjer. De dricker måttligt (väldigt lite), men ändå känner jag mig så utanför... Stugsemester och grillning innebär för mig att kunna sitta ute med ett glas rosé, känns som om jag bara hade fått sitta där med ETT glas så hade det varit så stor skillnad... Men antar att det är a som åter försöker nästla sig in. Jag har lovat min man och barn att inte dricka och det har jag inte gjort... Men ska det vara så här alltid? Försvinner den där klumpen i magen sen, var det bara för tidigt att utsätta sug för en sådan trigger så tidigt i nykterheten? Hur har ni upplevt det?

Och välkommen till en ny dag med solsken i sinne och lätthet i kroppen!

Jag vet inte med dig, men jag kan iallafall känna mig ännu mer motiverad och säker på min sak efter min lilla vägbula häromdagen.

Du får så gärna hänga i mina hasor, jag pyr av stolthet över att vara en inspiration till någon annan som jag själv beundrar! Den ska jag tänka på när jag övar upp min krassa självkänsla :-)

Känn efter många många gånger idag över hur skönt det är att vakna nykter och glad, och tänk många många gånger på HUR BRA DU ÄR SOM GÖR DETTA!!!!!!!

Kram på dig!

/P

... Det är vad jag känner när jag läser din berättelse. Att det faktiskt funkar! Vilken inspiration du är! Tack!

@Evolution och Slut
Jag blir gripen av era ord och berättelser och dom känslor ni förmedlar.
Jag är själv helt ny här, jag är på dag 2.
Har försökt förut att sluta och det har inte lyckats så bra. Alkoholen har varit min "hobby". Men jag vill inte längre vakna bakfull och inte minnas, jag vill inte bli aggresiv och slåss och bli våldsam mot dom jag älskar eller skriva konstiga mail och meddelande till människor. Jag vill få tillbaka meningen med livet igen.
Så nu börjar jag långsamt. I min kalender har jag numrerat varje dag, från dag 1 till dag 90. Så varje dag kan jag se hur långt jag har kommit och hålla koll på mitt mål, 90 dagar utan alkohol.
Samtidigt har jag tagit mit an två nya hobbys, TaiChi en gång i veckan och virkning med en grupp nya människor en gång i månaden. Det får räcka för nu. Inte för mycket.
Jag hoppas hitta energin till att börja städa och ordna i huset igen. Jag hoppas få tillbaka energin för att laga mat och äta hälsosamt igen
Och framförallt är jag så tacksam för er alla! Och detta forum. Att känna att jag inte är ensam och att det finns många som kämpar. Jag hoppas vi alla klarar våra mål och även om vi misslyckas och faller tillbaka, så kommer alla andra finnas här för att stödja oss när vi gör ett nytt försök.
Vi ska inte ge upp!
Kramar

Undrar om det som hände i Almedalen kanske rentav stärkte dig ännu mer inför bröllopet. Du uppvisade ju en medvetenhet och en kontroll här som var riktigt bra ju! Samtidigt får du ha Almedalen också i bagaget, som ändå var en rätt färsk erfarenhet. Var försiktig bara och var rädd om dig. Jag tror inte heller du behöver tänka på att inte skriva om du tagit något glas osv. Allas resor ser ju olika ut, men det kan samtidigt också vara vägledande och se hur det går för dig. Nu fick vi ju läsa om både vad som hände om Almedalen och nu bröllopet. Jag tycker det bara är nyttig läsning för oss andra, oavsett hur det går för dig "härnäst" och hur resan fortsätter.

Bra gjort att fixa bröllopet iaf, stor tumme upp för det!

Jag tillhör ju "vardagsdrickaren", men det är två olika förhållningssätt där ju om man jämför mot en "helgsupare". Jag var dock en helgsupare innan, sådan som gick på många fester och särskilt i de yngre åren så var det bra många brakfyllor avverkade. Någonstans där tror jag helgsupandet också blev en bidragande orsak till att jag blev alkoholberoende.

Härligt att läsa att det går så bra för dig i varje fall och vem vet, du kanske får med din partner på ett hörn där lite längre fram kanske. Fokus på det positiva och på dina egna vita dagar! =)

Jag tycker du verkar så klok som reflekterar och funderar! Det jag tror både du och jag får klura på lite är hur vi ska se till att verkligen inte öppna på fler dörrar. Vi fick ju båda lite "facit" på vad som hände nu, men det är dags att sätta ner foten på riktigt nu. Steglitsan skrev ett bra inlägg där tyckte jag, om att det inte var ett hopp tillbaka för någon av oss.

Man får se det lite som bergsklättring, för vissa går det bra att ta sig hela vägen upp utan problem, för andra så halkar man en eller flera gånger under resans gång. Det är dock då det är skönt att vara förankrad, så att fallet inte blir så hårt, samt förhoppningsvis så börjar man inte från botten igen utan hela tiden är närmare toppen än vad man var innan.

Ännu en kväll utan alkohol, känns skönt att bestämt sig! Men jag vet att jag kommer vackla längre fram å tycka "du drack ju inte så mycket å framför allt inte så ofta". Men jag VILL inte, känner att det inte är värt det. Ångesten efter är för stor. Skulle vilja börja med en tidsgräns eller hur gör ni andra? En månad, två? Så att man har ett mål i sikte. Kram alla kämpar!

Låter som en väldigt orolig situation för dig. Där du självklart behöver få ventilera, ska råd osv.

Angående återfall kan jag säga som läst på mycket och av erfarenheter jag hört från behandlingarna m.m att dem kan komma närsomhelst, det finns inga garantier om det är om 1 månad, 1 år, 3 år osv. Allt handlar om eget ansvar. Du får helt enkelt gå på din egna magkänsla om detta är något/någon du vill investera din tid på/framtid till.

Det är vad jag fått göra, jag blir givetvis ledsen, hopplöst, mår illa av återfall som blir en periods aktivt supande och även andra drogsubstanser till att återigen genomgå behandling. Endel kan få gå många behandlingar för att bli fria från sitt missbruk, även anhöriga till missbrukandes.

Lider med dig att din man ger sig på dig verbalt när han dricker vilket för mig signalerar varningsklockor, endel gör även detta i nyktert tillstånd.

Jag vet ibte vad jag ska säga dig egentligen för att vara till någon hjälp men jag läser det du skrivit, tänker och känner med dig, i din frustation.
Han måste rädda sig själv från detta, han ska inte snärja dig, för då kommer du bli fängslad. Du berättar om kontrollbehov och han vill du delger men inte tvärtom.

Går han i terapi eller dylikt för sina problem? Eller tror han att han klarar sin relation till alkohol genom att bara ta antabus?

Låter ändå väldigt proffsigt att ta tag i sitt fylleri under sommartiden, moget gjort enligt mig. Min pojkvän har hitintills inte klarat en somnar utan alkohol men dock resten av året.

Skönt ni hade en fin dag igår, hoppas det fortsätter så. Men jag tror du behöver låta han ta ansvar/någon annan göra det över hans nykterhet angående antabusen m.m annars kommer du snart bara vara hans vårdare/hemhjälp, det är väl inte vad du vill bli?

Kram på dig i mängder!

Jaaa, vad glad jag blir. Det var nog det bästa du har gjort på länge, det samtalet med din man. Precis som du säger, öppenhet och lite sårbarhet samt en stor portion ödmjukhet, kan bli så bra. Det om mottagaren kan ta på rätt sätt bara. Jag ser flera här på forumet som beskriver att de inte kan ha den typen av dialog med sin partner, men det låter som att du når fram.

Ser att vi släppte på lite gränser både du och jag, igen, men vi får ta nya tag nu och ta med oss det som lärdomar. Ha det supermysigt ute på landet!

är så underbart! Igår saknade jag det så mycket, idag vaknar jag med lätt huvud och beslutsamhet. Det är så här jag vill må!!

Ville bara skriva ned hur det känns så att jag har det och kan gå tillbaka och läsa.

Är med familjen på en liten tripp till släkt ute på landet. Alla är nyktra. Skönt och avspänt.
Jag mår bra och känner mig faktiskt lite nykär efter samtalet häromnatten! Där ser man vad öppenhet och lite visad sårbarhet kan leda till ;)

lever och är viktig för någon annan.
Att denna någon hör av sig,bekräftar och rör vid ens sinnen på ett sätt som är friskt och utan baktankar.
Att själv få göra detsamma,utan manipulation eller tanke på egen vinning.
Att bara sakta få närma sig en ny människa med alla dennes hemligheter och möjligheter.
Fantastiskt roligt spännande och hemskt.Ska jag klara att förvalta denna gåva som blivit mig given?
Jag hoppas det.
Jag hoppas också att jag inte ska klamra mig fast,suga ur all näring i förtid utan kan bära mig själv stark genom denna nya förälskelse och behålla kärnan av mig själv.
Den kärna som jag jobbat så hårt för att hitta igen detta hemska år av insikt förnekelse och självrannsakan.
Lycka till alla ni därute,kärleken till er själv och kanske en partner finns där om ni vågar lita på er själv och er egen styrka.

som saknar möjligheten att redigera (det kunde man förr). Hittade länk till min första tråd i alkoholhjälpen arkiv http://arkiv.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5025
En del har jag raderat då jag en gång kände risken att bli avslöjad av en som visste min identitet och jag kände att en del jag skrivit var väldigt personligt, sånt jag inte ville dela utanför anonymitetens slöja. Passar också på att skriva att diverse konfliktungar uppstått nu och då i forumdiskussionerna men har alltid ebbat ut efter ett tag.
Såg att nån konstaterade hög aktivitet på forum nu. Jag funderade över detsamma häromdagen, jag har för mig att aktiviteten brukar stiga först efter semesterperioden. I så fall ser jag det som ett gott tecken på ökad medvetenhet att mänskor börjar tänka efter i ett tidigare skede.
Glad alkoholfri fortsättning på sommaren önskar jag er alla! / mt

Till min första tråd http://arkiv.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5025

till ett års nykterhet! Ett år och en vecka idag:)
Du har verkligen anledning att vara stolt över hur du vänt livet till det bättre. Allt gott framöver! / mt

Återfall är skit. Jag mådde hemskt hela helgen. Kanske berodde det på att jag efter tio dagar blivit "avgiftad" och att återfallet gav mig stryk både fysiskt och psykiskt. I kväll skulle jag gått på en grillfest - men jag hoppar den och ska ta en lång promenad istället. Jag pallar inte återfall och vill dessutom slippa en miljö med enbart vinpimpare, Klart du fixar det Peppa! Heja dig!