Senaste kommentarerna i forumet

De där tankarna när man försöker minnas och är rädd för vad som har hänt är ju helt fruktansvärda.
Jag förstår så väl.
Kroppen grips av panik och det är vidrigt.

Det är fint att få följa dig, men det är självklart inte fint att du har det jobbigt nu.
Jag känner igen mig och jag tror på dig ska du veta, att du kommer få må bra igen.

Ska fundera på detta. Får prata på AA än så länge. Det blir väl bättre med tiden. Känner dock inte igen mig. Ärret jag tillskansat mig sitter djupt och hårt. Ska se om jag kan söka lite andra jobb. Kanske kommer till ett ställe där chefer kan uppskatta mitt arbete och inte gotta sig åt mina bekymmer.

Hej Sushi!
Ja den som är beroende brukar ljuga, för att kunna fortsätta med sitt missbruk, oavsett vad det består av.
Du behöver verkligen någon utomstående att prata med, någon som har samma erfarenheter.
Vi på forum kan försöka stötta och hjälpa men till syvende och sist är det din dotter som måste ta tag i sitt liv.
*För precis som du skriver, vill hon inte ta emot behandlig, så kan man inte tvinga (det är det som är anhörigas dilema)
Jag rekommenderar dig boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten av Carina Bång (googla på Carina Bångs blogg, så hitta du mer info)
Känslomässigt så är det svårare med barn (vi har ju ett samhälle som "kräver" att vi ska ta hand om dem)
Men även där måsta vi till slut sätta hårt mot hårt och bokstavligt ställa dem på gatan.
På dig låter det som hon använder ert hem som "hotell".. Hon dricker borta, men kommer hem och "vilar upp sig". Får mat och rena kläder.. Då är det lätt att både lova det mamma vill höra och slå dövörat till för tjat.. För hittills har hon ju ändå fått komma tillbaks..
Att jag tjatar om Al-Anon, beror på att den drivs av anhöriga till alkoholberoende och missbrukare. Både vuxna och barn - tonåringar.. Kanske kan även FMN vara något? Missbruk är ju missbruk, oavsett substans!
Det kommer att krävas mycket "tough love", dvs fasta gränser.. Och det finns inga garantier för att du lyckas..
Jag önskar dig dig däremot en massa lycka till på vägen.. Fortsätt gärna att läsa och skriva här. Rätt vad det är dyker det upp fler som kan ge dig råd eller dela sin historia (för du är inte ensam)
kram/e

Hade en natt där drömmar och tankar blandades rejält, tror det är hjärnan som rensar, sorterar och försöker starta om.
Saknar en person i mitt liv just nu, en riktig vän som jag kunde prata med om allt. Hen tyckte jag svek för många gånger och får tyvärr inte se denna resa
viljet är synd.
I går gjorde jag storbak, bra när kroppen är orolig att få sätta händerna i något.
Så nu är frysen full, så får hitta på något annat men som Alba säger man har svårt att hålla fokus utan virrar runt.
Så härlig tisdag så går vi vidare och väljer idag att vara nykter, kram på er

Jag blir orolig.
Sömnbrist och tankar som snurrar är en jobbig kombination, jag var själv med om det.
Huvudet fick aldrig chans att återhämta sig och få den välbehövliga och viktiga sömnen som hade behövts mer än vanligt just då, när jag tänkte dygnet runt på mitt liv.

Både du och jag har ju tipsat andra om att ringa Alkohollinjen.
Tänkte bara påminna dig om att den finns så om din ångest blir övermäktig kanske du kan ringa dit.

Kram Ebba

Du skriver skör jag läser stark, du har tagit dina kontakter och sträckt ut handen efter hjälp det är riktig styrka.
Dimman i huvudet lättar snart och den där otäcka rädslan man bär med sig att man skall gjort något på fyllan släpper.
Så önskar dig en bra dag och skickar en styrkekram och så tar vi ett litet steg till på krokig stig

Ta inte på dig detta, för jag tycker det låter som mobbing. Du tog ansvar för ditt återfall och sökte direkt hjälp, dina två år som nykter talar för din styrka.
Att du varit helt ärlig mot allt och alla är ett sådant föredöme för dina elever, visar att alla kan hamna där men att man kan söka hjälp och resa sig. Det är nog det viktigaste dina elever har lärt sig som de har med sig hela livet.
Sen om du mår för dåligt så sjukskriv dig och pressa dig inte för långt och anmäl tanten för mobbing.
Kramar och klappar till dig hoppas du får en bra dag

Vet du vad? Det känns gott i hjärteroten efter att ha läst detta. Som du säger, trött - men beslutsam. Jag minns morgonen när min nykterhet randades. Nåt hade hänt. Det var inget som skett med dunder och brak. Men nåt var annorlunda.

Kära du. Skör som en torr kvist är du förvisso men ujujuj, du har inte gått av. Och att ha varit medlem här i snart tre år med en veckas nykterhet i bagaget är precis som det är. Gott nog. Väldigt, väldigt mycket gott nog.

Fin tisdag nu!

Jag har tagit kontakt med alla möjliga instanser och det enda jag får till svar är att så länge inte hon vill så finns det inget jag kan gra. Hon berättar ingenting för mig så jag vet inte vad som försiggår inom henne heller. Hon har ångest och fått en del panikattacker, har sökt hjälp för henne hos olika psykologer men det har inte varit speciellt givande. Hon har fått antabus men även druckit med det i kroppen i alla fall. Hon vägrar att ta tabletter mot alkohol för hon mår så illa säger hon. Tror att jag tänker ställa de kraven nästa gång hon kommer hem: Ta tabletter mot alkohol om du vill bo kvar hemma annars måste jag säga att hon inte kan bo kvar hemma. Har en son som är 21 år som sköter sig jättebra men som också blir påverkad för att Min dotter tar så mycket oro och kraft från mig. Hon har hållt på så här i 5 år nu.

Tack för svar!
Det som är jobbigt är allt pendlande mellan hopp och förtvivlan. Hon säger att hon ska säga upp bekantskapen med Hasse som ger henne alkohol och kommer hem och försöker ta tag i sitt liv men det går aldrig mer än några veckor sen är det kört. Det värsta är att familjen kan hon ljuga för och behandla hur som helst fast det är vi som hämtar henne när allt blir för fullt och stökigt där hon är. Svårt att få någon ordning på tillvaron när man inte får någon hjälp.

Förra måndagen sade mina rektorer att de saknar förtroende för mig både i mitt jobb och i mitt fackliga arbete. Det tog hårt kan jag säga. Jag läste upp alkoholpolicyn för dom om matt man ska angripa sjukdomen och inte människan och man borde följa denna. Sedan kan jag förstå att förtroendet inte är på topp. Jag har ju gjort bort mig och det värsta straffet, ångesten har jag ju redan. Ångest och psykisk misär. De förstår inte vad en gå igenom riktigt. Jag är ju en person som tar mycket på mina axlar, vilket är både bra och dåligt. Nåväl idag så försöker jag ta nya tag. Dock sover jag bara 3-4h/natt. Ligger och funderar över mitt liv. Så här dåligt psykiskt har jag aldrig mått innan.

Hur många med alkoholproblem erkänner det för sin arbetsgivare och påbörjar rehab själv? Jag tar mitt straff men det kan jag göra om man får lite ödmjukhet tillbaka. Ny dag nya möjligheter.

Jag vågade inte heller räkna förut men nu när jag klarat mig 11/2 månad så tänkte jag att det var dags och att jag skulle se hur mycket jag INTE druckit eller sparat eller hur man nu ska se det :-)
Tyvärr har min kropp reagerat helt fel, har varit mer sjuk den här tiden än jag brukar vilket känns trist. Jag brukar träna mycket och har sett fram emot att få känna av skillnaden. Men men det kommer väl.

Hur går det för dig? Kram

Har inte vågat räkna hur mycket jag har hällt i mig, men ligger helt klart där någonstans.
Kroppen måste ju få en chock nu inget vin, ganska nyttig mat och motion.
Kan bara hålla med om man undrar hur man fått i sig allt.
Så nu får man vara snäll mot sin kropp resten av vägen

Håller helt med dig Eulalia!
Bara en sån sak som när jag suttit och tittat på en film på helgen och hinkat A
och det är stört omöjligt att komma i håg hur den slutade.
Petitess kan tyckas men jag tycker det är slöseri, med tid hälsa och för den delen pengar.
Fördelarna är sååå många så vi lägger ned A intaget ?
Nu är det sovdags?
Hörs.

Eller 10 boxar.
Ja det är vad jag druckit de senaste åren....
Mätte mitt vinglas, när jag tycker det är lagom fullt så rymmer det drygt 2 dl, 4-5 såna glas på en kväll har lätt runnit ner. Ibland mer, någon enstaka gång mindre, dvs de kvällar när jag klarat av att bara dricka en flaska.
Man förstår ju att det gått mycket tid och kraft att släpa hem allt.
Och pengar...
40 flaskor.....det är knappt jag förstår mängden själv.
Till idag skulle jag ha druckit 60 flaskor men har bara druckit 2 (när jag föll vid 2 tillfällen i januari).
Alltså vad som än händer så har jag snart skonat min kropp från 60 flaskor vin, en årsranson för en del människor.
Herregud vad har jag hållt på med ???

Hej på er forumvänner. Vilken dag. Jag tror sällan jag har varit så här mentalt trött. Kroppen börjar så sakta återhämta sig och utanpå gissar jag att ingenting syns. Jag lever i en total overklighetskänsla. Ena stunden säger hjärnan till mig att allting är normalt, nästa stund så inser jag att allting är så totalt annorlunda. Jag har kommit till vägs ände. Det är lite grann som ett 1000-bitars pussel med bara blå himmel och blått hav. Vilken pusselbit ska jag börja med och hur ska jag få nästa att passa in...............

Idag har jag haft, för mig, tre viktiga samtal. Det första var en normalt vanlig myndighetskontakt men jag var ändå "darrig" när jag skulle ringa. Försökte att skjuta upp det hela, en kvart i taget. Tog dock tjuren vid hornen och det gick bra. Nästa samtal var med en läkarkontakt jag har haft sedan 15 år tillbaka. Vi kunde inte prata så länge men samtalet var ändå OK. Tredje samtalet var med min "bästa" AA-kontakt. Jag har inte pratat med denne man på över ett och ett halvt år men det kändes som igår. En så oerhört empatisk, lugn och förstående person. Vi pratade i över en halvtimme och ska träffas inom kort.

I övrigt har dagen fortlöpt som i ett töcken. Jag har hjälpligt fungerat men är inte mentalt närvarande. Inser ju att det är nu eller aldrig. Jag är skör som en torr kvist på ett träd. Jag vet ändå att jag inte får "stänga av" som jag tidigare gjort utan måste sakta, sakta framåt och var närvarande.

Jag konstaterade idag att jag varit medlem i detta forum över tre år. Kan ni fatta tre år.......Ändå sitter jag här nu och har endast en veckas nykterhet bakom mig. Ibland har jag tänkt att jag ska titta tillbaka i min tråd för att reflektera över de inlägg jag har gjort men jag vågar inte ännu. Jag är inte redo att ta in det just nu. Det viktigaste just nu är att inte "gapa efter för mycket". Det är ju annars så det brukar bli för mig, dvs helst lösa så många problem som möjligt på kortast möjliga tid.

Jag har ännu inte kunnat ta in vad som hände under senaste (sista) fyllan. Jag är fortfarande i det där stadiet att jag tror det kan dyka upp obehagliga saker. Målar upp katastrofscenarier, det ena värre än det andra.

Dock är jag fast besluten att löpa linan ut. Jag har nu försökt försett mig med så många skyddsnät som möjligt. Detta tillsammans med min egen vilja hoppas jag ska ge resultat.

Jag ska ut på en planerad resa på torsdag och blir borta 10 dagar. Jobbigt att tänka på just nu men jag är i alla fall glad att jag då har 9-10 nyktra dagar bakom mig. I vart fall kommer jag att kommunicera på forumet även under min resa.
Kram från en trött men beslutsam Tjalle

i stugan var underbar. Spiknykter. Åh så skönt. Slutat fokusera på kvällarna, istället gå i säng tidigt och vakna pigg, utvilad o glad. Nöjd i själen. Åkt skidor o njutit ??

Ja jag jagar o jag håller helt med dig. När man kommer hem är man jäääkligt sugen på en öl. Jag har slutat med det, men tycker fortfarande att det inte är så kul. Men nu är jaktsäsongen slut för ett tag, så jag slipper fundera på det.
Jag kan inte säga exakt hur jag gjort. Motivationen har nog mest legat i hur mycket dumt jag gjorde när jag drack. Hur skönt det är att slippa ångesten. Jag tycker dessutom att jag sover som en prinsessa nu. Tror jag försöker fokusera på det positiva med nykterheten.
Jag ser till att ha nåt att syssla med, eftersom jag är en rastlös typ. Envis är jag oxå.
Skriver igen när jag kommer på mer. ?kram

Är nog bra med ett stopp. Nån månad i alla fall. Kram

Så skönt att vakna ännu en måndag utan ångest! Känns så bra! Nu gäller det att hålla i den här känslan! Är så lätt att hamna i negativa tankar!

Att ha missbrukande barn är definitivt inte lätt.. Och det tar emot att sätta ner foten fast man vet att man borde.. (och tyvärr, är inte omgivningen särskilt förstående heller..)
Du kan ta kontakt med kommunens missbruksenhet/familjeenhet. Det är ju inte meningen att du ska försörja en vuxen människa, även om hon är din dotter..
Även här måste du får hjälp att ställa ett ultimatum, för annars underlättar du bara hennes resa .. Ta kontakt med Al-Anon, för jag tror att det finns människor där som skulle kunna råda dig bättre i den situation du befinner dig i..
länk till hemsidan: http://www.al-anon.se/
Kram /e

Tröstkram från mig Aeromagnus!
Det är ett dj*a skit, att få skit för att man är fackligt aktiv.. Och tyvärr är det svårt att bevisa många gånger, när man blir utmanövrerad..
Hoppas verkligen att det ordnar sig för dig! Du är banne VÄRD det ! <3

Jag lider verkligen med dig. Du har hamnat i ett momen 22. Klart man vill ha hem sin dotter även om hon gör bort sig. Tyvärr kan du inte göra något åt hennes drickande om hon inte själv vill förändra dessa. Finns inte viljan är du maktlös. Mitt råd är att du tänker på dig lite mer. Ja knske behöver du prata med någon, en terapeut eller liknande så du får prata av dig.