Senaste kommentarerna i forumet

Oj......jag har inte riktigt koll på i vilken tråd inläggen hamnar ser jag.

Jag befinner mej exakt där du befinner dej.
Kampen för att inte gå till systemet gör mej helt utmattad.
Timmar av "nej nej nej jag skall inte gå idag" och sen
står man ändå där med ett par vinflaskor kvart i sex.
Igår var jag "duktig" och köpte bara en flaska. Det ångrade
jag bittert framåt tiotiden på kvällen då jag i princip
skulle kunna dragit i mig vad som helst bara det innehöll alkohol.
Skokräm...fotogen....ja fy fan.
Jag hittad en flaska Amarula och slocknade fullt
påklädd med oborstade tänder framför teven.
Vaknade i vargtimman och önskade jag var död.

Å vad jag känner igen mej i dig.
Den jävla alkoholen är starkare än allt annat.
Jag önskar dej lycka till.
För egen del blir det beroendemottagning måndag morgon.
Det känns som om jag nuddade botten igår när jag satt hemma och söp helt ensam istället för att åka till landet med man.
Han ringde hem vid åttatiden på kvällen och då hade jag redan börjat sluddra.
Försökte skärpa mej för att låta normal men jag vet att han hörde......
Jag undrar hur länge han skall orka.

från att dricka alkohol är nog något alla borde prova, även om man inte har "problem" med denna vara. En tid i alla fall, för att ge sig själv en chans att känna efter hur det känns att leva utan och se om det är så man vill ha det.
Jag tycker det är skönt att slippa vara påverkad dagen efter, det är gott att slippa be om ursäkt för saker som sagts och gjorts då jag inte var "riktigt jag" (som en ursäkt liksom, för "jag", det var det ju). Det är skönt att ha kontroll över mina handlingar... och känslor, inte minst. Känslorna var formade i en annan dimension när jag druckit vin. De fann sina egna vägar. Det är mycket klarare nu, lättare att reda upp när det snärjer ihop sig, för det gör det givetvis fortfarande. Det är som att landa... landa rätt. Att livet känns enklare, lite tråkigt kan jag uppleva det som ibland, men det är värt lite tristess. Jag tror jag hittar andra livskickar snart. De fanns förut, innan. Det minns jag alldeles säkert... och ibland dyker det upp något som jag känner igen som äkta lycka.

Spänningen, den var i vilket fall som helst ingen vidare bra spänning under de här åren. Den bestod i att få varje morgon att fungera, varje trött förmiddag att förflyta och att få en reda i snurriga tankar. Inget att ha. Men! SÅ lätt det var att fastna. Jag ser med skräck vilken kraft den tog över mitt liv och fick makt över hela tillvaron.
Det är så skönt nu.
Tacksam.

Jag läser och tänker på er ofta.

Kram till er och önskar alla styrka att hitta tillbaka till "innan".

Hej!
Jag är ny här och har suttit och läst länge vad ni skriver.
Jag känner igen mej i så mycket.
Har försökt sluta dricka hur många gånger som helst de senaste åren. Men det skiter sej varje gång efter några veckor.
Mår så dåligt i både i kropp och själ. Mår dåligt när jag varit ren ett tag oxå.
Jag har inte testat antabus men det kanske är dags......

På ett sätt är det väl bra att jag trillat så många gånger. Om jag någonsin skulle börja oroa mig för att bli präktig så är det ju bara att påminna sig. Stort är att jag vågat visa upp mitt vingliga beteende. Det är nytt. Det här forumet är guld.

Ska inte orda så mycket mer än säga att jag gör ett nytt försök nu. Inga vilda hejarop, bara ett nytt försök.

Eder Groda

Tack MB. Det behövde jag höra. Att jag är envis. Det avgjorde saken. Nytt försök. Antabus tagen. Tror det var NM som skrev att den djäveln försöker döda mig (alltså alkoholen) och jag tänker slåss. Inser dock att jag behöver stöd och hjälp i stora mått när så litet kan betyda så mycket.

Hur går det Benson? Det finns plats på tåget även för dig! Du hör hemma bland oss!

Stora kramar till er alla i cyberrymden

En Groda på väg upp ur dyn

Ok, ja det känns ju både bättre och intressant av att få läsa det du skriver. För när suget väl kommer så tänker man: "Ja, det kanske inte är så farligt att köpa si o så många öl, det är ju bara för denna gången." Men samtidigt så tänker jag inte göra det, för det skulle kännas som en megaförlust inför mig själv. Jag har ju sagt minst 1 år, men det blir nog fler år till, så det kommer aldrig på fråga, oavsett vad som händer.

Du är ett föredöme och jag gläds med dig och de stigande dagarna i din nykterhet.

Bilfaaaan har pajat och behöver fixas.
Men lika glad i hågen åker jag med barnen till Uppsala och badar på äventyrsbad.
Kommer bli roligt.

Jobbigt att vara som en svajig buske i en storm.
Magen växer och jag ser inte rolig ut med en ryggsäck på magen.

Som jag sagt och tänkt såååå många gånger förr.
På måndag, eller..............

Tänker INTE gräva ner mig i ångest.
Le, det BLIR bättre.

/A

...men du har tiden och livet framför dej, vännen. Jag noterade en som varit medlem här i över fem år och först nu har "skådat ljuset", så det finns hopp!

Klura gärna lite på om det finns nåt annat sätt att överlista demonen än det du testat hittills, och låt dej inte luras av pippin på axeln som fförmodligen viskar i ditt öra att "det inte är lönt att försöka mer, du kommer ändå inte fixa det".

Att du är kvar här är ju ett bevis på att DU vill sluta, då är det nästa steg att få tyst på gojan. En del testar mindfulness, googla, med gott resultat, det viktigaste är nog att man förstår själv vad det är som händer när man faller igenom.

Du kanske kan skriva ner här hur du tänker, vad som händer i huvudet när du får för dej att dricka?

Kram, Andreas!
/MB,

Läser att det går bra för dig med drickat.
Så jag gläds för din skull.
Läser om fler det går bra för, Fenix, MamaBlue och flera.....Stigsdotter tittade förbi verkligen roligt.

Själv tappar jag gaisten. Mer än ett år här.
Vad sade malignt........ Lyteskomik?

Ja man är väl det, ett skämt.
Bra på att lura sig själv, att man är sl bra.
Somnade till idol igår. Barnen hemma........
Skämtet går vidare, biljäveln pajade igår.
Inte bra ..........
Allt känns tungt..................
/A

nog påstå att du är på god väg i ditt tillfrisknande från medberoendet ! I vår "bransch" talas alltför sällan om "posttraumatiskt stressyndrom" men många av oss, på båda sidor, genomgår kraftiga verkningar av det. Ett tillstånd som kan vara länge men som är viktigt att få bearbeta för att komma ut hel på andra sidan.
Vi som går på exvis AA elle Al-anon har ju en fördel eftersom vi där kan avlasta oss våra mardrömmar och effekter av dessa till andra fysiska personer. Ett annat bra sätt är ju precis vad du gör här när du skriver om vad du upplever och på så sätt får en avlastning. Upp med trollen i ljuset !!

Jag som alkis har ju utan tvekan levt nära döden genom mitt drickande och den psykiska anspänningen har ju legat på topp i många år så när jag slutar så kommer ju rädlsa och ångest ifatt, känslor som jag bedövat. För er anhöriga/medberoende är ju anspänningen precis lika stor men där har giftet varit den beroende där ni lagt hela er uppmärksamhet på. Erat eget liv har fått stå i bakgrunden och era egna symptom har ni helt ignorerat under en lång tid. Det är inte alls ovanligt att ni, likväl som vi beroende, helt plötsligt upptäcker att ni lättare får förkylningar el liknande när stressen i kroppen släpper.

Allt kommer ifatt när ni väljer att avsluta relationen med er alkis och lär er att upptäcka er själva och ert eget liv igen. En alltigenom naturlig del av det nya livet som bär fram emot en starkare självkänsla och ett friskare liv.

Du är på helt rätt väg flygcert ! Ta emot och njut av ditt nya liv som nu möter dig !

Kram ♥

... kvar hos exsambon. Det var som att jag observerade utifrån samtidigt som jag var jag, alltså jag som var kvar i livet som jag faktiskt lämnat.
Jag drömde att allt var som det var innan jag lämnade, men med skillnaden att jag i drömmen mådde så dåligt - allt var som det varit: han hotade, han var snäll, han var arg, han var lugn, han tvingade mig till saker jag inte ville, han försökte övertyga mig om att jag var i en kris men att om jag bara stannade så skulle allt bli bra... Det var som en dröm om hur det hade blivit om jag inte hade lämnat - och det var en mardröm där jag såg hur fruktansvärt dåligt jag mådde - jag kunde knappt prata i drömmen utan att tårarna kom, utan att magen krampade...
Hela dagen har jag varit lite dämpad, nästan kvar i drömmen, men - jag är inte kvar hos honom. Det är lite sorgligt, och jag känner mig lite ensam, men allt är ljuvligt jämfört med innan - tänk att jag kan skämta med vem jag vill, på mitt sätt, utan att bli bedömd och beskylld på ett oerhört förnedrande och förtryckande sätt.
Tavk för vännens födelsedagskalas idag - där jag påmindes om att jag behöver inte tänka på att någon ska säga att jag ler mot fel person osv.

har du, Mulletant, tipsat många om, nu har jag själv tvingats vidarebefordra tipset till en bekant. Psykiskt våld, kontrollbehov, förföljelse, inspelning av samtal, kapning av facebook - ja jisses vad hon har råkat ut. Jag är oerhört tacksam för att jag fått denna kunskap från dej. Tack!
Fredagskram!
/MB

det är precis så jag känner också, är så innerligt tacksam och lycklig över att jag lyckades ta mej ur Ekorrhjulet Mot Avgrunden om man kan kalla det så.

Santorini skrev även på en annan plats att hon gav upp kampen mot alkoholen, resignerade, och lugnt konstaterade att hon inte behärskar den och det är nog en go tanke.

Grodan:
Välkommen tillbaka. Du är envis och vet vad du vill, du kommer att fixa det, även om det inte känns så nu.
Benson:
Hej och välkommen! Du är i gott sällskap!

Kramar!
/MB

Du är värd lyckan!
Hoppas du fortsätter njuta!

Stor kram från en som tänker på dig med tacksamhet!

finns i alkoholen, det förstår man när man sluppit den. En stund, nån timme högst, varade euforin, det goda ruset. Sen fortsatte jag att dricka av bara farten i princip tills jag somnade. Sen kom ångesten och skammen. Stressen att inte ha tillräckligt, hur få tag i mer. Upprätthålla fasaden av ett normalt liv, att försöka se ut att vara den omgivningen tror. En respektabel kvinna, mor och farmor. Värst av allt- att vara en farmor som dricker för mycket. På väg mot avgrunden. Tacksam varje dag för att jag fick stopp innan det fick konsekvenser. För att min botten var nådd utan alltför högt pris ändå.

skriver LillPer och det sammanfattar nog många av oss rätt bra. Stämmer på mej i alla fall, därför är total avhållsamhet det enda som fungerar. Så skönt att slippa fundera över vad som är för mycket eftersom det alltid blev det.

är, om ej vetenskapligt bevisat, att många återfall kommer runt 3,6 och 9 månader. Jag hade min riktigta kris runt 3 månader och precis före det fick jag några sug som kom ur tomma intet. Trodde jag då. Idag kan jag se sammanhangen som jag var i då och förstår bättre varför.

Häng i och skriv av dig hur det känns !!

Du beskriver mig på pricken i ditt brev RH.
Ett stopp fungerar så länge man håller sig till det.
Ett försök till måttlighet slutar alltid med för mycket.
Så är det för mig och kommer alltid vara.
Måttlighet har aldrig varit min grej.

Genvägarna är många men man når sällan målet snabbare. Den minst krokiga vägen är att sluta helt.

Lycka till
LillPer

Oj vad fint!

Lugn nyfikenhet. Ödmjuk tillförsikt. Drömmar, mening och kärlek.

Tack.

De ska jag bära med mig

Grodan

Jag håller med dig. Den ultimata och totala tomheten som kommer uppstå då man inser att det är försent att rädda karriär, rädda relationen till mina 3 barn osv. Den kommer vara så mycket värre och dånande än den leda och tomhet man känner när man inte kan eller får dricka på ett par dagar. Fyllan är ju egentligen det tommaste tillstånd man kan känna. Inget spelar egentligen någon större roll. Man kan bete sig lite hur som helst och man sårar människor i sin omgivning. Ibland tror man sig veta bättre än alla andra men det gör man nog väldigt sällan.

Det är väl så att man bara måste stålsätta sig och ta kampen en gång till. Det har jag försökt många gånger men når inte hela vägen fram. Efter ett återfall igen så känns det ibland hopplöst. Vilka trick skall ta till nästa gång?

Men att varva ner och känna efter på "riktigt" utan en promillehalt i blodet är ju vägen att gå! Jag vill bli av med den här soppan. VILL inte vakna upp ännu en dag och känna mig usel och må så dåligt att man knappt orkar stå på benen.

Har trots allt en hel massa att kämpa för. Familjen, villan osv. Hoppas jag kommer känna mig redo snart för det blir nog inte så många fler chanser efter den här.

Följe din länk MT och vilket uppvaknande det blev!! Jisses var ska det här sluta? Men tack för att du finns här MT kommer nog behöva mycket stöd ett långt tag.

/särbo

För min del gäller Antabus så fort jag är tillräckligt ren. För att skapa mig ett rum att välja i. Tomheten och ledan skrämmer mig också. Men, hur tom är inte fyllan? Det är ju klart att när man dricker kan man ju krydda tillvaron med att slå folk på käften, häva ur sig diverse sanningar och sprida sina pengar på gud vet vad och sedan ha en härlig ångest. Då hinner man ju inte tänka på tomheten. För då händer det grejor. Sedan måste man ägna tid åt att reda ut det man ställt till med, be om ursäkt och känna sig allmänt underlägsen. Då märks inte heller tomheten. Så det är klart att om man tar bort alla dom där maffiga ingredienserna ur soppan så kommer den till att börja med smaka litet tam. Om man har levt på högvarv länge så kommer det förmodligen kännas konstigt att gå ner i varv. Tänker dock att jag är urless på denna högoktaniga soppa. Det måste finnas andra ingredienser, smaker jag glömt, känslor jag förlorat. Som Fenix skrev - alkoholen är skoningslös - smaka på den. Själv håller jag sakta men säkert på att driva en karriär, som jag verkligen kämpat för, i botten. Det är tomt!

Just nu får bara min förnuftiga hjärna styra mina steg. Hellre fäkta än att fly denna gång.

Du är välkommen ombord på tåget när du är redo. Vet inte om jag själv har lyckats hålla mig kvar då. Men tänker göra vad jag kan för att det ska bli så.

Grodan

fredagslycklig. Hösten 2010 känns länge sen... ett annat liv. Tacksam. Än en gång: Man kan förändra sitt liv. / mt.