Senaste kommentarerna i forumet

Har just börjat skriva här på siten då jag med känt en längre tid (typ 3-4år egentligen) att 1-2 glas vin blivit 6-8 glas vin och det blev allt svårare att ha vita dagar. Vill innerligt förändra mitt drickande och har varit i en positiv anda sista månaderna, vilket innebär mer träning, bättre kost och konstanta försök att dra ner på vinet. Allt annat blir något att fokusera på istället för vin sug. Har idag känt den välbekanta känslan att mitt psyke börjar vekna och jag tänker mkt på att dricka "nåt" glas vin. Har inget hemma just av den anledningen men får se hur länge det hjälper. Lycka till nu, var samtidigt snäll mot dig själv så du orkar!

Välkommen hit! Och bra att du tar tag i missbruket/beroendet. Det går bara utför. Känner igen allt eller inget och rött vin verkar väldigt många ha problem med. Det går att sluta. Du behöver vara utan en längre tid för att slippa suget och känna hur det är att vara utan drogen i vardagen.

Skriv och läs här om dina tankar. Lycka till och styrkekramar!

När du är inloggad kan du spåra ditt gamla nick och då få upp alla trådar som du tidigare skrivit inklusive din gamla. Någon annan kanske har bättre tips. Ett bra sätt är att lägga in länken till din gamla tråd i början av denna. Nu när vi kanredigera så går det med åtminstone ditt andra inlägg. :-)

Ja, det nya ger alltid lite fjärilar i magen.. Hoppas du hittar nån att prata med, det brukar kännas mycket bättre då!
I alla fall behöver du lite lugn och ro för att samla ihop dig själv! Att leva som vi gjort, är skitjobbigt (många fattar inte HUR jobbigt, med dessa eviga berg och dalbanor!) De "beroende" tycker ju mest synd som sig själva och blir skitförbannade om man inte håller med..
Det är ingen barnlek att vara beroende, och det är säkert skitsvårt att ens tänka på att sluta, men det ger en ingen rätt att trakassera andra i omgivningen. Tyvärr är det få av dem som ens gör ett ärligt försök.. Och till slut orkar man inte med alla krossade löften och lögner och oro.. Man går sönder invärtes..
Håller tummarna för dig!
kram/e

Vad bra du kämpar. Jag insåg att hela mitt liv varit allt eller inget så jag bestämde mig för att det får vara slut med hysteriska dieter och träning. Behövde vara lite lagom och jobba långsiktigt, börja mjukt och jobba med stressreducering och goda vanor. Hoppas du hittar din väg långsiktigt och mår bra!

Kram

Ja, det är svårt.. Inte tu tal om det. Men det är inte rätt, att en frisk person ska bli sjuk, på grund av en "sjuk" anhörig!
Det är absolut inte okej (inte ens lagligt!)
Ja, jag vet att det finns de som tar på sig offerkoftan och tycker att jag drar alla över en kam, men det är inte sant! (och om någon tar åt sig så får det stå för dom! Jag tar ansvar för vad jag menar och dom får förbaske mig ta ansvar för hur dom tolkar!)
Alla är individer, men när de inte tar ett eget ansvar,för sitt missbruk, så måste vi ibland tänka på våra egna liv och vår egen säkerhet!
Det låter som en sjuklig svartsjuka i mina öron och det är tyvärr inte ovanligt att dom som druckit länge blir paranoida och får för sig en massa saker..
Han har ingen som helst rätt att behandla dig som någon sorts ägodel!

När man väl når en gräns, där alla positiva känslor är slut, så finns det inget kvar att bygga vidare på.. Min fd, upptäckte jag var mest rädd för att bli "ensam".. Det var således inte så mycket kärlek inblandad, som "ägande" och att slippa vara själv i huset..
Nåja, han verkar ha vant sig och dricker ungefär som vanlig.. Har inte en tanke på att sluta, så vi hörs inte så ofta nuförtiden.
Hoppas det löser sig! Ta hjälp av dina syskon.
kram/e

Hoppas du börjar nu och inte efter konferensen. Jag vet, det smyger sig på vartefter och blir missbruk igen. Vad tråkigt att du hamnat där men vad roligt att du nu vill hänga här och ja gärna med humor! :-)

Styrka nu. Du vet ju vad du ska igenom första tiden... Lycka till!

Hur går det för dig? Ibland hinner man inte se nya här då inläggen är frekventa. Så bra att du bestämt dig för att rädda dig själv! Hoppas sorgen går över. Jag känner mig faktiskt inte sorgsen längre. Jag vägrar vara slav numer under giftet som andra blir rika på, som dödar så många människors liv och möjligheter. Men respekt för dragningskraften har jag. Det är inte lätt.

Starkt jobbat och hoppas du berättar mer om hur du klarar det.

Jag bokade ??. Blandade känslor men nu får jag bara köra på. Hoppas att der löser sig. Mår lite illa när jag tänker på det.
Kram på er alla därute ?

Och tur är väl det för jag är inte alls frisk. Smittad av någon medmänniska. Jobbigaste är att inte kunna träna och vara trög i huvet. Nästan som förr. ? Om nu någon undrar över min ökade närvaro här...

Kan inte folk göra som i Japan och visa hänsyn och bära munskydd ute bland folk?! ? vi svenskar är så hysteriska med hygien i vissa fall men riktigt efterblivna när det gäller andra, tycker jag.

Hoppas allt är bra. Ses!
?

Jag är också allt eller inget och det blir bara jävligt irriterande om jag skulle dricka bara ett glas vin. Jag vill ju ha hela flaskan och gärna en flaska till om det gick..?

Jag tror man vänjer sig att tacka nej och andra vänjer sig. Om jag tänker efter så är de ganska många som oftast tackar nej för att de inte vill ha. Och för min del har jag bara tänk, vad sund (i huvet) den människan är!

Kram

Bra att du fick semla och fika. De flesta svenskar jag träffar på arbetsplatser är väldigt fega. Ingen säger något, vågar inte sticka ut, inte ens när kollegor far illa. Sånt gör mig pisst. Har alltid tagit strid för de svaga och det får jag ibland sota för men jag orkar se mig i spegeln. Jag kan ha ett jäkla humör när det kommer till lögner och orättvisor! Din chef skulle jag nog sitta och fundera ut alla möjliga hemskheter mot. ;-) Har träffat flera sådana, särskilt i kommuner faktiskt. En sjuka i ledarskapet där, tror jag. Befordran på fel grunder. Chef inte ledare osv. Var stolt över dig och din kamp!

Kämpa på. Det löser sig, tror jag.

Kram

Att du hakar på mig. ;-) Du har så många nyktra bakom dig innan återfallet, när jag gav efter för den förtärande kraften igen. Jag vill inte räkna dagar men ibland känns det kul att ha lite milstolpar att uppmärksamma, tycker jag. Om man räknar total nykterhet sedan första gången jag bestämde mig för att sluta juli 2014 så är det klart mer än innan. :-)

Jag vet inte vad det är men denna gång känner jag en förbannad ilska över att vara i greppet på en drog, ett nervgift. Det är som att min vilja att bli fri denna gång är min motor och då ser jag det i ett längre perspektiv med snubbel och allt. Nu är det inte att vara nykter till en viss gräns, att längta efter att få dricka och känna mig ledsen över att jag inte får. Dessutom att andra tjänar pengar på att sälja nervgiftet som förstör mitt och min familjs liv (och så många andra människors liv) ger mig också en ilska. Jag vill inte bli manipulerad och snällt svälja skiten (i flera bemärkelser). Jag vill inte gå på den stora livslögnen mer. Fan heller!

Nu gick jag igång i din tråd... :-)))

Ses!

Glad jag blev över din fråga när jag känner mig tom och ibland överfull av känslor just nu.
Nu är det nog så att vi kommer att bryta upp helt.
Efter hans kränkande sms kände jag att nu får det räcka, det måste det annars gör jag mig sj illa. Jag måste inse att även om han är "sjuk" i sitt missbruk får han inte behandla mig illa för det när han är i det tillståndet.
Jag hoppas även att jag på nåt sätt hjälper honom när jag visar vänligt men bestämt ett nej !
Detta funka inte.
Han mår dåligt nu och kan knappt vara här hemma hos mig. Han vet att han betett sig illa och att han gick för långt. Det är ändå svårt, 25 år slänger man bara i bort.
Jag är ledsen över att det blev såhär, tycker att det är så jäkla tråkigt!!
Samtidigt lite skönt just att jag nu inte alls ska behöva känna mig uppkollad och att få göra vad jag vill utan tänka på vad han ska tycka.
Jag har och få dåligt samvete över att jag är så "hård" men som min syster säger. Det verka som du får dåligt samvete när du gör rätt i mina öron. Du stå på dig för din egna skull.
Min bror säger att detta kommer sluta illa om ni fortsätter.
Jag kan inte fatta att denna man som ändå ställer upp ibland för mig är samma som hota att jag ska få om det kommer fram att jag har bedragit honom....
Massor av känslor nu och jag tro och hoppas att jag har gjort rätt!!
Kram

Varit hos läkaren idag. Remiss till psykolog och lite blodtester. Kaffe och semla blev det idag. Känns bättre men sover dåligt än. Blir dock bättre. Dock riktigt arg på min chef som jag nu förstått satt och ljög.

Blir bättre för var dag

Ja, det gäller att verkligen försöka komma ihåg varför man vill sluta att dricka och inte börja romantisera nu när det gått lite tid. Våren närmar sig och jag hörde senast idag surr om sol, uteserveringar och att snart får man börja dricka rosé. Visst är det väl rätt mysigt med att kunna börja sitta ute på någon servering så småningom men jag vet också att den lyckan kommer bli kortvarig. Det blir inte " ta EN öl i solen" utan förmodligen fler... Måste komma ihåg alla fällorna, när det är som lättast att trilla dit igen. Blev erbjuden Prosecco (favorit) senast idag på en jobbgrej, och visst sög det till lite men jag tackade nej och fick alkoholfritt istället. Supernöjd med det. Hade jag tagit det där glaset så hade det kickat igång suget efter mer. Jag hade inte nöjt mig med ett glas och sippat som de andra gjorde utan förmodligen varit helt mentalt upptagen med att få ett glas till. Nu kunde jag koppla av och fokusera på annat. Allt eller inget gäller för mig, det vet jag. Just nu känner jag att jag aldrig mer vill dricka. Kommer förmodligen att ändras. Vill inte ens försöka kunna måttlighetsdricka även om det vore möjligt för det skulle bli som jag skrivit tidigare alldeles för ansträngande. All energi skulle gå åt till att verkligen bara smutta på glaset och då kan jag lika gärna låta bli. Just nu känns det ok att inte dricka, tänker inte så mkt på det. Fick ju naturligtvis frågan idag varför jag inte ville ha. Men jag skyllde på att jag hade lite ont i huvudet. Trist att behöva ljuga om en sån sak men jag är inte redo än att öppet säga som det är. ÄN. Men en dag kanske...

för din kommentar Leverjag. Och grattis till hundra dagar, såg att du passerat en riktig milstolpe! Jag hakar på, bara 92 kvar:-)

är skillnaden att en cancersjuk söker hjälp för att bli frisk, vilket många med beroende har svårt med. Min egen upplevelse och jag hade värnat och stannat om det inte trasade sönder mig själv. Valet var att rasa och följa med i fallet eller överleva.
Styrka till dig

att det ser lite ljusare ut idag Aero!

Jo vi vandrar ju på samma stig men i olika snår........-fan att alkohol skall vara ett "issue ". Vi kämpar vidare. ....

Jo, det är just så jag tänker, vet ju innerst inne att det vore bäst. Skulle inte vara svårt att få med mannen heller. Så. Det. Är. Bara. Jag. Som måste bestämma mig... Är jag beredd att försöka..? Jag vet inte än..., känns så drastiskt, som att "göra slut". Jag läser om alla fördelar många beskriver. Och faktiskt vore det skönt, just att bestämma sig. Men jag är inte där än. Inte än, men kanske.
Träning hjälper ju massor, just hemkommen fr tennis och då finns inget sug alls!
Tack för dina tankar Eulalia, det hjälper!
X

Har läst det du skrivit och lidit med dig. Bara det. Jättekram.

Tycker det är rätt åt dig.

:)

Jag känner igen mig i det du skriver, att inse sitt beroende av olika saker. Det är väl ett första steg tänker jag. Den dagen (efter en natt av total ångest) jag slutade med alkohol var jag utmattad, ledsen, ängslig och uppgiven. Då hade jag druckit varje dag under 3 veckors tid. Innan dess har jag ca 10 års smygsupande i bagaget.

Du skriver att du förr kunde bestämma dig och sedan genomföra det du bestämt dig för. Jag för min del bestämde mig aldrig för att sluta dricka, jag BESTÄMDE mig för att jag behövde hjälp. Jag sökte och fick hjälp omgående. Här på alkoholhjälpen och av en alkoholterapeut.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för att sluta dricka, jag har bestämt mig för att jag inte KAN dricka. Hårfin skillnad kanske man kan tycka, men för mig är det 2 helt olika förhållningssätt och fokus. Bollan kanske du kan se över VAD du väljer att bestämma dig för?

För min del har det heller inte hjälpt att räkna antal nyktra dagar. Jag som är tävlingsmänniska lägger ett för stort värde eller betydelse i det. Antingen tänker jag Wow vad duktig jag är och känslorna "far i höjden" ELLER så tänker jag Äh fy fan har jag inte kommit längre..vilken evighet och känslorna dalar. Detta känslosvall dränerar mig på energi, energi som jag hellre lägger på att identifiera Alkoholsug och finna nya insikter om mig själv. Jag lyckönskar naturligtvis alla andra som har räknade dagar som motivering, men det har aldrig fungerat för mig. Även där Bollan tror jag det är viktigt att lära av andra MEN hitta sätt som passar just dig. Ta åt dig godbitarna och anpassa så det passar JUST DIG.

Om du önskar mer hjälp så kan du starta en egen tråd som gör det lättare för fler att följa dig. Jag är glad att du skrev till mig och önskar dig lycka till!