Senaste kommentarerna i forumet

Vad jag läst och förstått, så gör ångest att man löper klart större risk för att få alkoholproblem. Vet inte om det finns också andra mekanismer för det här, men självmedicinerandet, som Platina också nämner kommer väldigt lätt i tankarna där.

Sedan får man lätt ångest av att missbruka alkohol, även om man inte hade det förr. Och inte bara över allt man ställt till med på fyllan, utan också för att alkoholen ställer till med så mycket otyg med hjärnans kemiska processer.

Så på åtminstone två, tre olika sätt har de som dricker för mycket, mera ångest än andra.

För mig kändes det helt overkligt att någon vecka in i nykterheten ligga vaken på natten, utan ångest. Svårt att sova - jo, men helt lugn - det var något nytt för mig.

Åh, Sattva, fan vad glad jag blir över din tolkning! ♥

SL; nä, precis, sitta här och sursuga! Jag känner att för min del funkar det bra om jag plockar fram di a-fria när det verkligen ska vara guldkant.

Fint att avsluta den med att lämna över vinet till din kompis och berätta varför. En stark handling med en stark symbolik i. Jättebra gjort!
Och att hon sedan trodde det var möhippan som var på gång... Kan inte låta bli att fnissa när jag ser er framför mig :)

Kämpa på! Det är tungt och jobbigt men du kommer att klara det! Finns det någon annan du kan tala med? Innan jag hittade det här forumet pratade jag med jourhavande präst (jag är inte troende jag var bara väldigt desperat) och jag fick en hel del kloka ord på vägen som gjorde att jag fick energi till att hitta hit.

Folköl =lättöl
Svagare starköl=mellan
Så kan man oxå försöka övertala mig.
Har ju funkat....tydligen.

Är nu själv borta med barnen en vecka....får se om det blir nå för han.
....
Blääääää vad jag är bitter idag/ikväll.

Så jäkla bra, att du reagerade på att det där beteendet till hör något destruktivt. Det händer grejer inuti oss. Och vad sjutton ska du sitta och suga på ett sunkigt låtsas vin. Köp en jävligt god juice/must/ bitter (eller vad sjutton det är som Stingo fick dille på för ett tag sen) istället, en äkta vara av något gött istället för en blek kopia av något som vi vill komma ifrån. Eller?

Fast jag glömmer ju bort att andra faktiskt tycker att vinsmaken är god så jag ska inte vara allt för hård.

Ja det är min tolkning!!!

Blir det lättare med möhippa och bröllop? Kan du tänka om som så att det kanske kan bli roligare för både dig och din kompis, om du håller dig nykter? Eftersom hon en gång är sådan att hon inte gillar att dricka mycket, så kanske ni inte behöver hälla massor i henne heller på möhippan, utan kan hitta andra sätt att ha roligt? Tror du hon skulle uppskatta det?

Nåja, hur det än är med den saken, så väldigt Strongt av dig att bära iväg med vinen och berätta! Och grattis till veckan!!

Blir lite tårig när du berättar om ditt besök hos vänninan. Genom att du delade det med henne kom ni närmare varandra. Du, genom att berätta och säga att du fått nog och hon med sina tankar om middagen och vinet etc. Känns säkert jobbig först men nu står ni starkare tillsammans det är jag övertygad om.

Sen kunde jag inte låta bli att fnissa åt att hon vägrade tro att det inte var en möhippa.

Efter nu ha lyssnat på boken "anhörig" finns många igenkänningsfaktor . Ser tillbaka på vårt liv å blir oxå ledsen. Han har ju haft detta problem mer och mindre hela vårt liv tillsammans.
Festandet har funnits där nästan varje helg.
Känner att jag kommer in i nått som jag inte vet är sant eller inte??

Dom gånger han bara stått å skrikigt åt mig å hur dum i huvet jag är.
El 5 dagar för förlossning super så full å kommer inte hem, river välter grejer hos sin mamma
När jag ber hur jobbigt det är men en nyfödd....jag behövde hjälp, jag orkar inte....
Får jag höra hur patetisk jag är som inte ens klarar det. Sticker ut å super.
Detta varr år sen....jag var långt under mig själv då....
Trode jag hade glömt detta.....

I och med hört boken ser jag sambandet.
Det kommer å går för att försvinna å komma igen.
Och nu är en tid då det kommit mer....
Blir både arg å ledsen. ...I alla fall idag, ikväll.
Har inte tänkte så tidigare...Men tänk om det eskalerar om jag flyttar....barnen....Vad händer med barnen. Hur ska jag veta att han dricker El ej??? Hur ska jag kunna släppa det???

Ska försöka gå och prata med nån....som har mer insikt.

Jaja....mycket djupa tankar har dykt upp.....

Köpte Natureos vita i dag när jag ändå skulle handla käk, flaskan har stått på kylning sen jag kom hem. Lucas gick nyss och la sig, han ska upp i ottan i morrn och jag tänkte då - i min övergivenhet i soffan - att varför inte testa ett glas? Men vad var det som hände? Jo, bara detta att hälla upp ett glas vitt en vanlig tisdag kändes smått obehagligt. Sunkigt, liksom. Satt bara och betraktade glaset ett tag. Färgen. Sen drog jag in doften. Jisses, det här luktar ju VIN! Till slut tog jag en klunk. Och det smakade nästan-vin.

Det är i och för sig ett gott betyg, Natureos vita är så naturtroget som det kan bli. Men det intressanta var min reaktion. Jag återbördades till alla gånger jag hällt upp för att sen sätta mig i soffan och ensamdricka att jag var tvungen att hälla ut det i vasken.

Ja, så gick det alldeles nyss till här hemma hos mig. :/

När jag läste att du stått emot suget så tänkte jag att jag inte kunde vara sämre så vad gjorde jag?! Jo, snörade på mig springskorna, laddade ner runkeeper (japp, hade till och med raderat den från telefonen, så länge sen var det), drog på mig lurarna och gick ut och sprang. Eller sprang och sprang. Jag körde någon form av superduperjättelugn intervallträning. Ingen tid eller hastighet att tala om men jag kom ut- och vi vet ju att den träning som räknas är den som blir av.

Träning är i alla fall kul och ännu roligare blir det med snygga träningskläder! I dag var jag därför och shoppade lite nytt i sportbutiken. Sköna kläder i härliga färger för ca 0,5 månads alkoholkonsumtion (min nya valuta). Haha vad det kändes bra :)

Jag skulle inte vilha berätta för någon om mina problem just nu. Sambon vet redan men jag vill inte prata om det än. Varför vet jag inte jag tror jag behöver bearbeta det själv först. Ett första steg för mig var att tänka det(hundra miljoner gånger) mitt andra steg blev att läsa här på forumet(i tre år). Det tredje steget blev att skriva det i en egen tråd här på forumet.
Jag tycker du är supermodig! Ibland måste man ha saker för sig själv tänker jag. En vacker dag är stunden inne och man säger det nog bara, om man vill!
Kram till dig!

Jag tror inte det har ett samband. Särskilt inte och drickandet började innan.
Som sagt, några få rapporter om subgrupper av patienter. För mig är det mer ett befästande av att allt hänger ihop i hjärnan och att det ofta kan vara svårt att säga varför en del är si och andra så. Vi är alla olika!

Däremot tror jag att många av oss som har A-problem även lider av ångest. Jag har haft ångest hela mitt vuxna liv, fick för ett par år sedan diagnosen GAD. Så mitt drickande beror mycket på att jag velat dämpa min ångest. Sen har den onda spiralen bara snurrat på.

Det där namnet har jag undrat över i 20 år. Lyckopiller.... Kanske det dummaste jag hört...

Känner du att hon kan stötta digvi ditt beslut? Blir det lättare med möhippa och bröllop nu?

Tack för era kloka inlägg! Jag har ätit antidepressiva mediciner i 15 år och har haft A - problem ännu längre så jag har svårt att se något direkt samband. Det jag tar är tabletter som innehåller serotonin, det som kallades lyckopiller i början. Ökar de suget, Platina???

Hon var inte så förvånad för hon vet ju hur jag är, både med min uppväxt och att jag dricker vin varje gång vi ses. Jag har liksom glamouriserat vindrickandet och intalat mig själv att det är normalt att ha ett vinglas i handen när man lagar mat för så är det ju på Nyhetsmorgon till och med ;-)

Läser om andra som är modiga och berättar om sina problem med a... Det är ett stort steg... När man väl erkänt och berättat kan man inte hå tillbaka... Att det tar emot att berätta visar att alkoholdjävulen fortfarande ligger på lur... Som viskar något man knappt hör... Om att inte bränna alla sina broar... Men det är ju egentligen det jag vill!!! Antar att det är en process, det var förra helgen jag bestämde mig och jag måste kamske ta ett steg i taget... Men snart är det dags. Skrämmande samtidigt som det blir en lättnad på ett sätt... Bara att skriva det får något i magen dra ihop sig... Denna olidliga ambivalens som saknar rim och reson... Det visar hur sjuk ens relation med a är.

Vad bra att du berättade för henne (blir nog dessutom ett dråpligt/roligt minne längre fram)! Jag förstår att det sved att hon inte kände att hon kunde bjuda hem dig om hon inte hade vin.. Samtidigt har hon valt dig till tärna och tycker om dig! Hur tog hon det när du berättat? Starkt gjort, måste ha varit skrämmande! Styrkekramar

Jag orkade ta mig iväg på träningspass och efter de känner jag mig mer avslappnad i kroppen, jag hoppas verkligen det håller i sig under kvällen och natten.
Darrningarna inne i kroppen, eller vad jag ska kalla det, finns fortfarande där men psykiskt mår jag bättre. Jag inbillar mig inte att alla som tittar på mig ser vad jag går igenom nu...
Dagen har varit lång och det har varit tufft att rodda i allt hemma samtidigt som jag har mått dåligt men jag har en märklig förmåga att bara köra på, aldrig stanna upp och definitivt inte ge vika när jag känner mig svag eller trött, det kanske är en anledning till mitt alkoholproblem? Alkoholen har kanske varit ett sätt att slappna av samtidigt som jag fortsatt i samma höga tempo som innan? Det är ju bara det att med alkoholen i kroppen går det tillslut inte alls...Idag har det mesta gått väldigt långsamt men jag kom igenom dagen iallafall.

Jag känner inte av något sug på det viset att jag vill dricka , konstigt nog, däremot vill kroppen ha sitt gift antar jag.

Barnen sover och jag ska umgås med min sambo utan att lukta vin och springa ner till köket för att fylla på glaset. Jag slipper möta hans besvikna blick när han ser att de två glasen som jag sa att jag skulle ta snarare blivit fyra. Då går han och lägger sig besviken och jag tänker att jag lika gärna kan dricka mer för nu har jag ju förstört allt iallafall...
Jag har oftast varit uppe först dagen därpå för att typ straffa mig själv och visa att det inte blev så farligt. På senaste tiden har jag knappt orkat upp...

Snart kommer det en natt som jag ska ta mig igenom, de senaste nätterna har varit tuffa.
Efter den natten kommer en ny dag, jag vet inte vad som väntar i morgon.
Jag vet med all säkerhet att jag kommer somna nykter ikväll om och när jag somnar.

Hej Kaeljo, vad jobbigt du har,. Tänker att du kanske kan skriva ett brev till din son med det du skulle vilja säga till honom? Antingen känns det rätt att lämna över det skrivna brevet eller så behåller du det och gör det till ett sätt att precis som här "skriva av dig" och få ner dina tankar och känslor på papper. Ge allt tid, du har gjort en stor förändring och du ska se allt blir bra på sikt. Håll ut! /Anonymt

Hej Kaeljo, vad jobbigt du har,. Tänker att du kanske kan skriva ett brev till din son med det du skulle vilja säga till honom? Antingen känns det rätt att lämna över det skrivna brevet eller så behåller du det och gör det till ett sätt att precis som här "skriva av dig" och få ner dina tankar och känslor på papper. Ge allt tid, du har gjort en stor förändring och du ska se allt blir bra på sikt. Håll ut! /Anonymt

Min kompis trodde att det var dags för möhippa när jag plingade på med massa vinflaskor i famnen (bar dem som om de vore mina bebisar).

När jag sagt som det var att jag är trött på att dricka så här mycket så började hon skratta och titta ut genom fönstret, när dyker resten upp? Jag föreslog en promenad och då frågade hon vad hon skulle packa med sig. Alltså ärligt, det här är ingen möhippa!!!!

Sen fyllde jag hennes vinställ och förklarade var vinet kom från och när jag köpt det osv.

Efter ett tag förstod hon att jag menade allvar, vi pratade en stund och en sak som jag reagerade på var att hon sa att hon tänkt bjuda över oss i fredags på mat men så hade hon inget vin hemma så då kände hon att det inte gick att bjuda dit mig. :-(

Sir väs var en bra metafor! Jag håller helt med dig, när man varit här inne och läst ett tag inser man hur illa det är och hur mycket man ljugit för sig själv. Att öppna den här dörren är extremt skrämmande... Det går ju inte att gå tillbaka och låtsas som ingenting sen... Enormt skrämmande samtidigt som det är en lättnad. Bra att du klarade suget! Styrkekramar