Senaste kommentarerna i forumet

Ingen kontroll, fortsätt gärna att skriva, det är många som läser här och du får säkert synpunkter om du håller i. Helgalkoholist innebär ju samma problem, även om det är färre dagar per vecka rent konkret. Mentalt är det samma fängelse.
Kram,
Fenix

visst är det härligt att unna sig saker när man är nykter och ledig. Riktiga saker, inte öl och vin och fet mat på krogen. Utan egentid där man kan pyssla med sådant som ger en sinnesro. Just nu är det att gå igenom hela forumet för att hålla sig uppdaterad med hur folk i kampen har det. Sedan ska jag beta av en lista med praktiskt saker som skänker en tillfredsställelse när man klarat dem.
Jag är ner 6-7 kg, men väntar till magen krympt ytterligare innan det är dags att förnya garderoben, men ser fram emot det helt klart. Vore omöjligt om jag hade fortsatt att hälla i mig öl.
Fenix

när det känns bra och starkt på ett annorlunda sätt tror jag att den riktiga vändpunkten kan vara där. Jag har under åren lärt mig att den känslan räcker långt, ibland till lång nykterhet. Och den här gången förstås efter mer än två månaders nykterhet känner jag starkt att den här för att stanna. Jag trivs inte bara bättre nykter i alla sammanhang, utan har också blivit direkt rädd för hur det kan gå när jag dricker. I dag funderade jag på att ringa och säga nej till en tandhygienist där jag har tid i morgon förmiddag, och var nästan nära att göra det. Men så kom jag på att det var vad jag höll på med förr i tiden, eftersom jag troligen skulle vara bakfull i morgon och troligen sjukskriva mig. Alltid denna dörr öppen för att slippa obehagliga saker. Nu kom jag på att det här var rester av mitt gamla flyktbeteende. Så nu gör jag det man ska, ser obehaget i ögonen och gör det som är bra för mig i långa loppet. Alltså biter ihop och går till tandplågaren.
Kul att peppa sig själv:-)
Fenix

det var ett härligt inlägg du gjorde som andas hopp och glädje. Ja, lära av barn har jag tänkt många gånger, både nykter och onykter. Vad jag vet dricker inte barn när de verkar ha som roligast! Tror inte ens att de kommer på tanken:-)
Så, vi blir helt enkelt barn på nytt. Så kan man tänka!
Fenix

Härligt Fia! Unna dig nånting riktigt fint, det ät du värd. Även jag unna mig nya glasögon, ok lite slitna dom gamla men vill även se världen nu med nya klara ögon:-) Ha en trevlig dag!

Sak att glädjas åt.
Lång väg att vandra, på't igen liksom.
Dag 1, imorgon........
/A

Jag förstår dig helt och hållet Fia. Av exakt samma grunder har jag tänkt så man inte behöver sitta där och dölja med undanflykter. Det kommer nog gå bra dom är förståndiga. Att det blir en livsstil kan jag tänka mig, förra gången jag var längre nykter kunde jag känna mig hög av nykterheten:-) Min tidigare livsstil har just varit med alkohol som del av den.
Mitt i mitt eget världskrig när nyheten om min vän, så stannade allt. Jag kommer absolut ha denna bortgång inom mig som skydd, och ja han vill nog att jag tar detta till mig!
Denna gång är jag inte bara uppe på hästen och rider vidare. Allt känns så annorlunda på ett bra starkt sätt. Hej dag 8:-)
Tack för dina kloka ord, hoppas allt är bra med dig. Följer din tråd flitigt:-)

Ha ha Victoria! Skrämt stackarn? Ja, men så bra då. Något säger mig att även MB och Santorini har ganska bra pli på sina respektive. Själv lyckades jag inte alls, min karl är för obstinat. Som ett stort barn. Vill inte lyssna på mig, trots att jag VET vad som är den "rätta" vägen. Detta var lite skämt men även en gnutta allvar. Livet i katthemmet rullar på. Jag trivs och kissarna verkar ha accepterat mig. I natt sov vi tillsammans alla tre. Idag är jag ledig och har bestämt mig för att unna mig. Ny kropp (ca 13 kilo -) kräver lite nya kläder. Vardagslyx som jag aldrig klarade av i vinperioden. Att få shoppa på en vardag? Fanns inte i min värld. En ledig dag skulle det vankas vin, vin, vin. Inte vingla in i en butik, rödögd och skamfull och fundera på vad alla tänkte och tyckte om mig. Skönt att slippa.

Fia

Nej du Skumbanan! Ingen dömer dig här. Som Victoria skrev, igenkänningen är alltför välbekant. Så försök igen. Du har fem månader i bagaget. Det är stort. Jag har inte varit nykter i fem månader på raken sedan tonåren och nu är jag snart 50 år. Så någonting säger mig att du kanske vet vad du vill. Att känna sig sjukt utanför för att man inte dricker kan jag inte riktigt relatera till. Men vi är alla olika. Jag känner mig faktiskt bara mallig när jag hamnar på AW eller liknande. Men vi är alla olika. Kanske du borde hålla dig borta från de bekanta som dricker just nu om du känner som du känner. Tacka nej, dra till med en vit lögn om varför du inte kan? Jag hoppas du skriver mer och gör ett nytt försök. Snubblat på mållinjen har vi alla gjort. Ja, de flesta här har snubblat ett antal gånger på själva banan. Då är det bara upp igen som gäller!

Fia

Det blir bättre Pontus! Jag lovar! Förstår att det inte känns som någon slags tröst just nu men det är det enda jag kan erbjuda. Sanningen. Ju längre tid nykter desto starkare blir du. Det blir en ny vana att vara vit. Det är hemskt med din bekants självmord men utnyttja det. Jag tror han skulle uppskatta om du lärde dig något av det. Nu lät jag jävla präktig och klok men jag menar det. Din vän var nog empatisk, - det är inte de hårdkokta äggen som tar livet av sig - och skulle antagligen uppskatta om du "lärde" dig något av hans frånfälle. Låt det inte gå så långt att du mår så dåligt. Din idé om att dela din sjukdom med din familj är inte dum. Antagligen anar de redan. Kanske inte att du har just den sjukdom som du har men att något är fel. Jag har efter mycket om och men vågat berätta för mina två äldsta vänner och det satt långt in men jag insåg att jag måste. Dels för att vi ofta sågs över ETT (ja, inte för mig då) glas vin på stan. Dels för att vänskap måste kunna tåla det. Kärlek också och för det tredje; Nu kan jag slappna av med dem på ett nytt sätt. Vi fikar! Ibland får de ett glas vin medans jag tar något annat. Jag har bett dem att gå ifall jag skulle få för mig att även jag kan dricka och de har lovat att göra det. Visst är det en liten press på dem men det ska kärlek tåla. Det är även en stor press på mig. Jag måste leverera. Vet inte riktigt vart jag är på väg med detta men vill främst förmedla att det blir verkligen bättre! Man vänjer sig och efter ett tag blir det en livsstil har jag förstått, att vara nykter. För mig är det fortfarande en utmaning, men jag antar den. Gillar utmaningar och vill klara dem. Ha en bra dag 8!

Fia

Hej!
Det finns ju alltid en anledning att dricka sprit! Jag har haft min i 25år Sen jag var 15år.Fast alla vet att det började tidigre än så! När man var i Kärrgruvan eller hallsta även Sala i bland fina parker med mycket alkohol.
Förut var det kul med sprit man umgås. Nu förtiden blir man bara full och får förklara för frun var man varit. Fast såklart har man ingen aninig..

7e dag närmar sitt slut. Har gått på nålar och känts som jag hållt andan i nästan en vecka, av ångest, sorg och hat över att allt har behövt gå så långt. Botten är nåd. ingen som helst tanke på alkohol att dricka. Försökt bara trösta med att bara denna vecka går förbi så är det den sista vecka jag mår så här över det här. Raderade alla påminnelser från min mobil, allt finns inom mig, jag har gått igenom allt, jag tänker inte dricka mer.
En ganska nära bekant till mig tog sitt liv i veckan, han hade inte heller en sund relation till alkohol, det ska fan aldrig bli jag. Fan han var annars en bra kille. Hemskt:-(

Orkade träna idag kändes väldigt motstridigt men bra efteråt, de är första steget som är jobbigast. Läst varje dag här det ger styrka. Har funderat mkt över förändringar, tiden kommer läka såren.

till trettio dagar!
Vilken go son du har!
Till resten kan jag bara önska god bättring, hoppas det löser sej!

Kram!!
/MB

Nej, det är ju så, vi är eller har varit i princip likadana så gott som allihop här inne. Och gräset är inte grönare i alkoholdiket hur många gånger man än testar, så var stolt över dina fem månader och fortsätt med dem som om inget har hänt.

Om du kollar på dem som dricker, så kan man ju inte med bästa vilja i världen påstå att det blir Einstein av dem, kan vara riktigt skoj att vara nykter när man går in i observationsläge. ;-)
Kram!
/MB

Jag känner igen mej, det var så jag kände mej de första nyktra veckorna, men skillnaden är väl att min sambo nu fullt ut accepterat att jag har blivit tvungen att lägga av med vårt "trevliga fredags- lördagsmysande". Vi pratade en massa skit de kvällar vi satt och söp ihop, men huvudsaken var ju att bli full. Fanns liksom ingen annan anledning. Vi PRATAR bättre med varann när vi är nyktra och båda kommer ihåg vad som sagts.

Dessutom flyttade jag mitt "mysande" till mina egna "helger" som kan inträffa när som helst i veckorna, eftersom jag har skiftarbete. Gick alldeles utmärkt att dricka utan sällskap trots att alla säger att det är bara akisar som dricker ensamma... :-)

Prata med din särbo när han är nykter, tala om vad du känner, sedan kan du inte göra mer än att ta hand om dej själv.
Kram!
/MB

När jag läste ditt inlägg kändes det nästan kusligt. Jag kände igen mej precis. Jag är helt slut efter 36 år med en alkolist Just nu ligger han i sovrummet för tredje dagen i sträck aspackad . han går på behandling enligt lotusmodellen och hans terapeut har varit hemma hos oss i helgen men inget hjälper.vi har fyra barn och nio barnbarn som alla är drabbade av detta.Jag ångrar mej så fruktansvärt att jag gått kvar så länge i låtit barnen genomlida allt detta Nu har jag ringt på en lägenhet som jag ska titta på i veckan för jag måste komma ifrån detta innan jag mister förståndet helt. jag råder alla som lever med en alkoholist som inte visar någon vilja att bli frisk att lämna.Jag har i alla år tjatat om att han ska söka hjälp men han har aldrig velat själv.jag har fruktansvärda skuldkänslor för att jag lät barnen leva i detta men jag trodde att nån gång så blir det väl bra men icke nu efter alla dessa år ska jag lämna huset vi bott i 28år men jag måste.Håll ut och tänk på dej själv!

Hej spes och Viktoria
Har gått ok .drack vin men lagom.men har dåligt samvete kunde inte komma över helgen. Men nya tag nu. Hur har det gått för dig spes. Viktoria jag har inte heller Facebook. Men då vet jag att man inte kan skicka meddelanden till nån privat.kram till er och alla andra

till en månad !! Och underbart att du får beröm av barnet ! Kram ♥

Att idag har jag varit utan alkohol i 30 dagar...och när jag sa det till min 13 årige son idag....så sa han :
- Jag är så stolt över dig mamma! Det är värt alla uppoffringar i universum att få höra de orden...och man blir så varm i hjärtat! Det gör det så värt att kämpa vidare! Nu hoppas jag att jag ska komma tillrätta med mitt usla blodvärde också förhoppningsvis utan att behöva få blod och att min grå starr operation ligger nära i framtiden...Jag skulle få förtur för att jag är så ung...så det hoppas vi på! Nu blir det bara bättre! Ha en fin söndag i den vackra sverige hösten därute! Kämpa på och var rädda om er! Tänker på er alla! Varma kramar....

Du har ju klarat dig utan alkohol i 5 månader så DU kan ju. Ja det är svårt att stå emot,speciellt när man blir bjuden! Idag är en ny dag,lycka till och kram

Hej Skumbananen, det är ju fantastiskt att du har 5 nyktra månader bakom dig. Alltså vet du att det går. Förstår om du är besviken på dig själv och känner dig usel, men nu har du ju i alla fall uppdaterat ditt minne. Nej, det gick inget vidare att dricka den här gången heller. På´t igen! Du börjar ju inte på noll, eftersom du har en hel del i bagaget efter dina 5 nyktra månader. Det jobbet blir ju inte ogjort eller hur?
Livet blir lättare och det kommer att kännas bättre med både nykterheten och det sociala, men det tar tiiiid. Nykter tid, för hjärnan att ändra tankesätt och kopplingar. Den måste liksom rätta till belöningssystemet så vi känner tillfredställelse och börjar uppskatta andra saker igen, istället för alkohol. Var snäll mot dig själv och ge dig en chans till. Och att någon här skulle döma dig behöver du inte oroa dig för. Igenkänningen är för stor. Kram på dig

och tack Jörgen för ditt ärliga svar! Det skulle vara värt att läsas av många, många. Min man har ju gjort ett liknande resa, så jag känner igen både min situation och det alkoholistiska resonemanget.

Så bra Slutkörd att du hittade hit! Genom att läsa här kan du dela avsnitt av många livsresor och jag lovar att du kommer att känna igen dig - och förhoppningsvis något mindre ensam i din situation. Jag hittade forumet för ganska precis tre år sen men började skriva först efter några månader - i första hand bara läste jag och blev så lycklig över två saker; dels insikten att jag inte var ensam i min situation OCH dessutom fanns här alkoholister som blivit nyktra!!! Jag hade då idén att tipsa maken om forumet och var beredd att lova honom att inte läsa om han skulle ha börjat skriva här... Så tänker en medberoende, jag kan skratta åt det nu men lika gärna kan man gråta... Så fångade är vi, vi medberoende i alkoholismens fängelse.

Min erfarenhet är ett det inte funkar med två glas vin... det trodde jag också i början men insåg efter två tillfällen att det direkt resulterade i något mer, inte direkt kanske men dagen efter.

Vi har också varit tillsammans mer än 30 år. Under många år med en icke störande alkoholkonsumtion men under en sex-sjuårsperiod eskalerade drickandet tills jag nådde min gräns och gick. Idag inser jag att det var nödvändigt och avgörande att jag faktiskt lämnade, det var då han insåg att det var en realitet.

Att du fått honom att gå till ett beroendecentrum kommer inte att hjälpa. Han måste göra sitt eget val att bli nykter. Jag vet att det kanske låter osannolikt att det kan bli så - men det är möjligt. MEN det viktigaste och det enda du kan göra för att hjälpa din man är att du tar hand om och ansvar för dig och ditt eget liv. Jag tror att också era vuxna barn skulle uppskatta det. Min mamma lämnade min pappa alkoholisten efter kanske 40 års äktenskap, även om hon kanske "älskade" honom - åtminstone vet jag att hon hade gjort det... Det var en stor lättnad för mig att hon tog taget om sitt eget liv.

Läs här i olika trådar, du kommer att känna igen dig. Skapa dig gärna en egen tråd så kan du följa din egen berättelse. Det har hjälpt mig oerhört att skriva här. Min tråd finns nu under Det vidare livet och heter Mitt nya år. Jag tipsar också om bloggen Information och stöd för medberoende - http://medberoendeinfo.blogspot.com/ den har varit ovärderlig för mig.

Om du har möjligt så kan du besöka ett Al anon möte - jag har inte den möjligheten på min hemort men har varit på två s.k konvent och det har varit helt fantastiskt.

Styrkekramar till dig - idag är faktiskt första dagen på resten av ditt liv / mt

Hej har varit i din mans situation, och min fru och mina barn 18,21 år har lidit sista åren av min sjukdom alkoholism.
Min fru orkade inte mer tillslut inte heller mina barn, kanske inte jag heller det sista.
Min fru krävde att jag skulle ta hjälp, men detta tog tid för mig att acceptera, jag var djupt depprimerad av alkoholen, jag som alkis ville ha det till att jag drack eftersom jag var deppig och stressigt med egna företaget, för mycket jobb, för lite jobb, omgiven av en massa idioter som inte tog ansvar mm.
Märkligt nog är dessa bekymmer i stort sett borta idag, efter en tid nykter :-)

Ja jag hadde i stort sett alla tänkbara ursäkter till att dricka nästan varje dag.
Det sista en alkis vill är att sluta dricka, man skiter i allt även om man säger annat, man spelar ett spel för att kunna dricka så ostört som möjligt, smygande, gömmandes, ljugandes för dom som står en närmast i livet.
Min alkoholism höll på att kosta mig livet innan jag accepterade och tog emot hjälpen, idag nykter och älskar att leva livet ihop med min familj nykter, och inte vara styrd av den jävla alkoholen till 100%
Ta och samla ihop familjen en morgon, gärna när han är riktigt bakis, tala ur hjärtat hur ni påverkas av hans missbruk, påtala om riskerna med hans hälsa kroppen håller inte hur länge som helst för detta intag av giftet alkohol.
HJälpen kan heta Nämndemansgården, Valet mm Finns flera alternativ, dessutom kan man få hjälp via sin arbetsgivare eller hemmakommun.

Lycka till med att få ett gott liv tillsammmans.

Hälsningar Jörgen

Jag har levt med min man i 30 år(!) o egentligen har han druckit för mkt jämt. När vi var unga var han alltid fullast på festen. O nu är det varje dag men ingen märker det. Han kan ha typ 1,5 i promille o ingen märker. Jag har fått honom att gå till er beroendecentrum. De sa att han är verkligen sjuk . Han har fått "torr fylletabletter" som ska ta bort suget. Ja säkert haha mindre kanske men han dricker. Jag orkar inte med längre, sitter ensam när han går i lägger sig full. Har sådan fruktansvärd ångest över att våra barn , nu över 20 har fått vuxit upp med en full pappa.
Vad göra? Han tror själv att han inte behöver bli vit utan kan klara av att dricka typ två glas vin o inget mer. Säger nu att på måndag ska jag ta antabus. De har erbjudits men han har tackat nej förrut. Jag känner mig så ensam. Ingen att prata med det är ju fult att ha en man som "super".
Jag är så ledsen. Önskar jag hade ngn att prata med .....

Jodå, bättre med mig! Barnafadern är tillbaka och efter att jag tömt lungorna här, så håret nästintill stod rakt bak på karln, för någon vecka sedan så råder andra lagar! Föräldraledigheten är nu omfördelad, jag börjar jobba lite mer, ett par höstresor inplanerade - en med stor-dotter, en med vän. Jag har slagit upp en familjealmanacka på väggen, varsin kolumn, först till kvarn...
Kom på att jag måste se över min egen tillvaro, ta för mig av tiden.
oups! Med risk att ni kräks lite över mig nu - men jag måste sluta här. Blev just erbjuden en massage! Helvete vad jag måste ha skrämt upp stackarn!