Senaste kommentarerna i forumet

Hmmm.. Kanske en sorts "duckande" i hopp om att faran ska blåsa över.. så att man kan sticka upp huvudet och fortsätta som vanligt igen..
Så är det med gubben i alla fall.. När vi "pratat" och han tycker sig ha fått en "åthutning" (trots att jag inte ens höjt rösten) så är han först förtvivlad, sedan blir allt så "tråkigt" (enligt honom) så det finns ju inget annat att göra än att "sova".. (fast han köper hem både lättöl och folköl, för den första kategorin är nästan "alkoholfri" enligt honom)
Stadiet brukar hålla en vecka, max två, innan antingen dosen ökas med ett par starköl nere i källaren, eller att han tar sig en förevändning för att köpa hem en kvarter och i pricip halsa den på 2 timmar.. (Han är "sjuk".. eller på väg att bli sjuk.. och brännvin botar ju det mesta.. hrmmm)

Vad ni är gulliga och kloka!
Jag har läst era trådar och ni är så starka som orkar peppa och stötta i era kommentarer.
Kramar till er!
Jag är också glad över att jag vågade mig hit till slut.

Det här med att ta en kvart, timme och dag i taget är jag helt inne på. Jag klarar inte av att tänka på morgondagen eller helgen eller semesterresan som stundar. Egentligen borde jag ändra min rubrik på tråden till att "Jag har kapitulerat" för det är nog egentligen det jag har gjort. Kapitulerat, erkänner att jag är alkoholist eller har grava alkoholproblem i allafall. Samtidigt känner jag mig beslutsam i att jag har druckit färdigt. Jag är klar liksom, det kan inte fortsätta så här. Men jag vet inte hur det kommer kännas eller hur jag kommer må.
Att sluta nu på sommaren och under semestern är just för jag vet inte hur den här sommaren skulle sluta annars.
Jag har ju hittills lyckats hålla skenet uppe och orkat med vardag och jobb men det är en kamp. Kamp mot skuld, kamp mot trötthet, kamp mot sug, kamp att hålla ihop, kamp för att hålla uppe fasaden, kamp för att inte barnen ska bli drabbade eller bli oroliga. Den senaste tiden har jag förlorat den kampen och fasaden börjar vittra sönder och jag släpper på principer som jag lyckats att hålla fast vid tidigare. Allt blir bara värre och värre liksom. Från att i ungdomen festat mycket och alltid oftast blivit fullast till fredagsvin,till fredag och lördagsvin,till onsd, fred, lörd och som nu vilken dag som helst och flera dagar i rad.
Om någon är inne och läser min tråd nu så som jag gjorde i tre års tid så vill jag bara säga stoppa i tid för Guds skull. Jag kände en problematik med fredagsvinetför tre år sedan idag är jag här. Det kanske inte blir så för alla men ändå. Så farligt är det ju inte och dricka vin på fredagen, det gör ju alla... Fast jag läste om och om igen på olika trådar här att det var just så det började för många.
Vad gäller sambon så har han naturligtvis märkt mitt problem och vid ett flertal tillfällen uttryckt att han hatar när hanmärker att det blir förmycket. Jag sluddrar, vinglar eller blir konstig. Många myskvällar när barnen somnat slutar naturligtvis med att jag blir för onykter eller inte kan få nog av vinet. Dagen efter är jag seg men biter ihop för att inte förstöra mer. Jag har varit öppen med att jag har problem, att jag har svårt att sluta, jag ska inte dricka när jag har pms, när jag är stressad, trött eller bla bla
Han är lugn, dömer inte men hans tystnad och blickar talar för sig. Han älskar mig men han vill inte att det ska vara så här det vet jag. Han har inget problem med alkohol kan dricka två öl och sen är det bra... Han kommer märka att jag inte dricker om vi kommer prata om det får tiden utvisa.
En sak jag ser framemot med att inte dricka är att se på relationer och livet nyktert eller hur jag ska säga. Nyktert och samtidigt inte vara gravid eller amma för då har jag inte druckit. Vad har alkoholen åsamkat för problem och vilka problem eller känslor finns utan alkoholen. Just nu vet jag inte...
Gud vilket långt inlägg det blev. Skönt att skriva av sig här, att få ur sig saker som finns inne i huvudet.

Så skönt att slippa känna sej som en bluff, dit vill jag också! :-)

Det där att effekten av träningen kvarstår för min del är väl en sanning med modifikation. Senaste året har jag gått upp över 10 kilo och springer mycket långsammare. Det var nog mycket det som skrämde mej, att jag kände att jag förföll, struntade i träningen.

Ja, boxar, så himla dumt. Egentligen inget som borde få finnas då Systembolaget inte får främja drickandet. Just boxar, kan jag säja, har främjat och eskalerat mitt drickande oerhört.

Insikterna dyker upp en efter en.. Det är saker som jag fattat innan men ändå inte förstått vidden av.

Så här är det: Jag har ätit antidepressiva för min ångest i många år nu. På senaste tuden (senaste åren) har jag inte tyckt att de hjälpt mej som de borde. Grejen är bara att jag VARJE helg har hoppat tabletterna. Någobstans har jag läst att de har viss leverpåverkan samt att man kan snedtända om man tar dem tillsammans med alkohol. Så klart vill jag inte skada min lever (hahahaha) så jag har helt sonika hoppat över dem fredag, lördag, söndag.

Detta är tabletter som kräver sin regelbundenhet, annars utsätter man ju bara hjärnan för en kemisk berg och dalbana som jag dessutom spätt på med alkohol...

Denna vecka, sedan jag började skriva här är första veckan jag tagit tabletterna som jag ska hela veckan, känner mej redan lite lugnare i själen.

Hur har jag inte kunnat se???

En vecka ÄR fantastiskt, du är jätteduktig, en inspiration! Det hjälper mej jättemycket att läsa om hur du klarar abstinensen, att det faktiskt går över. Tack!

Just nu är motivationen väldrigt låg. Barnen är på egna äventyr större delen av sommaren och det jag själv planerat att göra denna semester känns inte alls kul just nu. Pliktfyllda släktbesök och en resa som inte heller lockar eftersom det jag mest ser framför mig är två veckors kamp mot alkoholsug!
Om jag ger efter och dricker, skulle det bli det roligare då? Det är en jättejobbig fråga att tänka på, för det jag inser är att det inte skulle bli roligare, men att jag kanske lättare skulle uthärda känslan av tristess. Nykterheten avslöjar tristessen i mitt liv, så är det. Jag får ångest av att tänka på det, att jag behöver göra förändringar på fler områden än det som handlar om alkohol. Det är nästan som att jag behöver hitta en ny mening med mitt liv. Och det ger mig panik! För hur ska jag hitta den? Hur hittar man en ny mening med sitt liv vid min ålder? Hur ska jag hinna, var ska jag börja?
Med dessa små livsgrubblerier inleder jag nu min andra semesterdag. Och regnar gör det visst också.

Tummen upp för din vecka! Men gå tillbaka till det här du nyss skrev, och läs det ur någon annans perspektiv, så förstår du att du har all rätt vara stolt över det du uppnått!

:-)

Åh vad bra, vill ju inte riskera att vi blir våldsamma sonen och jag :-)

Idag har jag varit nykter i en vecka. "Dumhuvud det är inget att vara stolt över, det klarar ju alla andra utan att ens tänka på det." Jag har alltid så taskiga tankar till mig själv men när jag läser här inne om någon annan som är i en liknande situation så tänker jag bara positivt om dem.

Idag ska jag åka hem till min bästa kompis, ge henne mina finaste vinflaskor och berätta att jag har slutat. Hon är en sån som får huvudvärk om hon dricker mer än ett glas vin, perfekt att dela en flaska vin med har jag alltid tyckt ;-)

Välkommen hit, jag har bara varit med en dryg vecka men det ger ett enormt stöd! Vad bra att du tagit ditt beslut och vad starkt att du gjort det inför sommaren! Jag känner även att det är så svårt nu, när allt kretsar runt alkohol och man blir så avundsjuk på alla som kan dricka... Samtidigt ställs ju allt på sin spets just då och din självbevarelsedrift drog i bromsen just pga av ovabstående. Längst in visste du nog hur sommaren skulle bli, att det skulle leda till en ännu ondare spiral. Istället för att lägga den ångesten till allt kan du nu använda ledigheten till att hitta en annan väg! Drömmarna känner jag igen, mina handlar hela tiden om at tappa kontrollen på olika sätt och att misslyckas. Bra jobbat och en stor styrkekram!

Bra jobbat! Bara fortsätt, en dag i taget! Kram

Äsch, förvrängd och förvrängd. Men säg ... oförlöst livslust? Ja! Så säger vi.

Hahaha, oh dear lord..! John Cleese, liksom. Puss på dig, SL! Och ja, inkompetens är det absolut mest allergiframkallande som finns!

Nej, varken rep eller alkohol är någon bra idé. Däremot fick du ett bra råd av "Vändningen" att försöka prata med din partner. Eller kanske någon annan som du litar på. Det går alltid att förändra en situation - när livet känns som mest hopplöst finns det alltid en möjlighet till förändring. Fortsätt skriv här - det är ett första steg mot något nytt som kan ta dig ur den situation du inte vill befinna dig i. Kram Annapannasanna

Nej, varken rep eller alkohol är någon bra idé. Däremot fick du ett bra råd av "Vändningen" att försöka prata med din partner. Eller kanske någon annan som du litar på. Det går alltid att förändra en situation - när livet känns som mest hopplöst finns det alltid en möjlighet till förändring. Fortsätt skriv här - det är ett första steg mot något nytt som kan ta dig ur den situation du inte vill befinna dig i. Kram Annapannasanna

Wow vilket bra och roligt beslut! Min nu nästan vuxne son har hållit på med kampsport sedan han var liten och han har inte utvecklat några som helst våldstendenser - tvärtom! - så du behöver inte oroa dig. Det kommer att bli superbra även för dig :)

Grattis! Du är där, på väg, i gång, allt det där! Tisdagskramar i massor till dig!

Undra om det är lättare att stå ut i ångest om man betraktar den som förvrängd livslust?

SL; haha, ja, det här blir bara värre och värre! :D Det smakar helt okej. Smöräkta. Yup, jag är också glad att jag är här. Det betyder att jag är nykter och så vill jag ha det. Kram på dig, fina.

Vilja; nämen sånt meck! Men du, no prob! Snart äre blåbärstider, då ska världen få se på attsingen, 100 % blåbär the real deal! Kram påre!

I ögat. Faktiskt.

Finaste ni!

TACK!

.... Nu när jag läser din tråd igen att det är så bra att du hittat hit!!! Att känna sug dagtid och dricka ett-två glas i ett svep... :-(. Där har jag tidvis också varit.
Åhhhh vad bra att du kommit hit!!!

Jag förstår tyvärr känslan alldeles för väl. Jag har ägnat en hel del tid åt att fundera över varför jag dricker. Förvisso är det gott med vin till mat osv osv, men längst längst inne satt insikten om att jag dricker för att bli berusad. Punkt slut. Fint vin, billigt vin, med mat, utan mat. Oväsentligt. Jag vill åt lugnet, lullet, mjukheten, ångestdämpningen. Ingen rolig insikt men väldigt nyttig.

Har du något stöd hemma? Vet din sambo? Kan hen stötta och hjälpa dig?

-Mindre stress runt omkring, det kanske inte gör så mycket att du sovit dåligt om du har tid att ta igen det under dagen.
-Lättare att bryta ett beteende när man inte är i vardagslunken.
-När du väl klarat av den första svåraste tiden så har du också klarat av sommaren som är den svåraste tiden att avstå alkohol och då är det ett helt år till nästa gång.

Bra jobbat hittills, du är i den jobbigaste fasen nu snart vänder det!

Fick mig att se och inse en hel del..

Vad bra du är som tar tag i saken! Och välkommen till ett forum som hjälper, stöttar och finns till för varandra.

Du har tagit ett stort och viktigt steg att registrera dig här, skriva om dina problem med A och börja din resa till ett annat liv.

Det är svårt. Och ju svårare det är, desto mindre steg ska du ta. Kanske en kvart i taget? En timme i taget? Plötsligt har en hel dag gått. Jag övar på att inte tänka "aldrig mer" för det blir så oändligt, utan när jag vaknar tänker jag "idag ska jag inte dricka vin för att jag mår väldigt mycket bättre när jag inte gör det". En dag i taget.

Drömmar om att dricka vin och gömda glas har jag också haft. Nu efter snart två veckor sover jag mycket bättre och känner mig "renare" i hjärnan.

Återigen, välkommen! Och glöm inte - en liten stund i taget!

Kramar till dig!

...jättedåligt i natt, vaknat massor av gånger och det känns som jag liksom darrar inuti kroppen. Drömde att jag drack vin när jag somnade om sista gången.
Jag är såå trött...
Varför skulle jag bestämma mig just nu för att sluta dricka, det kan väl vänta till efter semestern kan man tycka?
Finns ett enkelt svar på det, jag vågar inte dricka mer för jag helt tappat kontrollen över drickandet.
Den sista tiden kom suget inte bara på kvällarna utan tidigare och tidigare på dagen. När jag väl sen "fick" ta mitt efterlängtade glas vin slank det ner fort och nästa glas också och sen fortsatte det. Sitta och njuta av ett glas vin på altanen, skitsnack för mig är vinet inte någon njutning utan ett måste som jag bara vill ha mer och mer av.
Nu ska jag sparka igång den här dagen.
Egentligen vill jag bara dra täcket över huvudet och ligga där tills allt är klart och över.

Det försvann men det tog rätt lång tid och det kändes som att ingenting hjälpte. Försökte avleda det med ett bad men då förvärrades känslan eftersom jag ofta brukade sitta i badet med ett glas vin. Grät en skvätt och kände mig som världens mest misslyckade person.

Sedan höll min 8 åriga son på att babbla om att han absolut ville börja i karate, jag har varit lite negativ till det innan för jag vill inte att han ska lära dig att slåss. Men så började vi iallafall att kolla runt vad som fanns i vårt område och när jag läste på lite så verkar det som en rätt bra aktivitet som tar avstånd från våld och fokuserar på disciplin, respekt, styrka och balans i livet. Så fanns det en nybörjargrupp för vuxna också, så det slutade med att vi båda anmälde oss till karateträning till hösten. Haha. Och efter det var abstinensen borta, tror det tog 3h.

Dessa tre dagar utan vin har varit en känslomässig blandning av skam, beslutsamhet och lite hopplöshet. Det känns tomt. Abstinensen eller avgiftningen med ångest, svettningar och hjärtklappning känner jag igen, ett par gånger har jag kunnat avstå vinet ca 3dagar men den här gången är annorlunda. På nätterna drömmer jag om att jag dricker vin, vi har folk hemma och jag dricker och dricker... Till och med i eftermiddags när jag somnade till en stund drömde jag att min bästa vän hittade ett glas vin i trappen som jag hade gömt där... Jag har aldrig gömt vin där. Jättekonstigt och läskigt!
Jag känner mig rädd men jag kan inte specificera rädslan riktigt.
Jag känner mig tung i kropp och knopp.
Hoppas jag kan sova inatt och slipper drömma om vin.
Imorgon är en ny dag. Undrar vad den för med sig?

Kämpa ska vi Madeleine 83 :-)