Senaste kommentarerna i forumet

Ja, könsnormer är inte lätta att bryta. Det verkar dessutom som om ojämnlikheterna blir väldigt mycket tydligare så fort det kommer in gemensamma barn i sammanhanget. Hursomhaver, jag har en god man och vän i det stora hela, och har nu tagit tag i problemet och vi har bestämt att jag nu börjar jobba mer och lämnar över större del av föräldraledigheten till honom. Med lite pusslande och bättre planering kommer det att funka trots att vi driver eget företag och jag har ett annat jobb också vid sidan om det då jag inte är föräldraledig. Känner tillit och hopp om framtiden alltså.
Hösten har kommit långt hos mig, och igår gott folk kom den första snön (som ju inte ligger kvar förstås, men ändå...). Har ett par roliga resor inplanerade under hösten, utan barn, vilket jag känner mig förväntansfull inför.
Kram till er alla fina kämpar♥

Hej Nisse, det var ett tag sedan. Förstår att du gått igenom stora förändringar, nykterheten, skilsmässan med allt vad en sådan innebär. Så starkt av dig att trots det fortfarande hålla nykterheten! Jag känner igen det du beskriver kring umgänge och alkohol. Ett tag, under första året (kanske längre) undvek jag mitt gamla umgänge, speciellt på helgerna och vid högtider, av just den anledningen. Idag är jag tillbaka i delar av det, känner inte att det är ett lika stort problem längre att umgås där det förekommer alkohol i lagom (= väldigt liten) mängd då och då.
Kanske handlar det inte bara om svårigheten att hitta nytt nyktert umgänge för vår del, utan svårigheten att skapa sig nya sociala sammanhang över huvudtaget i vår ålder. I alla fall jag har andra krav på kvalitetssällskap nu än då jag var yngre. Då spretade umgänget mer om du förstår hur jag menar. Nu är det mer reducerat. Däremot har jag faktiskt hämtat upp ett par gamla, avsomnade, vänskapsrelationer efter att jag blivit nykter. Sådana som hamnade långt ner på prioriteringslistan eftersom de människorna inte passade mig då de hade mer restriktiva dryckesvanor (dvs "tråkmånsar" - vilket de inte alls var vet jag nu). Kanske har du några sådana du skulle kunna ta upp kontakten med igen?
Har du funderat på att söka likasinnade på nätet? Alltså för att träffa irl? Nu vet jag ju inte vart du bor, det kanske är lättare om man bor i större stad förstås.
Önskar dig allt gott Nisse! På återseende o Kram/Victoria

Så klokt beskrivet, fina vän och syster. Det kanske avgörande och framförallt avlastande i att kliva in i gemenskapen - den är öppen för alla - här och på AA/Alanon. Forumet var avgörande även för mig, hittade hit 2009, känner också en nästan obeskrivbar tacksamhet mot "min" forumfamilj. Där är du mig så nära, så nära Mulletanten.
Lite skyldig är jag till att läsa oftare än jag skriver nuförtiden, inte alltid inloggad. Brottas ibland med känslan av att inte ge tillbaka lika mycket som jag fått härifrån. Har också reflekterat över hur många läsare det finns, "besökare", som inte är inloggade. Undrar nyfiket vilka "dom" är? Kanske någon av mina tidiga forumvänner som jag saknat? Sådana jag undrar en hel del över hur de har det. Måne, KvinnaManna46, Inger, Petra, Karin och flera andra...Kram, en varm, om någon av er skulle ramla förbi♥

på Berra. Om man klarar av att utan mentala problem vara nykter i tre månader så kan man börja laborera med mängderna. Så börja med det...

Tror förresten att AA skrivit just detta, vilket verkar vara ett rimligt sätt att kolla om man har alkoholproblem.
/MB

Han ska alldrig ge upp han är männska som försöker och du älskar honom det är fint han måste ta sitt drickande allvarlig för spiralen går neråt.Sjävet

Jag vill ha så många tips om hur man undviker alkohol jag vet att det sitter i hjärna men det är svårt att bli av med/Självet

Jag tycker det är fel att man ska dra sig undan för att man inte dricker alkohol jag är själv alkolist jag går på matlagning där är alltid vin jag dricker ramlösa det känns så bra när jag vaknar på morgonen/Anders

är en allt mindre närvarande del av min vardag och mitt liv... dock läser jag fortfarande dagligen. Ofta översköljs jag av trötthet, tomhet, sorg när jag ser samma berättelse om och om igen - från båda håll - och jag känner förtvivlan över stillheten här. Igår var ändå 17 personer inne och läste även om ingen loggat in. Herregud - STIG IN, LÄS, SKRIV och HJÄLP VARANDRA!!!

Åh - jag knäpper händerna i tacksamhet över er jag mötte... alla ni som blev en så oersättlig del av mitt liv och min räddning. Min räddning som jag tror att också blev vår räddning - men det kan jag ju inte veta:) Mannan kanske skulle ha hittat sin väg till nykterhet ändå - men jag skulle inte ha hittat vägen ut ur medberoende mot frihet. På den vägen går jag nu, frimodigt, tillsammans med min älskade mullegubbe... Vi som har en DompaDesignad mulleholk i lila, rosa och med inslag av gult:)

En del av er tidiga forumvänner finns kvar här, som skrivare, läsare, sporadiska besökare... en del är mina fb-vänner - anonyma eller under egna namn. En del nya vänner som (kanske) inte finns med forumet har jag mött på AA och Al anon möten. Där vet vi ju inte vilka vi är, inte ens vilka vi är här, de flesta av oss:) Ja - vilken värld - svårbegriplig kanske men så är det att leva med denna skammens sjukdom... inom ramen för denna skammens sjukdom... MEN vi kan åtminstone slå sönder vår egen privata skyddsram och ta ett steg ut, hit till forumet, till AA eller Al anon och dela med dem som delar eller delat alkoholismens helvete.

Den värme och närhet jag upplevt, känt, under Al anon möten är svår att fånga i ord... Läkande är det... och helande... De djupaste upplevelserna är kanske ordlösa... Så är det faktiskt. Att delta i möten har fört mig till en plats där jag bjuds in i erfarenheten och inte ens frestas att förklara erfarenheter som teori eller modell. Bara ta emot. En ny erfarenhet för mig som jag är tacksam över att få uppleva. Innerligt tacksam.

Till dig som läser och kanske undrar... Jag är en vanlig människa, ett vuxet barn från ett hem präglat av alkoholism och medberoende. Med tiden blev jag en fortsatt medberoende hustru till en findrickare som med tiden blev en alkoholist i utförsbacken... Jag hade kraften och modet att lämna och komma tillbaka. Det blev vår vändpunkt. Där började vår väg mot ett nyktert liv, strax före årsskiftet 2010-2011 och där var Forumet en absolut avgörande hjälp för mig. Mannens fall bromsades medan han (och vi) hade "allt kvar" - körkort, jobb, hus, hem, familj och det viktigaste - den gemensamma önskan att leva med varandra. Det är jag tacksam över! Mycket tacksam. Några av våra vänner har "valt bort" oss - de vänner där bubblet och vinet var avgörande för samvaron. Dem saknar jag mycket sällan.

Mina forumvänner, forumsyskon, min forumfamilj - ni finns alla i mitt hjärta. Alltid. Kramar / mt

Så klart du inte orkar (mycket) längre - det ska du inte heller för det förändrar ingenting! Det bästa tips jag kan ge dig just nu är att du läser i trådarna här under "Hjälpa någon som står nära". Jag brukar också rekommendera Carina Bångs blogg Information och stöd för medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Det du kan göra, kanske det enda du kan göra (så tror jag) är att förändra ditt eget liv. Mannen och mannens alkoholvanor kan du inte och kommer inte att kunna förändra - jag tror att du innerst vet det själv. Du behöver jobba med ditt medberoende, sluta ljuga, skydda, släta över... sluta ta ansvar för att "allt" ska fungera. Det är verkligen lättare sagt än gjort. Men det är din väg till frihet.
DET du också KAN göra är att skriva mera här, du är varmt välkommen och du är på rätt när du har hittat hit. Att skriva är att klargöra sina tankar och det är ett viktigt steg. Du kan också söka hjälp inom kommunen eller varför inte gå till ett Al anon möte. Där kommer du att mötas av värme av människor som vet från insidan vad du upplever. Varma hälsningar, kramar / mt - som läst och skrivit här sen början av 2011 och forumet var början till att förändra mitt liv

Jag vet inte hur andra gör, men jag gör och har gjort så här:
tänk att du har med ett ovanligt tjatigt och envist barn till affären. Tjatet om godis vet vi ju alla hur det kan låta. Om man bara svarar Nej! kan tjatet fortgå ända tills barnet skrikande på golvet får som det vill för att man ska få lugn och ro. Man har mycket lättare att som vuxen få sin vilja fram om man lugnt och sansat förklarar för barnet VARFÖR det inte är någon bra ide med godis.

Ersätt den vuxne med Stora Hjärnan, barnet med reptilhjärnan och godiset med alkohol. Reptilhjärnan hos oss behöver hjälp av den större, mer eftertänksamma hjärnan att förstå varför man inte kan leva här och nu - det är ju stora hjärnan som gör att vi skiljer oss lite från djuren.
En variant på att spela filmen till slutet.
Nu jobba!
Kram!
/MB

Känns skönt atr du hittade tillbaka mannen.
Och det som funkar är bara att lägga ner.
Svep skäl hit och dit.
-Varför?

Tack men nejtack funkar lika bra.........
/A

Inga demoner vill vi veta av.
Klapp i ryggen. Fyfaaaaan nu åker vi!
/A

Du garderar dig genom att lova vara körbar. Hallå, ringer det en klocka eller?

Visserligen en bra anledning, men själva grejen borde få dig att tänka till lite.

Du kan få en styrkekram tillbaka, men det bästa vore om du lät bli att skaffa anledningar till att vara nykter, för det gör bara att du kommer att gå "all in" när du inte har någon anledning att vara nykter.
Egentligen tror jag att ingen som har sökt sig till det här forumet klarar att dricka, allra minst jag själv - vilket jag gång på gång bevisar för mig själv. Känns bra en stund med öl/vin, sen kommer tankarna på morgondagen - vilka kan förskjutas bort genom ett par glas till.

Kallar mig för proffset, för jag har slutat så himla många gånger, typ en gång om dagen. Även längre perioder, som 6-8 veckor. Pinsamt.

Är inte nykter när jag skriver detta. Tre glas vin, en starköl och fem 3,5:or. Det räcker för att få mig ur balans i morgon.
Som tur är så kör frugan barnen till skolan och jag får som vanligt inget vettigt gjort. Är ganska less på kampen. Kråkan kraxar "drick" på min axel. Jag dricker, känner mig nöjd, vill ha mer ändå eftersom det blir så skoj. Dan efter är det dock inte lika skoj - fram tills all bilkörning och måsten är avklarade - då kan man nog tänka sig att ta en öl för att stilla behovet. Sen kan man inte stoppa igen.

Måste bli en ändring på detta.

Svävade ut en aning där, men iom att du övht har sökt dig till forumet så borde det ringa en varningens klocka.
Kan du inte fixa det själv så be om hjälp. Kanske har du någon i din bekantskapskrets som har liknande problem?
Om du funderar på dina vänner och tänker att den där personen dricker väldigt mycket/ofta så är det med största sannolikhet en själsfrände. Rafsa lite på ytan om drickandet så ska du se att ni förmodligen är mer lika varandra än du kanske tror.
Har själv flera såna vänner, men vi har en tendens att inte vilja sluta att dricka helt, för vi klarar det. Not. Nuff said. I'll be back och under tiden så kan du fundera lite till på om det är värt att dricka eller inte.

/ F

Idag har jag pratat med min hjälpande vän, vi åt lunch ihop, eller snarare hon åt och jag petade, men jag fick berätta det jag behövde, och hon lyssnade och gav mig sitt stöd. Hon hjälper mig vidare att nå hjälp. Tror det är detta som gett mig styrka idag.

Mina tankar varit rätt så spridda på mitt jobb idag, helt disträ och märker att jag inte orkar lyssna på någon någon längre stund utan tankarna far ohejdat omkring i skallen, hur ska jag kunna fungera??

Snart blir det "The talk" med min alkoholist. Han har läst mitt mail och svarat att han vill leva som jag, måste ta reda på vad han menar med det exakt.

Jag ska försöka stå på mig med nollgränsen och att han får lov att söka hjälp, jag kommer inte acceptera att han försöker hjälpa sig själv. Jag vet han kommer slingra sig att han ska dra ner, men jag kommer inte ge mig. Jösses vad envis jag nu då låter, vi får väl se hur det blir.....

Jag försöker förbereda mig på alla de argument han kan komma med som visar att jag är helt fel ute och som behöver hjälp själv att se klart. Tycker jag tänkt på det mesta men förmodligen finns ännu många knep kvar från min alkoholist är jag rädd. Försöker fundera ut plan B om plan A inte funkar.......

Sakta och med envishet ska jag klara det her.
Men hur hanterar man tankarna runt alkohol redan efter two dagar? Hur er det mojligt att vara so upptagen av det?

Man bara vill ju inte ha det so!

LP

Pixie,
Jag har forsokt men fixar det absolut inte. Det smyger sig pa som de andra nemner. Rett vad det er sa er man tillbaka pa ruta ett igen.
Min vandring uppfor har borjat pa nytt, Det finns inget som talar for att jag ska kunna vara mattlig.

Jag tror mig kunna klara att sluta nu, behover bara nagra dagar/veckor i bagaget forst for att kenna att jag er pa veg.
Har dock redan efter two dagar borjat bli orolig infor helgen. Men, som sagt....nu.

LP

Det kanske går men min uppfattning är att det är väldigt svårt.
Har man väl kommit till stadiet att man gång på gång druckit för mycket och kommit fram till att det är dags för en förändring så tror jag det är svårt att gå tillbaks till en "normal" nivå; två glas vin och inget mer.
Jag har själv försökt skärpa mig och faktiskt klarat av det en tid. Problemet är att konsumtionen smyger på en och ökar gradvis. Det börjar bra med ett par glas vin till en middag då och då. Sedan "unnar" man sig några öl en onsdagkväll. Allt är frid & fröjd. Jag grejar det här! Sedan blir det några öl på måndagen och tisdagen och vips är man där; man vaknar en lördagnatt klockan 4 och har ingen aning om vad som hänt mer än att man har tuppat av i soffan och konstaterar att man hällt i sig motsvarande 10-12 öl kvällen innan.
Vad hände med de där två glasen vin?

Sköt om dig!

Bäst är att först sluta helt under en längre tid, och sedan försiktigt prova sig fram för att se om det funkar för dig.

Det ligger i ens förhållningssätt till alkoholen, och teori och praktik är inte samma sak.
Har man lätt för att dricka för mycket så är det de första glasen som avgör huruvida du ska fortsättningsvis bli omdömeslöst eller inte.
Och då spelar det ingen roll om det i tanken räknades som att det bara skulle bli två glas, problemet blev de första glasen som satte alla dina förhoppningar på kanten till stupet.

Att långsamt sedan testa sig fram efter en längre tids nykterhet kan göra att du hinner känna ditt egna förhållande till just alkoholen.

Vi är många som efter många års träget trevande tyvärr upptäckt att det enda sättet att få ett drägligt liv är att helt avsäga sig bekantskapen med alkoholen

Trist?, nja men man sköter ju sina egna spakar i alla fall.

Lycka Till!

/Berra

Tack Mammy Blue!
Jag börjar återhämta mig och ska ta hand om mig.
Fast fortsatt mycket tungt att vara LillPer. Som jag skrev igår så finns alltid hoppet kvar hos mig och den här gången
ska jag använda styrkan i hoppet och befria mig.
Det är dags nu. Inte en dag till ska kastas bort av mitt liv.
Det har gått allt för lång tid och problemet bara eskalerar. Helgen var hemsk. Massor av gråt och jobbiga känslor som jag inte kunnat stå emot runt uppväxt, trasiga människor och mina alldeles egna demoner.

Nu är jag i alla fall på väg mot något så mycket bättre, igen.
Nu griper jag halmstrået.

LP

och jag skickar styrka till dej, en hel lastbil med styrka som du kan använda för att befria dej.

Ta hand om dej, för det är det bara du som kan göra.
/MB

och den har jag tillbringat på två olika ställen, halva dagen i stallet, en kurs i hoppning (kommer att ha träningsvärk i morgon trots att det var hästen som hoppade, jag bara åkte med liksom... ;-D ) och andra halvan av dagen ägnades åt att hjälpa en kompis som ska flytta. Packa, packa, packa.

Nu är jag trött, men glad!
Kram!
/MB

som du beskriver så bra, och min alkoholist gick aldrig till fysisk våld men visst sa han många gånger att det var mitt fel att han drack att jag var tjatig och sur, han använde alla de härskartekniker som fanns för att sätta mig på plats även inför mina och hans vänner. När vi skulle säga till vår då 17-åriga son att vi skulle skiljas frågade han ju varför såklart, alkoholisten sa att vi växt ifrån varandra och ville olika saker. Jag sa att det var för att han drack... vet inte om det var smart men det kändes helt fel för mig att ljuga för min son.

Jag förstår dig flygcert att du inte menar illa alls utan vill bara beskriva för mig hur vi alla gör misstag. Det är bra stöttning!

Jag har sökt hjälp för mitt medberoende, jag ringde en vän ikväll som lovade undersöka vilka möjligheter jag har i vår stad, hon är insatt i sådana saker.

Vilken obeskrivligt skön känsla att veta att det finns hopp om stöd inom en ganska så snar framtid.

Jag känner att jag inte klarar att hjälpa mig själv. Första steget var att vända mig hit och det är jag oerhört glad för och det har gett mig insikt att jag bör söka hjälp för min egen del. Detta är inget jag längre ska skämmas över, fast jag vet jag kommer göra det många gånger ändå.

Kram!

att läsa hela din tråd Markatta, du är ju helt fantastisk!! Du ger så mycket av dig själv och jag inser att jag på intet sätt är ensam i världen. Vill också säga till er andra här i tråden att det är en enorm klokskap ni alla besitter var och en på sitt lilla vis. Så inspirerande samtidigt som tragiska erfarenheter rullas upp.

Kram
Särbo11

Ja det är dag 1 idag. Jag gör som du säger. Alkoholen står i vägen för mig.
Det är helt enkelt så att jag mitt i allt elände nästan alltid kan känna hopp.
Det gör jag nu också även att jag mår så fruktansvärt dåligt.

Kämpar.

till dig LillPer. I dag blir Dag 1 och sedan är det bara att börja räkna. Låter som om du i grund och botten gillar dig själv och kan ha ett bra liv. Bort med alkoholen, den står i vägen för dig!
Fenix