Senaste kommentarerna i forumet

inte bara alkoholen utan även genomklappningarna bakom sej och se framåt är nog bra. Allt dumt jag hittade på som aktiv alkoholist är redan gjort, det kan inte göras ogjort, meningslöst att plåga sej retroaktivt.

Härligt Pontus att du känner dej mer avkopplad nu, du kanske har kapitulerat inför alkoholen, och kan känna fullständigt glädjefnatt över att slippa dricka? Fortfarande efter åtta månader nykter kan jag stanna upp en stund och bli sådär härligt bubblande lycklig över att jag faktiskt lyckats ta mej ur skiten med livet, förståndet, hälsan, familjen och jobbet i behåll.

Kramar!!!!!
/MB

Den gick bra,blev 9,7km löpning.

Pontus!
Du är allaredan starkare och funderar på ett annorlunda vis.
Det märks lång väg.
Jag är också där.
Gamla bravader finns det gott om, försöker inte tänka på dem så mycket utan lägger dem åt sidan. De kommer alltid finnas där men man kan helt enkelt låta dem bli suddiga och inte plåga mer.

Träningsvärken kan man leva med, det betyder att man blivit starkare. Så funkar kroppen. Förr trodde man att det var muskelfibrer som brustit och orsakade små blödningar vid för hård träning, men så är inte fallet. Muskeln värker för den blivit starkare och tåligare.
Tänk vad starka vi vore om det onda med bakfyllan funkade på samma sätt? Fast det kanske den gör på längre sikt, då man lämnat träsket bakom sig?

Sköt om dig Pontus!

LillPer

Fortsatt stark och motiverad.
Ingen alkohol i helgen. Veckorna för mig är ganska safe. Jag har utvecklat min dåliga vana och beroeende under helger, semester och allt annat som hör fest till. Det finns alltid anledning att fira nåt?

Var ute på en lång energigivande skogsluff i dag. Solen sken, träden med alla dess färger, klar skogsdoftande luft, ensam med smala vältrampade stigar, goda tankar och snabb andhämtning.

Sverige är fantastiskt om man har vett att öppna ögonen och se det. Jag uppskattar varje minut, oftast, då jag är hemma och tycker ibland att gemene man klagar på allt för små saker. Vi har det så bra, om man har jobb, hem, är nykter och någon som tycker om en.
Det var många saker på en gång, jag önskar alla kunde ha det så. De flesta som har det, tar det för givet.

Förstår Furious Fias frustration över denna menlösa jakt från AF som bara gör skit och skapar stress för det mesta. Ibland kanske det gör nytta på dem som "lever" av staten och har det som livsstil. Jag tror det är svårt med det numera, och de är nog få.

I vilket fall som helst så önskar jag alla kämpar därute glädje och kraft att fortsätta mot sina mål.

LP

Malign! Starkt jobbat! Ge sig på en som redan ligger. Jag vill se DIN tråd innan jag känner att du kan uttala dig. Visst vill.sluta och jag har en trasslig historia. Vi funkar inte. Men att ge dig på honom är nedrigt! Elakt! Ditt "namn" är verkligen så rätt! Malign.... Res dig upp vill.sluta. Jag kanske inte alltid tror på dig, men det här förtjänar du inte.

Fia

Skitdag! Precis en sån dag som jag förut hade tänkt att ta ett glas vin. För det "förtjänar" jag ju med tanke på all stress. Men inte idag. Idag vet jag så väl att alkoholen bara förhalar känslor. Så vad har hänt? Jobbar bara 80 procent och resten stämplar jag. Vilket jag fan har rätt till efter 20 års fackavgifter. Men nu har AF i sin stora kunskap lagt sig i. Ska på intervju imorgon hos en arbetsgivare jag inte vill ha, hos en arbetsgivare som lika lite vill ha mig. Jag blir så tokarg på detta resurslöseri med allas tid och pengar. Ett glas vin hade suttit fint, men jag vet ju att det inte stannar där så istället får jag väl gå ut och gå. Gå bort alla ilskna känslor. Det är tufft att vara människa när samhället av ren välvilja (?) lägger sig i. Så förbannad idag.

FurieFia

Håller helt med dig Fenix. Hemskt hur kontrollerad hjärnan kan vara av alkoholen. Alltid när någon frågat om besök mm så måste man alltid fundera före,"kommer jag va bakis då!?" sorligt. Nu bokar jag med glädje in mig på vad som helst utan en tanke på att lukta alkohol. Härligt befriande
kan som inte förklara denna gång varför allt känns annorlunda och stabilt. Jag har nog gått igenom dom flesta taktiker och lärt mig. Du kan inte bara springa som en tok stångandes igenom vardagen, man går in i väggen. Känner nu en balans och jag var tydligen tvungen att slå hårt i botten. Med tur i oturen! Mår dåligt över mina bravader men jag känner mig inte jagad på samma sätt längre, allt är annorlunda nu. En dag i taget, smälter sakta men säkert in i denna härliga rytm av befrielse, jag kan göra vad jag vill utan att tänka före på alkohol konsekvenser.
Det enda jobbiga idag är Träningsvärk från hellv.. :-) alltid värst två dagar efter träning. Inte bra med längre uppehåll. Men ett härligt problem jag gärna hellre handskas med.
:-)

länk till min gamla tråd https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5025

tror jag att du fixar genom att klicka på "Skapa nytt diskussionsämne" upp i vänstra hörnet. Gå in på Hjälpa nån som står nära först så är du på rätt. Så bra att du börjat tänka framåt och på ditt eget liv. Klistrar in en länk till Al anon också http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/Till-dig-som-ar-ny/
Styrkekram / mt

Lyteskomik? Ja, visst men lycka till idag tisdag Andreas! Försök att komma ihåg ditt beslut i helgen.

fint att höra från dig Stigsdotter! Livet går vidare men utan alkohol, det är som det ska vara för oss som inte tål giftet.
Kram
Fenix

Är du kvar här? kan du inte berätta lite om hur det gått?

Du skriver så klokt att det egentligen bästa sättet är att lämna. Ja jag tror det också faktiskt då måste han klara sig själv det finns inget skyddsnät längre. Jag gör allt hemma bilen räkningar städning allt. Lämnar jag måste han ta tag i det också. Klarar han det eller kommer han gå under.
Tankarna är många.
Kram o tack

Ja det är skrämmande likt. Jag har också tittat på lägenhet i somras. Men min man bröt ihop helt o hållet o lovade återigen att han skulle ta tag i det, och det gör han om o om igen.
Det känns så elakt att gå, det enda jag egentligen vill är att han ska bli som vanligt igen. Jag känner inte igen honom.
Det är så pinsamt också - skämmigt, samhället är inte förstående o förlåtande. Inte ens hans familj kan låta bli att dricka vin på middagar och whisky på kvällen. Ingen annan i familjen har de här problemen. Det säger bara " men det är väl bara att låta bli" men nej det är inte det.
kram till dig o lycka till

Vad var det som gjorde att du klarade dig igenom allt? Och hur gjorde din familj?
Tack för att du skrev:)

Tänk vad skönt att höra eller att läsa att jag inte är ensam. Det visste jag men ni förstår hur jag menar.

Det är svårt att lämna jag har tjatat och gråtit och hotat. Jag har varit förstående snäll. Jag tror att jag har försökt med allt utom att just lämna.

Våra barn har också gråtit och tjatat och skrivit 100 motivationslappar som han skulle läsa varje dag, fina brev. Nu bor de sen 1 1/2 år tillbaka i USA och pluggar där. De säger själva att det är en mer eller mindre flykt från verkligheten.

Förra veckan fick han "torrfylletabletter" för en vecka, som hjälpte någorlunda. I lördags fyllde hans bror år och vad gör han? ju han skippar tabletterna för han skulle ta två glas vin o inge mer. hahaha vilket skämt.

I söndags drack han vet inte hur mycket men tillräckligt. Idag var han hemma från jobbet, vilket han har skött bra hittills. En liter vin blev det idag. inge mer säger han. det är för att ta bort ångest och abstinens.

I och med att han inte åkte till jobbet missade han en tid hos beroendekliniken. Där han säger själv att han skulle be om antabus. Jag vet inte.

Han vägrar att ta upp det på jobbet. Hittills har han klarat sig genom att aldrig fika eller äta med ngn annan för skakningarna.

Usch det är så jobbigt han är en egentligen så fin människa....

Imorgon har han ett viktigt möte så då har han sparat "torrfylletabletter" tills dess. Nu när han missade mötet idag på beroendekliniken så verkade det inte finnas tid förrän nästa vecka. o då blir det en helg till.

Ja o vad gör det egentligen en helg mer eller mindre....

Förresten hur skapar jag en ny tråd som du föreslog "mulletant".

Såg att jag det gick att ringa till Nämndegården och till Al anon. Ska göra det tror jag.

tror det går kanonbra ! Ät bra, sov mycket, lagom motion och njut av att kroppen ställer om sig ! Ta en dag i taget och ta ett beslut varje morgon om att inte dricka just idag så går det lättare. Samt skriv av dig och häv ur dig här, det hjälper !
Välkommen !!

Jag känner precis som du skriver. Det är ju just det där dribblandet med olika lösningar som ställer till det, så länge man tror att det ska gå att förändra sitt drickande. Ja, det går en gång, två, kanske tre...sen kommer en rejäl drängfylla som en käftsmäll och med den alla tokigheter och så den urvidriga ångesten som pricken över i. Jag både tror och hoppas att jag genom att identifiera mig som helnykterist kommer att ha lättare att hantera livet med allt vad det innebär. Från och med nu finns inga alternativ, jag ska inte ens försöka dricka 3-4 öl i något socialt eller annat sammanhang. Jag kan inte dricka alkohol. Man kan tala om det som en sorg, men ser man på det hela i ett vidare perspektiv så finns det ingenting med alkoholen, inte ens den ljuvliga stunden när första ölen träffar blodet, som uppväger ångesten...INGENTING.
FORTSATT LYCKA PÅ DIN RESA, FENIX!! Och alla ni andra som är på samma resa...

Barn igen! Är det inte förunderligt, så säg?!

Jag har iallafall haft roligt som ett barn den här helgen, vilken jag spenderade med att verkligen umgås med mina telningar. Och det är en ren och skär och genomgripande glädje som fan ingen drog kan bidraga med, det är ett som är säkert.

Jag är så genuint glad för att det verkar som att du har hittat "DET" i ditt liv, Fenix. Dina inlägg andas framtidstro och tillförsikt och är klädda i den lugna nyfikenhet som jag själv förnimmer när jag sakta spankulerar genom livet med målet att verkligen uppleva det. Återigen något som är stört omöjligt när monstret sitter i förarsätet.

Många gånger känner jag att det skulle vara så utomordentligt fantastiskt att få träffa mina forumsyskon IRL, jag tror vi hade haft en riktig kanonkväll om vi hade suttit och "tjötat" över ett par koppar kaffe, eller ett par nollbira. Och jag tror att vi hade både kunnat garva och gråta tillsammans, utan att någon hade känt sig obekväm eller generad. Jag tror att nykterheten ger oss full tillgång till både oss själva och våra medmänniskor. Jag upplever iallafall att de sinnen som jag under lång tid hade låtit trubbas av, har på något vis kommit tillbaka starkare och mer utvecklade sedan jag skruvade åt kranen. Det är ett litet under i sig själv tycker jag.

Eftersom den där kvällen i glada vänners lag nog aldrig blir en realitet, så är det ju ändå ganska förträffligt att vi kan hålla på och tjöta härinne. Det är ju inte alla som har så goda vänner som vi har här!

Ha en bra kväll och njuuut av livet, Fenix! Bamsebjörnkramm till dig och alla andra som behöver det!/NM

att du hör av dig !! Kram ♥

tillbaka !

...känner jag mig när jag tittar in här. Känns märkligt på något vis, ungefär som att åka förbi sitt gamla hus och se, inte mina, utan någon annans gardiner i våra fönster - en plats som var min och betydde mycket för mig men som jag inte riktigt längre hör till. Ett vemod.

"Våra" förresten, något våra finns inte längre. Jag har kommit en lång bit på vägen tillbaka till mig själv, har lämnat hus och man och ska nu hitta mig själv i en egen lya som jag delar med barnen varannan vecka. Separationen har gått bra och barnen verkar inte ha tagit någon skada.

Just nu är jag inne i en period där jag irriterar mig över alla par som finns överallt - "ni tror att ni har det så himla bra ni, men vänta bara...". Jag skall glädjas och det som är bra i mitt liv och inte bry mig om andra, bitterhet är farligt för själ och hälsa!

Mitt alkoholsug är helt borta! Någon talade om frälsning och det stämmer verkligen. Det är en frihet som knappt går att beskriva. Det farliga ligger förstås i att tro att allt är så himla bra - vad var problemet egentligen? Då kanske man får för sig att testa ett glas igen, risken för att problemet bagatelliseras finns där. Därför tar jag en dag i taget och försöker jobba med mig själv, vara aktsam på mig själv. Jag går regelbundet på AA-möten och tro det eller ej, men det är precis som någon sagt, ett livsprogram - man lär sig att hantera livet och kriser, inte bara att sluta dricka. Utgångspunkten är ju naturligtvis att ta hand om sådant som för mig kan göra att jag börjar dricka igen, men det är ju bara mitt utlopp. Vi människor har ju så många sätt att fly undan problemen och gömma oss för sådant som vi inte orkar med men i 12-stegsprogram lär man sig att ta tag i saker istället för att dricka eller vad det nu är för utloppskanal man själv har.

Idag har jag till exempel tagit tag i en jobbig situation här på arbetet - det hade jag aldrig gjort tidigare, då hade jag förmodligen bara tagit mig ett glas vin, förbannat den dumma kollegan och sedan försökt förtränga hela händelsen och dess konsekvenser. Istället har jag tagit tag i problemet, sett min del i det hela och lämnat över resten för att på så sätt slippa den "tagg" som annars alltid sätter sig någonstans och skaver. Nu kan jag släppa detta, kollegan och jag behöver inte tassa runt varandra längre.

Det är så skönt att slippa huka i alkoholdimmorna. Jag undrade en gång tidigare i tråden om mitt dåliga mående kanske berodde på alkoholen. Detta är delvis sant. Jag ser fortfarande må-dåligt-tendenser, sådana som säkert vilken annan människa som helst har: livet ÄR inte en dans på rosor. Skillnaden mot tidigare är att jag inte fastnar i självömkans träsk utan istället agerar. Jag kommer inte längre tycka synd om mig själv för än det ena än det andra utan numera får den röst som säger "men gör någonting åt det då!" komma till tals hellre än att dränkas i alkohol.

Skickar hälsningar och kramar till alla er här som känner mig - och såklart till er andra som behöver det. Det finns hopp, det är DU som bestämmer inte din alkoholdjävul!

Hej alla jag känner och hej alla jag inte träffat tidigare! Forumet lever vidare med kraft ser jag och efter ett uppehåll sen i Mars (på forumet alltså!) knackar jag ner några rader igen..

Mycket har hänt i mitt liv sen sist; den stora förälskelsen verkar hålla i sig och vi är nu sambo.Det är gott!
Har fått uppleva så mycket sunt och friskt och verkligen livskvalitet på många sätt!

Och Jag har flyttat och rivit upp rötter och även om nykterheten funnits där har det inte varit jämt..

Några social kv'ällar(vilket jag alltid kan fixa) men sen när jag blivit ensam, eller för stressad, eller för arg, eller rädd att jag inte ska duga för ett nytt förhållande...ja då smäller det till igen!

Forumet har sannerligen varit en stor hjälp för mig! Kanske trodde jag att jag kunde klara mig utan er alla, at jag var "frisk"..
Så var inte fallet!

Jag kan tappa min psykiska balans mellan varven men att medicinera med alkohol förstör mitt självförtroende fullständigt.

Håll i nu alla kämpar därute!
Vi behöver varann;

Lilja i höstsol

du verkligen slagit i botten den här gången. Precis som jag har du lyckats hålla dig i perioder, men fallit tillbaks. En tröstlös kräftgång med alkoholen, och det blir bara värre för varje gång. Nu känner jag mig kolossalt lugn när det gäller alkoholen, vet att om jag skulle dricka en gång till så slutar det nog med döden. Jag är inte säker på att jag skulle orka komma tillbaks en gång till, och jag har en oerhörd respekt för min fiende. Den är skoningslös. Kan inte heller se någon som helst vinning med att försöka sinnesförändra mig på konstlad väg en gång till, ingen som helst. Av ditt sätt att skriva är du förmodligen också ett exempel på en som inte klarar att dricka längre, vi har fått i oss vår livsranson.
Du skriver att du inte tänker sluta leva bara för att du har sjukdomen, nä, som jag har känt det sedan jag satte på korken i slutet av juli, så har jag börjat leva på riktigt nu.
Alla lycka på resan,
Fenix

Jo det där känner jag igen, det var roligt förr... Genom ett antal test - återfall - har jag själv konstaterat att det blir inte roligt igen, den tiden är över. Jag ser lite på det som att man har ett antal roliga fylletillfällen per livstid, jag har gjort slut på mina.
/MB