Senaste kommentarerna i forumet

Repet, eller A, eller vad som är sällan en lösning...

Det du skriver väcker bara frågetecken för oss som inte vet hur ni har det.
Har du suttit ner med mannen en kväll i lugn och ro och berättat vad du känner? Har ni pratat om framtiden och vad som gör er båda lyckliga? Han kanske inte har frågat vad du tänker, men har du berättat vad du känner och hur du tänker? Ibland är det inte alltid så lätt att läsa tankar, därav är det ack så viktigt att ha en god kommunikation. Prata igenom vad ni har för förväntningar på varandra, vad ni vill.

En till fundering; hur ser ditt eget sociala liv ut? Har du vänner att umgås med när din man inte är i närheten? Bara så ensamheten inte enbart är beroende på närvaron av din partner.

Å sista funderingen; åker din partner iväg och fixar saker för att han vill, eller åker han hemifrån för att det finns något där han inte vill?

Nu har jag snart klarat av att vara alkoholfri under en vecka (med en fest och en utekväll) och jag känner inget sug - däremot känns det som om hjärnan försöker lura mig och få mig att glömma mitt löfte till mig själv att jag inte ska dricka. De första dagarna var jag väldigt fokuserad men nu glider tankarna över på stundande grillkvällar och då tänker jag vin. Min hjärna har börjat arbeta på ett nytt sätt och jag försöker lura mig själv till att "få en belöning" dvs vin. Det har gått bra med sambon - han har inte tjatat men jag tror det kommer på onsdag när vi ska ha grillkväll med några vänner. Då kommer han att glömma bort att jag inte ska dricka och bara ge mig ett glas. Jag är övertygad om att han inte vill ha mig alkoholfri för då kommer han att få det mycket tråkigare. Diskuterar vi det här? Nej, jag har försökt så många gånger utan att lyckas. Nu fokuserar jag först och främst på mina problem.

Nej, det går inte bra det här. I helgen var det garden party och jag drack vin. Det var dumt och jag tycker inte om mig själv. Kanske tog jag i för mycket när jag lovade att inte dricka på en månad. Nu ska jag ta en dag i taget. Det är nog lättast. Jag måste klara av det här annars går det illa. Ganska länge har jag kämpat med min övervikt och det är klart varifrån den kommer. Det är ju massor av kalorier i alkohol! Det är ju en bonus att gå ned i vikt. Dessutom kommer jag att må bättre än jag gör nu.

Maken, vad gör jag med honom? Det är inte lätt det här, han vill ju ha sällskap att dricka. Hur kunde jag ramla in i medberoende? Det är här som min utmaning ligger.

Så sant, allt du skriver! Det är ju inte bara kalorierna heller (som jag ser att många skriver om). Det är ju också så att alkoholen sabbar hela förbrränningen. Som jag förstått det kan det ta minst en vecka för förbränningen att återställa sej och då har jag ju druckit igen...

Skönt förresten, att höra att du också håller på med hälsa och träning. Jag har känt mej som en sån enorm bluff då jag jobbar med träning. Pigg och glad och kostmedveten utåt, ska ge andra råd men själv dricker jag vin på helgerna så att det nästan sprutar ur öronen. Jag har då tänkt att INGEN annan i "min värld" kan ha såna här problem, att jag är så offantligt misslyckad och ja, en stor bluff.

Ja, jag ska verkligen ta alkoholen flrst. Om det krävss smågodis för att jag ska låta bli så får det bli så. För nu. Vill ju inte trilla in i ett sockerberoende istället men en sak i taget.

För mig är det glasklart att alkohol är vårt lands stora viktbov nr1. Det heter inte ölmage för inget.

Etanolen sabbar så enormt mycket, så även om man har ett hälsosamt liv i övrigt med kostmedvetenhet, träning/motion osv, så gör etanolen bara skada rakt av. Bara en sådan sak som att få försämrad sömn. Jag vet inte hur många gånger jag vaknat svettig på småtimmarna, förstått att istället för att sova/vila, så har min kropp arbetat nattetid med att försöka få ut giftet jag bälgat i mig. Sedan dagen efter vaknat trött, känt att jag inte varit utvilad, stressat på jobbet - och byggt upp ett nytt A-sug.

Jag ser en enormt stark koppling mellan alkohol och övervikt, men tyvärr inget som medier riktigt törs ta upp för diskussion. Jag är ändå djupt insyltad i tränings- och fitnessvärlden och umgängeskretsar är allt från kostvetare, till tävlande elitidrottare. Hela tiden ett ständigt tugg om högproteinkost vs högfettkost osv, något jag ser att mina bekanta med övervikt sitter med sitt vinglas på fredagarna och funderar över vilken diet de ska välja.... börja med att vara spiknykter, promenera någon gång i veckan och sov som folk och se vad som händer med vikten..

Sedan för oss som har byggt upp ett A-beroende, så verkar det dock som att när man slutar eller minskar med A, så ökar suget på annat. Så man får kanske se upp lite där också. Att gå ner i vikt är dock det lätta, att sluta med A är det svåra, så en sak i taget. Bort med A först och främst..

i alla fall, riktigt så kort tid tog det kanske inte men har för mej att jag höll mej måttlig med alkoholen ett tag innan det spårade ur igen. Men sen så springer jag mycket också och kunde springa ännu mer och längre när jag inte drack. Det är något jag ser fram emot, att kunna springa på helgen igen :)

Tack snälla du!

Ja, jag har nästan inbillat mej själv att jag är den enda människan på jorden som verkligen behöver alkohol för att kunna leva. Så otroligt dumt!

Det värsta är att jag nästan lyckats inbilla min man det också, lurat in honom i medberoende. Känns som om jag aldrig kommer kunna förlåta mej själv för det. Denna fina människa som bara vill mej väl förtjänar absolut inte det. Varför skadar man dom man älskar?

Oj.

Nä, intelligensen sätts ur spel när drifterna härjar.

Läste nåt "man" hade kommit fram till angående pengar och lycka. En årsinkomst på om det nu var 400 000 kr var taket för pengainducerad lycka. Tjänade man mer blev man inte lyckligare. Det ultimata är förstås att bli riktigt, riktigt upplyst. Inget spelar någon roll, man tager allt med upphöjt lugn och acceptans. :)

Som jag lurat mej själv! Som jag förbannat att jag inte ens kan titta på en bulle utan att gå upp när det hela tiden varit alkoholens fel!!

Förra året hade jag en period på en månad då jag åt bra och undvek alkohol. Gick ned tio kilo ganska kvickt. Under hela året har jag fortsatt äta bra men börjat dricka igen (ca 1 box /vecka) och tyckt så synd om mej själv för att jag går upp i vikt trots bra kost. Visst, om man äter lågkolhydratkost får man ju dricka några glas vin utan att det ska påverka. På något sätt har min alkoholhjärna översatt det till EN BOX i veckan. Jag anser att jag ärnormalbegåvad, hur sjutton kan jag då vara så dum???

Nu tappade jag bort tråden jag tänkte skriva i.

Någon - var det Vändningen? - skrev en reflektion om att hur kan det komma sig att man sätter sig i en sits att man är i dimman hela tiden... Vart tog självbevarelsedriften vägen?

Jag tror inte min sådan drift är så stark, alltså självbevarelsedriften, den brukar jag spotta på känns det som - för det är ju ändå redan kört. Typ.

Jag lät mig glida in i att min bästa kompis var en Ale. Inte av självbevarelsedrift, utan för det kändes bra, för det gav tröst, för jag kunde skjuta upp att se annat jobbigt i mitt liv. Jag grät mig till sömns igår för livet kändes så hopplöst - inte för jag saknade flaskan - utan för annat som kom upp till ytan. Saker jag inte riktigt vet hur jag ska ta tag i, men som jag nog måste ta tag i. Mitt stora problem är inte A, utan de trassligheter i mitt liv som jag försökt döva bort med A. Ärligt, jag vet inte om det egentligen handlar om att jag ska vara snällare med mig själv, inte vara så jävla perfekt jämt, och samtidigt, tro att jag klarar mer än jag tror.

Nåväl, en sak i taget, en dag i taget.

Samma lika här, Soff. Alla gånger jag bara känt att nä, jag står inte ut just nu - alla dessa gånger har a varit lösningen, universalmedlet.

Hej förresten! Tycker du gör många fina iakttagelser, gott att läsa. Vi får traggla vidare på den knöliga stigen, day by day. Kram på dig!

FM, ja, precis, alltid är det nån känsla bakom. Känslodrickare äro vi båda, tror jag. I mitt fall var det nog nån slags gryende irritation och allmänt missnöje som födde suget till att fly. Ingen specifik händelse i sig. Jag vill också att det ska vara historia, kära FM. <3

Haha, V å V; fromma som nunnor med våra vattentunnor! Vilja, jomenduvet, stuga på landet, självhushållningsprincipen, göra eget smör... ;)

Den liksom rullar över mej titt som tätt. Ibland känns allt toppen, jättelätt. Sen kommer den där gråa klumpen i bröstet plötsligt. Försöker möta den, bara låta den vara, då ger den oftast med sej efter ett tag. Men det är i alla fall jobbigt med den här berg och dalbanan av känslor.

Det är annars nytt för mej att möta ångesten, jag har tidigare bara febrilt letat efter sätt att döva den så fort som möjligt.

Huvudvärk kan bero på så mycket, men jag noterade för mig själv att a-fritt vin iaf verkade vara vätskedrivande i någon mån, ungefär som vin/öl normalt sett är. Så för min del så gäller nog varannan vatten även på a-fritt vin.

Det ska du nog inte vara orolig över, skulle det inte fungera som nykter, så hade det nog berott på andra anledningar än just nykterheten i sig. Så länge relationen är bra och attraktion/passion finns, så är det bara till o köra på! Njuta av känslan att kunna ha sex utan att du eller din partner har en andedräkt som luktar gammal uppvärmd bäver (rödvin), en trögstartad igenrostad gräsklippare (sprit) eller en förmultnad halmhydda (öl). Kanske blir det så att nykterheten rentav för er två ännu närmare varandra? vem vet.... bra jobbat hittills iaf!

Så kul o läsa om lite kommentarer och inlägg i livet förutom umgänget med A.
Det ger också energi :)
Kämparglöd och styrkekramar till er alla!

Jag har suttit klistrad och läst igenom din tråd från början till slut. Det påminner så mycket om min situation och mina tankar att jag kunde ha skrivit den själv... Vad glad jag är för din skull att du valt att göra det du gör! Jag här redan familj och önskar att jag hade börjat min resa innan och inte utsatt dem för det jag gjort. Jag gör (gjorde) precis som du, drack inte varje dag men när jag drack gick allt överstyr. Jag har bara varit nykter drygt en vecka men påbörjat en enorm inte resa. Kram

Du har helt rätt. Lycka är inte till salu. Men jag inbillar mig att en hyfsad ekonomi leder till att trots allt vara friare i våra val.Faktum är att jag för ett par år sedan lärde känna en miljardär. Han satt ensam hemma i en "närförort" till Stockholm. Fast i ett allvarligt missbruk. Barnen och hustrun hade lämnat. På dagarna drack han burköl i sin ensamhet, och runt kring lyxbilen i garaget stod 110 liters säckar med pantburkar. Därav kan jag nog tycka att alkoholproblem garanterat är en väg till att uppnå olycka. Med eller utan jordiska tillgångar.

//PP

//PP

Stingo
Var ju egentligen menat som ett rent hypotetiskt tal. Talet förändras löpande och garanterat avtar det över tid.
Låt säga såhär: Efter tre veckor i nykterhet tyckte jag kanske att jag gått miste om 75- 80 % av livskavliteten.
Fortfarande endast illustrativa tal;-). Idag är siffran som du ser lägre, och tur är väl det. Naturligtvis beror bedömning av avsaknaden vart i processen vi befinner oss. På hur våra andra livsomständigheter ser ut.
Om vi exempelvis av någon elaking blivit nedgrävda i en grop, och bara huvudet sticker upp, och hettan bränner oss på hjässan sedan ett par veckor - nej knappast skulle jag ligga där och fundera på en sval Gintonic eller Amarone för den delen. Problemen är då av annan karaktär.
Naturligtvis inte heller om jag var riktigt sjuk, antingen fysiskt eller av sorg. Grejen är väl mer att njutningen av alkoholen fungerade som krydda till redan ett bra liv - och jag intalade mig att det var en krydda. fast det mer och mer blev för mycket av samma krydda och på så sätt ingen njutning. Det blev ju allt mer okontrollerat och destruktivt.
Till den grad jobbigt så att inte ens ruset hjälpte till att höja livskvaliteten. Jag var nedgrävd i den mentala gropen och till råga på allt elände var jag full...

Hoppas även du får en sommar, så nära 100% som möjligt!

//PP

Tack :)
Det har tagit lååång tid men litet steg framåt hela vägen så
jag jobbar just nu med och sätta gränser mot honom, så jag förstår vad du menar med att det är min kropp osv, det är bara det att jag själv måste ståför dem med. Då jag ramlat tillbaka de gånger och vart med han igen så känns det så mmotsägelsefullt med att sätta gränser o sen själv rasera dem kort därefter. Så jag måste verkligen säga dem till mig själv först

Kan inte låta bli att småle åt din kommentar gällande kvinnor och saker i beståndsdelar. Jag håller själv på med renovering av en maskin, den är isärplockad - men, jag har den hos min särbo (som är man). Smart va ;). Visst, skälet är delvis att han bor på dubbel yta, men ändå.

För övrigt är det där en av de svåra sakerna, känner jag. Att samsas om det gemensamma. Skulle inte klara av att vara sambo i detta nu. En av orsakerna är att jag är vansinnigt intolerant med vissa saker när det kommer till en partner, men som lämnar mig helt oberörd hos andra. Jag jobbar på det. Faktiskt är det dagens självrannsakansuppgift för min del ...

Tack Patina för uppmuntran, och jag verkligen älskar DayOne, jag brukar sätta taggar på vissa av texterna/bilderna jag skriver. T.ex. när jag var ute och gick förra helgen, då jag egentligen bestämt mig att göra något åt min sits - då gick jag förbi en höger-vänster-vandringsskylt, tog en bild, taggade den med alkohol och skrev nått i stil med att detta är ett bättre vägval än att välja öl. Det kommer jag kunna titta på nån gång jag är nere :)

Det finns massor att uppleva.

Ha bästa väckan Platina!

tack igen för DayOne tipset! Den har verkligen hjälpt mig, tar små kort och skriver små notiser där jag sammanfattar allt jag nu medvetet upplever när jag inte är susig mest hela tiden.
En sommarblomma, en kvällspromenad, en vacker himmel, ett tokigt barn.... Tänk vad mycket fint det finns!

Bra jobbat! Vad skönt det är att bara säga som det är! Även om det är svårt och nervöst.
Jag hoppas ni fick till en riktigt bra planering, för när man tänker efter är ju en semesterresa såååå mycket mer än A :-)
Heja dej!