Senaste kommentarerna i forumet

För att det ska bli intressanta inlägg om nåt " viktigt" kanske du själv ska skriva lite mer? Det är ibland så jäkla enkelt att sitta på läktarplats och titta på och sen spy galla över folk skriver "fel inlägg" och inte är som man vill. Det DU kan göra för att få forumet att bli som du vill ha det är ju att kommentera de inlägg som du tycker är intressanta. Jag såg att du gjorde ett försök med ett Lars Lerin inlägg.., då dög inget av våra svar eftersom du inte fortsatte med dina egna tankar. För att få nåt så måste du nog ge något också.
Annars får du väl sitta och gäspa där du sitter.

Tack.
Så fint och bra skrivet.

Dag 37 lördag,
och funderar fortfarande på vad som är kul att göra. Vad är det som gör livet värt att leva. Det finns ju de fundamentala drivkrafterna som gör att jag gör saker så att jag kan äta&dricka, känna mig trygg, ha tak över huvudet med värme, vara frisk. De är ju måsten och tvingar mig att gå upp varje dag och gör så att jag kan leva ett behagligt liv. Barnen ger mig ett perspektiv till. Jag har ansvar att se till att de har det ordnat för sig. På det se dem och förbereda dem för vuxenlivet. Det är mitt uppdrag. Att finnas där. Sen finns de andra nära och kära. Jag är viktig för dem och de vill att jag finns där ibland.
Vad får mig att känna att livet är värt att leva. Viktig fråga känns det som. När jag myst med flaskan så finns ingen morgondag och konsekvenser. Jag stänger av hjärnkontoret och tänkandet. Jag skiter i allt och alla helt enkelt. Skiter i att leva. Skiter i mina barn som väntar på att jag ska finnas för dem 24/7. De väntar på att jag ska ta initiativ och hitta på saker. Överraska dem. Lära/visa dem nya saker. Sen se dem. Det är meningen med livet. Det vet jag. Den största tiden är jag själv och vad kan jag göra för att känna att jag lever även när jag inte är med barnen. Jag trivs att vara själv. Just nu iaf. Hmm fast drömmen är att ha en familj. Dela livet med en likasinnad. När jag hittat tillbaka till mig själv och lever som jag vill. Då är jag redo för sällskap. Inte nu. Jag tänker mycket ibland men bestämt mig att det som har PRIO oavsett vad är att vara alkoholfri. För det kommer att göra så saker löser sig. Det gör att jag kommer att känna mig FRI och sen bli så lycklig jag kan bli. För jag kommer att förstå vad jag måste göra vart eftersom. Just nu så glider jag över till att äta massa gott vilket jag ska förstå att om jag ersätter alkohol med något annat så finns grund problematiken kvar. Jag tröst äter istället för dricker. Vilket kanske är hälsosammare och bra knep att använda i början kanske.
Sen alla ni där ute som också valt alkoholen som flykt och ett långsamt sätt att ta livet av sig. Ett långsamt farväl. Hoppas ni kan hitta kraften genom att gripa tag i det som gör livet värt att leva. Använd kraften och ändra på det som behövs. Lätt att säga. Jag vet. Det är skitsvårt att ändra på detta. När man sitter fast så tror jag man tar sig loss om man inser att ens liv står på spel. Fast det finns ju många sätt att ta livet av sig på. Alkohol är ett av dem. För dör gör man. Man dör först invändigt och sen bryts kroppen ned snabbt. Börjar med magproblem kanske, eksem osv.
Nu åker joggingskorna på. Sen ska jag göra något nytt för att bryta mönstret så jag känner att jag lever. Titta på båtar kanske.

Jag vad bra att du försöker bryta mönstret med att dricka, jag tycker att din konsumtion inte låter så mycket men det är så olika för oss. Jag skälv kunde tömma en box på en kväll 3L vin, fy vad äckligt när jag tänker på det. Det jag kan råda dig är att sluta drick under en månad, har du druckit mycket under en tid typ var dag i några veckor så kan det bli svårt när abstinensen kommer. Du kan alltid söka hjälp på din vårdcentral. Jag skälv fick antabus utskrivet och propavan vilket hjälpt mig mycket under dessa 3 utan sprit. Antabus hjälper mig mentalt att veta att jag inte kan dricka sprit och propavan gör så att man kan sova på natten utan att ligga och grubbla och tänka att nu ringer klockan om en timme och jag har inte sovit i en halvtimme på två dagar.
Så har jag haft det vid de andra tillfällena när jag försökt att sluta.

Hej och välkommen
vad bra att du är här. Finns många i ungefär samma situation som oss. Fortsätt läsa och skriva och finn stödet du behöver.

nu när livet är fyllt av vardagar och vanligheter igen. Läser för att jag fascineras av verkligheten, den verklighet som i det levande livet döljs och skyls över av de bilder och berättelser vi väljer att visa varandra. Kan kännas som att vi (delvis) lever i en kollektiv lögn.... Men även för de som är fångade, eller på väg att trassla in sig i alkoholens garn innehåller livet så mycket mer än så - och det är väl det, den acceptabla fasaden, vi pratar om i lunchrummen och på fikastunderna. Även bekymmer och svårigheter med det s.k livspusslet, barn, släktingar, skola, pengar mm, mm kan passa in där men alkoholproblem talas det tyst om.... trots att de är så vanliga. Skammen är monumental! För att bryta tystnaden och tabut behövs många modiga män och kvinnor som har modet att dela med sig.

I 'samtalen' här, anhöriga emellan återkommer funderingarna om alkoholisten vs den unika människan. Den frågan jag själv kämpade så mycket med.... och höll fast vid att varje människa är unik och människan är mer än sin sjukdom. Det tror jag fortfarande ... Men.... ju längre mannen i mitt liv är nykter desto starkare blir insikten om hur stark sjukdomen alkoholism är och hur den förändrade och 'tog över' honom. Min respekt för alkoholen bara växer. Jag förde långa dialoger här där jag ältade orsaker, förståelse och 'försvar' som jag idag har lagt ner - utan att förändra min mänskosyn. Alla människor är unika, vi har olika personlighet, olika uppväxtvillkor och bakgrund, olika jobb, glädjeämnen, utmaningar och stötestenar. Men idag, idag ser mina ögon hur alkoholen, när den tagit herraväldet, lägger sig som ett nät över allt detta och tar makten över människans både värderingar och fria vilja.

Jag läser 'samma' berättelser här gång på gång... och möter samma reaktioner. Under min tidiga tid här var jag den som förklarade-försvarade, sen fanns en tid då jag förtvivlat ville att min insikt skulle nå fram och bli andras insikt.... Nu tänker jag närmast att alla måste gå sin egen väg, göra sina egna erfarenhete. Som jag gjort mina. Och ibland ber jag till den högre makten att inte låta priset bli för högt. Åtminstone inte för barnen. Barnen som tidigt lär sig tiga... alldeles omedvetna om att det sker, när det sker.... Jag har betalt ett (för) högt pris för min fars alkoholism och min mors medberoende.

Jag skriver ur hjärtat och jag skriver till mig. Jag skriver också med huvudet, med klara tankar. All den kunskap jag fått här och läst mig till de senaste åren, kunskapen om alkoholens förödande verkningar på våra liv. De som döljs under vardagspratets lager. Under de urstarka samhälls- och umgängesnormerna. Bakom enorma ekonomiska intressen. Allt det som vi betalar ett så högt pris för...

Mer kunskap till folket. Mer mod. Mer öppenhet. Ja, mycket mer öppenhet!
Från hjärtat / mt

Där kom skilsmässan farandes i 200 km/h!
Vi ska på utflykt med barnen imorgon och innan jag gick o lade mig så plockade jag fram lite saker. Tog mannens ryggsäck som stod i köket och skulle packa i den. Gissa vad jag hittade! Japp petflaskor med whiskey. Trodde han tagit sig en drink när jag kom hem men orkade inte bry mig.
Jag packade. Ställde in flaskorna där de hör hemma o gick o lade mig.
Han vaknade för en stund sedan på soffan. Väckte mig. "Så är det slut nu?" "Ja i storr sett" sa jag.
Det är helt mitt fel. Han dammsög när han kom hem. Lagade mat till alla mm. Och av alla saker jag kunde göra så skulle jag packa några jävla muggar i hans väska. Utav alla jävla saker jag kunde göra hemma. Jag orkar inte bry mig längre sa han. Nu kommer jag definitivt inte att smyga något mer!!
Osv. Nu gick han o lade sig på soffan.
Jag ligger med värsta magkatarren men på något sett känns det ändå ok.
Han är svinförbannad över att han ska behöva gömma saker i sitt eget hem.

Ska bli intressant hur resten av helgen blir. Hoppas bara jag får sova lite så barnen inte märker för mkt imorgon.

God natt!

Min vita månad är ju slut. Den som jag pratat högt om med vänner, kollegor osv. Men jag fortsätter. Känner lite sug ibland, framförallt efter vissa goda kombinationer som ost och rödvin. Har inte vågat äta ute ännu, dock varit på krogen, lagat mat med vitlök...såå gott med rödvin. Vill som så många klara av att dricka måttligt men det återstår ju att se om jag vill det senare. Just nu känns faktiskt alkohol helt onödigt, inte alls något jag m å s t e avstå ifrån utan något jag s l i p p e r.
Jag slipper vakna bakfull, jag slipper ha ångest över statusuppdateringar på facebook eller idiotiska skickade sms. Jag slipper se om tv-program eftersom jag inte ens minns att jag sett dem. Jag slipper planera inköp av vin, slipper oroa mig om jag blir försenad och inte hinner till systemet, jag slipper så mycket skit i mitt liv och jag vinner oändligt många bra saker.
Jag vinner närvaro i mitt eget liv, jag vinner oceaner av tid, jag vågar prata med barn och vänner i telefon på kvällen. Om jag glömmer eller missar något så vågar jag säga det eftersom det är normalt, det beror inte på att jag drack två flaskor vin och däckade.

Ikväll fick jag ett tråkigt besked från min arbetsgivare, att jag får mindre arbetstimmar.

Vad händer då efter detta besked, jo det är synd om mej så det är klart att jag måste trösta mej och Systemet är stängt, så det blev en 6-pack 3,5-or.

Vad är vitsen, jag blir bara bukfull och matsugen ?
Och huvudvärk idag ?

Om ni inte tidigare har något alkoholrelaterat problem så kan det ju vara tillfälligt..
Men det indikerar samtidigt på att det finns (andra?)problem under ytan som ni nog behöver prata genom..
När jag läste ditt svar, så kom jag att tänka på min förste man, som hade en "episod", där han pga av både jobb och personliga orsaker, började dricka en del. (inte lika mycket i smyg dock, eftersom vi faktiskt drack vid sociala tillfällen, så det fanns ju alltid flaskor hemma..)
Jag kom på honom en tidig morgon med att stå och halsa ur en spritflaska, och blev naturligtvis fly förbannad.. (då var jag mest orolig för att han skulle sätta sig bakom ratten bara bara 3 timmar timmar senare..)
När vi klarat ut fnurrorna, så fortsatte han inte att dricka.. Vi är skilda sedan många år, och vad jag vet är han mycket skötsam fortfarande vad gäller alkohol, så det var inte orsaken till att vi gick isär..
Håller tummarna för att det går bra!

Det blir nog bra lizzbet.. Du får ursäkta om vi uttrycker oss tvekande..(Ja, jag tror att du är fullt kapabel att sköta situationen)Men jag lovar, ingen av våra "alkisar" har varit som "någon annans"...
Vi har nog försvarat dem och deras dygder, med hull och hår (för det har ju bara varit vi som har vetat, vilka trevliga, och fina människor de är innerst inne..)
Nej, ingens alkoholist, är som någon annans!
Vi har också varit irriterade, när vi tyckt att det bara "klankats" på dem, för egentligen är de ju hur kompetenta och duktiga, belevade och charmiga allihop.. Det är ju bara när de dricker eller dricker för mycket som vi får problem..?
Vårt problem är helt kort, att vi inte kan kontrollera när, hur och hur mycket en alkoholist dricker..
Om och när hen bestämt sig för att ta ett återfall eller fortsätta?
Om hen menar allvar med att "dra ner" eller "lägga av"..
Eller om hen tänker sköta någon form av behandling..? Det är ju så lätt att gå in och "peta", när man bara vill att hen ska bli nykter.. Se till att det finns medicin hemma och att fixa lite mat.. Kanske handla lite, precis som man skulle göra för en kompis som fått influensa?

Tyvärr är beroende inte ens i närheten jämförbart med influensa.. Och ibland är medberoende smittsammare än vinterkräksjuka..
Ha en bra helg /e

Fördelen med det här forumet tycker jag är att man ju inte behöver läsa det som man blir irriterad över. Till skillnad från exempelvis AA-möten där man kan sitta på nålar emellanåt när någon maler på om något helt ointressant. Jag känner att detta forum har hjälpt mig att komma över mitt senaste återfall och det är ju inte kattskit. Ser i din tråd att du också fått stöd tidigare.

Åh vad jag känner för er som kämpar i era förhållanden.
Kan känna känslan när man vill lämna ,men man är så rädd för det att lämna.
Men tänk att man är så mycket starkare än man någonsin kan ana.
Man när man lever i ett destruktivt förhållande så tänjer ofta på sina gränser för vad man egentligen inte alls tycker är ok.
Jag hoppas du får den styrka du behöver för att kunna fatta rätt beslut och må bra igen.

Ja, vi får en del roliga svar när vi ber om det ;-) (för innerst inne tror jag du bett om någon form av tecken så att vågskålen ska väga rejält åt något håll , så du får lättare för att besluta dig)
Nästan aldrig dom vi tänkt oss.. eller hur vi tänkt oss.. Men svar får vi!
Det är nästan en parallell, till hur det blev när jag bröt upp.. Egentligen hade jag ju tusen skäl, men det behövdes ett avgörande och det serverades på "silverfat"...
Ganska oförhappandes, även om jag var beredd..
Jag håller tummarna för dig, för nu är du på god väg att få en förändring till stånd!
kram /e

Tack för ditt stöd!

Jag tog nya tag med alkoholen. Kom hem, trött och hungrig, missade träningen och mycket som behövde ordnas ikväll och fullt upp i helgen. Suget. Åh, nu skulle det vara gott med ett glas vin! Det finns inget hemma och det är nog tur det för när det kommer sådana här tillfällen är suget ganska starkt. Imorgon ny dag och då förhoppningsvis utsövd.

Tack för pepp och klokheter Vilja och Sisyfos. ?

Men så har det blivit här....
ett jävla snack om blåklint och timotej och nya golvlampor och eviga hurrarop till alla fantastiska människor som inte supit på 48 timmar.

När jag började skriva här i våras var det ett så intressant forum.
Människor och människors upplevelser som spretade åt alla håll.
De som spretade mest försvann väldigt fort. Så jävla synd!
Jag är inne och läser varje dag, tyvärr numera med ett stort gäsp.
Känner mej inte hemma längre.
Kanske för att jag inte har Facebook. Valde bort det pga alla meningslösa kommentarer till alla
meningslösa sysselsättningningar

Bra för oss som siktar på friheten på lång sikt.

Du behöver ha ngt eget och få distans. Du klarar det. Du kan inte leva sådär...

Kram

Visst är det fantastiskt! När man sitter nykter en fredagkväll och resonerar om alkohol och nykterhet. Bara det att kunna reflektera över hur man har levt tidigare och vad man önskar av framtiden. Slut på slentrianmässigt drickande! Så befriande!
Njut av barnen i Helgen! Vi njuter av barnbarnen. Självklart stickar jag sockar ?

HHar funderat länge och grundligt innan detta inlägg.
Jag blir så trött och störd på Facebookmentaliteten på detta forum.
Det är helyllebyxornas paradis.
Ryckdunkningar och halleluja till alla som uttrycker avsky och förakt för sej själva i sin relation till alkoholen.
Jävligt lite riktig förståelse och kärlek till varandra
Mycket snack och lite verkstad är ett bra signum för den här sidan.
Människor som inte ingår i "Facebooknormen" försvinner illa kvickt. JobbIra typer...
En kirurg, som opererar barn drunk as a skunk är däremot hjärtligt välkommen.
Hallå....moderatorer....ingen som fattade att nån driver med er?'

Såg inte ditt första inlägg som du raderat men tror jag förstår lite vad det handlar om. Det gör så ont att själen går itu. Jag känner ganska många som har gått igenom det du gått och går igenom. Jag har varit där i annan mycket allvarlig variant men än så länge lever hen. Bara det att leva under den pressen och stressen under de åren tar på alla krafter. Alla skador och men, den ständiga rädslan, sorgen, den akuta beredskapen för alla infektioner och blodtransfusioner, akutbesök, behandlingar, sova i sjukrum med pipande maskiner, operationer, syskon som ska leva som vanligt som man har ständigt dåligt samvete för. Noll stöd i helvetet. Total utmattning.

Har ofta föreställt mig när det går åt helvete sedan. Jag började också dricka till slut för att kunna sova. Jag tänker att det är posttraumatisk stress. Jag är jättearg för att det finns så lite stöd. När sista cellgifterna pumpats in då är man "klar". Tillbaka till vanliga livet och börja jobba!!! Hela familjen är ju traumatiserad och så trötta.

Man borde ha en viloperiod efter med massor av professionellt stöd! Terapi, sömntabletter, sjukgymnastik, medicinsk yoga mm. Du har väl tagit hjälp av vi som mist, hoppas jag. Det är bra hjälp säger de jag känner som mist barn i sjukdom. Charlotte W informatör på BCF Stockholm pratar gärna med andra och har själv mist. Du kan kontakta henne för tips och råd.

Jag undrar hur många som faktiskt får alkoholproblem efter sådana upplevelser. Tycker de borde följa upp. Vad man vet är att familjer som drabbats får en sämre levnadsstandard...

Du behöver prata och bearbeta. Jag berättade för husläkare som gav mig samtal och medicin. Jag berättade att jag drack för mycket. Men det tog ett tag innan jag började göra mig fri. Andra vändan nu. Du behöver få stöd för att orka ta dig vidare. Inte konstigt att det blir en sorg som drunknar och en själ som fryser fast.

Du vet ju också att alkoholen fördärvar ditt liv och att ångesten bara ökar med missbruket. Sök hjälp så du får behandling. Finns bra behandling för både alkoholberoende och bakomliggande orsaker. Jag blev alkoholist förstod jag och det blev värre efter en tid. Barnen behöver dig och du behöver dig för att finnas för barnen. Sök hjälp, var ärlig, inget att skämmas över. Det finns hjälp. Du behöver den!

Läs och skriv här. Det är ett bra stöd också. Åh, vad jag känner med dig och det svåra ni gått igenom. Få som förstår...

Stora kramar ?❤️

Vilka kloka tankar du har! Vilken insikt och vilja! Starta en egen tråd och skriv varje dag eller oftare. Du kommer att få respons och stöd av oss andra här som har kommit olika långt, har olika mål men vi vill alla förändring! De råd jag har fått av många är att vara helt utan alkohol en längre tid, 3-4månader, innan man ens funderar på att bli måttlighetsdrickare. Jag har själv aldrig lyckats bli måttlig, så nu har även jag hamnat i gruppen som insett att jag måste vara nykter en längre tid, först och främst. Sen får jag se.... Var rädd om dej och ditt lilla barn! Du är en värdefull mamma ?

Flytta till lägenheten!!! Vad skönt. Visst är det svårt att ta dessa beslut men deras timing är ju ibland fenomenal! Här ligger det en i soffan o sluddrar. Inte mkt alkohol men kombinerat med trötthet så behövs inte mkt. Vid midnatt får jag veta vilket nr jag är i kön! Väntar med spänning.
Är det lång tid kvar innan du kan flytta in?
Ta hand om dig nu och börja packa. Jag har börjat rensa/packa lite i smyg så det ska gå smidigare.
Många styrkekramar!!!!