Senaste kommentarerna i forumet

Det försvann men det tog rätt lång tid och det kändes som att ingenting hjälpte. Försökte avleda det med ett bad men då förvärrades känslan eftersom jag ofta brukade sitta i badet med ett glas vin. Grät en skvätt och kände mig som världens mest misslyckade person.

Sedan höll min 8 åriga son på att babbla om att han absolut ville börja i karate, jag har varit lite negativ till det innan för jag vill inte att han ska lära dig att slåss. Men så började vi iallafall att kolla runt vad som fanns i vårt område och när jag läste på lite så verkar det som en rätt bra aktivitet som tar avstånd från våld och fokuserar på disciplin, respekt, styrka och balans i livet. Så fanns det en nybörjargrupp för vuxna också, så det slutade med att vi båda anmälde oss till karateträning till hösten. Haha. Och efter det var abstinensen borta, tror det tog 3h.

Dessa tre dagar utan vin har varit en känslomässig blandning av skam, beslutsamhet och lite hopplöshet. Det känns tomt. Abstinensen eller avgiftningen med ångest, svettningar och hjärtklappning känner jag igen, ett par gånger har jag kunnat avstå vinet ca 3dagar men den här gången är annorlunda. På nätterna drömmer jag om att jag dricker vin, vi har folk hemma och jag dricker och dricker... Till och med i eftermiddags när jag somnade till en stund drömde jag att min bästa vän hittade ett glas vin i trappen som jag hade gömt där... Jag har aldrig gömt vin där. Jättekonstigt och läskigt!
Jag känner mig rädd men jag kan inte specificera rädslan riktigt.
Jag känner mig tung i kropp och knopp.
Hoppas jag kan sova inatt och slipper drömma om vin.
Imorgon är en ny dag. Undrar vad den för med sig?

Kämpa ska vi Madeleine 83 :-)

Heja dej, du ska verkligen vara grymt stolt!!

Snart, när jag väl somnar, har jag klarat tio dagar i sträck. Jag repeterar: TIO DAGAR!!!! Inte ens när jag hade lunginflammation i vintras var jag nykter så länge. Galet.

Jag är så otroligt stolt över mig själv, så otroligt tacksam för allt stöd ni ger varje dag genom alla era kommentarer till mig och till varandra, och ser med ödmjukhet fram emot tio dagar till!

Min strategi nu är att absolut aldrig släppa garden, att inte tro att det kommer att gå om jag inte anstränger mig. Att varje dag vara medveten om att A alltid lurar runt hörnet.

Helt enkelt tacka nej. Do it the Vilja-way :-)

Ok vad lika vi har det, känns nästan läskigt! Jag tänker på min Netflix serie , orphan black, som handlar om klonade människor när jag läser ditt inlägg ;-)

Jag tycker det hjälper mycket att skriva här, jag går in och läser andras inlägg när suget efter vin dyker upp och förr eller senare försvinner suget igen. Det verkar som vi har det i generna. Vi går kämpa ihop.

Tack Ullabulla för ditt svar. Jag kan tänka mig att du har helt rätt i ditt svar, dvs att min son har det jobbigt med sina känslor pga att hans familj har splittrats. Jag ska försöka att inte fråga honom så mycket, utan låta tiden lägga allt på plats. Jag ska verkligen åtminstone försöka! Ska också göra mitt yttersta för att jag ska må bra i sommar och det känns trots allt bra att min man har träffat någon, det ger mig mindre skuldkänslor. Visserligen kan jag tycka att det är lite sorgligt att hon antagligen snart kommer att upptäcka hans alkoholproblem.
Vill också säga att min dotter är det inga problem med och henne känner jag mig inte osäker på. Henne har jag mycket lättare att prata med. Men sonen är ju precis lika viktig för mig och jag önskar verkligen att vi kommer närmare varandra så småningom.

Hej Vändningen!
Du gav mig en bra tankeställare! Det är absolut upp till bevis för mig nu. Det är klart att det är svårt att tro på någon som inte kan hålla det man bestämmer sig för. Men det är heller inte lätt att sluta när man ständigt får frågan om man inte ska ha ett glas vin. Det är ingen lätt sits. Jo det stämmer att det är en kritisk period efter 8-10 dagar. Den hår gången ska jag vara extra vaksam och hålla mig långt borta från alkoholen.Jag ska fundera på en livlina, godis kanske.

lilla Anna

Hej Annapannasanna!
Tack för ditt fina svar. Jo, jag ska försöka att tycka litet bättre om mig själv. I dag har jag inte druckit något vin utan avslutade kvällen med en kopp te. Det känns riktigt bra. Duktigt av dig att du varit nykter i en vecka. Nu är det bara att fortsätta och lägga den ena nyktra dagen efter den andra.

Jag har semester nu, och för stunden så känns det så enormt bra att kunna börja den utan att kolla i kylskåpet om jag ska förbi systemet i morgon. Men det är bedrägligt.

Jag var ute och långcyklade idag (fick ihop cykeln!), och när jag var på turen så kom tankarna, fy vad bra det här går, borde belöna mig när jag kommer hem, om jag cyklar långsamt sista kilometrarna ser jag säkert inte så svettig ut så jag kan gå in på systemet o köpa, bara ett par öl, eller varför inte cider. skulle vara så bra.... *ha* nej, det blev inget, inte för att jag kom ihåg att jag lovat mig att inte dricka själv, utan ... nej minns inte riktigt. Så nu sitter jag här, dricker varmt te, i den kalla sommarkvällen.

Fördel är väl att den där kalaskulan jag dragit på mig kanske försvinner, inte i tid för havsbadandet, men kanske sen... och att jag kommer må mkt bättre.

Och här igår var det mesta skit. Så det svänger fort, käre vän. Hav tålamod.

Har bestämt mig för att inte skriva full. Men jag är aldrig nykter kvällstid, som tur är skriver jag inte mer ikväll♡

Folk har olika åsikt om NA öl. En del anser att de upprätthåller vanan, andra undviker dem för den lilla alkoholmängden. Väldigt många dricker dem ändå rätt så sorglöst utan att få desto mera problem av det. Själv tycker jag att de är mera till hjälp än stjälp, eftersom livet känns mera normalt om man kan ta en NA-öl emellanåt. Helt onödigt att ta stress över en flaska. Stressen kan skada dig och din nykterhet betydligt mera än den ölen någonsin.

Välkommen hit förresten. Grattis till dina 3 veckor. Fortsätt gärna läsa och skriva, det är många som fått hjälp på det här forumet.

Det är en jädra skillnad på flip flops och foppatofflor, det vet väl alla? *morr* ;-)

Idag var vi iväg på familjeaktiviteter hel dagen, det som är skönt med att ha bestämt sig för att inte dricka är att den där rastlösheten inte kom.. Den som försöker få in ett tillfälle att ta en öl eller ett glas vin. Antar att det kommer att bli svårare andra dagar men får väl njuta de dagar som känns bra...
När vi kom hem bröt dottern ihop och berättade om något jobbigt som hänt med kompisarna.... Normalt sett är hon väldigt sluten så detta var en ovanlig händelse... Även om hon har det hände tråkiga saker vågade hon berätta och hon ville bara prata med mig... Då har hon inte helt förlorat förtroendet för mig och nu har jag en chans att hjälpa henne. Hon får lära sig att man inte måste klara allt själv.

Nej det är väl så kanske, det är inte förrän man blir näsbränd på riktigt som uppvaknandet sker på allvar. Du har dock en fördel som är här på forumet och kan se min historia och andras. Försök leva dig in i hur det hade känt. Hur vore det att berätta det för din omgivning? Vänner, kollegor, familj etc? Å hur vore det om du blev av med körkortet för 2 års tid?

Det är inte värt det alls, men bara genom att låsa upp risken så är man ute på djupt vatten. Även om det är "dagen-efter"-körning, så när man chansar och tar risken och kör ändå, så har man öppnat en dörr som är stoooooooort "noooooo!".

Det kan vara ok att bli full eller dricka alkohol, men att göra så otroligt dum grej som jag gjorde är liksom inte försvarbart... å jag hade aldrig gjort det om jag stoppat eller åtminstone försökt begränsa mitt alkoholintag i tid. Hade jag bara börjat lägga in en vit vecka i månaden i god tid innan, så hade det kanske gjort att jag aldrig hade hamnat här. Ta kontrollen!!

Ta och fokusera på något annat så länge, förhoppningsvis lägger sig suget snart. Det är bara en liten tid till som det kommer att kännas/märkas. Håll ut!

Haha, ska tänka på att jag tidigare alltid luktat gammal uppvärmd bäver om kvällarna, det kan ju öka på motivationen lite.

Jag gjorde något dumt nyss, jag hade tidigare köpt en flaska rött alkoholfritt vin "UnVined" Shiraz, och jag tänkte att det skulle vara lite substitut för mitt vinberoende. Så ikväll öppnade jag en flaska till maten trots att jag inte ens kände av något sug alls.

Herregud, det var ju bara äcklig söt saft :-(
Jag blev så sjukt sugen på riktigt vin efter det och kände att jag bara måste korka upp en flaska riktigt vin nuuu. Jag har ganska mycket vin hemma fortfarande, fina flaskor som jag inte bara kan slänga. Dom lockar mig ju såklart, tittar på mig hånskrattar känns det som. Har tänkt att jag ska ge bort dom i present eller bjuda på men jag tror faktiskt att jag skulle må bättre av att veta att jag inte hade något vin hemma.

Åh vad sugen jag är nu, värsta suget hittills!!!!

Hahahaha idag har jag inte skällt ut ett bananskal vad jag vet och normalt så har jag ett mer balanserat sätt att ta mig an saker och ting. Jag vet inte om det är en hormonell grej, mycket möjligt. Jag har börjat se någon form av mönster. Jag får genomföra någon form av utredning på mig själv.

Men vad beträffar den långe, han är verkligen skitlång och varje steg han tar ser ut som att han måste veckla ut benen.

... med geocoaching, det ska jag definitivt kolla upp. Annars så måste jag ha musik i öronen, i alla fall i början. Hör jag för mycket flås så blir jag övertygad om att jag är mer trött än jag är och ger upp.
På tal om musik så tog jag en löprunda förra året på djurgården och passande nog så hade Ulf Lundell konsert på Gröna Lund. Fantastisk natur i skymning och en Ulf Lundell som hördes över hela ön. Är inget fan men det var väldigt härligt där och då. En löprunda i världsklass!

Haha Soff, det är nästan det jag har på mig nu. Fast snickarbyxor och flipflops då :P

Ha ha, uttrycken folkilsk och skogstokig finns ju inte för inte :D
Skämt åsido, så ja, bli arg på en kass leverantör eller så är väl en sak, men brukar du ofta hamna i sådana där sinnesnärvaron och vet du vad det beror på? Varifrån uppstår irritationen på en sådan sak som att en person är lång?

Mitt kära ex, en fantastisk person överlag, kunde bli en vandrande bomb (med flera utlösningar) i perioder. I hennes fall visade det sig långt i efterhand att det var de nya ppillren hon tog som förändrade humöret radikalt. Det blev någon slags hormonpåverkan som gjorde precis som du beskrev, att började dagen med irritation så kunde hon lätt köra på hela dagen för att avsluta den med att skälla ut ett bananskal.

Något jag tycker är kul motionsmässigt är geocaching. Går att göra så väl i skoj som i stad, men det finns appar att ladda ner till sin telefon där jag på förhand kan välja vilka "skatter" jag vill leta. Låter nördigt kanske och det är det också, men det har fått mig att springa rätt ut i skogen till områden jag aldrig någonsin skulle ha besökt annars. Bara för att hitta en ödegiven kvarn vid en mysig liten bäck och en gömd "skatt" att kunna bocka av som hittad.

Särskilt när man springer ensam, så kan åtminstone jag bli lite uttråkad, inte minst på de långsamma passen. Men geocaching, ljudböcker eller musik brukar kunna distrahera mig tillräckligt mycket för att glömma bort att jag springer. Bäst är ändå löpning i sällskap, då kan jag vara ute i några timmar. Jag är lyckligt lottad som har funnit riktigt fina människor efter sista flytten, vänner som också tränar. Så det är vår sociala tid. De kommer hemifrån från fru/barn en sväng och vi får vår umgängestid och träningstid i ett.

Betydligt bättre än att sitta på en uteservering o hinka drinkar ;)

Det bästa i all träning är att ha variation, men ett stalltips för att öka sin kondition är att springa lååååååååångsamt. Hur konstigt det än kan låta. Många som inte är vana vid att springa (eller har sprungit för länge sedan), går ut 5-10 km och springer tills man mår dåligt och risken är också att man tycker det är tråkigt och tappar motivation, för att man "blev helt slut efter bara 3 km".

Börja väldigt lugnt, gärna i sällskap med någon och i prattempo. Promenera i uppförsbackar om det känns bäst.
För någon som är lätt överviktig är det ingen fara, för någon lite mer kraftig än så, så skulle jag rekommendera enbart promenader i en början.
Musik eller ljudbok i lurarna är bra substitut till sällskap, men roligast har man nog ändå då man tar en promenad eller joggingtur ihop med någon.

Träningsprogram hit och dit i all ära, men i början handlar det mesta om att vänja kroppen vid motion och vänja muskler, senor och ligament vid den ovana belastningen så man inte blir skadad. Det tar sällan appar osv hänsyn till. Känner sig pigg en kväll, ta en kilometer extra. Känner man sig trött eller omotiverad, bryt tidigare och kom igen någon dag senare istället. Känner man sig för sliten eller har en känning så vila.

Men absolut tumme upp för långsam jogg i prattempo, strunta i distansen och försök vara ute i en halvtimme först, sedan 45 min, sedan 60 min och stegra. Gärna upp till 1,5 timme. Konditionen kommer att komma som ett brev på posten. Vässa sin tid och vässa sin kondition sedan gör man med variation med t.ex. intervallträning, men man kör alltid med åtminstone ett långpass i veckan. Ett långpass distansmässigt om man vill kunna springa milen, är 12-14 km (i prattempo).

Jag rekommenderar motionslopp varmt. Det har gjort att jag övergett flaskan, tyvärr bara i perioder, men träning när man har ett mål framför sig är underbart och hela loppet i sig med all publik och alla människor är bara så skoj. Även om man inte är speciellt glad i löpning i sig, även om man inte får någon hejdunderbra tid osv, så att bara göra något fysiskt ihop med så många andra människor som gör samma grej, glatt påhejjad av all publik.... brutalskoj!

M: Grymt ju! 31 minuter på 5 kilometer är inte långsamt, förstår att du kanske tycker det när du sprungit milen på 50, men ändå :) Nu har det tyvärr inte blivit några lopp för mej på länge, det senaste året eskalerade drickandet, jag blev tyngre och långsammare men jag ska nog också anmäla mej till något nu.

Steglitsan: Haha, exakt så är jag också, går liksom händelserna i förväg. Men vi kanske kunde skapa en tråd för det? Att ha och peppa varandra och andra som vill i?

Åh vad härligt, M- bra jobbat! Nu är jag lite småtaggad. Vi borde kanske ha en liten löpgrupp här. Vi som -håller oss nyktra med löpning.

Så typiskt mig att se mig själv som en i "Vi" innan jag ens satt på mig löpardojorna...hehehe

Oooommmmm... :)