Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas som du att utvecklingen går framåt när det gäller utbudet på alkoholfria drycker. Ölet funkar för mig ganska ok, viner håller inte måttet, och det är ganska naturligt eftersom ett stort vin är helt fantastiskt i sin komplexa smak, och upplevelsen parad med rätt mat är fantastisk. Mat och dryck är två av de mest njutningsfulla åtta sakerna på jorden - så är det nog. Jag har själv haft ett nördigt stort dryckesintresse, så jag vet om någon vad det innebär att välja bort detta. Jag gör det frivilligt ändå, och får se om jag någon gång kan komma tillbaka till ett försök att göra det du gör. Tror nog inte jag kommer våga, för att från att ha varit väldigt noga med mina drycker, så kom det att bli mer och mer av halvtaskigt dunkvin och plåtöl. Då vet vi ju alla att förskjutningen från njutning till berusning har skett - handen på hjärtat. Ja, shit så dumt, hade jag skött mig bättre hade jag kanske kunnat leva livet ut med den njutning som ett stort vin innebär, eller ett "bränt vatten" cognac, whiskey, grappa, akvavit, av kvalitet. Kan faktiskt fortfarande bli sur av tanken att inte få hälla upp en anisette med massor av is och vatten i värmen, eller min invanda "sundowner" på båten. Men hur stor är förlusten av livets totalkvalitet?
10% 20%...? Ja kanske där någon stans, men jag ska försöka fylla på med annat som gör att balansen finns kvar.
I morse var en härliga morgon när jag vaknade tidigt och tog en promenad på ön i naturhamnen ute i skärgården där vi ligger. Redan innan det är dags att väcka familjen med frukost ombord! Ja, det gör att valet inte känns så bittert trots allt. Det finns hopp, även för den som avstår kvällsdrickat ;-)

Härlig sommar Stingo!

//PP

fick jag, eller tog jag mig, när jag läste att det kan kännas som ett hån att dela forum med mig och andra som 'uppenbarligen klarar att leva i nykterhet/fri från medberoende och kvar i sin relation.'. Även om insikten att vi som 'lyckats' behövs för att förmedla hopp för dem som lever kvar i 'träsket'. Jag är fullständigt övertygad om att ingen av oss som hittat vägar att, oftast, hantera livet som nyktra alkoholister och/ eller tillfrisknande medberoende önskar förmedla en sån känsla. Men, jag kan också förstå att det kan kännas så, jag känner ju kampen.

Läste Addes kommentar och tar mig en tankeställare till.... och skriver medan jag tänker.... eller låter skrivandet föda fram tanken så som det mesta av det jag skrivit växt fram. Min första, spontana reaktion när jag läste inlägget var, från ett medberoendeperspektiv, att en absolut förutsättning för att hitta harmoni i en relation som skadats svårt av missbruk är att båda verkligen har en vilja att ... ja vad? Att vara öppen för förändring, att ompröva, orka se från annat håll... medan jag tänker och söker det mest angelägna tänker jag att det viktiga faktiskt inryms i de 12 stegen. Så är det för mig idag. Ofta tänker jag att det som jag verkligen upplever hos oss är att vi erkänner när vi har fel. Vilket av de 12 stegen det nu är.

Att livet skulle vara enkelt och okomplicerat skall ingen tro. Jag ser mina medberoendedrag i nya sammanhang men kunskapen, att ha ett namn för det jag upplever, gör det möjligt att dippar och kriser blir avstamp för insikt och förändring. Att låta den andra ta ansvar för sina respektive knutar - helst samtidigt som tröst och kärlek finns kvar - är en stor förändring i vårt liv. Svåra dagar, mycket svåra dagar,finns fortfarande men har en annan tonfärg nu. En sådan dag hade vi alldeles nyligen och jag grät mera än på mycket länge. Men det var också en befriande och insiktsfull dag.

Jag tror det är väldigt viktigt att emellanåt bli uppmärksamgjord på sin egen förändring.... Förändringsprocess kanske är det riktiga ordet. Färdig blir jag aldrig. Jag har så mycket i mitt bagage och jag har hunnit långt i åren men det är fint att vara i rörelse och se mitt tillfrisknande. Att jag blir mer medveten om vem jag är, vill vara... Åh, nu tänkte jag att jag vet allt mer vad som är mitt sanna jag och det blir lite ironiskt... eller häftigt - jag som alltid sa till min smygsupande karl att jag vill leva med den sanna xx. Och så möter jag insikten att jag blir alltmer mitt sanna jag. Hmmm.... så det kan bli.

Forumet har varit ett så viktigt övergångsobjekt för mig och precis som det skall vara med övergångsobjekt blir det mindre viktigt när man klarar sig allt bättre på egen hand. Min räkneramsa som var mitt så viktiga handtag.... livsviktig.... Den har jag glömt utom när jag påminns om den. Som nu. I min 'forumfamilj' finns människor som varit och är bland de absolut viktigaste i mitt liv. Flera av dem har jag idag möjlighet att ha kontakt som 'verkliga' personer. Vanliga människor som delar en avgörande del av min livsresa. Och än en gång måste jag säga att av missbrukarna har jag lärt mest.

Det blev långt, medan jag lyssnade halvhjärtat på Sommar i P1. Tacksam att Alkoholhjälpen och forum finns kvar även om jag sällan lämnar avtryck numera. Skrivandet har varit en så
viktig del i mitt tillfrisknande. Glad alkoholfri somnar önskar jag er alla som valt att läsa! / mt

Tack på svar på min fråga. Låter ju självklart när du lägger fram det så. Men ska man skära av umgänget helt alltså? Ska barnen inte få vara där ensvara hos alkoholisten varannan helg? Om pappan nu är en akoholist utan insikt, och tror att det ska funka. Får man soc med sig? Jag befinner mig inte där ännu. Men det är sådant här jag funderar på. (Ifall maken skulle trilla dit igen och vi inte får ihop det här utan allt går åt helvete.)

Lite fel bokstäver överallt när man skriver på mobilen...

Igår var vi på en hamnfestival med barnen, gick förbi alla husbilar där de satt och drack öl, spelade kort och umgicks, öltältet där jag kollade efter om någon inte drack alkohol, vänner somcyklat ut, grillade och drack lite vin... Tankarna snurrade... Det där är inte gör mig mer... Kändes orättvist och som en liten sorg. Då menar jag att sitta där och känna det där första ruset i solen, känna den där speciella avslappningen som kommer. Samtidigt var det inte så jobbigt som jag tror det kunde ha varit, vi gjorde andra saker med barnen, drack kaffe med en kompis vi sprang på och jag kände mig plötsligt lätt om hjärtat. Den där "jakt-ångesten" efter att hitta ett sätt för att sitta ner och ta ett glas var ju borta, jag hade redan bestämt mig. Jag har inte erkänt för mig själv hur mycket av livet som sprungits förbi efter jakten på det... Nu kunde jag lättare vara kvar i nuet.
I nästa vecka ska vi på semester med två andra familjer, bo i ett hus i Danmark... Det är ursprungligen min mans vänner som bor på andra ställen i Sverige och som vi inte träffar så ofta. Som tur är är de inga stordrickare alls, men det är klart att detta ligger som ett orosmoln över både mig och min man... En av mina triggers är hans oro och han oroar sig naturligtvis, att grilla och umgås runt alkohol dagligen under dessa omständigheter är ju naturligt. Vad gäller resan har jag bestämt mig för att köpa med mig några a-fria öl och om någon frågar (eller om jag känner att jag vill säga något) kommer jag svara att jag inte mår bra av alkohol och har bestämt mig för att avstå just nu. Saken ät den att min bror byggt pool och en jätteterrass, han och hans familj vill att vi ska komma ner på poolhäng och inviga poolen. Han föreslog att vi kommer ner på fredagen (och då sover vi över och åker direkt till kompisarna dagen efter) och det låter väldigt praktiskt... Samtidigt har det varit något i magen som inte känts rätt. Jag pratade med min syster idag och hon var klok och tog själv upp detta... Att jag kanske inte ska sätta mig i situationer som triggar allt för mycket just nu. Resan med kompisarna är en oro och triggers, då ska jag kanske samla kraft till den och inte börja med att vara hos min bror ich sätta mig i min värsta trigger - poolhäng med ett glas (visst...) rosé i solen. Få vara som andra. Jag orkar inte outa mig till alla på en gång och även om jag säger som det är och dricker något annat kommer jag just nu att känna mig enormt annorlunda och utanför. När jag tänker på vad jag kommer att sakna mest är det just dessa situationer. Det fick mig att tänka på mina triggers, prata med min man om resan, lägga upp en plan tillsammans och även ta upp detta med min bror (med min man). Vi har bestämt att vi klarar av resan först, åker till min bror en helg lite längre fram i sommar (måste ju inte klämma in allt på semesterveckorna), då är jag förhoppningsvis starkare. Jag har även min systers jobbnummer med mig och har för avsikt att checka in här varje dag under resan, hoppas på stöd! Mitt problem den senaste tiden när min man varit då på mig är att mina beslut att dricka har varit impulshandlingar, plötsligt har jag fått möjligheten att dricka utan att någon såg det och då har jag druckit snabbt för att ej bli påkommen... Och sedan är det kört. Nu måste jag ha beslutet aktivt i mig hel tiden, därför tror jag det hjälper mig att skriva under resan... Att inte lura mig själv. Vi har alkohol hemma sedan festen, BiB gav min man bort men det fanns en öppnad kvar och jag har varit enda hemma med den. Jag datt ute i domen, mådde bra och tanken for dom en betingad reflex - jag kan gå in och ta ett (två) glas utan att det märks. Jag blev helt förbluffad av mig själv... Hör satt jag i solen och mådde bra och så tänkte jag svika allt igen... Jag satt kvar. Jag analyserade tankarna (de kommer komma igen), kände känslan av lycka jag kände nykter dör jag satt... Och satt kvar. Det stärkte mig i mitt val. Kram

en som du vill lyfta bort men..men :-))) Jag vet att många som vänt sina liv också har slutat skriva här vilket jag iofs beklagar för de behövs som bevis på att det fungerar. Jag förstår hur du menar och kan se ibland att det kan bli lite för mycket av det goda, lite hurtfriskt sådär, men livet är aldrig så enkelt. Många slits mellan hopp och förtvivlan och har inte alls orken att fokusera enbart på sig själva utan lägger ner massor av jobb på motparten.
Du är i tillfrisknande och måste få göra det i din egen takt, vi följer samma schema men går olika fort.
Ta hand om dig Ullabulla och vårda ditt eget mående i först hand ♥

Ny här, läste dina första inlägg, och nu här i på slutet. Och min tanke är att du kommit så långt! Du har insett att du vunnit så mycket sedan du lämnade, att du inte är beredd att förlora det, bara för en liten chans att han klarar något. De få gånger du ändå hoppas att han klarar det. Vilket han ju inte gör. Go girl!
Min andra tanke är varför du svarar alls på hans samtal. Det hjälper ju inte att du säger att du vill att han slutar ringa. Du svarar ju. Du skulle ju kunna sluta svara när det är han på kvällarna. Oavsett om han är full eller inte. Varför ska du lyssna på hans dravel. Du äger dina egna kvällar nu.
Min andra tanke är att du ju faktiskt inte måste krama honom när ni träffas. Din kropp. Om han inte kan hålla händerna och munnen rätt, så får han inga kramar heller. Din kropp. Ta ett steg bakåt, visst blir det awkward, men det är på hans bekostnad, inte din. Om han surar ihop, och säger något, "får man inte ens en kram längre". Så säg. "Nej, det stämmer. Sist klappade du mig på rumpan. Det vet du att duinte får. Jag bestämmer vem som tar i mig. Vi kan skaka hand om du vill."
Lättare sagt än gjort så klart. Men utifrån så var det in tanke. Det är dina kvällar. Det är din kropp. Kram. Och håll hårt i allt du vunnit.

Somnade återigen i soffan och vaknade tidigt i morse till ett urdrucket vinglas, med snusen inne och huvudvärk. Det gav såna flashbacks så ... ja, usch. Jag vill verkligen inte dit en gång till. Hm, läste om Stingos kalsongfylla. Undrar vad man skulle kalla mina tidigare ensamaktiviteter. Stringtrosfylla, kanske. Eller måhända mameluckparty.

Strålande söndag, vänner. Jag har repat mig från det otrevliga uppvaknandet, klockan har precis slagit eftermiddag och gårdagens sug är som bortblåst.

behandlingshem åker till Gullbrannas AA-konvent i september, NA har ett också men det datumet är passerat. Ett litet tips bara :-))

Vad roligt att höra från dig!! Åh vad jag behövde höra det du skrev till mig. Det känns så skönt att någon annan talar om för mig allt det fu skrev eftersom jag har så svårt själv att se vad som är rätt o fel. Egentligen vet jag att jag behöver inte redovisa vad jag gör osv men det har blivit så sjukt så jag kan inte tänka klart. Hade det gällt någon annan så hade det varit så självklart. Jag behöver verkligen släppa taget o bryta kontakten så mycket det går o jag ska börja jobba på det. Vi behöver göra upp om hur vi ska göra om huset mm o jag har så svårt att ta upp det för jag vet att det blir tjafs men det är något som måste göras för jag vet säkert att jag vill inte tillbaka igen.vill bara att allt ska gå så smärtfritt som möjligt för barnens skull. Hans drickande har absolut inte blivit bättre sen jag flyttade snarare tvärtom. Han är full nästan varje dag jag ser honom. Men han har varit väldigt hjälpsam mot mig o fixar olika saker som får mig att känna att jag står i nån slags tacksamhetsskuld till honom. Det bästa är nog som du säger att det är dags att släppa taget!! Jag tar åt mig av det du skrivit till mig.
Jag har tänkt på dig o funderat hur du har det nu. Du skrev i din tråd för ganska länge sen om att din sambo fått återfall. Jag antar o hoppas att det är bättre igen eftersom du inte skrivit nåt mer.
Stor kram till dig<3

Tack för tips! Och skön söndag på dig! :)

Hehe, Selma är inte riktigt lika stor som en lab men rätt ljus i pälsen. Japp, KÄRLEK! Tänk om det varit samma hund, Sattva, världen kan ju vara så liten ibland. Men det skulle jag förstås inte säga då. ;)

Själv bor jag i ett renoveringskaos, men är helt övertygad om att "rätt" kvinna skulle bara se det som en del av mig och en helt annan kamp jag brottas med :)
Som sagt så är det viktigaste inte att gräva ner sig eller stänga dörrar. Fokusera på att få ihop cykeln så länge! :)

Min man var på fest igår och idag undrade han om jag hade frågat en person en viss sak. Och jag kan bara rycka på axlarna. Jag kommer ihåg det som hände efter det påstådda men jag kommer nästan aldrig ihåg vad jag säger. ångesten kommer tillbaka när saker dras upp. Det är ju ändå snart en månad sen den festen. hatar ångest

tog ni bort gilla-knappen ??

Det känns bra! Jag vet dock att den riktiga prövningen kommer när det blir en lugn helg hemma, det är där min svaghet ligger.

Sen vet jag inte om jag vill dricka, ens måttligt egentligen? Igår kändes bara mitt beslut så nytt, jag är helt omtumlad av denna, snart vecka, i forumet, jag känner att jag verkligen är på väg. På något sätt låtsades jag bara vara vanlig igår, det gick ju bra men jag vet ju inte om jag vill göra så i framtiden. Dessutom var det en tjej som valde alkohofritt igår (utan att vara gravid eller något sånt) Hon var så härlig, glad och sprudlande! Blev så inspirerad av henne, dessutom var det verkligen ingen som höjde ens ett halv ögonbryn över hennes val.

Vändningen; läste om det där att åldras själv som du skrev i morse. Mycket bra, och sant på mig med. Jag inser jag nog troligt inte kommer ha fru/sambo och eller barn, eller ... behöver låta bli gräva ner mig i de förlusterna för mycket. Just idag är det faktiskt riktigt bra att jag bor själv, jag har plockat isär min cykel i beståndsdelar, och gud vet vilken kvinna som skulle acceptera det som händer i min lägenhet just nu...

Bra Soff! Nu har du brutit vanan med att dricka en BIB varje helg, grymt av dig att kunna stoppa på en nivå som du mår bra av
:-)

... har klart flera sidor, annars skulle det knappast vara så stor grej... och dessutom är det klart olika för olika mänskor. T.ex så drack vi båda mycket öl med min fru, men då vi slutade så började jag dricka mycket a-fritt öl, medan min fru knappt ens tittat åt dem. Av det här drar jag slutsatsen att jag gillar själva ölsmaken betydligt mera medan öl för min fru var mera en "behållare för alkohol".

- Som PP konstaterade, vi vill åt alkoholen, så för att komma åt mera alkohol lär vi oss att sånt som har alkohol är gott.

- Alkoholens flyktighet gör att den för med sig andra doftämnen upp i näsan, både ur glaset och munnen. Alkoholen i sig har inte mycket smak, så dess smakinverkan baserar sig vad jag kan förstå främst på den här arombärande effekten. Här är den kanske rätt svårersatt, eftersom de flesta flyktiga ämnen tenderar vara mer eller mindre giftiga, i större mängder.

- Det har arbetats massor under hundratals år för att finslipa de alkoholhaltiga dryckernas smak och få dem att passa våra smaksinnen. Kan någon komma på något annat, där det jobbats så mycket kring att få en ingrediens att smaka gott?

Nu ser det litet ut, som om tiden är mogen, både socialt och teknologiskt, för att utveckla andra dryckesalternativ med vuxen smak, som kan ersätta alkoholen. Hoppas den utvecklingen fortskrider snabbt. Undrar om någon sitter i något laboratorium och försöker utveckla en giftfri flyktig vätska, med svagt sötbesk smak. Det kunde bli en helsikes stor grej på marknaden.

Allt som allt blev det 3 och ett halvt glas vin under kanskee 7 timmar. För första gången kände jag dock lite avsmak eftersom jag har alla historier här i ryggen. Men det gick bra, kände inget sug. Drack bara för att jag inte ville vara annorlunda för en dag, det var ett medvetet beslut. Jag blev absolut inte berusad på något vis, mår toppen idag. Ingen ångest, inget sug efter mer.

Jag vet dock att de dagarna kommer komma, när jag blur fruktansvärt jättesugen. För mej tror jag ayt det är jätteviktigt att hänga kvar här på forumet, varje dag. Det ger mej insikter och hjälper mej så otroligt mycket!

Jag tror det är så att många (inklusive) jag krampaktigt håller fram de lyckade grejerna för att skydda oss själva. Men jag lovar, skrapar man på ytan så är det kanske inte så lyckat där under. Jag tror att det är väldigt svårt att dricka och samtidigt hålla alla andra delar av livet perfekta. Jag tror att mitt första inlägg här är mycket så, som att man vill säja: Men, jag är alkoholist men inte en "sån". Den här sjukdomen är ju också så himla demokratisk, slår mot både slott och koja.

Ja, precis! För mej har det alltid varit så viktigt att drickandet ska förpackas snyggt. Jag skulle aldrig kunna sätta mej i ett stökigt hem, vara oduschad och ha sjaviga kläder på mej. För mej gäller liksom nystädat, blommor på bordet, fina kläder. Det är som jag rättfärdigar det på det sättet. Men det är ju vad det är ändå: För mycket!

Har haft ett återfall sedan vi kom hem. Maken blev tokig, med all rätt. Jag kan prata med honom nu om mitt problem och det känns jätteskönt. Nu kan jag be om hjälp. Det känns som att det är lång väg att gå men man måste ju börja någonstans. Hur går det för dig Flärpen?

Nyckelpigan: Ja, visst är det en ögonöppnare när en läser här och märker hur pass lika beteendet är his oss alla. Man går omkring och tror att man är unik på något vis. På ett sätt tycker jag det är skönt på något vis, det gör det så tydligt att det är en sjukdom.

Och just det där med transportsträcka. Jag vill leva HELA mitt liv fullt ut nu.

Det gick bra igår! Jag drack visserligen vin, allt som allt tre och ett halvt glas tror jag. Men detta under ca 7 timmar. Jag drack nog mest för att jag inte ORKADE vara annorlunda, bara för en liten stund. Men det var ändå konstigt, efter att ha läst här, sett så mycket av baksidorna, så kände jag nästan lite avsmak. Men det var en fin dag, alkohol hade absolut inte fokus och det var så skönt :)

Vändningen
Förstår naturligtvis som den njutningsperson jag är vad du menar. Smaker som inkluderade i alkohol. Men hur många av all världens unika smaker innehåller egentligen alkohol?
Stingo har sin chili, och när det kommer till smakupplevelser behöver ju inte ett alkoholfritt liv vara värdelöst, tvärtom. Problemet är att vi är ute efter alkoholens effekter. Det ser vi till och med i djurens värld. Vad är godast? En mogen saftig frukt, eller en jäst övermogen halvrutten som innehåller alkohol? Smaklökarna säger nog den första. Den rusningsorienterade insekten föredrar alkoholhaltig frukt. Nja, dum parallell kanske, men underskatta inte vad det egentligen är vi vill åt. Det handlar även om snurret i pallen! Annars finns det ju nog av smaskens här på jorden.
/PP