Senaste kommentarerna i forumet

Hej

Tack för din fråga. Det har varit två söndagar i rad då jag motarbetat mig själv. Svårt när det finns ett mentalt beroende och en ritual kring det. Ger mig ett nytt försök. Fem dagar nu.

e-drift,
Du är klok och allt du skriver är bra och jag fattar vad du menar.
Men allt är inte SVART eller VITT.
Just som du beskriver det sorgliga i din väninnas sätt att identifiera sig via sin sjukdom, så känner ju jag att han är INTE bara sin sjukdom!
Jag vill ju ha mannen, med eller utan sjukdom, det får väl tiden utvisa...
Jag är inte den omhändertagande typen, som brinner för att hjälpa/vårda andra, långt därifrån.
Det är inte mitt sätt att "växa", vill bara se en framtid med en fantastisk man som matchar mig bättre än de flesta jag mött tidigare :)

Känner jag igen. Ljudet va en burk som knäpps upp, avslappnad, "i zonen", upprymd. En kväll som kan sluta hursomhelst. Tänk så fantastiskt. Så har jag alltid känt. I takt med att toleransen ökar har även risken för att kvällarna som kan "sluta hursomhelst" slutar på ett sämre sätt än vad man förväntat sig. Konsekvenserna blir annorlunda. På den tiden då man kände sig upprymd över att inte veta hur kvällen skulle sluta, var det ju någonting spännande och roligt och galet i det. Nu är jag mer orolig för hur kvällarna ska sluta, just pga att de kan sluta hursomhelst. Så har jag tänkt när jag blir sugen. Det är som att när "feståren" tog slut och folk i ens umgänge slutade "kröka" så började jag ha fest själv istället. Så onödigt och dumt. Killen som kände sig upprymd över att kvällarna kunde sluta hursomhelst, skulle inte ens kunna föreställa sig det.

Första glaset skulle jag njuta av, men jag vill liksom inte ha konsekvenserna och skammen i att dricka för mycket än vad jag borde.

Du har regelbunden kontakt med din husläkare där du pratar om alkoholen och hur du mår, va bra att du kan beskriva helheten för läkaren så han kan ge dig bästa stöd. Gällande medicinska råd här på forumet är det inte att rekommendera då endast en läkare som undersöker just dig skulle kunna veta vad som kan vara hjälpsamt för dig att testa. All medicinsk rådgivning är individuell. Tänker att du såklart vet detta, men vill ändå göra det lite tydligt på forumet även för andra.
Va bra att du använder dig av olika sätt att ta stöd för din förändring och positivt att du är utforskande som person, såklart kan du ju alltid, vilket du kanske tänkt stämma av med din läkare om du får tips gällande mediciner med din läkare.
Ta hand om dig! Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Vad rara ni är! Och så underbart att få kontakt här så fort. Men så verkligt och allvarligt allt blev helt plötsligt...
Vi har ingen alkoholrelaterad historia alls, så det här var verkligen det sista jag kunde tänka mig! Just nu är det väldigt, väldigt jobbigt...

Det här med blodfetter är individuellt vi är olika känsliga för olika saker..
Det kan ta lång tid innan kroppen reparerar sig och när det handlar om leverns funktioner så krävs för en del en längre totalt alkoholfri period. Från ett par månader upp till ett år. Är man känslig kan man inte "fuska", då spelar varje glas vin roll, tyvärr.
Bra kostvanor spelar naturligtvis en viss roll!
Många mår bättre av att kraftigt dra ner på snabba kolhydrater, socker, läsk,(tom i lightversionerna, eftersom det triggar sockersug!) vitt mjöl, pasta, ris, potatis etc. (tyvärr en del av ingredienserna som brukar öka, när man avstår från alkohol..)
Sedan beror det på vilken del av värdena som är förhöjd.. Och givetvis, vad den behandlande läkaren har för inställning..
Har man tagit flera prover och värdena är sjunkande så ses det nog som ett tecken på att det går åt rätt håll.
Ligger värdena kvar på samma nivå (eller ökar) så är det ju ett litet varningstecken..

Har inte några bra råd...ville bara skriva och säga att jag blir ledsen för din skull.
Är det pga alkoholen eller finns andra skäl till att hon lämnar dig?. Du har ju faktiskt kämpat på jävligt bra...

Styrkekramar

Hej Ullabulla!
Ja, visst är vi nog "upplevelse" och känslojunkies.. (I vissa kurssammanhang kallas det "kicknarkomaner"..)
För det ger en "känsla" och vi som har medberoende-problem, gör ibland ingen skillnad på om känslan är bra eller dålig.. Vi registrerar bara en stark känsla.. Och ofta agerar vi direkt på det vi reagerar på.. Istället för att sätta oss ner och reflektera över ad vi reagerar på.. Och fundera över om det ens är nödvändigt att vi agerar..
Ja, det går att "släcka ut" känslor av obehag. Det tar tid och det är jobbigt i början, men det går <3
Och det bästa är att vi behöver inte göra allt på ett ögonblick! Så länge det går framåt, får det ta så lång tid som behövs :-)
Kram! / e

Jag skulle inte förändra situationen mer, förrän han varit nykter i åtminstone ett år.. Vänner kan man vara och pratas vid kan man göra.. Men precis som Ebba skriver, 2 månader är en väldigt kort tid..
Och jag tror att det är lätt att man halkar tillbaks i gamla hjulspår..
kram/e

Hej och Välkommen!
Ja, i ditt läge finns bara en sak att göra, konfrontera!
Om han kontrar med att du "lurat" honom med att inte nämna något tidigare, så kan du ju säga precis som det är, att du ville se om han kunde vara ärlig med detta.
Tala också om (i jagform) att du känner att blir ledsen och villrådig av att han ljuger för dig.
Sticker du huvudet i sanden nu, börjar bara en "djävulsdans" av kontrollerande, smussel och gömmande, som i längden inte leder någonvart!
JA, det är obehagligt att "konfrontera", men effekterna av att sticka huvudet i sanden blir värre, tro mig..
Och nej, troligen blir han allt annat än glad.. Han kanske tom förnekar det skedda..
Försök att ha en ärlig dialog, utan smutskasning. Men förminska inte problemet!
Vi har så lätt, att tom för oss själva, hitta på överslätande ursäkter..
Om han har problem med sömnen så måste han söka annan hjälp för detta, för alkohol kommer i förlängningen att förstärka dessa problem!
Det finns massor av människor som börjat "självmedicinera" med alkohol, för den är förädiskt lugnande i början, sedan kommer den bara att ge ångset och ännu mer problem med sömnen..
Och framför allt, drick inte någon form av alkohol, medan ni pratar! Då hamnar ni snett..
Önskar dig lycka till! / e

Och vad är ett litet återfall?! Vad skönt att du känner äckel mot alkohol. Blääää för skam och ångest, men det är bara att blicka framåt och ta lärdom av det. Du ska vara nöjd!

Vad konstigt .... Till mig sa han att det berodde på hög alkoholkonsumtion under lång tid !!! Hoppas vi får svar !

Min fru ska lämna mig..
Finns inga ord hur ont det gör i mitt hjärta..
Tomheten som växer, alla dessa år som bortkastat.
Jag hoppade Antabusen o smögdrack 2 gånger på 4 månader, hennes tillit försvann och nu är förhållandet över..
Om jag dricker nu så är det kört, rädd för mig själv.

Det gör så ont..

Hej och välkommen hit!
I ditt läge hade jag faktiskt direkt konfronterat mannen och krävt ett ärligt svar. Är det här första gången du hittat tomflaskor?
Har du kommit på honom med lögner och bortförklaringar när det gäller alkohol?
Du skriver oxå att ni inte brukar dricka alkohol alls. Då känner jag att det är ännu viktigare att konfrontera honom innan det går för långt.
Lycka till

Vad jobbigt att bli ljugen för.
Jag förstår att du är arg.

Har han en historia av alkoholproblem eller kom det här plötsligt?

Åh, jag förstår att det blir jobbigt.
Jag vill gärna dela med mig av några av mina erfarenheter.

Jag är alkoholist.
Två månader nykter är egentligen väldigt väldigt kort tid.
När man slutar att dricka är det vanligt att man tampas med en hel del inom sig.
Vem är jag?
Vad har jag gjort?
Hur kunde det bli som det blev?
Plötsligt står man där, nykter och liksom utan skydd.
En del kan må väldigt bra den första nyktra tiden.
En slags eufori, som att vandra på rosa moln.
Tyvärr brukar denna lycka lägga sig efter ett tag och då börjar ofta ett ganska tufft arbete.
Jag skulle vilja påstå att man är skör.
Det betyder inte att andra ska tassa på tå runt en.
Det betyder att det krävs mycket av en själv för att bli starkare.
Att ändra gamla vanor och lära sig nya.

En del tycker inte att man ska inleda en relation det första nyktra året.
En del menar att man inte heller ska skilja sig, byta jobb, eller göra andra stora förändringar i livet under det första nyktra året.
Jag fnös åt sådant förut.
Men nu när jag har varit nykter i mer än 1,5 år, så inser jag att det är rätt klokt.
För så mycket händer ofta inom en när man blir nykter.
Det tar tid att liksom bli stabil.
Kroppen och knoppen återhämtar sig och man utvecklas.

Jag kan inte tala för andra såklart, men det här är lite jag känner att jag vill dela med mig av till dig.
Ha en fin dag!

Kram Ebba

Åh vad dagarna går fort! Hela tiden nåt annat som måste göras när jag kommer på att jag vill skriva nåt här.
TACK alla för era fina och kloka ord! Det värmer så!!
Förra veckan drack jag enbart vid ett tillfälle vilket är stort, hade inte heller något särskilt sug tidigare under veckan. Har mer och mer börjat känna "icke-lust" eller hur jag ska beskriva det för alkoholen. Det ger ju mest ångest, både på kort och lång sikt. Det hände till och med att jag öppnade en öl en kväll, tog en klunk och bara kände att "näe, det här vill jag inte ha, mitt bubbelvatten är godare!" Och så hällde jag ut ölen.
Men, det tillfället när jag drack förra veckan stängde hjärnan av, jag tänkte varken på mängd eller hastighet utan drack bara på automatik, som en robot. Det slutade med att jag däckade, mer eller mindre medvetslös. Folk såg mig, fick bära mig, köra hem mig... skammen sitter fortfarande i en vecka senare. Men framförallt så sitter känslan av äckel mot alkohol i vilket jag är väldigt glad för! Jag känner mig mer sugen på en smoothie med lyxiga ingredienser än ett glas vin ikväll! :) på det hela taget har en stor förändring skett so far det här året i.o.m. att antalet tillfällen då jag dricker minskat riktigt ordentligt. två veckor med konsumtion över riskbruksgränsen, en precis på gränsen och resten under. Jag är nöjd och kämpar på!

Sisyfos, jag är osäker på vad det är som triggar igång min "besatthet" jäkligt irriterande är det. Tänk om man kunde få samma beslutsamhet att läsa ut kurslitteratur eller gå till gymmet? ;) i wish.

När jag visualiserade mig själv igår och även när jag fick mitt "återfall" så är det bara egentligen en liten filmsnutt som spelas om och om och om igen i huvudet. Och det är hur en ölburk öppnas, det där pyset och ljudet som blir till. Eller hur det låter när man häller upp vin ur en flaska, och hur det luktar (klunk klunk klunk)....När det gäller rökningen är det samma sak nästan, ser glöden, och hör hur den "brinner upp" och känner/hör hur jag andas ut röken. Det är allt. Svårt att förklara över text. Men dessa bilder går om och om och om igen.

Vet inte varför jag blir så triggad av dem eller varför de poppar upp i huvudet. Eller varför de tar sådan tid och energi att få bort dem.
Jag är beredd på att hålla med om att det var imponerande, det var första gången jag inte handlade på den känslan. Är väldigt överraskad av mig själv. Gick helt i mot känslan och det var riktigt skönt att få sova, vakna nykter och veta att igår kunde ha slutat så annorlunda. Nu ska jag försöka dra mig till gymmet.

Kram studenten

Visst är det väl värt det? Att vakna lite klarare i kroppen och knoppen. Alltid bra att hålla igång. Dom flesta med alkoholproblem är nog lite allt eller inget personligheter. Man har svårt att hitta en bra balans med träning och drickande osv. Lycka till med avhållsamheten, det är verkligen värt det, det vet du!

Var på hälsokontroll helt nyligen och hade hyfsat bra värden förutom blodfetterna som var förhöjda. Hade varit ärlig med mitt alkoholproblem i hälsodeklarationen så det fanns svart på vitt att jag dricker för mkt men hon sa inget om att det berodde på dom. Hon rekommenderade bara andra kostvanor. Så jag är också intresserad av svaret här.

Det som är så svårt är att han aldrig dricker när jag är här. Däremot vet jag ju att det dricks när jag inte är här, jag har bara inte riktigt klart för mig hur mycket. Men jag begriper ju att det är en hel del. Dels ser jag det på tomburkar och flaskor, som han gömmer undan. Till och med bolagskassarna gömmer han. Sen förstår jag ju, han följer exakt samma mönster som jag gjorde när jag drack!
Samtidigt ser han ju till att det inte drabbar mig, inte direkt iallafall. Så det är svårt att liksom angripa det. Han visar full respekt för min nykterhet och t.ex nyår tog han inte ett glas trots att vi var bortbjudna, det blir inte ens diskussion om det.
Men ärligt talat, drack han normalt, vad nu det är, skulle jag inte bry mig. Bara för att jag är nykter kan jag ju inte förvänta mig att dom som har ett normalt förhållande till alkohol ska avstå. Men han dricker inte normalt!
Han vill att vi flyttar ihop och förlovar oss. Jag har tackat nej till bägge. Inte för att jag inte vill, jag älskar denna lilla man, utan för att jag helt enkelt inte törs. Han menar på att om vi flyttar ihop kommer han inte dricka. Men hur hållbart är det?
Allting oroar mig, dels för hans skull. Men också väldigt mycket för min. Jag blir orolig, går och tänker hela tiden, får ångest och då kommer suget. Och tankarna, jag klarar säkert att normaldricka. Ibland har jag varit snubblande nära. Är så glad att jag stängt alla bakdörrar jag kan komma på, och jag har ett enormt stld i min vuxna dotter. Fan vad jag beundrar den ungen ☺
Samtidigt, jag klarar inte att lämna honom, det är det bästa förhållande jag haft någonsin om vi bortser från alkoholen. Vi har varit ihop snart ett år. Så hela tiden går jag liksom och avvaktar, väntar på att något ska hända som visar i vilket håll jag ska tänka. Och det tar ork och energi som jag skulle behöva lägga på mig själv.
Jag försöker fokusera på mitt eget, bygga upp saker runt mig. Renoverar mitt lilla hus bland annat. Osv.
Det blev långt det här, skulle kunna skriva hur mycket som. Tack för era svar och tack för att ni läser ?

hoppas någon på alkoholhjälpen kan svara på en fråga . Tog lite prover som visade höga blodfetter pga hög alkoholintag . När sjunker värdena om man typ tar 2-3 glas vin varann helg ?? Skulle vara jättetacksam för svar !!!

Ja, det är verkligen så eländigt det känns när man återigen dricker fast man inte vill/ska. Jag tänkte att det var omöjligt att sluta där på slutet av mitt drickande... Kanske också för att jag inte var beredd att ta klivet och sluta helt. DU är inte sorglig Borgward. Det går att sluta, du har gjort det förr. Om du bestämmer dig så kan du. Bestäm dig för att köpa A-fritt att fira med nästa gång. Känns lite tråkigt och halvtomt i början. Men när kvällen lider upptäcker man att det är jäkligt skönt att vara nykter. Sömnen... och sen dagen efter... Vilken fest!

Intressant! Vad tänkte du när du visualiserade drickandet och rökandet? Jag har visualiserat drickandet på senare tid... Nu är det förknippat med negativa känslor. I början så blev jag bara besatt och ville dricka. Jag saknar karaktär. Tycker att det är imponerande att du klarar av att stå emot.

Dag 2 avklarad, en riktig skitdag. Trött grinig , började redan nu fundera om det verkligen är nödvändigt. Försöker styra bort tankarna och humöret , med fysträning gym och ett par långa hundpromenader och avsluta dagen med att följa med barnbarnet på simträning, körde ngr längder själv. Mådde betydligt bättre fram på kvällen, men funderar om det blev för mkt fys, får se idag vaknade dock hyfsat pigg. Jag är väll lite allt eller inget har som en del andra på AH lyckats hålla igång träningen trots dagligt a-intag, och det ger mig ett mål med nykterheten att förbättra mina värden blodtryck och puls, där jag verkligen ser skillnader efter en tids nykterhet.