Senaste kommentarerna i forumet

att pränta ned några rader. Det förekom på någon tråd tankarna om att skriva eller inte trots alla misslyckanden. Jag har också blivit eller mer restriktiv att jubla och känna mig så säker när jag "slutat" igen.
Nu tycker jag dock tiden är mogen att våga skriva några rader eftersom det känns så himla bra med nykterheten. 48 dagar får jag det till, och det bör innebära 49 i morgon och därmed 7 veckor utan en droppe gift. Och det fina är ingen kamp, inga överväganden om alkohol eller inte, utan bara en tillvaro utan alkohol. Mycket medveten om att den djävulen lurar i vassen när man minst anar det. Därför läser jag gärna här varje dag och gläds åt alla som tar sig fram ur alkoholträsket, liksom att lyssna till det som det gått bra för hyfsat lång tid. Här finns hela spektrat från darriga nynyktra, till eftertänksamma människor med många års nykterhet. Till sist är det ju ändå livet det handlar om, hur vi ska leva det på bästa sätt under vår vandring här på jorden. Avslutar åter med Torrdockans kloka slutsats: "Det finns inget annat lyckligt slut på ett alkoholistliv än nykterhet. Allt annat är tragiskt, nedbrytande och meningslöst."

- forumvän och livsvän! Välkommen igen till din plats i Det vidare livet. Jag tror du gör det alldeles rätta - vänder dig dit där du hittat din hjälp och självhjälp tidigare. Så klokt och så insiktsfullt. Varmaste kramar! / mulletanten

mig som en terrorist när jag efter en fiiiin hotellfrukost skriver från Gullbranna och säger att jag mår kanon efter 2 dagar i goda vänners lag och nu går in på den sista dagen för denna gången.
Kort och gott : Ja, man kan bli så frisk så man kan fixa "livets påfrestningar" när man lärt sig vart man ska vända sig eller hur man ska göra.

Jag kan känna att jag fortfarande är i en evig läkande process så länge jag lastar av mig mina bekymmer och som nu när jag får umgås med massor av vänner som fattar precis vad jag pratar om och som kan visa mig en lösning.

Välkommen tillbaka :-))

Letat upp min tråd här i vidare livet igen. Den har legat i träda ett tag nu, men sedan några dagar har jag känt att jag kanske behöver den. Min livlina.
Fortfarande är jag nykter, eller nykter från alkohol kanske jag skulle säga. För nu upplever jag igen att jag fallit in i mitt missbruksbeteende. Godis, mat, kaffe...you name it. Jag är i ett stim av något slag där jag försöker döva någon form av sug. Svårt att förklara, men något i mig ... kräver. Är det känslor som min stukade hjärna vill bedöva på något vis? Fast jag vet inte vad det skulle vara?
Igår tänkte jag på HALT (hungrig, arg, ledsen, trött), och ja - jag har varit väldigt trött i det sista. Får inte sova ordentligt, och har också de senaste veckorna fått bära stort ansvar själv för minstingen. Jag får inte tillräckligt med tid för regelbunden återhämtning, och vet inte hur jag ska få till det. Någon/några timmar här och där. Det räcker inte. Jag kommer liksom aldrig upp på noll. Definitivt inte på plus i alla fall. Det känns som jag lever lite på reserverna mest hela tiden.
Nu när jag skriver det ser jag ju tydligare att det förmodligen är här "suget" har sitt ursprung - tröttheten. Det känns ju lite lättare när jag förstår varför, men det gör mig också ledsen. För jag vet inte hur jag ska komma tillrätta med det. Jag borde ju skriva "vi" här, men tyvärr känns det långsökt att ett "vi" skulle finna en lösning just nu. Jag har dåligt med alternativ till avlastning eftersom hela min familj bor lååångt härifrån.
Jag förstår att det är så här att vara mitt i småbarnsåren, framförallt i ett ojämnställt föräldraskap. Men det är lite förtvivlat att detta ska trigga mitt missbruksbeteende. Jag var ju frisk! Nu blir jag sjuk igen! Hur får jag bukt med detta en gång för alla?! Kan man bli så frisk att man tål sådana här "livets påfrestningar" utan att falla in i gamla mönster?
Vet att jag förut använde forumet så fort sug (då alkoholsug) satte in, skrev om det, lyfte upp trollen i ljuset, och att det faktiskt hjälpte. Kanske har jag svaret där - att dela, som det heter på AA-språk.

Jobbar inatt, haft ännu en bra dag. Fortsätter att ta en dag i taget. Det känns skönt och jag är lugn, det tackar jag för.

Det där med barskåp känner man igen...tyvärr...när man bodde med sambon och hade alla möjliga spritsorter hemma...jag som inte ens gillar sprit....till slut tog man en slatt här och en där...och blandade med det man hade hemma...till och med fun light saft gick bra ....fy fan...sambon irriterad över att vi inte kunde köpa hem nåt för att ha om det kom nån...jag drack ju upp allt...smugglade ner öl i jackan och gick ut med hundarna....om vi var ute i trägården så tog man en sväng in och satte på kaffe och drog samtidigt en öl på toan...
Glömmer aldrig skammen när han skulle bjuda nåra vänner på en snaps innan de skulle vidare på fest och de sa att spriten smakade vatten....jag kan berätta miljoner saker känns det som...att sätta ord på sådana här saker gör viljan att bli nykter så oerhört stark!! Min totala förnedring och botten kom efter att jag askalas efter en fest där jag för övrigt trillat handlöst från barstolen 2 gånger...sov över hos min kompis och vaknar på morgonen och har kissat ner mig i hela hennes säng....jag trodde aldrig skag skulle sätta ord på denna händelse men nu är det gjort...hoppas nån läser och avskräcks....ta hand om er därute ♥♥

Hej hemliga....
Kan börja med att jag känner igen mig i dig från min ungdom,jag var exakt likadan.
Har fortfarande problem med alkohol och demoner i min skalle som alltid blir värre
av mitt drickande.För mig hände mycket tråkiga saker när jag var i din ålder pga
alkoholen.Häkten,sjukhus,fyllecellar,rättegångar,fängelsestraff osv osv..
Har tagit det lugnt i perioder men hamnar alltid på botten igen.Alkohol är min
fiende nr 1 men ändå överlistar den mig gång på gång.Har en nykter period nu och
jag mår toppen som vanligt då.Så hemliga... jag tycker verkligen du ska tänka över
din situation på riktigt redan idag.Du är bara 22 och jag kan nästan garantera dig
att det kommer gå illa om du fortsätter sådär.Vissa tål alkohol och kan hantera den
och dricka 2-3 öl så är det bra.Jag kan det inte och inte du heller så förändra ditt
liv nu när du redan själv inser dina problem.

En hel vecka har vi varit nyktra idag!! När hände det sist tro?? Ett antal år sedan för min del...hurra för oss!
Jo det känns bra idag tack...har vaknat tidigt men inte gjort mkt nytta....jo mkt nytta för själen för jag plöjer må bra böcker så det tjongar om det och en hel del som står i dem går rakt in i hjärtat och jag tar till mig av det. Lite trist idag är det för jag skulle egentligen varit i full gång med en cykelfest just nu ihop med en kompis...du vet där par cyklar runt och äter förrätt huvudrätt o efterrätt hos varann...och som avslutas med en gemensam fest... har sett fram emot det hela sommaren men hoppade av när jag beslutade mig för att börja med antabus...kände mig helt enkelt inte stark nog att vara nykter på fest med en massa okända människor ännu...trist men sant...kanske blir nästa år i stället...:-) så jag dricker cola i vinglas här hemma och äter knäcke med rökt lax.pepparrot o avocado...inte illa det heller...
Jag håller med dig. När man själv är nykter märker man att vänner o bekanta dricker inte särskilt mkt...det är vi i vår dimma som intalat oss det för att vi inte ska känna oss ensamma o utanför??
Ja...barnen...det har nog drabbat dem mer än vi vill och orkar veta just nu...men huvudsaken är nu att vi håller oss nyktra...kämpar för deras tillit igen och visar att vi finns där för dem....eller hur? Gjort kan tyvärr inte göras ogjort och det gör ont...men vi måste visa dem att vi tänker ändra oss....hoppas du har en fin lördagkväll med de dina och var rädd om dig vännen! Kram ♥

är det härligt att känna den där wow känslan att vakna på morgonen utan baksmälla! Grattis till dag 7! Tänk, stiga upp i vettig tid utan att vara seg. Och så hinner man ju med att uträtta saker och ha energi att göra det också, och såhär när klockan passerat lunch så kan man känna att man gjort en del nytta. (Fast idag har jag kanske inte gjort direkt nytta, utan strosat på stan och mest "windowshoppat".)
Och fortfarande är klockan bara barnet, så man har en hel härlig, solig dag framför sig att njuta av.

Ha dé gott, du och alla andra på Forumet.
//Cookie

....denna morgonen var första gången som jag verkligen kände en wow känsla över att vara nykter! Det låter alldeles fruktansvärt, m jag tror att detta kan vara första lördagen på några år som jag vaknade utan bakfylla. Bakfyllan har inte alltid varit lika svår, ibland har det bara varit en dov huvudvärk som fixats med några treo, men ändå - vilken skillnad det var idag! Jag vaknade utvilad och full av energi, vilket faktiskt förvånade mig lite eftersom jag varit så otroligt trött under dessa första nyktra dagar.

Igår kväll var vi hemma hos några andra familjer för "fredags-häng". Insåg där att de flesta i min bekantskapskrets inte dricker särskilt mycket. Många tog ett glas vin punkt slut. Själv brukar jag ta några glas hemma före, sen några glas när jag är där och efteråt fortsätter jag hemma med ytterligare något. Igår blev det Ramlösa. Helt ok, m märkte att jag själv hade lite svårt för att vara allmänt social. Inte lika spontan som jag brukar vara, utan lite tillbakadragen och mer trevande i konversationen. Fördelen är dock att jag kommer ihåg allt jag sagt och gjort och vaknar utan ångest och oro över att ev gjort något dumt.

Idag ska jag njuta av det fina vädret. Jag är helt på det klara med att jag om några timmar kommer börja förhandla med mig själv om jag ändå inte ska ta ett glas. På lördagarna brukar jag börja sippa lite under eftermiddagen och sen befinner jag mig i ett svagt fylle-töcken som eskalerar på kvällen. Inser hur sjukt det är när jag sätter ord på det. När suget växer under dagen idag ska jag försöka plocka fram den härliga känslan jag hade imorse. Så vill jag ju ha det imorgon bitti oxå!

Hur känns det för dig smultronet? Jag tänkte på din 13-årige son - jag har oxå en 13-åring. Vad svårt det måste vara för dem att ha sett oss i alkodimman. Och vilken sten vi lyfter från deras axlar genom att hålla oss nyktra. För att inte tala om stenen vi lyfter från våra egna axlar om mamma skammen lättar. Idag är vi inne på dag 7 - hurra, det är ju faktiskt en hel vecka! Jag hoppas att du, och alla andra, får en riktigt härlig dag i sensommarsolen!

...blev inkallad till jobb pga sjuk kollega så sitter på flygplats nu! Hade så gärna träffat dig och alla andra i Gullbranna men tyvärr, inte denna gången.
Ska till AAlandet och ser fram emot Alanon i denna del av världen.

Njut vänner, väder och jag sänder en mycket varm och tacksamhetens kram för att du är du!

slänger en blick kl 9,30 och 11,30 åt fikatältets håll idag.

Alla berättelser här inne är så viktiga...för det får oss att förstå att vi inte är ensamma om allt det skamliga...vi behöver inte föreställa oss för varann...för vi vet alla vad det handlar om. Lögnerna.smusslet.förnekandet.ångesten.svettningarna.och känslan av att vilja vara som "alla andra normala"....Och det är vansinnigt skönt , stärkande och tröstande att vara bland likasinnade...jag känner även igen mig i dig...skillnaden är att jag lyckades inte sluta innan min sambo tröttnade tyvärr...nu var det långt ifrån bara därför vi gick isär...men helt klart en bidragande orsak.Han hade sett sin pappa supa ihjäl sig och orkade inte se mig dricka så mkt som han förstod att jag gjorde...nu stöttar han mig fullt ut och är jättestolt över att jag börjat med antabusen...SÅ STARKT att du klarat 6 dagar på egen hand!! Grattis! Jag är också inne på min sjätte dag idag! Vi kan ju fira varje nykter dag tillsammans! Finns här i stort sett hela tiden om du vill " prata"...tittar in med jämna mellanrum...Tillsammans fixar vi det! Många många kramar till dig och alla andra!♥♥

...jag kom inte loss som planerat o ingen mobil igång förrän nu!
Jag hinner inte till Gullbranna, för många bilmil!!!
Kikar förbi imorgon!
Hör av mig!

söker ?

Hej Smultronet,

Grattis till dina nyktra dagar och ditt beslut att ta antabus!Jag känner igen mig i din mamma skam - och just den är nog det värsta med mitt drickande.Jag skäms så otroligt för allt jag inte orkat göra med mina barn för att "mamma är trött". Att min man inte märker när jag ibland är stupfull är väldigt underligt, men det gör han verkligen inte. Han tycker att jag dricker lite mycket ibland, men han anar inte hur det eg ligger till.

Jag dricker normalt en flaska vin varje vardagskväll. Ibland mer, ibland bara några glas. På helgen blir det mer. Senaste året har jag ibland varit helt utan alkohol ett dygn, men aldrig mer än så. I lördags fick jag plötsligt nog. Jag orkar bara inte ljuga för allt och alla längre. Jag orkar inte vakna VARJE dag bakis och dra mig upp till jobbet eller sitta bakis och äta frukost med familjen på söndagarna. Jag har en man som jag älskar och som dricker mycket måttligt. Jag har tre barn som behöver mig och ett chefsjobb som jag konstigt nog ännu inte supit bort. På sista tiden känner jag dock att det har kommit sprickor i fasaden och jag känner allt mer att snart faller allt. Snart gör jag något riktigt dumt som gör att allt är oåterkalligt. Sen känner jag oxå att jag bara inte orkar mer, jag är så totalt genomtrött i hela kroppen.

Så när jag vaknade i söndags så sa jag stopp till mig själv. Sedan dess har jag inte druckit. Det har varit ganska hemskt. Svårt att sova, svettigt på natten, svårt att koncentrera mig, ett jäkla humör och konstigt nog nästan ännu tröttare än vanligt. Idag är jag inne på min sjätte dag. Jag vet att det för er andra inte låter mycket, men för mig är det enormt. Måste vara flertalet år sedan jag varit nykter så lång tid. Jag är stolt över det men just nu kryper det i kroppen så jag håller på och bli tokig. Fredag idag. När jag har druckit har ju fredag varit enkel för då har jag inte behövt smyga med det. Visserligen måste jag smyga med hur mycket jag dricker, men inte att jag gör det. Ett glas vin när man lagar mat är ju helt normalt....

Jag är så rädd för att falla för jag vet hur lätt det skulle vara att plötsligt övertyga mig själv att ett litet fredagsglas kan jag ju ta, för herregud det gör ju varenda människa! Problemet är ju att jag tar ju aldrig ett glas....

Så jag tänkte hänga här på forumet med er ett tag, för ensam fixar jag det inte. Tycker om att läsa det ni skriver. Ni ger styrka och förhoppning om att det är möjligt med förändring. Stort tack till er för det!

Hur det går för dig...kramar

när jag läst dina inlägg, eller annars tänkt på dig har jag kommit ihåg vad vi skrev om vid jultiden. I början av januari i år, den 3:e närmare bestämt, skrev du så här i ett inlägg: Idag ska jag börja plocka bort den sorgliga julen, jag ska sortera de julsaker som är mina i kartonger så att det är bara att ta med när jag bestämmer mig för att stunden är inne.
Jag önskar och hoppas att du snart har kraft att välja ditt liv. Kramar / mt

...men man hör ju äldre personer säga att de inte kan dricka nånting knappt utan att må dåligt dagen efter.

Å andra sidan så är det ju dumt att dricka när man mår dåligt av det - oavsett orsaken.

Börjar med en vit vecka iaf. Min kropp behöver det. Känns det bra så fortsätter jag.

Kan jag ändå bara dricka 3-4 öl utan att må dåligt så kan jag lika gärna hoppa över dem också.
Ibland byter jag ut starkölen mot folköl i stället. Det funkar rätt bra faktiskt, men ofta trycker jag i mig ett helt 6-pack 3,5:or bara för att "känna någonting i alla fall". Konstigt tänk man har. Men det är väl papegojan i vanlig ordning.

Men jag tar gärna emot flera åsikter/erfarenheter kring förändrad alkoholtolerans!

:)

bland det djävligaste som finns att stå bredvid och inte kunna påverka.
Ta hand om dig du fina ♥

vanliga kurvan ser ut så som du beskriver.....först massor för att uppnå önskad effekt och sen tippar det över till mindre. Klar varningssignal.

fina Markatta :-)) * toast med smörstekta kantareller * Det tar jag gärna emot nån dag :-)

som nyss släppts från häktet. Jag har tidigare skrivit om honom (inte ex-sambon alltså). Han är gravt alkoholiserad och när jag fick reda på att han blivit häktad så tänkte jag faktiskt; skönt, då kan/behöver han inte dricka på ett tag. En del av mig hoppades också på att han där skulle komma att fatta ett beslut om hur han vill att hans liv ska se ut sedan på utsidan. Jag vet att AA ibland besöker häktet. Jag hoppas också att sedan när domen faller, vilket lutar åt fängelse, att han försöker komma till en anstalt som också erbjuder behandling.

Jag kan inte fatta, trots att jag vet att det är en sjukdom, varför han väljer att dricka redan samma dag han släpps från häktet. Han har varit där i två månader och har ju redan gått igenom själva avgiftningen med skakningar o.s.v. så han hade ju värsta chansen då han redan klarat vara nykter i flera månader. Antar det är skillnad på att tvingas till nykterhet då han varit frihetsberövad och att faktiskt vilja vara nykter.

Jag gav honom en stor kram, trots spritångorna så blev jag glad av att se honom. Jag försökte uppmuntra honom till att söka sig till en anstalt med behandling men han såg bara skamsen ut och tror inget når fram när han druckit. Jag sa att om han väljer att inte dricka så är han hjärtligt välkommen att komma över på en kaffe någon dag. Vad mer kan jag göra? Retorisk fråga då jag vet svaret, ingenting, shit nothing,nada. Och det är frustrerande och det suger verkligen att se en vän fatta sådana idiotiska beslut som förmodligen kommer leda till hans död.

Så oerhört hopplöst. När han var häktad blev han av med sitt boende. Man skulle kunna tro att det är att nå sin botten, komma ut ifrån häktet och sakna bostad, men tyvärr tror jag inte att det är det för honom. Jag tror att det bara gör att han tycker så synd om sig själv och hittar ännu en självklar anledning till att fortsätta dricka utan att se att bara han själv satte sig i den situationen och bara han kan bryta det här.

Det förstör inte mig. Jag kan hantera det då jag känner jag kan ha en distans till honom och han har alltid respekterat när jag sagt jag inte vill träffa honom onykter. Likväl är det sorgligt.

Jag känner mig lustigt glad och tillfreds just nu iaf...jag slipper ju ha dialogen med mig själv varje hång jag åker förbi bolaget...har ju liksom ingen anledning att gå in där och smyga längs väggarna längre...grattis till dina 24 dagar! Och lycka till från en mamma till en annan...du inger hopp :-) kram

Själv ska jag hitta på några riktigt roliga aktiviteter i helgen, så som att jobba, tvätta och städa hemmet, så visst skulle jag hellre vara där du ska... Nej, inte bara, så synd är det inte om mig. Jag har faktiskt blivit bättre på att hitta och lägga märke till det fina vardagen har att ge. Som att efter städ och tvätt ta en skogspromenad med hunden, plocka några svampar och sedan äta en toast med smörstekta kantareller i ett rent hem ger mig ro. Men ut på större äventyr vill jag ju också, så ja, jag är avis!

Ha det så fint Adde!