Senaste kommentarerna i forumet

Helena, du kommer att ha motivationen kvar när barnen flugit ut. Min yngsta är ensam hemma och vi hade ett låångt tfn samtal igår kväll, vilket aldrig hade funkat om jag varit det allra minsta onykter. Hon är hyperkänslig och hade inte pratat med mig i så fall. Så vi har all anledning att hålla oss nyktra även när de flyttar!

Det är så individuellt om man kan lära sig dricka måttligt igen eller inte. Det styrs av hur långt missbruket eller beroendet har gått. Så som du beskriver det hela, så låter det som att du är precis som många av oss andra här, en klassisk "det börjar med ett glas och slutar med...."-drickare. Det blir liksom "all in". Kanske för att du vill det, du vill uppnå stadiet där du känner dig salongsberusad och lullig - men därifrån är det lätt att gå över nästa gräns och bli stupfull.

Det viktiga i livet är inte om du ska kunna bli måttlig eller ej, det viktiga är att vårda kärlek och relation. Det får vara prio1. Om du nyper av helt och tar avstånd en period, så kan du ju alltid framöver göra ett experiment och prova att dricka igen om du känner för det där och då. Många som nyper av helt tappar dock suget helt och tappar lusten att ens bli måttlig, när de hittar andra faktorer som känner mer lockande och viktiga i livet. Jag tror också att det är betydligt lättare att lära sig dricka måttligt igen om man nu vill det, om man först börjar med att nollställa kroppen lite och ta avstånd från alkohol. Toleransen kommer sjunka och din relation till akoholen i sig rent mentalt kan komma att ändras.

Ingen alkohol i världen är viktigare eller mer betydelsefull än en kärleksfull relation.
Hellre dör jag som älskad nykter partner, än död singel missbrukare.

Särskilt om den legat och dragit sig lite i ett bål.. ehum.... :D
Jag känner igen det där med att lära sig äta/dricka något man egentligen inte tycker om. Är inbiten kaffedrickare nu och avskydde det givetvis som barn. Tyckte att öl var vedervärdigt som barn. Tycker egentligen inte att öl är gott någonstans om jag ska vara ärlig, men när jag tar en öl så är det inte smaksinnet primärt som "smakar" på den. Gäller även alkoholfria ölen nu. Tar jag en liten sipp och rullar runt i gommen, doftar och verkligen låter smaklökarna utvärdera den, så är utfallet noll. Däremot är en kall öl en varm sommarkväll eller till en fotbollsmatch god ändå. Det är som om hjärnan gör en override på smaklökarna och talar om för mig att jag visst tycker öl är gott, fast att jag inte gör det egentligen.

Däremot ser jag flera alkoholsorter som jag faktiskt känner på smaklökarna att själva smaken bortom alkoholen är riktigt, riktigt god. Jag söker med ljus och lykta nu efter något substitut som är a-fritt som kan lugna smaklökarna lite.

Det är dock inte lätt då han o jag lever i ett umgänge som jag trivs med. Jag kommer stöta på honom, däremot så kan man minemera kontakten mellan just han och mig, jag stör mig mer o mer på att han ska ringa flera gånger per dag. Det kommer komma upp på tal snart att jag inte vill ringas ens varje dag.

SÅ god är den inte Valeria! Hah... men i de 63 kronorna räknar jag in 1) kan köra bil efteråt, 2) vaknar inte bakis, 3) vaknar inte upp och undrar vad jag pysslat med under ett par timmar jag inte minns något av, 4) loggar inte in på facebook och får dödsångest av att jag skrivit något radikalt utlåtande i min feed och ser 182 nya kommentarer, 5) kan börja dagen efter med en löprunda i gryningen om jag så vill.

Herregud så värt 63 kr.

Härligt Abbe och vilka otroligt bra steg du har i din plan där! Jag sänkte kaffemuggen och bara gapade, verkar som om du har satt huvudet på spiken å det direkt och på riktigt! Härligt!
Jag tror rentav bara att genomföra något av de där stegen tar dig hur långt som helst.

Sikta på måttlighet, nypa av helt osv, det är individuellt vad man vill uppnå och det är individuellt vad man klarar av. Jag vet inte själv vad jag vill heller ännu, men jag tror att jag ändå vill försöka landa i måttligt drickande - men för att ta mig dit behöver jag skapa en helt annan relation till alkoholen först och främst. Det känns också bra att nypa av helt och låta kroppen andas och återhämta sig hälsomässigt. Sedan måste jag säga att jag fått en positiv erfarenhet av alkoholfria drycker, vilket jag inte trodde fanns ens på världskartan, men det gick utmärkt att dricka A-fria öl till U21-finalen t.ex.

Tack för ditt svar! Skönt att det är någon som känner igen problemet. Jag tror att du satte tummen på något viktigt - min sambo vill naturligtvis inte se på sitt eget drickande eller behöva dra ned på det. Han kom i alla fall hem igår och jag förklarade mitt beslut- dvs att inte dricka under nittio dagar och under tiden fundera på om jag ska sluta helt eller försöka dricka måttligt. Han accepterade det och vi har haft en vit helg - och så här långt brukar det gå bra. Men i veckan är vi delvis lediga och jag undrar hur det går när grillen kommer fram. Jag vet att jag kommer att oerhört svårt att säga nej men jag ska stålsätta mig. Jag kan redan nu se fördelarna - jag har sovit gott i fyra nätter och känner mig mer utvilad än på länge. Vi får stötta varandra i det här så att juli för dig och juli-sep för mig blir vita månader! Ha det så fint!
Kram från Annapannasanna

Hade jag inte druckit ensam hade jag antagligen inte varit alkoholist, alls. De vänner jag har numera dricker måttligt eller inget alls. Samlas vi för en stor tillställning så är det nästan en chock om någon tar med sig alkohol och tas det med så är det bara sådana där miniflaskor som räcker till ett enda glas vin t.ex.

För min del är det nog skämmigt att dricka ensam, eller åtminstone skämmigt att bli berusad ensam. Gå och snacka med grannen onykter, ensam en kväll, det är skämmigt. Hade jag kommit utraglande från ett kalas och varit ännu mer full och pratat med samma granne, så hade jag inte skämts på samma sätt. Det hade varit legitimt på ett annat sätt.

Tack för dagens garv Stingo, den där anammade jag direkt. Stämde brutalt bra in på mig. Just nu sitter jag dock med en kalsongkaffe. :D

Jag tror inte på stt dra ner till måttligt. Min sambo har försökt det mer eller mindre seriöst och misslyckas varje gång. Det som händer är att du skadar din sambo vid varje misslyckande och du måste fråga dej om han inte förtjänar bättre? Jag har också ställt ett ultimatum - som höll i sex veckor, så nu vet jag att jag inte vannoch vårt relation efter många år är nog över. De omkring dej som inte accepterar att du väljer bort alkoholen, de är inget att ha. Välj din sambo. Se alkoholen som en älskare - med vem vill du leva? Stå på dej, kämpa - framför allt för dej själv! Kram!

Å bra gjort.
Klokt på alla sätt.
En förebild, !!

Här i Finland har vi en egen benämning för att dricka ensam, "kalsongfylla", eller "kalsarikännit" på finska. Det gick visst internationellt viralt på fb helt nyss. Nog är det uttrycket ganska så skämmigt, så det utvisar väl något om hur samhället ser på saken...

jag har inte tänkt så mycket på att det skulle vara mer "skämmigt" att dricka själv, den största skillnaden är ju att man kan smyga med det så ingen ser (tror man). Det är kanske till min fördel att de jag umgås med inte (vad jag vet) är dryckespolare, utan när vi umgås är det måttliga mängder alkohol inblandat, eller oftast ingen alls. Det gör att jag förmodligen slipper grupptrycket som nog kan vara något som kan ställa till det.

Exakt så är det för mig med. Kan väl egentligen inte heller komma med så många tips eftersom jag är ny här men kanske man kan se det som början på något vettigt att man faktiskt registrerat ett konto här och är villig att göra något åt saken. Denna evigt återkommande ångest känns ju verkligen inte särskilt vettig iaf... Hejar på er!

jag kommer aldrig aldrig mera att uttrycka åsikter om namnet på en tråd, men kan inte låta bli att reagera på att det uttrycks som skämmigt att dricka ensam. Man ska inte behöva skämmas för att man inte är omgiven av "goda vänner" hela tiden. Många gånger är det inte fråga om ett dugg annat än fyllepolare och det är inte ett smack finare och bättre än att vara ensam när man super ner sig.

jag reagerade på att den Sparrels and Drums jag köpte kostade 63 spänn, har höga förväntningar på den!

Välkommen hit Mommorazi, ska bli kul att följa hur det går för dig.

Vändningen: tack för pepp. Jag hade inte tänkt ta upp mina problem på festen men å andra sidan så är jag inte den som känner att jag måste upprätthålla "fasaden" heller. Alla människor har sina problem och svårigheter. Min vän som vi var hos berättade att hon blivit utbränd och varit sjukskriven för det ett tag. Hon kände sån skam för att hon inte lyckades hålla igång som alla andra sa hon och då kände jag att det är väl inget att skämmas för. Samtidigt är det just SKAM jag känner inför mina problem och det är nog lika bra att försöka släppa lite på det.

En bra sak jag gjorde nu innan läggdags var att avboka min medverkan i "bastu, vin och havsbad" med jobbet. Nu har jag egentligen bara bästa vännens möhippa och bröllop kvar i sommar som känns riktigt svåra att undvika alkohol på...

Ha ha, grannens hund är en stor vit det o go Golden. Hon heter eg Ester, men jag kallar henne Selma för hon ser ut dom någon som heter Selma!!! Kärlek! Hur ser din Selma ut???

Oj, om ni visste hur mycket skit jag fått ta för detta val att flytta till min kärlek...
Och nu flyttar jag tillbaka för barnens skull. Och då har jag fått från sambons håll, att han inte vet vad han känner/ om han älskar mig, för att jag nu flyttar. Vad jag än gör sårar jag någon. Och före dess levde jag m barnens far som misshandlade mig mest psykiskt men även ett par ggr fysiskt. Just nu vill jag bara bo ifred med mig o barnen o lämna alla andra utanför...

Men fasiken vad gott det är :-)

Jag dricker fort ensam och i sällskap. Med alkohol eller utan. Slurp - så är det borta. Men aldrig läsk eftersom jag inte gillar sötsliskiga drycker heller. I kväll blir det nog "bara" en halv flaska vitt. Kanske. Testar Fru Nordin vitt ( Per Gessle Selection) köpt på Systemet. Kan säga att Barrels and Drums är mycket godare. Och billigare dessutom. Ett litet tips från vitvinscoachen ;).

Jag överlevde, klarade av, mådde bra mest, bara idag jag mådde skit! Nu nästa siffra: En till vecka. För mig kommer det viktigaste vara att inte köpa hem! Att värja mig när jag är på ställen det dricks är lättare (tror jag), och har än inte bestämt mig om jag ska vara helt torrlagd, jo... jag har lust att låta bli en månad åtminstonde. Helt. Och kanske sen också, för sjutton, jag var 24 när jag drack första gången, levde innan dess. Borde kunna leva efter det också.

Lider med dig, men det där låter inte bra alls någonstans. Hör du hur mycket du själv får "offra" eller undvara? Som du säger osäkerhet över att ta hem en pojkvän, inte vilja ta hem vänner osv. Det verkar som om du är vuxen nog att kunna stå på egna ben och utan att veta hur mycket du har kvar i plugget o så, så vettifaen om jag inte hade övervägt att ställa mig på egna ben ändå och flytta. Jag hade dock försökt ta ett allvarligt snack först, en kväll där alla är nyktra och berättat precis vad jag kände och hur jag upplevde det med att inte kunna ta hem vänner, partner osv som folk. Sett om det kan ge någon slags effekt. Ibland kan det faktiskt vara så att lägger man bara korten på bordet och får den som har problem att inse allvaret, så kan det bli det som faktiskt får personen att ta sig mod/ork/vilja att söka hjälp. Det kan också bli så att du bara pratar för döva öron och någonstans där som vuxen så får du se till att göra ditt eget liv så drägligt som möjligt först och främst.

Att man kan vara annorlunda som alkoholist eller missbrukare i beteende är en sak, men jag gillar inte det du beskriver om aggressiviteten mm. När du bor själv kommer du få din frihet att umgås hur du vill och med vem du vill, och du kan också välja hur du vill lägga dina besök hemma hos din mamma och honom. Förhoppningsvis kan det i sin tur kanske också bli ett andrum för din mamma om hon vill komma bort hemifrån en sväng ifall du bor i närheten.

Håller tummar och tår för att det går bra för dig iaf!

Haha, och så ser jag att du precis loggat in! Tajming. :)

Hur går det? Med lever, hälsa, antabus och liv? Kram!