Senaste kommentarerna i forumet

med nära vänner och många kramar är dig verkligen väl förunnat.
Önskar dig goda förväntansfulla dagar tills du är där!
Fredagskram / mt

leva i nuet ?

Jotjena !

Just nu så är det en vecka kvar tills jag får åka till Gullbranna och ha en måbrahelg bara för min egen skull !!
Och jag räknar ner och är nog delvis mentalt redan i bilen på väg dit. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter denna helg tidigare, jag behöver verkligen denna tid med vänner och kramar.

Och bara 2 veckor efter det så är det höstträff på Gården med spännande föreläsare och goda vänner.

September blir en fin månad med mycket påfyllnad av glädje. Jag behöver det.

har aldrig varit, eller hamnat, i en sån tjat-situation som du beskriver. Men idag tackar jag nej med bestämdhet och ger mig aldrig in i nån diskussion om varför jag tackar nej för det har ingen annan med att göra. Min erfarenhet är att om jag håller huvudet högt och ser den som frågar i ögonen så slipper jag följdfrågor. I varje fall oftast. Om personen i fråga är dragen så spelar det inte så stor roll vilka signaler jag ger och då är ju också ev förklaring meningslös.
När fyllan blir för stor i sällskapet drar jag mig därifrån och och det brukar inte vara nån som saknar mig då, de har jämnt göra med att kröka.

Att ge sig in i diskussion eller försöka förklara när spriten har tagit över är meningslöst.

...läsa era varma ord. Självklart hade jag önskat att mannen visat något men nu är det inte så och nu finns ingen ursäkt. Det hade ju känts vuxet och moget om han hört av sig, oavsett med vad. Jag gav öppningen så något tyst krig utövas inte. Allt känns så barnsligt, så lågt att jag egentligen helst inte vill skriva om situationen. Men, det är inte jag som ska ta hand om det där beteendet, bara han själv. Jag vet ju att han kör ett spel med mor sin, med sina nya abrbetsgivare och AA. Han berättar inget om hur han beter sig, vad han reagerar på och hur. Därför är han ensam, en självvald ensamhet och jag hoppas han valt det med eftertanke.
Jag tror mig känna igen mönster, både mina, hans och de som formats mellan oss i hela den här sörjan.

Jag följer min tidsplan och tänker bära med mig det positiva. Denna processen är jobbig men kulmen var i de värsta fyllorna där jag trodde mannen skulle dö. Nu rullar hans liv vidare och han har spelkorten för sin framtid. Hur han väljer använda dem är hans val och det jag får del av är baksidorna. Utåt visar han en helt annan sida och låtsas allt är bra. Märkligt för mig! Trots att mamman är gammal så påverkar hon mannen och därför tänker jag berätta för henne hur livet ser ut för mig. Hur sanningen ser ut men utan förväntning möta förståelse. Han har ju ljugit ihop historier så långt från verkligheten.

Jag mår sagolikt bra i mitt hus och är just nu tacksam över att vi inte hann nästlas in mer i varandras dåtid. Det gör uppbrottet mindre komplicerat, ja, om han inte vill krångla vill säga. Jag kommer fortsätta skriva här...mår bra av det...tack för ni finns...

Kram

Får gåshud när jag läser... Känner så med dig. När du är nyopererad hade det ju varit fint att ha mannen nära, att han skulle bry sig om, ta hand om och kanske göra något lite mysigt, så tänker i alla fall jag, men det hände aldrig för mig i liknande situationer, och jag minns besvikelsen. Du gör ju rätt som tar hand om dig. Jag minns när jag läste att du bestämt dig för att ge det till efter sommaren eller om det var början av hösten, och sedan när ni hade det så gott och jag var så glad för din skull, och önskade att ni skulle få ha det så gott!

Jag är ledsen att det inte blir som du hoppats, men jag är glad att du tar de steg du behöver för att vara rädd om dig.
Du är värd allt gott, precis allt!

Stor kram

för att ni delar med er så ärligt tillbaka. Det får mig att känna mig mindre som ett "freak" och lättare att närma mig en acceptans.

Flygcert, tack för att du skriver du också tänkt så. Jag har skämts för att jag tänker så ibland, man "får" ju inte tänka så och jag har ju inte kunnat säga något om det till honom. Tror inte han skulle förstå och det är ju inte hans sak att reda ut när han har mycket med att bara inte dricka och ta hand om sig själv nu. Jag kan ju förstå både det rimliga och det orimliga med att tänka så. När du skriver att du också tänkt så så blir det lättare för mig att inte döma mig själv, för att jag inte dömer dig om du förstår vad jag menar. Lättare att se det för vad det är.

Mulletant, jag har läst allt du skrivit. Det du skrivit tidigare om demonen och det mörker som ibland kommit över dig och hur du hanterat det har hjälpt mig oerhört att våga närma mig mina egna. Jag har känt igen mycket av det och genom dina ord fick jag hjälp att starta processen att särskilja och separera mina känslor och tankar. Kanske inte våga möta än men åtminstone inte fly helt. Som sagt en process.

Idag är en bra dag med många roliga aktiviteter som jag sett fram emot. Lite möta-demoner-lightvarianten, sådant jag tycker är lite läskigt men länge velat göra.

Kram på er!

och du också. Jag är glad att du ser det trots fysisk och psykisk smärta. Det lugn och den självklara rätten till ditt egna liv du förmedlar och har förmedlat här, har gett mig mycket. All respekt och styrka till dig.

Ta hand om dig och krya på dig!

Tack Santorini och MB för era svar. Man blir glad när någon "ser" en. Att året har varit tufft kan jag inte förneka men samtidigt har det varit ett intressant år jämfört med de tjugo senaste. Jag har verkligen börjat se saker. Som med maken, att kanske inte är genomgod bara för att han aldrig gjort mig illa fysiskt. Som med mig, att jag kan vara riktigt elak. Som med naturen, på min tomt har jag två ekorrar och de tjattrar som bara den. Jag har börjat undra vad de säger till varandra.

Visst är jag "bara" en anhörig nu och din gissning om att jag läst anhörigsidorna är korrekt MB, jag har verkligen läst. Jag förstår inte alltid för en del anhöriga verkar stå ut med vad som hellst hellre än att vara ensamna. Men jag dömer inte längre, bara accepterar att galenskap kommer i många olika former. På lördag blir det dags för mig själv att flytta ihop med en make som jag kanske inte helt gillar längre. Eller så är det vad alkoholen förvandlar honom till som jag inte gillar. För själva mannen är det inget större fel på.

Blev även glad av Santorinis rader om att jag kan. På ytan kan det verka så, men det finns många många gånger som jag legat i stugan och gråtit. För det jag kallat liv är över. Men även mornar när jag vaknat och mått jättebra. Som Santorini sa det så ångrar jag aldrig att jag inte drack igår.

FörundradFia

...för omtankar.

Jo, jag orkar inte med turerna och jag bär inte ansvar för dem. Därför måste jag gå vidare!
Några ord över framtid har inte sagts. Tystnaden talar däremot tydligt i mina öron. Mannen är van andra springer runt och ber om hans intresse. Nu har han sin mamma, 82 år, som den ende som bryr sig. Det är väl minsta motstånd han söker, då ser ju världen ut som han önskar. Vet mina ord om honom nu är helt mina och inte nödvändigt en sanning, men det är min sanning utifrån hur jag uppfattar livet och dess värde. Jag anser livet är värdefullt och värt att leva!

Kram

kan bara beklaga utgången av din resa men jag hoppas att du stannar här och delar dina erfarenheter med andra som går efter dig. Och jag hoppas innerligt att dina gamla planer för hösten står fast.

Krya på dig min vän !

Kram ♥

befriande att höra av dig trots sorgligt besked. Jag tänkte intensivt på dig och hur du har det igår när jag skrev i min tråd... Det är skönt att få veta. Nu förstår jag att du har satt punkt. Eller var det han...? Du har verkligen givit tid och engagemang, tro och hopp till relationen. Jag önskar dig det bästa i ditt fortsatta liv. Kramar och tack för tiden då vi andades i samma rum och gav varandra syre. Allt det bästa, kramar / mt

I oasen är det varmt och tryggt! Där finns jag nu, nyopererad och omhändertagen av barn och svärdöttrar/söner, syskon och vänner. Mannen skrek åt mig efter 4 timmars samvaro, där fick jag nog. Gjorde jobben jag skulle och bad honom vara tillmötesgående. Det var han inte så fyra dygn utan ett enda ord från honom. Han var borta när jag kom hem efter arbete i söndags och kom inte till lägenheten under tiden jag var kvar.
I måndags em tog jag mina kläder och körde upp till mitt hus, så var bestämt.
Igår opererades jag och nu finns jag tillbaka i min oas. Inte ett ord från mannen så det får väl ses som ett tydligt tecken på att han inte vill bjuda upp till dans.

Jag kommer hämta resterande prylar under kommande veckor.
Behövde inga ultimatum eller snack. Löste sig utan! Tragisk alkis/psykiskt sjuk!

Mitt liv går vidare och jag är tacksam jag inte lät mig dras ner i skiten, inte längre ner än jag kan ta mig ur!
Tack alla här! Ni är/var mitt syre länge!
Kram

kan jag bara hålla med Adde.
Nikotinfria cigaretter blev en flopp...

Man måste nog göra upp med de vanor man har skaffat sej ihop med bäste vännen flaskan.
/MB

One of a kind.

Jag önskar dig allt gott med vad du än tar dig för.
Från en hatte och fnatte.......
kramar/A

Ursäkta om det missförstods.
Det jag menade var att de alkoholfria alternativen är riktigt bra och goda.
Det skall absolut inte flashas med vad man dricker.
Det är skit samma, men lika som att inte skilja sig från mängden så funkar de alkoholfria alternativen riktigt bra.

Och den EGNA upplevelsen av att köpa en alkoholfri drink, lika kostsam som den med alkohol I, och upptäcka att den är jättegod.

Det var DET jag menade, och då är det ingen fylla jag vill åt när jag själv köpt ALKOHOLFRITT.

... för att jag gjort avtryck i dig!
Du vet hur tacksam jag är mot dig! Åh, jag förstår inte att det är sant - förstår knappt att jag levde i allt det där hemska, jobbiga, oändligt tröttande, men förstår knappt att det heller är så avlägset - det känns så länge sedan allt det där riktigt hemska var allt jag hade.

Jag mår så bra idag! Jag vågar knappt skriva det av rädsla för att det ska slå tillbaka på mig, men jag är verkligen glad för många saker i mitt liv idag! Känner fortfarande sorgen över att flickorna inte har två aktiva föräldrar som lever lyckliga tillsammans, och sorgen över alla gånger då de inte vill åka till pappa när de ändå får göra det, men kan nästan inte sluta le när jag tänker på min röda stuga, mitt alldeles egna lilla hus, min trädgård, min tid, mitt lugn, att få vara så här avslappnad - att få göra som jag vill och mår bra av!
Senast igår var jag iväg på utflykt - och jag kunde vara borta hur länge jag ville utan kommentarer. Och jag träffade människor som jag kunde le åt hur mycket jag ville utan att vara rädd att få höra att jag ville ligga med dem, att jag flirtar, att jag "bjuder in till saker som en kvinna i ett förhållande inte ska göra", och mitt i all härlig sol och värme så kan jag ha linne om jag vill - det är inte längre någon som säger att det bara är lössläppta kvinnor som har linnen...
Åh, Mt, tack för allt, igen och igen!
Kram

har ingen som helst känsla av att "sticka ut" bara för att jag dricker vatten, cola, kaffe eller the'.
Jag trodde att "alla" drack när jag var aktiv men ser ju nu att så inte är fallet.
Och jag har aldrig haft behov av att flasha med en dyr drink, det är ju fyllan jag vill åt.

forumbrorsan Berras reflekterande krönikor. Det börjar bli 2½ år sen vi möttes här... då tänkte jag mig ofta på forumet som en väv i universum...En väv med mörka och ljusa inslag och de långvariga som varpen som höll forumet samman.

Många har passerat, kommit och gått... en del återvänder... ibland för att berätta om ett lyckligt... slut - nej, kanske en lycklig vändning till ett annat och bättre liv.

Ibland återvänder en anhörig för att berätta att någon nått den slutliga befrielsen... någon som inte hittade och lyckades fånga ett annat val - så kan jag tänka när jag läser beskrivningarna om fångenskapen i alkoholismen.

Läste kallas glada hälsning och blir glad i hjärtat. Kalla, maria, santorini, Stigsdotter, vana, victoria... Kvinna-mamma 46 och mie... det har gått bra för många. Berra och Adde - i en klass för sig. Flygcert vill jag aldrig glömma, hurra för dig! Och markatta - kloka du, dig följer jag delvis på samma resa. Det har gått bra för Lelas och pianomannen och för Mg och mej... En rad "frågetecken" finns också - dem tänker jag på emellanåt - och ibland kommer ett svar mitt-i-allt.

Forum har gjort skillnad för många och jag hoppas innerligt att det får finnas kvar.

Min och vår resa har andra tyngdpunkter idag.
De problem och utmaningar jag har är "mina" på ett annat sätt och jag kan och vill inte sopa undan dem bakom alkoholen.
Mitt liv är en spännande resa - den är min. Tacksam och lycklig är jag som får dela den med mullegubben. Min "sanne" man som jag fått tillbaka.
Och att jag mötte medresenärer. / mt

PS Det händer, när jag läser här och har svårt att förstå att jag vänder mig till Hjalmar Söderbergs ord ur Doktor Glas:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge människorna någon slags känsla,
själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.

Det gäller de flesta av oss, kanske alla? Det hjälper mig att tänka så. DS

Precis, exakt.
/A

..på taskiga erfarenheter av med alkoholen, det är en bra början tycker jag...
Hur mådde jag innan jag började, blev fyllan bättre än den förväntade reaktionen?
Vad blev dåligt, raglade du, pratade en massa svammel, spillde ut något, sa något du kanske ångrade, raggade osv...

Jag brukade "spara" på små minnen och blev min egna observatör, såg lite på distans hur jag betedde mig, varför gjorde jag så, är detta normalt, gör jag så här varje gång jag hamnar i den här situationen?
Jag såg ofta mitt beteende upprepa sig och kunde snart förutse hur kvällen skulle te' sig, lite patetiskt, jag var förutsägbar nästan varje gång.
Så det blev någon sorts ekorrhjul och liknande en skiva som hoppade i och ur samma spår hela tiden, jag ville ju att det skulle hända något nytt!
Så inte bara vanan blev en vana, utan själva innehållet av en berusning blev en vana i sig självt, så vad förblev nytt då, ingenting..
Jo självaste fyllan kan bli tråkig den också, och man drack ju under förutsättningen att man skulle få det roligare, men blev den det?

Det kan låt trist att man ska behöva rannsaka sig hela tiden, men det kan vara bra att veta varför man beter sig på samma sätt.
En del i utvecklingen är att vilja och våga förändras, annars så står ju allting bara helt stilla, men människan är ett vanedjur med rutiner..

En grej för mig blev att försöka bryta alla gamla inrutade grejor jag hade för mig, handlade t.ex alltid samma mängd mjölk, av samma märke, fetthalt, i samma butik och staplade dem på samma sätt i kassen varje gång, varför??
Samma sak med ost, bröd osv, blev förbannad när inte "mina" varor fanns i butiken, varför?

Sedan åkte jag inte längre till den närmaste butiken, köpte mjölk i fel "färg" och av annat tillverkare, osten blev alltid en ny sort varje gång,
och jag tvingade mig att köra igenom hela sortimentet av "äckliga" mörka bröd i brödhyllan.

Varför?

Jo jag ville bryta mina gamla inkörda traditioner, tvingade mig att uppleva nya ställen, prova på nya smaker och allt var inte gott,
men jag fick erfarenhet och en bättre vidgad vy när t.ex vissa brödsorter passade bättre till frukost men inte till middagen t.ex.
Det visste jag inte tidigare och jag fick lite mer erfarenhet med lite mer intressen, det hade jag inte tidigare, och det ökade på min nyfikenhet.

Såg väldiga likheter med mitt drickande, köpte alltid samma antal starköl på samma butik, samma veckodag i veckan, drack dem vid samma tillfällen, satt på samma plats i soffan och gjorde samma sak, blängde på TV'n, vilket jäkla röjigt liv man levde, ha!

På fester var det helt annat, då slog tokfan i mig istället, och då frodades ångesten i tiofalt dagen efter.
Så antingen gjorde jag ingenting och drack, så hände det heller inte lika mycket med ångesten..
Eller så gjorde jag någonting, och då hände det mycket mycket mer med ångesten..
Så det jag ville göra, gjorde mera ont, men jag drack i alla fall och gömde mig på kammaren för att inte utsätta mig för fler prövningar,
men hallå!, vilket jävla liv, och i båda lägena så drack jag i vilket fall.
Det här var inget glamouröst liv, trots att man hävdade motsatsen när man hade varit på fest...
Man pratar aldrig om det som gör ont, ångesten och bakfyllan, det är som att svära i kyrkan, ve och fasa!

Allt detta kändes så himla falskt, jag hängde på i floskerna om hur jäkla ballt det var att vara på fest, när dagen efter var pest, egentligen.
Jag led och detta var stort, väldigt jobbigt för mitt psyke, nedbrytande..
Jag drack egentligen fast jag inte ville, det var ett drogberoende, ville bort i berusningen för att skyla alla jobbiga tankar.
Om man kunde smaka på situationen så skulle den ha smakat hemskt beskt, kväljande, och fängslande på samma gång..
Ju mer man drack, desto mer var man tvungen att dricka för att orka glömma, men vad var det jag försökte glömma?

Alltihopa hade blivit självdrivande, jag drack för att jag hade ett dåligt liv, det dåliga livet berodde på att jag drack..
Allt det roliga och stimulerande i livet hade förträngts av alkoholen, allt var bortsvept och jag var trots gott sällskap den ensammaste i hela världen, ingenting dög åt mig längre för ingenting var roligt nog....utan alkoholen..

Ser ni den gemensamma tråden nu, jag satt som i en rävsax, men oförmögen att förstå hur jag lossade på dess käftar..
Och när man börjar ge upp livet, DÅ börjar det bli farligt, deprimerad och hålögd utan en minsta ork för någonting längre..

Jag hade nått min personliga botten, det var i stort sett två vägar kvar för mig, ta livet av mig eller påbörja en förändring.

Här sitter jag idag, och min förändring fortskrider fortfarande, en mental träning på att inget är för evigt..(förändring är bra).
Och antingen kan jag sitta slött och se livet passera utan att röra en fena, eller så gör jag någonting åt det..

Det första och bästa var att sluta dricka alkoholen, man kunde lika gärna ha suttit och låta liemannen äta med sked direkt ur skallen.
När strypsnaran från alkoholen hade börjat lossna så var villrådigheten stor hos mig, vart ska jag gå?
Och då började helomvändingen inom mig, vad håller jag på med, och vart vill jag?, samt en liten fråga till....VARFÖR?

Har inte fått svar på alla frågor, men jag är för rastlös för att sitta stilla, och sitter jag?, ja då ska jag fanimig njuta också.

Jag har lärt mig att jag ÄR en beroendepersonlighet på alla plan, och att jag får passa mig så att jag inte snöar in för mycket på en enda sak.
Alkoholen är ingenting för mig längre, jag kan inte njuta av den utan att missbruka den, alltså undviker jag den.
Om andra vill dricka så är det deras egna ansvar, jag ansvarar bara för mitt egna beteende...

Jag försöker skapa luckor för att utveckla min intressen, och ger mig lite lyx ibland för att det ska vara härligt att njuta av något...

Det är inte förbjudet att njuta emellanåt, men att frossa kan vara en överdrift...

Idag har jag makten över hur jag ska må under morgondagen, den klär jag bäst i att inte dricka något med alkohol idag..

/Berra

Vill bara titta i och säga att allt är bra, tänkt att göra det rätt länge men tiden räcker inte riktigt till ibland.
Blev så glad när det gått bra för så många av oss, ni skall veta att tack vare er klarade jag det. Så ni har en riktigt stor plats i mitt hjärta ingen nämnd och ingen glömd.
Många kramar till er alla, nu tar vi ett steg till

Om man säger såhär, det är bättre med en alkoholfri öl I glaset då man inte skjiljer sig så mycket från mängden.
Det är samma sak med alkoholfritt vin och smakar gott, ocj man sticker inte ut så värst.

Det är rätt häftigt at beställda en grym drink för en hundralapp, men sen är den alkoholfi.
Smakar bra, och du kan ta bilen hem.

Men om man är I början ac sin nykterhet så kanske det kan bara vanskligt med olika triggers.
Valet är bara ditt.
/A

Som du själv sade, låt det ta tid.
Själv hittade jag hit I oktober I fjol och ännu är jag dessvärre inte I hamn.
Men jag vet vad som krävs och vad jag igentligen vill.
Jag önskar dig all världens djävla lycka till.
/A

Att inte hålla med om allt vore att ljuga. Så speciellt när du säger skynda långsamt, då tar jag det som ett OK att inte lägga av ännu. Det är den första flyktiga tanken. Sedan så är det befriande att inte lägga en sån stor press på sig själv och bara slappna av i det du säger. Gör man det till ett tvång så funkar det inte!

Att ställa den enkla frågan om man inte tycker det är värt att hoppa över till nästa gång är fin.
Samtidigt fråga sig själv om man blir lyckligare av att öppna flaskan just nu?
Svaret är sällan ja på den frågan. Mycket kort lycka i såna fall.

Ja, det börjar mogna i mig så sakteliga, det är utan tvekan så.
Tack för hjälpen Berra, jag behöver den och göder den med dina kloka ord.

Börjar bygga upp en fylleplan för helgen, men det ska jag med ro avstyra i tid, och troligen lyckas med, det är mitt mål för denna helgen.
Det räcker väl så, tycker jag.

LP

jo jag kände att det inte håller måttet och ville väl bara ha lite "medlidande".
tack för snabbt svar Adde :D