Senaste kommentarerna i forumet

att du skriver så! Känner att det känns mer motiverande för mej att sträva mot de bra grejerna istället för ifrån de dåliga. Att veta att jag troligen kommer att må bättre är en stor hjälp.

Jag läste någonstans att det visat sej bättre att motivera alkoholister med de bra sakerna som händer med kroppen och sinnet när en slutar dricka en att skrämma med de dåliga sakerna. Det kan ligga något i det tror jag? Jag har hört allt det dåliga, blivit formligen vettskrämd och ändå druckit.

Fast alkoholen dövar ångesten för stunden, så framkallar den ännu mera ångest längre fram. Inte alls bara ångest över det egna drickande och vad som hände då man var full, utan hela livet blir svårare att hantera då man dricker ofta.

Så chansen är stor att det går åt det andra hållet. Dina ångestgreijer lättar. Åtminstone efter de allra första dagarna, som nog kan vara svåra.

Åh jag blir helt gråtig. Det kändes lite jobbig att skriva att jag hade en festkväll igår. Som att det är ett nederlag eller till och med ett svek. Men så möts man alltid av så fina och underbara människor. Nej du Nyman, det blev inget löööv förutom i Alice Bah på avstånd. Den energin hon uppvisade igår på scenen och dansgolvet- jag blev starstruck! Den kvinnan har en utstrålning som heter duga!

Idag går allt långsamt, det är jobbigt att ta sig an mail och andra jobbrelaterade saker. Det finns en molande huvudvärk som gör gårdagen påmind. Jag har inte varit bakis på nästan åtta månader. Vilket skittillstånd alltså.

Det är ju precis så jag tänker också. Att jag vet att han älskar mig, men han älskar alkohol MER. Och det gör ju mer ont än om han var otrogen. Eftersom det är helt omöjligt att tävla med alkoholen.

Men det jag funderar över är just det där. Jag säger ju samma som du och när jag går hos min medberoendeterapeut så är hon väldigt noga med att påpeka att det inte är så det funkar för en alkoholist. Det ena är äkta känslor (mig) och det andra är en elak sjukdom där begäret inte går att hantera och att det inte handlar om kärlek. Typ. Jag säger inte att det är hennes exakta ord men något åt det hållet. Och jag KAN bara inte få in det i skallen, det går inte att dela på det. När han är vettig och som nu när han gått på antabus i nästan ett år är han ju så jäkla medveten om sin sjukdom. Sen när han tar ett återfall "glömmer" han vissa delar. Trots att det ger honom enorm ångest.

Vid de tillfällena önskar jag att jag var där du är. Färdig. Likgiltig och att jag inte älskade honom längre. Då är det ju så mycket enklare att bryta sig loss, även om det fortfarande aldrig är enkelt att lämna ett långt förhållande oavsett alkoholism eller inte. Men har man inga känslor kvar är det ju emotionellt jäkligt mycket enklare.

Vad tycker din man om att du faktiskt tänker lämna honom? Och att du inte känner något längre? Fattar han ens då eller fortsätter han bara köra sitt race där han är ofelbar?

Känner mej lätt och glad idag! Också väldigt glad över min kloka sambo :)

Fast det där med att möta ångesten: Jag har så mycket stora ångestgrejer, sorger jag tryckt undan med alkohol. Är lite skrajsen att de ska slå mej med full kraft om jag slutar deicka. Fast kanske jag kan hanteea dem bättre då?

Man kan inbilla sig att avhållsamhet och kloka resonemang ska göra tricket när det gäller den här åkomman, men icke. Lik förbaskat är det som att man står inför den här OCD:n eller allergin, det här ur-sättet på vilket hjärnan reagerar på a. Jävla skithjärna, förresten. Den ska vara så plastisk och omformbar men det verkar som att den är utrustad med ett par ränder som verkligen vägrar gå ur alldeles oavsett vad man hittar på.

Men dom goda nyheterna var ju att det inte spårade ur, du hade kul, kanske lite lööööv in the air (nä, inte Annie eller Stefan), du har fått en pusselbit till att fundera över. Och så är du ju bästaste steglitsan i världen.

Kram på dig och japp, nu tar vi hand om oss. <3

Tänker på uttrycket att" om man pekar finger åt någon så pekar tre fingrar tillbaka mot en själv". Det var precis det din pappa gjorde tror jag. Pekade på dig fast problemet låg hos honom. Men det gör ont att bli avvisad av dom som man har närmast. Låt det göra ont för det måste ut. Hästen är din medicin nu precis siom hunden var min när det krisade som värst. Önskar dig all styrka <3. Kramar / FM

Fan vad oförskämt! Till och med då jag var som djupast, krävde jag alltid minst vatten bredvid om det dracks vin. Med min vätskeomsättning skulle jag stupa på 0,0 om jag försökte klara mig på bara vin.

Ett väldigt bra svar från sambon också!

på det där igår när jag såg bilder från Almedalen, att det måste vara svårt att avstå just där. ALLA verkade ju ha ett glas i näven ständigt. Tänker att det är lite märkligt ändå: Det ska ju handla om politik och ett av våra stora samhällsproblem är ju drickande, det borde åteminstone finnas en motvikt eller massor av alkoholfria alternativ.
Härligt dock att du slapp minnesluckor och ångestgrejer:-)

Tänker överhuvudtaget på alkoholnormen mycket just nu, att det finns så många tillfällen då alkohol "ska" vara med.. Själv ska jag på möhippa i helgen, därbblir det ju också ett starkt inslag med alkohol. Jag kommer nog att dricka lite vin, mycket för att hag vet att jag är trygg då. Jag håller mej alltid måttlig med andra, ensamdrickandet är mer mitt problem (inget är såklart bättre än det andra).

Sen vill jag bara säja: registrerade mej i förrgår och du och alla andra hjälper mej så mycket!!

Igår kom ångesten och rastlösheten. Vanligen dricker jag inte i veckorna men i kylen fanns överblivet vin från helgen. Jag frågade min sambo om det skulke göra så mycket om jag tig det där vinet. Han svarade så bra: Du frågar bara för att jag ska göra att det känns ok. Då var det plötsligt lätt att låta bli. Vill inte utsätta honom för något manipulationsspel. Tänkte också på något jag läst på forumet: Att man måste våga möta sin ångest. Jag gjorde det och den klingade fsktiskt av :) Köpte iof en påse godis ist men tänker att det är bättre än alkohol iaf, för nu.

Sista dagen på gotland. De flesta åker hem idag. Utanför fönstret hör jag väskor rulla över kullerstenarna på väg till flyg och färjor. Det ska bli skönt att komma hem till civilisationen för det är verkligen en konstig liten bubbla man lever i här. En bubbla där gränser suddas ut och spelreglerna för journalister, politiker och löst folk (mig själv inkluderad) ser helt annorlunda ut.

Festligheterna började redan i måndags. Jag tog det mycket lugnt, och drack schweppes ginger ale. Insåg att jag inte varit på ett riktigt stort party nykter sedan jag slutade med alkoholen och började känna att jag saknade det. Det riktiga partyt, dansandet, flirtandet. Kan inte alltid släppa loss med ytliga bekanta helt nykter.

Men det gjorde jag igår. Igår bjöds vi på en helkväll utan dess like. Dricka, mat och kända personer flödade fritt och jag gav mig hän. Japp, jag drack. Alltså mer än jag druckit sen 17 september. Sitter och funderar på varför jag gjorde det. Och det var nog en kombination av stämningen, människorna jag var med och att jag faktiskt inte hade njutit av kvällen på samma sätt. Minns dock att jag reflketerade över att vi inte hade fått några alkoholfria alternativ på bordet. Hade det funnits hade jag nog tagit mig lite vatten. Ångrar jag mig? Nja, jag fick ingen minneslucka. Det är ju de jag är rädd för, jag gjorde inte heller något olämpligt. Gott så.

Men det är ändå sorgligt för jag kände hur jag fortsatte fylla på mitt glas så fort det blev tomt. Jag.kan.inte.sluta. när jag väl har börjat dricka. Varför kan jag inte göra som andra ta två tre glas och sen bara skita i spriten?

Måste ta mig en funderare nu. Ta hand om er!

Nej, anhöriga som försöker sopa under mattan har jag inte haft. Däremot allt det där med att vakna på natten med ångest, sämre minne och koncentrationssvårigheter. Definitivt!

Jag sover fortfarande oroligt, men nu har jag åtminstone inte ångest om jag ligger vaken på natten.

Åtminstone tidigare har admin sagt att att problem med forumet ofta kan bero på att man försöker använda smilies. Speciellt sådana som finns färdigt på mobilplattor mm.

Jag är inte admin, så det kan naturligtvis vara något annat också. Hoppas ditt problem kan klaras av snart.

Det ÄR svårt, man får inte ta för lätt på det hela. Nog för att du skött dig bra på sistone och att det har gått bra, men släpp inte garden. Inte nu, inte här. Det är för tidigt om det ens någonsin kommer att gå. Håll den uppe för stunden iaf. Jag märker på flera här på forumet att det är lätt att stå i boxningsringen och efter ett tag känna att det går ju hur bra som helst, och så släpper man garden lite och börjar slappna av och precis då landar högerkroken rätt i plytet. Hur hård smäll man får och om man blir knockout eller bara vacklar tillbaka är lite olika, men de flesta inser att det gick visst inte att släppa på garden. Inte ännu, man bör nog gå/vinna mer än en rond först iaf...

Nya tag min sköna!

Jag behöver all uppmuntran jag kan få! Jag tänker att jag faktiskt lyckades sluta röka för tjugo år sedan och jag försöker tänka att jag även kan lyckas med det här. Det är ett bra råd "att vara snäll mot sig själv och ta nya tag"!

Du är här på forumet igen, och ger inte upp!!!!

... Du fick en bra stund där med pannan mot solvarm häst. Och mat i dig. Och att du har någon att pysa för IRL också. Du fixar det här! Kram.

och håll vägarna tillbaka öppna.Om du klarar det,vilket kan vara jättesvårt då det finns känslor och starka band.
Det är det allra bästa du kan göra för dig,dina barn och honom.Kanske han reder upp det,tar tag i sina problem,kanske inte.
Men då har du i alla fall fredat dig själv och barnen och kan ge er en trygg miljö.Ni kan ju hålla kontakt ändå och du kan hjälpa honom och ge ditt stöd,men från lite distans.

Läs lite härinne,tyvärr är det samma sorgliga melodi i nästan alla historier.
Vi som anhöriga trillar lätt ned i detta och kan inte ta oss ur trots att allt sunt förnuft säger att vi borde.
Så om du har kraft,läs in dig lite här på forumet,både på beroende och anhörigsidan och stärk dig själv.

Och välkommen hit!
Här är vi många som delar en liknande historia som din.

Kändes det bättre igår, Anits? Det låter som en panikattack - kroppen kan verkligen spela en spratt. Jag upplevde ångor liknande för några år sedan och efter en natt på akuten avfärdades det som panikattack - jag orkade inte gå vidare med det. Vilket kanske var dumt. Bra jobbat, Myrkotten. Jag Jag är inne på dag två och jag har sovit en hel natt! Jag har använt alkohol för att pigga upp mig och jag vet inte om jag kommer att behöva antidepresivt. Får se.

en till kommentar... jag tror inte jag har riktigt koll på varför jag hamnade i träsket, har mina aningar, men det kommer nog komma upp till ytan och jag måste lära mig hantera det på andra sätt än med en påse ölflaskor.

Detta är morgonen på dag 5 utan öl, jag är inte säker på att det finns någon så lång period utan öl sedan i början på december.

Jag stör mig mycket på att jag lyckas lägga på mig säkert 7-10 kg på grund av all öl (=flytande vitt bröd) som jag hällt i mig. Sedan när jag räknat ihop vad det kostat under en månad är det ju skrämmande...

När jag gått på systemet har jag ju köpt de lite dyrare ölarna för det ska se ut som jag kan det här, och inte dricker för mycket. *SKRATT*, och försökt gå på olika bolag varje gång så personalen inte ska känna igen mig. *blä*

Nåväl. det har gått rätt bra, jag är inte säker på när suget kommer bli så där lömskt o övermäktigt så jag faller dit. Det viktigaste för mig då är tror jag att jag inte övertygar mig själv att det är okay att köpa hem massor, utan isåfall lite, och helst dricker tillsammans med någon/några i ett socialt sammanhang. Jag funderade tidigare innan jag kände jag behövde dra i nödbromsen på att bara dricka en/två öl när jag är ute, och aldrig dricka hemma på andra dagar än fr,lö. Något sådant skulle funka på sikt, men just nu är det nog klokast att ha nolltollerans.

Jättebra beslut, och jag tror som du att det finns samband mellan alkoholen och koncentration, arbetsförmåga o hur man mår i allmänhet, men det är kanske inte alltid lätt förstå sambandet. Det är lätt döva sig med A. Om du inte lyckas hålla strecket - var snäll med dig själv och ta nya tag.

Min sambo är bortrest och jag har bestämt mig för nittio vita dagar. Jag har det senaste året börjat må allt sämre - ständiga förkylningar och svårt att sova och jag tror att det är alkoholen som är boven i dramat. Andra problem är sämre minne och jag har svårt att koncentrera mig. Allt det här har gjort mig ganska nedstämd och då har jag piggat upp mig med "vad sägs om lite vin till middagen". Och sedan har jag inte slutat i tid utan druckit en flaska själv vilket resulterat i bakfylla och ingen arbetsförmåga dagen efter. Nu är jag inne på dag två och det ska gå. Det måste gå.

okej. har gjort riktigt idiotiska saker på fyllan inatt. & ska jobba imorgon. vsrför har jag så dåligt beteende.