Senaste kommentarerna i forumet

Jag är dig evigt tacksam för dessa rader.
Nu när jag läser får jag känslan att nu är det nog.
Har levt i förnekelsen att jag vill kanske inte sluta.
Trots mitt nick.
Men du Berra sätter pränt på mitt tyckande.

Så riktigt, så sant.
Inga omskrivningar om att jag hit och jag dit.
Hoppas du vet vilka magiska krafter du besitter
I ditt sätt att formulera dig.
Som sagt, vilken kraft i forumet........

Tack, nu ger jag upp, jag kapitulerar inför spriten!
/A

Dåsigheten kommer efter att du tillsatt en hel del gift till kroppen.
Ocj det är det som skall ut.
Tror det var mulletant gubbe som sov hela sommaren igenom, förra året.
Du har tillhört en hel del för krppen att ta hand om.

Sov du med gott mod.
Kramar/A

Sju månader är ingen lek.
Men även hon vet hur det är att sukta efter öl eller vin.
Ta hjälp av grabben i ditt försök att sluta.
Det är trots allt han som är din livlina.
Kram/A

..dagarna blir till veckor, som blir till år...
Tiden går fort om man vill, om man vill se det...
Snart sex år, och jag lever fortfarande med min förbannelse, att vara en beroendepersonlighet...
Alkoholen är borta, men inte minnena, och de upplevs flera gånger i veckan då det förekommer alkohol runt omkring mig...
Hur det är och hur jag var, ser ibland med avsky hur folk beter sig när de blir alltför påverkade..
Igenkänningen är stor inom mig, och minnen trillar upp igen, jo jag skäms fortfarande för kanske 10-15 år gamla fyllgrejor.
Man undrar hur man upplevdes, vad tänkte folk om mig redan då??

Man säger att minnena bleknar med tiden, men kanske inte alla..?
Man blir stämplad som partykille eller någon med dålig karaktär, som inte vet var ens gränser går..
Dåligt omdöme eller den som bara skiter i det, vilket är sämst?

Förra helgen så spacklade jag igen knytnävsstora hål i gipsväggarna på landet när jag renoverade badrummet.
Det slog mig en sak, jag är en jäkel på att kunna dölja sprickorna och hålen i fasaden, precis som i livet självt...
Jag är duktigt att få till en hel och fin yta, en jäkel på att kunna dölja...
Det är så jag gjorde när jag levde med min egna självförnekelse runt alkoholen, spackla igen såren och så finns de inte mera...
Krafsar man på ytan, så är det bara fyllt av sandspackel, snabbspackel som klafsats dit i en hast, det skulle försvinna snabbt...
Men den som vet vad som finns under, vet att när såren blivit för många så hålls inte huset ihop av enbart spackel..
Alla min lögner var till slut överspacklade i omgångar av nya lögner, rummet blev mindre till utrymmet, och bräckligare...
Hade man för bråttom så fäste varken färgen eller tapeten på det centimetertjocka lagret av spackel som tar dagar att torka ut..

Mitt luftslott var byggt av spackel, det återstod bara att riva ner väggarna och börja bygga på ett nytt material, nykterheten.
Regla som man ska så att det står emot alla törnar, och ett nytt ytskikt som det går att hänga upp prylar på...

Nykterheten står för ett nytänk, inte bara för stunden, det är lite som att banta..
Man kan gå ner i vikt för ett tag när man svälter sig, men man återfår sin forna vikt när man äter som man gjorde tidigare.
Om man förändrar sitt levnadssätt och äter på ett nytt sätt så får man en ny matchvikt, och kanske håller den..
Men är man en beroendepersonlighet så triggar man på annat också, såsom högt blodsockerkickar..
Tyvärr funkar inte motion som en motsats till alkoholism, du blir inte nyktrare av att motionera, men du tar tiden ifrån drickandet.
En sund kropp är svårare att mentalt "förstöra" med alkohol än en som redan är förstörd..
Mitt liv är ju ändå i ruiner, varför inte fortsätta förstöra den med alkohol också, en sorts tröstdrickande..
"Jag är en dålig människa, varför inte fortsätta dricka..", och så driver man på sitt egna fördärv ännu djupare.

En sund kropp innebär inte alltid bara synen på kroppsstorleken, utan hur man mentalt mår..
Det är inte magen som säger att jag är törstig och behöver fyllna till, inte kroppen, utan den som kontrollerar den, hjärnan.
Tankarna på alkoholen kommer just ifrån...tankarna, vanan, den tänkta tryggheten, när allt är som det ska vara...
Men om vanan är fel, vem säger det till den då?
Vännen, mannen, frugan, barnen, föräldrarna, grannen, jobbarkompisen osv???
Tror du på dem då, är det sant, eller överdriver de bara?
Du dricker väl inte mer än andra, sådär genomsnittligt!
Men om du befinner dig i en sfär av människor där alla dricker mycket, då dricker du som dem, men inte som alla andra i andra sfärer.

Vad är för mycket?, det finns inga regler, gränsen finns för alla i olika nivåer...
Man borde veta sin gräns, ibland blir det för mycket någon enstaka gång, men om man ligger på gränsen nästan hela tiden?
Nästan för full varje gång, eller mängden som du dricker nu mot förr är avsevärt mycket mera, per vecka..
Vart går gränsen, vart går din, höjs den hela tiden, när blev den för mycket, 10 år sedan och du förtränger det fortfarande?

Min gräns gick redan vid min alkoholdebut, då jag drack mig berusad, inte visste jag då att jag skulle få lida av det i 30 år av förnekelse.
Folk brukar säga att jag är ganska så smart, men jag måste säga att jag verkligen har varit dum då jag har ställt mig i skuggan av mig själv.
Jag frontade inte problemet, utan gömde mig i mina egna lögner, vadå jag har väl inga problem, dricker väl inte mer än andra..
Varje gång det gick hål på mina lögner var jag snabbt framme med min spackelspade och täckte igen förödelsen, så fint nu, inget hände...eller?
När jag skulle luta mig mot mitt egna fundament, så sprack väggen så hela axelpartiet gick igenom väggen...
Det fanns ingenting kvar att bygga något fundament på, jag hade nått min egna botten, det var dags att tänka om, och börja bygga på något nytt...

En del av livet är att våga erkänna sina misstag, ta en ny riktning och våga stå för det..
Att andra vid min sida trampar i klaveret på samma stig som jag en gång gick, gör ont i mig, men jag håller distansen för att inte dras med.
Självbehärskning, mod och envishet är några av ledorden på min väg....

Nykterheten är ingen lätt sak för den som varit beroende av alkoholen, men det blir lättare med tiden..
Vanan finns inte längre, men visst finns det en längtan att få slippa ta ansvar för livet...
Men längtan att få behålla livet var större för mig, utan en massa ångest...

Verkligheten var svårare än jag trodde, men det berodde nog på att jag hade flytt ifrån den så pass länge...

Berra

är helt rätt att känna sej stolt och glad och rent av lite högfärdig för att man klarar av att leva utan alkohol. Om man inte kan glädjas över att man slipper dricka, när fanken ska man då vara glad? ;-)

/MB

Ja var hade vi varit utan barnen?

Har haft viss hjälp av dottern i beslutet att ta tag i mitt liv. Har nu varit nykter i sju månader, inte en droppe, och jag saknar det inte, vilket egentligen förvånar mej med tanke på den ångest jag hade inför mitt beslut.Nu kommer jag inte släppa det här ljuvliga livet utan bakfyllor och planerande, ljugande, smygande, gömmande etc.

Välkommen!
/MB

att sakna familjen är inte roligt, och dessutom är det ju den stora tryggheten man saknar.

Nu har du väl som Adde skriver konstaterat att livet inte blir bättre med alkohol. Håller nog med vem det var som föreslog Antabus. Jag hade stor hjälp av det, för precis som du säger, så gick jag igång sista arbetsdagen, speedad till tusen för att snabbt som ögat ränna in på bolaget, hem och korka upp. Det fick jag hjälp med att komma ifrån av Antabusen, plus att jag under de första veckorna bara hade precis så mycket kontanter med mej så det räckte till lunch. Det är nog så att den kidnappade hjärnan behöver lite hjälp och övertalning för att komma ifrån sitt vanetänkande.

Kram till dej, LillPer!
/MB

Jag hade det på känn att du skulle fixa detta, det märks när man läser dina inlägg. Och jag blir oerhört glad å dina vägnar. Grattis till avancemanget! :-)

Att mannen börjar låta sur kanske beror på att han börjar känna sej ensam i fyllediket, han har inget alibi kvar, nån som beter sej likadant? Men vad vet jag?

Jag tror att du har läst på anhörigsidorna också, eller hur? För nu är ju både du och jag "bara" anhöriga, och nu när vi har den stora fördelen av att kunna läsa oss till redan innan vad det innebär att vara anhörig till en alkis, så ligger vi rätt bra till tror jag.

En stor kram till dej,Fenomenala Fia!
/MB

Och tack för de stöttande orden. Det är skönt att vara bland dem som vet vad det handlar om...man kan lika lite förklara för en icke missbrukare hur vi fungerar (elleg INTE fungerar i huvudet som man kan förklara hur en panikångest attack känns för nån som aldrig haft det....Det gläder mig att höra att du har kommit så långt som du gjort...önskar jag vore där...Jag inser att jag nu mer än någonsin måste visa att jag kan vara en bra förebild när han står inför sin egen alkoholdebut som förhoppningsvis dröjer några år till...Det är så skönt att vi äntligen har börjat prata om detta med varann...det är så mycket lättare när man kan ventilera känslor som kommer upp...
Tack för de fina orden även om jag inte känner mig fantastisk just nu...:-) Jag kommer göra allt jag mäktar för att inte svikaigen! Kram

Vill sluta....

Tjena....har varit 15,,

De enda som funkar e en förebild....

Vilken som helst..men helst en kille dd....

Så e livet

4 real.....

Även om vi vill annat....

Lycka till!

Det värmer mig att du känner så. Jag är väldigt glad att någon bryr sig och orkar kommentera. Jag skulle gärna ta en ol med dig i de bästa av världar. Men det går som sagt inte med en öl för mig.

I morgon sätter jag igång med träningen igen och rensar systemet, alltså det kroppsliga och mentala! Ett tufft pass får mig ur min mentala härdsmälta. Sedan lite nyttigt käk på det. Så är jag igång igen till nästa fredag,
redan rädd hur jag ska möta den.

Men nu tror jag mig förstå den sjuka ekvationen och vill helt enkelt inte uppleva en liknande helg igen.
Mitt absolut största problem är att jag är ensam i främmande land och jobbar under två-tre veckor i stöten. Saknar min familj nåt alldeles oerhört. De betyder allt för mig. Min ensamhet hjälper mig inte att sluta. Jag behöver kärlek och bekräftelse för att må bra, som de allra flesta av oss.
Sedan reser jag hem i två veckor, för att dra iväg igen på nya veckor. Söker hela tiden efter nytt jobb.

Nä fy, nu vill jag inte ha det så här på något vis längre.
Jag vill hem!
Kramar från
LP

Att du är någon han kan lita på, prata med.
13 år, nu börjat hans karriär inom alkoholen och om du skall kunna ha något att säga till om så lämna skiten därhän.

Jag har även jag en tretton samt elva åring hemma.
Och hade ett beteende FÖRUT som inte var okej.

Nu är det mer ett moderat beteende.

Har inte helt slutat, men visar att det går att dricka sunt och lagom.

Tränar mycket vilket t gör att det funkar inte att kröka heller.

Arbetar mitt i natten och måste ha bil för att ta mig till jobbet (4 mil enkel väg)

Men DU är fantastisk som kommit till insikt ställ upp för din son.
Svik honom inte, tänk på att han kommer välja ditt ålderdomshem.

Du är hans allt. Visa att du är det oxå. Barnen är det bästa vi har!
Lycka till/A

Tack så mkt för det ! Ja jag är otroligt stolt över honom ! Och jag har redan märkt en stor skillnad när vi kan prata om det.. han verkar har funnit lite ro i det....och det värmer mitt hjärta...jag vet att jag är en bra mamma när jag är nykter...nu ska jag bara visa det också...tack och all lycka till dig också! Kram

Dubbelpostat

Om det

Men ha hur som haver, jag kanske är otroligt velig och många gånger helt dum.
-I huvudet!!!

Må så vara, mina barn hoppas jag inte lider eller tar ngn skada. Jag trodde det förut men sedan jag saft mig ned ochkikar på mitt beteende så vet jag varken ur eller in.
En sak kan jag konstatera, jag HAR förändrat mitt sätt att dricka.

Lite som att jag är mer likt Villervalle.
Men men, som det är nu är allt bra.
Familjen, barnen, jobb etc.
Tycker jag har arbetat för mycket, så nu kommer jag börja med fyra dagars vecka.
Ledig, fre lördag och måndag.
Kommer jag sköta ännu mer hemmavid, vara barnen behjälpliga på måndagar.

Om det verkar vara svårt att få grepp om mig vet jag inte, är ärlig i det jag skriver och säger.
Kanske lite hatte och fnatte, men som läget är nu, VILL jag inte sluta. Jag har dragit ned på drickat, men att helt kapitulera och lägga sig platt vill jag inte.

Glad att det går så bra för dig underbara Fia.
Men ledsen över ditt boemde.
Kramar så hörs vi/A

Om det

Kan tyvärr inte skriva mer...svårt att ens försöka...men ja tror du förstår va ja ville säga....

Same same...

Ha de

/Jocke

Lillper...

Önskar att du o ja kunde ta en öl...skåla och ha det bra..i den bästa av världar...

Tyvärr? E de inte så...men du

Har nog aldrig känt mig så nära någon som jag gör me dig....strange

Vi e precis samma sort!

Alltid bäst...ibland. Sämst....

All in!

Born to run ! :-)

Alltid! Lycka till.....

/j

Lillper...

Önskar att du o ja kunde ta en öl...skåla och ha det bra..i den bästa av världar...

Tyvärr? E de inte så...men du

Har nog aldrig känt mig så nära någon som jag gör me dig....strange

Vi e precis samma sort!

Alltid bäst...ibland. Sämst....

All in!

Born to run ! :-)

Alltid! Lycka till.....

/j

Heder ly din son, familjen är det som är viktigaste.
Ställer du upp för honom nu och visar atr du är att lita på slå vinner du hans tillit.
Och har du den, då är du den bästa för honom ALLTID.
Och han behöver inte skydda dig, ha ont i magen pga mamma.
Du är hans enda och bästa!
Lycka till/A

Stanna kvar här, läs och skriv.
Ni är inte ensamma.
Välkommna till forumet,
/A

Jag är imponerad av din resa och din sommar. Du visar verkligen en stark vilja att sluta med alkoholen och få ett bättre liv. Du kämpar på trots svåra yttre förutsättningar. Jag önskar verkligen att ditt boende ska ordna upp sej. Att din man skulle ändra sej kanske inte är nåt att tro på men man vet ju inte. Du har visat på en otrolig styrka så du löser detta också. Håll fast vid nykterheten bara! "Bara"' ja men du har kommit en bra bit på väg. Ditt svar till vill.sluta är verkligen precis mitt i prick också, du är så klarsynt och välformulerad. Jag tror på dej!

finns lite överallt här på forumet, fattade inte riktigt att hålla mig till en tråd utan har startat nya lite titt som tätt. Nu ska jag jobba med den här tråden och hoppas den leder till fina berättelser och goda reflektioner. Mitt fredagsproblem är rätt obehagligt, jag är speedad redan på torsdagen och sedan eskalerar det under fredagen. Dricker sen fredag, lördag, massor. Vill sen dö på söndagen. Antabus kan nog vara ett alternativ. Ska göra ett nytt ärligt, varaktigt försök först.
Jag har redan börjat för snart är dag 1 till ända.
Tack o lov.

Lp

önska dig lycka till, LillPer, att inte starta den där lavinen inom dig igen, vet och förstår att det är svårt.
Inte för att jag är nån guru,(nynykter som jag är) och har nog inte koll på hela din resa, men det slår mig att du har den där dialogen med dig själv "att snart är det fredag" - skulle inte Antabus vara ett alternativ?

Jag är ingen expert, men att ha den som en säkerhet i början iaf, så slipper du ens ha den där dialogen överhuvudtaget, ja, jag vet inte...
Nu råkar det vara så att för mig var det det enda alternativet just nu, då jag inte litar på mig själv, hoppas givetvis att jag så småningom ska våga göra det igen, utan Antabus, men för mig just nu måste det till. Ja, jag är väl en svag person som måste ta till det, men det är nödvändigt just nu.

Fortsätt att tänka på förändring, så vinner du kampen!

Kramar, Cookie

så är det nog, hoppas att den dåsiga känslan försvinner snart. Tack för återkoppling, känner mig barnsligt glad att nån läser det man skriver ;)
//Cookie

Hej vill.sluta! Tack för dina snälla ord i min tråd. Nåja, fantastisk är jag inte men resten stämmer. Som att allt gammalt groll oss emellan är pasé. Jag var elak då men det var förlusten av alkohol som talade. Vi alkoholister blir ofta lite putta när vi nyktrar till. Men nu är jag orolig för dig min vän. Jag tror jag vet vad mulletant, Markatta och MB menar, men kanske är de för bra uppfostrade för att skriva klarspråk så att du förstår. Hos mig finns inga spärrar som du vet. Jag tror att det är velandet som gör att folk inte orkar bry sig om dig. Inte att du faller gång på gång - där har vi alla varit. Men att du inte kan definiera en plan och hålla dig till den mer än ett par dagar. Att du hela tiden omvärderar din livstil och dina ideal. Hur det påverkar dina barn. Det finns många sätt att ändra sitt drickande men när du skriver så får man intrycket av att du kanske inte vill. Helt förståligt för mig som själv är alkoholist, men kanske inte lika klart för den nyktra alkoholisten eller för den medberoende. Även jag saknar ett djup i dina texter. Eller en sammanhängande tråd. Vad vill du? Beach 2014? Är det en utopi liksom Beach 2013 och Club Vit? Vad exakt är du rädd för med nykterheten? Vad gamla fyllpolare och grannar ska tänka? Mycket av din tillvaro tycks gå ut på att tillfredsställa andra. Som när du skriver att du svikt Markatta och mulletant. Nej, det har du inte gjort. Du har svikit dig själv och dina barn. Hustrun ordar jag inte om då hon är vuxen människa och kan gå. Mig har du inte heller svikit eftersom jag vet hur stark drogen är. Men du, då? Var kommer vill.sluta in i bilden? Vill du sluta så fine. Jag och många med mig kommer att finnas här och försöka peppa men jobbet måste du göra själv. Vill du trappa ner? Fine, jag och många andra kommer att finnas här och stötta. Men vi vet ju inte vad du vill. Då du väljer att alltid ducka för de svåra frågorna. Eller vända kappan. Jag får inget grepp om dig och det stör. Stör med tanke på att jag har fullt upp att handskas med mitt eget tillfrisknande. Jag tror att många känner så, men jag kan ha helfel. Önskar dig en fin söndagskväll och önskar oss en bra dialog.

/FF