Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen,

nu har jag äntligen tagit mig tid att se hela.
Väldigt intressant och bra för mig att se.
Intressant också att det togs upp lite om metadon.
Det har faktiskt intresserat mig länge och jag har alltid varit för det.

Tycker inte att det var så mycket nytt, alltså, det är det kanske, men det känns självklart det han berättar och förklarar.
Men jag antar att bra forskning visar sig som självklart när den kan bevisas, eller hur man ska säga.
Känns iaf bra att veta att det forskas, speciellt om det handlar om att vilja förbättra människors liv och inte för att få status och medalj.

Något jag själv har grubblat över är frågan om det är lättare att ta sig ur ett beroende och missbruk om man kommer från en bra uppväxt och har bra människor runt sig.
Jag har själv lutat åt att svaret är nej.
Klarar man det så klarar man det.
Klarar man det inte så klarar man det inte.
På så sätt är det ju iaf en rättvis sjukdom.
Usch, det lät ju hemskt.
Men kanske förstår ni hur jag menar?

Däremot så tycker jag mig kunna se att det går fortare utför om man saknar trygghet runt sig.
Alltså att man är mer nedgången i tidigare ålder, än om man har haft bättre förutsättningar i livets start.
Jag är verkligen intresserad av sådana frågor så tack för detta tips.

helt dina farhågor. Nu har det gått 2 månader och berg och dalbanan fortsätter trots noll kontakt. Men vet du hur jag tänker: den här berg och dalbanan med obearbetade känslor som jag levt i tidigare kommer försvinna mer och mer med tiden för nu har jag chans att bearbeta alla känslor och när insikter kommer sakta men säkert så kommer även lugnet. Alla mina varför frågor kommer nog aldrig få svar, hade inte fått det med alkoholisten heller. Visst har kärlek, saknad, ilska, hat, hämnd, ångest, sorg mm dykt upp men nu har jag chansen att se dessa och ta hand om dessa känslor utan att ex vart skit arg och frustrerad men inte kunnat göra något eftersom man ibland tvingats smyga med sitt mående för husfridens skull. Kramar till dig!!

Han kanske anar något. Men vi bor inte i samma stad så vi ses nästan bara på helger och resor och då är det ju legitimt med vin. Men det bästa är ändå att jag dricker betydligt mindre med honom (trots gömmorna).
Idag var det en kamp, fick sånt otroligt sug efter ost, kex och rödvin. Tyvärr bor jag granne med ett systembolag, kan inte undvika att gå förbi. Men jag tvingade mig själv att handla mat först och väl där letade jag substitut, gick runt länge, la ner ost och kex i korgen. Kom på att ostbågar och cola zero nog skulle vara lika gott. Så blev det, jag gick förbi systemet, gick hem och kände mig väldigt nöjd. Vågar nog inte vara helt ärlig än, vet av erfarenhet att jag slår bakut när någon annan ska ha koll på mig.

Vill vara ifred, få lugn. Låt MIG VARA!!! Kan jag inte bara få ha min lunk nu? Jag måste göra rätt för min lön. Men det har jag gjort femfaldigt senaste åren! Dags för payback. Näääe, bara åt ena hållet? Fattar. Vill bara gråta. Vill springa till trädet och stenen vid havet vid stranden med sandkornen, tången, runda stenar, snäckskal och vackra havsvarvade träbitar, där Muränan och Konstnären är. Lyssna på den uråldriga rytmen av vind och hav som slår sina vågor mot land. Jag vill vara där varje dag eller på min bänk vid bryggan och vassen. Måste hitta på något för att komma dit.

Jag blev vuxen så tidigt och nu är jag inte alls vuxen i mina önskningar. Vill ligga och rulla runt i sänghalmen, gosa, svettas, fläta fingrar och tår och stänga av tiden! Allt ansvar känns lånat och ofrivilligt. Gud vad jag är omogen och ansvarslös drömmare... Suck.

Vad hände där på sponsoreventet i feb förra året? Lyckades du förföra mannen eller var det alkoholen som förförde dig?

Du lyckas emellanåt och längre perioder. Då får kroppen vila ibland i alla fall. Du låter uppgiven trots att du är här nykter nu? Vad skulle verkligen få dig motiverad tror du? Jag har funderat en del på det där. Många frågar här också om man måste nå någon slags botten och bli riktigt rädd innan man slutar helt. En del super ihjäl sig så de blir väl inte tillräckligt rädda...

Styrka och välgång önskar jag dig!

Tack Muränan. Det är precis det jag vägrat ett tag nu på jobbet. Att bli väldigt trött och stressad. Nu blev jag satt i en situation som jag absolut inte vill vara i på jobbet! Fan, hur jag än försöker få koll och inte massa stress pga av saker som dimper ner så sitter jag där trots hängslen o livrem. De andra ansvariga lyckades med ursäkter. Vet inte om jag kan jobba kvar där då det förväntas outtalat att man ska ställa upp kvällar och helger när det kniper. Och det gör det nästan jämt. Har lagt av. Vill inte. Antingen så får jag sparken eller så hinner jag hitta annat jobb. Så känns det nu.

Gud vad jag kämpar med att släppa och andas! Får nog gå och lägga mig tidigt och möta ångesten och den djävliga dagen imorgon stället...

Det känns som igår jag skrev här men ser att det är över 3 år sedan. Oj. Har haft 10 nyktra månader under dessa år och är nu inne på min 11:e dag nykter i denna vända. Vi har flyttat och bytt stad och denna gång har jag börjat gå på AA-möten för att klara det. Jag har svårt för den typen av sammanslutningar och det händer att jag sitter där och himlar i smyg med ögonen, men samtidigt har jag inget att förlora och vill ge det en ärlig chans. Jag vet att jag aldrig kommer att kunna dricka normalt, och trots allt djävulskap som A ställt till med i mitt liv har jag svårt att se hur jag ska stå ut med rastlösheten utan det. Fortfarande. Och på den 11:e dagen - ja, då har jag nästan lyckats glömma varför jag inte ska dricka - igen. Hur fan det nu ens är möjligt.

Ska nu läsa ikapp nya trådar här och försöka skriva regelbundet igen de dagar då jag inte har möjlighet att gå på möten. Here we go again.

Jättebra! AA är ett måste. Håller tummarna för dig.

Jag börjar glömma denna frihet nu. Det var så länge sedan jag kände mig fri….

Det höll inte… Helgen gick någorlunda bra men nu.. måndagen efter jobbet blev det bolaget igen. Samma person i kassan. Pinsamt. Försöker variera butiker men känner mig ändå som stammis på de tre jag besöker mest. Jag kanske inte vill sluta till 100%? Det har pågått i så många år. Eller jo, jag vill men det funkar aldrig längre än två dagar i streck. Jag väntar på något mirakel. Något som gör att jag kan sluta utan ansträngning.

Ja jag tror du har rätt sisyfos. Tror att det ligger mycket i hur man känner att relationen till a är. Tidigare gånger då jag "slutat" dricka har jag saknat alkoholen, känts som att jag försakat något. Inte tänkt att jag slipper vara onykter. Har liksom längtat efter att bli berusad, jag tror att det är där själva grejen är. Vilken förhållningssätt man har till a när man är nykter. Jag hoppas att jag en dag kommer vara helt neutral till a, inte tänka och filosofera så mycket kring a. Idag har jag funderat på rödvin 2 ggr. Är ensam hemma i kväll, så det kan ju vara därför, men nej inte idag heller.
Vill verkligen ge detta rökstoppet en ärlig chans och då går det inte att dricka ens en droppe. Väldigt betingat.

Nu blir det en timme plugg.
Kram Studenten

Du har det verkligen tufft du. Att leva med en alkoholist suger verkligen ur en all energi man har å dessutom har ni småbarn tillsammans. Det är då man som mest behöver vila upp sig för att orka. Vad vill han själv med sitt drickande? Har han insett att det är problem? Är han medveten om hur drickandet påverkar dig?
Jag lever oxå med en alkoholist så jag vet vad du går igenom. Vi har inga barn tillsammans, jag har 2 sen tidigare, relativt stora nu.
Men det är nåt helt annat småbarn som behöver sina föräldrar dygnet runt. Dricker han under veckorna oxå?
Jag har oxå försökt med allt, gråtit, skrikit, tjatat, varit förbannad, hotat mm men insett att inget biter på en alkoholist som inte vill/kan sluta dricka.
Så nu har jag gett upp å letar eget boende för jag orkar inte längre kämpa mot hans alkoholism. Försök att komma iväg på al anon möten där du bor så du får hjälp. Använd forumet här som många av oss gör å skriv av dig, jag känner att det hjälper. Är lugnande på nåt sätt att både skriva å läsa här inne, man känner sig mindre ensam då.
Önskar dig lycka till*

Här är jag benägen att hålla med farmor!
Du har kanske inte fått det direkt skrivet på näsan, Kanske finns aningarna, men han väljer att blunda och hoppas att du ska klara det, genom att själv vara öppen och ett gott exempel?
Jag som varit både beroende och medberoende, vet att det inte alls är så himla "hemligt" som man tror..
Och har man levt ihop med en alkoholist/beroende, så kan man till slut inte ignorera de små tecknen..
Så i grunden är det ju dig själv du lurar..
Min fd, tex, påstod sig vara väldigt noga med tandhygienen.. Och borstade tänderna flera gånger om dan för att andedräkten inte skulle avslöja honom i början.. Som den "karlakarl" han var, så började han också lägga massor av rå lök på det mesta han åt (jodå..bra för immunsystemet *fniss*) som dolde vissa lukter.. Att ta en "lättöl" till maten var standard, speciellt på somrarna, för då luktade det ju just öl, en stund efteråt och dolde så fiffigt att han hällt i sig ett par 7,2:or..
När det var riktig "kris" så köptes en 3-pack, med en sorts "bitter" på systemet (på den tiden var de 60%iga, numera bara 40, tror jag) Underberg tror jag de hette. För småflaskorna gick att dölja i näven och passade i en bröstficka utan att synas.. (dessutom var det ju lite "medicindoft" på dem..)

Tycker du kämpat fantastiskt bra hittills! Släpp inte nu!
kram / e

Ja du, etanol...jag lever hans liv eller rättare sagt, i skuggan av honom. När jag tänker efter så har jag nog Aldrig levt mitt eget liv, har nog alltid anpassat mig efter min partner. Nä nu är det dags att slå näven i bordet ** ska samla styrka i några dagar nu så jag kan ha "samtalet" med honom, ställa ultimatum...
Jag läste hela texten du föreslog, är ju exakt så vi medberoende funkar.. På torsdag är det al anon möte här så det tänker jag gå på.
Varje gång jag känner att jag blivit starkare i mig själv så händer det alltid nåt som drar mig tillbaka på ruta ett å kampen börjar om igen.
Jag har läst andras trådar här inne om hur de mår efter separation, ingen vacker läsning, ja det är ju inte alla som separerar som mår så men jag tror att det skrämmer mig mycket. Är nog livrädd för att sakna honom, längta å ångra mig..trots allt så finns kärlek å intimitet kvar.
Men det är ändå outhärdlig
Kram

Jag passar på att kopiera in en länk som mulletant klistrade in i en av trådarna här. Den är från Al-Anon och beskriver lite hur det kan vara..(eller egentligen ganska mycket om man tänker efter..
http://www.al-anon.se/till-dig-som-ar-ny-2/
Läs hela....
Lämnar den här och låter dig fundera en stund.. Vems liv lever du, när du anpassar dig?
Kram /e

Kontakta vården, träffa en läkare. Då får du en professionell bedömning och rätt hjälp. Ingen här kan "rekommendera något bra". Du är en unik individ och behöver individuell bedömning och hjälp. Tveka inte!
PS: lugnade läkemedel tillsammans med alkohol är FARLIGT!

Som jag ser det så har du alla möjligheter nu att komma vidare som en ärlig nykter alkoholist. Du har ju verkligen träffat rätt man ur den synvinkeln. Ta chansen nu, var helt ärlig mot honom och släpp taget om alkoholen.
Du kanske inte ska vara helt säker på att du har lyckats dölja ditt beroende för honom. En nykter alkoholist vet mycket väl att pekpinnar inte fungerar. Kanske kan hans erkännande vara hans sätt att visa förståelse för dej och att han redan anat eller vet.
Våga vara Ärlig! Kramar

Men WHAT?! Vilken historia... vilken hemsk historia... Jag höll på bita av mig naglarna innan jag insåg att det faktiskt hade gått bra... Vilken TUR! Stackars dig... du måste ha varit helt utom dig...

Tror också att hela den här ångestladdade händelsen väckt en massa minnen till liv. Du har gjort något, som du inte riktigt kommer ihåg, och så höll det på att gå riktigt illa... Tja, hur ofta har inte det hänt oss under inflytande av alkohol? Inte konstigt att du mådde dåligt efteråt och drömmen är inte heller konstig i sammanhanget.

Hoppas att du har lugnat dig nu och inser att allt faktiskt gick bra. Eller hur?

Skickar styrkekramar i jättelass. Tänker på dig vännen.
KRAM KRAM KRAM

God morgon kära du,

Andas. Lugnt och fint. Andas. Du är bra som du är och ingen är så bra som du på att vara du.

Tack för ditt inlägg, ja, det är mycket, mycket bättre nu. Jag får inte bli så där trött och stressad. Då är det system shut down för min del. Jag betalar fortfarande för höstens arbetsinsatser och måste låta mig få komma i balans på riktigt igen. Det måste vara balans i alla delar i livet. Men det är inte så lätt alltid när alla drar i en från olika håll.

Ta hand om dig och försök att ta det så lugnt du kan. BAMSEKRAM

God morgon finaste du!

Hur har du det idag? Hoppas att du mår finfint och att dagen blir bra.

För egen del har det nog vänt nu. Jag blir nere när jag är för trött och stressad. Igår gick jag en långlång promenad utefter havet och det var så himla skönt. Tittade på fåglarna och djurlivet. Hoppad mellan stenar, snäckor och sand. Andades in doften av salt och tång. Kände på tallarnas skrovliga bark. Klättrade upp i en gammal ek som sträckte sina långa armar ut över vattnet och satt där tills det började mörkna. Alldeles skyddad av trädets kropp. Och kände mig bara lycklig. Så skönt...

Naturen har alltid gett mig lugn. Jag måste bara bli bättre på att ta mig tid för mig själv och komma i balans igen. Tänkte på dig och din sten vid havet, när jag satt där uppe i eken. Glad att du är glad och glad att du är vit.

Kram på dig vännen

Berg och dalbanan fortsätter!
I fredags när sambon kom hem tog det ca 2 sek tills den första burken öppnades. Hatar det där pysande ljudet av ölburkar, hela kroppen reagerar på det.
Han lovade mig att det inte skulle bli någon fylla. Ok va bra, sa jag...med stor tveksamhet. Man känner ju inom sig hur det kommer att bli. Innan han blev full sa jag till honom att jag önskar att jag kunde få vara hans förstahandsval nångång, känna mig viktig å prioriterad.
Han svepte öl efter öl, spelade bort många tusenlappar på nätcasino, blev på uselt humör. Han hamnade i det läget när han kunde svänga om å explodera på vad som helst, säkert fler här inne som känner igen det humöret?!
Det är nog det värsta läget, tycker jag...då får man verkligen anpassa varje ord, rörelse å tonläge för att inte reta upp alkoholisten så man får ett helvete för det. Man kan ju knappt andas i det läget.
Tillslut gick vi å la oss, han somnade direkt, jag låg vaken länge medans tankarna malde. På lördagen sa han att vi kunde åka å hälsa på min mormor (97,5år) om jag ville, han kunde köra. Jag blev chockad...har tjatat så länge om detta, trodde inte det var sant. Antagligen en kombination av dåligt samvete å det jag sa på fredagen. Vi kom iväg framåt eftermiddagen, han körde * vi hälsade även på min mamma som bor i en annan stad än mormor. Blev en lång biltur å en fantastisk dag/kväll. Han har aldrig frivilligt varit nykter en lördag * antar att han känner på sig att han är på väg att förlora mig så han offrar en lördag på mig. Men jag vet ju att nästa helg blir det kaos igen...suck!
Så berg och dalbanan fortsätter. Mycket blandade känslor helgen som varit. Igår drack han ju, naturligtvis, han va lite småfull men på bra humör iaf. Så trött på att anpassa mig efter honom.
Använder detta forum som en slags dagbok, skönt att skriva av sig men även för att påminna sig själv om hur det verkligen är att leva med en alkoholist. Man glömmer lätt, förminskar problemet som är ens verklighet, speciellt efter en lugn period. I mitt fall, en enda lugn lördag!!!
Kram från Trollis

Ja, jag indrar om det verkligen är relevant att vara säker på att man är det eller inte är det. Jag väljer att tänka nu att jag har ett mycket sunt förhållande till alkohol. Det där romantiserandet av alkoholen på balkongen, medan man gör sig i ordning för utekväll, när man lagar mat, som avkoppling. Jag tror att den är osund. Vi är alldeles för många härinne som hamnat snett och mycket på grund av vårt sätt att förknippa alkohol med bus, lugn, avkoppling och fest.
Nu dricker jag som jag gjorde för många år sedan (om jag inte råkar smygdricka gin). Mycket måttligt och bara i sociala sammanhang... Är jag alkoholist? Kanske... Nykter alkoholist? Nej?
Jag har fått en väldig respekt för vad alkoholen ställer till med. Tycker att det är beklagligt många som verkar ha ett väldigt osunt förhållande till alkohol. Och då är det just det där romantiserade förhållandet jag tänker på. Det funkat alldeles utmärkt att njuta nykter (eller av. A-fritt) i alla de stunder du räknar upp. Handlar mycket om förhållningssätt.

Sisyfos och lever jag, tack! Haha "hjälp dig själv osv..." Älskar hur jag läser det med ironi i rösten. XD misstänker att det inte alls är ironi med, men det blev kul. Självsnällhet, jag gillar det. Ska träna mer på det, självvalidering * Idag tog jag ledigt från studier för att jag var trött. Tog ett jätte varmt bad med olja i istället. Kokade upp lite te och läste en ny tidning. Där har vi självsnällhet.

Kollade igenom mina inlägg lite snabbt och insåg att det är mycket mindre svordomar i mina inlägg nu när jag skriver. Intressant.
Tänka sig att det bara har gått en månad sedan enough var enough, känns som ett helt annat liv (trotts att jag nyss kom hem från semester och a). Det känns ändå annorlunda, som att ena foten fått fotfäste med marken i allafall. Det gör mig lite orolig samtidigt, för jag har varit "här" tidigare. Lagt ner. Men inte på samma sätt som nu. Det är svårt att förklara, jag tror det sitter i huvudet attityden mot själva a. Funderade lite snabbt idag om jag verkligen är alkoholist och hjärnan svarade mig snabbt -nej du dricker ju inte nu, inga problem. Men alltså, jo. Jag håller kvar vid att jag är det. Jag accepterar att jag är alkoholist och det är okej. Jag behöver inte lägga någon värdering i det, det är vad det är. Håller jag mig nykter så skapar alkoholismen inga problem för mig. Så enkelt är det och det är därför jag inte kan ta ett glas vin, Sådär härligt och romantiserat i soffan en fredagskväll eller på balkongen en sensommardag. Det är okej. Många människor lever sina liv alldeles utmärkt och är tillfredsställda utan a en fredagskväll eller en sensommardag. Nu böev det väldigt långt och flummigt inlägg. Dags att försöka sova.
Inga cigg idag heller, skönt.

Kram
Studenten

Ser det hos många, hur man lyckats lura sin omgivning, haft extraflaskor eller boxar och druckit extra i smyg. Själv har jag i många år haft en 50 cl plastflaska i min necessär i badrummet. Har tyckt att jag varit grymt smart... Man låser dörren, man spolar vatten och döljer ev ljud och klunkar snabbt i sig rejält så man sen snyggt och fint kan fortsätta smutta på glaset därute. Vi reser utomlands, jag har en flaska i necessären, en annan gömd i packningen, en liter extra att dryga ut med. Sen köper jag två flaskor rose och skyller på att jag vill testa två sorter, häller sen över, häller i vatten...japp där lyckades jag knipa åt mig två glas extra utan att det syntes. Har en ny relation sedan drygt ett år. Han dricker inte, han är en träningsmänniska, springer maraton och så, tränar minst tio pass i veckan. Har dock inte haft synpunkter på mig och att jag dricker vin, tvärtom, han har ofta med sig vin till mig. Helt nyligen berättade han att han är nykter alkoholist sedan många år. Tanken har slagit mig nån gång men nej, inte han, det har jag inte kunnat tro. Men så var det. Och så märkligt det blir, han har dolt det för mig, säger att det är lite svårt att veta när man ska berätta en sån sak och jag förstår och klandrar honom inte. Vad jag inte berättar för honom är ju vilka problem jag har. Han säger "men du ska dricka vin för du KAN ju dricka...." Och jag tänker att jag är världsmästare i bedrägeri, jag har lurat en nykter alkoholist att jag kan dricka normalt i nästan ett år. Hur sjukt låter inte det ?

Ja jag förstår det mer och mer, det där med tiden. Nu har jag klarat en vit månad, det var målet, nu blir varje dag extra en bonus och inte kan jag börja dricka på en måndag när jag klarat hela helgen, det verkar ju korkat. i morgon ska jag ladda om med juicer och annat gott, blev lite slarvig, lite övermodig tror jag.