Senaste kommentarerna i forumet

Ja dessa jävla folköl. Varför finns ens de jävlarna??? Hemskt bra ursäkt men ändå blir de fulla..

Fasen, vad bra du är! En riktig smällpuss rakt i pannan ska du ha. :)

Jag var mer nervös än mitt resesällskap, det blev bara ett kort samtal om det, antagligen så kommer frågan upp igen, men det är avklarat. Jag vet inte hur jag kommer göra när jag väl själv reser, men förklarade att jag är skraj att om jag inte låter bli under resan så kommer jag trilla tillbaka till att gå på systemet tre gånger i veckan o bunkra. typ.

:-)

Vad som gör idag Att jag står rätt rakryggad är nog min sjukdom å dess resa jag gjort.
Att få den lärdomen om mig själv och veta att den ända som kan ändra mitt liv är JAG.
Att man ALLTID ska sätta sig själv först. (Tvekade å blånekade det väldigt länge men förstår nu....)

Mycket känns igen av att döma av det Man behöver efter ett djupt medberoende/beroende.
Få självkänslan tillbaka.....jobba sig uppåt å bearbeta sig själv.

Tror att på forum som denna måste man kunna ta att alla är även här av olika åsikter.
Jag skulle ex tycka när jag läser om dig miami Att du verkligen skulle behöva lämna och fokusera att DU ska fungera och att DU ska hitta dig själv.
Varför....jo för att jag förstår hur man funkar och mår med en utmattningssyndrom. Det finns inte mycket över att ens orka med sig själv.
MEN, bara för att jag anser det måste varje individ ta in det man vill och välja det man tar åt sig.

Men de råd som kommer är ju från nån som varit med om från en el annan sida av beroendet.

Mina tankar:
Idag är för mig lite tudelad.
Idag är inget "så farligt"...det skrämmer mig hur fort man skyddar och gömmer sig själv i det jag tyckte för nån dag sen.
El är det för jag hör allas berättelse hur otroligt svårt alla har det. En som missbrukar varjedag dagarna i ända.??

Fast, det kanske inte är ett fullbordat alkolism som jag lever i. Men kan för det vara ett missbruk av fel slag, ohälsosamt och den kan svika och förstöra ändå!!
Jaa....det var mina tankar just nu.....

Jag tror att fast man behöver fly, bara dra måsta man ha sin plan å sin tanke i det.

Nu lever inte jag i så kaosartat men kan tänka att det är så ändå.
Få sitt eget avslut. El har jag fel?

Tror absolut det finns av alla sorter...
Å mer å mer börjar komma i å läsa och försöka mitt yttersta att förstå. Är långt långt kvar.

Men det är ingen lätt sjukdom Att drabbas av.
Min syn har alltid varit ilska å idioter (ursäkta)
Men tror att många med mig ser å jag försöker förändra att det är "bara" att sluta. Hur kan man välja att inte göra det, förlorar allt å ändå fortsätter.
Det är många i samhällets syn.

Kanske kommer jag å se helt annat på det en dag. Men försöker förstå......
Försöker lära mig för att förstå...
Om det hjälper mitt förhållande vet jag inte men tror att fler människor måste försöka kalla fall.
(Fast jag har en ilska i grunden som säger..."hur dum får man va?!)

Kram

Förstår inte riktigt det där med "svansen mellan benen".
Ju fortare du kommer bort från.honom dess bättre låter det som.
Du låter vääääledigt arg och det är en farlig känsla att bära runt på för länge. Kanske lika farligt som ett missbruk.

Det var när jag själv kom ur en del av alkohodimmorna som jag förstod att jag hade börjat begränsa mig själv.. Ja jag har ju också varit inne läst en massa kloka inlägg, från andra och VET att jag inte är ensam. Men jag är ensam att forma min framtid själv.. Naturligtvis är det en viss sorg, när man bestämt sig.. Det är ju en del av ens framtisdrömmar om en ålderdom som försvinner.. Hans syskon kommer inte att förstå.. Dom har en viss alkoholproblematik själva.. Och jag har ingen lust att skriva dom det på näsan..
Dom tjänar bra och har råd att dricka fina sorter.. men det gör dom tyvärr inte till mindre "beroende"..
Ingen av dem sitter så fast som gubben i alla fall.. Han blir arrogant otrevlig och sitter och ljuger och hittar på saker som inte är sanna, när han blir för full.. Och det slår över så himla fort.. Från att ha varit "charmören" och suttit och småflörtat med mina väninnor eller min syster och dotter, så kan han helt plötsligt bli bitsk och otrevlig..
Helt plötsligt så sitter han och hickar och strör spydiga kommentarer omkring sig.. allt är "nattsvart" och elände..

Livet är inte lätt, inte för någon.. Ondast gör det när man blivit sviken gång på gång.. Det värsta är, att för varje gång man "förlåtit" så tas det som en intäkt att det nog inte var så farligt.. Att det går över och att man kommer att ändra sig..
Ja, jag fick bestämma mig för vad jag ville ha kvar i mitt liv. Antingen acceptera ett eskalerande "bruk" som redan nu gränsar till missbruk, eller att leva själv med vad det innebär.
Efter många funderingar under 5 månaders nykterhet så har jag kommit fram till att jag är MER ensam med en man som dricker (eftersom jag inte står ut med beteendet) än jag troligen kommer att vara med mig själv..
Herregud, jag började ju isolera mig.. Kunde inte förmå mig att bjuda hem ens mina barn, eftersom han oftast var smålullig redan när de kom, och på gränsen till aspackad för att det skulle vara "vin till maten" när de for..
Jag kan inte bjuda hem några väninnor, för jag vet aldrig i vilket stadie av fylla han kommer att befinna sig.. Och är han full , så är han "charmören" som ska mästra mig och "underhålla" (eftersom jag är så tyst och tråkig..) Jag HATAR, när han ska "flirta" med mina kompisar och sedan dagen efter viftar bort det med: men det är ju bara på skoj..
Mina väninor är inte heller trakterade av han närgångna klappar och uppmärksamhet.. Vi kan aldrig sitta och prata om något utan att han ska lägga sig i och "förklara" hur det egentligen är.. SUCK!
Jag har en del av dom kvar och de allra närmaste har förstått hur det är fatt.. Får jag nu bara lägenheten jag ska titta på, så får jag säker hjälp att flytta också.. Men det är några månader dit..

Idag är jag bara arg och ledsen! Något hände i mej (som jag skrev) när jag skrev första inlägget här. Jag har också pratat mycket med min sambo, han är så himla fin och stödjande. Men det känns som jag har öppnat en läskig port och jag är bara arg, arg, ARG! Varför kan jag inte bara få vara nirmal? Varför måste jag alltid vara så jäkla överdriven? Vill inte, vill inte, vill inte!!

Och så de naiva tankarna: Jamen nu tar jag tag i detta nu och sen kan jag nog dricka normalt, se tillbaka på det åren när det blev lite mycket. Jag vet att det förmodligen aldrig kommer bli så.

Längtar tills den här första tiden är över, då min hjärna kopplat om lite och kan se något annat än vin som kul. Hur lång tid tar det.

Egentligen förstår jag inte varför jag är så arg idag? Dricker ju nästan aldrig i veckorna ändå. Tror att jag sörjer helgen redan nu?

Så kanske din bild på alkoholister kan förändras. Vi är också av alla sorter.

Här finns en massa mänskor som har alkoholproblem och inser det. Vad jag vet finns här inte en enda aktiv, som inte själv anser sig ha eller ha haft alkoholproblem. Må vara att de flesta som är här nu håller sig (mest) nyktra, men de flesta av oss har nog varit medvetna om våra problem långt före vi slutade dricka. Här finns också sådana vars livspartners inte tar deras problem på allvar, fast de själva kämpar med att sluta.

Hej Miami...
Tänkt på en sak du skrev, om ensamstående mamma...det klarar du garanterat, MEN....skaffa inte barn med han du e ihop med nu!!!!!!
Förstår om du älskar honom men pappa material är han inte..
Va rädd om dig!
Kram

Har nu varit torr en vecka. Kan inte ens minnas när det hände senast.
Hur som helst går det väldigt bra! Har iofs varit lite sugen men inget som jag inte kan kontrollera.
Just nu känns det som jag klarar detta fint!

Är så otroligt ledsen! Skulle kunna skriva hur långt som helst om min dysfunktionella familj som jag växte upp med, och vem vet, en dag kanske jag gör det, för min egen skull. Men nu måste jag lyfta lite på locket och låta lite pysa ut!
Min mamma är död sen några år - tänk vad jag saknar henne! Jag har tre syskon som jag har sporadisk kontakt med.
Sen har jag min pappa och vår relation är en historia för sig, jag får inte någon ordning på något alls där. Hur som, häromdagen ringde jag pappa för att be honom om hjälp att hämta en moped som jag köpt till dottern. Det blir diskussion om något han tycker jag strulat till, han har mycket åsikter om hur allt ska skötas. Plötsligt, i telefon, vräker han ur sig att det är lika bra att vi lägger ner det här, att vi avslutar vår kontakt och säger upp bekantskapen. Han berättar också att han skäms över mig varenda dag och att han alltid skämts över mig. Hur kan man vara så elak??
Och någonstans i allt dethär så kände jag någon slags sjuk lättnad, för äntligen fick jag ord på vad det handlar om. Min pappa skäms för mig och har alltid gjort. Och det jävligaste i kråksången är att det är sant, det sätter precis fingret på hur jag känt hela mitt liv. Så satans sorgligt!!!
Och samtidigt som det här händer, kör det ihop sig med min son. Orkar helt enkelt inte förklara, men det är jobbigt.
Och ja - jag gör som jag alltid gör och alltid gjort när det blir jobbigt. Locket på. Och ibland blir jag rädd för mig själv, för ibland pyser det över och då vet jag inte vart jag ska ta vägen med allt. Det gör så jävla ont just nu så jag orkar inte ens känna!!!
Jag är iallafall nykter och har varit det i snart 10 månader. Det snurrar som ett mantra i huvudet på mig - jag är iallafall nykter!!! Försöker göra bra saker. Snart ska jag till stallet och luta pannan mot en solvarm häst. Kom på nyss att jag inte ätit mat på två dagar, får ta och fixa till mig något. Andas, ett andetag i taget så går det nog.
Tack för att jag fick skriva av mig! Kram

Tittar in en stund och vill önska dig en fin sommar. Själv är jag mitt uppe i en flytt. Gagarin får följa med för han hoppade av tåget. Min andra sommar i nykterhet och det känns bra. Visst ibland kommer tankarna på A men försvinner fort. Vilken resa det är det går inte att förneka, men tåget tänker jag inte hoppa på idag. Om morgondagen vet vi inget och jag klarar ganska bra att leva dag för dag och känner mig lycklig vid vissa tillfällen. Blir så glad av att det går bra för dig pelle. Håller med dig om det där med själen, det måste få ta sin tid för den att komma ikapp.
Ha det fint
Konstnären

Och NEJ, man behöver inte "trösta" sig med alkohol, för att man har ett taskigt sexliv, för att ekonomi är dålig, för att man grälat med sin partner, eller för att någon stillsamt påpekar att man verkar ha problem med alkoholen!
Det finns faktiskt ANDRA mer effektiva sätt att lösa det på!

Det är sällan som den som dricker, anser att det är ett problem! De är väldigt duktiga på att lägga problemet i knäet på omgivningen (som enligt deras sätt att se ÄR problemet..)
Den som är beroende, har alltid tusen saker att skylla på för att få lov att dricka alkohol!
Att avstå, finns inte i deras värld.. De struntar visserligen i om andra inte dricker, men de vill själva dricka utan att någon lägger sig i, pekar på deras fyllebeteenden, etc..
INGEN av de människor jag känner(som definitvt kan klassas som alkoholister) erkänner för ett ögonblick att de har några problem..
De kan stå och blåneka att de druckit, trots tydlig alkoholdoft, sluddrig stämma och vinglande gång.. Nej inte ens om de ramlar omkull i sin berusning, så är de "fulla"..
Många har också en hel radda med "svepskäl" och bortförklaringar till sitt drickande (hörde en känd TV-kock, förklara sin rattfylla med att han varit på en vinmässa och provat vin.. hrmmm)
Ja, det finns dom som kommer att känna sig trampade på en massa tår, men det är så det ser ut. Det är den osminkade, o-inlindade sanningen!

Herregud. Tack så mycket för att ni tar er tid att skriva. Nu har det verkligen gått upp för mig att jag måste bryta detta nu. Igår var jag nykter och jag kände mig sugen på vin som bara den, kände mig också rastlös, orolig i kroppen och hade svårt att somna.
Efter jag läste inlägget från Stingo har jag kommit fram till att jag måste bryta helt nu, jag får ta det dag för dag och så tar jag ett beslut längre fram, när jag blivit av med beroendekänslan om jag ska börja dricka igen eller inte.

Imorse mådde jag bra och tog en tidig joggingtur, ganska långsam då konditionen inte är på topp.
Ikväll ska jag åka hem till min mamma och berätta om mitt beslut.

Min mamma blev nykter alkoholist för 8 år sedan när hon fick sitt första barnbarn och efter det har hon tagit tillbaka sitt liv och gått in till 100% för att vara världens bästa mormor/farmor. Hon har själv vuxit upp med en gravt alkoholiserad mamma och hennes uppväxt var en riktig misär hemma och periodvis inne på olika hemska barnhem. Av hennes 5 syskon har tre varit alkoholister, en har tagit livet av sig (pga missbruk)och en har klarat sig utan beroendeproblem. Min mamma vet nog inte att jag dricker så mycket, men hon har hintat några gånger att hon är orolig för mig. Oftast när hon ser att jag är bakfull efter att hon passat barnen. Jag är väldigt lik både min mamma och mormor till utseéndet, och det är helt sjukt egentligen att dessa problem ska gå från generation till generation.

Min pappa är fortfarande alkoholist men nu är han ganska gammal och mår bra genom att hålla alkoholhalten på en jämn nivå under dygnet, vi har ganska bra kontakt vi med, det ska bli intressant att se hur man reagerar på mina problem.

Återigen, tack för att ni tagit er tid att svara. Det hjälper mig mycket.

Jag tror du kan köra helt osynkat, vara lokalt, men risk man tappar dagboken :(

ditt svar och pepp! Du har naturligtvis helt rätt. Jag har dessutom fina vänner som skulle acceptera att jag sa nej så jag fattar inte varför det ska vara ett så stort problem?

Jag tror det handlar om att jag inte vill visa mej svag, inte vill rubba den perfekta utan. Bilden av mej själv som jag har byggt upp inför andra: Att jag är den pigga, tränande, hälsosamma människan som för all del är så balanserad att jag kan dricka måttligt till fest.

Det slår mej att hela mitt liv är byggt på så mycket självkontroll, t.ex. detta att jag aldrig drickee för mycket tillsammans med andra: Det är egentligen bara en strategi för att upprätthålla mitt dickande. För om jag spårade ur på fest, då skulle kanske någon förstå och konfrontera mej.

När jag läst i det här forumet så inser jag att min bild av alkoholister förändras, inte så mycket urspårade, hänsynslösa typer. Majoriteten verkar istället vara ett gäng duktiga flickor och pojkar, människor som vill vara till lags, att andra ska må bra och sedan lättar på sin egen ventil med alkohol. Det känns skönt (missförstå mej rätt) på något vis för där kan jag verkligen identifiera mej.

Jag är på väg bort! Jag väntar bara på att få tag på en bostad ;-) Jag är inte i läget att dra med svansen mellan benen ser du..

Morgnarna är för det mesta lugna.. Gubben håller sig sysselsatt. Idag med lite ved som ska sågas och klyvas.. Jag hör hur det börjar rumla i källaren och konstaterar att det är sådär en kvart kvar tills bolaget öppnar..
Nu är det inga problem att ducha av sig och byta kläder för att kunna åka och handla.. Han kommer att dra ut på det, för att slippa "hänga på låset".. utan bara glida in sådär i förbifarten.. prata om det fina grillvädret och konstatera att värmeböljan som är på väg troligen kräver några kalla bärs..
Få se hur fort han drar i sig dom idag..?

Varför stannar du kvar??

ojdå.. manipulationerna skulle det vara..

Snälla, läs Kateina Janouch bok "Anhörig".. Du kommer att känna igen mycket av amnipulationerna som en missbrukare använder.. De har BARA intresse av att kunna fortsätta!
Var rädd om dig! styrkekram!