Senaste kommentarerna i forumet

Man måste nog vara Buddhistmunk, eller nåt, för att hålla sig mindful i en sådan situation. Vårt nordiska sätt, att dra till med en riktigt praktfull svada kan kanske sitta bättre där :)

Vad kommer till smaker, har jag nog något annan erfarenhet. T.ex. gillar jag afritt öl betydligt bättre nuförtiden, än förr. Tänkte faktiskt nyss på att jag inte överhuvudtaget saknade alkoholsmaken i den afria öl jag drack med middagen, det hade jag definitivt gjort för ett år sedan. Jag har också flera andra exempel på att min smak har förändrats och jag börjat gilla saker mera eller mindre också i vuxenålder. Av sockersubstituten, är Stevia igen det enda jag inte tycker smakar helt förfärligt... Jaja, vi är alla olika, vsb.

Börja på en egen tråd, alltså. Skulle tacka dig för konungahälsningen när jag fyllde hundra men hittade dig inte nånstans. Och du, på det här forumet ska du stanna, våga inget annat. Basta! Du är lyckad i mina ögon; du håller på att mejsla fram en bättre version av dig själv, precis som jag också gör och resten av oss som häckar här.

Stor kram! Ser fram emot att säga hej i din tråd, m.

Det var ju så bra i morse. Sen kom eftermiddagen. Jag gick en sväng med Selma och träffade då ett grannpar som skulle på puben. Den med kanonuteplats, sol till sena kvällen. Och BAAAM! kom suget. Gick vidare med Selma. Hon uträttade sina behov och när jag skulle plocka upp efter henne ser jag att bajspåsen har samma färg som Bolaget. Men skit också. Väl hemma satte jag mig i trädgården och rensade ogräs. Det brukar hjälpa i vanliga fall men icke så denna gång. Blev på ett jävla humör också och det satt i under middagen med Lucas föräldrar. När vi kom därifrån stannade vi till på affären och jag sprang in och köpte på mig hela kittet; ostbågar, lösgodis, dricka och ett par månadsmagasin. Sen satte jag mig i soffan och hetsåt tills jag somnade. Vaknade för nån timme sen av att det ringde på ytterdörren.

Herregud, den här var jag inte beredd på. Så långvarigt och intensivt. Good heavens...

Jag dricker tre gånger så fort om jag är själv också. I sällskap med en trevlig dam så har jag fullt fokus på brö.. något helt annat :D .. ;)
Skämt åsido så tänker jag mer på dryckestakten om jag t.ex. har middagsbesök eller så och jag skulle gissa på att det gäller både om det är a-fritt eller ej. Får prova, om jag nu någonsin får en date och bjuder på middag utan dryck med A.

För mig är det helt skilda saker. Törstig är jag när jag har vätskebrist (det är ju då som törst generellt kommer rent biologiskt). Är normalt sett för dålig på att dricka rätt mängd i tid. Idag i värmen så såg jag till att ha funlightblandat vatten med salt i för att få i mig lite elektrolyter iaf.

Däremot nu så sitter jag med ett glas a-fritt vin och har precis som du, klippt en flaska relativt fort (en timme). För min del handlar det nog om flera saker. Det känns invant att ha ett glas intill mig, det ser läskande ut med is + det röda, jag tycker det smakar gott samt att det är som en sysselsättning. Däremot skulle det inte ha blivit så med cola t.ex. Det hade jag tröttnat på direkt. Jag hade inte druckit det på samma sätt heller. Här tar jag en klunk och smakar verkligen på klunken och njuter. Kruxet är väl att jag gillar att njuta och njuter gärna ofta :D

Det ska liksom vara en viss takt oavsett vad som serveras i glaset. Och apropå takt, fasen vad skönt att inte längre vara så jädrans i otakt. Tar Lucas och jag varsin a-fri öl så är min inte slut innan Lucas tagit första klunken. Hehe, det känns så mycket kvinnligare. ;D

Ångesten är en bråkig en, men du kommer att fixa det. Du har ju redan en riktigt härlig målbild! Hitta gamla vanorna, hitta dig själv och komma på fötter igen! Det kommer du att fixa. Du har tagit ett stort steg nu ju och är på god väg, men det kommer inte att vara enkelt. Det kommer att vara svårt, men ju längre du tar dig, desto längre ifrån ditt destruktiva jag kommer du. Tar du A kommer det hemska att försvinna, men bara en liten stund och kommer sedan tillbaka, ännu värre, ännu jobbigare. Så lätt att glömma.

Kan du ta dig ut igen kanske? En promenad eller gå till en bänk eller klippa vid en sjö? Ångesten kan vara dyngjobbig när man är ensam hemma, det är lätt att man enbart ser ångesten då och enbart ser det negativa.

Å du, läs vad du skrev den 27'e.. det inlägget gillade jag skarpt! Du kommer grejja detta!

Vännen, jag tänker på dig! Ångest och panikattacker är fruktansvärda, jag vet själv.
Kan du inte gå ut och gå en promenad? Eller göra något annat som skingrar tankarna en stund?
Glöm inte det som alla här väl vet, alkohol föder ännu mer ångest. Så det blir inte bättre med alkohol. Även om jag vet att det känns som om det skulle det.
Håll ut en kvart, skriv sen igen och berätta hur det går! Jag kan stötta här i andra änden och hålla dig i handen tills skiten känns lite lättare!
/P

Dag 11 idag! Sitter här med gråten i halsen och har sån otrolig jävla ångest! Vakna hos en kompis imorse och han drog till jobbet och jag stannade kvar tills lite på eftermiddagen sen cyklade jag hem och till äffären innan och då började panikångest attackerna komma över mig och jag hade så jävla många tankar i huvudet om allting på samma gång, jag ville bara gå tillbaka till mina gamla vanor och köpa massa öl att trösta mig med så att bara för ett litet tag känna mig någorlunda lycklig och skita i alla problem för en stund! Sen när jag kom hem blev det bara värre jag började känna mig så jävla ensam och jag började hata allt i mitt liv! Tårarna rinner när jag skriver de här inlägget för det här är inget liv jag lever det är ett rent helvete! Jag vill inte ge upp men när jag ser framför mig ett liv som detta med en ständig kamp och att när man mår som sämst att inte kunna ta till de där tröstandet som kan få alla hemska tankar attförsvinna ett tag. Jag hatar mig själv :,(

Låter som en riktigt bra plan! Barrels ska vara riktigt kall. Jag fick dock en ny favorit ikväll i form av ett rosévin. Kändes som en mix mellan rosé på riktigt och en sommardrink, inte minst med is i. Jag älskar iofs rosé på sommaren, så jag är väl kanske lite partisk undermedvetet, men helt klart trevligt o kunna sitta med en "drink" och njuta av dofterna från trädgården utan att känna något rus.

Tack för ditt svar! Det var inte bara för att han hotade med skilsmässa som vi inte åkte, jag hade problem med ledighet från skolan och så med. Det framgick inte så bra i min text möjligen men min mamma är rätt stark emot honom, säger till när det blir för mycket, gör saker ändå även om han vägrar osv. Det har blivit bättre. Men ibland så kan jag tycka att hon nog tycker det är lite roligt att irritera honom. Om han exempelvis ligger och sover på soffan (vilket är mer regel än undantag) så ska hon tvunget dammsuga eller om han påstår att han inte är full så ska hon käbbla emot, fast att hon bara kan säga "nejnej" fast ändå veta sanningen. Men så har hon nog alltid varit, tycker det är lite småkul att retas. Kanske är det just det att han inte kan bestämma allt som gör honom irriterad? Han är väldigt inbiten i könsroller, han som ensam man i hushållet ska bestämma, vi kvinnor ska rätta oss efter det. Fast att det var han som flyttade in i vår lägenhet, inte tvärt om. Det är just den här aggressiviteten som är jobbig. Att han förlorar körkortet eller jobbet skiter jag i, skadar inte mig, men att inte kunna veta hans humör när man tar hem pojkvän eller kompisar är jobbigt. Och även om jag egentligen inte ska bry mig, bara kan stänga dörren eller så, så vill jag klart inte att pojkvän och vänner ska höra hur han klagar och vad han kallar min mamma. Hade jag hört en kompis pappa säga till sin fru att "du är en jävla idiot, huuur faaann ser här ut? heeeeeeeeeeerregud" så hade jag undrat. Min pojkväns första fråga numera när vi ska ses är "Är X ledig idag?" Är svaret ja, så ses vi hos pojkvännen för han vet hur min styvfar är annars. Är svaret däremot nej, så vet han att min styvfar är trevlig efter en arbetsdag och att man kan visa sig utan att riskera idiotförklaring när han kommer hem. Men så ska det inte behöva vara.

Jag känner mig så dum som aldrig kan ha vänner här, går titt som tätt på födelsedagsfester hos vänner och har hört bakvägen att jag "aldrig själv anordnar något". Det går inte. Skulle det ske en dag han är ledig så kommer han hem klockan nio när han druckit för mycket (om han överhuvudtaget går) och har han jobbat kommer han hem samma tid för att han har jobbat sååå hårt. Han arbetar i en livsmedelsbutik, där han säkert jobbar hårt, men tror själv att han räddat världen varje dag han kommer hem och kräver 3 dagars återhämtning för några timmars arbete. Numera är han fast anställd, men på den tiden han var provanställd var han sjuk för jämnan. Och inte en dag eller så, utan skulle han jobba måndag-onsdag så var det lika bra att sjukanmäla sig alla dagarna direkt. Det vore ju dumt att prova jobba i alla fall, hmm.. Och detta skedde 2-3 gånger i månaden, hade jag varit arbetsgivare hade jag krävt sjukintyg för en människa som är sjuk så ofta. Förmodligen ville han bara vara hemma och dricka i sin ensamhet. När han sover så kan han komma med en massa frågor helt utan samband. En dag stormade han in på mitt rum klockan halv fyra på eftermiddagen och fråga var mamma var. På jobbet såklart svarade jag. "jaha, är det inte morgon?" Ingen tidsuppfattning alls, bara sover.. Och då måste ju alla andra va tysta eftersom man tvunget ska sova på soffan istället för i sovrummet.

att du känner tillfrisknandet Ullabulla! Allt det bästa framöver! / mt

I Finland också http://www.alko.fi/contentassets/204e677bc09d446e8f18e1ee2b67c819/sv/et…
Glad sommar önskar jag dig! / mt

Ni är gulliga ni!!! Värmer!!!

Hej forumet,

Idag har det varit en förlorad dag. Jag borde varit ute och njutit av vädret, men har istället varit så trött, och irriterad, på allt och alla har det kännts som. I min dagbok står att jag inte vill träffa någon alls mer under hela helgen, utan bara vara ifred! Fan låt mig vara! Så när matoset från grillar i grannskapet började göra sig påmind om sociala sätt att tillbringa dagen på surade jag mer och satte mig och såg på en ny Tv-serie jag hittade, och därefter har jag i omgångar legat och sovit typ en timme i taget, totalt 2-3 timmar idag. Nu sitter jag här, själv, på balkongen, och är trött, kanske mindre arg, fasen vet inte riktigt varför jag är arg.

Tröttheten är nog befogad, jag har sovit konstigt denna vecka, dels på grund av solen, värmen, men säkert också på grund av att jag inte fått umgås med min kompis Ölen. Haha, kompis o kompis

Enda som jag säkert vet är att allt skulle blivit bättre om jag åtminstonde varit ute en liten sväng idag, och när jag skriver det kommer den glada insikten!!

Men vännen! Du har hela kvällen på dig att ta dig ut, du är inte berusad, du kan såväl gå, cykla, ta bilen vart som helst! Skärp dig! Så tjing en stund, jag kanske gör något lite socialt. :)

Varför gör vi det? Såna mängder? Rastlösheten igen?

Får kolla bättre vad jag skriver

men jag har varit utan mitt fylledrickande sedan efter helgen 17-18 maj, då jag låg helt nersupen i mitt sovrum i fyra dagar. Hade ett återfall i tisdags som renderade en solig sommardag dagen efter. Så jag är inget föredöme och har inga råd att ge. Jag finns här på forumet och läser i princip allt, vilket ger mig oerhört mycket. Ibland hoppas jag att jag kan ge något lite tillbaka. Kram !

med fotbad. Försöker minst en gång per vecka eftersom jag har fötter som kräver en hel del omvårdnad. . Tror dom blir två storlekar mindre varje gång :). Hursomhelst - Skönt är det. Jag försöker också vara uppmärksam och se vad som förändras. Men rastlösheten finns där fortfarande. Dock var jag mycket glad att vakna icke- bakis i morse.. Till skillnad från äkta hälften ;). Kram / FM

Följde ditt exempel där och försökte praktisera mindfulness när jag slog till en fluga som satte sig i ansiktet på mig. Insikten som kom strax därpå om att jag slog flugan med en 120 mm pensel dränkt i vit fasadfärg, var minst sagt känslosam. Tänkte på den där Stingo och på alls prat om mindfulness här på forumet och stod still och bara andades, försökte njuta av varje kanal med färg som rann ner för mina kinder och kände att... mindfulness kan slänga sig i väggen, flugjävel! :D

igår bjöd sambon på ett par små glas citruslikör, som inte triggade suget. Idag har jag varit på en öde och badat, solat och haft det skönt utan planer på att hinna till systemet! Har nu köpt hem 3,5:or, 2,8:or, bubbelvatten och en flaska Sparrels and Drums, som flera på forumet skrivit om, ska bli spännande! Att vara hemma hos min särbo, som är en mycket måttlig alkoholkonsument är verkligen välgörande! Ska stanna här så länge som möjligt!

Låter absolut som att det kan finnas en och annan poltergeist där...

Vad gäller smak så tror jag för min del aldrig att alkoholhaltiga drycker kommer att börja smaka sämre på något sätt. Alkoholen i sig är ju en smaksättare och inget annat i mitt liv har i vuxen ålder börjat smaka annorlunda. Som att plötsligt göra en rätt med extra mycket citron och plötsligt tycka att det smakar päckel, bara för att man inte ätit något med citron på ett år.

Det finns alkohol som jag enbart druckit för att bli full och de dryckerna kommer inte smaka gott óm jag väl smakar igen, men jag betvivlar att jag någonsin kommer att tycka att en single malt smakar illa igen. Särskilt när det inte finns något annat som smakar likadant utan alkohol. Det var ju en sak att sluta dricka läsk med socker i på 90-talet, där kom det ju snabbt substitut som smakade exakt likadant (om inte ännu bättre rentav).

Hur man reagerar på alkoholen i sig, även i små mängder, tror jag har mycket att göra med tidpunkt på dygnet, tom eller mätt mage, typ av alkohol, vätskebalans i kroppen i övrigt mm.

Vi hjälps åt, vi är ju ett helt gäng här som sitter i kanske inte exakt samma sits allihopa, men på ett eller annat sätt har ju hamnat här pga en gemensam nämnare. Låt det som har varit få bli historia, nu ser vi till o skriva en ännu bättre framtid!

Hej Platina, ville bara säga att jag är inte en duktig, högpresterande, framgångsrik individ. Kan hålla med om att det verkar som att detta forum är för de rastlösa och ambitiösa, men vart ska jag vända mig? Känner att jag kan sluta med A på egen hand med hjälp av cyberrymden. Kanske jag kan tillföra andra infallsvinklar. Jag är en misslyckad person men det syns inte på min utsida heller. Jag har inte druckit för att kunna varva ned, ingen ventil för prestationsångest, utan självmedicinerat mot depression och ensamhet. Skrev i en annan tråd att jag tittat på filmen "Farväl Las Vegas" inatt, den destruktiva existentiella stämningen som råder i den filmen kan jag identifiera mig med. Känner mig som vanligt utanför, men Platina jag hejar på dig, jag är också i början av min resa till ett nyktert liv. Borde kanske börja min egna tråd istället för att låna andras, nå't med "trailertrash drunkie", fniss.

Sitter här i sommarvärmen i trädgården och loggar in, läser era kommentarer och tårarna rinner... Av sorg, av lättnad, av tacksamhet. Ni hjälper mig att stanna i detta, att inte lyssna på den där rösten som vill börja förhandla. Jag läser era inlägg och förstår att detta är allvar. Bilden jag fick när ni skrev om att fokusera på den där känslan jag kommer ha om ett år när jag sitter där och ser stoltheten och kärleken i deras ögon istället för fördömandet...det ären målbild att hålla kvar vid. Det där om omyndighetsförklaringen känner jag igen... Jag blir som en revolterande barnunge, förlåt - blev. Jag måste inse. Tacksam att ha mött så många kloka och insiktsfulla människor här... Tack.