Senaste kommentarerna i forumet

Tack :-)

finns en mängd böcker för oss : http://www.namndemansgarden-shop.se/alla-bocker/9?iAm_Id=9&iPageNr=0

Och lite mer litteratur med AA-stuk : http://www.yourvismawebsite.com/stift-sv-radet-for-alkohol--och-beroend…

Tyvärr ingen som du efterfrågade :-(

bara se dagen idag är betydligt enklare än att fundera över vad som kanske, eventuellt, möjligen kan hända om några dagar. Just det där beslutet varje morgon, helst innan du går ur sängen om att "idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer" gör att dagen blir lättare för att du gjort ett val just idag. Ett val att luta sig emot när livet gör sig påmint.

Att komma ihåg ordet HALT hjälper mig också :
H = Hungrig
A = Arg
L = Ledsen (lonely)
T = Trött

Varje position är en kraftig varningsignal om att jag överträder min förmåga att handla i sinnesro. Jag var själv inne i 3 av dessa varningssignaler för ett tag sedan och jag hajade till och började sakta ner mig själv och fundera på vart jag var på väg. Att återvända till lugnet och se vad som händer runt mig är en klar fördel jag lärt mig i början av min mykterhet och jag har haft mycket nytta av den kunskapen. En sak i taget och lev och låt leva fick bli mitt mantra de första åren. Det tar sin lilla tid att vända på ett destruktivt liv.

Men det går :-))

Min son/ söner är fantastiska! Och självklart ska vi fixa detta! En dag i taget!

Min maktlöshet inför alkoholen är fullständig. Min ärliga önskan att förändra mitt liv är helt enkelt större än någonsin. Jag har kört i diket flera gånger under mina försök, men nu senaste tiden så har tankarna runt alkohol varit så jobbiga. Tar jag en öl så sätter det igång en lavin inom mig. MER!
Jag har seriösa alkoholproblem, det vet jag.
Min rädsla är att då jag varit fri några dagar så börjar hjärnan att bagatellisera mitt beroende, och så börjar den där sjuka dialogen med mig själv att snart är det fredag igen.
Jag förlorar nästan alltid den kampen.
Men nu gör jag i ärlighetens namn en förändring av mitt liv.

Tack för stödet.
Jag behöver det.

LP

Ger hopp om ett liv efter alkoholen :-)

Kanske det, men du och jag ska klara detta! Det är en fantastisk son du har!
Vi vill ju egentligen inget annat än att våra nära, kära ska må bra och vara trygga.
Lp

Snälla mamma sluta dricka är slutsåld på bokus...var hittade du den??

Vill så gärna ha tag i Snälla mamma sluta dricka. ..men den är slutsåld på bokus och hittar den ingen annan stans...

Önskar dig också stort lycka till! Och välkommen på min knaggliga resa...

Tack för stödet! Och ja jag inser att det var en jättesten som föll från hans hjärta den dagen i skolan...han är 13 år min kloka lilla unge...för mina barns skull ska jag klara detta ...kramar

lycka till, Lillper, och hoppas att du nu har insett att du är maktlös inför alkoholen och känner en ärlig önskan om att förändra ditt liv.

undrar om inte din dåsighet kommer av att din kropp fortfarande slappnar av och njuter av att slippa giftet ? Har skrivit det ett antal gånger tidigare i otaliga trådar så upprepar jag mig hos dig ber jag om förlåtelse :-)

Smultronet !

Jag lyckönskar dig till dina kloka anhöriga som vill/kan/törs stå upp för dig ! Jag vet inte hur gammal sonen är (du behöver inte tala om det ) men jag törs lova att det var en stor tung sten som han lämnade i skolan när han berättade. Mycket imponerande gjort !!

Och ditt beslut att börja hos en alkoholterapeut är stort ! Det första steget till en förändring av ditt liv ! Kanske vill du också styra kosan till AA för att få ännu mer hjälp från oss som varit där du är nu ?

Ta ett beslut varje morgon och njut av dagen idag så knallar det på. Skriver du av dig dina funderingar här så tömmer du även din ångestryggsäck och bördan blir bra mycket lättare och mer hanterbar.

Häng på !!

Vill jag gärna vara med på. Min resa börjar idag den också. Det kan bli en väldigt bra resa.
Lycka till och stor kram från mig!

LP

Jag är en mamma som hittade till detta forumet igår...och jag blev både ledsen och lättad över hur väl jag känner igen mig i mångas berättelser. Lättad över att se att man inte är ensam i skammen att inte kunna vara som en normal människa som klarar att dricka lagom....ledsen över att så många uppenbarligen mår som jag...skammen över att inte räcka till som mamma är nog värst. Att somna i soffan när man vet att man borde läsa läxor med sonen...fy fan självföraktet är gigantiskt...nu har min äldste son och bror satt ner foten så i början på veckan börjar jag med antabus...kan man sjunka lägre?? På sätt och vis är det ändå skönt att botten är nådd...skammen är som värst nu kan det bara bli bättre...önskar dig all lycka till till dig! Kram

Du vet hur du skall göra, bara koppla på autopiloten och hänga med.
Nej du är för värdefull för att slås ner av detta.
Håll ut, det är bara en grop i din annars så jämna väg.

Easy, go on bro!
/A

Jag är ledsen och mår skit. Kände mig som jag skrev igår kväll. Sorry för mina ord, jag kommer leva vidare.
Vill leva vidare, utan alkoholen. Den gör mig bara så illa.
Tack A för ditt svar, jag vill ge upp nu. Vill,vill,vill,vill

Jag kommer igen, jag vet hur jag ska göra.

LP

Igår vaknade jag, skjutsade the wife till jobbet till 08:15. Sedan till gymmet och träna. Stor grabben åkte och fiskade och jag och lilleman åkte iväg och spelade bowling.
Hem ordnade mat och hjälpte den äldste att få med sig grejor då han skulle lana hos en kompis.
Lilleman och jag hade killkväll.
Chips och så hyrde vi film.
Kommisarie Späck.
Frun kom hem, hon arbetade till 22:15.

Upp i morse skjutsa frun till jobbet. Hem, krypa tillbaks i sängen.
Träna senare idag med stora grabben.
Hämta frun senare ikväll hon jobbar till åtta.

Fått nytt schema på jobbet vilket kommer

göra atr jag är ledig varje måndag.

Hjälpa ungarna till skolan och sedan träna,

frun får ta välbehövlig sovmorgon.

Detta hade varit OMÖJLIG

med närvaro av

alkohol.

Så skönt att slippa!!!

/A

Vilket avtryck du gjort, från att ha varit lite tvekande skygga Fia som du var precis när du kom hit.
Till denna stolta starka tjej som tar plats på ett utomordentligt sätt i vardagen.
Skaffar arbete och avancerar ............
Härlig läsning.

Även om vi kom på kant med varandra till en början så hoppas jag det är passe nu?
Du är en bra ledstjärna för alla nya som söker sig hit.
Underbart atr det går dig väl. Hoppas det löser sig med boendet för din del.
Nu är du inte någon "FylleFia",
Du är helt enkelt "FANTASTISKA FIA".

Glad för din skull!
/A

Jag har verkligen luktat på blommorna denna sommar. Men det viktigaste som jag har gjort är att jag äntligen har vågat att lukta på mig själv. Nosat på Fia. Har insett att en nykter FriaFia faktiskt luktar och agerar rätt gott. Jag ser det även i de små tingen i vardagen. Blev befodrad på jobbet härom veckan, det hade inte FylleFia blivit. Men allt är inte solrosor heller. Har nu bott i min kolonistuga mer eller mindre hela sommaren och det börjar bli kallt. Har varken el eller vatten vilket är ok sommartid. Duschar på jobb eller bad, laddar mobil på jobbet. Och föreningen har en allmän pump. Men i höst? Hur länge kan jag stanna där? Det är liksom ingen mysig tillvaro i höst. Just nu sitter jag katt och blomvakt hos en vännina. Här finns varmt vatten och en gasspis. Lyx i min nya vardag.

Att flytta hem till mannen känns inte bra. Men i Stockholms bostadsmarknad finns knappast andra alternativ. Mannen som går på flaskan som vanligt. Det nya är att han har börjat bli otrevlig. Eller otrevligare kanske. Något jag missat när jag själv har druckit. Vi hörs varje kväll och jag hör på hans röst att han har druckit. Jag hör också vad han säger. Allt går ut på vilken elak, självisk bitch jag är. Kanske ligger det lite sanning i det men jag vet att den väg som jag nu har valt genom att avstå vinet är den enda vägen för mig. Jag vägrar ge alkoholen en chans. Jag vill vara fri. Men, men...nästa helg har vi kommit överrens om att jag ska flytta hem. Till det som vill.sluta kallar min "våning". För mig är det snarast en borg. Inte en borg i bemärkelsen "Ditt hem är din borg" utan "Denna borg och denna väktare ska vara din vardag".

När det gäller alkoholen så har det gått bra. Riktigt bra. Har haft ett par tillfällen när jag köpt mig en flaska vin och dragit hem till kolonistugan. Bara för att efter ett eller två glas inse att jag vill inte. Jag orkar inte. Hellre en bra bok. Kanske har jag druckit min ranson? Kanske föds vi med en viss ranson? Jag hoppas det för på det stora hela mår jag ganska bra. Förutom med mannen då. Jag är stolt! Jag är fri. Vad mer kan man hoppas på? Ser här att en massa nya har trillat in och hade jag ett budskap så skulle det vara att- Vi kan förändra våra liv. Alkoholen tog så mycket tid och kraft av mig att jag inte orkade med något annat på slutet. Jag söp bort mitt förra jobb. Där kan vi snacka parkbänksnivå. Men nu lever jag. Inte alltid som jag vill men jag är hela tiden närvarande. Det får räcka så!

Ta hand om er! Nya som gamla vänner! /FF

- du är redan sjuk i medberoende. Precis som jag och andra som skriver här. Och många fler omkring dig. Även många av de som missbrukar har ett medberoede med sig, ofta från sin uppväxt. Det är bara så svårt att se och inse. Så härligt att du har "underbara föräldrar" - berätta för dem!
Och sök hjälp från de instanser du tänkt dig - bestäm ett datum när du ska göra det. Om det överhuvudtaget känns möjligt för dig skulle jag föreslå att du går på Al-anon möte. Jag var på mina första möten i Göteborg i början av augusti och det var så befriande att höra andras berättelser och att få dela med andra. Ta hand om dig och barnen. Ta makten över ditt liv!
Styrkekramar / mt

Slå inte ned på dig själv. Gör något konkret, du har gjort det förut.
Inget blir bättre om du tar ditt liv.
Det skulle bara bevisa att du är en feg svag liten människa.
Men det är du inte!

Låter som om du nått botten.
Ge upp, SLUTA!!!

Väg fördelarna mot nackdelarna.
Men jag vill ha dig vid liv.
Sluta skriva sådär, det gör ingen gott.
Allra minst dig själv.

Kom igen nu, du vet hur du skall göra!
/A

Tack för stöd och tips. Ligger ofta vaken länge på nätterna, hjärtat slår hårt. Har svårt att sova antingen för att han sitter uppe och dricker när jag och barnen gått och lagt oss eller för hans fyllesnarkningar håller mig vaken när han väl somnat. Har läst bloggen, känner så igen mig i mycket av det som skrivs. Har inte riktigt tänkt tanken att jag själv kan bli sjuk av det här. Att oron som hela tiden gnager i mig kan göra mig svag och deprimerad. Men jag känner igen flera tecken som jag måste ta på allvar. Svårigheter att sova, avskärmande från vänner, ett ständigt dåligt humör, rastlöshet. Ja, det är inte jag som jag är. Eller snarare var. Jag vill inte gå omkring och vara på dåligt humör hela tiden. Både jag och barnen förtjänar bättre. Jag skriver det här, så kanske det lättare blir av. Jag ska söka hjälp, antingen via vårdcentralen eller via min arbetsgivare. Jag måste börja nu. Jag ser också framför mig hur jag berättar för mina underbara föräldrar . Det är en svår tanke, men nödvändig. Jag tänker tillbaka och försöker minnas en dag då han senast var nykter. Den dagen finns inte kvar i mitt minne ens. Så länge sedan är det. Jag är så tacksam att ni finns underbara människor! Jag vårdar era ord. Innerst inne vet jag att jag förtjänar mer än så här. Kram.

Ledsen över mig själv, vill bara döda mig. Så lång nykterhet och så bara kastar jag det åt helvete. Hela veckan har gått åt till att längta efter sprit och öl. INGEN nära mig fattar hur illa jag har det. Nu tar jag fan mitt liv snart. Orkar inte mer. Död, glädje, död.