Senaste kommentarerna i forumet

Tänker på uttrycket att" om man pekar finger åt någon så pekar tre fingrar tillbaka mot en själv". Det var precis det din pappa gjorde tror jag. Pekade på dig fast problemet låg hos honom. Men det gör ont att bli avvisad av dom som man har närmast. Låt det göra ont för det måste ut. Hästen är din medicin nu precis siom hunden var min när det krisade som värst. Önskar dig all styrka <3. Kramar / FM

Fan vad oförskämt! Till och med då jag var som djupast, krävde jag alltid minst vatten bredvid om det dracks vin. Med min vätskeomsättning skulle jag stupa på 0,0 om jag försökte klara mig på bara vin.

Ett väldigt bra svar från sambon också!

på det där igår när jag såg bilder från Almedalen, att det måste vara svårt att avstå just där. ALLA verkade ju ha ett glas i näven ständigt. Tänker att det är lite märkligt ändå: Det ska ju handla om politik och ett av våra stora samhällsproblem är ju drickande, det borde åteminstone finnas en motvikt eller massor av alkoholfria alternativ.
Härligt dock att du slapp minnesluckor och ångestgrejer:-)

Tänker överhuvudtaget på alkoholnormen mycket just nu, att det finns så många tillfällen då alkohol "ska" vara med.. Själv ska jag på möhippa i helgen, därbblir det ju också ett starkt inslag med alkohol. Jag kommer nog att dricka lite vin, mycket för att hag vet att jag är trygg då. Jag håller mej alltid måttlig med andra, ensamdrickandet är mer mitt problem (inget är såklart bättre än det andra).

Sen vill jag bara säja: registrerade mej i förrgår och du och alla andra hjälper mej så mycket!!

Igår kom ångesten och rastlösheten. Vanligen dricker jag inte i veckorna men i kylen fanns överblivet vin från helgen. Jag frågade min sambo om det skulke göra så mycket om jag tig det där vinet. Han svarade så bra: Du frågar bara för att jag ska göra att det känns ok. Då var det plötsligt lätt att låta bli. Vill inte utsätta honom för något manipulationsspel. Tänkte också på något jag läst på forumet: Att man måste våga möta sin ångest. Jag gjorde det och den klingade fsktiskt av :) Köpte iof en påse godis ist men tänker att det är bättre än alkohol iaf, för nu.

Sista dagen på gotland. De flesta åker hem idag. Utanför fönstret hör jag väskor rulla över kullerstenarna på väg till flyg och färjor. Det ska bli skönt att komma hem till civilisationen för det är verkligen en konstig liten bubbla man lever i här. En bubbla där gränser suddas ut och spelreglerna för journalister, politiker och löst folk (mig själv inkluderad) ser helt annorlunda ut.

Festligheterna började redan i måndags. Jag tog det mycket lugnt, och drack schweppes ginger ale. Insåg att jag inte varit på ett riktigt stort party nykter sedan jag slutade med alkoholen och började känna att jag saknade det. Det riktiga partyt, dansandet, flirtandet. Kan inte alltid släppa loss med ytliga bekanta helt nykter.

Men det gjorde jag igår. Igår bjöds vi på en helkväll utan dess like. Dricka, mat och kända personer flödade fritt och jag gav mig hän. Japp, jag drack. Alltså mer än jag druckit sen 17 september. Sitter och funderar på varför jag gjorde det. Och det var nog en kombination av stämningen, människorna jag var med och att jag faktiskt inte hade njutit av kvällen på samma sätt. Minns dock att jag reflketerade över att vi inte hade fått några alkoholfria alternativ på bordet. Hade det funnits hade jag nog tagit mig lite vatten. Ångrar jag mig? Nja, jag fick ingen minneslucka. Det är ju de jag är rädd för, jag gjorde inte heller något olämpligt. Gott så.

Men det är ändå sorgligt för jag kände hur jag fortsatte fylla på mitt glas så fort det blev tomt. Jag.kan.inte.sluta. när jag väl har börjat dricka. Varför kan jag inte göra som andra ta två tre glas och sen bara skita i spriten?

Måste ta mig en funderare nu. Ta hand om er!

Nej, anhöriga som försöker sopa under mattan har jag inte haft. Däremot allt det där med att vakna på natten med ångest, sämre minne och koncentrationssvårigheter. Definitivt!

Jag sover fortfarande oroligt, men nu har jag åtminstone inte ångest om jag ligger vaken på natten.

Åtminstone tidigare har admin sagt att att problem med forumet ofta kan bero på att man försöker använda smilies. Speciellt sådana som finns färdigt på mobilplattor mm.

Jag är inte admin, så det kan naturligtvis vara något annat också. Hoppas ditt problem kan klaras av snart.

Det ÄR svårt, man får inte ta för lätt på det hela. Nog för att du skött dig bra på sistone och att det har gått bra, men släpp inte garden. Inte nu, inte här. Det är för tidigt om det ens någonsin kommer att gå. Håll den uppe för stunden iaf. Jag märker på flera här på forumet att det är lätt att stå i boxningsringen och efter ett tag känna att det går ju hur bra som helst, och så släpper man garden lite och börjar slappna av och precis då landar högerkroken rätt i plytet. Hur hård smäll man får och om man blir knockout eller bara vacklar tillbaka är lite olika, men de flesta inser att det gick visst inte att släppa på garden. Inte ännu, man bör nog gå/vinna mer än en rond först iaf...

Nya tag min sköna!

Jag behöver all uppmuntran jag kan få! Jag tänker att jag faktiskt lyckades sluta röka för tjugo år sedan och jag försöker tänka att jag även kan lyckas med det här. Det är ett bra råd "att vara snäll mot sig själv och ta nya tag"!

Du är här på forumet igen, och ger inte upp!!!!

... Du fick en bra stund där med pannan mot solvarm häst. Och mat i dig. Och att du har någon att pysa för IRL också. Du fixar det här! Kram.

och håll vägarna tillbaka öppna.Om du klarar det,vilket kan vara jättesvårt då det finns känslor och starka band.
Det är det allra bästa du kan göra för dig,dina barn och honom.Kanske han reder upp det,tar tag i sina problem,kanske inte.
Men då har du i alla fall fredat dig själv och barnen och kan ge er en trygg miljö.Ni kan ju hålla kontakt ändå och du kan hjälpa honom och ge ditt stöd,men från lite distans.

Läs lite härinne,tyvärr är det samma sorgliga melodi i nästan alla historier.
Vi som anhöriga trillar lätt ned i detta och kan inte ta oss ur trots att allt sunt förnuft säger att vi borde.
Så om du har kraft,läs in dig lite här på forumet,både på beroende och anhörigsidan och stärk dig själv.

Och välkommen hit!
Här är vi många som delar en liknande historia som din.

Kändes det bättre igår, Anits? Det låter som en panikattack - kroppen kan verkligen spela en spratt. Jag upplevde ångor liknande för några år sedan och efter en natt på akuten avfärdades det som panikattack - jag orkade inte gå vidare med det. Vilket kanske var dumt. Bra jobbat, Myrkotten. Jag Jag är inne på dag två och jag har sovit en hel natt! Jag har använt alkohol för att pigga upp mig och jag vet inte om jag kommer att behöva antidepresivt. Får se.

en till kommentar... jag tror inte jag har riktigt koll på varför jag hamnade i träsket, har mina aningar, men det kommer nog komma upp till ytan och jag måste lära mig hantera det på andra sätt än med en påse ölflaskor.

Detta är morgonen på dag 5 utan öl, jag är inte säker på att det finns någon så lång period utan öl sedan i början på december.

Jag stör mig mycket på att jag lyckas lägga på mig säkert 7-10 kg på grund av all öl (=flytande vitt bröd) som jag hällt i mig. Sedan när jag räknat ihop vad det kostat under en månad är det ju skrämmande...

När jag gått på systemet har jag ju köpt de lite dyrare ölarna för det ska se ut som jag kan det här, och inte dricker för mycket. *SKRATT*, och försökt gå på olika bolag varje gång så personalen inte ska känna igen mig. *blä*

Nåväl. det har gått rätt bra, jag är inte säker på när suget kommer bli så där lömskt o övermäktigt så jag faller dit. Det viktigaste för mig då är tror jag att jag inte övertygar mig själv att det är okay att köpa hem massor, utan isåfall lite, och helst dricker tillsammans med någon/några i ett socialt sammanhang. Jag funderade tidigare innan jag kände jag behövde dra i nödbromsen på att bara dricka en/två öl när jag är ute, och aldrig dricka hemma på andra dagar än fr,lö. Något sådant skulle funka på sikt, men just nu är det nog klokast att ha nolltollerans.

Jättebra beslut, och jag tror som du att det finns samband mellan alkoholen och koncentration, arbetsförmåga o hur man mår i allmänhet, men det är kanske inte alltid lätt förstå sambandet. Det är lätt döva sig med A. Om du inte lyckas hålla strecket - var snäll med dig själv och ta nya tag.

Min sambo är bortrest och jag har bestämt mig för nittio vita dagar. Jag har det senaste året börjat må allt sämre - ständiga förkylningar och svårt att sova och jag tror att det är alkoholen som är boven i dramat. Andra problem är sämre minne och jag har svårt att koncentrera mig. Allt det här har gjort mig ganska nedstämd och då har jag piggat upp mig med "vad sägs om lite vin till middagen". Och sedan har jag inte slutat i tid utan druckit en flaska själv vilket resulterat i bakfylla och ingen arbetsförmåga dagen efter. Nu är jag inne på dag två och det ska gå. Det måste gå.

okej. har gjort riktigt idiotiska saker på fyllan inatt. & ska jobba imorgon. vsrför har jag så dåligt beteende.

har jag tillbringat inomhus i sängen efter en alltför blöt gårdagkväll där måttligheten gick åt h-e. Var ute på stans uteserveringar med en trogen drinkpolare och stod inte emot. Försökte inte ens. Inledde med att köpa en helflaska vitt med motiveringen att det var så skönt att slippa köa...Nu var det väl ingen katastrof igår, jag gjorde inte bort mig eller så, men dagen idag var ju helt misslyckad. Hade helt andra planer som gick om intet. Inser att det får bli antabus på måndagarna även under semestern. Suck, att det ska vara så svårt att låta bli ett skadligt beteende!

..mår fortfarande skit. Inget balanssinne men inte heller något alkoholsug.

Och vi gjorde våra val och har nu på riktigt brutit upp för gott. Vi har haft berg och dalbana, men jag gjorde nu ett riktigt val och valde att lämna han. Ena stunden känns det Jättejobbigt, och sen nästa stund känns det som en befrielse till mig själv. Jag tvingar mig att tänka att jag har velat hjälpa och stötta många gånger i hans drickande, och haft många diskussioner på dessa två åren att tala om hur jag känner och upplever när han dricker, men gång på gång så har de diskussionerna inte lätt till något bra i slutändan. Han ser sig själv att inte ha problem , och jag är överdriven över det jag uttrycker.
Så min slutgiltiga väg blev ledsamt nog att jag valde att lämna honom för gott.
Fick höra senast från hans vän att han satt för ca en vecka sen själv och drack upp en halv vinbox. Vännen hans frågade varför han gjorde det? Han svarade att jag vet inte och nu efteråt så var det ju fruktansvärt onödigt av mig. Han säger till vännen att han vet om att han dricker för mycket, men att han jobbar på att minska intaget. Den meningen hörde jag också för några månader sen. ..och inget skedde...för stunden bara....men sen åter.
Jag önskar och hoppas ändå att han tar dag i sitt problem och söker hjälp och får rätsida på sitt liv helt och hållet.
Vi har ingen kontakt alls just och jag saknar inte den heller faktiskt.
Jag lägger fokus nu på mig och mina barn och att jag får börja leva åter igen.

Vi befinner oss i olika skeden av livet med en alkis och vi skaffar oss olika strategier. Det finns inga enkla lösningar.
Men det är ändå lite lustigt eller sorgligt eller patetiskt att se hur programmerat alkoholismen utvecklas och att samla dessa iakttagelser här.
Alkoholisten är ju hyperkänslig för att känna sig kontrollerad. Han kan inte förstå vad det är för konstigt med att man vill ta sig en öl när man ändå ska lägga i en tvätt och det är väl inget märkvärdigt med att den står bakom tvättkorgen? Vad är det för fel på dig kontrollhäxan som kollar överallt?
Men om nu frun råkar sätta sig och titta på ett program på tv då ska hon redogöra för vad det är som är så viktigt att se just nu.
Eller vad hon sysslar med på skärmen, eller vad hon och vuxna barnen pratade om igår.
Hon ska ha ständig beredskap att lyssna på mannens funderingar på orättfärdigheter eller att kommentera hans prestationer med beröm. Eljest är hon självupptagen och egoistisk och då kan man sätta igång med ett gräl för det.

Hur mår du Blomman?
Är inte in så ofta längre men när jag väl är letar jag efter din tråd då de var en som jag fastnade för.
Funderar vad som hänt dig när de varit tyst här länge.

Många kramar