Senaste kommentarerna i forumet

Jag hoppas du stannar kvar här och läser och skriver speciellt anhörigsdelen av forumet innehåller mycket erfarenhet, där kan du bolla de tankar du har med andra anhöriga, men även delen att förändra sitt drickande, där vi alkisar skriver kan vara läsvärt, man förstår nog mer vad det är som händer i huvudet på en alkis när man läst ett tag.

Så välkommen, gör dej hemmastadd och läs och skriv!
/MB, nynykter alkis

på alkohol varje dag.

Tänker att jag är otroligt lyckligt lottad som kom ur min alkoholism med hälsan, förståndet och familjen i behåll.
Gläds varje dag över mitt nya fina liv där inte ölet, vinet och spriten dränker mina känslor och tar bort fokus från det viktigaste jag har - familjen.

Vilken makalös tur jag har haft som lyckats. Sån tur kan man inte ha två gånger, så nu gäller det att hålla i nykterheten så att den inte flyter iväg från mej.

Vik hädan, burkar och flaskor!
;-)

går att skylla på penicillin eller magkatarr, det funkar, och är helt okej medan man är nynykter och ömtålig. Efter en tid kanske man känner sej så trygg att man kan säga som det är.
Jag själv fick lite halvpanik när jag upptäckte hur svårt det var att sluta dricka, så jag skrev ett inlägg på facebook till mina vänner där jag förklarade att jag är alkoholist. Jag fick ett oerhört gensvar! Kunskapen om alkoholism är ganska stor hos den breda allmänheten, det tog int mer än tio minuter så ringde den förste kompisen och erbjöd stöd!

Ta ett par djupa andetag när det blir jobbigt, gå på toa och läs nån tråd.

Styrkekram!
/MB

Tack för kommentarerna!

Nu sitter jag på ett hotellrum och väntar på att middagen ska bli klar. Mina kollegor minglar och dricker. Tycker det känns jobbigt som fan att vara bland dem och behöva förklara varför jag inte ska dricka idag.

Om jag säger att jag ska låta bli alkoholen idag känns det som att folk tar för givet att man har problem. Lite konstig ekvation att om jag dricker känns det som jag har "koll" men om jag är nykter får jag skuldkänslor.

egentligen bara en fråga.

Vad har du för mål? Vad vill du vara för sorts farfar/morfar?

Kram!/MB

Jag har grava problem med mina dag 1.
Inte för att jag gjort bort mig mer än att jag sviker mig själv och de närmaste.
Men nu kör vi igen.
Jobbet börjar på onsdag. Träningen går igång inför beach 2014. Fy nu är det slut på tramset.

Alla gamla, jag är på IGEN!
/A

Det hjälper och sedan kan du följa din egen resa. Du konmer se vart det blir besvärligt.
Och du kommer kanske falla tillbaka någon gång eller två.
Vad vet jag?
Jag gör det nämligen själv gång efter annan trots att jag vet hur det konmer bli.
Men det är jag, men efter vad jag har lärt mig.
Så funkar beroendepersonerna likadant världen över.

Grattis till ett sunt och riktigt beslut att lägga av.
Jag hälsar dig välkommen!
/A

Självklart kunde jag inte hålla mig. Statistiken för kvällen var tre glas vin och fem alkoholfria alternativ. Känns helt okej, är sååå glad att vara pigg idag medan min vän messar och har ångest och min kille sitter och sover på sitt jobb. Idag är en nykter dag. Hur har du det k-head? Still going strong?
Mb: tack för din input, känns skönt att nån känner igen sig och ger konstruktiva råd.
Nu startar en ny vecka :-)

håller också tummarna för att du ska få ditt fina nya boende :-) Ensam i beslutet ? Ja, men det är ju ditt alldeles egna lilla bo som bara du bestämmer över ! Visst känns det bra ?!

Kram ♥

... så träffades exsambon & jag för överlämning av barnen. DÅ är det inget skäll eller så, vi är lugna och han är sitt vanliga jag - såå trevlig, öppen, lugn. Och jag - jag vill bara klappa honom på kinden, röra vid honom, få känna honom nära. I ett svagt ögonblick där och då så snurrar tankarna i mitt huvud: "Han är så snäll, han har förändrats så, han har börjat fixa grejer & ta tag i saker, han lyktar så gott, vi har ju så roligt ihop... men han vill ju inte längre" - och det är så fel - han är tydlig med att "allt" är mitt fel, och han har gjort saker som jag tror kommer tillbaka om vi skulle leva ihop, och jag kommer aldrig att glömma de saker han gjorde (andra kvinnor, hot mm) och jag skulle leva i någon slags ständig kravsvärld på honom att han skulle gottgöra mig utan att han skulle kunna det... Och jag vill inte leva så. När jag stod där så tänkte jag ju att det är kört för han vill inte ha mig längre - men jag vill ju inte ha honom.
Men min jobbiga hjärna är inte med i matchen. Men för barnen skulel jag nästan göra vad som helst - men när de frågar "Vill du inte bo med pappa" så är det så svårt men ändå så enkelt att säga att "mamma och pappa tyckte så olika om saker att vi bråkade mycket, därför vill jag inte bo med pappa" och oftast svarar den stora "ja, pappa var jättearg", men nu märks att pappa är pappa, för första gången, och de får ju en mer aktiv & rolig pappa, då är det nog svårt att förstå att jag inte vill vara med pappa "som är så rolig och snäll"... Snurriga huvud - jag måste försöka stanna i att jag ville inte leva som det var, jag kämpade väldigt mycket men det gick inte ändå och då valde jag att lämna. Det som hänt går inte att reparera eller ändra - jag har en viss acceptans, och med tiden kommer jag mer och mer förlåta/låta saker vara - men jag vill itne leva i det, jag vill inte vara med någon som kan bli så arg att han skriver meterlånga mail med skäll, förnedring och sedan är "normal" (eller ännu mer - övertrevlig) inför barnen, det är inte sunt. Varken för mig eller för honom.

Jag håller på att forma mitt liv. Jag kanske håller på att hitta ett nytt boende, åh, ni skulle se det!!! Så sött, och så oerhört mycket jobb, men det skulle kunna innebära all den frihet som jag vill ha. Först fanns inte magkänslan där; den motades bort av all rädsla för ekonomin, att jag är ensam i mitt beslut, rädd att det ska bli fel osv, men mitt huvud har nästan redan flyttat, och ändå är inget klart...
Håller mina tummar!!!

Välkommen! Det låter på din beskrivning som att du hittat hem till forumfamiljen.

Utöver att läsa och skriva här så medicinerar jag med Antabus för se till att det är jag som har kontrollen över mitt liv och inte alkoholen. Det funkar inte 100 % men tusen gånger bättre än om jag inte skulle göra det. I framtiden tänker jag mig att jag kommer att använda medicinen i förebyggande syfte.

Grodan

En månad - Grattis! Ja vi vinglar vidare - vad var det som gjorde att du slant?

För egen del hade jag inte preparerat mig tillräckligt inför situationen konferens m.m. Tror att det för min del också handlar om många människor = många intryck, vilket skapar ett stort behov hos mig att stanna hjulen och reflektera. Tycker då i min enfald att jag behöver alkohol för att göra det. Som Dompa säger - många alkisar är känsliga typer - tror jag kvalar in där.

En nyvaken Groda

Jag är långt ifrån någon expert, jag kan bara relatera till hur det var för mej.
Men å andra sidan betraktar jag min sambo som alkoholist.
Han hade problem med att inse att jag menade allvar med att jag ville sluta, så minst ett par av mina "dag 1:or" är mer direkt hans fel för att han mer eller mindre propsat på att jag ska göra honom sällskap in i dimman.

Men när han väl förstod blev allt mycket enklare.
Så försök dunka in det du vill i huvudet på pojkvännen, han kan inte sluta åt dej, men han kan hålla sej undan om han nu måste dricka din första nyktra ömtåliga tid.

Kram!/MB

Som jag ser det är det här forumet perfekt för den som behöver göra om sitt liv. Om man skriver ner här vad man anser är de största anledningarna till att man vill sluta dricka, så har man sett till att inte måla det i rosa skimmer, här står det som det var, det är bara för mej att logga in och läsa mina egna två trådar om jag råkar få för mej att jag vill dricka.
Så välkomme, läs och framför allt skriv!
/MB

Det känns väldigt tråkigt just nu när min helg börjar att min pojkvän verkar vara den som har svårast att hantera mina alkoholfria drinkar. Han har inte själv ett problem med att dricka utan kan hantera det och han förstår inte varför jag inte kör på som vanligt. Är detta ett vanligt problem i början eller något som jag jämt kommer behöva tampas med? Känner mig strong men lite beklämd. Mina vänners öl ser onekligen goda ut. Over and out, rapporterar imorgon i fall framgång eller förfall. Trevlig nykter söndag till er fina!

att du hoppas tillbaks! Vi följdes ju åt ett tag, men vi slant ned i diket. För min del ordentligt, har fortfarande svullen läpp och jack ovanför ögat. I morgon har jag varit nykter en månad, tiden går fort när man tittar bakåt. Har hunnit med ett bröllop och i helgen trevlig middag på vänner, för min del med en alkoholfri öl och jag var så nöjd och glad. Det känns helt naturligt att inte vilja dricka, och jag bara älskar den känslan. Forumet behövs för att man ska kunna läsa alla kloka tankar och om alla våra framgångar och bakslag. Därför blev jag riktigt störd när det låga nere några dagar.
Har gjort jättemycket saker sedan jag blev nykter, och jag fattar inte hur det skulle ha gått till om jag druckit som jag gjorde förr. Jag körde bil 4-5 timmar i sträck i helgen och det hade varit helt omöjligt om jag druckit och känt mig säker kanske framåt 15-tiden på eftermiddagen. Detta är frihet, ska inte glömma det.
Ha de
Fenix

Blir barnsligt glad över kommentarer. Tack NyMan! Och, ja - det måste väl ändå vara det som är frihet - att själv styra skutan! En fri själ måste tillåta sig själv att leva på frihetens höjder annars förtvinar hon, skrumpnar bort och blir till intet! JAG VILL LEVA! PÅ RIKTIGT! Det är alkoholen som är fängelset inte nykterheten så därför är jag idag mycket säker på att vi ses här inne imorgon igen.

God färd NM och alla ni andra!

Grodan

ville bara säga: Fan vad dina tankegångar och slutsatser är tydliga och fan vad du skriver bra!!

Du är, bevisligen baserat på vad jag läser ifrån dig, ingen korkad person. Alkoholen gör oss korkade, precis som du konstaterar. Jag vill inte vara det längre, alltså vill jag inte dricka längre. Också bra uttryckt att man lever i frihet när man inte tankar på dumhetsmedel. Det är så jävla skönt att vara skärpt att det slår fyllekänslan, avdomningen och whatever-dimman, med hästlängder. Just det här att hela tiden ha så bra kontakt man kan ha med kropp och psyke, är det jag värdesätter mest. Förutom det så är det ju ganska skönt att sluta ta energiska, taktfast spadtag i det hål man gräver djupare och djupare så länge man håller på med dumheterna...

Imorgon är det dag tre, Grodan. Vi hörs härinne då också, va?!

Ha det jättegott resten av dan!/NM

tack!

Jag rodnar lite och gläds åt berömmet!
Tack!

Tack Berra - du har förmodligen rätt. Så har det nog fungerat delvis för mig Att bestraffa mig själv med nykterhet när jag syndat. Det funkar naturligtvis inte i längden - då blir det nyktra livet ett fängelse och det finns väl inte den fånge som inte i hemlighet planerar flykt?

Man äter inte överdrivet mycket lök om man tycker att det är jobbigt med att prutta - roligt, självklart och så träffande när det gäller mig. När jag var barn älskade jag lök. Vid ett tillfälle hemma hos min mormor som odlade bland annat lök, tog jag och stekte upp två stora lökar och tryckte i mig inom loppet av en minut (beroendeperson in action). Strax efteråt spydde jag som en hund (vet inte varför hundar spyr så mycket) och åt naturligtvis inte lök på flera år efteråt. Hur många gånger har jag inte i min alkohlistiska ungdom spytt på grund av den ädla drycken? Har det lett till den självklara lökslutsatsen? Inte då - i det fallet har det naturliga istället varit på´n igen - bättre tur nästa gång! Alkoholen gör oss/mig korkade!

Det är en oändlig trygghet att detta forum finns. Det funkar så motiverande på mig - tack till er alla - ni som delar med er av era strider, misslyckanden och framgångar! Det enda jag behöver göra är att läsa. Det får mig att se mycket nyktrare på mina egna beteenden. Idag min andra dag i frihet har jag använt min intensiva missbruksenergi till att läsa runt på olika trådar. När jag tog mitt återfall för två månader sedan slutade jag naturligtvis också att läsa här. En självklarhet för annars hade jag helt enkelt inte kunnat fortsätta dricka. Det var att välja väg. Idag väljer jag en annan väg.

Eder Groda

Du är en förebild. Din idrottspsykologi tror jag mycket på. Det är en väldig skillnad mellan - Jag får inte och - Jag behöver och vill inte!

Respekt

Grodan

..hur jag tänkte "ge mig frid från alkoholtänkandet..." , ge mig ...ge mig....

Det fick långsamt ändras till "ta mig tid från alkoholtänkandet.."
En väsentlig skillnad i tänkandet, att skapa utrymme från att inte hamna i frestelsen hela tiden...
Boka om mina träffar med andra till en början där det alltid förekom alkohol, för det är ju sådan man är, det ska alltid förekomma alkohol när man träffar sin vänner, man har ju själv valt dem...

Det är aldrig man är så skör som precis i början av sin nykterhet, man är mentalt förberedd men orkar inte stå emot trycket...
Att isolera sig en tid och skapa utrymmet från sina tankar på alkoholen, finna nya stigar som inte innehåller en möjlighet att falla tillbaka på alkoholtänket.
Det är svårt, och tankarna faller ofta tillbaka i sina gamla uppkörda spår, det är så enkelt att låta beroendet få ta sina invanda rutiner, man slipper besväret med att ta initiativet till en förändring, för det är så jobbigt...

Men det brukar ju bli mera jobbigt att sitta där med sin ångest, men det tänker man ju sällan på, det är ju en en annan fas i livet...
En annan fas, det är ju samma liv men i olika delar, precis som att det hör till att man ska lida lite för sina synder, eller?

Nu har jag haft det roligt, och nu ska jag få lida lite för att det ska jämna ut sig, är det så?

Att se hela livet som en helhet och inte utsätta det för onödiga prövningar kan vara ett nytänk.

Man äter inte överdrivet mycket lök, om man tycker det är jobbigt med att prutta.
För vissa är det en självklarhet, men inte när det gäller alkoholen...

/Berra

Tack för att ni tränger ihop er och tar mig med på vagnen och tack för att jag få vara här trots att jag återfaller om och om igen. Sådan värme för sådana som mig hittas vanligen inte IRL, vilket är begripligt. Det är ok om man är nykter alkis men inte om man hela tiden återfaller. Förr eller senare kommer omgivningen tröttna och förlora förtroende och värst av allt är att jag börjar förlora förtroende för mig själv. Om man hela tiden återfaller har man då någonsin varit nykter? Fem veckors nykterhet, två månaders återfall. Ser i min tråd bakåt att jag mot slutet börjar prata om att vila från nykterheten. Det var så jag kände det och så kommer jag väl att känna igen. Vet att man inte behöver agera på sina känslor men vet också att sådana känslor kan göra att jag mer eller mindre omedvetet börjar fumla efter avstängningsknappen och planera för ett återfall. På ytan kan jag vara glad, nöjd och stolt över min nykterhet, under ytan börjar alkoholtrollet agera alltmer aggressivt tills det hittar en spricka. Den nöjda och stolta ytan är inte en lögn, den är lika sann som det faktum att jag konkar runt på ett dj-vla alkoholtroll. Det är inte för inte som man kallar alkisar för Mr Jekyll och Mr Hyde. Man brukar kalla alkoholism för förnekelsens sjukdom, vilket ibland irriterar mig. Tänker att alkisar många gånger förnekar inför omgivningen på grund av de attityder som möter dem, men sällan inför sig själva. Att inte ljuga för sig själv är det viktigaste och om människor önskar ärlighet måste de också vara beredda att ta emot det som kommer annars kommer de i längden inte få ärlighet. Jag vet att jag har alkoholproblem, är alkis, en fyllärring kalla det vad man vill. Det var det länge sedan jag nekade till inför mig själv. Det jag däremot tenderar att förneka är konsekvensen av mitt tillstånd. Att jag är alkis betyder att jag inte ska dricka eftersom det är dåligt för såna som mig på tusen sätt. När avstängningsknappen trycks in förnekar jag emellertid detta uppenbara faktum. Jag ska inte dricka eftersom jag inte blir/är den människa jag vill och kan vara då. Jag förstör min kropp, mina relationer, mitt anseende, min karriär, min ekonomi med mycket mycket mera.

Det är avgångstid för tåget och jag ställer blidligt talat mitt alkoholtroll kvar på perrongen. Kompisarna på tåget säger att han inte får följa med och jag måste resa vidare i mitt liv. Tar upp en spetsnäsduk och vinkar adjö till trollet, en ensam tår rullar ned för min kind. Lokföraren drar i tutan, tåget pustar och frustar och börjar sakta röra på sig. Trollet på perrongen blir höggröd i huvudet av ilska och det han inte vet är att jag, trots mina tårar tycker att han är så ful, så ful och att jag känner mig trygg och nöjd med att jag sitter på rätt tåg när hans hemska uppenbarelse försvinner i fjärran.

Orosmoln i horisonten är att jag ska på en kombinerad konferens/semester i mitten av september i en Europeisk huvudstad. Sådana miljöer, flygplatser, konferenser med sitt själklara alkoholintag till middagen men också hela semestergrejen innebär allvarliga risker för sådana som mig. Detta måste jag tänka igenom mycket noga. Det var i samband med en konferens som jag föll förra gången. Kan inte säga nej till konferensen men vet inte om jag psykiskt och fysiskt har råd att åka. Jag har dock litet tid på mig att planera och tänka.

Grodan på dag två

Mulletant, precis så känner jag också. Gott med nåt annat än vatten nån gång, det väcker ju inga demoner, alkoholhalten är försumbar. Det känns tryggare så här, nykterheten finns inom mej och JAG bestämmer. Inte några dunkla drifter som kan råka väckas om jag av misstag skulle få i mej alkohol i en medicin eller en sherrysill. Däremot vet jag att jag inte ska inbilla mej att jag kan klara vanligt vin av samma anledning. Det kan jag inte eftersom jag aldrig varit nöjd med ett glas. Då är det alkoholen jag är ute efter, berusningen och då ska det vara mer. Men ett glas eller två 0,5% är en dryck vilken som helst för mej. Och eftersom jag ska sluta helt med socker har jag tänkt så blir det inte ofta ändå.

Jag la ju om kosten helt när jag blev nykter, drog ner på just socker och kolhydrater. Ganska strikt LCHF håller jag (förutom glass och choklad i sommar). Jag tror att det hjälpte mej väldigt mycket, tog bort suget, gav mej fullt upp i början. Viktnedgång som sporrade. Jag mår jättebra helt enkelt och kommer aldrig att dricka nåt starkare igen. Det underbara är att var och en får bli salig på sin tro, även med alkoholen. Allt som fungerar är bra.

att begrunda begreppet "teknisk nykterhet" och har googlat på Birgitta Crafoord som jag inte kände till sen tidigare. Tankeväckare var Addes svar till Sorgsen - det var lätt att tolka det som relaterat till min berättelse om hur vårt liv gestaltar sig idag där vi dricker alkoholfria och alkohollätta (0,5) alternativ. Jag skrev också att det är en känslig fråga inom AA - det har mannen konstaterat och en kvinna vi träffade på landsmötet berättade om samma erfarenhet. Jag (och maken) har naturligtvis största respekt för dem som väljer bort allt som påminner om a men för oss fungerar det bra idag. Morgondagen vet vi som känt inget om... men jag (och vi) har för avsikt att fortsätta leva ett nyktert liv tillsammans.

Jag ska låna BC`s bok, frågan intresserar mig i högsta grad. I min morgonreflektion idag tar jag hjälp av Addes text.

Teknisk nykterhet betyder att vara spritfri men inte nykter, alla gamla beteenden finns kvar och det är ett kompakt motstånd mot att ändra något i sin livsföring, t ex fortsätter man att äta samma typ av mat. Just matvanorna har haft och har stor betydelse har jag märkt. Under perioden med vita knogar undvek jag aktivt att laga mat som var förknippad med nån form av alkohol; inte sill och inte oxfilé. Typ:) Vi gick inte ut på restaurang - det var så totalt förknippat med vin, ev snaps och konjak. Ja... Om detta har vi haft många meningsutbyten åren före uppbrott och förändring. Det fungerade men kändes lite torftigt - även om vårdandet av nykterheten var i centrum då... nästan det enda som präglade livet. I det läget var a-fritt/a-lågt inget alternativ, det skulle bara ha varit att "reta den björn som sover" - de orden kommer spontant nu när jag skriver. Jag minns min lycka när jag hittade 100% Blåbär och min besvikelse/mitt "fall" när han bara blev märkbart störd av det och inte alls ville pröva.

Efter hans omvälvande insikt att allt finns kvar utom spriten/alkoholen i dryckerna blev livet verkligen ljusare. Vi gick ut och åt och testade utbudet och hemma återgick vi så sakteliga och delvis till det gamla sättet att leva - utom alkoholen. Men jag ser idag tydligt att vår livsstil har förändrats mycket på det sättet att vardag och fest är åtskilda - åren före uppbrottet var vinet i centrum - det var inte enbart inte bara den "hemliga" ölen mm i garaget som styrde vårt liv utan det var vin till maten ofta(st)... och till TV-programmen och på fredagsaftermiddan... och onsdag och måndag för att att lysa upp tillvaron...

Vi äter annan mat och delar andra aktiviteter idag och har en överlag mycket annorlunda livsstil än tidigare. För min del känns vårt nuvarande liv som ett fullgott liv och jag känner mig trygg. Tiden med enbart vatten kände jag mig mer otrygg - som om allt som påminde om vin och öl väckte en hotfull och närmast outhärdlig längtan. Nu är livet lugnt och gott.

Jag delar Addes uppfattning att där förnekelse finns går det knappast att övertala eller övertyga om faror och risker. Det har jag försökt intensivt och länge utan framgång. Så jag lever idag. Dagen idag är en märklig dag - och den är min. Gårdagen är förbi och morgondagen vet jag inget om. Men dagen idag - den ska jag ta tillvara så gott jag kan. Ta emot och ta tillvara. Tacksam. / mt