Senaste kommentarerna i forumet

Liknar min strategi och man går ner i vikt ändå. Att dricka massor av annat bryter hjärnans koppling till A och att vara mätt tar bort mycket av suget. Jag behövde stressa ner för att klara detta denna gång men vanorna är väldigt viktiga att bryta, tror jag med. Det blir en vana att inte dricka till slut. Jag har ersatt en del av tiden nu till träning och mental vila nu.

Fortsatt lycka till!

..

Ge dig beröm och var inte hård mot dig själv. Ät annat, ät det du vill eller behöver för att undvika alkoholen. Så tänker jag och frossar i godis som ersättning. Tillåter mig allt jag aldrig tillät mig när jag drack för då drack jag ju...
Och trots att jag äter en massa "onyttigt" så har jag ändå gått ner i vikt.

När jag läser hur ni båda har fina nyktra helger och väljer bort slentriandrickandet. Det är nog ofta just det och sedan kommer missbruket, suget och tvånget.

Jag fascineras av dig och många andra här som berättar hur de tränat och hållit sig i form och samtidigt druckit mycket. För mig hänger det inte ihop alls. När jag är dekadent då gäller det alla fronter. * jag fattar faktiskt inte hur ni klarat att träna när ni druckit? Men du har ju ändå lyckats ha en slank och sportig kropp. Imponerande. Och nu utan concealer. **

Så mycket grattis till dina fyra veckor och stora förändring!
Kram

Förstår den där känslan. Det är svårt att bryta både vanor och längtan till något som varit. Också att man inte skriver här när man inte är stark. Som när jag började dricka igen. Då skämdes jag och höll mig borta. Det var dumt. Jag har lovat mig att inte släppa forumet, även om jag inte hinner skriva varje dag. Jag vet nu att jag inte skriver för andra, utan för min skull och att vara ärlig här och läsa andras inlägg hjälper mig att hålla mig på banan och inte glömma varför jag är här.

Låter som han fortsätter sina hjulspår och fortsätter att kontrollera dig med makten han har kvar. Vad bra att du inser att du inte mår bra av det. Dags att ta kontrollen över ditt välmående igen?

Samma dag som du var ute och torkat lera och sand på Kia hade jag precis varit ute på promenad och kastat pinnar och duschat min hundflicka efter promenaden. Hon får gå raka vägen i duschen och sedan torka sig. Hon blir väldigt busig och glad efteråt. :-)

Här har det blåst några dagar och då tänkte jag på hur det måste blåsa rejält hos dig. Ser dig i sydväst och regnrock tillsammans med din ljusa ganska stora hund vid stenen och havet och på kyrkogården när jag tänker på dig. Och så ser jag dig i ditt kök med kaffe och bakelser som du kan äta och verkligen njuta av. (Inte många kvinnor som kan tillåta sig njuta av det :-)

Vad synd att grannen är hundrädd. Saknar min förra granne som hade två hundar och som min hundflicka älskade att hälsa på titt som tätt. Vi pratade ofta. De nya är skygga och håller sig för sig själva. Har en stackars skygg hund och påstår att min hund gör ifrån sig på deras gräsmatta. Min hund, näääe. ☺️ Vem vet, de kanske blir kompisar, din granne och hund en dag. Man vet aldrig. Hon kanske till och med är alkis, liköralkis eller nykter alkoholist. Man vet aldrig. *

Den där väninnan låter inte så rolig. Kan du inte be henne ringa dig endast när hon är nykter? Folk som pratar skit om andra säger saker om mig också, tänker jag... Är hon energigivande emellanåt? Om inte låter det som hon behöver jobba med sina negativa tankar och inte sprida sin ångest till andra. Skydda dig på något sätt. Jag vet av erfarenhet att de där samtalen tar mer kraft än man kan ana, liksom lämnar en grå gegga och olust kvar som kan hålla i sig ett tag.

Så skönt att du mår bra. Svart eller vitt har det jämt varit här men jag börjar vänja mig lite mer i gråskalorna. Det är lite lugnare. Orkar inte vara sådär uppåt och neråt hela tiden. Trodde att livet skulle vara så men det finns ju en skala däremellan att glida omkring på. *

Har träffat en vän ikväll som gillar att vara nykter och det var trevligt. Tänker nästan aldrig på alkohol längre men är sällan utsatt för närheten av den heller och det är bra. Jag fungerar bättre som människa nykter. Så är det.

Kramar

:)

Jag tycker också om fåglar men jag är även lite rädd för dem.
När jag var liten var jag i ett stort hus med 4-5 meter upp till taket i ett stort rum, då kom en katt in med en fågel som den släppte.
Fågeln hade panik såklart och det for fjädrar och...vad instängda fåglar med panikrädsla, det är så fel.
Fåglar ska verkligen flyga fritt.
Som vi ska känna oss, lätta och fria.
Inte instängda i oss själva och ha panik.

God kväll :)

Å, vad jag känner med dig! Gud vad tufft du haft och har det och vad starkt av dig att skriva här. Tror verkligen att du behöver bearbeta allt du har inom dig. Sök dig till någon grupp, försök få terapi och skriv av dig så mycket du kan!

Du behöver nog försonas med alla dina känslor och komma vidare. Inte lätt när du blir påmind om det hela tiden men sök stöd för din skull. Så att du kan hela dig och komma vidare i livet. Förstår både hat och kärlek du har.

Bra att du skriver här och hoppas du får stöd och hjälp. Kramar

Jag förstår vad du menar, att folk kanske kan gissa vem man är. Det är precis det jag menar med pusselbitar. Sköt om dej och lilla vovven! Han behöver dej! Sov gott!

Du får tänka såhär, det ÄR rätt beslut, med det vetskap jag har idag!
Det tar tid att bevisa sin nykterhet.. och tro mig, ibland är de beredda att vara trevliga i ett par, tre veckor, för att få oss att "ändra uppfattning" , för att sedan köra igång igen när de tror sig ha "vunnit"..
Säg att du behöver ha en time out, för att bli klar över vad DU vill! Vill han sedan bevisa att han tänker bli nykter, så får du känna efter om du vill ge det en prövotid på minst 6 månader, helt längre.. Men då under förutsättning att han håller sig TOTAL-nykter!
Ja, det ÄR hårda bandage, men jag har hittills inte kunnat se en enda "alkoholist" som kunnat börja "dricka normalt" helt plötsligt.. Min erfarenhet är tvärtemot, att har de väl börjat dricka "socialt" igen så har det inte tagit många månader förrän de är tillbaks på ruta noll igen!
Och då är det inte alla som har kraft nog att göra om sin resa..
kram /e

Känner att detta är ohållbart om det ska fortsätta och jag måste vara stark.
Jag vet att jag måste sätta ner foten men ibland är det så svårt.
Att gå och vara stressad över att man känner sig uppkollad och dessa sms ...
Jag märker hur jag börja "ljuga " för en del av omgivningen att allt är så bra och vi mår så bra över att vara särbos...
Men jag lever ju inte så. Mina närmsta vet.
Just ikv är det inte roligt, känner av ångesten.
Orolig att han ska börja sms sen eftersom vi slutade med att han blev sur för nåt jag inte riktigt vet och han börja att han ska inte ha pojken på den bestämda dagen för att han har annat för sig.
Allt för att jäklas med mig känns det som. När sen den dagen kommer så tar han hom ialf och är nykter.
Men jag lever fortfarande i denna bergochdalbana med olika känslor.
Känner sj att jag börja brytas ner lite igen, det som jag har byggt upp efter flytten.
Just nu känner jag mig ensam...
Jag har inte skrivit här för att jag har haft fullt upp och för att jag vill va den starka som lyckades bryta upp och må bra!

Ja, vi har en förmåga att försköna det som varit.. att slipa av kanter och otrevligheter.. Rätt som det är tänker vi : men såååå illa var det väl ändå inte..?
Jo, varje gång jag går tillbaks och läser och ser vilket helvete jag lämnade, varje gång jag påminns om den där klumpen i magen så jag knappt kunde andas, för att jag inte visste om han skulle lägga sig och somna eller om han skulle studsa upp och ner som en gummiboll, komma in och stirra på mig, kalla mig för en massa otrevliga saker och råskälla..
Då tycker jag ändå att det var rätt beslut!
Men visst har vi all rätt i världen att sörja det vi TRODDE, kunde ha blivit.. Fast ändå, handen på hjärtat, så skulle det inte ha blivit ändå?!
Det tar tid att vänja sig, det tar tid att bli kvitt allt det där som "medberoendeproblematiken" präntat i oss..
Dåligt självförtroende, självförebråelser, skuldkänslor, mindervärdeskomplex, hukande och jasägande för husfridens skull..
Men vi behöver inte ta hand om allt på en gång.. Ta ett nytt litet steg då och då räcker gott..
Ta hand om dig själv nu och skäm bort dig med något som du tycker om. Det är du VÄRD!
kram/e

Hej Janiis och välkommen!
Jag förstår att du är bitter och besviken, han är ju faktiskt den enda pappa du har.. Men han är också alkoholist. Som du säkert läst här (om du botaniserar bland trådarna) så är det en sjukdom. Deras hjärnor blir så kidnappade av alkoholen, att de just då inte har något annat val än fortsätta att dricka..
Det är helt okej att älska den där nyktra biten som är din pappa! samtidigt som man hatar "alkoholistdelen" (för den är ju inte din pappa på riktigt!)
Försök att inte bry dig om deras bråk, för det är inte ditt fel och DU kan inte göra någonting, för att få dom att sluta dricka!
Det är någonting de måste bestämma sig för själva och tråkigt nog så finns det dom som aldrig slutar..
Vet du det är helt okej att skriva av sig här (både hur ledsen du är och hur förbannad du är!)
Jag tänker kopiera in en länk till Al-Anons hemsida, där även Al-Ateen finns.. Den är för oss som är anhöriga till alkoholister/beroende. Jag föreslår att du försöker få kontakt med någon grupp, i närheten där du bor, för jag tror att du kan behöva fler människor att prata med.
Det är fruktansvärt tungt att bära på det du bär och känna det som att man är ensam (även om man någonstans inser att det finns fler,så känns det bra att känna stödet nära sig!)
Jag tycker det är bra, modigt och moget av dig att skriva.. Fortsätt med det och vi ska försöka svara och hjälpa dig efter bästa förmåga /e
Här är länken till Al-anons sida: http://www.al-anon.se/

... som du har det! Du har fått vara den vuxna och vara förälder till din egen pappa.
Förstår att det känns dubbelt – att du älskar honom men hatar vad han gör med er relation.
Lättare sagt än gjort, men försök släppa taget, det är hans liv och hur mycket du än vill så kan du inte hjälpa honom.
Han måste vakna själv, och inse att han behöver hjälp.
Du måste fokusera på ditt eget mående. Att du skriver av dig här är en bra början och jag rekommenderar varmt att besöka Al-anon.
Där finns andra i samma/liknande situation och du får hjälp med att hantera och bearbeta dina känslor.

Styrkekram

Det finns folk som vet att ja har ny valp av en viss ras, de finns folk som vet att ja har psykiska besvär o besvär me alkoholen.

Jo har druckit nu men, du vet jag bor i en liten stad, nån hör vilken ny valp man har och vilken ras, de lägger enkelt ihop ett o ett. Titlen på min tråd e heller inte så anonym. Psykiska besvär o alkohol, folk talar i en liten stad.

Onekligen en berg och dalbana ja. Fredagskväll ensam... var är den där sköna känslan av sinnesro jag trodde skulle infinna sig? Var är lugnet inombords?
Känner mig så ångestladdad och känner en oändlig sorg och saknad... Det är så tomt.
Tänker på allt det fina vi hade... men så läser jag dina ord Mrs_Mary och...bra! Får mig att minnas även det dåliga.
Och anledningen till att jag sitter här är ju att jag inte orkade med livet i den form det var, med lögner och svek. Och oro och ångest.
Får väl sparka mig i rumpan. Bara jag som kan forma mitt liv nu. Har gjort som du Blåögd och packat hans saker och ställt ut i förrådet, men jäklar vad det gör ont... Sörjer vad som kunde varit.

Min tanke med integritet är att vid en längre tråd finns det över tid risk att vara mer utlämnande kring sitt sociala sammanhang. Bit för bit läggs till ett pussel. Var och en har sina gränser. Det kan vara allt från hundras, antal barn, vilken del av landet man bor, ålder....sådant som är ovidkommande när det gäller vilket fokus detta forum har.

Och exakt vad har integritet med hundras att göra?

Det låter fint! Du klarar helgen utan alkohol!
Ja det är lätt hänt att man trycker i sej lite ohämmat av annat. Det är inte hela världen.
Det är bara nu i starten som det blir så. Jag har redan slutat att frossa!

Viktigt att hålla på integriteten. *

Sällar mig till de imponerades skara ovan! Grymt!

Asch Ebba, du som av någon anledning var nästan tydligast.
Får glädja mig istället åt att Fenix blev på pricken rätt och att jag ger ett långt intryck :-) Tack Leverjag för det. Farmor, i mina fantasier kan du inte bli alltför snygg just med tanke på ditt nick. Men liknar lite farmorn till mina barn och hon är jäkligt spänstig i allafall. Och snygg! Men ser äldre ut än jag tror att du är.
Har bytt till en liten väska och behöver inte längre bekymra mig om det får plats flaskor. Fantastiskt att ni påminde mig om det. Nu kan jag glädjas lite åt att bördan är lättare på flera sätt :-).

Har som mål att inte dricka i helgen. Vet att det kommer att finnas vin där jag ska befinna mig både fredag och lördag och att det kommer att drickas runt omkring mig. Måste nog stålsätta mig ordentligt men det ska gå...
Har idag mofflat i mig både bulle och semla som tröst lite i förväg. Jag som knappt aldrig äter sånt. Tänker inte piska mig själv för det nu, får ta den striden senare på gymmet.