Senaste kommentarerna i forumet

...era ord värmer. Tack!

Det är just tiden som håller mig borta från det definitiva uppbrottet. Jag ser ju att han känner sig trygg i AA och går gärna dit. Däremot blir jag osäker på om det är hans höga status i gruppen eller hans egen utveckling som lockar mest. Han själv sätter sig på höga hästar känns det som.

Vågorna i relationen är smärtsamma, säkert för honom också, men med en väsentlig skillnad. Jag tycker livet är för kort för tjafs och strunt och han har förmodligen aldrig levt på annat sätt och vet därför inte hur man lever i en fungerande relation. Hans föräldrar har inte föregått med gott exempel, också något jag fått klarthet i. Förnekelse och fasad har varit deras levnadssätt.

Snart kommer jag tillbaka till lägenheten och nu är det dag tio utan kontakt. Inget jag ser fram emot men jag har ju familj och vänner att övernatta hos om det skulle bli akut kris.

Teknisk nykterhet
Jo, jag googlade också för kunna länka vidare. Fann ingenting!
Adde, tack för förklaringen.

Mannen vill inte dricka och det är ju sunt. Han väljer inte heller alkoholfria alternativ. Han känner sig stolt över månaderna utan alkohol. Han har tagit om körkortet och nu fått nytt arbete. Så, visst går det framåt. Veckorna vi har tillbringat tillsammans har varit fantastiska. Eftersom vi lever ett lite annorlunda liv pga mina resor så haltar delar av rådgivningar och förståelsen från både AAmedlemmar och månadsmötena. Jag säger ingenting om det, jag begär inte att andra ska förstå. Jag kan gissa att mannen också blir trött på att behöva förklara eller försvara, om inte direkt och gentemot andra, så mot sig själv och situationen.
Jag tror på honom när han säger han älskar mig. Jag tror det är besvärligt för honom vara ensam, ibland långa perioder. Men, jag är också ensam, jobbar mycket, har familj, hus, barn, barnbarn, vänner, kollegor. Inte behöver jag varken gnälla eller skälla för det, omvänt så ringer, mailar, smsar jag och säger att jag saknar och längtar, berättar och ber få berättat vad de mina gör och hur de mår. Utan det hade jag gått under! Därför kan jag vara stark ensam, en ensamhet som därför inte gör ont hela tiden. Jag reser bort fysiskt men är aldrig borta från min familj, om någon kan förstå vad jag menar. Så är det för mig, tankarna, planerna, blomvattnandet, nya gräsmattan och syrenbuskarna, allt det där är så nära i mig att jag kan känna både dofterna och känslan av när jag går barfota i gräset på 100-200-300 mils avstånd.

Mycket svammel kanske men skönt få skriva av sig.

Kram på er

ja, jag har samma bok :-) Roade mig att googla på uttrycket och får upp det omvända : Teknisk sprit :-)

Uttrycket kallas också att vara spritfri men inte nykter dvs alla gamla beteenden finns kvar och det är ett kompakt motstånd mot att ändra något i sin livsföring. Att fortsätta med samma livsstil med samma gamla invanda praktiska företeelser som att dricka och äta samma typ av mat leder efter ett tag tillbaka till det gamla sättet att leva. För att jag skulle fungera med en njutbar nykterhet så var jag tvungen att göra en genomgripande förändring av mitt liv och det gällde allt.

Det Birgitta radar upp i boken är samtliga varningssignaler som är lätta att se och som man idag vet är farliga för oss alkisar. Och i viss mån även medberoende. Kruxet, och det är ett STORT krux, är att dessa varningar inte går att visa för en som inte kapitulerat inför alkoholen utan har en längtan tillbaka till det gamla. Förnekelsen är så stor så det är bara att släppa tanken på att "övertala", det är en omöjlighet, de måste få dricka färdigt först. AA's första steg, och det enda som talar om alkohol, är nyckeln till att inse vem jag är och det absolut viktigaste steget. För min egen del vill jag aldrig glömma det.

Just nu har jag 3 bekanta (konstigt nog 3 kvinnor) som återgått till att dricka ett eller annat glas vin "bara för att de kan". Alla 3 har alkoholproblem och har varit nyktra en tid innan hjärnan säger att det är nog inte så farligt utan vi kan nog ta lite då och då. Och visst går det MEN erfarenheten visar att efter några år så är de tillbaka i skiten igen. Fullt ut eller tom värre. Men det går inte att att visa på att andra inte klarat det utan de tror (intalar sig) att just de klarar av denna återgång. Vi är korsberoende till ett antal olika kemiska ämnen och som drar igång vårt beroende, typiskt är huvudvärkstabletter med Kodein (Forte) som omvandlas till morfin i kroppen och som vår missbrukarhjärna tacksamt drar i sig. Känt är att Mollipect hostmedicin gärna köpes av "nyktra" alkoholister just för att den är löst i alkohol (Det finns receptbelagd sådan också som innehåller morfin...)

Min nykterhet är alldeles för dyrbar för att jag skulle tordas att chansa på sk noll-öl eller annat trams som håller mig kvar i det gamla sättet att agera. Många är de som vittnar om att hela systemet drar igång och att de springer på knivseggen. När jag ska dö ska jag vara nykter.

hit mamma49 !!

Konstigt nog var det väldigt sällsynt med blåsa för mig när jag var aktiv men det har blivit mångdubbelt mera efter jag valde nykterheten :-) Men jag har flera vänner som suttit fast i alkokoller och det har utan undantag blivit deras räddning ! Kanske du ska tacka polisen som tog dig när upprördheten gått över ? Den lilla alkotesten kan ha räddat både dig själv och andra, kanske rentav barn, från total förödelse.

Jag hittade det här på nätet : http://www.trafikverket.se/Privat/Trafiksakerhet/Din-sakerhet-pa-vagen/…

Ta emot hjälp om det erbjuds och sök också hjälp på egen hand, kanske rentav en behandling ?

Och häng gärna kvar här och berätta om din resa du nu får göra, det är många som blir hjälpta av dina erfarenheter.

Fy vad jobbigt det är nu... Det är ju ganska lätt att "glömma" varför man ska sluta dricka.

Jag hatar stunden innan man ska åka på fest eller ut och spela på klubb eller allmänt innan det ska hända något! Som nu... sitter och räknar ner klockan till 16:30 när vi ska åka på kräftskiva, varje sekund brottas jag med tanken på om jag ska dricka ikväll eller inte, fast jag vet vad det innebär att dricka så är jag inte helt 100%.

Skulle vilja isolera mig! Bara gömma mig bakom arbete i ett par månader så man slipper tänka.

Ja det kan stämma rätt bra den känslan. Samma för mej med LCHF också i kombination. Det gäller bara att behärska sej så man inte försöker frälsa alla för alla vill inte bli frälsta.

Jag har funderat på vad det är som skiljer tidigare försök att sluta mot detta slutliga. Förutom känslan förstås och att jag verkligen nådde min botten, sluta eller gå under. En viktig sak nu är min inställning. Jag funderar inte längre på vad jag ska hitta för ursäkt till att jag inte dricker alkohol. Det gjorde jag mycket förut, tänkte ut undanflykter. Nu bryr jag mej inte. Jag låter andra dricka sitt och jag dricker mitt. Jag säger bara att jag håller en noll-linje, that's it. Ingen bryr sej, åtminstone inte så jag hör. Kanske nån tror att jag har alkoholproblem. Haha! Just det. Varsågoda, fråga så svara jag men annars säger jag inget.

Sen förstås är det lättare i min ålder (närmare sextio...) än när man är yngre. Men förbannat skönt är det att slippa alkoholen och att jag verkligen menar det! Ändå idag, fredag, var jag in på systemet bland alla andra fredagshandlare och köpte några flaskor alkoholfritt vin och cider. Och kände mej stolt över det. Kassörskan påpekade att det är lite alkohol i och jag sa att det är bara 0,5% och det går bra! Sen en annan sak är att jag inte köper hem nåt med alkohol i. Min man får skaffa sitt. Det är också ett framsteg, att strunta i det. Om jag/vi ska ha gäster då kan jag handla förstås men inte åt honom.

Jag önskar er alla en trevlig, nykter helg!

1 kväll nykter, ikväll är det kräftskiva vilket inte någonsin varit ett bra tecken.

Hela dagen igår funderade jag på alkohol, det är underligt hur mycket tid man lägger på att planera och komma med undanflykter för att kunna dricka.

Att bromsa sig är ju precis vad det handlar om, man får inte släppa taget om viljan en sekund för då är man där igen. Har märkt att jag blivit väldigt retlig på bara ett dygn nykterhet, vilket för mig är ett tecken på att jag är mer beroende än vad jag velat erkänna tidigare.

att man kan bli gladare, lugnare, tryggare och mycket mer närvarande, bara genom att sluta "fylla på". Har alltid varit en kvällsmänniska. Kan sitta uppe långt efter att resten av familjen, ja alla andra, har gått och lagt sig. Detta gillar jag fortfarande, men nu känner jag även en nyfikenhet på vad dagen kommer att föra med sig på morgnarna! Istället för den ogreppbara oro och rastlöshet som präglat mitt liv så länge jag kan minnas. Vi vet inte hur många dagar som ligger framför oss, men jag vill kunna hälsa varje dag som en ny möjlighet att få göra det jag tycker är viktigt, intressant och roligt och, ja, dit räknar jag faktiskt även mitt arbete. Hoppas detta inte låter alltför nyfrälst och präktigt, för det är faktiskt så jag upplever mitt liv just nu. KRAMAS!/NM

Adde
När det gäller kroppsfunktionerna förstår jag vad du menar, jag börjar känna mig och se piggare ut trots max 5 timmars sömn per natt. Tyvärr har min arbetssituation varit dubbla arbetspass några dagar men i morgon då skall det vilas.

För att belöna kroppen dricker jag färskpressad limejos och ingefära, kan rekommenderas.

Ben/på väg till jobbet

Mama blue, ligger och har en lillgris imellan min och världen bästa.
Ligger och hör på deras snusningar zzzzzzz
Och ligger och läser.
Skrattar åt mamas härliga och upplyftande kommentarer.
Läser på anhörigdelen och tänker och förstår. Måste bli bättre på att formulera mig för att andra, läsarna eller de som lyssnar skall förstå.

Saknat forumet när det varit nere, och när det fungerat har jag mest bara läst.
Men jag kommer finnas i bakgrunden fortsättningsvis.
Jag! Behöver det här.
Jag är i behov av att läsa och få förklarat processerna.

För att inte glömma.

Over and out!
/A

P.s Candy crush har något magiskt över sig, jag är fast. Och igår klarade jag ett level som jag suttit fast på i 4poäng veckor.
D.S.

att man gör saker på autopilot! Det stämmer ju att väldigt mycket går på rutin och av gammal vana. Inkörda spår i hjärnan. Jag har inte tänkt på det i samband med alkoholen men visst är det så. Suget kommer i vissa situationer där man brukat dricka. Och det blev ju väldigt många såna på slutet...

Jag är oerhört glad att jag fått bort alla spår i vardagen. Dom hann nog inte bli så djupa. De är väldigt få situationer som triggar nu, t.ex en solig dag på altanen då rosevin passar utmärkt.

Jag läste mulletants fina berättelse. Jag vågade mej också på att prova 0,5% vin i sommar. Man har väl den itutade skräcken att man ska få sug igen om man tar nåt med alkohol i men det kändes ingenting sånt. Gav mej istället en känsla av att vara delaktig, kunna dricka vin på samma sätt som andra gör med alkohol i. Då nöjer jag mej med ett, två glas också och föreställer mej att det är så som "normala" människor känner när dom dricker. Inte har jag gjort det många gånger men nu vet jag att det går och det röda särskilt smakade riktigt bra. Torres, Natureo hette det. Jag har också druckit torr engelsk cider. Men i begränsad mängd för jag försöker ju också utesluta socker.

Jag mår oförskämt bra utan alkoholen kan jag säga, är lyckligare än på många år. Inte hela tiden men det går nog inte en dag utan att jag känner tacksamhet och glädje över att jag slipper dricka. Slipper sug. Jag har funnit mej själv, kan jag klyschigt säga, när jag lät dimman lätta. Och jag gillar de möjligheter jag har.

Det ger mig själv lite perspektiv på tiden.
Jag har varit här knappt ett år.
Och som jag har slutat.......
Berra har med sina fantastiska skildringar beskrivit att det går, hemma, på krogen eller vart man nu är att dricka alkoholfritt. Så även du nu oxå, och det stärker mig.
För även om det inte är kritvitt så är det avsevärt mindre än för ett år sedan.
Och som jag skrev till mama blue i en annan tråd.
På måndag börjar färden mot beach 2014.

Tack än en gång/A

Då måste han lulla runt rätt bra ett par dagar i veckan.

Men det är väl bara bra att det minskar.
Jag håller mödosamt på att minska.
Kritvitt har det inte varit, och INTE mödosamt heller... Fel ord!
Men absolut inga knogar, trappar ner sakta.
Få ses nu, begravning idag sedan mellanlanda i Karlstad på hotell och bröllop imorgon.
Sedan hem söndag och då börjar resan till beach 2014.......
/A

- jag var inte ensam alls. Eller en dag hos en nära vän. Jag packade bilen en natt, åkte iväg tidigt på morgonen och meddelade honom efter ett par-tre mil att jag inte var hemma längre. Även till vem jag åker. Hans förtvivlan var förstås enorm. Jag åkte tillbaka samma kväll, efter många telefon- och sms-kontakter mot löftet att han skulle bli nykter. Tidigare hade jag massor av gånger sagt att jag står på tröskeln men jag kände att nu hade hotet fått en annan dimension. Det blev verklighet. I det skedet enades vi om att dricka 2 glas vin till middagen på nyår (detta hände i december) - det gick bra... så drack han en öl medan vi städade nyårsdagen (jag räknade på den tiden). Litet drama. Nästa försök var att han skulle dricka 1-2 glas vin till maten på en personalfest, också jag var helt inne på det och skulle hämta honom 22-tiden. Det fungerade sådär... han var inte onykter men några iofs oskyldiga dricka-kännetecken visade sig direkt. Det blygsamma drickandet motiverades inför kollegerna med att han skulle på en resa följande dag, vilket stämde. När han kom hem från resan drack han direkt sprit som han köpt. Då var uppbrottet nära men han bad om förlåt, från hjärtat ... och DÅ hade polletten ramlat ner för mig och jag ställde kravet noll. Noll, noll och inget annat.

Den våren (2011, första halvåret) inrymde ett antal riktigt tunga situationer men jag såg hans vilja. Under sommaren jobbade han mycket hemma (som typ du har på Oasen kan jag tänka mig)... jobbade kroppsligt tungt och sov. Sov, sov, sov... Ville inte röra sig ute i sommarlivet. Vi levde lite som i en egen bubbla. Den sommaren, alltså ett halvår in i nykterheten ändrades också vår kommunikation på ett markant positivt sätt. Saker (känsliga, svåra, smärtsamma) som tidigare resulterat i dramer bara löstes upp, som när dimma löser upp sig och försvinner. Det var helt fantastiskt att uppleva. Vi kunde komma in på känsliga ämnen utan att relationen brast. Det gav mig stort hopp. Dessutom skrev jag och läste massor här och hade fina vänner här. Det har hjälpt mig mycket och varit avgörande för mig.

Våren 2011-våren 2012 var han i huvudsak nykter - med vita knogar - han led nog mycket även om vi i stort hade det bra. Han tog några korta återfall (1-2-3-4 öl eller GT under några timmar), jag märkte det oftast direkt (några ggr inte alls) men hans tankar kretsade nog mycket runt alkohol. Jag slutade kolla bostäder sommaren 2011 (han blev inte så glad när jag berättade att jag i samband med ett ärende varit och kollat in en lägenhet på vår bröllopsdag... då lovade jag att inte göra så "i smyg" mera)... Jag började känna på djupet att jag skulle stanna, att det blev alltmer stabilt. Jag funderade mycket över min arbetssituation som var krävande och uppfyllde mycket av mina tankar även när jag var "ledig" och började konkret planera en förändring.

Nästan 1½ år efter mitt lämnande (som trots den enda dagen var mycket tydligt) tog han ett rejält återfall på valborg 2012. Då blev han knallfull och en del av familjen var på plats. Även en av våra söner som själv går på AA i "stora stan". Det blev den faktiska vändpunkten. Han fick en läkarkontakt via jobbet (endast 2 besök men god kontakt) och i maj var han med sonen till AA i storstan. Två möten samma kväll och sen gick han till hemmagruppen på orten. Där började hans inre resa. Den första juli samma år hade han nån slags djup upplevelse/insikt 1) "jag har allt kvar" vilket betyder 2) "jag kan dricka allt utom alkohol, dvs t.ex nollöl, och "ha" de stunder som betyder mycket..." (Det handlade just då om att sitta i hamnen i solen med en öl och njuta av sommarlivet) Alkoholfritt eller -svagt (0,5) har fungerat bra sen dess. Men FÖRE detta ville han inte dricka det utan vi drack endast vatten med el utan bubblor. Efter en tid blev jag helt trygg i att det alkoholfria fungerar och nu har vi allt som förr - dukar med fina glas, sitter och pratar länge och dricker några glas av något slag. På landsmötet i Göteborg träffade vi en kvinna med flera års nykterhet som spontant delade samma erfarenhet. Medan vi lyfte i in väskor i bagageluckan - vi samåkte en bit - beskrev hon sin nykterhet och sitt liv som nykter med a-fritt (el -svagt) identiskt som vi har det och upplever det. Det var oerhört befriande och härligt! Hon delade också erfarenheten att detta är känsligt inom AA.

Nu fick du en lång berättelse. En avgörande sak är att jag upplevet när jag läst på och mellan raderna att din man (även flygcerts man) har en annan hållning än Mg har. I grunden. Dock kan jag ju inte uttala mig om det på basen av vad ni som partners skriver om dem. Men så har jag verkligen uppfattat det.

Jag kan inte nog betona hur mycket läsandet och skrivandet, skrivandet, skrivandet här betytt för mig. Kontinuiteten i processen.
Måste sätta punkt nu, hoppas det blev begripligt. Kram, kram / mt

det går väl " sådär "...

Han har tydligen satt en gräns för sej själv på tre burkar öl några gånger i veckan, kan vara därför det dräller av 7,5:or i retursäcken...

Kram!/MB

utlösningsmekanismerna är många och långvariga. Första tanken när man blir glad för något och vill fira är ju givetvis alkohol. Men det är samma typ av minne som får mej att vilja slänga sopor i skåpet under diskbänken hemma då och då, trots att vi aldrig haft sophinken där under de femton år vi bott här... Nu när jag läst mej till att detta beteende är en sak som hjärnan gör för att hjälpa till med vardagssysslorna, automatisera tänket så att man gör saker utan att tänka, så blir jag bara lite full i skratt över att min hjärna fortfarande inte har lärt sej att vi bara har återvinningssaker i det skåper, inga sopor.
Jag kommer nog få stå ut med att min reptilhjärna kommer vilja fira med en öl de närmaste åren. Tur att jag har en hjärna till, hihi!

Ha det gott och sköt om dej!
Kram!/MB

tröttheten beror på just det.
Hoppas verkligen att det är så, för såhär dåsig vill man ju inte känna sig.

Laddar mentalt upp nu för att i nästa vecka börja träna lite lätt, till att börja med långpromenader varje dag, sen får jag se vad jag hittar på i träningsväg. Alkoholen innehåller ju många kolhydrater som satt sig, men det orkade jag inte bry mig om, men nu börjar jag se det i ett annat ljus.

Tack för ditt svar, känns så bra att kunna bolla med nån som vet :) och ni är många.

God natt från mig.

Hej Cookie och ni andra. Igår hade jag en månads nykterhet. Det känns bra. Jag har tagit min antabus i nästan en månad men visst har också jag biverkningar. Jag blir vek, trött och lite illamående. Jag fick en ganska hög dos att börja med, som jag har förstått det och efter ett par veckors användning beslöt jag mig, på eget bevåg, att halvera dosen. Jag tycker nog att biverkningarna blivit mindre. I mitt fall spelar det inte så stor roll om jag tar en tablett eller två. Bara vetskapen om att jag blir dålig om jag dricker har en avskräckande effekt. Dock känner jag att antabus inte är någon långsiktig lösning för mig. Måste hitta den bestående, varaktiga nykterheten utan att "peta i mig andra gifter". I en uppstartsfas tror jag dock att det kan vara bra.

Hur mår jag då efter en månads nykterhet?? Min läkare ringde mig idag efter att jag återigen tagit leverprover. Hon sa att mina levervärden var riktigt fina. Klart jag blev glad även om den första tanken som slog mig var att jag kunde unna mig en kall öl eller liknande. Undrar om dessa tankar någonsin kommer att försvinna. Jag kan inte säga att jag går på några "rosa moln" som vissa nynyktra gör men jag kan helt klart se en väldig massa fördelar. Vakna nykter och vara sugen på frukost, komma ihåg allt som hände dagen innan, ångestfri, slippa oroa sig att man inte har alkohol nog för nästa dag etc, etc. Min läkare nämnde också att min B12-brist och folsyrabrist var ganska kraftig. Hon sa att det kunde bero på mina många års drickande men det kunde också vara genetiskt. Hursomhelst var det inget att oroa sig för annat än att jag måste ta detta vitamintillskott under en förmodligen lång tid.

Vad som slår mig efter en månads nykterhet är vilket sorgearbete man går igenom första tiden. Alkoholen har varit lösningen på i stort sett allt och att helt plötsligt ersätta det med andra ting gör man inte i en handvändning. Jag kan under vissa stunder känna mig smått apatisk och undra vad jag ska göra med all tid.....Det är också väldigt många andra saker man "duckat för" under sina dryckesår och verkligheten kommer ikapp. Jag tror ändå att jag måste skynda långsamt och inte förhäva mig. För mig, just nu, är prio ett att fortsätta hålla mig nykter. Det är så oerhört lätt att falla in i sitt gamla beteende, ett ögonblicks verk.

Sköt om er.
Tjalle

Eftersom jag inte vet så mycket om dej kan min gissning vara helt åt pipsvängen, men jag gissar att du är trött och känner dej frånvarande för att du inte har druckit. Det är väldigt vanlig med trötthet när man slutar dricka.

Ha det gott!
Och Tjalle, du får gärna peta ner en rad, vill gärna veta hur du har det.

Kramar till den som behöver!
/MB

Att känna glädjen att slippa skiten är en stor drivkraft för mej, sju månader nykter idag. Kan fortfarande liksom stanna upp i vardagslunken och tänka "Wow! Jag gjorde det! Jag klarade att sluta dricka!"

Jag hoppas att den känslan stannar kvar i många, många år.

Kramar!
/MB

svar igår. Är ju novis här än, så jag scrollade inte tillräckligt varken igår eller innan ikväll, då jag var inne o läste lite.
Ja, du har nog helt rätt och har ju varit med ett tag, så du vet vad det handlar om.

Ja visst, mästare i manipulation, så är det, men lite knepigt känns det, då det är JAG själv som tagit iniativet, som min man är oerhört glad över, att gå dit 3 ggr/vecka och dessutom måste jag erkänna att lite skämmig kände jag mig, då jag först skulle blåsa och sen få min dos, inför flera andra i väntrummet, ingen privacy där inte - men sen insåg jag att de andra var där av samma orsak, då kändes det mindre pinsamt.

Tack för att du välkomnade mig till forumet,känns skönt att bli "ombrydd", redan nu så har jag hittat många igenkänningsfaktorer, så jag kommer definitivt att hänga kvar, en kanonsite verkligen, speciellt idag, 3:e dagen nykter och suget pockade på lite smått i e.m. (tur att jag har Antabus i kroppen :)

En vacker dag kanske jag skapar en egen tråd, när jag blivit tillräckligt modig o lite starkare.

Ha de gott alla!

...för era varma ord.

Jo, det är smärtsamt känna att slutet är nära. Kanske har jag fel och hoppet finns där någonstans. Det väcks och allt blir så levande och rätt när vi är i fas. Det är ju därför jag har så svårt förstå varför han svänger. Just nu gräver han ner sig i ett nytt arbete, vilket är bra såklart, men han gör det på exakt samma sätt som tidigare. Efter all kunsap ag surplat i mig såkan jag se att det beteendet hör ihop med beroendebeteende. Visst, jag arbetar själv mycket, tappar ibland humöret pga pressen, men jag låter det inte gåut över mina nära! Han väljer medvetet bort mig och på ett mycket obehagligt sätt. Nedvärderar och dumförklarar!
När vi tillbringar tid tillsammans funkar vi alltid. När han lämnar och är ensam i lägenheten tar det tre dygn sen är jag bara till besvär.
Han är väldigt egocentrisk, mycket bra i många lägen, men elak och sarkastisk ovanpå ger mig en känsla av sjukdom. Psykisk ohälsa helt enkelt. Jag sernu tydlugt hur han manipulerar folk i sin omgivning med sin intelligens och det är ingen vacker syn.
Så, det var inte bara alkoholpåverkan som gav honom personlighetsförändringarna. De blev bara tydligare tillsammans med alkoholintaget.

Hur fortsättningen blir vet jag ibte helt ännu. Jag måste inte ändra något just nu.

Mulletant, ofta tänkt på dina kloka ord. Jag har säkert inte varit uppmärksam nog men ställer frågan. Hur lång tid var du ensam efter du lämnat din man i tron att allt var över?

Teknisk nykterhet! Jag är inte den rätta att svara utförligt på det. Kanske Adde är bättre ägnad?
Men, i slutet av Birgitta Crafoords bok finns en uppställning. Den var träffande för mig att se.

Jag känner nu hur mycket lättare det är när ag får skriva av mig här! Tack tack tack för ni finns!

Var rädd om varandra!
Kram

Hittade detta forumet igår, där jag skrev om att jag igår började med Antabus, men då jag var helt ny, så hamnade mitt inlägg på fel ställe, tror jag. Iaf, så hittade jag idag din tråd och undrar nu hur det har gått för dig och hur det har funkat med Antabusen?

Själv känner jag mig lite dåsig, lite trist när man nu är nykter (ja, bara sen tre dagar tillbaka) att behöva känna sig nästan lite frånvarande:(

Är lite nyfiken om du fortsatt att ta dem, och hur mår du nu, biverkningar?? Ja, och hur mår du överhuvudtaget?

Hoppas allt väl!
//Cookie

Hur gick det med gubbens nykterhet?

/A

Är glad att jag fick turen att springa på er, virtuellt visst. Men ändå.
Glad för er skull, ta rygg på er är nog det bästa rådet jag kan ge till alla vilsna själar som tittar in p å forumet

Allt väl!
/A

Med noll-linje behöver det aldrig bli någon fundering om att dricka "lite"' , noll är noll. Det är så skönt att slippa alla tankar kring alkoholen.