Senaste kommentarerna i forumet

Om jag bara skulle se på beteendet och inte volym hade jag nog reagerat tidigare.
Men det kryper sakta sakta över en....
Man blir mer å mer förlåtande ....

Så det beteende min sambo har till drickat, vare sig det är folköl, starköl, vin så är det absolut inte bra....den röda alkoholist lampan snurrar hiskeligt fort.
Å då på beetendet. .
Jag har inriktat mig mycket på mängden.???!!!

Jag skickar styrka och kraft till dig fina FM. Hoppas att allt löser sig och att du står emot ev. sug...Jag mår bra!
kramar i massor mod60

när jag läser dina inlägg är din distans till den man du lever med.
En sorts utanförskap som du känner och som blir mer och mer tydlig.
Kanske det behövs för att du ska kunna fjärma dig från er relation och få styrkan att gå eller förändra tingen på något sätt.

Alla hans beteenden är ju ganska typiska för en alkoholist.
Bortförklaringar,smyganden och lögner.Alla behöver vi vår vardagsdagbok för att påminna oss om att det är inte okej.
Jag ser inte fel, jag har inte fel i vad jag är delaktig i.

Han är en tragisk figur svårt sjuk i sjukdomen alkoholism.
Det kanske blir lättare för dig om du tänker på honom ur det perspektivet.
Ska han bli frisk/du bli frisk så kanske sanningar måste komma från båda hållen.
Kanske du kan låta en del av den värme och omtanke du förmodligen också känner få ta plats och göra ont.

För mig har det varit en lång sorgeprocess att ta farväl av den man jag en gång valde som nu har ersatts av en fullblods alkoholist.
Den gamla mannen glimtar till ibland,men för det mesta är han väl dold vare sig han är nykter eller inte.
Att behöva se det, den förlusten som båda faktiskt gör tar kraft och gör ont.

För mig har det varit till stor hjälp att lära mig mer om sjukdomen,och vad den gör både med den som dricker och med oss som står på sidan.
Jag har blivit mer ödmjuk och förstående och kanske också tappat ännu mer hopp än när jag började skriva här.

Jag är duktig på att trampa på tår,så ta till dig vad du vill med mitt tillfälliga inhopp.

Jättekul att det går så bra för dig LenaNyman:) Jag mår oxå bra i min nykterhet och inget kan få mig att dricka som det känns idag. 6 månader!! Nu njuter vi av det fina vädret som ska komma och dricker gott a-fritt bubbel med vetskapen om att vi vaknar med ett leende och klara i huvudet. Ingen ångest här inte p.g.a alkoholen!!!
många kramar mod60 :)

Jag vet att jag har alkoholproblem och det handlar om mitt beteende, inte om volym och frekvens. Min toleransnivå har alltid varit låg, en av förklaringarna till att vara bland de mest berusade på fester, förr blev jag salongsberusad på två glas vin, onykter på tre och full på en flaska vin. ( får mig att tänka på en flaska rött som alltid gör mig full men kan inte för stunden komma på vad den heter, jättegott är det, har jag redan efter tre vita veckor glömt, jag tar det som ett gott tecken, fast just nu saknar jag att stå där bland hyllorna i godisbutiken och välja ut något riktigt gott). Tappade visst tråden, vad jag skulle vilja förmedla till dig är att det är du som bestämmer vad som är för mycket. Läser jag på om vad som anses vara ett riskbruk så är både släkt och vänner i farozonen, men deras beteende är inte som mitt. Jag kan inte helt plötsligt ta en vit månad bara för att jag känner för det. Det kan många i min omgivning göra, sen så kan dom också sluta dricka innan de blir fulla. Det liksom säger stopp hos dem såsom det gör för mig när det gäller mat, jag kan inte äta mig proppmätt, det tar stopp i munnen. Däremot slutar jag inte att dricka A när det borde tuta upptaget. Försök att berätta för maken hur du tycker ert liv ska se ut angående alkohol. Alkoholmissbruk tär på kärleken och den kan ta slut, hoppas ni kan rädda den från att rinna ut. Åh vad det skulle smaka bra med lite go kärlek suckar jag drömmande.

Hej alla
Tack Veronica, FM och vändningen.
Jo tack allt är faktiskt väldigt bra. Jag är fortfarande nykter och nu har det gått 6 månader och 1 dag och det har gått väldigt bra. Humöret är bättre och jag är inte melankolisk längre. Tror att jag "bara" var väldigt trött och behövde få vila ordentligt. Eller så har hormonerna lugnat ner sig. Kvittar jag är på bättre humör iallafall. Helgerna går så fort så återhämtningen är kort när man jobbar och räcker inte till. Men nu har jag semester och känner mig betydligt piggare. Har sovit ut ordentligt och hittar på saker varenda dag.

Jag fortsätter dricka alkoholfritt bubbel av alla möjliga slag och det går riktigt bra. Jag har liksom inget direkt sug längre och det är helt accepterat i min omgivning känns det som. Alla är glada för en mer social mamma, fru, vän och farmor. Jag njuter av att jag har ork att göra så många fler saker idag när jag är nykter. Mitt fokus är riktat åt andra och inte åt att snabbt komma hem och dricka i min ensamhet eller i smyg. Tycker att jag ser yngre ut idag, kan vara inbillning men skit samma. Jag mår bra. Sommaren ska bli fortsatt nykter och snart åker vi utomlands och jag ska fortsätta vara nykter. Ser framemot det faktisk. Ska försöka göra fler roliga saker på resan och inte bara dricka och vila. Livet är som det är och det är detta vi har så det gäller att ta till vara det och göra det bästa av det. Det gör jag nu och det är en enorm källa till glädje, varje dag :)
Jag hoppas att nykterheten går bra för er alla och att sommaren är ok. Det fina vädret är ju dessutom på väg.
kramar i massor från en som lever och mår bra
mod60

Ja tänk så många gånger man hört hur träig man är.
Tråkig då man inte orkar prata mitt i natten.
Tråkig Att inte orka/vilja sexa med en alkohol illaluktande snubblande svin mitt i natten.
Tråkigt när man inte tycker det är ok att köpa vin, köpa öl, gömma smyga......
Ja ni vet vad jag snackar om....
Å ändå står man här....kvar vid deras sida.

Konstigt....
Helgen var "rätt" nyktert.
Bara fredagen med ett 6pak 2.8 (vad jag vet men gissar på 2)
Men....gick å la sig nästan före barnen....allt var så tråkigt, rast lös. Han gick å la sig.
Lördag, barnvakt, helt nykter....gissar jag.
Satt själv, tråkigt, inget att göra enl han.

Vi har nått kallt tyst krig. Jag vet vad jag krigar om..(tankar snurrar mycket sen jag börjat läsa här)..Men vad krigar han om??

Just fått boken "djävulsdansen" hoppas den är bra.

Jag fortsätter läsa, lära, fundera å fråga....

Nää va faan.....
Hur varför???
Fattar inte????

Hej mr_x
Jag läser och försöker förstå.
Jag sitter på den andra sidan.
Och det jag kan säga att nånstans blir det mer å mer en vana. Jag har blivit sagt att det inte är så farligt, "bara" 1 el 2.....jo vad jag ser.
Tror på att barnen nånstans far illa, i längden. Fast pappan är check å glad....Men slut dan efter, måste vila. Orkar inget.
Nä inte otrevlig men ofta onykter å full eller trött.

Fortsätt skriv, vi är många som läser men kanske inte alltid skriver. Jag försöker duga in, vad händer och vad är det som gör att man väljer drickat istället för familjen.???

Så dubbelt allt är. Precis som du skriver Billabong, man älskar den nykta sambon men förtroendet är bränt.
Mår så förbannat dåligt. Vaknar med en ångest som river och sliter i mig, får verkligen kämpa för att fungera i vardagen nu.
Är alkoholister dubbelnaturer? Bryr de sig om vad deras nära och kära tycker?
Hur hanterar man det? Ena sekunden bedyras det att han älskar mig och har stor respekt för mig och mina känslor. Och att jag absolut kan lita på honom. För att i nästa sekund stoppa ner den där jäkla vinflaskan i väskan till jobbet och blanda ut den öppna whiskeyn med vatten! Precis just det som han veeeeeet riskerar att rasera vår relation totalt och som senast dagen innan var på tapeten?
Fattar inte...

Jag menar förstås hundra dagars dagen.

Förr blev man uppvaktad av kungen när man fyllde hundra år, det kanske är så fortfarande vet ej. Jag ser kungen framför mig när han lyfter armen när han utbringar hurrar-rop: Hurra, Hurra, Hurra, Hurra! Grattis på hundraårsdagen, önskar myrkotten.
PS Jag började läsa Jonas Jonassons bok Hundraåringen igår, har inte kunnat koncentrerat mig tidigare så jag har många böcker att läsa nu när det går, en sundare flykt från vardagen än A.

Kom att tänka på när jag insisterade på att montera ihop en tre meter lång plockepinnbokhylla efter intag av glögg och diverse andra alkoholhaltiga drycker.
Ställde in alla böcker och kände mej väldigt nöjd med mej själv ända tills nästa morgon då jag beskådade verket. Tornet i Pisa lutar bara lite jämfört med vad den hyllan gjorde.
Det blir mycket gör-om-gör-rätt när a är inblandat.

Det gör ont i hela mej när jag läser om hur din man beter sig och hur du upplever det.
Äntligen ramlade polletten ned.
Jag är nog väldigt lik din gubbe när jag är på kanelen.
Så tröttsamt för omgivningen (mest den närmaste).
Jag har kallat min man för jävla tråkmåns när han inte varit intresserad av att delta i mina fylleupptåg och knasiga idéer.
Det är plågsamt att liksom se sej själv genom en tredje parts ögon.
Man fattar ju inte själv hur jobbig man är.

Men dra dig inte för att söka hjälp om du inte klarar det på egen hand. Läkemedel kan också vara ett stöd.

Jag försökte sluta på egen hand men lyckades inte mer än någon vecka i taget. Efter det var jag tillbaka i vinträsket.

Att inte vara slav under alkoholen röjer undan en stor källa till oro och besvär. Livet har svårigheter tillräckligt utan att vi ska ha det ännu värre som det blir med ett alkoholintag som är ohälsosamt och skadligt för jobb och relationer.

Ett varmt lycka till på din väg!
M

Det låter som att du håller på att landa i din nya nyktra tillvaro.
Du är en förebild, en omtänksam ängel och jag unnar dig all harmoni o glädje som står att finnas.

Jag mår bra, och är just nu kvar i badrocken efter duschen efter långpromenaden o myser med lite kaffe med mycke mjölk.

Kram!
M

jag kör sedan i höstas med "DayOne" - tyvärr inte gratis, men den finns både till min iphone och maccen, vilket gör att jag ibland bara slänger iväg en bild jag tar, när jag är och cyklar, och skriver till lite tankar när jag kommer hem. Ibland bläddrar jag i bilderna, och tänker tillbaka... oftast är jag gladare efteråt.

Kanske, men för stunden fungerar det för mig. Skriv en privat dagbok, gärna en bilddagbok i din telefon, och skriv till dig själv i framtiden. När du gör något bra, skriv något i stil med, "om jag läser detta kommer jag minnas denna kväll som ...", skriv från en nutid, till en framtid, och förstå att du om X år kommer se tillbaka med glädje hur bra vissa saker var. Tja. babbligt kanske, men det kanske hjälper någon :)

Varför är jag alltid syndabåcken?

Jaha.. konstaterar att herrn tar igen idag, vad han missade igår när bolaget var stängt..
Han började redan vid 11-draget och har "grejat i trädgårn" (så att han kan kuta som en skottspole till ölburkarna eller om det är vinpavan i källaren)
Han är alltså rejält på röken, men inser inte det själv..
När jag tittade på honom så fräste han till: Va ere om.. Är det nåt som är fel kanske?
När jag inte svarade så traskade han runt i köket medan jag lagade mat och började föreslå vad jag skulle krydda med och kunde han inte hämta lite "kryddgrönt" till såsen.. ? O-ombedd, tar han sedan kompostpåsen och traskar ut..
Återkommer efter 10 minuter.. utan kryddgrönt..
Eftersom jag vill ha lite matro, så säger jag inget, utan lägger upp maten...
Men använde du ingen persilja och gräslök..?
Och så kommer han på sig själv: Visst fan, jag glömde.. Äsch, det gör väl inget.. det är säkert lika gott utan..
Det där Äsch det gör inget har jag hört till leda..!
Varje gång nåt går sönder, för att han är fylleklumpig! Eller får en "lysande idé" som ska genomföras, men där finmotoriken sviker pga alkoholen.. Eller helt enkelt för att Förståndet sedan länge är borta..
Nu stramar han upp sig och sitter och småhickar.. Fast det är ju naturligtvis "magen".. inget annat..
Dessutom är han sur över att jag inte har minsta lust att göra honom sällskap i trädgårn men jag orkar bara inte lyssna på hans tirader idag..
Over and out för idag..

Vilken besvärlig situation! Jag tror inte jag vågar ge dig råd om hur du skall hantera dina släktingar, men kanske litet moraliskt stöd. Det är bara du som kan sluta dricka och det hur du gör det måste passa dig själv. Annars är utsikterna dåliga. Jag tycker nog det är ok att släkt och vänner ger en ordentlig skuff, men sen är det dags för dem att backa undan, i synnerhet som det ser ut som att du är redo för att göra egna beslut. - Men tänk gärna igenom vad följden kan bli om du nu inte söker hjälp och sedan misslyckas att nå dina mål? Vad händer då? Hur säker är du på dig själv?

Var står din man? Kan han hjälpa dig att säga ifrån till de andra släktingarna att de är alltför närgångna?

Själv fick jag en ordentlig skuff av min fru, då förra sommarsemestern tog slut. Sedan försökte hon skuffa mig till olika hjälpsystem i några dagar, men när jag tvärvägrade och ändå började vara nykter på egen hand backade hon undan och lät mig göra nykterheten helt till min egen grej. Det var nog något av det bästa hon någonsin gjort för mig och vårt förhållande. Jag fick jobba på mitt eget sätt och det hjälpte mera med att bygga upp mitt självförtroende än vad jag tror att någon påtvingad stödform kunde ha gjort.

På tal om rosé i sommarsolen, så satt jag nyss i solen med en nollöl och hade det alldeles väldigt mycket skönare, än någonsin med någon öl eller drink förra sommaren. Så sommarsolen lyser nog också på de som är nyktra. Men det kan ta några månader att inse det, så det behövs mycket vilja och tålamod.

Lycka till!

Hej Myrkotten,
Och välkommen hit!

Det där med 3 veckor... det kommer igen när man försöker sluta snusa, man pratar om 3 dagar, 3 veckor, osv, kanske är det något i vår hjärna som kopplar om och börjar försöka lura sig själv efter viss längd? vad vet jag, men det kan vara bra veta just när tankarna kommer. Jag är - också - en långvarig snusare - och har haft perioder av uppehåll, vilka nästan alla slutat med när jag stått i Coop-kön, "bara en dosa, det vore väl gott" och *BOOOM* så är jag fast. Nu låter jag snuset vara, och annat också, detta är det som måste hanteras - alltså A.

Har varit i en flerårig dvala och ska nu försöka ta tag i mitt liv. Påminner mig att folk tyckt jag varit lite annorlunda och konstig prick. Själv har jag ansett att jag är en Svensson personifierad. Jag är lite smått rädd att dela mina tankar här då jag fått för mig att jag uttrycker mig plumpt. Själv är jag nog känslig och skör och vill därför inte stötta mig med ngn. Jag vet att jag inte vill ngn människa illa(förutom en som bekräftar regeln), att jag genuint önskar mina medmänniskor väl.
Nu när jag kom hem efter att ha handlat mat (bredvid Systembolaget), packade upp maten och vände mig om för att slå i ett glas vin, men boxen var inte med hem. Klassisk betingning om något, likt man sätter nyckeln i ytterdörren så blir man kissnödig. Tittade i kalendern när jag kan tänkas vara barnledig härnäst, ska jag slå på stort då och bryta mitt nya nyktra mönster, drar lite pillemariskt på smilbanden vid tanken. Men ikväll är det vatten som gäller.//myrkotten

Idag känns det helt ok. Skönt att vakna upp och varken vara onykter eller bakfull. Ingen rastlöshet eller ångest än och inget sug efter alkohol heller.