Senaste kommentarerna i forumet

Eller köper du det starkaste de har på systemet?
Som jag ser det, så har du problem med någon sorts "separationsångest" som du försöker "döva" med alkohol.. Och då inbillar man sig gärna att man dricker för att det är "gott"..
Min man är alkoholist, fast han förnekar det.. Dricker nästan aldrig starksprit men är väldigt begiven på vin och öl..
Inte vilken öl som helst, utan med en alkoholhalt på minst 7%.. (annars är de inte "goda"..)

Det är konstigt,ena stunden är jag så rastlös,andra stunden lägger sin ett lugn över mig och jag känner tacksamhet övet att jag tagit beslutet,inte dricka mer....och jag känner mig trött på ett naturligt sätt...ska nog gå ut med vovvarna ett tag,Tur jag har dom!

Läs trådarna, för det finns många, många olika varianter på "beroende" och alkoholism.. Jag är själv medberoende och har varit farligt nära att fastna i en beroendeproblematik själv (mycket för att jag försökte minska min mans drickande genom att "hjälpa" honom att dricka ur..
Jodå.. han har alkoholproblem och då spelar det ingen roll om det är folköl eller brännvin..!

En dag i taget!
Rastlösheten är för jävlig, jag håller på att bli TOKIG! Vet precis hur det känns.
Tänker på dig!

Har varit på långpromenad med mina hundar 1,5 timmar.Skönt.Har bestämt mig att inte besöka bolaget,ska ta en dag i taget,vänta ut värsta suget.....det måste gå,jag vill bli av med suget för MIN EGEN skull.Har tidigare kunnat vara nykter i veckor men alltid hittat ett skäl för att trösta mig med alkohol.Jag har inte sug,egentligen,är bara så rastlös.....men det kanske är typiskt när man känner av suget.Dom veckorna jag inte druckit har jag varit stolt över mig själv och självförtroendet har vuxit,och så är man så feg så man raserar allt med att dricka.Tack för stödet!Kram!

Måste erkänna att jag tog mycket illa vid mig av att bli sågad jäms med fotknölarna av dottern. Försöker att inte älta men det snurrar ändå. Att allt gott man försökt göra inte värderas för att man plötsligt säger ett tydligt och klart NEJ! Dessutom med en rimlig förklaring. Det kanske är det som är det största felet. Nån sa till mig att" Det vet du väl att morsor är som dörrmattor. Fast man torkar av skiten på dom så ligger dom alltid kvar". Jo, jag är nog fastspikad i golvet dessutom :).
Vad tydligt det blir. Jag blir omtyckt för vad jag gör- inte för den jag är. Och det blir aldrig bra nog ens i mina egna ögon. Kanske därför vinet är som en mjuk gosig famn.

Usch, vad jag gnäller.. Fast det här är ju min tråd så det skiter jag i ;).

Även fast vi inser, att vi inte kan förändra ett förbannade jota..
Jag har också funderat över faktumet, att vi kvinnor låter våra "alkoholister" kidnappa våra liv i betydligt högre grad än män, med alkoholiserade kvinnor..?
En man stannar inte hos sin alkis, utan tar sig därifrån eller sparkar ut henne mycket fortare (om de inte har samma problem)
Medan kvinnor alltid förutsätts "ta hand om"....
Jag tror att det är dags att verkligen titta på sinnesrobönen och konstatera VAD vi kan förändra och sedan gå vidare med vissheten att i det här fallet så HAR vi gjort MER än vi egentligen kunnat.
Vi kan inte förändra en annan människas tankar och känslor.. inte heller deras beteende.. (vi kan iofs få dem att "gå på vita knogar", men då anser de inte själva att de har problem, utan gör det av bekvämlighet för husfridens skull)

Ja.. jag antar att det är lite av "den kokta grodans princip"... Det går så långsamt och under en så lång period att man både vänjer sig och blundar.
Man orkar inte "ta tag i problemet", för det innebär ju en del bråk och sura miner (jag har hittills inte mött en alkoholist blivit överlycklig över att man talat om för dom att dom är alkoholister..)
Och sedan att det är dubbelbottnat.. Någonstans inuti den där nerkissade kraken finns ju den där människan som man älskar eller älskade..?
Sant är att det har en effekt på känslorna, och när det till slut bara finns "förakt" kvar, så är det svårt..
Jag kan inte skylla på någon annan! Jag gick in i detta med vetskapen att det fanns alkoholproblem under ytan.. Ja, jag höll själv på att bli alkoholist på kuppen.
Först i mina försök att "ransonera" hans drickande, genom att dricka en del av vinet som han köpt åt sig.. Tills jag upptäckte att han köpte dubbelt så mycket istället, bara för att få anledning att dricka en hel flaska själv..
Jag upptäckte till min fasa, att jag själv inte kunde sluta dricka förän flaskan var tom.. (även om jag hade bestämt mig för att bara ta ett eller två glas..)
Så jag tvärslutade i slutet på januari och längtar inte speciellt efter någon form av alkohol. (kan känna att det vore gott med ett glas vin, när jag är ute med mina vänner, men känslan försvinner fort..)
Numera har jag tom svårt med vanliga kalas, där folk inte blir snörfulla, utan bara sådär lagom "glada i hatten"/salongsberusade..
Så jag antar att pendeln svänger..?

Du kanske skulle läsa/följa Vändningens tråd "Jag - ett Rattfyllo".

Allt gott,
U

Jag är lite stolt idag - igår blev jag bjuden på vin i samband med en enkel middag efter en helt härlig dag ute på cykeln. Men jag nekade! "det går bra med vatten", vilket det ju självklart gjorde :-) så förutom de där två ölen jag "var tvungen" göra slut på i lördags eftermiddag är detta den nyktraste helgen på rätt länge, och framförallt, jag känner mig stolt att jag åtminstonde en gång kan neka och vilja ha bara vatten. På tisdagkväll skall vi ut med en sommar-kick-off med jobbet, och jag vet det kommer bjudas på öl i de mängder alla vill ha, jag lutar åt att ladda för att säga "nej, cola/vatten". kommer må mycket bättre dagen efter. får jag några girlingar / frågor vet jag inte om jag ska säga som det är (antagligen inte), eller om jag ska säga att jag försöker hålla formen (vilket är en stor del), men då får jag nog kombinera det med att skippa pommes eller nått så det blir tydligt.

Hej!
Vi köpte ett begagnat alkolås för 3000:-. Installationen av detta kostade 7100:- (inklusive registrering hos Dräger)
Jag fick igenom villkorat körkort för en vecka sedan drygt. Tog tid att få tid till läkare och ta prover vilka skulle skickas in till transportstyrelsen.
Fick mina böter häromdagen, 4000:- plus 800 till brottsofferjouren.
Kändes som högsta vinsten då jag trodde att jag skulle få betala 30-40 tusen!

Jag känner igen allt i din beskrivning,smygandet, gömmorna, projektionerna . Hur man till sist ser sin man som ynklig figur som man inte vet om man ska skratta eller gråta över. Inte så sexig och åtråvärd precis i sin nerkissade byxor, hur fan kunde det bli så här?

Läste just ett inlägg från Abel som hittat tillbaka, och skrev i en annan tråd här innan. När jag läste i tråden hittade jag ett inlägg från mig själv, där jag med en liknelse förklarade hur jag själv upplevde att göra ett uppehåll i nykterheten och att trilla dit igen. Klistrar in det här, för det känns som det hör hemma här. Kanske kan någon förstå vad jag menade, trots det lösryckta sammanhanget?

//PP

3 januari, 2014 - 15:10 #31
Pellepennan
Låter riktigt bra
Gratulerar till din dryga månad Abel. Funderar lite på det sista du skrev, det där med att det gått lite för lätt.
Precis exakt just det är det som jag tidigare känt, och som sagt mig att du kan ju, du kan göra det igen om du vill.

Och det kunde jag med, men det blev aldrig lika lätt som förra gången, tyvärr blev det svårare. Nu är det för mig inte längre lika förbannat lätt
och det är tid att jag tar mig en riktigt ärlig funderare på det.

Kommer att tänka på att jag för länge sedan läste en liknelse om att missbruket är som en tågresa, här på forumet. Den handlade om dom som har kommit till missbruk eller fysiskt beroende. Resan kan gå från låt säga Göteborg till Stockholm. Där Göteborg representerar problemens början och Stockholm problemens slut (Vänd gärna på sträckan om det gör att du känner dig bättre till mods :-))

Nu rullar tåget, olika hastighet för alla ombord, men alla sitter i tåget och det går åt ett håll. Och fråga är om man hinner kliva av i tid, för slutstationen vill man inte komma fram till! T-centralen är ju som döden, och i Götet tar spåret slut...

Har vi börjat åka och kliver av ett tag i - Kanske Skövde - det är inte så svårt - och det är väl bra. Så då kanske vi stannar där ett tag. Kliver vi på tåget igen så rullar det vidare, varsågod nästa Katrineholm... och så håller det på, för det går inte att vända tåget.

Nu vet jag inte riktigt för egen del var jag är. Kanske någonstans mellan Katrineholm och Södertälje? Kanske mellan Södertälje och Flemingsberg? Har ännu inte sett skylten Stockholm södra, och är glad för det!

Ok, så tänkte jag lite när jag läste det där om att det gått lite för lätt. Om du sitter på tåget och i så fall hur långt det rullat vet vi nog bara själva. Det läskiga är att jag efter att ha provat ett par gånger nu börjar tro på liknelsen.

Grattis igen,

Nu kämpar vi en runda till!

Välkommen tillbaka. Jag läste just i din gamla tråd, och såg att jag skrivit där för 1,5 år sedan (Pellepennan).
Min inloggning försvann i samband med uppdatering så jag "kapade" min gamla tråd under nytt namn PP.
Varför tar du inte upp tråden igen istället? Jag själv var inne och skrev här 2010 och "checkade" sedan tyvärr ut
i onykterheten igen. Det finns många som gör samma tabbe, och nu tydligen även du..
För de som ännu sluppit göra den, så tror jag det är viktigt att vi förklarar hur lätt det kan bli på det viset.
Jag önskar dig lycka till, och glöm inte att det finns ingen bättre dag, än just den innevarande att sluta med ett destruktivt drickande!

//PP
drickande

Tillbaka igen, hoppades jag hade slutat min tråd även om jag läser andras. Varför blir jag besviken och överrumplad?
Det är löjligt förutsägbart när man ser hur somrarna har varit de senaste åren. En skaplig vår, man börjar längta till sommar och ledighet. Första veckan i juni märks tecknen och sen tilltar drickandet med höjdpunkt på midsommardagen då de flesta tar det lugnt och vilar upp sig. Och vi är tillbaka på ruta minus ett.

Imorgon bär det av till Almedalen. Jippot som fullkomligt inbjuder till rosemingel i varje hörn. Har för mig att de brukar finnas ordentligt med alkoholfria alternativ men det återstår att se. Första nyktra Almedalsveckan för egen del, det är med blandade känslor jag åker dit. En del av mig skulle tycka att det vore skönt att stanna hemma och fram tills för några dagar sedan men så blev jag livrädd att missa något så nu är väskan packad och diverse mingelplaner är upprättade. Första gången på länge som jag inte känner mig stark med alkoholen.

Kommer nog hänga här för stöd ( så kanske jag kan komma med lite skvaller ;) )

Ja, tänkte samma sak när jag såg polisbilen i backspegeln. Men nu har jag precis samma beteende som innan.

Jag är här för att jag själv har alkoholproblem men det du neskriver stämmer väldigt mycket in på både mig och mina föräldrar. Min mamma var medberoende till min pappa och jag tror att du måste ställ ett ultimatum: Sluta drick eller så lämnar jag dig. Du har säkert känslor för din man men låt inte drickandet styra ditt liv också

... med ett tack för dom fina orden i min tråd, P. Och vilket jobb att plöja hela, det har ju liksom blivit några sidor under den här tiden. :)

Hoppas du hittar just ditt sätt att uttrycka ditt nej tack till a under barhäng och annat på Gotland. Kram på dig!

Vad skönt att höra Monika, att du finner tröst i det jag skrivit. Jag vet hur skönt det är när man läser här på forumet och verkligen känner igen sig och kan få stöd av andra som är i samma situation eller som har varit.
Jag har speciellt följt Izzy här som legat steget före mig hela tiden.
Tiden sedan jag skrev sist har varit som en berg- och dalbana. Ena dagen helt ok, sedan andra dagen fylld av ångest och skuldkänslor. Idag har jag haft min man här för jag behövde hans hjälp med praktiska saker. Men det var jobbigt eftersom jag såg hur ledsen han var och då kommer mina skuldkänslor direkt. Så nu här ikväll har jag mått riktigt dåligt. Nu ska jag snart sova och det är tur att jag har stilnoct att ta till. det säger jag.

Nej det vill du INTE!!! En liten stund i taget. Ett andetag i taget.
Det är bara känslor. Låt dem härja, du kommer inte att dö.
Andas.
Andas.
Andas.
Jag tänker på dig!

Inget fel på ostbågar, btw :-)

Tack <3

Tack så himla mycket. Söta, söta du. Sötlitsan. :) <3

Varmt välkommen! Klart du får vara med här i gänget, P. Slå dig ner, känn dig som hemma. Varsågod, lite ostbågar? Försöker sluta med dom (också) men det går så där faktiskt. :)

Åhå, du kör det där programmet? Det är bra, allt som får en att tänka till och fundera är gott.

Kram på dig!

/L