Senaste kommentarerna i forumet

Sitter på en balkong i grekiska ö-världen och "känner in" min ettårsdag. Havet nedanför, syrsor i bakgrunden, familjen sover och kaffekopp ett byts snart ut mot två. Det är väldigt, väldigt sällan jag är stolt över mig själv, men idag känner jag stoltheten som en stor varm och kärleksfull bultande kärleks-känsla i bröstet. Jag är så stolt över mig själv, och känner något jag sällan känner för mig själv - kärlek. Läste förra sommarens inlägg, och jämför med denna sommaren. Då var varje sten en kamp, nu är livet lite enklare att gå men samma tankar finns där, fast på avstånd. Ett år har gått och det är en mycket speciell dag för mig idag. En dag för reflektion, summering och eftertanke... Men oxå en dag för att tänka på nästa steg. Men tänk, att få känna mig så glad som jag gör idag, tänk att få känna att jag har gjort detta! Jag har klarat ett helt år! Hurra, hurra, hurra för mig idag!

Fortfarande nykter men har inte hunnit skriva. I fredags var det enormt svårt. Jag hade bestämt mig för att börja måla om huset, vilket jag knappt kunde föreställa mig utan öl som uppmuntran. Men iväg till färgaffären efter jobb. Färgaffären ligger vägg i vägg med Systemet... Det krävdes mycket övertalning av mig själv för att inte svänga in om där också. Men det gick!

Igår var jag på utbildning med jobb hela dagen. Det serverades starköl till lunch och inga andra alternativ. På kvällen bjöds det på öl, vin, snaps o s v. Oj, oj, oj! Som tur var hade jag samåkt med chefen och skulle vara chaffis på vägen hem. Så på frågor som "Men du kan väl ta en öl, du ska ju inte köra på många timmar än?" kunde jag svara "Jag vill inte dricka alls när jag ska ha chefen i bilen". Praktiskt. Det blev kranvatten hela dagen för min del.

Till anhörig delen nu Adde:), tack för rådet, skönt att skriva och få svar från medmänniskor som upplevt/upplever detsamma som jag:).Det ger mod och styrka, när man känner sig förminskad, misslyckad och ensam. Ditt svar fick mig också att börja fundera över min plan, och hur den skall se ut för att jag ska klara av att hålla mig till den! Glad över ditt raka och ärliga svar. Kram.

Jag kan hjälpa dig också Flygcert! För du hjälper mig att förstå och bearbeta mina känslor kring det här svåra traumat, som uppstår hela tiden när man blir sviken, och sviker sig själv! ,Jag har intalat och lovat mig själv så många gånger att jag ska börja visa att jag fått nog av svikna löften, lögner mm. Men så blir han ledsen, ber om ursäkt, bönar och ber...och så trillar jag dit igen fast jag egentligen inte vill! I dag på eftermiddagen fick han dåligt samvete, ringde och frågade hur det var, kände att jag hade svårt att prata med honom, var fortfarande för besviken på honom, tror att han hörde det på min röst, senare på dagen fick jag ett sms där han föreslog att vi skulle åka till ett spa...! Jag har inte svarat på det ännu, vet ju vad som kan hända, troligen blir det inte av alls! Jag ska verkligen försöka lyda ditt råd och låta honom sköta sitt! jag vill ha tillbaka mitt liv, älska och bli älskad...! Tack för ditt ärliga och raka svar,det hjälpte mig att se klart!

Kram

Den där lugna beslutsamheten, den är go! Den där man känner liksom i mellangärdet att "jag är chef, jag har kontroll" på ett avspänt, lugnt sätt.

Älskar det, älskar livet, det kunde gått rejält åt pipsvängen, men det gjorde det inte.

Härligt, Fenix, nu är du framme!

Kramar!!!!
/MB

känns det i dag. Ensam hemma, det värsta brukar då hända, nämligen att jag dricker. Så inte idag, har inte ens varit nära. Men när tanken dök upp, så tänkte jag ordentligt efter och var helt på det klara med att numera är det riktigt farligt. Jag har inte kontroll, och det kan gå ännu värre än förra veckan. Vad som helst kan hända, och just nu finns heller ingen som helst förljugen romantisk bild av hur trevligt det är att dricka. Dag 12 nykter, och jag känner riktig glädje att drickandet inte fanns som något alternativ när frugan åkt iväg ett par dagar.
Köpte en actionfilm som nog bara jag gillar, så den åker in i dvd:n nu som sällskap i stället för burkar och flaskor.
Ha en fortsatt bra helg alla,
Fenix

Så har man varit på sitt första AA-möte. Tar i rejält och tar stora Landsmötet med en gång. Hade av personliga skäl inte möjlighet att vara med hela dagen, vilket är tråkigt.

Har läst igenom de broschyrer Adde gav mej (tack! Du är en pärla!)och har nog fått backa lite från mina tidigare, ej uttalade, fördomar. Har väl haft lite att tänka om allt krafset med Gud och andlighet, men nu när jag förstår lite mer så är det ungefär det jag själv känner - glädje över att slippa dricka och en inre frid - som avses tror jag.

Som relativt nynykter är jag intresserad, och lär mej mer hela tiden. Var på AA:s Landsmöte idag, mitt första möte (tack Adde!), och vad som genast slog mej var att de som var från Al-Anon beskrev nyttan med det som att få en möjlighet att få ett gemensamt språk med alkoholisten, att man som anhörig där lär sej förstå hur alkoholister fungerar. Jag tror det kan vara oerhört nyttigt.

Fick även med mej ett gäng broschyrer hem. I en av dem listas de fyra områden som alkoholisten är expert på:
Konsten att bluffa
Självbedrägeri
Benägenhet att smita och
Självömkan.

Dessa "grenar" är inget man får lära sej hemma att bli bäst i om man har ett normalt hem...
Innan Alkoholisten förstått sitt eget bästa, vilket INTE är att vara världsbäst på att ljuga, så kan man som anhörig inte göra ett skvatt mer än att ta hand om sej själv.
Så ta hand om er, det är ingen annan som gör det.

Kramar!!!
/MB

ISom man kan se så har det gått 4 år sen det värsta hände dig.Jag är i samma situation,varning på jobbet och i åttonde månad gravid.Mår fruktansvärt på grund av smygdrickande.
Nånting som var starkare än mig,den lilla rösten som säger" neej,det blir bara ett glas,men blev istället flera".
Undrar bara,hur gick det med bebisen?blev det några men??? Jag sover inte,mår jätte dåligt

... det du skriver och att få skriva till dig innebär dels att jag känner mig som en god medmänniska, dels att jag hjälper mig själv (att bearbeta det jag varit med om)! Det är en väldigt härlig känsla båda delarna!

Jag förstår att du känner dig väldigt kränkt och kanske obetydlig - det är så det kan bli med en alkoholist som inte valt att ta itu med sina problem. Min exsambo och jag bestämde ofta att vi skulle hitta på saker, men när det väl var den dagen så var han bakfull eller så full att han inte var att räkna med och jag lät honom hellre sova och att barnen och jag gjorde något utan honom - det var lugnast så...

Du är värd bättre. Du behöver inte acceptera att någon behandlar dig så. Försök låta honom sköta sitt, du kan inte göra något mer för honom.

Kram

Den svenska sommaren är helt klassisk, när vi har mycket främmande vid stugan så hällregnar det i i fyra fem omgångar, bara för att det inte går att knöla in dem i det lilla skyffet till sommarstuga vi har, allt blir dyngsurt trots att vi sitter under paviljongen, små små vattendroppar slår igenom tältduken och allt är bara blött blött...
Idag dagen efter har vi inte gjort någonting annat än att steka oss som en frustande sälkolloni vid bryggan, men då har vi inga gäster!
Jag brukar skämta om att det lär dröja innan de tjatar om att få komma ut igen, det finns inget ont som man inte kan vända till sin fördel.
Jo folk brukar stå i någon sorts mental kö för att att få komma ut i vår idyll, och mer påtagligt blir det ju mer sommaren går...
Men vi orkar inte heller att hela tiden serva folk med mat, kaffe, dryck och sällskap, allt ska ju förberedas och inhandlas, och när lasset går hemöver för våra gäster så står berget av disk kvar och väntar på att tas om hand om, vi kör i skift frugan och jag och sedan hamnar vi helt slutkörda i soffan, snarkningarna till nattens repriser av teveprogram får oss att förflytta oss till våra sängar sent sent på natten.

Nästa morgon får frugan ett nytt mess, sugen på ett besök!
Nähejdu skulle man vilja skriva till svar, men det blir någon nödlögn, vi måste in och proviantera på byn innan nästa lass kommer...
Inte mer än två familjer högst två övernattningar per vecka, VI skulle ju ha semester själva också...
Så vi måste freda oss själva genom att behöva ljuga, sorgligt...
Eller skulle man se det som om att man borde vara glada över att folk vill komma till oss?

Festligheterna avlöser varandra, grillen går het varje kväll, vi ser nästan fram emot att bara få värma matresterna direkt i mikron framför teven.

Läser om hur livet går vidare på forumet om hur alla kämpar med sina eller andras drickande, men jag orkar inte ta det oket också just nu med att fördjupa mig i andras problem, det får finnas någon måtta på hur mycket jag ska stoppa mina fingrar i andras syltburkar också...
Därför håller jag mig lite i bakgrunden för tillfället, men håller mig uppdaterad...

Själv börjar nästan helt att glömma min egna nykterhet, den är liksom så självklar för min egna del...
Det dricks öl i bastun, rödvin till maten, groggar på kvällen och drinkar hit och dit...
Folk blir påverkade i mer eller mindre grader ...men fortfarande inte mitt problem, jag ser heller inte till att det finns något hemma,
Vill det dricka något alkoholhaltigt så får de se till att de får med sig det hit också, helst skulle jag vilja att de tog med med sig tomburkar och tomflaskor hem också..

Andras drickande har inte längre blivit mitt bekymmer, de kan tycka att jag må vara tråkig som aldrig får något fyllryck längre,
Men det är så här jag är i verkligheten, trist men helt naturlig, det var mitt förra beteende som inte var det naturliga.

Ska man se någon fördel så triggar jag heller inte andra till att de dricker mer än de hade tänkt sig, mängden alkohol är betydligt mer beskedlig idag än vad den var för sex år sedan, det får jag se som min förtjänst.

Den svenska sommaren är helt klassisk med väder vind och natur, det som skiljer sig åt är hur vi människor upplever den,
Och det gör vi mycket mer idag än vad vi gjorde förut, för att vi inte blir lika fulla längre helt enkelt...

Enkelt förresten, nej det är det inte, det handlar om att förändra sitt livsmönster ganska så radikalt, både i tankar och gärningar.
Allt sker inte över en natt, men tillåter man tiden att få ta sin plats så mognar det fram.

Idag lever jag förutan fylleångest, det var mitt mål med framtiden, och det håller kvar så länge jag inte glömmer min historia.
Vad som händer när jag struntar i att tänka på vad som sker när jag tar det första glaset med ett alkoholhaltigt innehåll...

Så länge jag minns det, så finns det saker kvar att vilja minnas även dagen efter.

Berra

Jag är inte världens mest lämpade att svara eftersom jag är nybliven nykterist, tillfrisknad alkis, men sambon dricker fortfarande, och därför har jag läst en del i denna forumsdelen.

Om jag har förstått det hela rätt så har du egentligen bara två val:
1) Lämna honom
2) Stanna kvar och hoppas att han blir nykter, för du kan inte sluta åt honom, det är ett beslut han måste ta själv.

Skriv här, läs i både nya och gamla trådar, kanske även i forumdelen Förändra sitt drickande, där får man grundlig insikt i hur vi alkisar funkar, vi är ganska lika i vår sjukdom.

/MB

Allen Carr är husgud här, dock tog det ett tag innan femtioöringen trillade ned. Men nu så...!

Kram tebax!

och gratulerar till 9 dagar. Jag går in på min dag 11 i morgon så vi kan slå följe på den nyktra vägen.
Fenix

Tack Flygcert...det värmer. Bara det att någon bryr sig, svarar på mitt rop på hjälp, gör att jag orkar ett tag till! I dag blev vi osams, skulle hittat på något tillsammans, sista semesterdagen. Men han hörde aldrig av sig, jag ringde och messade men inget svar, då förstod jag vad klockan var slagen! Det har hänt så många gånger förut, ändå lär jag mig aldrig.!Lika besviken och ledsen som vanligt...är jag inte mer värd? Vet att det inte är det de handlar om, men det blir känslan som står över allt, att jag är värdelös! Man behöver inte ens höra av sig till mig och säga att det vi planerade inte blir av....:(!Glad för ditt svar och för att du bryr dig. Kram.

att läsa om ditt rökstopp. Där har jag i alla fall facit, det är nu drygt tio år sedan jag rökte min sista cig, och dagen innan trodde jag att det var omöjligt. Men jag kan ärligt säga att jag aldrig känt någon längtan till att röka igen, utan bara gratulerat mig tusen gånger till att jag slutade. Allen Carr hjälpte mig att sluta, var på hans klinik i Köpenhamn och gick en fem timmar lång kurs. Sedan fimpade jag för gott! Kan rekommenderas, kurserna finns nu även i Sverige.
Lycka till och stå ut några dagar så kan du blåsa bort hjärnspökena. Nu är jag inne på dag 12 snart när det gäller friheten från alkohol, och jag vill verkligen att jag ska kunna säga samma om alkoholen och dess slut om tio år.
Kram MB,
Fenix

... och det kommer inte vara lätt, men håll ut!
Tänk på vad som är viktigt för dig!!
Kram!!

Hej alla här,vad era berättelser, råd och kommentarer...betytt mycket för mig! Jag har varit oerhört kär/är fortfarande i en alkoholist, och medberoende .i flera år nu! Har vetat och förstått länge att jag är för snäll, blir utnyttjad för att jag tycker om och finns kvar som vän och lite mer som han uttrycker det! Han pendlar oerhört i sitt humör, och han har sagt många sårande saker genom åren. jag har sagt upp vår bekantskap några gånger, då är det han som bönat och bett att vi ska börja träffas igen, jag har lyckats vara stark ett tag, men sen har jag fallit till föga och gjort honom till viljes! Till saken hör att han har en mamma och syskon som blundar för hans problem, vänner har han inga kvar. Detta gör att jag känner mig ansvarig för honom trots att mitt sunda förnuft säger mig att jag gör fel både mot honom och mot mig själv. Det är så fruktansvärt svårt att välja bort någon som man älskar så mycket...! Självklart har han också många otroligt fina sidor, det är därför jag är kvar! Jag har aldrig känt så mycket ömhet och fått som med och av honom. när vi har roligt, även om det inte är lika ofta nu, så har vi samma humor och skrattar så vi kiknar. Passionen och innerligheten är lika stark nu som när vi först träffades! Men drickandet har eskalerat och jag börjar känna mig allvarligt oroad över hans hälsa, och jag märker att tankar och funderingar över honom och hans mående tagit över mitt liv! Vilsen och maktlös känner jag mig! Tack för att ni finns. Kramar Christa.

på nordiskt landsmöte i Göteborg. Underbart!

Allt gott till dig, styrka och kramar och harmoni!
Kram

Hej och tack för peppning.

Den här gången tänker jag dra för gott, som ni säger har jag gjort allt jag kan och mycket mer. Jag hade mer fokus på honom än mej själv.
Nu är fokuset på mej, jag packar för fullt och ska flytta mina saker imorrn och sen tar jag katterna och drar på söndag.
Nu ska jag leva MITT liv på MITT sätt, och lära mej att passa upp mej själv och ingen annan.
Jag har pratat med några som jag litar på och de tycker jag gör helt rätt, sen kommer de att finnas i hans närhet men inte min.

Ja, jag har förstått att han måste själv vilja sluta men han har ju sagt det flera gånger.
Men jag förstår nu att det var för att då slutade jag prata om det.
Vad dum jag har varit som har gått på allt, men det är ju så det fungerar, tyvärr.
Hoppet är det sista som överges.

Sen är jag en sån människa som när jag väl bestämt mej så kan ingen rubba mej.
Han har bett en kompis att prata med mej, men han erkände att jag var envis.
Jag köper inget smicker nu för det har hänt för mycket det sista.

Han verkar vakna upp ur ångorna nu och mår inte bra.
Han tyckte jag skulle ta det lugnt, jag kan stanna ett tag till.
Men NEJ NEJ inte denna gången, nu drar jag och kommer inte tillbaka även om han blir nykter.

Ha det gott alla.
Sköt om er, det ska jag göra.

Kram från tekla.

Jag vet hur svårt det är att lämna någon. Min exsambo var ibland väldigt snäll och omtänksam, men däremellan fruktansvärt elak, hotfull, hade kontakt med andra kvinnor osv. Sedan jag lämnade honom så kommer ju ändå känslorna upp ibland - den fina/goda/mysiga sidan av honom tycker jag ju fortfarande om. Däremot har jag insett att det inte går - för oss finns ingen väg tillbaka. Det kanske finns det för er, det säger jag ingenting om eftersom jag inte känner er/vet något om er (ni har ju en stor skillnad i att han inte utsatt dig för psykisk och till viss del fysisk misshandel), men ett råd som jag skulle vilja ge dig för att hjälpa dig just nu är att vänta med att svara, "sov på saken"!!!!!

I början av vår separation fastnade jag alltid i massa förklaringar, tankar och undringar om oss osv. Men sedan kom jag till insikten att det inte hjälper, snarare tvärtom. Detta är hur jag försöker göra:
när jag får ett meddelande från honom så väntar jag med att läsa det tills jag känner mig stark, jag läser och låter mina känslor stilla sig innan jag svarar. När jag skrivit ett svar läser jag det flera gånger och skalar bort alla känslor eftersom de bara trasslar in mig i något som jag inte kan gå in i eftersom det bara sårar mig, får mig att skriva saker i stundens hetta osv.

Försök andas och vänta lite!
Kram

Förstår att du är arg, ledsen, irriterad, besviken och en massa annat. Men jag tror att det är bra om du klarar att packa väskan och lämna honom. Du verkar så klar och så klok, vad gott om/att du känner så! Nu låter jag kanske kall, men jag menar bara att stötta/peppa dig:

Det finns bara en person som kan hjälpa honom - han själv.
Han kommer inte bli hjälpt förrän han väljer att hjälpa sig själv = ta tag i sina problem.

Du har gjort allt du kan, och förmodligen ganska mycket mer än så, och det tror jag är viktigt för dig själv (av egen erfarenhet:) du vet med dig att du gjort allt, om du tvivlar så kan du försöka tänka efter och då vet du innerst inne att du gjort allt du kunde, och det är en bra känsla att känna att man inte bara gav upp pga en fylla eller ett dumt ord - du har stannat, kämpat och utstått, mer än du behövt!

Nu kan du inte göra mer - om han väljer att försöka sluta dricka så är han en människa i Sverige - jag har förstått att det på många sätt är svårt att få hjälp, men det finns faktiskt hjälp, så om/när han bestämmer sig för det så kan han vända sig till många olika instanser: AA, sjukvården, socialtjänsten, behandlingshem osv. Det är hans val - och det är han som måste välja det.

Jag håller med Adde: Du gör helt rätt som lämnar!

Ta hand om dig - hur vill du leva ditt liv?
Stor kram från en som önskar att jag hade varit så stark och så säker när jag trots allt lämnade min sambo.

pyttelilla ordet "än" - att det kan betyda så mycket?!? För det var nog inblandat i mitt tillfrisknande också...

Kram!
/MB

att katten fick komma till veterinär, det var rena nagelbitaren här att följa "Katten som försvann", en thriller i tre delar typ! ;-)
Skämt åtsido- du har verkligen bestämt dej för att lägga av med alkohol! Bra jobbat, nio dagar och det verkar som om du trivs ganska bra med det. :-)

Keep up the good work!
/MB