Senaste kommentarerna i forumet

Javisst är det lite jobbigt när man hänger upp sig på någon person som man känner förtroende för och sedan gör en så otroligt besviken.
Själva kärnan av innehållet är ju nykterheten, och när den bryts så tappar hela incitamentet sin grund, och allt vad den står för rasar samman, så också Sober.
Kikade in som snabbast ikväll på hans FB sida, nu drack han en Klausstaler alkoholfri och sedan kvädade och hädade sina följare, en underhållare?
Han fattade inte vad han drog igång, fick nya anhängare med riskbeteende som han sedan svek, en lek för honom, allvar för de andra.

Besviken ja, dessutom känner jag mig löjlig som pushade för honom och hans nattklubb här på forumet, jag som gick med T-shirten på jobbet, stolt och präktigt.
Känner mig lite smutsig och förrådd, en lättlurad jäkel, billig.

Men nog om honom och hans offentliga återfall som han försvarar med näbbar och klor, vi får se fortsättningen eller så kniper han om den, ett klassiskt alkoholbeteende i båda fallen.

Vidare i Berras dagbok, åter vid stugan, har aldrig varit här så ofta i början på säsongen, och bara frugan och jag, och vi trivs storartat.
Det fina vädret gjorde att jag laddade stenhårt på att få i ordning på trädgården inför midsommar om en knapp vecka.
Frugan som är rojalist har suttit inomhus hela dagen för att flukta på bröllopet, pysslar med att städa ut efter mina byggnationer och plocka med att ändra på inredningar..
Jobbade hårt så att svetten lackade T-shirten åkte av och vartefter benen blev svettiga hasade brallorna ner och till slut åkte de av helt och hållet.
Kvar stod jag i ett par foppatofflor kalsonger och ett par arbetshandskar och en kratta i min hand, ett par grannar gick förbi på stigen intill och vi pratade midsommarväder,
Tänkte på i efterhand hur det måste sett ut, i ett par svettblöta kallingar, ingen snygging som skulle ha passat på det kungliga bröllopet precis, haha!

Efter att ha kört av alltnåing med trimmer, kratta och till sist lövblåst hela tomten så blev det en välbehövlig dusch, barren satt envist kvar i min hårbotten länge.
En flintastek hamnade på rödvita grillkol och sakta såg vi på hur solen strimmade igenom den blåaktiga grillröken tills den gick ner i horisonten.
Det blev kyligt och vi fick äta vår middag inomhus med rödvin och för mig, låtsasöl...
Vi var väldigt hungriga efter ett gott dagsarbete när vi kom på att vi enbart hade levt på en tidigt frukost under hela dagen.
Nu ligger vi båda i soffan och slötittar på bröllopsfesten samtidigt som vi zappar runt på våra paddor.

Det värker lite i mina armmuskler och det kommer kännas sju resor värre i morgon, men det kunde ha varit värre än så, jag kunde ha varit bakis.te
Tittar på teven och ser på alla kungligheter, jag är nöjd med mitt liv, jag är ju kung över nykterheten, och inte som Magnus Uglla brukar sjunga, kung i baren.

Svårt att leva, njae inte alls, om jag får bestämma om vad ingredienserna får vara så är det att finna ro och återkoppling, nära naturen med de jag älskar, får göra det som jag gillar att göra och vara helt fri från alkoholen, då infinner sig en sorts livsglädje som bygger på ett ärligt och ett naturligt sätt att leva, utan syntetiska låtsas-livsglädje.

Man måste få ork till att leva, och det gör man inte genom att dricka sig till det, det kan bara komma genom att bygga upp det själv, från början och finna äkta glädjeämnen.
Kan berätta om alla djur och insekter som berikat min dag idag, men ni orkar nog inte läsa allt.
Nu ska jag gå ut på berget och hälsa til alla stjärnorna som vakar över oss på nätterna, de är också mina långdistansvänner, precis som ni på forumet.
Förutan vänner vore jag heller intet.

Berra

Vi har mycket gemensamt beträffande bortgångna nära och kära låter det som, Vändningen. Sjukdom, självmord, helt bisarra olyckor... Ja, och så står man då där, handfallen. Gång efter annan. Ett tag kände jag det som att jag ville skrika åt folk: "Kom inte nära mig, det är nåt djävulskt med mig, jag får människor att dö!"

Det är konstigt, egentligen, att vi ska frukta det naturligaste som finns. Den kommer ju till slut, förr eller senare, den här döden. Man vill bara inte att den ska komma precis nu. Och inte på det eller det sättet. Och absolut inte hemsöka den vi älskar. Det är så in i själen slitsamt att lämnas. Min stora skräck numera är att det ska hända Lucas nåt. Och så försöker jag att inte tänka på det eftersom det man tänker på framkallar man... Typ. Men så slog det mig en dag att det här kan jag ju få bukt med väldigt enkelt. Så nu har jag uttryckligen förbjudit honom att gå före mig. Ja, du ser, Vändningen. Vi måste alla förhålla oss till och handskas med döden på ett eller annat sätt. Jag gör det genom nån slags morbid galghumor.

Tack för din respons. Uppskattar det, verkligen.

P.S Kärleksgrotta oinvigd. Sambo bortrest. :D

Självklart är de tragiskt att de skall behöva gååå så långt, men samtigt hade de inte hänt kanske jag inte insett mina problem och jag gått ännu längre ner i träsket och de gått åt helvete ännu mer!

Såg situationen som en räddning för att seee mitt beetende mönster men samtidigt ett fördärv för att de skapar ju ångest i sin tur.....

Men tack för peppet, de är behövligt och den här sidan är full av fantastiska människor och alla har sin egan kamp att brottas med!

Men en eloge till alla medlemmar som är med här och delar sin historier <3

Vill krama dig också!

Tack, alla! Ni är dom bästa! Valeria, det är klart, självklart, att du är förlåten, att jag förlåter dig. Förlåt mig med. Jag ville inte få nån att må dåligt, det är det värsta som finns. Om vi varit i verkliga livet nu skulle jag ge dig en stor, stor kram! ♥

Hur går det för dig?
Suget för alkohol kommer finnas till och från tyvärr, men ta beslut på morgon bekräfta för dig själv på kvällen att du hållit dom och håll rutiner, hört att 80% av behandling gäller att hålla sina rutiner och jag tro det stämmer ganska fint =) regelbundna måltider, träning, egen tid, ungefär ett schema om sig själv, och vad är inte viktigare för oss beroende än nykterheten, så länge jag kan hålla mig nykter så funkar livet =)

Ha en bra kväll
Kram

Visst är det härligt att få vakna upp å ligga dra sig i sängen å känna att man mår bra =)
Kämpa på det är en kamp mellan himmel och helvete men med rätt beslut och kämpar glöd kan du vinna allt =)
Ha en bra kväll =)
Kram

Tack =)
De finns sällan en rak väg ibland trillar man ner i diket =(
Sätt upp ett mål om hur länge du vill försöka vara nykter nu i början kanske 1månad eller 2 månader å när den tiden gått ta ett nytt beslut om vad du vill =)
Har du gått på AA möten? Jag trodde aldrig att jag skulle behöva gå på något sånt men jösses vad skönt det är att sätta sig där i soffan å lyssna på andra som har problem, jag känner mig verkligen inte ensam och där kan man verkligen säga exakt vad man tycker å tänker =) Alla har även tystnadsplikt där så det som sägs i det rummet stannar verkligen där =) Jag har även fått jätte fin gemenskap i dom mötena, och att få umgås med andra som har problem så kan vi verkligen stötta varanndra =)

Jag har fått ett helt nytt liv, jag hoppas verkligen du får känna samma känsla som jag för det är helt underbart =)
Ha en bra kväll =)
Kram

Jag är också intresserad av dessa tankar. Inte alls rörigt!

"En sån stilla junikväll i sommarns ljusa dar. Kan man minnas långt in december". Så sjöng Lena Andersson nån gång på 70-talet. Det är verkligen nåt speciellt med junikvällar. Alla fruktträd som blommar, fågelkvittret och framför allt.... Doften :). Sitta ute med en god bok och ett glas kallt vitt a- fritt går precis lika bra som det gjorde i fjol med starkare i glaset. Vanans makt igen. Och när solen börjar sjunka så förstärks alla dofter. Ljuvligt. Och jag njuter.

Inte för mig för jag håller med dig Sattva. Vissa beteenden ( läs beroenden) är ju mer än accepterade. De applåderas. Alla träningsfreaks som lider av ortorexi plus ofta någon form av ätstörning. Oj, vilken bekräftelse de får när de visar upp sina bilder av den vältränade kroppen. Gillaknappen går varm. Helt klart är det också fult att vara långsam och eftertänksam i de snabba beslutens tidevarv. Och vem vill vara och känna sig som en stoppkloss? Fast det är de eftertänksamma som verkligen skulle kunna hjälpa oss till en mer balanserad värld. Varför ska allt gå så fort? Vad är vitsen? Nästa grej och sen nästa. Det tar aldrig slut och vi blir aldrig nöjda. Buddhismen har rätt. Det är människors begär som orsakar allt lidande. Och de sociala medierna spär på det ytterligare. Nu blev jag rörig. Tror jag :).

Tror du har rätt i att stress är en stor del i det hela. Den blockerar ju allt sunt tänkande och gör att man inte ser "nyktert" på nånting. Bara kör på tills det brakar. Sen kommer allt det andra och lägger sig ovanpå stressen. Vi kan inte sortera och måste få hjärnan att coola ner...Resultat - en utbränd människa eller en alkoholist- eller bådadera.

Tack för ditt stöd eyeshadow! Fem månader!! Så bra! Du kan verkligen känna dig nöjd över dig själv!
Jag är väldigt målmedveten! Men igår stöp det! Fem öl blev det..:( det känns dock ok ändå! Nya tag idag! Jag ska klara det! Mitt mål nu är att kunna dricka A 3-4 gånger i månaden! Jag ska klara det!

Där ingen känner någon, där alla har en gemensam nämnare, men resten är ovisst. Vi vet inte hur den andre ser ut, vad den andre varit med om eller vem människan är. Samtidigt är vi öppna mot varandra och det blir lätt så när så många personer bär på en eller flera tunga stenar som man kanske inte pratat om på länge (eller någonsin) för andra.

Jag tror det viktiga på sådana här forum är att läsa lite mellan raderna, för här kommer folk att missförstå, misstolka och kanske ge råd/tips som är helt galet fel ute till någon. Det blir lätt så. Det viktiga är att man förstår att folk ändå vill väl och att man förstår att det finns hjärta och värme bakom inläggen. Det tror och hoppas jag att de flesta här ändå känner.

Att det går trögt kan du bortse från, försök ha tålamod! Varje steg framåt är bättre än alla steg bakåt, även om man har eller får sådana ibland! Vad underbart att läsa att du är så pass på g och att det ändå går så bra med festerna o allt. Det där gav energi tillbaka lillgrodis!

Ah, det låter som att frekvensen är det som har varit en bov i dramat där... det är så olika bara hur folks liv ser ut och hur A kommer in i bilden. Vissa dricker sällan, men går all in när de väl får chansen. Lite typiskt "svenskt", även om jag tror att sen BiB'arna kom, så har smygdrickandet och vardagsdrickandet blivit en allt större bov i svenska hem...

Jag vill också leva fullt ut, utan att sinnenena är avtrubbade och utan skuldkänslor..
Vet att jag aldrig kommer må helt och fullt bra så länge alkoholen finns med i bilden, så valet är egentligen lätt. Fast svårt...

Låter som jag. Aldrig full i egentlig mening, men beroende att få det där vinet. Och över den rekommenderade gränsen för kvinnor, dvs 9 glas/v. Och det glaset som avses är ett litet...
Liksom hur mycket man vill väga, är ju detta också individuellt, vad som är för mycket för en själv. Jag blir helt klart avtrubbad på bara ett glas. Vill inte det. Vill leva fullt ut...

Svärmodern...underbart! Hon har plågat mig i 15 år med sina kommentarer...

Precis som du säger tror jag det är gällande sambo o alkohol. Men jag har bestämt mig för att jag måste lägga all energi på barnen o mig. Hösten får utvisa hur förhållandet m honom blir...

Nej jag har faktiskt väldigt sällan blivit riktigt packad - någon enstaka fest någon gång. En flaska har varit min normalranson i många år nu. Även om alkoholhalten i dem ökat från 12 till 14 procent.
Problemet för mig är att tillfällena då hela flaskor slunkit ner blivit allt fler, ofta fem gånger i veckan på slutet. Fredag och lördag öppet - vardagar i smyg. Jag reser en del i jobbet och då kan en typisk vardagskväll vara kanske 2 glas vin på restaurang med kollegor. Därefter påfyllning med en halvflaska på hotellrummet. Vardagskvällar hemma har det blivit vin i smyg för barnen sent på kvällarna i sovrummet. Allt oftare en helflaskor då också. Jag har helt klart utvecklat ett beroende och vet att om jag börjar smådricka så kommer det inte att dröja länge förrän jag är tillbaka i gamla mönster igen.

Hej på er alla!
Firade nyligen fem månader fri från de tunga morfin-tabletterna jag missbrukade under ett par år.
Så otroligt stolt!
Hoppas och önskar att jag så småningom kan fira lika länge utan alkohol..
Det går framåt, men det går trögt. Jag håller mig nykter.
Ju fler nyktra dagar som passerar desto bättre mår jag. Såklart.
Men svackorna kommer. Som en blixt från klar himmel kan jag snabbt halka ner i ett depressivt och nästan förlamande tillstånd.
I tisdags fick jag ett fruktansvärt ångestpåslag och kunde inte åka iväg till min beroendeterapeut. Men vi hade ett långt samtal
via telefon och min terapeut kunde guida mig genom mina tankar och tillslut kunde jag bryta den negativa spiralen.
I veckan har jag fått frågan två gånger om att följa med på fest/gå ut och ta en drink. De som har frågat vet att jag är nykter,
men vill inkludera mig. Flera gånger tidigare har jag kunnat gå på fest nykter och har haft det riktigt trevligt!
Nu tog det dock stopp. Jag kände mig alldeles för labil för att ställa mig inför frestelsen.
Det är också en styrka, att kunna säga att "ikväll går det inte. Ikväll måste jag stanna hemma och slåss mot demonerna i en trygg och lugn miljö".
När det gäller mina föräldrars alkoholproblem har jag tagit ett steg tillbaka. Jag oroar mig inte lika mycket och känner inte att jag måste
kontrollera dom hela tiden. En stor glädje är att dom båda nu äter mediciner och enligt vad dom säger, är nyktra!
Är så ruskigt tacksam för alla människor som hjälper mig. Allt ifrån dom på beroendeenheten till vänner och inte minst Er på forumet!
Vi är nog alla rörande överens om att det hjälper mycket att både pränta ner sina egna tankar och att få ta del av andras.
I eftermiddag ska jag göra något jag aldrig trodde att jag skulle göra; Jag ska titta på prins-bröllopet :)
Och jag ska äta glass och dricka flädersaft.
Hoppas att ni alla får en fin fortsättning på helgen!

Klart att du känner dig jobbig när du har det jobbigt! Håll oss på forumet i händerna! Kram

Du är på väg tillbaka till livet ! Ta hjälp och stöd av oss andra på forumet och håll ut!

Du KAN söka vård även om du bor på en liten ort!

Låter underbart, Helena! Själv firar jag som vanligt, städat och hyfsat nyktert, faktiskt, även om det är svårt att tro. Brännboll och barn i varierande åldrar. Har inte haft problem med midsommar under åren. Mina problem har varit att jag blivit stupfull i fel sammanhang. Midsommar är ju ett tillfälle där det är ok med viss onykterhet.