Senaste kommentarerna i forumet

Alltså, jag har inte druckit, om nu någon skulle fasas över frågeställningen. Så rent medicinskt är jag i nyktert tillstånd. Min undrar handlar snarare om definitionen av "ett nyktert liv". När börjar det? Är det den dagen för ca två månader sen när jag drack sist eller är det dagen om tio år från den dagen då jag drack sist? När kan man definitivt konstatera att man lever ett nyktert liv?

Tack LenaNyman! Jag trodde att jag fått en ätstörning istället ? för alkoholism ?
Ja, det är nog tröst och kanske belöning...för jag är ju så duktig. Ja, vi som har en indrucken flod rakt in i hjärnans belöningssystem kräver förstås snabb tillfredsställelse även den närmsta tiden.
Snabba kolhydrater ger ju snabb effekt.
Ja, det är en bra liknelse du har LN om den ranka ekan! Sitt still i båten ska jag säga till mej själv nästa gång! Jag får väl använda STOP metoden som jag själv tipsar om.

Ja, skönt att du bestämt dig. Det blir bra. Alltid skönt att ha ett mål och det är nog oerhört viktigt att trivas hemma. Och slutar du dricka så kommer drömmarna tillbaka. Älskar det, det är mer värt en all berusning. Stå fast i ditt beslut nu ett tag, Orka. Vi har varit så lika på nåt sätt i bakgrund, smygande och kickar. Du borde kunna klara detta galant bara du får lite ro runt omkring dig.

...att du också hittat hit. Betyder mycket att kunna gå in och läsa medsystrars (och bröders också för den delen) livsberättelser. Tycker du har fått jättebra råd här ovan.
Som Etanoldrift säger – Du är inte ensam. Även om det känns så när man är mitt uppe i det.

Förutom att det skiljer en del i ålder :-) på oss så känner jag igen mig mycket i din berättelse.
Ditt mående hänger helt klart ihop med er relation.
Själv halvtidssjukskriven sedan en tid tillbaka. Började må dåligt när alkoholproblemen uppdagades (egentligen tidigare, men förstod inte varför då, mest en känsla av att nånting var "fel"). Har panikångest. Ständigt stresspåslag i kroppen. Kan inte sova.
Även isoleringen känner jag igen. Att man drar sig undan.
Orkar inte sätta på sig ett "happyface" och låtsas att allt är bra när det inte är det.
Chocken man får när man upptäcker att den verklighet man trott man levt i inte stämmer.
Har sagt till min sambo att det vore lättare om han vore en "konsekvent skitstövel" :-) men det är han ju inte.
Precis som du skriver kan han vara min bästa vän. Också.
Har dock efter en väldigt krokig väg bestämt mig för att lämna. Och det gör så förbannat ont.

Vet din sambos syster om hans problem? Du behöver någon att ventilera det hela med, att bära det själv är för tungt.
Bra om du får tid för terapi också.
Och så har du ju oss! :-)
Kram

Hej!
Så tråkigt att det inte blev så kul igår. Och tråkigt att du var tvungen att tacka nej 10 !!! Gånger. Om han har dåligt samvete för att han påverkat dig att börja dricka så bör han visa lite respekt och sluta tjata, tycker jag.
Vad vill du själv på onsdag? Känns det som att du måste dricka för att han ska vara nöjd och glad? Och hur länge är det värt det?
På nåt sätt måste du nog fundera över vad du vill och på sätt och vis vet du nog eftersom du är här och har skrivit det du gjort. Du vet vad du vill. Få med honom på tåget tycker jag.

När man dricker har man inte tillgång till sina drömmar, vare sig på natten eller dagen. Jag har haft svårt att se framtid, att se framför mig hur jag vill ha det i mitt liv med alla de realistiska och orealistiska drömmar man har. Jag har druckit för att jag inte trivs och när jag dricker kan jag inte tänka förändring. Mitt självförtroende sjunker, förvandlas till självförakt.
Jag flyttade ihop med min sambo för snart två år sedan. Jag sålde mitt hus, mitt hem och borg. Där förlorade jag min trygghet. Nu har jag ställt mig i kö för en lägenhet. Jag älskar min sambo och jag vill bo med honom i framtiden när inte föräldraskapet tar så mycket energi och jobbet slukar mig. Just nu orkar jag inte. Hoppas han vill stanna med mig ändå, bli min särbo, han säger det.
Känner en oerhörd lättnad efter att ha tagit beslutet. Dax för mig nu!

Det var precis likadant för mig. Jag vet inte hur många ostbågspåsar och lösgodispåsar jag satte i mig efter jag började sluta dricka. Det var som att jag ändå behövde "nåt". Trösten, tror jag. Sysselsättningen. Med tiden planade det där ut. Jag började dessutom sova bättre om nätterna; tidigare vaknade jag titt som tätt och gick förstås till kylskåpet varje gång. Men du; det går över. Lovar. Fortfarande är ekan lite rank och det är lätt att balansen förskjuts åt alla håll. Men det kommer. Kom det till mig så kommer det att komma till dig. Jag har känt mig så extremt jäkla omättlig att det inte är riktigt klokt.

Håll ut och håll i och fortsätt håll på som du gör. Du gör det så bra, kära farmor!

Har berättat för några kollegor om att jag slutat med alkohol då jag drack för mycket. Det tar extremt hårt på krafterna, jag är helt tom och slut efteråt men det känns på något sätt som om jag tar flera steg bort från alkoholen. Det är också ett sätt att acceptera att så är det, så blev mitt liv och nu är jag här och går vidare dag för dag.

Stolt efter andra nyktra helgen så laddade jag idag med ostbågar, 2 påsar godis, jordnötter!
Det tycks inte finnas något stopp ✋
Vad sjutton händer? Jag äter, äter, mår illa,,tar paus äter igen...
Känns som något slags återfall, dock utan alkohol.
Tänker att jag ändå förstört dagen så jag kan fortsätta att äta...
Jag blir också orolig över kontrollförlusten. Om det kan bli såhär, kan det då bli lika galet med vin? Jag blir rädd att jag ska tappa kraften och styrkan i min beslutsamhet.
Jag har inte ens ätit mat på hela dagen! Bara detta galna frosseri!
Vad kan jag lära mej av det här?

att du fortfarande befinner dig i den känslan farmor! ?
Har varit en tuff vecka ur jobbsynpunkt och ett par jobbiga händelser på det personliga planet, men jag hänger i! I dag är det vecka 3, dag 1 och jag tänker knappast på A längre...Vis av erfarenheten vet jag att det är NU det gäller att vara på sin vakt. Inte bli lättsinnig, övermodig och nonchalant för det är DÅ mr A firar sina triumfer. Men den här gången kan han glömma det! Du har gjort ditt här hemma gubben lilla! ?
Nu lite stilla vardagslunk...läxläsning, middag, tvätt och sedan en promenad med vovven i det som vi i Skåne kallar vinter. ?
KRAAAM!

Det är dubbelt så många helger som en. Det är klart bra. Du gör det bra. Kram!

Gott att se dig här igen. Med godissug och allt. Kram på dig!

Nånstans tänker jag: "Jamen, för tusiken; far! Åk! Dra iväg och ge dig själv en månad!" Det är görbart.
Men ... jag ska inte tjata på dig.

Jag tänker också; vad var det du tänkte och kände inom dig när du gick in i nykterheten den gången? Vad hade skett inom dig som gjorde att du tog steget?

Tycker det är fint att höra av dig och tills vi hörs igen bjuder jag dig på en gobit av den underbare herr Tolle. Kram!

https://www.youtube.com/watch?v=foU1qgOdtwg

Så rätt du har innerkaos … känns verkligen som om huvud och hjärta ska explodera!
Även om det är jobbigt att konfrontera, så tror jag att det måste till, om inte annat så för att lätta lite på just trycket. Alla jobbiga tankar som oroar och stressar... Har själv känt mig som en tryckkokare mellan varven.
Tack innertkaos och etanoldrift för era svar. Vilken tröst och hjälp detta forum är!

Jag har till sist fått ur mig att vi ska separera, så till helgen flyttar han ut. Ytterst motvilligt.
Den här sista lilla "vita" lögnen och ginsmuggelförsöket blev droppen.

Får väl säga att han tog beskedet sådär...
Han sjukskrev sig från jobbet och på en vecka har han dragit ner en flaska whiskey, en flaska vodka. lite rom och ett otal flaskor vin.
Jag har tittat på honom när han berusad suttit och kräkt ur sig massa dumheter och då har jag varit såååå fullständigt övertygad om att jag tagit rätt beslut.
Sedan....
Så blir han bräcklig, sårbar och liten. Sen lugn och sansad. Det går att resonera. Och jag ser den man jag blev kär i. Han finns ju!!!
Och så blir jag osäker igen. Tar jag ett beslut jag kommer att ångra resten av livet nu?

Men... försöker krampaktigt hålla fast vid att jag inte VILL leva med den oro och otrygghet det är att leva med någon som dricker och ljuger... men vacklar rejält.
Ger jag efter ännu en gång så känns det som jag sviker mig själv. Har bara tappat i självförtroende och självrespekt för varje gång jag ställt ultimatum men inte orkat/vågat fullfölja...

Men var hittar man orken och kraften?

Lite som en dagbok det här. Bra för mig. Söndag kväll blev dålig istället för som vanligt jättebra. Dag 5 och det är svårt mentalt. Jag vill liksom bara en gång till. Fyller 40 på onsdag och pojkvännen och jag ska fira. Han fyller på torsdag. Hur ska jag klara det? Dricka då och sedan börja om?

Hej. ...
Jag bestämde mig för att ändra mitt drickande några dagar före nyår. Hällde ut en massa alkohol i slasken. ..vin sprit wisky o glögg ....bort med driten. Sen efter det så fick jag en em..kväll sug ...typ efter en vecka. ..Lessen orolig o panik ...hitta då denna sida , (alkohol hjälpen). O tycker det är toppen att ha o få respons o kunna läsa om hur det är mm..o tenk vad rika vi alla kan bli ...men ja har oxå gett mig lite lyx ...förra veckan fick jag en ring på rean
..i dag var jag på rygg massage. ..så skönt ...ser fram i mot att först klara av januari ..o vara helt vit ...utan A.... men önskar alla lycka till här ...mitt mål är att kunna besämma i framtiden vad o när o hur mycket jag får dricka ...men först nu rensa kroppen. ..kollat blodtryck o de är bättre än någonsin. ..så stolt ...kramar ? o ha det bäst

Hej. ...
Jag bestämde mig för att ändra mitt drickande några dagar före nyår. Hällde ut en massa alkohol i slasken. ..vin sprit wisky o glögg ....bort med driten. Sen efter det så fick jag en em..kväll sug ...typ efter en vecka. ..Lessen orolig o panik ...hitta då denna sida , (alkohol hjälpen). O tycker det är toppen att ha o få respons o kunna läsa om hur det är mm..o tenk vad rika vi alla kan bli ...men ja har oxå gett mig lite lyx ...förra veckan fick jag en ring på rean
..i dag var jag på rygg massage. ..så skönt ...ser fram i mot att först klara av januari ..o vara helt vit ...utan A.... men önskar alla lycka till här ...mitt mål är att kunna besämma i framtiden vad o när o hur mycket jag får dricka ...men först nu rensa kroppen. ..kollat blodtryck o de är bättre än någonsin. ..så stolt ...kramar ? o ha det bäst

och jag slås av att jag känner igen mig i så mycket som du beskriver. Som det där om att du kom hem från jobbet och dottern pratar och pratar och hundar mm. Så är jag oxå! Fruktansvärt känslig för sån stress. Det är synd om barnen ibland för de pratar ju på för att de är glada. Å så har de att göra med en surmulen morsa. Vi har oxå hundar. Ibland blir det bara för mycket.
Jag har oxå ett stort behov av att få komma undan och sortera mina tankar. Särskilt om jag har nåt som gnager.
Alla dessa behov och problem har jag oxå löst med alkohol.
Jag är rätt ny här på forumet, har hållt mig nykter sen 28 dec, med ett par mindre återfall.

Det var så mycket jag kände igen från dig, har lite svårt att sortera nu här när jag skriver. Syster duktig. Alla tror att jag är superstark, det tycker jag inte själv, men det verkar som om jag utstrålar nåt sånt. Var bara min sambo och mina barn som märkte att jag drack för mycket, sambon ställde ultimatum. Å han gillar inte att jag har problem, det brukar ju vara jag som stöttar honom....suck.

Nu kör vi! Nyktert! Det klarar vi. Kramar

Barnen är min största drivkraft till att hålla mig nykter. Tror att jag lyckats undanhålla dom för det allra värsta i mitt drickande, det bor ju varannan helg hos sin far. Men mina är så pass stora att de har talat om för mig att de tycker att jag dricker för mycket. Så de är mycket medvetande.

Så fint du skrev om när du gick in till dina barn. Jag känner känslan....för mig har det varit ett gnagande på samvetet, men det ska bli ändring på det. Är ju på god väg. Du oxå! <3

Jag använder oxå min tråd som dagbok, tycker det är skönt att skriva av mig.

Kramar

Bröt ihop en snabbis på jobbet idag. Har helt underbara kollegor!
Har idag pratat med beroendecentrum. Så otroligt fina människor. De tycker att han gärna får runga dem men att det kanske i första hand är bättre med vårdcentralen eftersom han gjort gastric bypass.
Så då ringde jag vc. Varit på hugget idag. Han ska nämligen dit på efterkontroll imorgon. Jag berättade och de sa att de ska be läkaren prata och informera imorgon.

Så när han nu kom hem berättade jg allt för honom. Vill inte ringa, han har ju inte ett beroende, men ska prata med läkaren imorgon. Nu är frågan om jag ska ta ledigt o följa med eller han sa att han kan spela in samtalet.

Vi har haft en diskussion nu. Fast en ganska lugn. Han tycker att jag är taskig som tvingar honom välja melkan alkoholen o flytta. Och hur kommer hag ha råd? Jag får ju betala för bilen isf för den använder ju inte han. Plus halva vårt lån... Och köpa möbler.
Han ska isf bo kvar här. Hur ska du klara det frågde jag. Genom att jobba mer. Som jag brukar göra.
I hans värld finns inte alternativet att minska månadsutgifterna. Tex inte ha största kanalpaketet.

Jag blir så trött på detta.

Jag är rätt ny här, har i princip varit nykter sedan 28 dec (två mindre återfall, två starkbärs och lite lite minttu vid ett tillfälle och några 3,5 vid ett annat). Jag fick ett ultimatum av min sambo. Sluta drick eller dra.

Men jag tycker du har gjort ett hästjobb. Jag har läst hela din tråd och såg vilken spillra du var i första inlägget. Jäkligt bra jobbat!!

Kram på dig. :-)

Ja det är en sorglig historia o vi är många som har o haft det lika. En del kan man känna att man känner igen sig extra mkt i. Så har det varit för mig också o det känns bra på nåt sätt att man inte är ensam om att känna som man gör även om man inte önskar att nån annan ska ha det lika. Jag förstår dig så väl hur du känner o hur ensam man blir när barnen flyttar. Fast jag känner att det var bra för dem att flytta o inte vara i det här längre. Nu kan de bestämma själva när o om de vill träffa sin pappa. Det som känns skönt för mig nu är att de oftare väljer att vara med mig nu när de kommer hem.
Hur ser din livssituation ut? Är det ekonomin som gör att du inte kan separera? Det brukar ju ändå kunna lösa sig på nåt sätt om det är det du vill. Har du någon att prata med, en psykolog el liknande, kvinnojour, anhörigstöd.
Om inte tycker jag att du ska ta kontakt med någon för det finns hjälp att få. Det är inte lätt det här men försök! Jag har långt kvar än men jag är ändå så glad att jag tog steget efter 20 år att flytta. Jag har aldrig ångrat det men det är andra saker som är jobbiga som man får tampas med. Hoppas att du kan få någon hjälp!
Styrkekramar till dig ?

Skönt att man kan inspirera någon att kämpa. För det är ett jävla kämpande?har haft ännu en skön helg inget sug +att jag ställde mig på vågen -6kg oj va gott.
Så Emenin jag vet ju inte hur illa det är i ditt fall men jag blir glad av att inspirera en med mäniska stor kram tillbaka☺?

När ska vi få läsa ett nytt inlägg från dig? Hoppas att den svarta inte helt fått övertaget över den vita ängeln som bor i dig. Glöm inte hur det var och att ingenting blir bättre med alkohol. Hoppas du nye har det alltför tungt i relationen. Här är det riktigt tungt på den fronten men fortsatt stabilt på alkoholfronten. Skulle inte klara båda nu. Tänkte häromdagen att jag kanske måste få honom lite full för att han ska berätta vem han är och vad han vill... Men det kan bli riktigt galet, så jag får fortsätta separationen på egen hand, tyvärr. Tycker det är så tråkigt för barnen. De är i känsliga åldrar och mår inte bra av att vi inte kan lösa detta gemensamt. Blir galen på honom och hans oförmåga att ta ansvar.

Längtar efter en uppdatering och hoppas att allt går så bra som du kan påverka det att gå!

Kramar

Tycker om din jämförelse av livet som en IKEA-möbel, det stämmer precis. Trots det är det så otroligt svårt att själv ta åt sig och verkligen göra något åt sin livssituation, man har nött ut de där gamla furumöblerna för länge sedan men är rädd för förändring.

Det är egentligen sjukt att man ska behöva någon sorts "uppenbarelse", en avgörande händelse, för att inse att det är dags att förändra sitt liv trots att man redan långt tillbaka egentligen insett vad som måste göras. Jag går själv och väntar på den där "uppenbarelsen" som någon form av räddning, en sorts bekräftelse av att det jag känner är rätt.

Tack för ditt inlägg!