Senaste kommentarerna i forumet

med att det är lättare att vara nykter än att bli nykter! Då är det ju kirrat och klart nu, vilken bra tanke att bära med sig. Det känns verkligen bra varje dag nu, ned 5 kg och alkohol känns mycket långt borta. Nej, kanske har jag hållit på alldeles för mycket med en dag i taget i mitt liv. Det är kanske därför jag misslyckats så mycket med AA och det tänkandet. Tidigare i år brukade jag börja dagen med att tända ett ljus och lova att vad som händer i dag ska jag inte dricka. Men lika förbannat började jag bryta det löftet och allt sämre mådde jag. Inte ens en dag, självföraktet var totalt. Just nu känns det väldigt bra att tänka att jag aldrig ska dricka mer, inte för att det är en uppoffring utan för att jag har druckit färdigt, det finns absolut inget positivt för mig att hämta hos A längre. Alla sådana tankar är falska och ljug. Herregud, har jag facit??
Nu lyser solen även om det är kallt, och jag ser fram emot dagens olika uppgifter.
/Fenix

...bara läsa det du skriver och de orden vänder sig i min kropp med min personlighet och mina erfarenheter. Det jag skriver är varken sanningar eller uppmaningar, bara spontana reaktioner blandat med självupplevt från mitt liv.

Jag tar ju sällan ett nej för ett nej, särskilt om de kommer från enskilda i person. Sen säger du att "det förmodligen låter värre än det var".

Min reaktion
Jag hade inte levt kvar med "halvlösningar" eller " kanske"-svar. Det hade stulit för mycket energi från mig och min person och mitt liv som arbetstagare och mamma, syster och medmänniska. Jag hade inte varit stark nog att leva ett sånt liv.

Jag hade tagit mig till familjerådgivningen och pratat med chefen där. Sett till få samtal som är juridiskt giltiga. Väntat med advokat om jag inte känt mig färdig för en vårdnadstvist (Om tvisten varit mitt förstahandsval hade domstolen fått fram samtal, där båda föräldrarna är skyldiga närvara). Jag hade framfört tid till mitt ex och förväntat mig han skulle komma.

Samtal
Just sånt ska bestämmas i samarbetssamtal. Jag vet ju att det som bestäms ofta har mindre med verkligheten som man lever med att göra många gånger, det sker ju inga under, men det finns en bas och något att prata konstruktivt omkring på kommande samtal, vad som funkat eller inte.
I övrigt är det ju enkelt att skaffa ett cashnummer som han kan ringa för hålla tät kontakt med sina döttrar, dagliga samtal som inte handlar om sjukhusbesök, förskola, hämtningar behöver ju inte gå genom din telefon. De är små dina flickor, så telefon kanske låter som överkurs, men det är ju tydligt i mina ögon att det är dig han vill åt och inte flickorna. Det måste du som vuxen se till att lösa till en daglig situation som passar dig. Med ett extra telnummer visar du dessutom att du är angelägen om att det finns en regelbunden kontakt mellan dina barn och deras far. Svårare än så behöver det inte vara. Sen får du ju naturligtvis styra samtalen, typ, de sover från kl 21, vaknar kl8, är på förskola till 17, utifrån det föreslå en tid som passar bäst för kontakt och möjligheten att svara. I övrigt lovar du höra av dig direkt om något akut inträffar. Med ett sånt avtal så kan du stänga av din tel med gott samvete. Övertydlig med vänlig är alltid bäst, bådei samtalet med familjerådgivnngen och exet, ja, i alla samtal där man önskar förändring och resultat.

När mina barn var små och i vår kris fick de inte ringa mig när de ville för sin far och alla samtalvar avlyssnade och/eller spelades in. Det tyckte barnen var obehagligt och jag gav dem telefonkort. För det yngsta barnet blev det tragiskt den dagen hen tog sin lilla cykel för ta sig till tel, pappan tog kortet ifrån henom. Det ringde senare äldre barn och berättade och hen fick äldre barnets kort. Det var en extrem tid men övergående. Detta har inte gett övergripande men på barnen men självklart har yngsta tagit mest skada och är också den som inte har kontakt med sin far att tala om. En gång om året hos farmor, de första tio åren var hen "sjuk" den dagen.
Så kan det gå, det har pappan skapat helt själv.

Jag vill också tillägga att jag var för försiktig att visa min ståndpunkt, ville inte påverka barnen med min känsla mot exet. Det gick så långt att jag märkte de blev osäjra, då började jag förklara hur jag såg på situationen och min åsikt i sak. Flera år senare ville äldsta läsa korrepondens, det fick hen, hen var då vuxen. Alla dessa papoer är kastade och förhoppningsvis är alla papper återvunna till något nyttigare!

Låt ingen styra dig eller trycka ner dig. Jag skulle förmoda att alla gånger du tänker " kan det verkligen vara så" så är frågans uppkomst redan svaret " nej, så kan det inte vara"

...för länkn. Brukar smita in hos Bång emellanåt.

För mig är det och var det så att jag letat vägar men faktiskt inte klandrat mig själv för att makens alkoholism. Just därför känner jag mig inte helt hemma i medberoendediagnosen. Visst, de första smällarna i förhållandet, innan jag förstod att saker som hände hörde hemma hos alkoholisten så var jag ett stort frågetecken och kände mig sårad och kränkt. Därifrån till att tro det var upp till mig att "fixa" förändring är lång och där hamnade jag aldrig. Det betyder ju inte att jag varit skonad i helvetet men jag har alltid känt jag själv valt vara kvar och rent praktiskt kunnat lämna när som. Min tidsram ställde jag också för ett år sen ungefär.

Nu sitter maken några meter ifrån mig och vi mår utmärkt. Närheten är trevande, känns märkligt, men jag pressar inget, tidsramen bor i ryggmärgen numer ;) jag frågar inte, vi lever nu-idag-ikväll och somnar förhoppningsvis gott ikväll, igen. Imorgon är en ny dag, nya förutsättningar.

Kram alla kloka

Oj, vad tiden går fort. Vid tidigare nykterhetsförsök har jag ofta fallit vid dag fem eller efter närmare tre veckor om jag klarat mig över den första puckeln. Veckan som kommer måste jag därför vara superalert på luriga tankar. Äter fortfarande och prickfritt min antabus. Men jag har som sagts tidigare en tendens att börja manipulera mitt medicinintag mentalt som en förberedelse för återfall. Jag skäms inte över att jag äter antabus eftersom det i min värld är att göra allt vad jag kan för att hålla mig nykter. Har för länge sedan förlorat tron på att jag klarar det här endast med egen vilja, behöver stöd och ibland handfast sådant, vilket antabus är - för mig. Är också klar över att det för mig kommer att dröja innan jag tycker att jag uppnått en stabil nykterhet och det är först då som jag kommer att sluta med min medicin.

Känner mig så underbart nykter och i kontroll över mitt liv.

Nu måste jag ge mig ut och skramla ihop till brödfödan.

En knallnykter Groda.

Jag hade en dålig dag igår, inget speciellt som hänt, var bara låg. Jag får sådan minidepressioner ibland, där jag känner mig tom och nere, ofta pms-relaterat.

Ex-sambon kom förbi igår kväll. Han försökte trösta, få mig på bättre humör, utan resultat. Till slut sa han; jag vet inte vad jag ska göra när du blir så här, jag kan inte hjälpa dig så jag går hem nu.

Först blev jag lite sur, sa inte men tänkte att han var egoistisk som inte stannade trots att jag var ledsen, sur och irriterad. Nu när jag läser vad du skrivit om mullegubbens dra-täcket-över-sig-dag så fattar jag ju att han gjorde rätt. Jag var oemottaglig för hjälp just då och om jag inte tar emot hjälpen så kan jag ju heller inte be om den.

Kram på dig!

med Mullegubben idag... läste ur Hjärtats språk, en bok om AA - Bill W:s artiklar i Grapevine som hans hustru Lois sammanställt. Boken ger en fin bild av AA:s framväxt och visar att många utmaningar som de mötte då på 1940-talet är desamma idag. Såna är vi människor. Bill var en klok man som verkligen belyser betydelsen av Gemenskapen som gemenskap öppen för alla. Kärnan i AA är hjärtat... tilltalar mig mycket.

Ibland läser/hör jag tanken/oron att AA kan bli ett nytt missbruk som ersätter det tidigare. Vi talade om det häromdagen. AA är ett bra-bruk sa Mullegubben. För mig är också AA ett bra-bruk - det gör honom gott - och indirekt även mig.

Kramar till den som behöver och vill ha / mt

Sorgsen delar jag Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/05/vi-kan-inte-stalla-allt-til…

Kramar / mt

av Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/05/vi-kan-inte-stalla-allt-til…

Kramar / mt

av Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/05/vi-kan-inte-stalla-allt-til…

Kramar / mt

av Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/05/vi-kan-inte-stalla-allt-til…

Kramar / mt

av Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/05/vi-kan-inte-stalla-allt-til…

Kram / mt

Haha...tack NyMan! Vete fan om jag är så kreativ. Gitarrkursen och inlärningen gick ju helt åt fanders...jag ville men tycks sakna både rytm och tålamod. Boken totade jag ihop på en dryg månad. Det var istället för att skriva här tror jag (är jag nästan säker på), saknade att sitta ensam och skriva i svinottan så jag började skriva ner historier jag berättat för mina ongar. Hälften sanning, hälften fantasier. Så därför måste en katt dö, en annan vara urkorkad etc.

Nu ska det inte bli fler projekt på ett tag. Om en dryg vecka kommer semestern och sedan blir det flytt med allt vad det innebär. Har även (hoppas, hoppas) hittat en köpare till Byhåla...så det får räcka. Men jag måste skriva att jag hinner/orkar lite mer när jag inte antingen är full i soffan eller bakis på kontoret. Inga pekpinnar (lånat av en vän) utan bara en liten hint. /R

är inte soliga. Nu när den fysiska sjukdomen är hanterlig hade Mullegubben en riktigt nedstämd kväll där allt kändes obekvämt. Han gick och la sig under täcket - nej inte med huvet under men i sängen. Jag frågade om jag kunde vara till hjälp - men icke - så jag fortsatte med mitt.

Nånstans i detta slogs jag av tanken att detta är att bli ett Jag, och ett Du för att kunna vara ett Vi. Gammal kunskap för mig MEN upplevelsen och tanken-i-samband-med-upplevelsen hade en ny dimension. Han måste få vara där i sitt illabefinnande och möta den känsla det handlar om... själv. Jag kan inte ta bort den. Jag tar hand om mig. Tja... ungefär så. Ja, jag inser verkligen utmaningen när balansen i en familj förändras.

Lite på samma sätt som att det svåra inte är att sluta dricka - utmaningen är att hålla sig nykter. Utmaningen är att långsiktigt leva i en relation som är förändrad.... hitta ett nytt Vi. Kanske ungefär det jag vill säga. / mt

http://www.bokus.com/bok/9789127064171/du-jag-vi-hur-vi-kan-forbattra-v…

att alla blir refuserade vid första försöken... Nya tag. Men bäst är att ongarna har en nykter pappa!
Kram på dig / mt

Så utomordentligt kreativt och nice! Lev drömmen, Dompis, all - in och heja heja dig! KRAM/NM

Jag hittade lite gamla anteckningar i ett häfte från mitt första försök att sluta dricka då jag läste på en webbsida som hette Smart Recovery. Fortfarande värt att repetera. Då höll jag upp ett och ett halvt år men föll igenom på sommaren när jag tyckte att jag skulle klara av att dricka ett glas vid festliga tillfällen. Jo just jo, det blev många såna:(

Once I decided that the solution was for me to stay clean, it was no longer an argument over whether to drink or not.

Persist,and time works in your favor.

The best feeling of all is knowing that everything I do in my life, everything I decide, everything I experience, is with the power of a clear mind, body and soul.

nog känner man igen sej alltid. I det mesta. Det där med samtal, det var hemskt. Att kolla mobilen på morron och se att min syster ringt vid 22-tiden och att jag dessutom tydligen pratat med henne i 20 minuter!! Och jag mindes inte ens att hon ringt, ännu mindre vad vi pratat om. Jag hade ingen sån spärr att jag lät bli att svara. Messa gjorde jag på fyllan, ofarligt tyckte jag, om nu inte personen ringde upp sen förstås. Hur skulle jag då kunna låtsas att jag inte hörde? Jag får nästan ångest bara vid tanken på hur det var. Många gånger liknande saker. Bara det är orsak nog att vara glad över sitt beslut. Nu behöver jag verkligen inte kolla på mobilen för att veta att jag talat med nån.

Vaknar nykter, ligger kvar i sängen och gosar med katten och riktigt smakar på hur underbar denna morgonnyktra känsla är. Jag kommer ihåg precis allt jag gjorde igår Skäms inte över något, tvärtom gjorde jag fler nyttiga saker igår än jag gjort på länge. Inga fyllesamtal som får skammen och ångesten att dåna i hjärnan. Däremot skypade jag med min ena dotter och chattade med den andra. Jag har ofta avstått från att svara när hon vill skypa för att hon ska slippa höra hur det är med mig. Jag har som tur är haft en enda hjärncell kvar när jag har druckit och den har förbjudit mig att ringa mina barn - tack och lov.

Tack för kommentarer och goda råd. Lika fascinerad varje gång att det är någon som faktiskt läser mina små funderingar och dessutom säger sig KÄNNA IGEN SIG. Det är både underbart och sorgligt. Du har rätt Santorini - sova är en bra sysselsättning - särskilt för mig som får en så trasig sömn av att dricka. Att kunna sova (gott) är för mig en av de stora vinsterna med att sluta med A - dessutom syndar man ju som sagt inte när man sover. Att läsa trådar från scratch var faktiskt ett bra förslag Dompa som jag tänker ta till mig. Redan nu har jag börjat hitta damm i hörnen och blommor som skriker efter vatten. Igår kväll fick katterna sig en upputsning som dom aldrig varit med om tidigare. Genomborstade och fästingplockade är dom snyggaste katterna på byn för tillfället. Ett problem för mig är att jag arbetar en hel del hemifrån, då har knäckandet av en ölburk ofta fungerat som en vattendelare mellan arbete och ledig tid. Har haft som princip (som jag inte alltid har hållit) att jag inte ska arbeta när jag dricker, däremot har jag ju uppenbarligen tyckt att det varit ok att arbeta när jag är bakis - hur nyktert är det? Hursomhelst - nu behöver jag dela av tiden på annat sätt - har inte hittat något riktigt bra substitut ännu - men det kommer. En väg att gå skulle ju kunna vara att sluta arbeta så mycket hemifrån, något min arbetsplats säkert skulle uppskatta. Problemet med det är att jag får så litet gjort på jobbet eftersom det ska snackas så himla mycket, men det kanske bara har varit en ursäkt för att i lugn och ro få vara bakis på morgnarna? Hmmm.

Dag 13 ska vårdas - den är förhoppninsvis den sista dag 13 jag är med om.

En bestämd Groda.

Kul att du är på spåret igen! Som tidigare nämnts e de ju så att bara vi som varit nere i skiten som njuter fullt ut av dom små vardagliga sakerna på nykter kaliber.
Du har vunnit slaget att ta dig ur fyllan, det är det svåraste.
DET ÄR SVÅRARE ATT BLI NYKTER ÄN ATT VARA NYKTER!!

/ Jörgen

som någon gång upplevt sorg. Husdjur dör, morföräldrar avlider o.s.v. Föräldrar till dessa barn skulle säkert uppskatta en bok som rörde sådana ämnen. Astrid Lindgren nämndes ovan, är ju också en sådan barnboksförfattare som inte var rädd för att vidröra ämnen som död, sjukdom och smärta i sina böcker (Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio, Madicken m.fl.) säkert till tröst för många, många barn.

Som sagt, det finns många fler förlag utöver bonniers. Kämpa på Dompa!

Kramar

att titta in här på för att dricka förmiddagskaffe och se att rummet åter blivit besjälat!

Snabbkaffe, det är inte fy skam det. Jag som älskar både att kaffa och att tälta har märkt med åren att det har kommit många goda och förbättrade nya snabbkaffesorter, till skillnad från en liftar/tältningsresa jag minns för 15 år sedan då snabbkaffet var något jag förtärde endast i medicinska syften. Idag njuter jag.

Jag tänker på japanska teceremonier. Visst är de inte alls så invecklade men åtminstone någon gång per dag så mediterar jag genom en kafferitual. Dofta, smaka, det visuellt magiska då ångor dansar sig uppåt en tidig morgon. Vissa koppar är vackrare än andra, andra är godare att dricka ur, tystnad. Medveten närvaro genom att göra något så simpelt och vardagligt som att dricka kaffe.

Jag älskar doften. Den är på något sätt så trygg. Min hund, som har tusen och tusen gånger bättre luktsinne än jag, rynkar ihop nosen och vänder bort huvudet och hoppar/backar om jag håller fram en kopp kaffe, som vore den förolämpad. Det skrattar jag åt idag.

Kul att se Dompa här inne! Det finns många förlag, ge inte upp!

Fenix, håller med om det där med ekonomin "Måste vara det billigaste ni någonsin gjort i förhållande till nyttan". Verkligen konstigt att det går så långsamt.

Kramar

du skriver om att missbruk kan förliknas vid sektbeteende... Det är lätt att se, och omfattas av "alla" när det gäller det tydligt illegala missbruket. Ett verkligt problem med alkohol är att absolut största delen av samhället ingår i "sekten" - alkohol är en så stark del av kulturen att det krävs krafttag att stiga ur. Intressant nog visar det sig att livet fortsätter fungera efter att man tagit steget ut... Det är väl en del av forumets (och AA:s) styrka att man umgås med andra som söker nya vägar och går tillsammans på upptäcksfärd... Lycka till! / mt

vilka råd får du från kontakten på kvinnohuset? Det här borde vara vardagsmat för dem? / mt

- gör det du ska och skriv igen. Att sätta ord på sina tankar är viktigare än man kan tro. Många gånger har jag känt att jag har "skrivit mig in i mig själv" och blivit klar över saker jag inte var medveten om när jag började skriva. Kom också ihåg "Det viktigaste först" - en av AA:s deviser, de fungerar också för oss medberoende. Jag klistrar in dem alla när jag nu kom att tänka på dem...

Ta det lugnt
Gör det enkelt
En sak i sänder
Det viktigaste först
Lev och låt leva
(Endast genom Guds försyn)

Kram och ta hand om dig. Släpp inte taget! / mt

Nog är det en klok liten groda som bor där längst inne i dig. Lyssna på henne, låt henne ta plats. Känner så väl igen ditt kvällsdilemma. Vad gör man om man inte dricker. Även för mig går TV:n bort. Var tvungen att dricka mig aprak för att kunna titta på eländet. Så i början av nykterheten var det lite svårt att hitta ro och sysselsättning på kvällarna. Sen såg jag mig om...tvätthögar, ovattnade plantor, skit i hörnen, barn som behövde uppmärksamhet, kissnödig hund, you name it. Så det kommer med tiden, dina kvällar kommer att bli för korta. Sen läser ju jag också, men det går bort säger du. Men kan man läsa för mkt?

Att åka till badhuset är ju hurtigt som fan på kvällen. Men du kan ta en promenad. Ha ett mål och köpa ngt som fattas. Typ kaffemjölk (om du nu tar mjölk i kaffet). Köp inte det när du handlar för då måste du ha det till nästa morgon = promenad. Sen kan du ju alltid hänga här också. Vet att det är stiltje och väldigt tyst här just nu, men förr eller senare bör det ju lossna. Läs andras trådar från scratch....jag lovar att det tar tid.

Bara du unviker sekterna. Både den som kan halsas och den andra. Inte låg du väl hemma på rummet och tänkte att när jag blir stor då ska jag bli lokförare, astronaut...nej förresten, jag vill bli en alkis. Jag tror du fixar detta. Antabus är för övrigt en bra krycka i början av nykterheten tror jag. /R