Senaste kommentarerna i forumet

Det vore skönt att ringa ngn som är denna situationenen istället för stt bara maila....

Visst jag känner igen mig i allt vad du säger..jag har gjort en sk klassresa nedåt ..mycket pengar o relationer har förvunnit..frågan är hur mycket man orkar mer Kram

Ja herregud vilka symrom man kan få Valeria! Ursäkta att jag inte kan låta bli att le lite åt din spända nästipp :)

Välkommen hit! På de här dagarna jag har varit med har jag känt ett enormnt stöd av att bara läsa runt i trådarna här. Det har lättat ångesten en hel del att hitta stöd från andra i samma båt.

Kram!

tack helenaN ska släpa mig till jobbet, har spänningsvärk tom i nästippen

Lättare sagt än gjort, men jag vet hur det är att måla upp alla möjliga scenario, vilken energi det tar och ur det aldrig blir som man tänkt sig/sett framför sig. Försök att stoppa tankarna, tänk på vad du vill göra, vad du behöver. Jag vet att du vill ha honom, i det "bra" tillståndet, men det går ju inte...

Vill inte låta hård, hoppas du inte tar det så!

Det där låter jobbigt Valeria, förstår att du är slut. Skammen och skulden och ältandet hör nog till den första tiden av nykterhet, men det låter som att du kanske behöver mer stöd än bara forumet just nu? Där jag bor finns en beroendeenhet inom sjukvården som man kan kontakta. Finns det sådant där du bor?

Stor kram!

Förra veckan var jag supertaggad, denna veckan nere på botten. Jag har druckit varje dag!!!
Ångest, ilska, å en massa annat. Hur tusan ska man behålla sin motivation.
Varför går jag in på systemet?! Det sjuka är att jag dricker i smyg så min man inte ska märka något.
Jag blir så trött på mig själv.

om jakten,stressen vidare till nästa punkt.Som är vaddå?
Nästa måltid som också ska stressas över.Nästa kopp kaffe,nästa målstolpe i arbetslivet, helgen eller vad?
Och när man är där så är man redan på nästa mål.
Om och om igen i en allt hetsigare cirkel. Och ibland och till slut kommer man då i mål och kan stanna upp en stund.
Kanske med vinglaset för er som dricker och har ett mål med er berusning.
Eller som i mitt fall, medberoende med en balans, en trygghet en ro i att vara älskad och sedd.

Men tomheten,den gnager och jagar en vidare framåt. Mot nästa ickemål.
Jag kan bara för min del säga att mitt arbete med medberoendet har sakta berett plats för ny ro, mål och mening i mitt liv.
En balans i nuet som gör att jag sällan och aldrig är stressad i dagsläget.
Jag är inte superlycklig heller, men jag är nöjd och för det mesta i balans.
Utom när jag skriver här i olycka och obalans förstås.Men sen ramlar jag tillbaka till ron.
Och det är första gången på många,många år jag lyckas uppleva det.
Så trots att du inte dricker mycket längre Stingo så kanske du också skulle må bra av 12 stegs arbete som jobbar med dig själv inifrån och ut?

Bara en liten tanke från en som vet hur andras liv ska levas ;)

Vad härligt för dig!
Jag såg i din andra tråd din oro för att han ska gå vidare.Du kanske också har en i grunden snäll oföretagsam, men bra man som dricker för mycket?
Som du nånstans älskar men inte kan leva med i nuvarande skick?

Jag valde att tänka att det var helt över i några månader,tre fyra tror jag det var.Alla våra band klipptes lite hårdare men i tanken var jag ju med honom hela tiden.Han fick sitt space och han utnyttjade det till att dricka allt han förmådde.
Vi hördes via telefon då och då på en vecka men träffades inte fysiskt mer än kanske tre fyra gånger på en månad för praktiska saker.
Det var fruktansvärt men gav också en del styrka i mig och jag byggde en grund.Sen valde(medberoendet valde :) jag att försöka hitta tillbaka till honom och han var på.
Men det var för tidigt, han drack fortfarande för mycket för att jag kunde haka på känslomässsigt.Jag for helt enkelt för illa.

Men det gav mig ändå någon sorts livlina eller rep till honom som jag kunde hantera och som gav oss båda lite hopp om att det kanske var vi ändå.
Men då bestämde jag mig för just detta att inte tycka,fråga klaga eller överhuvudtaget ha några åsikter om hans drickande eller liv i övrigt.
Dvs jag insåg just detta som är a och o,Jag kan inte påverka hans drickande eller ta beslut om saker som är hans att ta beslut över.

Det gick väl sisådär,han tyckte ju att han fick ha kvar kakan och behålla den.Men jag klev av från detta efter ett tag då det gjorde såpass ont i mig.
I dags läget har vi fortfarande en fin relation även om det inte är en kärleksrelation i egentlig bemärkelse.

Han har sen jul,efter 7 månaders separation på allvar försökt ta tag i sin situation utan att det är jag som trängt honom in i det hörnet.Det har hans eget drickande gjort.
Vad som nu händer med oss vet jag inte,jag tror med ganska stor säkerhet att han vill att vi ska fortsätta tillsammans.
Men jag börjar vara i det läget att jag faktiskt också skulle klara att vi går skilda vägar och fortsätter som vänner.

Det jag vill säga med det här är att det kan finnas andra vägar om du klarar att hålla dig själv i styr,dvs bara styr ditt eget liv och inte honom.
Han kanske fortsätter dricka,det kanske också mitt ex gör.Men man kan själv jobba med sitt medberoende och ändå ha en liten länk kvar.
Speciellt om man som ni fysiskt bor på varsitt ställe.

ingen alkohol sedan i måndags kväll, närmare bestämt

har inte druckit på dygn och sovit sammanlagt 3 timmar under de 3 senaste nätterna. Den första o tredje helt sömnlösa! Måste sköta mitt jobb, kan inte banga nu när jag ska sluta dricka!, hur länge klarar man utan sömn? Har nu ältat hur mitt drickande utvecklats under åren och har kommit fram till att det nog var småbarnstiden med dubbelarbete som var en tung orsak. Men nu är de tonåringar så jag inte skylla på detta. Är heeelt slut

Ventilerar/uppdaterar

Det har gått så där med att ta samtalen, jag har tagit dem, och ett samtal vara länge, jag sa mycket
kunde inte låta bli.... jag sa att jag har svårt att aceptera att du valt att fortsötta dricka istället för att leva ett liv med mig och få hjälp.
jag tänkte för mig själv, och sagt till en som känner både mig o han att jag har nog börjat aceptera att han kommer inte förändras, men att jag kommer få svårt att aceptera att flaskan van över mig....

det som hände igår dock, var att när vi hade ett kort samtal utan att prata om alkohol mm var att när han o jag skulle lägga på, brukar han säga hör av dig sen när du kommit hem (jag skulle ut o träffa våra vänner en stund) men han sa inget.
däremot hörde jag att han ville säga det, han väntade jag skulle säga jag hör av mig sen...

ingen sa nåt....och jag tänkte när jag kom hem att nej jag ringer inte, sen kom det en förvirring, men trojja han vill ju du ska ringa, du skulle ju velat det o bli orolig annars.... jag kontra tanken med.. mm men vill jag ringa? Nej! Är jag hans flickvän? Nej! Kämns det inte liiiiiite friare så här JOOO
jag tänkte tillbaka på de gångerna han sagt ring sen när du kommer hem, jag har känt press då, att jag ska kollas... nu gjorde jag inte det...

men det kändes lite ovant

Dagsböter är väl inkomstbaserad om jag inte misstar mig.

Ja jag valde bort livet med han i sitt nuvarande skick...
och sant jag har inte sett den riktiga effekten av att det är slut än, och det är lite det jag är rädd för... jag är rädd för att han träffar nån ny och han gör allt det jag önskade med henne, då menar jag för han gört med fri vilja, inte för hon säger det. Att han vill resa helt plötsligt, han är inte intresserad av alkohol, han vill älska med henne osv osv...
är också rädd för motsatsen, att han faller och ringer och är helt förstörd så det värker i hjärtat på mig av skuld...

handlar om sorg... Det är mycket att sörja när en lång relation tar slut även om det var den enda kloka utvägen. Tid tar tid, skriver Ulrica som föreläser om medberoende med sin nu nyktra man. Att sörja tar tid och att hitta sig självtar tid. Kramar / mt

Det är tufft. Jag har precis bestämt mig för att vara nykter. Är livrädd för vilka som står kvar vid min sida framöver o vilka som inte gör det. Man har ju betett sig illa många gånger. Kram på dig! En dag i taget och hoppas du snart hittar nån mening.

Är också ny här och reggade ett konto idag. Tänker också skriva lite som en dagbok här om de tankar, svårigheter o positiva saker som händer. Just nu har jag bara sådan ångest. Lycka till!

Ja det får jag absolut hoppas. Och hoppas dagarna för dig går lättare, var rädd om dig.
Tack :-)

Tack! :) Nej så är det verkligen!

alla gånger jag varit full och gjort saker jag har svårt för att ens orka tänka på skulle kunna fylla (ha) en tegelstensroman men jag kan inte än

Jag känner också att jag håller på med nåt slags utforskande av vad som egentligen får mig att dricka. Känns redan som att det här forumet kommer att lära mig mycket om mig själv.

Gillar att läsa dina tankar Vilja. Och ja jag tror att det går att hitta busrus och glädje utan alkohol! Det är mitt mål också.
För inte känns att "hantera" alkohol särskilt sexigt...
Intressant ändå att vi alkisar är så lika fast ändå olika i våra känslor för alkoholen.

vad vi känner lika !!! Det som du skriver kunde lika gärna jag ha skrivit. Det är så jag känner mig just nu också. På pricken!
Kramar till dig izzy

Fint att hör av dig! Låter som spännande tider med bostadsjakt och pillerslut på samma gång. Lycka till med alltsammans!