Senaste kommentarerna i forumet

Förstår din känsla av misslyckande, men du är inte misslyckad! Du behöver inte skuldbelägga dig själv - du har ju gjort framsteg: du har kontakt med en kurator!!! Du har alltså börjat prata med någon utomstående och berätta om din situation!! Bra jobbat!!

Ibland känns det skönt att tänka att man ska leva själv hela livet, men sådan tur - du behöver inte bestämma det idag ;o)

En dag i taget!

Sitter just nu i väntrummet, ska in till kuratorn och erkänna att jag inte gjort min hemläxa.....
Fy vad jag känner mig misslyckad. Försöker ändå plocka fram de små framstegen jag gjort förutom att lämna.... Har jag gjort några?? Tror inte det finns nån i hela världen som är så dålig på att handla som jag, iaf när det gäller i relationer. Blir jag fri någon dag så ska jag banne mig leva själv resten av mitt liv!

Hej,

Halkade in här och har bara tid till en kortis. Beklagar att du inte fått stöd i din grupp, har du haft en sponsor - en egen person att ringa till? Jag kan bara säga som så att AA-grupperna består av människor. Många gånger sjuka människor. Alla grupper är inte bra! Jag har varit i grupper där jag inte alls känt mig hemma. Nu har jag förmånen att bo i Stockholm vilket gjort att jag kunnat gå runt och testa lite olika, nu har jag slutligen hittat en grupp med bara kvinnor där jag trivs jättebra! Så otroligt jobbigt att du gått i samma grupp i fem år och aldrig trivts där - så ska det inte vara!!!! Om du vill kan du testa AA-mejl, där hittade jag min sponsor. Det är som med möten fast på mejlen, man får lite annan respons där. Det är ju så att man inte får kommentera varandras delningar som det heter på möten, men jag tycker det är märkligt att du inte fått kontakt före eller efter mötena. Man ska ju också dela med sig av telefonnummer så att man kan ringa varandra mellan mötena. Du har hamnat lite fel tror jag, usch vad tråkigt att du känner så här!!

Hej Andreas! Mt skriver jävligt klokt om att sluta hoppas och sluta försöka. Jag är lite svag för en slogan som används av kännt klämärke; Just do it!!! Du vet ju att du kan om du ger dig fan pået (gävlemål). Så sluta försöka, sluta hoppas...ge dig bara fan. Idag är en precis lika bra dag som imorgon eller efter nästa bemärkelse/födelse/midsommar, you name it -dag.

Jag tänker inte ljuga och säga att livet blir hejhopp eller en dans på rosor (underligt uttryck) men man överlever. Varför inte pröva? Jag tacklas med skit varje dag, stor skit, liten skit...men besvärligt. Hade jag tacklat detta bättre med den tröst som flaskan gav? Kanske skulle det ha kännts så...men i ärlighetens namn; Nej!

Så ge dig själv lite credit Andreas. Sluta försöka, just do it! Allt gott! /R

Efter nästan ett års nykterhet ( jo, jag har haft mina fall)så är det bland annat just morgonkänslan som känns härlig. Att kunna njuta av kaffet, istället för att tvinga i sig det eftersom man/jag vet att motorn kräver det. Kanske är det en känsla som bara är en nykter alkoholist kan känna? Kanske resten av världen "bara" dricker kaffe? nej, det tror jag inte. Jag tror att det är så kaffedrickning ska kännas. Nu blev det jävla svamligt! Men vad jag ville säga var; Snyggt jobbat Fenix!!! Riktigt snyggt! Kanske greppar du inte det själv än...men jag blir imponerad. /R

du betyder också för mig.
Jag hoppas också på er... på att tilliten till livet bär...
Jag vill tro det.
Att allt blir bra - som det ska vara.
Systerkramar / mt

och så tungt! Jag minns att när min man varit nykter en längre tid kände jag att om det brister nu blir fallet högre... För min del blev det så att han tog ett återfall som också blev den definitiva vändpunkten till ett nu bra liv.

Du skriver att a-konsumtionen minskat... det kan vara så att din man inte fixar det, att dricka "lagom". Att det är det du behöver inse och ta ställning till, kräva "noll" (det gjorde jag och det var inte lätt). Det är bra att du skriver nu för det här är kanske den punkt där du ska göra ditt val för ditt liv.

Det ska du göra helt klart för dig själv innan du ställer ett ultimatum.

Det du kan göra direkt är att tala om för honom vad du ser och hör - dvs att "hans sätt att agera, är inte direkt full men har det där ilskna, helt sjuka beteendet" - gärna mer exakt vad det handlar om och att för din del betyder det att du blir "ledsen, nervös och jättebesviken" ... och att "den där tunga ledsamma känslan kommit tillbaka".

Kanske du också kan säga att så vill du inte ha det (men utan ultimatum) och att du funderar på det. Ni bör ju ha nån sorts grund för samtal efter den bra tiden? Eller... det är ju också så att när spriten talar så har förståndet runnit ut?

Fortsätt att skriva här så får du utbyta tankar med oss som vet vad det handlar om.
Du ska inte släppa taget nu, tvärtom det är nu du ska klargöra för dig var du står och hur du vill ha det. Kanske det här är möjligheten till en verklig förändring?! Det kan verkligen vara så!

Styrkekramar! / mt

och jag understryker Sogsens mening: Om ni nu inte är välkomna på samarbetssamtal så är det ju märkligt de inte reagerar över att barnen tillåts vara med en man som de anser vara så hotfull att de inte erbjuder sina tjänster. Låter obegripligt för mig att det är advokaterna ni blir hänvisade till och inte polisen?

Obegripligt!

För övrigt så ser jag din klarsynthet när du skriver till andra. Visst är det värdefullt och till hjälp att få dela andras erfarenheter - det ger perspektiv också på det egna livet.

Kramar i massor, stå på dig! / mt

i udda tycken och val. Numera dricker jag (lite för mycket) kaffe men det började jag med rätt sent livet. Innan hade jag inte ens alltid kaffe hemma vilket blev pinsamt ibland och väckte stor förundran. Jag har aldrig varit svag för kaffebröd fast jag är uppvuxen med bulle + 3-4 sorter varje dag... MEN jag har haft perioder med beroende av Gott&Blandat - kan omöjligt äta en eller 5 eller 10 och har slutat helt. Knäckerbröd, tunna sura rågbröd med ost o liknande är farliga fällor för mig. Din C Zero får du garanterat ha ifred för mig men Mullegubben delar din svaghet för bubbelvatten o cola.
Njut av din fina dag så njuter jag av min. Kram / mt

...tröst att läsa om din/er ständiga utveckling framåt.
Det känns som ni drar stora penseldrag utan darrningar och att se det när jag går runt med min lilla färglösa pinne ger mig hopp.
Det har vänt hos oss, jag hoppas innerligt att det är så och att gemenskap kommer växa fram. Jag känner jag börjar använda gamla fraser, bra och positiva ord som alltid tillhört mig. De har bara försvunnit och jag vet inte riktigt när. Igår skrev jag ett sms med ord jag inte sänt till maken på över ett år. De bara kom och jag har inte saknat dem, de har inte varit aktuella bara.

Mulletant, du betyder väldigt mycket för mig, tack!

...problemet är hans!
Du måste inte svara på något du inte vill. Ni har barn tillsammans, mer tillgänglig än vid hämtning och lämning har du ingen skyldighet att vara.
Struktur på just det måste ni däremot ha, en trygg och rutinmässig sån. Kanske till och med fyrkantigt rutinmässig för du ska få lugn?
När det blivit lugn så kan du börja fundera över undantag och gemensamma utflykter,presenter eller vad som nu skulle dyka upp.

Jag tycker du väntat länge nog nu, det blir inte bättre än så här.
Gå vidare! Vad har du att förlora?
Vad väntar du på?
Använd energin på dig och ditt. Honom måste du ha kontakt med, men såhär stjäl han ju den energin du så väl behöver själv.

I min historia så tog det ett tag innan det blev vårdnadstvist. Den tiden behövdes även om det var smärtsamt se barnen må dåligt. Jag har däremot aldrig någonsin tyckt den var onödig! Alla samtal som följde med den kändes överflödiga men jag följde allt till punkt och pricka. Lugnare blev det eftersom allt kunde hänvisas till advokaterna.

Vad har du att förlora?

Om ni nu inte är välkomna på samarbetssamtal så är det ju märkligt de inte reagerar över att barnen tillåts vara med en man som de anser vara så hotfull att de inte erbjuder sina tjänster. Låter obegripligt för mig att det är advokaterna ni blir hänvisade till och inte polisen? Någon annan kanske kan klargöra det?
Jag har jobbat många år med trasiga barn och det där rimmar dåligt i mina öron.

Håller om dig flygcert. Du är värd en nystart! Nu!

...väntar i augusti, ett inom jobbet. Idag sa kollegan att vi tar en heldag i hennes trädgård och avslutar med att dela en flaska vin. Jag log och sa att jag dricker väldigt sällan och ännu mer sällsynt sen maken blivit nykterist. Hon suckade, klappade om mig och tyckte synd om mig.
Jag kan bara ruska på huvudet och le, det är inte det minsta synd om mig. Jag har aldrig känt något måste att dricka samma som alla andra. Jag har aldrig druckit kaffe, det fattar inte heller folk hur jag kan vara utan. Fikapauser har jag aldrig tagit. Te sippar jag gärna men inte heller något måste. Drack första koppen på 3 veckor idag.

Däremot är jag svag för bubbelvatten och cola zero, god mat och bakverk är också en last, sånt som lägger sig som bomull runt höfterna..hm

Idag har varit ytterligare en bra dag.
Imorgon blir också bra, det vet jag, känner jag.

Tack fina ni!

Stressas sönder av hans alla sms, samtal och mail - igen... Försöker bara att överleva och tänka att det kommer lägga sig.
Vi har helt nyligen fått nej av familjerådgivning och samarbetssamtal - deras råd är helt enkelt att gå vidare genom advokater. Köper det - han hotade ju en av personalen där. Och jag tror inte heller att vi kan enas, jag tror att antingen får jag stå ut ett tag till och hoppas på att det ska lägga sig eller så får jag ta hjälp av min advokat att sätta hårt mot hårt mot honom och hoppas på att det lägger sig.

Han är så ironisk nu, blandat med arg... Och jag försöker hålla fast vid min taktik - jag svarar bara om det är frågor som gäller barnen, allt annat låter jag vara. MEN - oj vad mycket energi det tar; jag blir ju dels uppstressad och orolig av alla hans kontaktförsök, dels tar det mycket energi eftersom jag varje gång ältar om han har belägg för det han skriver, om han kan sätta dit mig på något sätt om jag inte svarar när han skriver/säger att jag måste svara, vad han kommer säga/skriva om jag inte svarar, samt ältar innehållet i det han skrivit/sagt... Åh, hjälp, det skulle kunna bli en hel roman, kanske en roman i 14 delar...!

Kram

...behöver man pausa lite före det måste tas nya storkliv ut ur helvetet.
Det är inte att retirera det är att samla kraft.
Om du funderar och sen ställer ett ultimatum däremot så måste du följa det till punkt och pricka! Inga väntetider då om kraven inte följs. Tufft och hårt men nödvändigt!
Kramar med styrka

som du behöver komma över/igenom. Det hör till. Kämpa på, ge inte efter så går det över. Spela hela filmen; "känslan av lugn och avkoppling", hmm, hur länge känns det så? Hur känns det dagen efter när du svikit dej själv? För det gör du eftersom du bestämt att du inte ska dricka. Nånstans har det beslutet känts rätt. Du skriver 26.4 att du berättat på jobbet att du inte dricker längre, att du druckit färdigt. Börjar du igen nu så betyder det att du måste smyga för dom eller komma med undanflykter, konstiga förklaringar till att du plötsligt kan dricka igen. För en månad sen var du stolt över ditt beslut, få tag i den känslan igen. Alkohol kommer alltid mer eller mindre att finnas omkring oss så vi måste lära oss leva bredvid den. Det är en falsk bild du ser av hur fint det skulle vara att få dricka. Det blir aldrig bra att dricka alkohol för oss som en gång insett att vi har ett beroende som styr oss. Det kostar så mycket mer än det korta ruset ger. Nog förstår jag vad du menar, tro inte annat. Men vi har lagt det bakom oss och hittar undan för undan så många andra saker som ger en sann glädje. Inte ett konstlat rus.
Kom ihåg:
"Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt ALDRIG NÅGONSIN det beslutet"

Det känns så svårt att inte dricka just nu. Alla bjudningar och alla människor som står på sina altaner med vinglaset i handen. På middag i lördags - känner hur jag stirrar på rödvinsglasen och känner smaken i munnen och känslan av lugn och avkoppling. Utan A kommer jag aldrig i från, det finns ingenstans att ta vägen, jag är fast i verkligheten. Börjar fundera på om jag kommer klara en sommar utan vin och börjar önska att jag inte tagit detta beslut.

Har äntligen börjat träna och det är så kul, och jag borde liksom nöja mig och glädja mig åt detta hälsosamma... Men det är just nu bara dricka jag vill.

...mt ord om invanda mönster i relationer.

Känner mig i det fallet en aning privilegierad.Just de där invanda levnadsmönstren blev ju aldrig rotade hos mig.
Det får jag hoppas kan vara en anledning till att vi positivt börjar bygga vår relation nu, utan lögner och svek.
Förtroende och tillit får lov växa fram långsamt, saker som varit självklara för mig i tidigare relationer hoppas jag kan växa fram i den takt det faller sig.
Det är ett fortsatt livsprojekt jag ser fram emot, inga luftslott eller rosa moln. Ett stabilt fundament ger ju utrymme till mentala färder i alla riktningar och med tiden kanske vi vilar i mjukt formade rosa sackosäckar som inte behöver säkerhetslinor varje dag.

...dagar har flutit fram.
Samtal med nyvunna väninnan gör mitt pussel helare, men det är inte därför vi pratas vid. Vi pratar "samma språk " och har funnit varandra.
Snart kommer maken hit, hoppas den vänligare tonen kommer hålla i sig över hans dagar här. Det skulle betyda mycket för mig...tänk om vi kunde få uppleva en hel vecka utan större slitningar. Det skulle kunna ge avstampet till tvåveckorsperipder pch sen kanske tre-fyra-fem....åh, så skönt det skulle vara....i min dagdröm behöver augusti-september inte bli någon dramatisk övervägningsperiod...hoppas, hoppas ...jag ska göra vad jag kan för hålla kvar det vanliga, enkla, goda...

Kram på er alla härliga människor

är en snäll och fin liten människa som vill dig allt gott som nu försöker komma fram i ljuset !
Jag tror inte hon vrålskäller på dig utan vill nog bara vara varsam med dig så ni tillsammans kan stega lite försiktigt framåt.

Med en dag i taget !

såg ett kort från solnedgången på Strandmötet :-) Då knep det till i tårkanalen och jag önskade så att jag var där !
Min "andliga" stund på dagen är faktiskt min frukost ! Att i lugn och ro få avnjuta kaffe, macka och morgontidningen ger mig en bra start på dagen. Enda gången jag bryter den vanan är när det vankas hotellfrukost ! Då blir det liksom lite andra mer världsliga värden som tar över :-))

Kanske du ska resa till Gullbranna ? Massor av sand och hav men garanterat på fastlandet :-)

...mobilen...blir knöligt överskåda...försäker rätta så gott det går ;)

...och vit lögn menar jag skulleanvändas för slippa diskussioner omdu vill eller inte. Kanske kan låta fegt men menardu kan låta bli vara aktiv och sen avblåsa genom "akut sjukdom".

Det jag sen läser är säkert riktigt, eller var. Men slår du inte lite onödiga knutar på dig själv?
Nu vet jag ju inte var dessa samtalen ligger i er historia men jag har väldigt svårt att tro att soc har mandat att förbjudaen familj som söker hjälp.
Situationen är ju annorlunda nu. Han säger ju även att han är annorlunda, det är ju ord du inte behöver värdera sanningshalten i när du beställer tid, eller? Det måste ju vara deras sak att avgöra. Mig veterligen har soc ingen juridisk utbildning med evig rätt att stänga ute medmänniskor de är anställda för att hjälpa.

Om ni hamnar i samtal styrda från domstol får de ju i så fall försvara/förklara sitt beslut.
Det är väl inte du som ska stoppa din utveckling för någon slagit igen en dörr. Kanske vederbörande blev skrämd av något i situationen men dig och barnen får de inte stänga ute.
Samtidigt är det ju så att om inte du trycker på och begär hjälpen så händer heller inget om inte förskola/skola ser något de anser är olämpligt och därmed anmäler missförhållanden.

Stå på dig!
Igår var igår, nu är nu!
Ny dag, ny situation, nya förhållanden. En sociala instans finns för oss har ingen rätt sortera bort utan ge alternativ!

Hjälpen är bara ett samtal bort.
Sorry om jag trycker på, vet du kämpar, men slå inte onödiga knutar på dig, du behöver avlastning!
Kram vännenb

Mycket kan du A (och andra) hoppas på; en solig sommar, bättre lön, att "rätt" lag vinner, trevliga erbjudanden mm, mm... Vad gäller att dricka eller inte dricka alkohol behöver du inte hoppas och inte försöka - det är DU, bara du och ingen annan som äger makten att besluta om du ska dricka eller låta bli. Valet är ditt! / mt

- Åh så trevligt:)
markatta - så trevligt med arabisk fest! I yngre dar deltog jag i fester med arabiska vänner; åt fårgryta och couscous långt innan det ingick i allmänhetens meny. En grann papegoja ingick i "inredningen" och bröderna, bröderna var viktigare än nåt annat:)
Tålamod och tillförsikt är två bra ord - egenskaper/sinnelag att låta komma till sig och ta plats.
Min dag är härlig, är ute i trägårn och gräver och röjer - så skönt för kropp och själ och så blir det vacker för ögat. Kram till dig fina markatta - du sprider goda vibbar av många slag omkring dig

A - du som vill sluta... har du prövat att ta en dag i taget? Bara denna dag, idag, ska jag ... En (1) dag orkar du och oftast tar det bara en kort stund (jo!) så har frestelsen gått förbi OCH man har vunnit över sitt "sämre jag". Dag läggs till dag och växer till många.
Om du verkligen vill sluta - ge AA ett försök. Där kan du hitta vägar och människor som kan hjälpa i svaga ögonblick. Människor som vet vad det handlar om.
Du kunde vara ett av mina barn och mitt hjärta gråter när jag följer din resa...
Jag vill både krama om dig och tala riktiga allvarsord med dig - helst skulle jag sitta alldelels tyst och bara lyssna. Länge - tills du möter dig själv, den du är där långt inne. / mt

Tydligt berättar och förklarar.
Hoppas allt är okej hemmavid osv.
Sist var det i flyttfas så att säga, hur är det nu?
Blir det sinnesro för din del?
Önskar dig allt gott!
/A