Senaste kommentarerna i forumet

....jag har en kris. Trodde jag ältat detta klart och var säker på min sak, men nu vill jag bara spola tillbaks bandet och önskar att jag aldrig fattat detta beslut. För det innebär styrka, karaktär, envishet och att leva livet utan dimma och flykt. Är jag så stark? Känner mig inte alls stark just nu och undrar hur jag går vidare?

Adde, tack för tipset. Ska hålla mig till ämnet så mycket jag kan. Men vet inte hur jag ska kunna låta bli att svara om hon frågar. Jag tänker nu efter att skammen gett med sig lite att ingenting egentligen är viktigare för mig än att mina barn mår bra. Jag tror att de gör det (än så länge) men tar jag inte emot hjälp så VET jag att de kommer att börja må dåligt. Så det är bara att bita ihop, gå dit och sedan hoppas på det bästa.

på beroendeenheten ska i första hand fokusera på de beroende och det verkar sällsynt klumpigt att dra upp anmälningsplikten vid första kontakten och det utan att ens ha ögonkontakt. Gå ditt och berätta om din sjukdom och utelämna allt annat. Hon har inte rätt att fråga, det är inget förhör du ska på.

Lycka till !!

antagen vid första försöket, det tror inte jag. Undrar om inte även Astrid Lindgren blev refuserad. Men varför måste du avliva katten? :)

Tack sorgsen! Det är henne jag ska träffa, och jag känner mig rädd för att gå dit. Rädd för att bli stämplad som dålig mamma. Dålig människa. Jag är en klok snäll och bra mamma på så många sätt, men fattar att många skulle glömma bort de sidorna om de fick veta mitt problem. Angående sjukvården och antabusfunderingar som jag har så är jag rädd av samma anledning. Jobbar själv där och känner väldigt mycket sjukvårdspersonal. Jag har till exempel jobbat med flera som numer jobbar på vårdcentralen jag tillhör.
Idag känner jag mig så säker på min nykterhet, så less på eländet. Vet att jag är vacklande i den här känslan o behöver stödet! Svårt!!

är ordet sa Bill till Bull. Fenix släntrar in i rummet med en stor flaska Loka i näven. Loka citron. Känns som om Storebror opererar bakom kulisserna, saker händer men ingen vet vad. Saker försvinner, omorganisation, alla ska bort eller ingen? Hallå där uppe på Folkhälsoinstitutet, skaka loss några tusenlappar och fortsätt med den här verksamheten. Måste vara det billigaste ni någonsin gjort i förhållande till nyttan!
Fenix

varför ser inte förlaget ett Nobelpris i vardande? Det vete katten:-)
/Fenix

Vad otäckt du sätter orden Tilde...men ändå så sant. Kram och så /R

Joj, jag slummrade faktiskt till lite. Kanske Gud finns tänker jag eftersom jag har den stora förmånen att ha ett jobb där jag stundtals kan slummra. Så nu verkligheten igen. Lucie säger att hon har minsann blivit klappad och kliad av en tjej. - Du drömmer replikerar jag. /R

en liten bit i taget i presentationslisten... det första jag såg försvinna var självhjälpen för några dagar sen. Nu klamrar vi oss fast i filosofiska rummet som råttor på ett sjunkande skepp.

Känns rofullt att du är här Dompa och du Mt... Rastlöshet i min kropp som jag känt hela dagen försvunnen. En kopp te med ingefära i detta lugna rum efter allt kaffe jag druckit under dagen. Jag tar också plats vid fönstret... vill se vatten! Och klappa liten katt...

- inte är du misslyckad... men du ser var din begränsning finns. Blir jag fri någon dag... skriver du. Du kommer antagligen inte att bli fri - du måste antagligen göra dig fri och det är ett stort jobb för dig. Ett jobb som utmanar dig där du ser att du är svag. Hoppas du får precis rätt hjälp med det av kuratorn. Annars kan du också vända dig till nån annan. Fortsätt att skriva också, jag tror det hjälper dig att hitta till ditt innersta så att du vet vad som är rätt för dig - det kan nämligen ingen annan veta.
Kramar / mt

det räcker... Mysigt med lite rörelse här inne. Jag tror revolten är på gång - det verkar ha hänt nåt med presentationslisten (eller vad det kan heta) överst på siten idag. Kokar en termos vatten och ställer fram te och snabbkaffe i hotell-service-stil) ifall du vill ha när du vaknar Dompa. / mt

Det luktar rent, det är rent. Oki tänker jag...men en liten del av barnet Dompa vill att det ska finnas människor här. Åtminstone spår av människor. Lägger mitt refuserade kattprojekt på bordet och hoppas att jag når någon. Sen sitter jag bara här, lite vatten och en gammal vetelängd. Ska vi ha det så här? Nääääe säger Lusekatten...vi ska ha kattmjölk och tonfisk åt alla. Nej, nu chillar vi bara försöker jag och kliar Lucie bakom öronen. Chilla fnyser hon...vaddå chilla? - Vi måste uppmana till revolt. Jo, hon har ju rätt, men just nu orkar inte husse. Drar en offwhite filt om min lekamen, snusar lite i en av sofforna. Gott så tänker jag. Sova lite, se på kastanjen, höra havet genom det andra fönstret. Sånt räcker långt. /R

...vad händer?
Vi är inte många kvar här längre. Är det en taktik? Att låta forumet självdö?
Varför försvinner del efter del på sidan?
Ut med språket!
Ärlighet är alltid enklast att använda sig av.

...jag blir så arg när jag hör vad kvinnan sa till dig. J...vla folk!
Förlåt min reaktion och svordom men det är ynkligt och så extremt okänsligt att vräka ur sig så. Att det dessutom är från en kvinna anställd på ett beroendecenter gör mig skogstokig!
Jag tillhör anhörigsidan här och fick uppleva hur många av människorna inom sjukvården det finns som inte har en susning om vad det innebär att vara alkoholist.
Det gör mig vansinnig!

Så många barn som far illa i vårt samhälle som inte tas omhand och så ber du om hjälp och får dynga i ansiktet, det är ynkligt!
Vill bara säga att du är stark som ber om hjälp. Det finns personal som är ok, de är tyvärr i minoritet enligt det jag sett genom min make. Med lite tur slipper du just kvinnan i telefonen vid ditt vårdbesök!
Låt inte henne avgöra din framtid!

Bara var tvungen reagera i skrift!

Precis vad jag behövde. Skrev en bok om katter och en av dom avlivades...detta sker tydligen inte i barnböcker? Men jag vägrar skriva om...utan postar paketet till nästa förlag. Jag ser ju ett Nobelpris framför mig, undrar varför ingen annan ser det? Haha... /R

...du är inte ensam om att känna dig misslyckad! Vi är många som känner detsamma.
Om sen känslan är rättvis i förhållande till de liv vi lever i vet jag inte.
Jag skulle mer beskriva oss som en hel bunt människor med vilja, mycket vilja. En stor mängd som vi inte vet var vi smartast ska koncentrera den på.
Därför harvi sökt och alla här funnit en kanal. Här delar vi med oss av våra erfarenheter för vår egen skull och därigenom hjälper vi varandra.
Det kallar jag styrka! Vi vågar lämna ut vårt inre i kris. Ofta så djup att allt är kaos och ogreppbart, men viljan har vi alla.
Det känns stort och ger styrka!
Vi är många, det känns tryggt i ensamheten.

Du var hos kuratorn!
Det är sunt och starkt av dig vännen!

Dom bästa har blivit refuserade massor av gånger innan de blev antagna. Att bli refuserad kan också antyda att du har gjort något helt nytt som omvärlden inte är riktigt beredd på.

Stå på dig.

Grodan

Idag har jag ringt till beroendecentrum. Fått kontakt m en kvinna. Jag berättade att jag ville ha hjälp och har fått ett möte inbokat. Jag berättade att jag har barn. Genast sa hon att hon har anmälningsplikt om hon får reda på att barn far illa. Det förstår jag, men jag blev alldeles kall! Skammen är så stor över att ens ringa dit och hemska tanke om folk får reda på att jag inte bara är alkis utan också socanmäld. Jag vill inte dit och prata längre... Jo, jag vill ha hjälp men vet inte om jag klarar det här. Jag vill prova antabus, men då måste jag prata m sjukvården. Usch, mycket tankar och känner mig så ledsen. Hur kunde det bli så här?

...så går mina tankar idag. Loggar in och ser att mkt är borta? Som självhjälpen? Det stör mig. Nu använde jag kanske inte självhjälpen så mkt...men ngn annan kanske gör det. Att inte släppa in nya själar? Nej, jag fattar inte. Ett halvår för att rätta till ngt som faktiskt fungerade? Sur blir jag.

Men allt i livet är inte perfekt. Tänker på ongarna och vad de utsätts för under farsans resa till ett värdigt liv. Nu ska de byta skola och kamrater igen, bara för att jag har fått en idé. Är detta rätt? (jo, vi röstade ju och alla sa ja, men...) Har inte en jävla aning...men jag vet att varje kväll möts de av en nykter pappa som kan se dem i ögonen och orkar lyssna. Kanske värt en massa? Känner mig lite ledsen idag och av ingen anledning. Men att skriva är bra då. Ska sanningen fram så tror jag varför jag känner mig låg. Har totat på en barnbok jag vill ge ut...igår fick jag min första refusering. För rå skrev Bonniers. Anade ju att det skulle komma men det svider likförbannat.

Så vad göra? Dricka mig aprak eller bara muttra på? Väljer det sistnämnda...stackars ongar.

Drick med förstånd/ R

det är en bra liknelse. Visst har vi varit kidnappade av en sekt, alkoholen har varit vår vän och tröst trots att vi tvingats avstå från så mycket. Det verkliga livet omkring. Den har isolerat oss mer och mer eftersom så mycket tid gått åt till att planera drickandet, dricka och återhämta oss. Nu har vi brutit oss loss och är lite vilsna men vi har varandra. Med tiden kommer du på saker att fylla tiden med och jag har faktiskt riktigt fullt upp på kvällarna nu. Första tiden gick jag faktiskt och la mej ganska tidigt för att komma ifrån allt. "Den som sover syndar icke" :)

passar väldigt bra här också ja! Det är som med bantning, den ska helst börjas på måndag och har den gått så får man vänta en vecka igen eller nyår. Skiter det sej så tar det ett år till nästa dag. Nej IDAG är den bästa dagen att ta tag i sitt liv.

En dans på rosor, ja det är ett underligt uttryck. Massor av taggar? En annan sak jag undrar över är att man "behöver ha en morot" för att komma igång. Jag förstår att det hänvisar till åsnan men jag behöver nog en chokladbit istället för morot, för att ta mej i kragen. Ja ännu en underlig sak förresten. Bäst jag slutar innan det helt spårar ur:)

Ser förresten att hela siten verkar monteras ner, nu är bara Alkoholhjälpen och Forum synligt.

Jag tror att jag ibland dricker av leda och som ett sätt att slippa tänka på vad jag skulle göra med denna leda. Eftersom jag nu inte dricker vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på när kvällen kommer och jag ska vara ledig. Är än så länge är jag för trött för att dra igång några större projekt men blir samtidigt rastlös och ganska uttråkad av att bara sitta och dumglo på TV-n. När jag var ung levde jag i tio år utan TV. Drack även på den tiden, men inte i den omfattning som jag dricker idag. Så vad gjorde jag då på kvällarna? Hittar inte någon riktigt lagom sysselsättning. Hur slappnar man av om man inte dricker och inte vill titta på TV? Läsning är inte ett alternativ eftersom jag läser så mycket ändå. Tänker att jag borde gå en promenad - men det känns för jobbigt. Åka till badhuset - för hurtigt. Hmm, vet inte riktigt - men tror att jag måste lösa denna knut på något sätt för att lyckas med mina föresatser. Det är också sånt fruktansvärt slöseri att använda den korta stund jag har på jorden till att vara uttråkad eller bedövad.

Har alltid varit fascinerad av sekter och samtidigt livrädd för att hamna i en sekt. Det har fascinerat mig hur människor kan dras in i sekter och sedan ha så svårt att lämna dem trots de ur mitt perspektiv helt ologiska, förnuftsvididriga lärorna och att människor som ingår i sekter kan begå handlingar som för en utomstående är helt obegripliga. Jag tycker det är skrämmande och svårt att förstå hur svårt sektmedlemmar kan ha att ta till sig utomståendes röster. När en sektmedlem sedan faktiskt väljer att lämna en sekt handlar det om insikt, flykt och en kamp som ibland är mycket komplicerad där sektmedlemmen slits mellan det nya och det sug som sekten innebär.

Att var alkoholberoende är egentligen att ha kidnappats in i en sekt som fått mig att avsäga mig många av mina grundläggande värderingar och begå ibland obegripliga och nästintill oförlåtliga handlingar. När jag nu försökter lämna denna sekt är det inte konstigt om det ibland kommer att bli svårt och att jag känner en rädsla för att vara onormal. Onormal i förhållande till vad? Det är inte konstigt att det uppstår ett tomrum (leda) vid de tillfällen då sektens riter fyllde tomrummet tidigare. Det är inte konstigt - men det är svårt och jag känner mig rädd och svag eftersom de enda vapen jag har är min föresats, det här forumet och ett visst mått av tålamod. Naturligtvis äter jag också antabus men de kommer ju inte att skydda mig för all framtid. i detta läge är en dag i taget - tankarna bra.

Det är bara denna den tolfte dagen som jag har i min hand - allt annat hör till det jag inte kan påverka just nu. Nu tittar solen fram och jag ska verkligen försöka njuta av denna dag i frihet.

Filosofiska Grodan

Fenix, att A för alltid är en stängd väg. Jag tror att för vissa av oss fungerar inte en dag i taget, det ger oss varje morron en chans att ompröva vårt beslut att inte dricka. När man kommer till att nu är det nog behövs inga diskussioner. Så fungerar jag. Då kan man också börja acceptera att det är så helt enkelt. Ja så enkelt var det inte innan men nu när jag kommit så här långt som snart ett år känns det jäkligt enkelt! Så skönt! Och ja Dompa, jag tror, vill tro, att just för att vi varit där vi varit så smakar kaffet bättre för oss, solen lyser klarare och vi ser på livet med andra ögon än dom som kan ta det som självklart. Så vill jag tro att det var en mening med att ha testat att vara nere i gropen.

Förra våren var jag så nere som man kan bli, allt kändes meningslöst och jag vägde mer än någonsin. Inga roliga kläder passade och bara tanken på att träffa folk gjorde mej rädd. NU går jag in i sommaren som en helt ny person med fräscha snygga kläder, som jag kan handla i "vanliga" butiker. T.o.m. en bikini har jag köpt, även om jag nu inte visar mej på en offentlig badstrand i den, tror jag. Kanske senare i sommar för jag ska ta ett krafttag och gå ner de sista 5 kilona nu!

att höra av dig Dompa! Just idag är jag också imponerad av mig själv, och det har ju inte varit så ofta det senaste året kan man säga. Men nu är det dag 7 och den goda känslan håller i sig. Njöt av morgonen och kaffet, tog det lugnt och just nu finns mycket ro. Vet hur allt kan ändras, men har bestämt att A för alltid är en stängd väg för mig. Totalt tillbommad och det känns bara fantastiskt bra att tänka så.
Fenix