Senaste kommentarerna i forumet

Så är det som så att alkoholen valt honom som det ser ut nu men han gjorde valet först genom att dricka mer och mer.....
Suget el begäret är med honom varje dag och det styr honom även när han är nykter, han väljer inte bort dig med flit....kom ihåg det!

Åh, din son visar så klassiska symptom på hur det kan kännas att ha en förälder som dricker.
Han tar på sig skulden och får ångest när han angett (lättat sitt hjärta) sin pappa.

Du skriver att du inte vill bryta löftet du gav din son genom att prata med hans pappa.
Att inte prata med din sons pappa om det här, lägga locket på och tänka att du inget ska säga för att det är din sons önskan vore att svika honom på riktigt anser jag.
Uppenbart är att din son har det väldigt jobbigt med det här och att du har kunnat prata med pappan om annat men inte om det här är så typiskt när det kommer till alkoholproblem.
Det är så tabu och känsligt.

Jag råder dig att inte börja tänka i banor som att "det är nog inte så allvarligt" , utan gå till botten med det här och nog reda ut hur det förhåller sig.
Din son har slagit larm nu och drabbats av ångest och skuld, när han gjort det enda rätta.
Så typiskt när det kommer till barn som är så lojala mot sina föräldrar och där missbruk finns med i bilden.
Även om han inget mer säger om det så tar det av hans energi och tankar i det tysta.

Du SKA prata om det här.
Både med din son, med hans pappa och andra du litar på.
Det ÄR jobbigt, det är inte kul eller bekvämt men det är ett måste för att en förändring ska kunna ske.
Blir din sons pappa arg är det ännu ett tecken på att det är något han döljer.
Den som har rent mjöl i sin påse och mår bra borde kunna konfronteras med detta på ett vuxet sätt utan att det blir kalabalik.

Kämpa för din sons bästa och gör det som är obekvämt, är mitt råd.

Kram!

När ska man någonsin orka ta tag i allt så man kan börja leva. Det känns som att det aldrig kommer att hända. Känner mig så låst. Jag skuter upp saker hela tiden. Tänker att jag väntar till ett bättre tillfälle o vill inte förstöra när det blir födelsedagar el jag väntar till semestern. Jag blir aldrig fri från hinom o jag kan inte börja leva mitt liv för en jag är det. Jag är så rädd för att det ska bli bråk så jag orkar inte kämpa för det jag har rätt till. Han har alla möbler o saker kvar. Jag har ingen kraft att ta tag i det för jag vet att det blir bråk i jag orkar inte det. Jag blir helt nedbruten o tappar all energi. Känner mig så ensam, skulle behöva någon som stöttade mig o stod vid min sida o kunde tala om vad som är det bästa att göra. Nu när jag har flyttat vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra så skulle det ju bli så mycket bättre. I bland undrar jag om det hade varit bättre att stanna men innerst inne vet jag att det inte hade varit det. Det känns otroligt tufft just nu!!

Det är ju en variant... men är det inte lite fegt att försvara det hela med att alkoholen valt det?
på ett sätt känns det skönt o tänka så, ja vet inte om det är att jag ser han klarar jobbet, han kan va nyckter, han är inte full varje dag. Känms som han har en styrka att välja nånstans.... suget ska väl störa han varje dag då?

känns mera som han vill ha det så här

att alkoholen valt åt honom.
Att han just nu inte har styrkan att se vad ni alla runtom ser.
Men som du säger, kontentan är ju att du är bortvald pga spriten.
Den insikten är nog den allra tyngsta som anhörig att ta till sig.

Om du verkligen älskar ruset är det svårare förstås...Varför vill du sluta?

För min del älskar jag den där känslan av värme, lätthet och glädje som kommer efter de första klunkarna men där tar det slut. Jag gillar inte alls att känna mig ostadig, sluddrig och oskärpt. Så priset för typ en halvtimmas glädje varje gång är för högt. Att dricka bara ett glas funkar inte för mig. När jag fått det första måste jag numeta ha minst två till för att känna mig någorlunda nöjd. Och har jag tagit två till så tappar jag omdömet och då slinker lätt några glas till ner av bara farten.
Så för mig är det allt eller inget.

Tack för era ord :)
Ja det är svårt att inte vilja

jag brottas just nu att aceptera att jag blivit bortvald av en flaska
jag har dock insett att loppet är kört, han kommer INTE förändras

men jag har svårt att förstå att han valde alkoholen framför mig

Din mamma är sjuk nu, det förstår man klart och tydligt av det du skriver.
Ingen frisk människa skulle bete sig och utsätta sina barn för det din mamma gör mot er och utsätter er för.

Jag hoppas innerligt att du orkar fortsätta att tänka och handla så klarsynt som du gör och att det din mamma säger och gör (som är fel) inte kommer bryta ner dig så att du tillslut börjar att göra sånt som är fel för dig men bra för din mamma - så att hon inte blir ännu argare eller säger ännu värre saker.

Alkoholism är en sjukdom och när en alkoholist är aktiv (dricker) blir den ofta som förbytt.
Jag brukar se det som att personen är kidnappad av alkoholdjävulen.
Det kan även vara så att din mamma lider av psykisk ohälsa (depression tex) mycket tyder på det av det du berättar.

Alkohol förstör din mamma och förstör eran tillvaro men det ska inte få förstöra dig och det är så otroligt bra att du så fint och klokt kan sätta ord på hur ni har det.
Det är så viktigt och att du inte skräms till tystnad för att din mamma kanske tycker att det vore lugnast så.
Egentligen tycker hennes friska jag att det du gör är rätt men allt rätt du gör och säger blir som ett hot mot henne för hon VET innerst inne att det du säger är rätt.
Det är sjukt för att det inte är friskt, att må och bete sig som din mamma nu gör.

Hur mår du nu och hur känns det?
Har du någon vuxen eller vänner som du litar på som du kan prata med?

STOR KRAM till dig, du förtjänar att må bra och slippa denna oro.

Det kostar ingenting att gå på möte, alla ska kunna ta del av AA.

Däremot får man om man vill lägga lite pengar i en hatt i slutet av mötet.

En krona eller tjugo spelar ingen roll.
Dessa pengar går till hyra av lokalen och till kaffe mm som behövs.

som att man får lägga saker lite tillrätta.Dra ut de snåriga linjerna till ett rakt streck.
Vi är nog båda i behov av det, framför allt jag.
Jag känner mig ren och tom i själen blankt och fint.Lite pånyttfödd på något sätt.
Det bygger säkert också på den känsla han nu förmedlar till mig av att se mig, tycka om mig och respektera mig.
Det har varit noll och inte av det i flera år då han varit så full av sin egen vånda och sitt sug efter alkohol.

Men jag har ändå en integritet som bor i mig som liksom skyddar min innersta cirkel från att släppa in,ge mig själv hopp osv.
Kanske jag lurar mig själv,kanske hoppet nu får näring och det är det som gör att jag känner mig stark och lugn.
Jag vet inte och ska väl inte analysera det fr mycket heller.Men kanske vara lite vaksam på mina reaktioner i alla fall.
Idag lyser solen Vilsen fast vi har en gråmulen dag med bara några plusgrader :)

Är ny här inne och precis tagit tag i mitt beroende. Är förvirrad och vill höra andras verklighet. Hur mkt kostar det att gå på ett möte?

Hej och tack för din respons! Mitt bekymmer är att verkligen älskar att vara berusad och inte kan tänka mig ett liv utan alkohol. Dessutom vad ska man dricka i stället? Jag gillar inte söta drycker. Fattar inte hur det här ska gå....jag hoppas verkligen att jag ska kunna hitta sätt att dricka kontrollerat. Läste att det har kommit en forskningsrapport om att det är en myt att man måste avstå helt. Suck.....

Men igår läste jag några bra ord. Jag citerar Anna Hallén.

"Kan jag inte säga något snällt till mig själv kan jag i alla fall hålla truten."

Det ska jag försöka leva efter nu. Kanske man mår lite bättre då.

Kram

Hej
Det finns ett jättebra möte på lindhagensgatan 132 Tisdagar och torsdagar kl 19:30 och håller på en timme. Fördelen med det mötet är att dom alltid går igenom hur sjukdomen alkoholism ser ut och då har man ett så kallat första stegs möte.

Hoppas att vi kanske ses på torsdag

//Mvh Nicklas

Starkt gjort, förhoppningsvis så hittar du mer hem med alla tankar/funderingar!

Välkommen till Al-anon får jag väl säga :)

Gjort dig starkar kring vad du vill och att Ni verkar kunna prata är ju skitbra samt ev umgås som tidigare men på ett nytt sätt ändå, bra!

Tänk på metaforen ang vädret :) solen har lyst på dig o gett dig lite värme :)) och fortsätt må bra

Det är jäkligt svårt att inte vilja!
Man brottas hela tiden och det precis som UB, Kaeljo o panda säger el medger ang processen att bearbeta sitt medberoende el att hitta svar på sina egna tankar!

Även fast JAG har tagit avstånd helt så har mitt psyke tagit stryk....pendlar dagligen med tankar och ångest men tack vare mina vänner samt promenader så håller jag mig därifrån!

Jag önskar dock annorlunda men jag måste tänka på mig själv men ändå tänker jag på henne....

Har läst tråden mellan er trojja och Ulla Bulla och jag fick mig ett svar som kändes rakt in i hjärtat och magen. Är det, det jag har abstinens till att höra av mig till han, fast jag inte vill på nått sätt.
Jag blir tårögd att det som skrivs i tråden är så jag har det nu med min kille/ex.
Tack för det sanna orden/ordet som blev en stöt i hjärtat, men nu vet jag.

Kämpa på trojja, vi fixar detta.

tycker jag, för oss oroliga.
https://yd230.infusionsoft.com/app/linkClick/313/d64fda69b9157e05/16191…

Tack för hälsning i min tråd. :)

Tycker santorini formulerar det så insiktsfullt i denna enda lilla mening: "Själva avsteget är inte det farliga utan tankarna det kan föda". Och vet du? Du känns så reflekterande och medveten och stabil. Jag ser det som att du blev en erfarenhet rikare, och är inte orolig alls, men det viktiga är hur du tänker på det som skedde och vilka känslor som väcktes.

Dags att gå och knyta sig. I morgon är åter en dag. En bättre en. Nattinatti.

Hur har du det säja??? Tänker på dig :)
kram mod

Tack så jättemycket för ert stöd Veronica, FM och Santorini :) Ni är så omtänksamma!

Ni har rätt det gäller att ta nya tag och fortsätta vara fokuserad på nykterheten. Jag har lärt mig något av det här. Är inte trygg på långa vägar och jag vill INTE trilla dit igen. Absolut inte. Never.

Min nyktra vår har varit den bästa bästa på många år och så vill jag ha det. Leva och uppleva livet nykter. De glas jag drack påverkade mig inte, jag blev inte onykter så jag behöver inte dem. Ett glas vin eller en öl. Nej det är vad de kan trigga igång som är farligt. Listig liten jäkel alkoholdjävulen är.......
listig listig men vi är listigare :)
kram mod

Tack för ditt inlägg i min tråd. Ja det är till att kavla upp ärmarna igen och fortsätta vara nykter. Dricka är inget alternativ.
Jag älskar Netflix och har hittat en rolig serie som heter Grace och Jackie. Två kvinnor som är gifte med varsin man och männen blir kära i varandra!!!! Jätterolig tycker jag.
Tänker på din ensamhet som du skriver om ibland. Finns det inga roliga föreningar du kan gå med i eller kurser eller varför inte en kör. Jag tror vi mår jättebra av att finnas med i olika sammanhang återkommande :) Jag sjunger själv och det är sååå roligt. Nu måste jag sova.
Ha en skön vecka och fundera på olika kul saker att göra framöver :)
kram mod

Jag förstår precis hur du känner. Jag flyttade isär med min alkoholist för en månad sedan och det har varit upp och ner och mycket ångest och en känsla av ensamhet. Jag vet inte om du läst i min tråd, men där beskriver jag hur jag känt det och känner fortfarande. Men stunderna då jag känner mig tillfreds har blivit längre och de kommer allt oftare för var dag, precis som Ullabulla skriver.
Kram

Känner igen mig i allt det du skriver. Jag behöver verkligen gå in här och läsa emellanåt, så jag inte övertalar mig själv att jag har överdrivit allt. Jag har mått ganska bra nu de sista två veckorna och känt att jag gjort rätt val som har lämnat. MEN så idag träffade jag en släkting på stan som började fråga hur allt var, hur vi mådde om vi planerat något för semestern, annars kunde vi komma och besöka dem i deras sommarhus. Jag fick då berätta att vi separerat och hon blev helt chockad. Gud, vad tråkigt, sa hon. Ni som verkar så stabila i er förhållande och varit i ihop i så många år. Ni har väl tänkt igenom detta ordentligt osv osv. Efter det mötet känner jag bara ångest. Jag är helt låst och kan inte tänka klart. Det enda jag tänker på när folk säger så här, är om jag verkligen ska göra det här. Tänk om det inte var så farligt. Så tänker jag nu. Jag är så trött på att folk säger så här. Om de visste hur mycket ångest det skapar hos mig.
Ibland tänker jag att jag skulle vilja sätta in en annons i den lokala tidningen om att vi har separerat och att jag inte vill ha några som helst kommentarer på det. Vissa dagar vill jag knappt gå ut för att jag är så rädd att möta någon som inte vet och jag måste berätta.
Min man är också ganska påfrestande nu. Han ringer och skickar sms flera gånger om dagen. Vill att vi ska träffas och göra än det ena och än det andra. När jag låter avvisande blir han arg. Jag har så svårt att säga nej till honom, men jag mår inte bra av att han hela tiden kontaktar mig och vill träffas och frågar vad jag gör osv. Säger jag att jag inte har lust eller orkar, frågar han ut mig vad jag ska göra eftersom jag säger nej. Jag vet inte när och hur jag ska få ett slut på allt det här och kunna må bra och börja leva som jag vill!!!