Senaste kommentarerna i forumet

....och mycket vatten har runnit under broarna. OCH alkohol som runnit ner i strupen. Har senaste året ändrat mig fram och och tillbaka tusen gånger om mitt drickande. Vet så väl att jag inte kan dricka normalt, har ältat det tusen gånger och ändå lurar jag mig själv och tror att det ska bli bättre. Har inte vågat vända mig till vården och be om antabus fast jag vet att det är det enda som skulle fungera för mig. Dricker inte varje dag och inte heller mkt de gånger jag dricker men vet att det lurar runt hörnet hela tiden. Att tappa kontrollen. Har ett otroligt sug hela tiden. Har förnekat det förr och tagit det för något annat. Snacka om förnekelse

hur illa du mår, med kryp och värk i kroppen. Du beskrev dig tidigare som sarkastisk och spydig och nu att han skulle beskriva dig som en gläfsig och enveten terrier. Och så tycker du att du inte är särskilt pedagogisk och stödjande och tänker på att han är deprimerad. En ledsam självbild och säkert inte den du vill vara.

Jag vet inte.... men jag får ingen känsla av att han verkligen vill sluta dricka. Mer som att ni för ett ställningskrig, ett ställningskrig som du beskrivit två år här nu.

Jag minns att jag var och hörde en föreläsning av Lennart Koskinen kanske ett halvår efter att mannen slutat dricka för att jag skulle stanna kvar. Det var tämligen skört då ännu, jag förstod sen att detta var tiden med vita knogar. LK, han är ju en livserfaren människa och präst, talade bl.a om uppbrott och separationer. Att relationens längd har stor betydelse och att det är mycket svårt att bryta upp från en relation man levt i 20-30 år. Det drabbade mig hårt för jag kände att det träffade så rätt. Så svårt det var då jag tänkte att jag måste gå, och gick. Svårt var det också den vacklande tiden efter att jag kom tillbaka, en ganska lång tid. Den här föreläsningen var under den tiden, maken kom dit senare på dagen och hade också ett kort samtal med LK. Avgörande i alla svårigheter var ändå att mannen tydligt både visade och uttalade viljan att välja mig. Jag vidhöll envetet att han själv måste välja hur han skulle ha det med alkoholen, det var inte jag som tvingade honom att sluta dricka. Däremot var mitt val klart, jag ville inte leva med alkohol längre. Visst var det dubbelt men viktigt för mig att han gjorde sitt val.

Exakt nu talar Horace Engdahl om sin separation .... efter väldigt många år och fyra söner. Han talar om tiden som liv och död... Både av fysisk nervsmärta men även livsomställningen. Och om den fina texten Nyårsballongen.

Jag fylls av känslor när jag läser hur du har det. Jag vill tala om vad jag tycker du ska göra.... Men jag inser direkt att du förstås måste gå din egen väg och göra dina egna val. Jag hoppas att du kommer till en vändpunkt snart så att du blir fri att leva ... ett liv som du väljer själv och där du ställer de villkor som är viktigast för dig.

Detta var mina tankar till dig så här en söndagskväll med Horace på TV i bakgrunden. Önskar dig en god natt med god sömn! / mt

??

..tack alla för pep! Det värmer. Allt så jäkla jobbigt idag, jag var inte beredd på det, att det skulle kännas så.. Tvingade mig själv att tänka på förra helgen, så det blev inget dricka. Blev en promenad på 3 timmar ca istället. Nu helt trött och hoppas på att morgondagen blir lättare.. Tack Alla

för mig att gå på alanon det bygger upp min styrka. Idag var en delning som kunnat vara min egen, läskigt! När man som jag är medberoende ut i fingerspetsarna är det skönt att få fråga varför alkoholister beter sig så lika på vissa punkter. Och jag vet att jag ska fokusera på mig och mitt mående, men känner även att jag vill ställa dessa frågor, för mig hjälper det mig framåt när jag inser att det spelar ingen roll hur jag agerat i relationen. Som etanolen skriver i tidigare svar upprepar "min" x samma mönster men idag blev extra tydligt att det är många alkoholister som följer liknande mönster. Mitt uppbrott och nej till vidare kontakt känns bra. Det mönster som nu följs är 1. Lite gulliga sms så jag ska "smälta" lite, funkade inte. 2. Prata skit om mig för att göra mig svag så jag kanske hör av mig för att skälla, funkade inte. 3. Hoppas jag slipper bli hotad, har inte hänt men jag känner igen det från tidigare relationer. Känner mig stark och bra att jag tog beslutet att lämna och att jag vågar hålla alkoholisten från mig, trots det gör extremt ont.

Jag har en dröm om att leva ett annat liv. När jag kopplat av med alkohol så startar hjärnkontoret jobbet med att fundera ut hur, när osv. Tiden går jättefort och jag har kul. Jag lever ett liv idag som jag egentligen inte vill leva. Går emot min dröm/längtan. Jag har det för bra och bekvämt just nu. Att bryta upp nuet till något okänt vågar jag inte än. Ibland önskar jag att något händer så jag vågar använda mina vingar igen. Flyga igen. Känna att jag lever. Segla bort dit vinden bär mig. Leva i ett med naturen. Känna att jag lever varje dag resten av mitt liv. Jag är inte mig själv när jag lever som jag gör idag. Varje dag jag inte följer min inre kompass, vilja och dröm så dör något inom mig. Gnistan, elden eller energin och orken sinar. Ångest. Eller är det bara en falskdröm och flykt från verkligheten att tänka så. Kanske. Hmm. Ibland ska drömmar få vara drömmar. Livet är som det är. Tufft ibland. Får klura på det när jag landat ordentligt. Fokus på ett a-fritt liv nu. Det blev skidor på fm och löp på em. Dag 11 imorgon. Alla är tillbaka på jobbet så det blir väl mycket surr. Tror jag tar en morgonjogg så har man det avklarat. Sen då... hur får man måndagen till en dag som gör livet värt att leva. Hmm får sova på det.

med boendet så du kan komma därifrån. Nu räcker det med att ta deras skit!!

Vad roligt med alla svar!
Jag försöker summera så mycket jag kan i ett inlägg..
Det första året var 'bra' för att lära mig hur jag inte skulle göra. Jag ville göra allting själv, men misslyckades bara. Att försöka tillfriskna helt själv är inget jag fixar!
Att prata, träffa och umgås med andra i samma sits så finns det alltid någon som har ett svar på hur jag ska ta mig igenom tillfällen då jag annars skulle välja alkohol.

Men allting har långtifrån varit lätt. Det kommer stunder då jag bara vill dricka igen för att må bättre. Men nu vet jag garanterat att det inte kommer att komma något bra utav det! Och därför kan jag bl.a. hålla mig nykter.

Att kunna vara mer fokuserad, känna med mina egna känslor, minnas vad jag gjort dagen innan, inte ha samma molnande ångest är några av de 'sidovinster' jag mest uppskattar!

helt lätt, men för mig kommer varningsklockor att han ger dig löftet under fyllan/bakfyllan. De kan då bli mkt sentimentala och i stort sett lova allt man ber om. Har han eget boende och jobbet kvar så kanske det är lättare att bli nykter om han verkligen vill för det räcker inte med endast insikten. Har du läst något om medberoende, du har ju själv växt upp med alkoholism och det är lätt att man fortsätter sitt mönster som man så väl känner igen. Lycka till och styrka till dig!

Jag behöver inte heller se när mannen är full längre. Jag förstår på olika sätt. Jag hör ju tex på telefon när han har druckit och undviker då att träffa honom.
Klumpen i magen över hans destruktivitet är nästan konstant. Alkoholproblematiken har tagit över så allt det fina vi haft ibland överskuggas.
Skulden och oron håller mig kvar trots att kärleken förstörs. Hur blir man fri? Hur hittar man tillbaka till sitt friska liv igen? Ska jag bara låta honom fortsätta förstöra sitt liv? Sorg, sorg och oro, ständiga besvikelser och mera sorg.
Det är väl inte såhär jag vill leva?

denna helg blev bättre utan alkohol än den varit om jag köpt ut igår! så är det bara.
det har varit stunder i helgen jag mått skit, då det hade varit så nice få knäcka en öl o flyta bort från den ångest som bubblade upp. men ångest är känslor, inte verklighet alltid, och den ångesten försvann. jag hade haft mer ångest om jag haft 6-8 tomma starkölsflaskor i hallen nu.

inte säker jag kommer välja rätt alla gånger. eller. är säker jag inte kommer välja rätt alla kvällar eller dagar. men f.n vad bra att jag kan göra det ibland.

Liknande beteende hos min karl i hans sämre perioder. Allt är fel och alla är emot honom. Som att vi andra gaddat ihop oss mot honom. Barnen skriker och jag ger pikar om alkoholintaget, eller så gör jag inte tillräckligt mycket hemma. Det är otroligt synd honom, så en liten styrketår kan han väl vara värd när han nu är så missförstådd och ouppskattad? (Det sista säger han förstås inte, men jag märker ju att det är så hans argumentation slutar.)

Sen så påverkar ju alkoholen humöret även när de är nyktra. Så min erfarenhet är att det krävs en längre nyktrare period för att det ska bli bättre. Men det är lite som med hönan och ägget, det där med det dåliga humöret och alkoholintaget. Det ena ger mer av det andra. Och tyvärr så kommer det ju ofta när man själv också är trött, som när barnen är sjuka.

Här satsar vi fortfarande på ett nyktert 2016... Känner mig försiktigt optimistisk.

Den känslan!
Åh!
:)
Jag fattar!

För era tankar och kommentarer! Hemma nu. Såhär blev det, jag drack en 33cl öl då vi kom dit. Sen alkofritt fram till middagen, då jag tog ett glas vin till maten. För en normal person helt normalt facit. För mig säkert sämre, jag tror som ni att det är bäst att helt försöka avstå en tid! Men ikväll blev det såhär. Det märkliga var att begäret efter mer inte kickade in. Även nu tillbaka hemma känns det ok, jag vill inte ha mer. Jag känner att något håller på att förändras inom mig och jag blir mer och mer övertygad om att jag måste fixa det här nu, trots att jag inte håller fullt ut! Tack igen för er support, ni är guld värda ?

Nyktra kilon! ?
Jag funderar som du cruella, var bottnar all ångest?
Vad försöket jag att döva?
Ja, förutom tröttheten då, men trötthet är inte heller ett normaltillstånd.
Jag tänker att ju förr man kommer till insikt om vad som driver fram stress och beroende av någon slags belöning ( alkohol, shopping, socker mm) desto bättre! Att syna sej själv i djupet och hitta läkning och kanske acceptera att " det är som det är, jag mår såhär och det är ok"
Acceptans istället för bedövning av känslor.
Spännande att se vart detektivarbetet leder ?

Hur kunde du få honom inlagd, just nu verkar det som inget hjälper, skulle vilja ha in honom någonstans, men han vill ju inte och han är väl för "bra" för att få vara nånstans, orkar verkligen inte mer, åker på semester nästa vecka men vet inte om jag kommer kunna koppla av

cruella,
bra att säga att det blir "lätt som en plätt". Jag tror på att det. Att intala sig själv/säga sånt till en själv/skriva här. Hur det ska bli. Kör försiktigt sen. Ska visst snöa.

blomstra,
för oss är de 5 första dagarna allt annat än "ynka". Vi kämpar oss fria från alkoholdjävulens klor. Kämpar oss upp ur hålet med kvicksand osv. Hoppas du kan hitta kraft nu så kommer det bara bli bättre.

farmor, vad härligt med några nyktra kilon istället för alkoholdrivna kilon. Viktigast är väl att vara nykter och det får kosta några extra kilon. Tycker jag. Hjärnan söker annat. Helt klart. Ångesten är inte helt borta. Kommer och hälsar på då&då. Då är det jobbigt. Skönt att kunna vara här på ah en stund.

Både och. Stressar lätt upp mig även när jag är ute går. Tankarna börjar gå på högvarv och jag känner mig otrygg för att jag inter hemma och vill bara försvinna från platsen där jag är och komma hem på en gång. så det är lite dubbelt för mig med både promenader och träning. Ibland får det mig att må bra och ibland skapar det en massa ångest.
Med tanke på att jag har en sån lång historia bakom med psykisk ohälsa långt innan jag började dricka alkohol så tror jag tyvärr inte att ångesten kommer försvinna. Det är snarare något jag får lära mig att leva med. _Men_ alkoholen gör ju ändå att den ångesten jag har ökar så att låta bli att dricka är ju ändå till fördel för mitt psykiska (och fysiska) välmående.
Skönt att höra att du mår bättre! Hur är det med förkylningen förresten?

cruella,
det går väl bra med att ställa om livet. Göra om och göra rätt. Det är faktiskt kämpigt och puhh periodvis jobbigt. Ibland funderar jag på om det inte är alkoholen som är problemet. Utan något annat som inte är bra i ens liv. Men man ska inte fundera för mycket nu. Först återställa knopp&kropp. Härligt att blanda skratt&gråt på bion. Jag som är man kan naturligtvis inte gråta öppet på en bio.

Är inte direkt nykter men vill bara tacka för erat stöd. Imorgon är det antabus igen, så då kommer jag förhoppningsvis levla upp lite med nykterheten. Vi hörs ♡

är det så att vi anhöriga med medberoende har just svårt för att släppa. För om hjärnans logik säger en sak och hjärtats nått annat är det svårt. Finns även de som lever med hot och då känns det bättre att stanna för annars skulle man behöva fly. Har just lämnat fast det är jobbigt men innerst inne vet jag att det var rätt!! Ta hand om dig.

Raska promenader, hemmaträning och styrketräning låter väldigt bra! Känner du dig lugn och ångestfri efter en power walk? Min ångest var starkt alkoholrelaterad och jag mår mycket bättre nu när jag dricker mindre. Genom att vara nykter i några veckor tror jag att din ångest kommer att minska.

Kram

Nu blir jag ju sååå nyfiken på konstnären. Kan du avslöja?

Våra sinnen skärps verkligen. Jag hör nyanser, ser skiftningar och känner lukter som i en ytterligare dimension. Kan nästan tro att det är hjärnan som spelar spratt men det är mina sinnen som vaknar igen. Bubblan vidgas och flyter ihop med andra bubblor. Världen blir större..
??