Senaste kommentarerna i forumet

Låter lite som att du blir triggad av att du inte får, av att någon annan försöker bestämma vad som går an eller inte?

Hej Ingrid! Vad bra att du söker dig hit för mer hjälp när du själv inser att du inte tar dig hela vägen själv. Det låter som att du har insikt om hur du vill leva ditt liv och att alkoholen sätter käppar i hjulen för dig. Känner du att du prioriterar din nykterhet allra högst? Om inte, kan du prioritera om på något vis? Många gånger är det ju så att håller man nykterheten i schakt så kommer livsglädje och många andra bitar på plats.

Du skriver även att du testat AA men jag tänker då, hur många träffar har du varit på? Min terapeut sa en gång att det tar 90 träffar på 90 dar för att ta sig ur ett starkt beroende. Det här är givetvis olika för olika personer men det ligger något i det. Vill man verkligen bli och leva nykter så går man på möten tills man känner sig trygg och säker i sin nykterhet. Kan ta flera år. Givetvis kan man hitta andra sätt men dessa möten är tydliga, man går dit för att man har alkoholproblem.

Mitt tips är som sagt, prioritera din nykterhet allra högst. Mår du bra mår också din omgivning bra.

All lycka till!

/MåBättre

tycker att det funkar riktigt bra på semesterresor. Jag får problem med måttligheten, dvs omåttligheten i helt andra sammanhang när jag inte FÅR göra bort mig och bli full

tycker att det funkar riktigt bra på semesterresor. Jag får problem med måttligheten, dvs omåttligheten i helt andra sammanhang när jag inte FÅR göra bort mig och bli full

Det jag tycker känns oerhört jobbigt med att försöka dricka måttligt, är att jag då aldrig kan slappna av. Jag måste liksom bevaka mig själv och räkna hur mycket jag dricker och hålla koll. Det känns ännu mera jobbigt än att vara helt nykter. Dessutom vet jag att jag inte klarar att dra gränsen och får istället en massa ångest sedan. Nej då sitter jag hellre där på stolen och glor :))

hellre skjuter jag mig! Nej nej nej, jag har gett mig på f-n på att det ska gå att dricka måttligt

Suget bara försvann efter mat och en drink bestående av vatten och äppelcidervinäger :)

Jag förstår den där känslan av att saker blir meningslösa utan alkohol. Själv fasar jag lite för semesterresan vi har bokat i sommar. Har älskat den där känslan när man sitter i utrikeshallen på Arlanda med ett glas vin och en pirrande känsla av förväntan i kroppen. Ska jag nu sitta där rätt upp och ner på en stol och känna mig helt tom och vardaglig, medan resten i sällskapet skålar och blir fnittriga och glada? Tyvärr var semestern redan bokad när jag kom fram till att sluta dricka, annars hade jag nog valt en helt annan sorts resa. En alkoholfri hälsoresa eller nåt. Det skulle jag kunna känna mig förväntansfull inför även utan alkohol. Men på den vi ska åka är alkholen typ 99% av nöjet. Det känns det som nu i alla fall. :(

utan alkohol? Går det? Nej jag skämtar, men är kul att hänga i barer och snacka med folk och skönt att dricka vin i soffan. God mat utan vin eller öl? Meningslöst om du frågar mig

Nyman! Nu var det länge sen, sorry för radioskugga. Hoppas du har det bra och att du bet ihop igår trots skitdag. Jag tror på dig alla dagar vi veckan.

Hallå!

Jag lever och frodas. Är mitt uppe i en bostadsjakt vilket innebär en hel del hemnetsurfande, lägenhetsvisningar och frustrerande budgivningar. Ja ni fattar, då hinner man inte hänga här. Och då jag är allt eller inget så blir det inte ens att jag tittar in. Men nu fick jag dåligt samvete och nyfikenheten tog överhand så nu har jag lagt mig i soffan och ser att det finns hur mycket som helst att uppdatera sig om. Med mig är inget nytt i övrigt. Ingen alkohol eller jag tog en lättöl igår till en jobb middag har ingen aning om vad en sån innehåller. Vatten till middagen och ingen frågade. Skönt.

Har sedan några veckor slutat med mina antideppressiva piller. Och jag har känt mig lite labil de senaste dagarna. Igår var jag kränkt i över tre timmar för att jag blev irriterad på en kollega. Och idag hade jag en liten olustig känsla men jag hoppas att det lägger sig så småningom. Så länge ångesten håller sig borta så är jag nöjd. Jag kan känna någon form av lättnad av att känna mig lite ledsen, nervös eller till och med kränkt. Det känns som äkta känslor. Aja nu håller vi tummarna på att året med pillrena har gjort sitt.

Jag menar den där inledande känslan som du beskriver så bra! Jag vill lära mig att sluta efter tre fyra glas eftersom jag har svårt att tänka mig ett alkoholfritt liv

http://medberoendeinfo.blogspot.com

Tar inte i försvar men har insett att alkoholisten är maktlös till den dag hen kapitulerar. Så svårt att förstå men jag tror verkligen att det är så. Förnekande och lögner hör till sjukdomen - för den skull ska inte omgivningen acceptera lögnerna och förnekanden. Läs gärna Carina Bångs blogg om medberoende för att få insikt och styrka att ta makten över ditt liv. / mt

Prova att leva utan alkohol i en vecka eller i en månad.
För den som inte har problem med alkohol är det ingen konst.
Jag går på AA-möten och där kallar vi oss alkoholister men våra historier ser ganska olika ut.
Det gemensamma är att alkohol har styrt våra liv och skadat oss skulle jag vilja beskriva det som.

Allt från att dricka för mycket varje helg till att dricka direkt på morgonen, dricka varannan dag, varje dag eller två månader om året.
Det är så olika.
Klokt att du funderar över dina alkoholvanor :)

Vad glad jag blir, tack för att du berättar att du har pratat med honom och att du gjorde det.
Bra gjort!
När jag själv blev konfronterad gällande mitt drickande blev jag faktiskt inte arg utan mer lättad, i stil med "äntligen händer det, äntligen säger någon något."
Det var som att jag hade väntat på att någon skulle säga ifrån.
Så kanske din fd man också känner.
Han vet med sig att han dricker för mycket men så länge ingen säger något lurar man sig själv att "då kanske det ändå inte är så farligt."

Trots att jag inte känner dig känner jag mig stolt över dig som gjort det rätta!
Önskar att fler vågade konfrontera människor i sin närhet som dricker för mycket.

Jag hoppas att allt kommer att ordna sig till det bästa för er alla tre.

Jag har pratat med pappan, kände starkt i går att jag helt enkelt var tvungen att göra det.
Han blev ledsen, hade inte förstått att sonen märkt hur mycket han drack, och absolut inte tänkt på att det kunde skada sonen på något sätt. Men han erkände direkt att han har problem och att han också funderat på att söka hjälp.
Det kändes i alla fall som en bra början för att stötta sonen framöver.

Kram tillbaka!

De första månaderna ska man uppleva sig själv igen med allt vad det innebär.Vilket själv? Det är ju nästintill utplånat.Håll ut,det blir bättre.

För det gör jag inte.
Men om jag förstått bara lite grann av hur en beroendehjärna är uppbyggd så är deras värld och deras sanning vitt skilda från den ritktiga sanningen som vi utomstående ser.

Jag känner ju inte honom.men oftast är det inte så enkelt.
Inför dig kunde han vara onykter och du stod där ändå.På jobbet kan han inte det, det går helt enkelt inte.
Nu har du valt bort honom och du kanske inte har sett fulla effekten av att du lämnat honom än.Precis som för oss närstående så är det en lång process även för dom att börja tänka tanken att välja bort alkohol.
Det är deras närmaste och ibland enda vän som står där i vått och torrt.Det är ett kemiskt sug som trotsar allt förnuft och ett måste.
Inget egentligt val när alkoholen tagit ett tillräckligt stadigt grepp om en människa.Nästa steg kan vara just att jobbet eller körkortet ryker fast han kämpar emot.
Så kan det vara,men det är klart att det ligger något i ditt resonemang också.
Men i hans värld är det förmodligen så att du valt bort honom i ditt liv.
Han har troligen inte full insikt i att det är alkoholen som är den stora boven varför du lämnat även om du försökt hamra in det i pannbenet på honom..

har varit så har det funkat med hundar OM det inte finns nån allergiker och att hunden inte "stjäl" uppmärksamheten.

Ja det är i tanken allt sitter eller hur??? Hur jag tänker kring alkohol och hur medveten jag är om vad som kan hända om jag börjar smutta igen. Har ju trillat dit så många gånger förr och tycket att mitt drickande eskalerat för varje gång jag börjat. Jag har ju bara druckit mer och mer.

Det gäller att komma ihåg allt tråkigt alkoholmissbruket för med sig, ångestmorgnarna, den dåliga sömnen, den dåliga orken, den dåliga mamman, det dåliga självförtroendet osv........listan kan göras hur lång som helst. Det gäller att inte börja romantisera alkoholen och negligera problemen det förde med sig.

Tack Lenanyman för ditt förtroende för mig det stärker. Ska verkligen leva upp till det :)

Kramar till ALLA på detta fantastiska forum!!!!
Helgen blir vit som snö :)

Hej,
Jag frågade innan AA-mötet om jag fick ta med mig min hund (hon kunde inte bli lämnad ensam). det var inga som helst problem.
Min hund lät, gnällde m.m. Ingen sade ngt om det. Jag bad oxå deltagare tala om ifall de tyckte det var jobbigt. Inga problem.
Jag bor i en mindre stad.

Nu på hemväg från jobbet känner jag första suget sedan i söndags. Har haft en ganska krävande dag och är trött. Der är i sådana lägen jag ofta brukar känna sug, när jag tänker efter.
Och då är det lätt hänt att ta sväng om bolaget och köpa en flaska...Men inte nu! Nu får suget bara vara och så får jag se hur det går. Intressant faktiskt :)

Han valde bort mig för det var enklast att vara med alkoholen. Den är mera intressant än va jag är. Hade jag vart viktig som ett intresse eller arbete hade han inte drukit

Så arbetet går? Jo varför för att det är viktigt för han. Alltså va jag inte viktig
varför är han just nu i en stad och kollar in ett företag inom games. Jooo för det är inom hans intresse
varför åkte han inte med mig nånstans under 4 år... jo för det var inte intressant. Alkoholen är hans intresse