Senaste kommentarerna i forumet

Jag har precis själv klarat mig och vill fortsätta med det.
Kom hit i oktober med fantastiska förhoppningar.
Krokig väg till och från, kommer på kant med vissa och grodorna poppar ur munnen...........
Men precis som mitt nick antyder så VILL jag sluta.
Har inte klarat en hel månad, inte ens tre helger på raken. Men vi prövar väl igen, hoppas på lycka denna gång!
/A

Hoppas du har det bra idag! Ta det lugnt med besluten, några månader kvar till aug. (det var väl då du/ni skulle bestämma dig?) Positivt i alla fall att han går på sin behandling..

Varma kramar
Miss K

Tänker på dig. Har sett dig inloggad lite då och då men du skriver inte mycket. Samma här. Finner en tröst i att logga in och läsa dock. Hur går det med ditt dagboksskrivande?

Det var väldigt fint det du skrev till mig, att du beundrade. Om jag ska vara ärlig så hade jag svårt att svara på ditt inlägg hos mig. Visst är det fånigt, man kämpar för att vara en bra person och en person som andra ska respektera och tycka om, men sedan när jag får en komplimang av en vän så blir jag blyg och har svårt att ta till mig det. Så svårt ibland att tro på att andra tycker att man är bra. Tack vill jag säga.

Angående sambon och hans familj så har du nog rätt. Det är inget man kan skynda på. Tillit tar tid. För mig tog det flera år av nykterhet från min pappas sida för att kunna känna någon tillit alls. Nu reparerar vi relationen sakta, sakta, eller snarare skapar en helt ny relation till varandra.

Hur går det med att bryta isoleringen? Tror, oavsett alkoholproblematik eller inte, att det inte alls är bra att kokonga in sig för mycket i sin parrelation. Kärlek, respekt och samhörighet i all ära men det är också viktigt att ha ett liv utanför puppan, dels för sig själv som individ, ett socialt nätverk som inte står och faller på bara en enda person, faller man då så blir fallet alltför hårt, men också tillsammans som par att man släpper in andra människor i sitt liv. Många parrelationer fungerar som små minisekter där positiva saker som lojalitet och sammanhållning alltför ofta kan gå över till destruktiv isolering med ingen insyn eller samspel från andra så att man skapar och förskjuter sina egna gränser tills allt som händer inom relationen blir "normalt".

Nu verkar du ju må bra på sistone men jag minns att du skrev att du kände dig väldigt ensam och saknade vänner när ni hade separerat, något jag kan känna igen. Det låter bra att ni ska försöka avsätta tid för att öppna upp lite mer.

Kramar!

utflykt låter som en dålig ide'.

Efter allt du skrivit så litar jag inte alls på att ditt ex vill dig väl. Du har tidigare skrivit att han sagt att du "inte säger vad du vill". Kanske är det just sådana saker som han använder och feltolkar? Som att då du tidigare sagt att du inte vill ha någon kontakt med honom men ändå åker på en utflykt, skulle han då tolka det som ett löfte från din sida om att det kan komma att bli ni igen?

Tror det är superviktigt att vara konsekvent här. Har du sagt att du inte vill ha kontakt med honom kring annat än barnen och möjligtvis om ni har kvar gemensamma praktiska saker att lösa, så stå för det. Lägg på om han ringer för att fråga vart lakanen finns. Tror tyvärr att han kommer att fortsätta kontakta/trakassera dig så länge som du svarar och ställer upp på det.

Utan att känna honom på annat sätt än genom dina skrivna ord så gissar jag att han tycker att all kontakt med dig är bättre än ingen och det faktum att du fortfarande har kontakt med honom kring saker som du inte vill ger honom hopp och en känsla av att du inte helt har lämnat honom. Utifrån mig själv som medberoende så har jag själv gjort samma sak som han gör. Trots att det var jag som bröt(flera gånger) med alkoholisten så kunde jag ringa för att fråga om triviala saker, som om han hade det gröna kopplet till hunden hos sig eller att jag hade fått med mig en gammal T-shirt som var hans. Det jag egentligen gjorde var dels att stilla min oro(försäkra mig om att han levde), dels försäkra mig om att han inte var helt borta ur mitt liv men också för att få en öppning att prata om annat än obetydliga koppel och tröjor, för att jag egentligen ville ha honom tillbaka.

Du är medberoende Flygcert men tänk också på att han säkert också är beroende av dig och någon som är beroende släpper inte det som de tror sig behöva utan att kämpa för det. Jag menar inte att du ska tycka synd om honom, men du har möjlighet att för din skull tydligt visa att du inte vill ha honom i ditt liv.

Du kan faktiskt lägga på om han ringer och vill snacka om annat än barnen. Jag har vänner som efter en infekterad separation inte hade någon kontakt med varandra alls. De skötte överlämning av barnen genom dagis/skola på bestämda dagar så de inte ens behövde se varandra. I barnets väska hade de en bok där de antecknade sådant som rörde hur barnets vecka varit. De ringde bara varandra om det var något akut, om barnet skulle bli allvarligt sjukt eller kring akuta praktiska förändringar som att barnet var sjukt och behövde vara hemma från dagis. Idag har de en fullt fungerande "skilda-föräldrar-relation" men just då var det nödvändigt för både dem själva men också för barnens bästa, som såklart stod i skottlinjen, att ha nollkontakt.

Kan han kanske gå med på att ni bokar en tid hos familjerådgivningen för att få hjälp att upprätta någon slags överenskommelse? Du kanske själv kan skriva en sådan redan nu och om han inte går med på den be honom själv skriva ett förslag på hur det skulle kunna se ut? Tydligt och konkret.

Kramar!

igen sitt eget resonemang från en intervju i tidningen ger mig lite fjärilar i magen....

Ralf Gyllenhammar i gruppen Mustasch gjorde en fyllespelning för ett tag sedan, en spelning som avbröts för att han hade svårt med både tal och ben :-) Dagen efter bad bandet om ursäkt och lovade att kompensera med en gratisspelning framöver. Gott så.

Nu är ett nytt datum bestämt och i intervjun så kommer kommentaren i samband med att han säger att det är slutdrucket av starkspriten :

"Bara öl och rose'vin. Och inget innan konserten. Det är färdigt med sånt."

Eller hur ??? Visst hjälper det att dricka annat ?? Om jag låter bli andra sorter så har jag ju inte problem va ??

Hur många gånger har jag inte använt precis samma smarta argumentation ? Det fungerade inte för mig heller.

vad fina ni är!

Jag har faktiskt ringt mig sjuk idag. Tänker vara hemma idag och imorgon, strejka i det tysta men framförallt fundera ut hur jag ska gå vidare, om jag alls ska vara kvar.

Jag trivs ju väldigt bra där och visst är det roligt att de litar på mig och har lagt ganska mycket ansvar på mig då jag är självgående och oftast inte har någon handledare närvarande men samtidigt känns det som att de utnyttjar "gratis arbetskraft" där de egentligen skulle behöva tillsätta en tjänst. Många dagar har jag varit helt själv med ungdomarna, jätteroligt och utmanande men det känns inte bra att de utnyttjar gratis personal för ett sådant ansvar istället för att ringa in vikarier eller skapa en ny tjänst som täcker de behov som finns. Tidigare har jag ställt upp på det för att jag ville visa vad jag klarade men har tappat lusten nu då jag inte får något för det.

Inte direkt alkoholrelaterat men tack för att ni har tålamod med mig.

Ska träffa en vän för fika idag och få hjälp att bolla lite kring det här. Tiden däremellan kan jag hitta ett lugn(även då problemen inte handlar om alkohol) i att logga in här. Så skönt att ha en plats att gå till, närsom på dygnet, där jag vet att man vill mig väl. Spelar ingen roll om ingen är inloggad, bara att se era avtryck på forum ger mig styrka.

Kramar

- önskar dig en bra dag! / mt

på utflykt med exet - det rådet känns enkelt och lätt att ge!

Så skönt att du mår ok! Det tar tid men det blir bättre! Du är på rätt väg!

Kram, kram / mt

ur-uselt fungerar det i alltför många organisationer - den ena handen vet inte vad den andra handen gör - och säger... Knappast går det att rätta till då jag tolkar det så att "lillchefen" lovat något på för lösa grunder, något h*n inte hade underlag för och inte sista ordet i. Men visst kan du höra även om h*n är ledig. Men - du kanske inte ens har lust att vara kvar? Hur känns det nu när du sovit på saken?
Kramar / mt

Sorgsen! "Ser" och begrundar just nu den senaste skriftväxlingen här; att skrivandet bidrar till upptäckter om en själv, att vi känner igen oss i varandras erfarenheter och att det lättar att häva ur sig på en trygg plats... Så är det. Och så såg jag din rubrik på hela tråden: Hjälp! Vad ska jag göra nu? ... och jag ler lite - för det verkar du ha bra koll på, både vilken riktning din inre kompass visar och att handla efter den. Fortsätt bara... och ta väl hand om dig! Finaste Medmänniska!
Kramar! / mt

Tack för alla kloka kommentarer och påhejjanden! Spela HELA filmen låter som ett bra knep, kräver litet träning dock. Tänker också odla Berras ångestklump i magen när jag tänker på alkohol. Just nu ser jag min äldsta och älskade väninna framför mig (hon med bokföringen och vinglaset) när jag tänker på alkohol. Så ljuger jag också för mig själv när jag dricker och så illa är det. Jag såg på henne att hon skämdes och hennes skam är också min. Att se henne framför mig räcker just nu för att jag ska inse vad det är jag laborerar med.

Det är så inspirerande att höra om era nykterheter - 4 månader - längre än jag någonsin varit nykter de senaste dryga tjugo åren. Ett år - Wow! Flera år - det är uppenbart att det fungerar och att det fungerar bra för vissa - så varför inte för mig?

Om jag nu är en så konstig och avvikande typ att jag inte kan dricka alkohol på ett "normalt" sätt, vilket jag är - inget snack om saken, varför inte stå för det då och vika av helt och hållet och bli nykter? Verkligen stå upp för mig själv, inte på något gapande, skrikande sätt, utan bara stå där som ett lugnt och tryggt stöd för mig själv. Vad är det som är så svårt? Ska dock säga att det inte känns särskilt svårt just nu, men jag är mycket rädd för det som komma skall. Har upprepade gånger med hjälp av forumet och på annat sätt lyckats lägga av ett par veckor, till och med fem veckor vid ett tillfälle, men förr eller senare låter jag mig själv glida ur sadeln. Det är det som oroar mig. När väl tanken på att dricka får fäste i mitt huvud igen då är det som att jag stänger av allt. Alla kloka föresatser, tankar och råd ställs liksom på vänt. PANG! Och sedan tar det månader att skrapa ihop mod och kraft igen. Den tendensen hos mig själv gör mig skiträdd, det är också den tendensen som gör att jag inte litar på mig själv och som egentligen alltid gör mina försök 95 % -iga. Beslutet att dricka blir liksom lika starkt som beslutet för tillfället är att inte dricka. Förståndiga tankar, förnuftiga råd når inte in när jag väl bestämt mig för att dricka. Då skiter jag i att spela filmer, tänka igenom konsekvenser osv. Vad, vad, kan i det läget få mig att stanna upp? Jag vet inte, så därför dricker jag mina antabusshots och tänker göra det för lång tid framöver. Problemet med Antabus är att när återfallet börjar närma sig har jag en tendens att "glömma" min medicin, jag börjar tänka på att den nog inte är bra för kroppen och mår jag inte litet dåligt av medicinen osv. Sak försöka vara uppmärksam på sådana tendenser i tid denna gång och försöka prata om dem.

Många kramar till alla er som vet vad detta handlar om!

Dag sju är bäst!

Grodan

...så jäkla surt!!!
Folk har så lätt för kasta ur sig saker utan behöva ta ansvar för orden. Fy sjutton vilken smäll rakt i buken.
Jag hoppas de har förstånd att skämmas och på sikt jobbar för du ska kunna vara kvar.
Det känns ju som du hamnat rätt, ungdomar tar inte emot vem som helst.

Kram

Hihi, ja, det är lustigt hur man bygger upp personligheter utifrån det som skrivs här.

Jag tänker ganska ofta på att det är speciellt med relationer som börjar i det djupaste djupa. Först efter lång tid kan man ställa frågor som "vad heter du?" och "vad jobbar du med?". I andra sammanhang är det ju tvärtom... där börjar man med de frågorna, och det kan ta en evighet innan man når djupet.

Ja, jag mår bra, det är mycket på ett bra sätt. Jag har en heltidstjänst och utöver den driver jag en egen firma och pluggar lite också... Så det är inte så konstigt att det blir fullt upp ibland. Men, nu är studierna snart avklarade och då blir det åtminstone mindre på den fronten.

Och alltså: nu är det läggdag, fy vad sömnig jag är... :)

Godnatt!
/H.

Kram till dig!

Hoppas att du har det bra, att det är på ett bra sätt mycket att göra för dig!
Tänk, jag har många tankar om dig (och många andra här) - man får bilder av hur ni ser ut, vad ni gör, jobb, ja, allt... undra vad som stämmer...!

Kram

Men vad tusan? Får man ens göra så? Gäller inte muntliga avtal?

Usch och fy. Och kram!
/H.

Sorgsen-vännen. Vad jobbigt du har det.

Jag tänker på dig. Kram!
/H.

Kram! :)
/H. (som har haft tokmycket att göra en period och därför inte varit så aktiv... men jag läser allt som skrivs och tänker mycket på dig, flygcert.)

... det är bra att skriva, jag bara glömde det ett tag...

Ja.
Jag blir sååå trött på honom - idag har han frågat mig om de mest bisarra saker: "Var är min nässpray?", "Var ligger lakanen?"... Jaa, allra kääääraste sambo, din nässpray har jag ju aldrig rört, och lakanen ligger där de alltid legat... Har du nollkoll eller vill du bara ringa mig för att du vet att jag tycker att det är jobbigt?
Hjääälp.

Dessutom vill han att vi ska åka på utflykt tillsammans...?! Jag vill inte - tror inte att det är bra. Vet inte vad han hoppas med det?

När jag läser om dig Sorgsen så tänker jag ju som alltid att du är så stark, att du kämpar så och också att jag vill inte att du ska behöva utstå det där elaka, hemska.

Jag är trött, men mår ok idag.

Hej Fia,

Inget inlägg sen "så rasade allt...". Hur mår du och hur har det gått? Tänker på dig.

Kram

Så himla, himla fult, kan bara instämma i Mulletants ord!

Håller tummarna för att det löser sig på något sätt för dig!
Förstår att du helst vill säga några kanske inte så fina ord till dem (det hade jag själv velat) men försök bit ihop - uppenbarligen har du ju gjort ett bra jobb, det kanske öppnar sig någon mer möjlighet?

Kram!!

väldigt bra sagt Berra. Du beskriver också stunderna när man kan känna lite vemod och sakna drömmen om alkoholen: grillkvällar när solen går ner, rosévin på en uteservering, vin på semestern utomlands osv. Det är illusionen om hur det skulle vara man saknar för det blev ju inte så mysigt och romantiskt när suget efter mer och mer alltid slog till.

Jag har lärt mej en hel del viktiga saker på min väg mot nykterheten, av såna som gått före. En sak är att sluta tycka synd om sej själv för att man inte kan/får dricka. Så länge man gör det kommer man att sträva efter att kunna dricka normalt igen nån gång. Tror jag. Så för mej var det ett viktigt steg när jag kände att jag inte behöver alkoholen längre. Jag kan inte dricka och jag får inte dricka men att jag inte behöver det heller, det är grundläggande. Då har jag accepterat att jag klarar mej bra utan. Mitt liv har blivit mycket rikare.
Sen läste jag nyligen en mycket bra sak här på forumet: "Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig någonsin det beslutet". Det korrekta beslutet var att sluta dricka för att konsekvenserna blev för svåra, priset blir för högt. Då ska man inte ompröva det beslutet för som vi vet är det ytterst få med missbruksproblematik som kan gå över till moderat drickande. Så varför riskera att göra en "Holknekt" som jag kallar det.

så fult!
Massor av kramar till dig! / mt

och glädjas åt dina fyra månader. En bra bit kommen. Sex dagar är också bra. Ni kan se fram emot en sommar att njuta av med öppna sinnen. Jag tog min sista alkohol 10.6 förra sommaren. Första fredan var lite svår men sen gick det av bara farten. Just friheten att kunna ta bilen när som helst, få besök på kvällen och inte vara lullig, må bra varje dag. Det finns så många fördelar. Efter 10 veckor hade jag dessutom gått ner 10 kg i vikt vilket bara det gav min självkänsla ett jättelyft. Ni kan alla få uppleva sommaren så. Jag ser nu fram emot en ännu bättre sommar eftersom jag inte behöver skämmas i baddräkt ens. Och alltid redo. Till Grodan vill jag säga att glöm tankar på att kunna dricka "normalt". Jag tror ingen av oss som är här kan få ett "normalt" drickande. När drack vi "normalt" sist?. Det är inte värt att försöka. Det går så bra utan alkohol.

varm kram fylld med styrka till dig du lilla kämpe !! Jag önskar jag kunde sitta bredvid dig och lyssna när du häver ur dig din frustration, hjälpa dig med 2 öron som bara är till för dig.

Kram ♥

Mammy Blue att höra av dig och att det gått så bra för dig!
/Fenix