Senaste kommentarerna i forumet

Hej ..jag vet precis vad du känner..just nu håller jag på att "medicinera" mig så jag går under..gjort en omvänd klassresa..nedåt sköt om dig kram

Starkt gjort!!

Jag ventilerar

ok det va inte smärtfritt inatt, vanan vid att få samtalmfrån han under kvällen, höra hur full han e, antagligen få kontroll på läget skreeeeek inne i mig. Inga samtal, inga sms. Visst det var jag som skrev hör av dig när du är nykter.....
är han van vid att jag skriver så? NEJ ABSOLUT INTE!
tror jag han väntade ut mig? Ja .... han väntade nog jag skulle kliva över min gröns jag själv hade skapat...
hörde jag av mig NEEEJ. Är jag stolt? Ja lite men det värker för mycket av kontrollbehov för att komma åt den där känslan av stolthet till den grad att den tar över....

jag ringde en vän. Tur hon jobbade natt....
hon säger också att jag vill ha kontroll, det är som jag har en böld o går omkring på. Jag vill licksom inte fullt ut släppa den...

det är sjukt JAG ÄR SJUK... det enda jag tänker på, eller mest i allafall är undrar hur full han vart, undrar va klockan va när han kom hem... ju senare o ju fullare han lär vart ju mer förstår jag hur illa det är,
RÄCKER då inte allt?
Ja vet ju han va full, jag vet ju han sabbat allt. Va fan gå o tänka o lägga så mycket tid på det här för

Första morgonen på länge utan baksmälla! Fast inte känner jag mig ett dugg pigg och utvilad. Kunde inte somna utan låg istället och ältade skuldkänslor halva natten. Kände i alla inget sug att dricka, så något positivt var det i alla fall.
Och nu är det ny dag och nya möjligheter!

Tack :)
Men för att inte glömma alla era ord med :)

Att skriva här brukar (ibland) ge resultat,grattis!

men jag fick stålsätta mig för att inte gå till systemet. Skönt när det äntligen passerat stängning. Hur ser sambon på ditt drickande? Min man blir jättearg. Hans förra fru var alkoholist, så jag har förståelse för det. Men jag vill att det sociala drickandet ska funka. Varför är det så viktigt att kunna ta ett glas? Är det skämmigt att säga att man inte klarar av att hålla det till 2 glas? Eller är vi så fast vid drickandet att vi hittar på ursäkter för att kunna dricka vårt vin, även om det "bara" är 2 glas.
Ny vecka, nya möjligheter.

Är passande på oss sk medberoende!
"Det fina är att det finns många som inte känner varandra....men som känner med varandra"

styrka vill jag ge dig så du kämpar vidare!

Abstinens lider man av men jag har blockat mitt X överallt så hon inte ska kunna nå mig samt har insett att det är så få positiva saker som hänt kontra mängden negativa!
Visst jag saknar henne o älskar henne men jag mår bättre utan henne!
Jag tycker inte ens längre synd om henne mer än för hennes barn som tyvärr redan är skadade av sin mammas alkohol-/drogmissbruk!!

Jag har gamla vänner som vill umgås igen när hon är borta ur bilden samt mina barn vill vara hos mig igen!

Någon skrev tidigare att jag vågat möta alkoholdjävulen för denna gång, som tagit mig igenom mina planer på att ta återfall. Nu känner jag det. Jag har inte druckit och det största suget har lagt sig. Jag tänker fortfarande mycket på det men suget hat lagt sig för nu.

Jag har nu garderat mig för att ta mig igenom dag för dag nykter. Inte planera framtiden. Det är här och nu. Dag för dag. Då ska jag klara det.

Idag har sambon varit bakis. Han dricker extremt sällan men var ut med sina vänner igår. Idag har han varit bakis här hemma och det känns nästan som det var meningen från en högre makt att han skulle bli så bakfull. Vilken påminnelse det varit för mig idag att se och vara med någon som är så bakfull. Ett tag var det jobbigt, kände att det nästan gjorde mig fylld av bakis-ångest trots nykerhet. Men det gick över i en påminnelse. En insikt om hur extremt dåligt man mår av bakfyllan. Ångesten, de fysiska symtomen när alkoholen går ur. Allt kom tillbaka. Den vidriga känslan som fyller mig efter jag druckit. Jag blev påmind. Och jag är så glad att jag inte fullföljt mina planer att dricka. Jag vill aldrig mer hamna i min alkoholångest. Vill inte. Och det enda sättet är att jag tar mig vidare i nykterheten. Dag för dag.

Så tacksam för forumet. Tacksam för er som skriver. Tack.

Jättebra att du skriver av dig. Så bra och så viktigt. Jag vet hur det känns och jag håller med föregående talare. Skriv ner allt du känner och upplever nu. Skriv i detalj hur åt helvete det gick så du kan påminna dig själv. För oj vad man förskönar efter en tid. "Det va ju inte så farligt". Man förtränger och suktar efter den där härliga "utekvällen". Men så kommer den där kvällen. När man som du, somnar i trappuppgången, eller som jag, 27-årig "partytjej" som super så man hamnar på akuten eller halvt skiter på sig i sin glammiga festoutfit.

Försök se denna ångest som en vägledning åt rätt håll. Kanske är den behövlig just nu för att du ska våga se.

Ta hand om dig och stor kram!

Känner verkligen igen mig i din sits. Ca samma ålder och är alltid tillbakadragen när jag inte dricker, en förälder som är alkoholist men dock vägrar inse det själv.
Jag tror att det sista man ska göra är att se bakåt, och se för långt framåt. Jag måste ta en dag i taget, annars är det kört.
Din kille har rätt i det han säger att du är en egen person, du har möjligheten att bli vad som helst!
Kämpa på, och glöm inte att skaka av dig det som har hänt ( i den mån det går).

Vikket bra inlägg AJ, precis vad jag behövde läsa idag faktiskt. :) All lycka till på din fortsatta resa, du gör det så himla bra!

Ja ta mig tusan, nu år vi på g :)

Jag har inte druckit någon alkohol i dag. Känns skönt! Då var dag 1 avklarad.

Nu gjorde jag det, hällde ut all alkohol som fanns kvar i huset efter helgen! Hade tänkt dricka upp det - som jag brukar göra - och spolade också up ett glas vin. Men det tog emot att dricka så jag hällde ut allt i vasken. Vilken skön känsla!

Det känns redan bättre när man har någon att prata med som går igenom liknande. Kram!

Jag är också ny här. Känner igen mig i det du skriver. Har idag börjat min resa till ett nyktert liv. Vi kämpar tillsammans. /Lena

Är också ny här. Vi kanske kan stötta varandra en dag i taget.
Kram!

Ett praktiskt råd, om du menade allvar med chiliodling. Köp plantor, gärna så stora du kan hitta. Det är aldeles för sent att börja från frön nu, om du vill ha skörd i sommar/höst. :)

Nu skriver jag mycket men ja gjorde nyss en liten bra sak

jag ringde för ja kände på mig han va ute o drack. Japp o de va han. Han lät rätt påverkad. Lite sluddrigt i talet..
Ja va kort i luren, han fatta varför. Han kunde lika gärna sagt jaha nu vill du inte höra på mig när jag är full typ.

han sa ja ringer sen...
i vanliga fall brukar jag vilja ha koll på när han kommer hem...

ikväll gjorde ja så här.....
jag skickade ett sms

vi kan höras nån dag då du är nykter istället
ta hand om dig I kväll

Först vill jag säga Grattis till dig! Det är inte lätt de första veckorna/månaderna. Jag är nu inne på min sjunde månad, och kan än idag, sakna mina jävla öl 3,5 men jag tänker inte fylla dessa tomrum med alkohol. Jag drack mest för att "stänga av hjärnan", precis som du skriver. Att vakna varje morgon utan att vara bakis är en härlig upplevelse och slippa ångesten och tankarna - "vad gjorde jag igår?" osv.

Ännu en gång, Grattis till dina 135 dagar!

Du är inte ett dugg ensam, Kvaddad! :)
Om det är till någon tröst så har jag kissat på mig i min trappuppgång. Jag har sovit i trappuppgången och i hissen och jag har spytt ner bägge delar. Jag har bjudit in grannar på fest hos mig och jag har bjudit in mig själv på fest hos dom (för att sedan tömma deras barskåp).
Jag har gjort bort mig totalt på de lokala krogarna i mitt kvarter och jag har ragglat omkring på diverse Seven Elevens i mitt område och snackat skit och betett mig som ett äkta retard.
Att jag inte blivit portad och bannlyst från det här landet är ett mysterium! (Tror jag kommer undan med rätt mycket tack vare att jag är tjej och ser bra ut).
Att du tog en liten power nap i trappuppgången och att du var lite klumpig i baren igår - det är ingen fara alls! Promise :)

Nu är det 135 dagar sedan jag skrev första inlägget i den här tråden. Shit vilken resa det har varit.
135 nätter utan att jag har kallsvettats ihjäl mig i sängen och har legat som en skruvmakaron och vridit och vänt på mig. 135 nätter utan att jag har spytt ner mig själv mitt i natten och inte har vaknat upp till den obligatoriska återställaren.. Åh, det är så skönt! Att faktiskt uppskatta morgonkaffen!
Att faktiskt komma ihåg kvällen före, minnas vad man sagt och gjort. Att få fungerande rutiner, att sluta ljuga och smyga... Min omgivning påpekar nästan dagligen att jag ser 10 år yngre ut och att jag har så mycket energi och livsglädje nuförtiden. "Vad är hemligheten?" frågar de (men det svarar jag inte på - ytterst få vet sanningen).

MEN (!) det har verkligen inte enbart varit en dans på rosor... Jag har gråtit, surat, varit bitter och jag har hatat!!! Inte minst så har jag SAKNAT! Åh som jag har saknat och saknar min kära alkohol... Jag saknar att bli full och bedövad.. "slippa tänka", "slappna av efter en hård och lång dag", "belöna mig lite".. Det är seriöst ett tomrum efter alkoholen. Det är som att jag har gått igenom en svår skilsmässa och jag måste nu lära mig leva mitt liv på nytt! Det är läskigt och konstigt. Jag är inte van vid att känna på mina verkliga känslor.. Jag inte är van vid att behöva stå till svars för mina handlingar och behöva ta konsekvenser för mitt beteende. Helt plötsligt så ska jag lära känna mig själv igen och på nytt, den nyktra personen som egentligen är jag.. Inte den galna partyprinsessan utan spärrar som tog livet med en klackspark - det var tydligen inte mitt sanna jag.
Usch.. Det är inte lätt det här... Men en sak är säker och det är att tomrummet som bildats efter alkoholen, det är inte tillräckligt hotfullt och skrämmande för att jag inte ska våga handskas med det! Jag kommer inte att täppa igen det där tomrummet med alkohol igen. Aldrig mer!
Jag är och förblir NYKTER alkoholist.

Vill bara tacka för det här forumet och alla ni som är aktiva här! Ni hjälper mig på min resa och jag önskar er alla lycka till och hoppas och tror på er alla :)

Tack för ditt svar. Det gjorde mej så glad. Känns lite mindre ensamt och vidrigt nu.
Tack