Senaste kommentarerna i forumet

O ja, jag känner verkligen att mitt löfte förpliktar. Och det var nog det som var meningen. Berättade också för särbon som inte blev förvånad eftersom jag pratat om hur less jag är på alkohol länge.
Han tycker också att det är självklart att han inte heller dricker hemma hos mig. Vi får väl se vilken effekt det får på vår relation framöver, men jag är hoppfull :)

Tack ullabulla
ja det sliter i mig, det märks i allt jag ska göra just nu, gå till affären är tungt o ångestfullt,,promenader, ett samtal till nån, ens klä på sig o gå ut o göra nåt på stan...
jag har fortfarande inte ringt, o inte han heller...

tanken på att han kommer falla tillbaka... eller ja det är han ju redan, men att han ska falla djupare har jag också haft tanken på.
Han är lite av en man som lever på mina reaktioner. Han får ju dem inte nu, så det kommer nog slå han hårt.

jag har funderat hur jag ska göra om han ringer. Antingen låta bli o svara, fundera om ja ska ringa tillbaka eller smsa o säga att ja inte vill prata just nu. Eller ringa tillbaka o inte gräva.
det får visa sig om det sker. Men att svara direkt kommer ja nog inte göra

Det betyder mycket ska ni veta, även om "dramat" kring alkoholen så sakteliga förlorat lite i akut betydelse. Veckor och månader kan fortfarande vara väldigt olika i hur mycket jag tänker på mina alkoholproblem. Just nu kanske lite mer. Men då är det bara att läsa lite här inne, och minnas. Låter grymt kanske men andras kamp kan faktiskt vara till lika stor nytta för en nykter alkis (jobbig definition på sig själv) som våra berättelser kan vara till viss nytta för de som just startat.

Medvetet försöker jag att inte se det som "tidigare" alkoholproblem. Det är inte att älta, utan bara ett sätt att leva vidare med de nya förutsättningar som finns idag. Jag är idag helt säker att jag på ett par dagar skulle kunna vara tillbaka där jag startade för över 1 1/2 år sedan. En resa som jag idag är glad över, men aldrig i h*****e skulle vilja göra om. Jag har helt enkelt inte tid till det, finns så mycket annat jag vill hinna med de resterande tid jag har kvar. Trots det kan jag varmt rekommendera den till alla som ännu inte gjort den, ganska självklart eller hur? ;-)

Några av er förklarade när jag i början var otålig, att det tar lika lång tid att ta sig upp från botten som att ta sig ner den första gången. Att ta sig ner en andra gång går ju minst sagt fortare. Två boxar och en långhelg skulle förmodligen räcka finfint. Alternativet är att gilla läget och fortsätta kravla sig upp. Sakta lite lättare och lite ljusare dag för dag. Belöningen kommer, det är säkert, men den kommer inte lika "instant" som efter ett par stadiga drinkar.

Det går ju faktiskt av sig självt - så länge vi bara skippar att dricka alkoholen!

//PP

Hej Helena

Läste ditt inlägg att du berättat för barnen. Tänkte på min egen olust att berätta om alkoholproblemen för mina barn och anhöriga, i synnerhet i början. Jag tycker det är modigt samtidigt som det innebär en liten risk. Barnen har som du skrev märkt av ditt drickande. De drar sig undan när du dricker, så det tror jag verkligen du kan utgå ifrån, förminska inte den insikten ;-)

Jag tror alltså tyvärr att du kan utgå från variant 2 när du analyserar deras reaktion. Tycker det är modigt att berätta för barnen, men det är samtidigt något som nu förpliktigar till varaktig förändring. Ja, förändring är ju det vi eftersträvar, men det är samtidigt en risk att berätta, om man som så många av oss i början, är orolig för att misslyckas. Det var nog därför som jag själv "fegade" ut, och det tog säkert över ett halvår innan jag vågade berätta om min förändring, för någon i min närhet. Inte ens idag - efter 1 1/2 år har jag klarat av att säga att förändringen är permanent och att jag idag är en nykter alkoholist. Usch, jag får fortfarande rysningar av att skriva så om mig själv :-)

Tycker det är modigt, men jag tror nog du beslutade att berätta för att "höja insatsen". Jag hoppas innerligt att du klarar av att hålla löftet, och jag tror det, för du verkar beslutsam och motiverad. Kanske är det så att vi som har problem med drickat ibland inte förmår infria de löften vi ger gällande att förändra vårt sätt att dricka. Vi bör nog vara medvetna om att så snart vi berättar om våra avsikter att förändra, så är det i våra barns värld ett löfte. Bryter vi sedan det löftet så är skadan i förtroendet nog större än innan.
Jag kände samma sak när jag efter ganska lång tid berättade. Jag var livrädd. Jag upplever det som att det tar tid att återbygga ett skadat förtroende. Men det går, det är det fina ;-)

Fortsatt lycka till med att infria ditt löfte. Det är ju faktiskt helt möjligt!

//PP

Den andra dagen utan baksmälla har börjat, men känner mig minst lika trött som om jag skulle ha druckit. Kanske beror på att jag ägnade halva natten åt att läsa i trådar här på forumet. Vad berörd jag blev av alla berättelser! Tänk att vi är så många som på var sitt håll kämpar med att bli fria från alkoholen eller medberoendet.
Det är en sorg att inse hur stark denna drogen är för oss som trillat dit, men också en enorm tröst att känna att jag inte är ensam. Tack alla ni som delar med er och finns där för att stötta och hjälpa!

du gör alldeles rätt.Även om allting sliter i din själ just nu så gör varje dag av avståndstagande att ditt eget jag stärks.Till slut kanske du måste ge efter och ringa,men se det inte som ett nederlag.
Då ger du efter för ditt medberoende och det försvinner inte i en handvändning.
Det är en lång process som bygger på tid och tålamod med dig själv.
Bestäm hur den kontakten ska se ut,tex 5 minuters samtal utan kontrollfrågor.Lägg dig inte i vad han gjort,hur mycket han supit, när han kom hem,vad han ska göra idag osv.
Berätta bara om dig och ditt liv och lyssna på det han berättar utan att fiska efter mer information.
Återigen,lätt som en plätt :)

Han kommer förmodligen att ramla ännu djupare ner när du inte är där och kollar honom.
För nu har han ju ingen (snyft) som bryr sig om honom.
Desto större anledning att dricka mer istället för att rycka upp sig.
Så självklart är felet ditt (Inte) att han dricker mer.

Har abstinens..
har inte hört av mig sen i söndags... pga att han börjat dricka mer. Har skrivit i en annan tråd om det.
ville så det värkte höra av mig igår... gav inte efter suget, kontrollen... ja man kan kalla det vad som egentligen
Många tankar går åt han...
var är han, hur full vart han, sover han själv? Tänker han på mig? Varför har han inte ringt, vill han ringa? Vem ska ringa... ska vi ringa varandra? Osv osv... är det här bra? Är det bra att vi inte hörs? Ja vet att det är det.

Jag tog mig dit på al-anon mötet och jösses vad spänd och nervös jag var. Men efter en stund sittande och höras på de andras berättelser så var det min tur och jag sa väl två meningar typ och så brast det lite grann. Tårar som väl behövde komma ut.
Jag tog mig dit och kommer fortsätta känner jag nu.
Det var helt klart värd resan dit och min tid på alla sätt.
Hoppet finns (kanske)

Gym låter som ett bra substitut :)
Skönt att läsa att du inte känt något vinsug.
Det har inte jag heller, men känt mig ganska låg hela dagen. Inser att det jag tyckt varit roligt alltid handlat om alkohol, resor, goda middagar, träffa vänner, mysa på terrassen i solnedgången ...Tanken på att göra sådant nykter känns nästan meningslöst. Förstår när jag läser andras trådar att det går över, men just nu känns det tomt.

Jag befinner mig ofta i situationer där det förväntas att jag ska dricka, men måttligt, förstås ... Och det klarar inte jag! Hur gör man??

Vet inte vad som hände men allt försvann som jag skrev, ville bara säga att jag tänkt på dig och att du gjort skillnad för mig. Tror absolut att du har kontroll. Kram

Logga

Som känns rätt men var försiktig bara :)

Ja vi kämpar på och jag delar varenda känsla av saknad du har.
kram mod

hoppas att allt är bra LN..
kramar kramar :)
//mod

Men jag har druckit i helgen som gick. Vet inte vad jag ska säga. Jo jag säger precis som det är........

Var på en resa i sällskap som jag inte känner och av olika omständigheter så blev det så att jag till slut drack. En kväll en öl, nästa dag en öl och senare på kvällen ett litet glas vin. Jag var nykter de första dagarna men sedan blev det så här. Det sociala trycket var för stort och jag hade inte kraften i situationen att säga nej. Blev lite feg tycker jag så här efteråt. Slappnade av lite för mycket i min övertygelse.
Men jag känner inte att det triggade igång mig, för lite alkohol kanske, och jag är tillbaka på banan igen. Ingen sprit för mig framöver :)

Har jag kontroll??? Ja det vill jag tro att jag har. Är egentligen inte orolig men kanske lite. Ska läsa på forumet mer än vanligt för att hålla nykterhetskursen. Gäller att inte tappa fokus. Ska gå tillbaka och läsa mina gamla inlägg.
Resan var fantastiskt rolig och mysig på alla sätt och jag försöker att se detta som en lärdom för framtiden:)
Ha en bra vecka alla här på forumet!

Ja du, Blomman, vad jag känner igen det du beskriver. Både hos mig själv och andra familjemedlemmar. Känns som vi snart är slavar allihop. Är det inte droger så är det nåt annat. FB är ju en jäkla drog det med. Lika falsk. Och hur kommer man åt det? Tror på det du säger om att släppa taget. Lättare sagt än gjort men man skulle vinna mycken själsfrid på det om man vågar v Ha det gott du med. /FM

Helgen var lugn och jag var också lugn:). Jippi!!! Jag som förr om åren tyckt att trädgården och att påta runt där är så kul på våren, har totalt tappat gnistan. Men nu i helgen när jag sådde lite frön med barnbarnet så kunde jag känna den där stilla lyckan för en stund. Att allt var bra och inget mer behövdes. En stund när jag kunde bara vara och rastlösheten höll sig borta. Hur stor del har egentligen alkoholen haft i bristen på ork och engagemang? Det kan man ju undra. Har ju inte tyckt jag druckit SÅ mycket men, men... allt är relativt. Ska bli intressant att se hur mycket jag kan höja energinivån. Om jag fixar sommaren så är det nog min första helt alkoholfria sommar på ... tja, 42 år. Det är ju skrämmande. Hjälp! Har jag inte ens tänkt på förut. Jag ska fortsätta med min yoga, meditation och mindfulness. Jag har varit en sökare i hela mitt liv och jag tror att de ingredienserna ska hjälpa mig få balans i tillvaron. Måste bara ge det en chans och uppbåda det jag har allra minst av: TÅLAMOD. Ha en fin kväll alla.

Du ligger ca en vecka före mig tror jag. Jag vet inte exakt när jag drack senast. Nån gång i mars. Beslutet smög liksom på.. Less på att varje helg såg likadan ut och jag oförmögen att köra en förmiddag. Har gått hyfsat med nån rejäl svacka. Fortsätter med yoga, mindfulness och meditation som jag tror är det nästa sättet för mig att få balans i tillvaron. För jag längtar inte efter fest så jag får dricka. Nej, det är när känslorna svallar och rastlösheten rafsar runt i mig som jag vill hälla i mig.
Hoppas du slipper bli däckad i influensa nu. Kryp ner och sov. Bästa medicinen:). Kram / FM

Det är mycket som känns igen här, fast jag bestämt att inte åka till Bolaget liksom bilen kör dit ändå! Fast inte idag, drack en folköl före maten , hoppas det inte blir mer, är rädd att jag inte skall sova, vaknar ibland med panikångest, inte om jag druckit, sist gång, vaknade jag med sådan ångest att jag glömde bort att barnen var hos mig och jag bad om en ambulans men det gick ju över på något vis som alla andra gånger. Har "supit" bort en underbar fru (så kan det väl aldrig bli har jag tänkt ibland), träffat en ny kvinna som också är fantastisk men alkoholen fick mig att dra mig undan. Dricker inte ohämmat men välplanerat för mycket, till söms,......Dags att vakna!!

Helgen kom och gick, gästerna likaså. Tycker egentligen att två nätter är den ultimata tiden att såväl gästa som att gästas så ... ja, som sagt, äntligen vardag igen. Och ingen alkohol blev det heller för min del. Ett jädrans sug kom i går när främmandet dragit iväg. Blev en kopp te och en djup lättad suck istället.

Nu till helgen kommer jag att tangera mitt senaste "rekord" i nykterhet. Nio veckor blev det i höstas innan jag drog igång typ som vanligt igen. Det är bara att fortsätta lunka på, men visst känns det lite som en extra puckel jag ska över, nu när jag tänker på det. Eller så tillbringar jag helgen fullständigt influensainvaderad att döma av hur huvudet och resten av kroppen känns för tillfället.

Ser att det pågår intressanta diskussioner på forumet; kul! Må gott denna måndag och i morgon med. Nu väntar tevesoffan på en knäckt individ.

Tack för ditt svar Li-Lo. Jag har inte pratat med hans pappa om detta, eftersom jag lovade sonen att inte göra det. Men nu känns det som att det var ett förhastat löfte. Jag skulle vilja berätta för pappan om sonens tankar, men det känns svårt att bryta löftet. Pappan och jag har alltid tidigare kunnat prata om sonens bekymmer och jag har upplevt att vi gemensamt försökt hjälpa honom, men det här vet jag inte hur han kommer att reagera på. Vill inte att han ska bli arg på sonen för att han "angett" honom, men inser samtidigt att han behöver veta att hans drickande får konsekvenser. Åh vad det känns svårt. Ge mig gärna råd om hur jag ska agera.

Hemma efter ett gympass. Det känns väldigt bra. Jag har insett att jag måste ha något att fokusera på förutom alkoholen. Jag är singel och barnen är vuxna så det är väldigt lätt att sjunka ner i soffan med en flaska vin efter jobbet. Har inget sug efter vin idag. Ska göra allt för att klara det. Hoppas det går bra för alla ni andra också.

Gott, ny vecka! Min sambo tycker inte att jag har problem utan att jag överdriver. Han säger bara drick lite mindre och ta ett glas vatten varannan gång. Riktigt så enkelt är det ju inte, eller hur? Men han dricker själv ganska mycket fast har lite mer koll tror jag. Jag är ju mindre och blir lättare påverkad. Jag vill också ha ett socialt drickande, att säga hej då till A för alltid känns för stort. Men några veckor, månader är väl en bra start. Jag dricker oftast inte för mycket när jag är i social sammanhang det är hemma det blir tokfel, framför TV slabbande med ett glas. Men helgen var vit här med. Vi är bäst!

Nu har jag sagt till barnen att jag kommit fram till att jag inte vill dricka alkohol mer eftersom jag tycker att den börjat ta för stor plats i mitt liv.
Reaktionen blev ganska onintresserad, ungefär som om jag hade sagt att jag ska köpa nya skor eller något.
Vet inte om jag ska tolka det positivt, alltså att de inte har upplevt något större bekymmer med mitt drickande, eller negativt som att de inte riktigt tror på det.
Hur som helst gör det mig ännu mer motiverad.