Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ny här och har precis startat min resa till ett nyktert liv. Det hjälper mycket att läsa om din och andras resa.

Åh nej... Så tråkigt läsa... Men du, även de starkaste misslyckas på sin resa till nykterheten.
Du har garanterat inte gjort bort dig så mkt som du tänker och tror.. Det är dina alkis-ångestspöken som härjar nu.
Somna i trappuppgången har de flesta av oss alkisar gjort och med tanke på att 1 av 10 tydligen har alkoholproblem så innebär det att om du bor i ett vanligt lägenhetshus/innergård så bör åtminstone 3 andra personer i ditt hus ha gjort samma sak någon gång tidigare.
Det känns vidrigt nu men det är för att du skäms och har ångest. Imorgon är det ny vecka och nya möjligheter. Skriv ner hur du mår och känner det här och nu. Skriv ner allt dumt du gjorde igår och nästa gång när du vill dricka - läs igenom det du skrev ner!
Du är som mig - du kan INTE dricka normalt! Vi kommer aldrig kunna lära oss det.. Tar vi ett glas så blir vi besatta efter att få i oss mest antal drinkar på kortast möjliga tid.. Vi dricker tills vi däckar och dagen efter vill vi dö. Kallar du det att "leva livet"?? Att ha "kul en lördagkväll"? Vi måste bara acceptera att alkohol inte är vår "drug of choice" dessvärre.. Alkohol funkar inte som den ska på oss tyvärr :(ä

Igår var hela Norge ute och festade (jag bor i Oslo). Då var jag bitter, ledsen och sur.. Idag är 17e maj och hela världen här utanför är full... Det är skitkonstigt och jobbigt att vara nykter en dag som denna, men nu när jag gick hem i eftermiddags från en långlunch med vänner så såg jag hur patetiska och tragiska fyllon är! FY FAN SÅ VIDRIGT!!! Ett fyllo på spårvagnen spydde, en annan tappade mobilen så skärmen sprack.. Körde förbi killar som kissade helt öppet på gatan, tjejer som grinade i ett dike och äckel som stod och spydde kebab.... Glad 17e maj! Not.

Tack Stingo - du har så rätt.. Viktigt att bejaka suget efter kicks och försöker förstå varför vi har detta behov!
Det är uppenbart att alkoholism inte är orsaken till mitt problem.. Alkoholismen är bara ett symptom. Jag måste gå till botten med orsaken (orsakerna).. Fram tills alla dessa orsaker är hanterade och bearbetade så måste jag bara sysselsätta mig med allt och inget. Om 1 månad deltar jag i mitt första triathlon. Utöver det så har återupptagit mitt målande.. Chiliodling och bergsklättring var faktiskt inga dåliga förslag - tror faktiskt jag ska följa ditt råd på dessa två. :) Tack!

Kvaddad - åh, jag lider med dig!!! Jag kallar mig inte stark... Jag har bara inget val.. Jag vet att jag dör om jag tar upp drickandet igen. Psykiskt så klarar jag inte att börja supa igen. Fysiskt vet jag inte riktigt hur kroppen hade reagerat, men skulle tro att mina organ har tagit massa stryk!

Jag bor i Norge och idag är the big oh holy17e maj... Att gå hem igenom stan nu i eftermiddag är bästa nykterhetstipset jag kan ge ALLA i hela världen tror jag! Satt folk och spydde, grinade och sov överallt. Tragiskt och patetiskt. Deras måndagsångest imorgon hade jag inte önskat min värsta fiende.

VAD är det som måste till????

Ojojoj vad jag känner igen mej i det du skriver.
Det var vad som hände mej igår.
" Ville bara ha lite kul"
Precis som om jag nånsin kunnat ha LITE av nånting.
Du är så stark AJ . Önskar jag hade din styrka.

Var förbi han för en stund sen...
jag såg att de va nåt med han och sen märkte jag han va onykter, han hade drukit 2 öl igår men ja visste att så där blir han inte av 2 öl. Då sa han att han hade firat ett game på datan med 2 glas vin....jag tror inte det va bara 2 glas.
jag sjönk hela jag sjönk... ja tänkte varför hörde jag inte det i telen innan. Jag kunde väll inte tro han va så dum att han skulle låta mig komma över i det skicket men tydligen....
han försvarade sig men ja är inte full... han såg ut o skämmas lite... jag kände bara att jag ville gå, vi skulle gått till en affär längre bort men nu ville jag inte det när jag såg hur han va.... jag sa att varför kunde du inget sagt då hade ja inte kommit till dig, han vred på orden o krålade med kroppen...
det vart en tyst stämmning. Sen sa han själv ja men gå hem om du vill det. Ja sa jag det kommer jag göra.. han ville följa med en bit, han ville prata om annat men ja sa inget. När vi skulle skiljas åt skillda håll tittade han bort ledsamt o sa förlåt för jag gör dig ledsen o gav mig en kram. Ja tittade på honom, o han såg neråt.. ja sa att du gör inte MIG ledsen, ja tycker det är synd om dig. O att det här är tråkigt. Han skämdes o såg ångestsam ut.

jag gick med tunga steg hem, suckade djupt och säkert så såg jag inte så glad ut. Jag känner mig tom nu, som jag blivit slagen, vill inte träffa nån jagkänner. En känsla av skam kanske. Det är som nåt har hänt och jag inte får fram det ur mig.

... upplever samma slags längtan åtminstone i något skede av tillnyktringen. För en del kan det gå över snabbare, för andra kan det ta lång tid. De flesta andra går nog igenom litet samma sak vid övergång från ungdom till mera "mogen" vuxen ålder. Så det är nog inget särskilt fel på dig.

Men om du är sådan som behöver litet extra för att kicka igång, så har du funderat om det finns någon hobby, som kunde ge dig samma sorts känslor? Bergsbestigning (väggklättrande), fallskärmshoppande (bungy), scuba (snorkling), fotboll, jazzdans, spetsknyppling, chiliodling, ... Det kan vara vad som helst, bara du tänder på det.

Jag tror att det är viktigt att vi funderar på våra behov av kicks och bejakar det. Men på ett medvetet sätt, så att vi inte tar onödiga risker, eller skadar oss själva eller andra.

Jag såg inte förrän nu att du ville sluta på denna sida.... Jag fattar inte hur jag läser.... Fick nog bara med mig det första nya inlägget. Fattar om du vill hoppa av. Jag tycker att det låter som om du fortfarande är inne i en process. Vi har alla kommit olika långt i vår process, och självklart vill man krönas med framgång. Inte ha bakslag. Jag brukar säga så här; Det finns inga misslyckande, om man lärde sig något nytt. Men tidigare brukar jag enbart ge mig själv negativ kritik. "Där ser du hur värdelös du är". "Du är sjutton inte ens värd att....". "Se, vad var det jag sa? Du kommer aldrig att lyckas".

När det blivit en automatisk vana att tala så till sig själv, så är det svårt att hitta det positiva man själv faktiskt bidrar med. Det är svårt att ta med sig de positiva lärdomarna.
Det finns personer som har en inre kritiker som hela tiden håller låda. Det finns andra som har en starkt PR-konsult, som hela tiden berättar för en hur otroligt bra man är. Visst är det konstigt? Självklart kommer då dessa två olika personer att reagera helt olika på en situation. T.ex. ett läkarbesök. Person 1 (kritikern) säger efteråt; "Han tyckte du fullkomligt misslyckad - Ser du inte det.. Enligt honom bör du bara skärpa dig". Person 2 (inre PR-konsult) kan få till det så här: "Det han indirekt sa till mig, var att jag har massor med inre resurser, och kommer att klara det här. Det är synd att han inte ser all min smärta, men det är ju så att jag ser väldigt kapabel och kompetent ut".

Ja, jag tror inte att några strödda råd kan hjälpa på något magiskt sätt, för jag vet att det är en enormt komplexitet i ångest och i tillflykten till alkoholen. Det finns 1000-tals små små saker. Men om man tänker en snäll och hjälpsam tanke till sig själv varje dag, så kanske man till slut har vänt problemet. Varje gång något tråkigt händer bör man egentligen säga "Stackars dig. Jag älskar dig" (till sig själv). När man kommer dit, istället för att stå först i kön när det gäller att dela ut käftsmällar till sig själv, så min vän. Då börjar det vända på allvar.

Vad du än bestämmer dig för, att stanna kvar här eller ej, så tro på att du tar rätt beslut för dig själv!

Jag är bara sporadiskt inne här, på grund av familj och arbete osv men jag skall gå in på denna tråden lite oftare denna veckan.

Varför dricker du M_K?
Jösses vad dum den frågan lät. Kan man hellre fråga, varför har du ångest?
Nej, det kan man väl heller inte bara svara på så där rakt på sak. Men om du vill försöka, så vill jag gärna förstå. Jag vill också berätta min egen historia, men jag vill gärna höra hur du tänker kring din egen ångest om du vill/orkar/kan.....

Jag hade ångest från barnsben. Nu är jag 49 och mår fint. Lite problem måste man ju nog ha, för att inte bli högfärdig, och för att acceptera brister hos sig själv och hos andra. Men jag vet att det finns massor med ljus i tunneln!

Att du är här nu, tyder på att du är en stark person. Någon har givit dig en massa "skit" att släpa på i ditt bagage, men du är stark.
Jag tänker på dig denna dag, och din styrka och vilja kommer till sist att vinna!

Hur är läger idag? Vaknade pigg och lite småsur efter en tidig kväll utan A. Har varit på gymmet, känner mig duktig och laddad. Inga problem att sambon drack vin igår, jag var inte ens sugen. Men nu skall vi inte ha något hemma under vecka. Kämpa på alla duktiga!

Här är en verklig godbit för faktabitare. En färsk (2015) 240 sidors rapport om alkohol inom OECD länderna och om hur man kan försöka minska dess skador.

Bland det som framkommer är att de med hög socioekonomisk status dricker mera, medan män med låg och kvinnor med hög socioekonomisk status har det mest riskbenägna drickandet.

http://www.keepeek.com/Digital-Asset-Management/oecd/social-issues-migr…

inte din mor, hon har eget ansvar för sitt liv.

Är dina yngre syskon villiga att bo hos dig ett tag ? Jag förstår att den lösningen kan vara jobbig för dig i den sitsen du är i själv men kan det kanske kännas skönare att få/kunna göra nåt för dina småsyskon ? De som jobbar på soc har jag inget större förtroende för MEN de har möjlighet att påverka dina småsyskons framtid ! När man har både arv och miljö med sig i bagaget är beroendeframtiden utstakad, tyvärr.

Du kan inte påverka din mor, hon väljer själv, men du kan släppa kontakten med henne och söka egen hjälp. Gör en orosanmälan hos soc, då måste de agera. Ta hjälp själv på http://www.al-anon.se/ och sök egen hjälp på beroendeenheten i din stad. Kanske du bor så du har ett behandlingshem i närheten som jobbar med medberoende ? Prata med dem !

En ständigt aktuell artikel om hur barn växer in i sina olika roller i en beroendefamilj : http://www.accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Skriv gärna här i fortsättningen, det hjälper mer än man kan tro i början.

För den som inte vill/ orkar läsa artikeln som Stingo länkade till så är det här lilla utdraget en bra sammanfattning av vad den/ det handlar om. Begäret efter mer. Oavsett vad.

" We see something attractive outside ourselves—something that promises to fill the inner emptiness—and we crave it. Then we reach for it, grasp it, and despite the pleasure or relief we might achieve temporarily, it’s never enough. We crave more. That’s what keeps the wheel going round."

Kan väl mer förklara det som att mitt intresse av mindfulness blev ett slags uppvaknande över mitt eget beteende. Under en längre sjukdomsperiod när jag hade panikångest, smärta och gick på sömntabletter och smärtstillande, började jag använda mindfulnessappar. Jag pluggade in dem både dagtid och nattetid. Allt för att kroppen och hjärnan. skulle slappna av. När jag mådde som sämst drack jag inget. Det gick bara inte. Men sedan när jag så sakteliga blev bättre och mitt rastlösa sinne gjorde sig påmint igen, så började jag dricka vin igen. Själaglad över att äntligen "vara som folk". Och ökade som alltid konsumtionen efter hand. Fortsatte dock med mina appar, yogade och läste och en dag trillade polletten ned kan man säga. Jag har lång väg kvar. Jag blir fortfarande rastlös men nu SER jag det också och förstår varför jag vill dricka vin i det ögonblicket. Jag kan stanna upp i bland då jag plötsligt ser en katastrofsituation som jag bara byggt upp i min skalle med mina katastroftankar. Energi som jag bara slösar bort på fantasier. Enligt buddhismen är det ju våra begär som leder till lidande. Kanske man kan lära sig dricka mindful utan att känna begär efter mer. Där har jag långt kvar och vågar inte försöka.

Ja ibland tänker jag att mitt ex är egoistisk. Han säger själv han är dum mot mig, ändå är han där och drar i mig. Det är ALDRIG han som säger ifrån. Han känns ibland som han lurar på nåt, väntar ut. Märker han jag bryr mig mindre som nu tex, drar han upp förslag om att ses.

Tack för inlägget. Där slog du allt mig i skallen med självaste Dalai Lama :) Hittade en text där, som är speciellt relevant för det jag nyss skrev: https://www.mindandlife.org/research-and-initiatives/craving-cycle/ Ni, som inte orkar läsa mina råddiga texter, läs den. Där finns det jag också försökte säga i en mera välformulerad form.

När jag läser din text mellan raderna så blir jag väldigt nyfiken, eftersom där framstår något jag funderat över själv. Om jag läste dig rätt så har du utövat mindfulness samtidigt som du drack? Hur gjorde du då? På något sätt låter det väldigt svårt att kombinera medveten närvaro med att döva sig med alkohol?

Ja,det är just de stormiga och regniga dagarna det är svårast att hålla kursen.Då vill man riva hål i molntäcket och släppa in lite sol.
Och det gör man ju bäst genom att kontakta det drickande exet eller gå in i nya relationer,eller hur?
Jag ska ha din metafor i huvudet vilsen,den var bra!

att jag har ett förståndigt ex som låter mig vila ifrid.Han och jag vet att känslor finns kvar.
Och även om han är den som inte har någon karaktär när det gäller drickat så har han förstånd att inte vara och dra i mig.
Det är jag som kontaktar honom 9 gånger av 10 :) Men jag jobbar också på precis samma sak.
Komma ifrån känslomässigt och bara känna vänskap.
Går sisådär.Ibland funkar det, ibland inte alls.

Hm. Börjat inse en sak. Sen jag hittade denhär sidan och började skriva har mitt drickande eskalerat. Innan låg de på en dålig nivå men nu är de fan katastrofalt. Börjat inse att de kanske beror på den psykiska biten. Man är in hit och ser hur lätt de verkar för många att hålla upp. Får dålig sjölvkänsla och dämpar sorgen i flaskan. Man vill bara som alla andra och sluta och tänker "sista gången nu" flertalet gånger. Har även aldrig mått så dåligt efter jag druckit som på senaste. Börjat drömma mardrömmar etc jag tror de är pga att man förväntar sig att må dåligt/ha abstinens för de verkar ju vara så de ska vara? Förväntningsabstinens! Menar innan jag blev medlem här hade jag ALDRIG mardrömmar efter en helgs drickande. Men så fort man började läsa om abstinens och liknande. Pang! Så var alla synptom där.

Så nu backar jag ur härifrån ett tag och ser hur de går. För många verkar ju sidan hjälpa men för mig tror jag den mer stjälpt faktiskt.

Pratade med han igår, hörde han va onykter igen!
jodå 2 öl hade han svept.... ja han gör som han vill.

Han ville vi skulle ha en söndag tillsammans men det har jag sagt ifrån... det kommer bara spä på alla känslor.
men det var svårt o säga ifrån

Idag har inte varit en bra dag. Jag vaknade med extrem ångest och började gråta så fort jag såg min kille. Jag fick ångest över att gå till jobbet och ville verkligen inte. Jag gråter nästan aldrig och gör det jag ska men just idag, var det som att det sa stopp. Jag mådde så dåligt, inte fysiskt men psykiskt. Drack igår såklart. Började tänka en massa på mamma och på döden. Jag stannad ehemma från jobbet och har bara legat i sängen/soffan hela dagen. Tankar om att jag aldrig skulle dricka mer men jag är så svag. Står inte emot grupptryck och vill inte erkänna att jag har ett problem. Sa något till min kille att jag inte ville bli som mamma men han sa bara att jag är min egen person och att jag är ung och det är inget fel med att festa...
Alkohol gör mig modig och social. Alla gillar mig när jag är full. När jag är nykter är jag tråkig, tillbakadragne. Har svårt att prata med nya människor. Är inte den mest osociala personen men att möta upp folk som jag inte känner särskilt väl ge mig extrem ångest. Att gå till jobbet ger mig ångest. Att vara ute själv, typ handla etc ger mig ångest. FAN.

Alldeles för mycket också. Långhelger var de man längtade efter förr men nu hatar jag dom. Eller vad sägs om 6 liter vin sen i onsdags?men eftersom att läkarna inte säger att jag har något missbruk då testerna visar bra så måste jag alltså vara som alla andra? Öö nä, precis. Sparka alla på de där stället!
Hade ju bestämt mig. Skulle sluta. Flera ggr. Känner eg att jag inte ens är värd att vara på denhär sidan. Alla är så förbannat duktiga utom jag.
Men om jag inte får vara här. Vart får jag då vara?

Så skönt att läsa din beskrivning på hur ditt liv var tillsammans med fröken alkohol. Jag är ny här lycklig över att hittat denna sida! Och, kände igen den beskrivning du ger, försökt att förklara detta för min törstige sambo, fast mark, ett liv på riktigt, men han har inte kommit dit ännu,, Tack för dina kloka ord.

Lider med dig!
Att läsa om dina känslor som slår över på det du älskar och vill rädda men som obönhörligen är ett sjunkande skepp....fan så jobbigt!
se prognosen som en 5dygns variant....mestadels molnigt med chans till sol, ta vara på solskenet och fortsätt vara stark :)

Tänk på dig själv o bara dig själv :))

Så pass att den kan bli obehaglig, det där är sant....eller nästan sant, eller stämmer väldigt bra på någon som jag känner, eller kanske t.om jag själv.

Jag tror att en beroendepersonlighet inte kan välja, utan möjligen byter ut sina laster mot andra...
Slutar dricka, börjar röka, slutar röka, får ett sötsug, börjar banta osv....

Det tar liksom aldig slut, man får till slut välja det minst farliga, vilken last kan jag på något sätt klara av utan att den eskalerar?
Hursomhelst Ingelas inlägg kändes helt rätt, någon färskvara är det inte då alkoholism är på något sätt alltid aktuell, den speglar vår tid ur olika synvinklar.
Brukar inte undra så mycket på därför, utan mer på varför jag drack, vad var det jag försökte uppnå, eller fly ifrån?
Vad är,det som avgör att jag väljer en öl med alkohol i istället för en som inte innehåller alkohol när man inte kan känna det på smaken?
Det är verkan man vill åt, inte innehållet, man dricker för att bli påverkad, inte för att det är gott, så,var min sanning.
Om man vänder på det, vad kan jag dricka för att inte bli påverad så,framträder alternativen mer som en möjlighet istället för som ett substitut.

Jag dricker inte för att kräkas, eller i hopp om att inte ska kräkas, jag dricker för att jag är törstig eller vill vara social som alla de andra.
Vill man bara rolig och impulsiv, så bör det nog komma ifrån sinnet ändå, man får bjuda på sig själv.
Är det ett krav?, nejdå man kan inte tvinga en till att vara glad, man kan vara glad för att tillfället inbjuder till det, eller enbart för att glädja andra.
Alkoholen förstärker sinnelaget, man blir hopplöst larvigt glad, eller en riktigt grinpelle, eller kanske båda två inom loppet av några minuter, utan anledning.
Ingen förstår sig på en och så blir man förbannad för det, allting blir till slut förvirrat och trasigt.

Att låta flaskan få stå orörd är fortfarande ett bra alternativ, den löser inga problem utan skaffar en oftast nya.

Berras dagbok, jotack man lever och har hälsan.
Återigen i stugan, frugan har satt mig arbete men inte utan att vara aktiv själv, går hon ifrån oannonserat gör jag det också, slappar hon, slappar jag...
Har åter satt mina färdigheter på pottkanten, spänner hanen hårdare och utmanar mig själv med nya riskområden...
Har någon satt upp en skjutdörr förut?, nejdå inte jag heller, man får improvisera med delar ifrån lite olika håll, och......det funkar, ha!
Fortsätter med att renovera hallen, fruktansvärt trångt att på dessa 1,5 kvadratmetrar ordna någonting, hela vardagsrummet är fyllt med bröte.
Bara en kan sitta i soffan och jag lägger mig på golvet på kvällarna, det är kallt både på dagarna och allra helst på kvällar och nätter, det drar kallt ur dörrar och springor.
Nästa helg hänger ungarna med ut och då gäller det att tömma deras sängar på det andra brötet, kläder och skor som tidigare fanns i hallen.
Så det gäller att snabba på, slipa, spackla, vänta, slipa, måla, vänta, dammsuga osv....
Sade som förra helgen, nu skulle det vara j...ligt gott med en rök i väntan på att det skulle torka, frugan kontrade med "..du!, ta en öl istället.."
Va?, tänkte jag det där lät konstig, men så ....jomen det var ju ingen kass idé, en Klaustaler gjorde mig sällskap i solen en liten stund.

Kikade ut mellan trädtopparna för att se någon segelbåt ute i farleden, man hör dess linor smattra i vinden likt flagglinor, lyssnade efter göken som jag hörde första gången på 30 år igår kväll, men nu var den tyst och satt och tryckte någonstans i skogen.
En gröngölings gälla skrik fick mig att hoppa till, deras flygning och hela approach känns på något sätt aggressiv eller nästan stressande att se.
Annat är det med den nästan helt tysta flugsnapparen som verkar vilja tysta sina ungar som piper högt ur fågelholken tre meter ovanför mig i trädet, ljudlöst flyger den förbi och dumpar skiten, ja verkligen skiten som dess ungar har i en liten bajssäck, allt för att inte locka dit rovdjuren av deras lukter.
Naturen är verkligen helt förlamade vacker i all sin prakt och scenario, den återupprepas år efter år...
Inte föränn de senaste åren har jag tagit mig tid att få låta mig njuta av den, jag har tidigare varit alldeles för upptagen med mig själv och för all del....
..den här tiden på dygnet vid stugan en lördagsförmiddag, den brukade gå åt till att ömka mig själv i min egenpåtagna baksmälla.

Nu sitter jag här med slipdamm i håret och färgfläckar i ansiktet brännmärken i mina byxor med en förvisso tjatig kär...esta intill mig, och känner mig ....fri!
Svågern i stugan bredvid är tjurig på mig att han inte fick fyllsomna intill mig som vanligt, jag ville komma i säng tidigt ikväll och vi gick och lade oss redan klockan elva,
Så tidigt en lördagskväll???

Ja så tidigt som jag känner för, lördagskväll eller inte, jag har inga tvång att sitta uppe sent om jag inte behöver, jag har ett antal våder som ska klistras imorgon, antagligen har jag redan satt upp några stycken innan svågern ens äter sin frukost, fortfarande fri att få göra som jag vill...

Berra at springbreak.