Senaste kommentarerna i forumet

Jag snubblar verkligen fram...det är så mycket annat att jobba med just nu...kraften och motivationen räcker inte till...jag försvarar mitt drickande och känner mig väldigt måttlig nu...pust, vet inte vad jag vill eller önskar.

Du är kreativ och problemlösningsorienterad! Skämt åsido köp inte hem igen, nu är det gjort. Trevlig helg på dig :).

Jag har litet liknande erfarenheter som muränan. Då jag ännu drack, så hade jag helt gett upp inför alkoholen. Min framtid var en framtid som alkoholist, högt fungerande visserligen (alternativet ville jag inte tänka på), men likväl alkoholist. Då var måttlighetsdrickande inte ett alternativ, inte heller nykterhet. Jag vet inte riktigt hur jag klarade mig genom de första månaderna, eftersom jag är finländare så var det nog med en hel del Perkele.

Jag såg inga liljekonvaljer i skogen, men långsamt växte något nytt fram i mig. En insikt om att jag kan leva ett nyktert liv och att ett nyktert liv kan vara ett gott liv. För mig tog det väl 3-4 månader för den känslan att slå rot, men nu känns den självklar och säker. Det är ur den känslan jag nu försiktigt experimenterar med att måttlighetsdricka, utan den skulle jag inte ge det en chans. Om man måste dricka kan man inte vara fri att dricka.

https://www.youtube.com/watch?v=X-PZXEKReVQ

Vad jobbigt för dig och så sorgligt det är se någon man bryr sig om må dåligt och inte klara att ta hand om sig.

Du känner dig förmodligen helt maktlös.
Jag är säker på att du har gjort allt och mer därtill.

Har du provat att vara hård mot henne och säga ifrån eller är du för orolig att ni då ska tappa kontakten och hon ta livet av sig?

Det du bland annat kan göra är att göra en orosanmälan till socialen.
Då måste de kontakta henne och berätta vilken hjälp som finns att få.

Det andra är att hjälpa dig själv.
Att träffa andra i samma situation hjälper många. Det finns något som heter al-anon. Har du provat det?

Kram

Men jag ställer samma frågor. ...jag har dessutom gett upp och är inget bra föredöme. Jag siktar mot måttligt drickande som jag vet är emot de flestas inställning här på forum. Så jag vet inte ens om det är möjligt. ...

Stort tack för ert stöd. Det behövs nu. Känner hur det här tar upp hela min tankeverksamhet nu. Varför är det så svårt att acceptera läget? Varför vill jag åt det där så mycket? Känslan? Hur gör man för att acceptera och gå vidare utan att känna en längtan efter känslan som alkoholen ger? Tar just nu bara dag för dag. Tack för att ni finns.

Tack, för att du satt ord på det som drabbar dej! Det betyder mycket att få läsa om hur det kan fungera inombords och hur lätt man kan lura sej själv.

Hej, det låter som att du är på rätt väg nu. Va bra att du tagit kontakter som leder dej framåt. Du kommer få stöd och det är viktigt. Kan tänka mej att det du drabbats kommit som en chock för dej och en sorg över konsekvenserna. Du är en ansvarsfull mamma! Kram

Kära AnnaPanna,

Det kanske inte känns så här just nu - men i mina ögon har du haft ett enormt stort genombrott! Du har punkterat alkoholdemonen för den här gången. Extremt bra gjort. Förstår dock att du är helt slut och dödstrött. Tänk bara vilken kamp som pågår inom dig.

Som sagt - extremt bra gjort att både kunna och våga se sitt eget beteende!

Kram

Ja, det var bra att vi skulle slänga ut det men jag tog bara flaskorna och boxen och hivade i soptunnan.
Gissa vem som smög sig tillbaka och tog upp vinet och hällde i sig.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, vilket jävla beteende!!!!!

Man får den respekt man kräver.
Ligger mycket i de enkla orden.

bra du sätter ord på det.
Det är ju på pricken så där som man har hållt på och lurat sig själv och andra. Det är läskigt när man så tydligt ser sitt eget beteende och jag tycker att det är så himla bra, starkt och klokt av dig att se det själv och dessutom sätta ord på det och dela med dig. BRA JOBBAT! Det sägs att alkoholen är LISTIG, FALSK OCH STARK och det stämmer tycker jag.

KRAM TILL DIG!

Du kollat upp Al-anon?

Skriv upp vad du vill och tänk inte för en sekund på den missbrukaren du ev älskar!!
Du kan inte göra något åt den personen utan bara tänka på vad du vill!
Du vet hur lönlöst det är att ge dig in i en diskussion kring förändring?

Lev för dig själv i första hand sen vänner och familj samt jobba på dig själv och du kommer må bättre.....tar tid och bakslag rent mentalt kommer att ske men ta då chansen att påverka dem tankarna som får dig att må just så.....

Hmmm....råd från en som gjort alla fel kring hur man inte ska göra är.....
Jag hoppas iaf att det hjälper dig lite panda :)

Fortsätt vara stark :))

Är det jag tror på för min egen del!
Blir jag starkare i mig själv och i att säga ifrån så hoppas jag att iaf jag aldrig hamnar tillbaka på ruta ett men men långt är det dit.....
Med tiden tar det friska och sunda tänkandet över det negativa!

Det var en månad sedan jag skrev. Har vetat att jag behöver skriva. Eller nu idag kan jag se det iaf. Har varit och är nära att falla tillbaka nu. Har de senaste två veckorna gått och tryggt upp mig själv att jag ska dricka igen. Att jag kan dricka igen. Börjat linda in sambo och syster i bomull. Att jag bara ska ta ett glas vin när jag ska fira en vän i slutet av månaden. Tryggt upp dem och börjat förhandla med mig själv på allvar. Jag hade ärligt bestämt mig för att dricka. Gått och planerat. Och så idag hade jag mitt andra samtal i öppenvården. Började prata rent allmänt om att jag känner mig kluven hur jag ska göra. Inser att jag lovat mig själv denna gång att inte ljuga. Började sätta ord på mina hemliga planer och det blev ett jobbigt samtal. Fan. Det känns så sjukt. Jag har liksom inte insett hur mycket jag planerat och förberett mig för att dricka i slutet av den här månaden förns jag satte ord på det. Jag har verkligen förhandlat med mig själv och andra. Försökt trygga upp och få folk att tänka "Ja men anna panna mår bra nu, klart hon kan ta ett glas vin.". Jag insåg det idag. På samtalet. Hur mycket jag tänkt på detta. Planerat. Laddat. Sett fram emot. Suktat. Skämdes så jävligt när jag pratade om det. Jag har verkligen tänkt på senaste tiden att det inte är något sjukt med min relation till alkohol, men det är ju just det som är det sjuka. Att det tar upp min tid och mina tankar ändå. Fan alltså. Jag är påväg ner i min egen fälla. Igen. Jag håller på att lura mig själv och alla andra igen. Jag fattar inte att de går på det? Och att jag knappt hinner med själv ens för jag lurar mig själv och tryggar upp mig själv som fan så jag tror ju på det själv!?!? Oj oj vad dagens samtal var en väckarklocka.... Mycket tårar. Skam. Trötthet. Va så trött efteråt...

Vi kom in på beroende. Ett ord jag inte velat se mig själv i. "Men hallå! Jag är inte beroende! Jag har kunnat vara nykter ett halvår nu helt på egen hand!". Så har jag tryggat upp mig själv. "Jag har inget fysiskt beroende, jag känner inte igen mig i det", sa jag idag. När terapeuten kom in på ett psykiskt beroende, hur vi kan bli beroende av känslan och vilja uppnå den, utan ett rent fysiskt beroende. Kändes som hon lyfte något i mig då. Så har jag aldrig tänkt. Är jag psykiskt beroende? Av känslan jag upplevt? Känslan jag så gärna vill åt med alkoholen? Jag vet inte. Är trött. Förvirrad. Osäker. Börjar bli rädd för mig själv. Känner mig så störd. Jag vill inte lura mig själv igen. Så tacksam för den här dagen. För samtalet jag fick idag. Utan det hade jag nog druckit redan i helgen. Eller jag tror inte. Jag vet det.. Nu kanske jag klarar helgen. Och firandet i slutet av månaden. Hoppas. Men vågar inte ta något för givet längre. Kan jag lura mig själv utan att jag knappt hänger med på det så kan vadsomhelst hända... Återigen tacksam för dagen. Trots drt tunga. Känns som ett tecken. Jag måste vara på min vakt...

Åh tack vad gullig du är!

Jag har ringt och bokat tid med min läkare. Han ringer på tisdag! Ska be om hjälp med ansökan om alkolås och slippa indraget kort.
Tid på beroendeenheten på onsdag!

Fick idag iväg båda yngsta barnen till skolan! Fick inte iväg dottern igår (autism). Svårt att cykla istället för att åka bil! Men efter ställtid och mycket förberedelser så gick det idag!

Skit i viner, ta alkofritt eller kolsyrat vatten istället :) u can do it :-*

Sitter och läser runt på olika trådar i detta forum, och var och varannan tråd stämmer så bra in på mitt liv med att ha en närstående som dricker för mycket. Forumet talar om gång på gång egentligen vad ni där ute vill säga mig. Dags att släppa kontrollen.....och gå vidare..... Så när jag läser trådarna så bubblar så mycket känslor i mig och mitt val just då är så lätt!! Jag tänker och känner GÅ NU!!
Och innerst inne känner jag mer att det är dags att gå nu för alltid, jag mår inte bra och vänner och fam och på jobbet märker att jag är inte den jag brukar vara. Dom undrar Hallå. ....vart är du xxxxxxx du som alltid är så glad och go?

Ja, vart är jag på väg..... Att gå vidare?

Mycket som blir snett i en relation med missbruk.Men det friska som börjar vakna i mig vill jag inte mista igen.Och risken är stor om man går tillbaka att man hamnar på ruta ett igen.

Håller med, stå på dig. det är DU som bestämmer, ingen annan :)

Håller med, stå på dig. det är DU som bestämmer, ingen annan :)

Vet exakt hur du känner med att man vill dra sig undan :/ skuldkänslor på nåt sätt. Vänd på allt och försök tänka positivt, njut så mycket du kan :) sommaren är här. Rör på dig, ut och cykla eller gå, gymma. Det hjälper :) kram på dig

Filmer vet jag, googla swesub :) litteratur, njae inte min grej :)

Hållet med Muränan . Man får verkligen ifrågasätta sig själv och sina tankar: Varför är det så viktigt att dricka vin så det t o m känns som livet är slut när jag inte kan/ får det? Jag hör ju själv hur sjukt det låter. Massor av folk på vår jord dricker aldrig alkohol. Upplever dom att deras liv är totalt meningslöst?? Troligen inte. När jag vacklar så försöker jag tänka på det. Och att alkohol inte ska styra mitt liv. Kram och lycka till / FM

Ja jag är så less på att vara nere i skiten, har varit där förut och vill verkligen upp till ytan igen. Tack så jättemycket för ert stöd. Jag har också en fråga, Ang b -vitaminer. Hur kommer det sig att regelbundet användande av alkohol minskar b-vitaminer? Har aldrig förstått det.