skrev Mörker i Mitt nya Liv

Man behöver såklart inte starta en egen tråd men många verkar göra de:)
Hemskt att läsa att dina föräldrar kanske inte var dom bästa, samt att du också åkt bulimikarusellen.
Jag hade länge SRRI men slutade med dom för några år sedan. När jag slutade insåg jag vilken dimma jag gått i under alla år på den drogen. Hade varken toppar eller dalar utan var bara en zombie så nu vägrar jag ta skiten igen även om jag blivit erbjuden. Såklart fungerar de olika på alla och det är ju möjligt att du mått bra på dom. Väldigt konstigt du aldrig blev erbjuden de då jag har erfarenhet att dom nästan slänger SRRI på alla istället för att erbjuda hjälp med grundproblemet. Gick på KBT några gånger men trivdes inte med terapeuten så jag slutade gå. Kanske var ett dåligt val men tålde henne inte så kände inte att man tog sig någonstans ändå..

Hur går allt för dig? Var Valborg bra? Tackar för stödet och skickar en kram tillbaka!


skrev mod60 i ett nyktert liv

och välkommen hit. Forumet är kanon om du har bestämt dig. För det måste man :) En annan sak som man behöver är en jäkla positiv inställning till att vara nykter och de fördelar det livet för med sig. Annars tror jag det är jättesvårt om man velar eller är osäker. Som jag har varit tidigare. Har ju slutat tidigare men denna gången tror jag verkligen att jag insett att jag är ALLERGISK mot alkohol!!!! Ja varför inte??? Gillar det Santorini!

Denna gången hoppas jag bara att jag inte tappar fokus utan fortsätter en dag i taget. Jag mår så fantastiskt mycket bättre. Förra helgen gjorde jag fler saker än jag gjort på kanske 20 år på en och samma helg. För att jag ORKADE och inte bara var trött och bakfull. Jag trivs med människor och därför blev ju helgen fullkomligt superkul. Inga märkvärdiga saker utan en fika med någon, en promenad med en annan och lite första majfirande med några andra :) Sådant som faktiskt gör livet lite roligare än att bara ligga på soffan och glo på tv. Även om jag gör det oxå och gillar det men, ja jag hoppas att det inte låter så hurtigt men social samvaro går inte att ersättas med TV:n....


skrev Lillgrodan i Mitt nya Liv

Såg att admin hade raderat din mailadress, då man tydligen inte får lägga ut den här. Och tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg den :(
Jag ser att du kämpar och har det riktigt tufft.
Samma här. Drack några glas vin i söndags och har haft en fruktansvärd ångest efter det. Har legat i soffan i två dagar och kollat på serier. Har inte lyckats ta mig ut ur lägenheten, har inte ätit eller orkat duschat.
Vill bara sova, men kan ju inte lägga mig redan kl 17!
Hur mår du idag och hur går det för dig??
Kramar


skrev Rosette i Vill sluta självmedicinera.

Hej Anits, välkommen till forumet. Du berättar att du tagit steg att söka hjälp men inte blivit bemött på det sätt du önskar, jättetråkigt att höra. Ibland kan man behöva söka på flera ställen tills man hittar det man söker. Det låter ju som du var inne på något som skulle kunna vara hjälpsamt, medicinsk hjälp inom vården eller stöd på något sätt.

Du har flera saker du ser som tydliga vinster med att ändra dina alkoholvanor och du fortsätter kämpa trots att du nu precis upplevt att du inte blev bra bemött, starkt. Hoppas forumet kan vara hjälpsamt på något sätt, hur andra gjort eller att skriva av dig. För att hitta annan hjälp kan du också söka under fliken "annan hjälp" eller ta kontakt med sjukvårdsrådgivningen 1177.

Rosette/Alkoholhjälpen


skrev Rosette i Så är jag här igen...

Hej Strulpelle, välkommen till forumet igen. Du beskriver att du i omgångar gjort förändringar och att du nu hamnat tillbaka lite där du inte vill vara med alkoholen. Samtidigt har du alla goda erfarenheter av dina tidigare förändringar kvar och du är en person som kämpar på, nu är du på banan igen. Det gick bra för dig en tid beskriver du, då det såg annorlunda ut med umgänge och hur du mådde. Just nu känner du inte så men klokt att du då tar steget att prata om det och söka stöd. Hoppas vi på forumet här kan vara någon hjälp för dig och att du kan se i övrigt vad som skulle kunna bli hjälpsamt för dig den här gången. Läs gärna mer under annan hjälp eller fakta, kanske finns något där som kan vara hjälpsamt för dig.
Rosette/Alkoholhjälpen


skrev Rosette i Någon i Sthlm som vill hjälpas åt?

Hej Lillgrodan. Vilken fin idé du har kring att kunna peppa varandra ytterligare, även utanför forumet, det har vi absolut inget emot. Tyvärr så har jag redigerat ditt inlägg och tagit bort mailadressen då det på grund av säkerhetsskäl inte får läggas ut kontaktuppgifter här. Ser att du gjort en tillfällig adress vilken var en klok idé men tills vidare innan vi kommit på en smidigare lösning för kontakt är det kanske säkrast att ta det "bakvägen", kontakta gärna Admin här på alkoholhjälpen då så hjälper vi er med det. Kul att ni hittar varandra här på forumet och har nytta av det.
Rosette /Alkoholhjälpen


skrev Fenix i nu går det inte längre..

att höra, grattis! Ett år minsann, dit vill jag också - om ett år!
Ha de
Fenix


skrev santorini i Ångesten tar mitt liv...

Jag brukar läsa dina inlägg när jag tittar in här, alltid intressanta och bra.Jag föll för denna mening idag: "Risken för mig att betydligt större om jag chansar och testar att dricka vid ett enda tillfälle, blir det lyckat kommer jag att fortsätta testa tills det fallerar. När jag fallerar alltså inte OM utan när, kommer jag ångra att jag överhuvudtaget testade första gången."

Just det! Första gångerna går det säkert bra och då fortsätter man. Men det kommer inte att gå i längden, det är jag övertygad om. Jag har också testat det. Man är snabbt inne i ännu värre missbruk. Så nej, nolltolerans är det som gäller.
Ha det så bra!


skrev Izzy i Min sambo är alkoholist

Mittendaliv tack för dina väldiga ord! Det känns väldigt bra att min dotter bor hos mig nu o att hon valde det själv. Hon har inga planer på att åka tillbaka heller o känner att hon fått nog. Hon skulle vara hos honom en natt för ett tag sen då jag skulle träffa en vän. När hon kom dit var han stupfull så hon åkte därifrån direkt. Han blev arg o skrev konstiga sms o ringde hela kvällen. Dagen efter var han också full o konstig. Det är så jäkla skönt att inte behöva vara med honom!! Tack Flygcert för att du tänker på mig! Jag tänker på dig också o undrar hur du har det idag. Jag har fått så mycket kloka råd från dig o det har hjälpt mig mycket. Det är som du säger att jag mår bättre å många sätt men det är så otroligt tufft ibland så man undrar hur man ska orka. Jag får försöka ta en dag i taget. Jag har fortfarande kontakt med min nya vän o han ger mig energi att orka även fast vi inte ses. Han bor ju så långt bort. Tack Mt för dina fina ord!! Jag önskar dig också en skön sommar. Du har också hjälpt mig så mycket o jag är så tacksam för det ! Kramar<3


skrev Ullabulla i Han älskar mig men varför sårar han då?

Som kan kännas krystade och ibland tom idiotiska.Men till slut när man lyckats hålla fast och genomföra tillräckligt många såna stunder så kommer friden som ett brev på posten.Skaffa dig en liten kalender,boka in träffar med med dig själv som du inte ändrar.


skrev Maskrosen i Han älskar mig men varför sårar han då?

Ullabulla - dina ord hade kunnat vara mina! På pricken så är det... Tack för råden jag ska verkligen försöka göra så som du säger. Jag får ju dåligt samvete för barnen också dom är värd att mamma är med dem fullt ut när vi gör något . Jag ska strukturera tiden mer, jag måste bara bestämma mig och hålla fast vid det så kanske det så småningom kan kännas naturligt Och trevligt och inte som en kamp . Svårt men det SKA gå !


skrev Prickis i En början

Första dagen i veckan avklarad. Nu tar vi tisdag.
Styrkekramar


skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Jag tror en del i hemligheten i att komma över rastlöshet och alla jobbiga känslor och tankar som kommer med den, är att helt (o) enkelt stanna kvar i känslan. Det är då jag söker snabba lösningar (vin) för att jag inte orkar med att det gör själsligt ont. Jag vill inte vara en grinig jävel och bete mig "omoget". Jag vill bort, bort, bort. Och kan jag inte fly så tar jag till vad som helst för att slippa känna det jag faktiskt känner. Sist stannade jag kvar i det jobbiga och grät i stället och känslan i rastlösheten planade ut. Precis som ångest gör om man vågar stanna i den. Det är sååå svårt för den omedelbara reaktionen är att "Så här ska det inte vara... Ta mig bort härifrån". Hoppas det var nån till hjälp :). Kram / FM


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

Tid ja,den kommer, är, upplevs och rinner iväg.
Och under tiden så hinner man ibland svaja rätt rejält även om jag i dagsläget känner mig långt stabilare än för ett halvår sedan.
Jag har fortfarande inte ringt åter till exet(varför i hela friden skulle jag göra det?)

Jag har liksom en obetvinglig lust att ringa ner och säga att allt kommer att bli bra och att han inte ska vara ledsen.
Jag vill be om ursäkt att jag börjat snegla åt annat håll och släppt vår överenskommelse(vilken?) att jag ska vänta på honom till han mår bättre och druckit klart.
Varför i hela världen inbillar jag mig att mitt självpåtagna stöd skulle hjälpa honom någonstans när det enda jag gör är sätter mitt eget liv på paus.
Jag tror hellre att jag ursäktar/gömmer min egen brist på mod genom att försätta mig i denna väntan.

Då slipper jag ju aktivt kliva ur min egen bubbla och förvänta mig mer av livet än vad det ger just idag.
Nä,nudu Ullabulla passa på att glutta lite utanför boxen du.
Dit kan du kliva tillbaka närhelst du vill.


skrev Ullabulla i Han älskar mig men varför sårar han då?

mycket på hans villkor?
Ser till att vara tillgänglig och klar ifall han är på g och vill umgås.Dina egna önskningar och behov ställs åt sidan eller minimeras?
Det är så man ofta gör i början av en kärleksrelation för att man vill möta upp den andra partnern,det är kanske inte så konstigt.
Men när det gäller en som dricker så handlar det kanske mer om att man vill vara tillgänglig för de luckor som alkoholisten bjuder på och där man faktiskt kan få samförstånd och möten.

De blir liksom så mycket mer värt än möten med människor som beter sig mer friskt.
Eftersom ni inte verkar ha varit tillsammans så länge;,Kan du kanske hålla fast vid några aktiviteter per kväll /vecka som du inte kommer att rucka på för hans skull som vanligtvis brukar ge dig glädje.
Ett sätt att komma ur denna bubbla av "galenskap" kan vara just detta.Håll fast vid någon som är du.
Kan vara hur enkla saker som helst,ta en promm,fika med barnen.Som alltså helt utan diskussion ska genomföras.
Han kan ju vara välkommen att haka på?
Detta inte för att markera mot honom, utan för att markera mot dig själv att du lever ditt eget liv och inte någon annans.

Du får radera det jag antar om dig som inte alls stämmer överens.Jag känner bara såväl igen dina tankar och känslor.Att ens eget liv blir mindre viktigt och underordnat de timmar eller stunder man får med den som dricker.Det är liksom överhoppningsbar tid i väntan på den "riktiga" tiden som klockar igång först vid möte med den beroende.
Så var det i alla fall för mig,speciellt de första åren av våra totalt 20.Jag kan rekommendera dig boken Kvinnor som älskar för mycket.
Många sanningar i den boken som man generat vrider sig inför.


skrev Maskrosen i Han älskar mig men varför sårar han då?

Tack Sorgsen44
Ja , just nu kämpar jag med att släppa kontroll och försöka fokusera på saker jag tycker om att göra - men herregud att det kan vara så svårt! Att tankarna hela tiden hamnar på vad han gör. Att saker jag gillar plötsligt blir något jag vill klara av snabbt och " få det gjort" . Jag börjar nästan undra om jag ska tycka något alls är roligt längre..
Att bli stressad när vi bestämt oss att vi ska göra något för att jag vet inte om han helt plötsligt hoppar av strax innan ...


skrev Maskrosen i Han älskar mig men varför sårar han då?

Tack Ullabulla, för din kommentar och trots den jobbiga situationen känns det ändå bättre att inte vara ensam om sådana tankar.

Jag har trots mina dryga 50 år inte haft en nära relation med någon tidigare som missbrukar så innan jag fick nys om den här sidan så trodde jag nästan att jag började bli galen .. Det är svårt när människor dömer och tycker man bara är dum som inte klipper - jag ser här att ni finns ni som förstår att det inte är så enkelt. - att älska är ju även att bry sig om den man älskar.


skrev Svea i Mitt nya Liv

Gokväll M_K,

Jag hör hur tufft det är. Försök se om det gör skillnad om du låter det vara skit, och säger till dig själv - Detta är här för att lära mig något värdefullt som jag kommer att använda mig av senare i livet. Denna dagen är precis som den ska.

Det kan lindra ångesten, och det är inte självbedrägeri. Det är 100% sanning också!!

Det blir ett kort inlägg från mig i kväll. Ville bara gå in och se hur det var med dig.

Skickar en digital klapp på kinden och lite ny kraft.

Vi hörs!


skrev Lottan i Sluta dricka el inte börja?

Oj vad bra att jobba och tränga undan alla ångestskapande tankar... Som sedan blommade ut ordentligt igen när jag närmade mej hemmet... Usch vad ljusskygg jag kände mej!!
En oväntad bekant dök upp bakom dörren utan förvarning och jisses vilken rolig stund vi hade, skrattade riktigt hjärtligt - gjorde så gott åt själen ! Ingen ångest alls! Och för första gången erkände jag öppet att jag konstaterat att jag druckit för mycket och bestämt mej för att avstå. Det gick underligt lätt att säja.


skrev steglitsan i Student med problem

Fan vad jag lider med dig. Jag har varit i din situation exakt. Det är inte enkelt MEN det är skitbra att du reflekterar över din alkoholkonsumtion. Du kan inte boka en tid hos studenthälsan och kolla vad de har att komma med? Jag tror personligen att det går att få till ett mer "normalt" drickande. Men jag tror också att det kommer att krävas en hel del utav dig. Om det hade varit enkelt så hade du ju redan gjort det, inte sant? Det finns ingen quick fix. Mitt råd är alltså att kolla med antingen Studenthälsan eller vårdcentralen. Om du bor i en studentstad eller pluggar vid en större högskola/universitet så är de tyvärr bekanta med personer situation och förhoppningsvis kan de därför också hjälpa dig.


skrev steglitsan i Borttappat blomma. Hittelön garanteras.

Meeeen jag vet. Släng hit en skopa träningsmani när ni ändå är igång. VARFÖR kan det inte fastna? Man mår ju ändå så mycket bättre så fort man rört på sig. Men nä nä, istället ska det drickas och ätas som istället ger en ÅNGEST efteråt. Men det gör man så gladeligen igen... snark


skrev Mörker i Borttappat blomma. Hittelön garanteras.

Vad jag känner. Varför kan inte hjärnan fastna för ett beroende för träning istället? Hur mycket hälsosammare hade inte det varit. Men för att träna måste man gå ut. Och så måste man se folk. Och då kommer ångesten. Speciellt för att jag tänker att dom tänker "vad fan gör fettot här, se hur hon ser ut! Haha vilken patetisk nolla!"
Är väl inte troligt att någon faktiskt tänker så men de är bilderna som spelas upp i mitt huvud. Och då är de mycket lättare att ligga kvar i soffan och tycka synd om sig själv.

Önskar att någon kunde komma på hur man programerar om hjärnan, in med en sladd bara och ladda ner ny hårdvara! Håller du inte med om att de varit underbart?


skrev Sorgsen44 i Han älskar mig men varför sårar han då?

Ja alkoholen förändrar tyvärr de bästa människor till stora egoister.
Att de inte egentligen inte vill såra,men gör det gång på gång med alla i sin närhet.
Det sorgliga är att man får både den underbara nyktra personen och den elaka och egoistiska personen.
Det är väl därför man har så svårt att välja bort personen och det blir en lång sorglig process som för vissa kan pågå hela livet.
Det är omöjligt att förstå deras handlingar och beteenden.Men om man själv kommer till insikt vad man mår bäst av själv utan att tänka på den som dricker så har man kommit långt.
Man MÅSTE vara egoistisk själv annars blir det väldigt jobbigt oavsett om du någonsin lämnar den du faktiskt Älskar.