Senaste kommentarerna i forumet

Till dig, flygcert:

http://svenskalyrics.se/linnea-henriksson-lyckligare-nu/

Kram!
/H.

Ja jag har arbetat med författarinnan...

för att du låter mig dela!

Idag är en konstig dag: jag är grymt förkyld, så där kass som man blir av en riktigt intensiv vår-förkylning (kanske överdriver jag, men känns värre än vanliga förkylningar...) och så var jag ute och försökte leka med barnen - då tänkte jag plötsligt "åh, en sån här dag hade det ju varit så skönt att vara två..." och sekunden senare slog det mig - jga har ju haft såååå många dagar av operation, sjukdom, dödsfall i familjen osv, men sambon har ju bara stöttat upp när det passat honom, inte så ofta med andra ord... SÅ allt är som vanligt, med en skillnad - allt är bättre!

Jag tänker på dig! Vad känns viktigast idag?

Framtidsdrömmar - var bara inloggad, men inte här...

Jag tänker mycket.

Sambon (jag måste verkligen snart byta namn på honom!) är väldigt snabb med att tala om saker han ska göra, personer han träffat, personer han tagit upp kontakten med osv, och oftast försöker jag tänka "jaha...", men ibland är jag nära bitter. Han har ju delvis valt bort barnen - han vill inte ha dem så mycket på helgerna, och det passar mig bra, men ibland tänker jag att ska jag stå här och ta hand om barnen och sedan ska han plötsligt dyka upp en dag och vara go'a, roliga pappa...

Och jag sysselsätter, tar hand om, finns här, stöttar osv barnen, och jag älskar det, men jag ska jobba på att ta en dag i taget: om barnen väljer pappa i framtiden så tar jag det då.

Storflickan pratar mycket om att hon vill bo med mig, att vi har det så mysigt, hon påtalar ofta saker som vi gör som att "mamma, det är första gången vi gör det i vårt nya hus", att hon vill ta hit sina saker från pappa osv, och jag försöker prata med henne om att hon har sån tur som får bo med både mamma ibland och pappa ibland, och att det är bra att ha kvar saker på båda ställen, men om det är specifika saker hon vill ta med härifrån eller därifrån så kan vi ju prata om det. Mitt hjärta hoppas att hon menar att hon trivs, att hon har det gott här, men jag uppmuntrar henne inte på något sätt att hon ska känna att jag uppmuntrar henne att välja mig, eller välja att bo här - tror det är jätteviktigt att hon minns pappa som den han var. En dag kanske hon väljer bort honom/önskar mindre boende med honom, men då tar vi det den dagen.

Jag är lyckligare nu, jag är verkligen det, men ibland får jag påminna mig - det är lustigt hur lätt det är att glömma det hemska som varit, och som faktiskt finns alldeles runt hörnet...

Igår var jag i affären och det var en man där och handlade, vi stötte på varandra flera gånger och han började skoja med mig och fälla kommentarer. Det var väldigt trevligt, dels att ingen annan kan kommentera det, men också att få lite uppmärksamhet! Men också oerhört skönt att känna att - där var jag nöjd; vi skrattade lite och sedan var det bra så, jag vill inte träffa någon, inte alls.

Är du där- ser att du är uppkopplad.

Tack, Flygcert för att du DELAR med dig! Jag behöver det.
Kram

en lång dag men ändå kort !? 5 timmar med likasinnade i V-ås med massor av intryck och fina delningar. Det är märkligt att jag fortfarande får lära mig nytt fast jag varit med ett tag men det visar ju bara kraften i gemenskapen. Jag blir lika imponerad över människor som har skaffat sig så fina, bra, liv "bara" genom att följa "Di Gamle" och göra som de har gjort.

Jag kramades mycket och vänligt med en väninna som jag inte träffat irl på 4 år, 4 år som medfört ovanligt stora förändringar för oss båda. För hennes del innebar hennes omvälvande händelser att hon bestämde sig för den nyktra vägen och för min del att jag klarat min värsta livskris utan att fly i alkoholdimman. Det är verkligen stort och oerhört känslomässigt starkt att dela sådana erfarenheter öppenhjärtligt med en annan människa, det sätter djupa, behagliga, spår i min själ.

Och som vanligt blir jag negativt berörd över ungdomars historia hur samhället har svikit dem. Att som 16- (sexton !!!) åring vara mogen för AA utan att nån enda djävel har reagerat i skolan eller hos soc blir jag så hatisk till :-((( Lycka är däremot att få träffa dem senare i tjugoårs ålder och se att de har lyckats bryta med sitt gamla liv. Alla barn klarar inte det.

Jag är glad att jag åkte till konventet idag fast jag tvekade, jag behövde verkligen dessa timmar.

- fönstren blänker, bord, golv och bänkar är rentorkade och Mullegubben får hänga upp gardinerna.
Det är vår i Filosofiska rummet:) / mt

Fenix! Jag tar golven och dammsuger sofforna. Gardiner, dynor och filtar hänger ute i vårvinden nu. Tar in dem på eftermiddan. Brygger kaffe och sätter i termosen och ställer fram en solskenskaka:) Alltid så roligt när man hjälps åt! / mt

en sådan förmåga att ge positiv energi när du skriver och berättar om dina framgångar. Ja, nu ska vi bli årets grupp, och alla är förstås välkomna att ansluta sig:-) I dag har jag beslutat mig för att slänga mitt favoritölglas, ska åka till tippen och göra en liten ceremoni av det. Jag har druckit 99,9 procent av alla min miljoner öl i detta glas, och det ska bli skönt att höra klirret när det går sönder!
Fenix

tar jag MT, är rätt bra på det faktiskt. Har ett förflutet som fönsterputsare i mina yngre dagar!
Fenix

tänker jag vårstäda här!

På förmiddan tar jag ner gardinerna och hänger ut dem på vädring. Bär ut alla soffkuddar och filtar också. Börjar 10-tiden med det.

Golvet behöver torkas och fönstren ska tvättas. Hoppas nån kommer och hjälper till att hänga upp gardinerna igen - det är tungt för armarna.

Sen fika och nåt gott till. Och musik ska vi ha - vi har ju en skön blandning. / mt

av fysiska smärtor... psykiskt av frustration över fysisk begränsning - båten, fisket, odlandet... Förargelse över kylan som hotar det som ska växa i växthuset.

Vill vara så bra jag kan för att underlätta - och det känns inte som medberoende! / mt

två senaste inlägg... Igår på kvällen skrev jag: Jag känner en helt annan medvetenhet om medberoende idag - än för... ja, när har den kommit? Den har bara växt fram genom det jag själv gått igenom och kanske framförallt genom de personer jag fått följa här.

Medvetenheten och kunskapen har naturligtvis växt fram i SAMSPELET mellan mina egna erfarenheter, andras berättelser, aktiva frågor (tack - särskilt för de obekväma) och min kunskapstörst. Samt, den sista pusselbiten - att reflektera över alla delarna, lägga ihop, se mönster, lägga om se andra mönster och långsamt växer ett genomgående tema fram. Som bladnerverna finns i varje blad även om bladen har olika form och färg och lever i olika miljöer. / mt

normal är du :-)) Kroppen behöver vila efter ditt sista race så njut av tröttheten !! Jag är nog lika trött idag men ska pigga upp mig med att åka till AA's konvent i Västerås. Jag vet att jag blir avslappnat slö och får sinnesro efter en sån dag så det är värt resan !

bäst om man bara ser det som ett erfarenhetsutbyte ? Jag hade inga som helst känningar av 6 eller 9 månader tex. Men jag tror mer på att anledningen är att jag trodde att jag var frisk vid 3 månader och att "vardagen" skulle ta vid. Själv upplevde jag ingen kamp alls i början, jag hade kapitulerat totalt när jag åkte till Gården. Men däremot var ju arbetet med det nya livet och nya rutiner rätt jobbigt, att förändra mig helt.

Idag är jag glad att jag lyssnade, och fortfarande lyssnar, till de som gått före mig och inte tror att jag klarar att hitta på egna vägar. Livet blir så mycket enklare på det sättet.

- vilken fin present du gett dig själv! / mt

min räkneramsa i och med att det diskuteras i andra trådar om att räkna dagar och vad det återfall betyder. Har helt glömt den... länge. Ett hälsotecken antar jag. Ett övergångsobjekt existerar i den betydelsen (som övergångsobjekt) så länge det behövs. Sen blir det onödigt och glöms bort...

Hämtade den i alla fall... och denna gång kan jag enkelt räkna bakifrån (365-4) således: 24+53+15+173+60+179(- - -)+361 dagar. I min värld och fysiskt. I hans värld - den inre vändningen fr 1.7 - 300 dagar... Under alla de dagarna, de ljusa och de mörka har forumet funnits för mig. Och alla nätter... när jag vakat med månen som nu, när jag vakat med oro tvivel... när jag inte kunnat sov för att jag varit fylld av glädje och lycka... eller annars bara.

Tacksam! / mt

En dag i taget!

Ja, tack Mt, du har varit mig en stor hjälp att komma så här långt! Det har ju varit många gånger som jag tackat för allt, precis som Framtidsdrömmar gör nu! Och det känns väldigt gott att jag genom att få möta dig Framtidsdrömmar får se att jag faktiskt kommit en bit på väg, att jag förhoppningsvis kan ge dig stöd genom min berättelse, min upplevelse!

Framtidsdrömmar - jag trodde inte heller att jag skulle kunna vara den där personen som låter någon annan behandla mig illa... Efter fler än tio, men färre än fem år tillsammans så insåg jag en dag, främst genom forumet här tror jag faktiskt, att han utsatte mig för en oerhörd psykisk press och faktiskt psykisk misshandel. I alla år hade jag accepterat hans hårda ord, saker han kallat mig, hans hot, hans sätt att nonchalera mig, alla gånger han uttryckte att jag var på ett visst sätt, att jag bestämde allt, att jag var si och så osv osv osv. I alla år tänkte jag att "däremellan hade vi det ju sååå härligt", men OJ vad jag ljugit och smusslat för familj och vänner för att de inte ska förstå hur arg han blir om jag inte gör som han vill, vad jag smusslat för honom för att göra honom nöjd/undvika hans ilska, och Gud hjälpe mig vad jag låtit honom förstöra allt det som skulle ha varit våra fina stunder (resor, förlossningar, föräldraledigheter, middagar, förlovning osv osv osv). Och jag har tänkt att "om jag bara 1. ..., 2. ... osv så kommer han förstå att jag älskar honom, att jag vill leva med honom, att jag inte medvetet sårar honom osv osv och om han bara slutar vara så arg, inte skäller så om det och detta osv osv så kommer vi få ett underbart liv tillsammans!"

Han styr fortfarande på många sätt, och jag kan fortfarande hoppa högt om telefonen ringer, och jag önskar sååå att jag visste, att jag kunde se in i framtiden att barnen mår bra, att de blir ok trots (eller pga?) detta, men jag slipper leva i hans terror.
Tack Framtidsdrömmar för att du ger mig möjlighet att dela med mig!
En dag i taget! En dag delar du med till någon!

så härligt att läsa om dina erfarenheter!
Fenix

för majonäsen! Det är lätt att halka:-)
Fenix som lägger sig i...

man inte ska räkna dagar, veckor etc, mer än som en anledning att ge sej själv beröm. Av samma anledning är det förmodligen ganska oklokt att slå ner sej själv i skorna och börja om på dag ett för en kvälls återfall. Vet inte själv hur jag skulle reagerat, men för en känslig, orolig själ kan ju ett glas folköl vara tillräcklig anledning för att braka igenom totalt och straffa sej själv.

Finns mycket att fundera på. Skönt att ha er gamligar kvar här, ni har fortfarande inte glömt varför ni är här, och det är nog det som är det viktigaste av allt.

Allt gott till dej, Berra!/MB

tremånaderskrisen.
Varför åker så många dit på det?

I det yrke jag har varnas man också för tremånaderskris, mest för att det är då man tror att man kan.

Vad det gäller beroende finns nog den möjligheten också, man tror att man kan, vaksamheten släpper och pang så ligger man där.

Men det finns nog ytterligare en anledning, nämligen den att man lägger sej redan från början, man vet så förtvivlat väl att den krisen kommer och suckar bara uppgivet med armarna utsträckta och ger upp. Eller att man tar den allmänna kunskapen om tremånaderskrisen som förevändning att få vila lite i sin kamp, skämsfaktorn är ju inte så hög om man gör som många andra, följer strömmen.

Vill förstå det här, för även om jag denna gång inte haft en kris, så kommer ju fler, vid 6 månader kommer nästa statistikkris etc, och jag vill mota olle i grind. Stackars Olle förresten som aldrig får komma in nånstans...;-)

Jo det känns som om livet har vänt för dej, jag anar en stor optimism och framtidstro!

Gulligt av dej att skriva på min sida, jag svarar här. Allen Carr har en stor poäng i sin bok, den om att man från första början ska vara glad över att man slutat, och inte ifrågasätta det beslutet man tagit. Läs gärna boken igen och dra paralleller nikotin - alkohol, i stora delar är det samma sak, förutom just att man blir så korkad av alkohol, omdömet försvinner ju.

Nu ska jag hoppa upp på min räkmacka och glida vidare i livet! ;-)

Kram!/MB

Jag är tillbaka! Senaste året (sedan jag försökte sluta för första gången) har varit en match som heter duga. Har klarat 97 som max. Nu senast blev det 69 dagar. Och sen föll jag dit igen. Har nu börjat om räkningen och ligger på dag 9. Den här gången ska jag bannimig klara det här. Har gått på möten varje dag. Har blivit rekommenderad att gå på 30 möten på 30 dagar, så det har jag hållit mig till nu. Jag känner mig också så vansinnigt trött!! Småvimsig i huvudet, på något sätt. Är det normalt?

Alau