skrev anonyMu i Tydlig vändning

Hej Träningstanten,

Kan inte mer än att helt instämma med m-m och Santorini. Jag känner så väl igen mig i vad du beskriver om goda middagar och mat. Mannen och jag "levde för" att få slå oss ner i soffan med goda härliga små italienska delikatesser och sedan äta god och lyxig middag. Antingen vi två eller i goda vänners lag. Det var liksom vi. Det var vad vi gjorde. Och det är väl inget fel med det. Men när man börjar köpa oxfile på tisdagar för att få öppna en Amarone, tja, då är det nog fara å färde. En stor del av den goda matupplevelsen var helt klart kopplad till att få dricka vin och champagne. Man kan ju inte låta den fina maten få förfaras.

När jag slutade dricka så tyckte jag förbannat synd om mig själv. Hur skulle man nu kunna äta en god middag igen? Vinet som lyfter alla smaker och blablablabla. Alla måltider blev plötsligt måndagsgråa och trista. Varför skulle jag anstränga mig? Det var ju ingen ide. Vem fan vill dricka mellanmjölk till biffen? Allt smakade trist, det var trist att laga mat osv. Jag formligen vältrade mig i självömkan.

Men någonstans så höll jag ut. Jag skriver inte detta för att verka som en duktig flicka. Jag skriver det till dig för att ge dig hopp. Jag höll ut och sakta men säkert kom matintresset tillbaka. Om än i något förändrad form. Vet du - jag lagar så mycket bättre och godare och nyttigare mat numera. Plötsligt fick jag tillbaka en massa smaklökar som jag inte visste hade varit på semester. Mitt smak- och luktsinne har förbättrats påtagligt. Nu kan jag återigen njuta av en god och vällagad middag. Jag tänker ärligt talat inte på att det ska öppnas en vinare till middagen. Jag får mina sug, oftast mellan 16-18, innan jag ska äta. Men när jag väl sitter där så njuter jag verkligen av maten.

Jag tror att du inte kunde tänka på annat än vin, eftersom alkohjärnan insåg att den inte skulle få sitt. Sedan tolkar du det som saknar-vinet-till-goda-maten. Nu är alkohjärnan i schack, eftersom det vet att den kommer få något på lördag igen. Du kan ju fundera lite över varför det faktiskt är en så oerhört stor grej att inte få dricka vin till middagen. Egentligen. Men jag kan ju ha fel så klart. Jag hoppas att det går bra för dig.

Kram


skrev Flärpen i En början

Vad bra att du hällde ut! Kul att en kompis kom över, nästa gång får du bjuda på kaffe. Det jag önskar (som många, många, många andra) är ju bara ett vanligt-måttligt-socialt-normalt-trevligt-drickande. Kanske är det möjligt efter ett längre uppehåll och med ett strängt överjag. Äsch så kommer det en ny långhelg nästa vecka. Jag har börjat gilla 5 arbetsdagars veckor. Tack för ditt tips om motivation!


skrev farmor i Rattfylla

Hej,
Jag har dej i mina tankar och undrar hur det gåt för dej.... önskar dej kraft och mod att ta nya tag!


skrev Prickis i En början

kom min vän hem till mig på eftermiddagen. Vi satt i solen tog 1 glas rosé. Min man kommer hem och blir skitlack för att jag sitter och dricker vin mitt på dan.
Jag frågade om vi skulle hälla ut det som står i skåpet och han tyckte att vi skulle göra det. Detta kommer att göra skillnad för mig. Även om jag smyger med mitt drickande och har hemliga gömmor så har jag ögonen på mig och det kommer bli lättare att låta bli. Just nu finns det ingen gömma och jag ska göra vad jag kan för att det ska förbli så.
Jag fick ett råd av en gammal chef en gång som hade gått igenom mycket. Jag frågade hur hon orkade och hennes svar har jag använt många gånger. Ta nått som gör dig glad (motiverad) och frossa i det. Kan vara precis vad som helst, nystädat, en fin fjäril, vunnit på triss alltså nått som får en att bli glad (eller motiverad) och bara tänk på det. Det hjälper faktiskt.


skrev Ullabulla i min man är alkoholist

Om du låter det komma.
Du måste vara aktiv själv och söka dig till ställen där det finns folk. vår ålder så viftar man inte bara med trollspöt så ramlar det ner en vän.
Ta upp gamla kontakter som du kanske inte haft så tät kontakt med.
Bjud upp till dans så kommer säkert någon eller några av dom att vara beredda att ta en fika,gå ut och ta en lunch osv.
Mitt sociala liv har blivit så mycket rikare detta år trots att jag i grunden mått skit.

Men just det kan också vara en bra grogrund för vänskap.
Det är då man blottar sig och visar sårbarhet och också behöver vänskapen lite extra.Och det är då som andra människor kan ge detsamma och nya band knyts i gammal vänskap som liksom blommar upp på nytt.


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

att man får en ny chans att misslyckas med att laga nån man älskar :)när man går in i en relation med en som missbrukar.
Kanske sant,i alla fall i mitt är det så.
Fast egentligen kanske man försöker laga sig själv.
Laga det hål som uppstod när någon nära en mådde dåligt och man som liten eller ung försökte så gott man kunde med de resurser man hade lappa ihop en annan ofta vuxen människa.


skrev Lillgrodan i Från ett missbruk till ett annat

Jag lovar dig LenaNyman och mig själv såklart, att det inte blir några resor till föräldrarna på bra länge!!
Det är destruktivt så det bara skriker om det.
Jag är allergisk mot alkoholfyllda miljöer och tänker inte utsätta mig för den frestelsen och det fördärvet.

Hade ikväll en av mina närmaste vänner på besök.
Hon berättade att hon har sökt psykologhjälp pga allt hon har gått igenom i och med mitt missbruk. MITT missbruk. Jag har nog inte förstått allt hon har behövt stå ut med och hur mycket av sig själv hon har offrat för min skull.
Hur har jag egentligen behandlat dom som står mig nära? Hur mycket skada har jag åsamkat genom att själviskt hänge mig åt drogerna? Tanken är otäck och skrämmande. En väckarklocka som ringer alldeles för sent.
Ikväll grät jag. För första gången på månader vågade jag släppa efter för alla känslor och låta sorgen skölja över mig. Kvar fanns inte en tomhet, utan en klarsynthet.
Nykterheten är inte lika skrämmande längre.
Det är i den jag vill leva och låta mina relationer utvecklas på lika villkor.


skrev Vilsen76 i Jaha och nu då?

Att jag såg sanningen tidigt men trodde att om hon bara känner sig älskad så kunde jag ändra på ett destruktivt beteende......

Med facit i hand så borde jag sett varningstecknen o sprungit för glatta livet men istället så sitter jag här o försöker bygga upp mig själv o se framåt!
En framtid där jag mår bra och mina barn mår bra när dem är hos sin pappa.....det är det jag lever för nu och att kanske min historia samt mina åsikter/tankar hjälper andra på Al-anon el i livet för övrigt.


skrev Kaeljo i min man är alkoholist

Jag har nu levt separerad från min man i en månad. Det har varit en väldigt jobbig tid, det har varit mycket känslor och de har pendlat mellan värsta ångesten till nästan lite svag lyckokänsla. Vardagarna är bättre än helgerna. På helgerna blir ensamheten mer påtaglig och jag sjunker ner i något svart hål. Jag vet inte, men jag trodde nog att de få vänner jag har skulle bry sig om mig mer. Jag önskar jag hade någon väninna som också var ensam och som jag kunde hitta på roliga saker tillsammans med. Jag har inget riktigt starkt intresse, kanske det skulle vara lättare att få tiden att gå då. Någon som har något tips om hur man kan få nya vänner?
Jag har fortfarande mycket skuldkänslor. Känns som det är jag som orsakat allting. Tror också att han fortfarande är nykter. Jag har ju inte längre den kollen på honom, men jag tror i alla fall inte att han har druckit.
Jag tycker det känns skönt ibland att jag får rå mig själv och att jag inte behöver bry mig om någon annan. Men önskar ända att jag hade en vän att göra roliga saker tillsammans med (ingen man). Svårt att se så positivt på framtiden som singel, så som jag tänkte mig det innan när jag levde i min dåliga relation. Jag kommer nog inte att få det sociala liv som jag drömde om då.
Min stora lycka är i alla fall att jag har två underbara vuxna barn som är helt underbara och som bryr sig om mig. Jag är så tacksam för att de finns, det tänker jag på varje dag. Barnen är min stora lycka i livet!


skrev farmor i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Vill bara säga att jag tror att du är på rätt väg. Andning är ej bra metod för att släppa det som okuperar hjärnan. Stopp-andning har jag lärt mej. Sit4 på en stol med båda fötterna i golvet. Ta ett jättedjupt andetag och håll andan!, så lönge det går och liiite till. Släpp, ut luften och släpp ivägvtanken. Upprepa övningen 3 ggr. Man kan även ligga ner och göra Stopp-andning. Testa!


skrev rlandin i Vill sluta självmedicinera.

Ingen fara :) Som sagt så tycker jag du ska försöka igen! :) Hur har det gått?


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

Själv så jobbade jag som en tok i flera år för att slippa se sanningen.Men till slut hann den ikapp och då kan man inte värja sig längre.
Det var det jag menade,jag flydde på samma sätt som den som dricker.Jag såg inte att han drack det sista året,kanske 20-30ggr både när han var ensam i stugan och även här hemma.Fullständigt blind.Och alkohol luktar,Men jag såg i mina ögon en sån sorg och vaknade ibland med vissheten att detta går inte längre.Men så vaknade jag och på med den klämkäcka jobbarattityden och så påt igen.


skrev Vilsen76 i Jaha och nu då?

Jag jobbar aktivt med mig själv men känner igen mig i det du beskriver kring nyfikenhet, mörker, sirap o allt sånt!
Jag har börjat gå hos min terapeut igen och hon är så bra, ibland då är det jobbigt och då kan jag alltid ringa henne :) hjälper mycket.

Hur menar du sanningen?


skrev farmor i Tydlig vändning

Tack Santorini,
Jag förstår att du pratar av erfarenhet och är glad över att bli ifrågasatt. Det är ju därför jag finns med här på forumet. Det är värdefull kunskap som delas här. Jag ska verkligen tänka igen min egen avsikt och mitt eget mål. Det kan ligga nåt i det du säger attcdet är berusningen jag ändå vill ha. Därför testar jag alkoholfritt nu till helgen. Ibland kan man måsta genomskåda sina egna argument. Först därefter ta ett moget beslut.


skrev santorini i Tydlig vändning

Alla får göra sina egna val och ta sina egna beslut men att maten inte skulle smaka utan vin är bara en ursäkt. Efter tre års nykterhet kan jag säga som m-m att maten smakar utmärkt. Dessutom är jag en mycket bättre kock när jag inte är lullig av vinet. Ibland köper jag Torres Natureo rödvin 0,5% som smakar helt ok, om jag vill ha nåt annat i glaset. Helt ok alternativ, prova med det, då vet du om det är vinet eller berusningen du vill åt.

Jag tycker att allt tal om måttlighetsdrickande är väldigt farligt för oss som har beroendeproblematik. Det blir lätt en ursäkt likaväl som när rubriker slår fast att ett glas vin om dagen är bra för hälsan. Då glömmer vi lätt det där med att det är ETT GLAS det talas om. Jag skulle aldrig riskera den dyrköpta frihet som min avhållsamhet från alkohol innebär för risken att falla dit igen. Aldrig.

I all ödmjukhet vill jag belysa en sak du skriver: "Jag blir helt fokuserad på den regel jag satt upp och tanken lämnar inte mitt huvud. Typ att "ingen frukost utan träning först" . Samma känsla infann sej vid totalt vinförbud. Jag tänkte inte på annat". Finns inte då risken Träningstanten att det blir samma sak med måttlighetsdrickandet? Det är väldigt skönt och befriande att inte behöva fundera på när och vad som är lagom, ja alla tankar som kretsar kring alkohol.
Lycka till vad du än väljer!


skrev Lillgrodan i Mitt nya Liv

Har uppdaterat min tråd om helgen. Den var hemsk! Både mamma och pappa var onyktra dygnet runt och jag for väldigt illa. Så i all ångest och oro tog jag tre glas vin på söndagen.
Men idag har det hittills känts okej. Jag har varit på terapi och nu har jag tvättstugan. Försöker släppa tanken på mina föräldrar och fokusera på mitt eget välmående.
Precis som du har jag en depression och panikångest i botten. Jag får SSRI som har funkat okej. Men nu när jag brottas med mitt missbruk så har så klart mycket av ångesten kommit till ytan. Den här gången vill jag inte fly undan med alkohol utan försöka lösa problemen, bl a med terapi som är jätteskönt.
Hur mår du idag? Känner igen det där med att livet ger en käftsmällar. Inte nog med att man ska tampas med alkoholproblemen. Man måste möta alla andra problem som dyker upp under vägen.
Vi måste stötta varandra!
Ha en fin dag och fortsätt kämpa!
Kram


skrev Ingrid77 i Rattfylla

Tack! Har underbart stöd från min fantastiske sambo! Väldigt tacksam för det samt att jag hittade hit.
Har inte tidigare ansett att jag har problem, utan att jag har det under kontroll. Inser dock att jag isf inte hade hamnat i denna situationen!


skrev anonyMu i Tänkte gå vidare

Tack för hälsning här. Jag ligger i mailkorgen som vanligt! Kram ❤


skrev anonyMu i If you re waiting for a sign, this is it.

Gillar båda era inlägg UB och LN. De ger mycket att tänka på. Det som slår mig är att "båda lägren" nog har lika svårt att förstå varandra. Alltså både den beroende och den medberoende har lika svårt att förstå varför den andre tänker och handlar som den gör. Det som ser så kristallklart och enkelt ut utifrån, blir lika omöjligt att räta ut inifrån.

Som del av beroende sidan, så tycker jag att berikande att höra anhörigsidan här. Det ställer ens eget beteende i annan dager. ;-)

Kram till er båda


skrev Li-Lo i Rattfylla

Vad fint att du hittat hit till forumet och tack för att du delar med dig. Vad modig du är som direkt efter händelsen gör annorlunda, bland annat genom att finnas här. Hoppas att du får det stöd du behöver här på forumet och utanför. Känslor av skuld och skam är ofta signaler på att något behöver förändras samtdigt som de nästan kan förlama oss. Du handlar och tar de steg som känns rimliga för dig. Fortsätt gärna skriv här om hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen


skrev Ingrid77 i Rattfylla

Jag vet! Jag tar konsekvenserna! Jag försöker vara stark och andas!
Jag vågar inte berätta för hab om detta!!


skrev farmor i Rattfylla

Hej igen,
När det gäller dina barns besök på hab. Mm så har ni rätt till sjukresor med taxi. Prata med kurator på hab. Det finns inget krav på att föräldrar SKA ha körkort för att skjutsa barn med funktionshinder till skolan. Kanske har de rätt till taxi? Det bör även kurator på hab kunna svara på. Nuvgäller det för dej att lösa situationen på bästa sätt. Ångest riskerar att göra dej handlingsförlamad. Ta djupa andetag och ta saken i egna händer. Barnen har en mamma som tar ansvar och konsekvenserna av sitt handlande,,eller hur? Det kommer att lätta när du kollat upp rättigheterna och det praktiska. Om du har bra relation med hab sedan tidigare kan du även fundera med dem om intyg ang behov av körkort för barnens skull ( alkolås)
Ta saken i egna händer nu och försök att lösa det praktiska här och nu. Lycka till!


skrev LenaNyman i Från ett missbruk till ett annat

Jag vill inte att du ska hälsa på dina föräldrar på ett tag.
Jag tycker det verkar destruktivt just nu.
Jag vill att du ska lyckas hitta tillbaka till ro.
Jag blir helt frustrerad när jag läser ditt inlägg.

Bamsekram till dig!


skrev LenaNyman i If you re waiting for a sign, this is it.

Glad att du lånade min tråd. :)

Blev mycket att fundera över, känner jag. Och mitt i allt blev jag så glad över att jag inte känner att du hoppar på mig och att jag inte känner nåt behov av att inta försvarsställning. Man ska vara glad för det lilla här i livet. ;)

Jag gör nog mina felval på grund av att det är känslorna som styr. Inte förnuft eller logik. Alkohol innebär en flyktväg, en tröst, en tillfällig vila och ett sätt att reducera rastlöshet. Allt känslomässigt jag vill undertrycka eller förstärka hjälper alkoholen till att göra så med. Kanske är det därför det tar sån tid att fatta. Jag har inget förstånd starkt eller stort nog att sätta emot dom här heta primalkänslorna. Och så går det som det går. För en utomstående måste det vara, som du är inne på, fullständigt obegripligt. Eftersom en utomstående tänker på det hela logiskt.

För mig är det lätt att hålla mig nykter den första tiden. Skammen och självföraktet är utmärkta källor att ösa ur för att klara av det. Efter ett tag glömmer jag bort hur dåligt jag mått - och så är jag där igen. Det SKA ju bara gå att kunna dricka som folk. Men nej, inte den här gången heller... Och så där har jag hållit på i flera år. Nu vet jag inte om jag råkar vara ovanligt trögtänkt och att det är därför det tar sån tid, men däremot så vet jag att det här är en process - som med mycket annat här i livet. Det är lätt att veta hur man ska göra men att inse och begripa på djupet, ja, för min del har det tagit år att verkligen förstå inombords att det här med uppehåll faktiskt inte fungerar. Sen har väl allt med motivation att göra också, är det värt att avstå? Är jag värd att avstå? Vad vill jag ha ut av mitt liv? Hade jag inte haft Lucas vet jag ärligt talat inte om jag ens haft kraft att vilja förändra min situation.

Alkoholterapeut. Ja, du, Ullabulla, jag tror ju att jag kan fixa det här själv. Kanske feltänk, kanske inte. Men det slog mig för några dagar sen att "Nyman, det här med AA kanske inte är sån dålig idé?". Nånstans är det nu det "riktiga" jobbet börjar. Att gå från tillfälligt avbrott, så att säga, till att införliva nykterhet som livsstil. Och det är dithän jag vill komma.

Tack för att du fick mig att tänka till lite extra, Ullabulla. Har säkert glömt hälften av vad som dök upp i huvudet efter att ha läst det du skrivit. Och som jag sagt tidigare; jag tycker du är en bra person. Önskar dig det allra bästa. Stor kram!